Utredning Schablonberäknade kommunala avgifter

Utredning Schablonberäknade kommunala avgifter

1. Bakgrund... 3 2. Sammanfattning... 3 4. Åtgärder... 4 5. Inledning... 4 6. Vem beslutar om kommunala avgifter?... 4 6.1. Självkostnadsprincipen... 4 6.2. Likställighetsprincipen... 4 7. Verkliga förhållanden till grund för schabloner... 4 8. Avgifter för tillsyn och prövning enligt miljöbalken... 5 8.1. Beräkningsmetod tid och kostnader... 5 8.2 Omfördelning av tid ändrar timavgiften... 5 9. Beräkning av avgifter för prövning och tillsyn enligt PBL... 6 2

2010-11-17 1. Bakgrund Villaägarna i Strängnäsbyden har i en kongressmotion uppmärksammat förbundet på att Strängnäs kommun använder schabloner för att beräkna kommunala avgifter. Enligt föreningen riskerar avgifterna att bli felaktiga när de inte beräknas efter faktiska kostnader, och att kommunen inte kan redovisa någon kalkyl till grund för avgifterna. De menar också att kommunen bryter mot kommunallagen när varje tjänst inte kostnadsberäknas enligt självkostnadsprincipen. 2. Sammanfattning Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har tagit fram schabloner som deras medlemmar kan använda för att kostnadsberäkna avgifter. Enligt SKL använder uppskattningsvis hälften av landets kommuner i någon utsträckning deras förslag på beräkningsmetoder och handläggningstid för olika tjänster. Schablonerna består översiktligt av en mall som syftar till att hjälpa kommunerna att strukturera tillgängliga resurser och förslag på handläggningstid för olika tjänster. Schablonberäknade avgifter gynnar generellt sett småhuskollektivet eftersom det skulle bli mycket dyrt för kommunerna att kostnadsberäkna varje nyttighet för sig. En kostnad som skulle hamna på småhusägaren. Mallen fyller således en funktion som ett administrativt verktyg för att hålla kostnaderna nere. Schablonberäknade avgifter skapar också förutsägbarhet såtillvida att småhusägaren i förväg får veta vad olika nyttigheter kan komma att kosta. Däremot finns det anledning att rikta kritik mot den del i schablonerna som anger handläggningstid för olika nyttigheter, eller snarare hur kommunerna okritiskt tycks använda dem i sin kostnadsberäkning av avgifter. Kommunerna har varierande resurser, villkor och förutsättningar att rätta sig efter, vilket rimligtvis också borde avspegla sig i den tid det tar att handlägga olika tjänster. Enligt SKL använder cirka hälften av landets kommuner oavkortat deras föreslagna handläggningstider, som enbart baseras på en av SKL bedömd rimlig tid. SKL har alltså inte räknat fram handläggningstiderna för att i den mån det är möjligt motsvara berörda kommuners förhållanden. En mer befogad ordning borde vara att kommunerna, i sina schabloner, beräknar handläggningstider efter de faktiska förutsättningar och villkor som råder i respektive kommun, annars är risken stor att avgifterna systematiskt blir felaktigt beräknade. I övrigt kan vi i undersökningen konstatera mot bakgrund av Strängnäsföreningens motion att kommunerna inte bryter mot kommunallagen när varje tjänst inte kostnadsberäknas enligt självkostnadsprincipen. Vi kan också efter samtal med Strängnäs kommun fastslå att det inte finns några hinder att få tillgång till allt underlag till grund för avgifterna. 3

4. Åtgärder Kartlägga vilka kommuner som oavkortat använder SKL:s angivna handläggningstider, och hur många kommuner som utgår från sina egna förhållanden. Driva intressepolitik i syfte att förmå kommunerna att i sina schabloner beräkna handläggningstider efter deras faktiska förutsättningar. 5. Inledning Kommunerna kan, om de vill, ta ut avgifter för tillsyn och prövning enligt miljöbalken och PBL. Det är upp till varje kommun att bestämma hur och i vilken omfattning avgifterna ska tas ut men huvudprincipen är att verksamhetsutövaren ska stå för kostnaderna. Många kommuner subventionerar emellertid avgifterna med skattemedel. 6. Vem beslutar om kommunala avgifter? Kommunallagen fastslår att det är kommunfullmäktige som fattar beslut i ekonomiska frågor. Fullmäktige har dock möjlighet att delegera denna beslutanderätt till någon av kommunens nämnder. Normalt skall kommunala verksamheter och prestationer täckas av kommunalskatten, kommunen får emellertid enligt 8 kap. 3 b kommunallagen (1991:900) ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller. För tjänster eller nyttigheter som kommunerna är skyldiga att tillhandahålla får de endast ta ut avgifter om det är särskilt föreskrivet. 6.1. Självkostnadsprincipen För kommunal verksamhet gäller allmänt självkostnadsprincipen som uttrycks i 8 kap 3c kommunallagen. Det innebär att kommuner inte får ta ut en högre avgift än som svarar mot kostnaderna för de tjänster och nyttigheter som kommunen eller tillhandahåller. Principen syftar enbart till kommunernas totala avgiftsuttag och inte till det enskilda fallet. 6.2. Likställighetsprincipen Enligt 2 kap. 2 kommunallagen innebär likställighetsprincipen att kommuner skall behandla sina medlemmar lika om det inte finns sakliga skäl för något annat. Likställighetsprincipen är emellertid beskaffad med vissa begränsningar i den meningen att kommunerna har möjlighet att ta ut olika avgifter för samma prestation, eller samma avgift för varierande prestationer. Domstolarna har i ett antal fall fastslagit att det är förenat med svårigheter att i varje enskilt fall uppnå full rättvisa, och att man därför i viss utsträckning måste acceptera att avgifterna bestäms efter schablon. 7. Verkliga förhållanden till grund för schabloner En schablonberäknad avgift tar betydligt mindre kommunala resurser i anspråk än om kommunen vid varje enskild tjänst skulle kostnadsberäkna avgiften. Mer resurser innebär högre kostnader för kommunen som i sin tur skulle hamna på invånarna i form av högre avgifter. Schablonberäknade avgifter blir dessutom förutsägbara i den mening att invånarna i förväg vet vad olika tjänster kan komma att kosta. Men trots alla fördelar finns det anledning att rikta kritik mot vissa delar av hur kommuner fastställer sina schabloner. SKL har tagit fram förslag på hur lång tid olika ärenden bör ta att handlägga. Det handlar om uppskattade tider som har SKL bedömts vara rimliga. De flesta kommuner som använder SKL:s schabloner tillämpar också deras föreslagna 4

handläggningstider. Det innebär att ca hälften av landets kommuner inte utgår från de förhållanden som föreligger i kommunen när de fastställer handläggningstider för olika ärenden. 8. Avgifter för tillsyn och prövning enligt miljöbalken De tjänster och nyttigheter som kommunerna tillhandahåller ska i första hand avgiftsfinansieras av verksamhetsutövarna. Kommunerna kan subventionera avgifterna om de vill, men huvudprincipen ska vara att kommunens kostnader täcks av avgifter. En kommun ska alltså ta hänsyn till alla kostnader relaterade till de tjänster de tillhandahåller. I exempelvis ett tillsynsärende för enskilda avloppsanläggningar ska samtliga kostnader i form av t ex personal, lokaler, it, fordon, utrustning, nämndkostnader, utbildning, administration och resor tas med vid beräkning av timkostnaden1. För att på ett så effektivt sätt som möjligt omsätta denna skyldighet i praktiken använder kommunerna schabloner. 8.1. Beräkningsmetod tid och kostnader Något förenklat kan man säga att SKL har delat upp tiden i s.k. bakgrundstid och debiterbar tillsynstid. Den förra är tid som kommunen exempelvis lägger ner på administrativt arbete och möten med kollegor. Den debiterbara tillsynstiden är som direkt går att planera in i tjänstemannens kalender, som restid och tid för provtagning av objekt. Ett exempel: Vi utgår från att den totala kostnaden för tillsyn är 5 100 000 kr (summering av alla kostnadsposter), och det finns totalt 6 000 timmar för debiterbar tillsynstid. Timkostnaden blir då följande: 5 100 000 kr/6 000 tim debiterbar tillsynstid = 850 kr/tim 8.2 Omfördelning av tid ändrar timavgiften Om kommunen vill ändra timavgiften föreslår SKL att kommunerna omfördelar den tid som är tillgänglig. Antigen genom att justera bakgrundstiden eller den debiterbara tillsynstiden. Ett exempel: Låt säga att kommunen vill minska timavgiften. I sådant fall behöver kommunen dra ner på tillgänglig bakgrundstid, vilket t ex. skulle kunna vara att minska antalet timmar avsatta för administrativt arbete, och istället föra över dessa timmar till debiterbar tid. Utgår vi från exemplet ovan och omfördelar tiden så att 6-7 procent från bakgrundstiden förs över till debiterbar tid får vi följande timkostnad. 5 100 000 kr/6 400 kr debiterbar tillsynstid = 800 kr En lägre eller högre timkostnad kan alltså uppnås genom omfördelning av antalet tillgängliga timmar. Timavgiften kan också bli lägre om kommunen beslutar att skattekollektivet ska stå för en större andel av kostnaderna. 1 I lokalkostnader kan det t ex ingå hyra, el- och teleavgifter, städning och underhåll. I administration kan det ingå kostnader för datorer, skrivare, skyddskläder osv. 5

9. Beräkning av avgifter för prövning och tillsyn enligt PBL I PBL-ärenden föreslår SKL att kommunerna räknar fram ett bestämt grundbelopp som multipliceras ett antal faktorer. Grundbeloppet fastställs genom att varje relevant handläggningsmoment får ett värde. För att beräkna avgiften för t ex. ett bygglovsärende kan exempelvis arkivering få värdet 5 G (grundbelopp), förbesiktning 3 G måttgranskning 3 G etc. Värdena summeras och blir kommunens grundbelopp för bygglovsärenden. Grundbeloppet multipliceras därefter med en s.k. objektsfaktor, vilket är byggnadernas area. Ett småhus som har en area på 200-299 m 2 kan t ex erhålla objektsfaktorn 10. Kommunen har också att besluta om avgiften ska subventioneras med skattemedel. Subventioneringens omfattning fastställs i form av en s.k. justeringsfaktor, som också får ett antaget värde. I SKL:s schablon gäller att ju högre grundbelopp desto större del av verksamheten finansieras med avgifter. Grundbeloppet får dock inte enligt PBL 11 kap 5 andra stycket sättas högre än vad som utgör den genomsnittliga självkostnaden för åtgärderna. Exempel på beräkning av bygglovsavgift: Summa bygglovsfaktorer (BLF) x objektsfaktor (OF) x justeringsfaktorn (N). 500 BLF x 8 OF x 1 N = 4 000 kr. 6