1993 rd RIKSDAGENS STATSUTSKOTT Helsingfors den 24 november 1993 Utlåtande nr 4 Till Social- och hälsovårdsutskottet När riksdagen den 25 maj 1993 remitterade regeringens proposition nr 75 med förslag till lagar som gäller en reform av familjestödet till social- och hälsovårdsutskottet för beredning bestämde den samtidigt att bl.a. statsutskottet skall avge utlåtande om ärendet till social- och hälsovårdsutskottet. Social- och hälsovårdsutskottet begärde den 2 juni 1993 utlåtande av statsutskottet om rdm. Backmans m.fl. lagmotion nr 24 med förslag till lag om ändring av 124 inkomstskattelagen. statsutskottet har behandlat denna begäran om utlåtande i samband med utlåtandet om regeringens proposition nr 75. statsutskottets skattedelegation, som berett utlåtandet för utskottet, har hört finansrådet Reino Niinivaara, tf. finanssekreteraren Teemu Lehtinen och konsultative tjänstemannen Raija Koskinen vid finansministeriet, konsultative tjänstemannen Martti Lähteinen vid social- och hälsovårdsministeriet, överdirektören Martti Lujanen och överinspektören Liisa Linna Angelvuo vid miljöstyrelsen, överinspektören Marja-Liisa Manner vid skattestyrelsen, byråchefen Raimo Kärkkäinen vid bostadsstyrelsen, juristen Tuula Korhonen och avdelningschefen Antti Arola vid folkpensionsanstalten, ecklesiastikrådet Matti Halttunen, ecklesiastikrådet Reijo Lehtinen, ecklesiastikrådet Pertti Mäke1äinen och ekonomiinspektören Mikko Laukkonen vid kyrkostyrelsen, forskningschefen Aino-Elina Mäkimattila (25.5.1993 vid Finlands Kommunförbund samtidigt som representant för Finlands stadsförbund och Finlands svenska kommunförbund) och nationalekonomen Juhani Turkkila vid Finlands Kommunförb).md, avdelningschefen Vesa Korpela vid skattebetalamas Centralförbund, programdirektören Aimo Pulkkinen vid Väestöliitto, generalsekreteraren Jaakko Itälä vid Mannerheims bamskyddsförbund, organisationssekreteraren Henri Gratsch vid Elatusvelvollisten Liitto samt verksamhetsledaren Heljä Sairisalo vid Förbundet för ensamförsöljare och föräldrar med gemensam vårdnad. l. Regeringens proposition och motionen De nuvarande formerna av ekonomiskt stöd till barnfamiljer har uppstått under olika tider och under olika premisser. Det rådande ekonomiska läget vid respektive tidpunkt har påverkat lösningarna. Regeringen föreslår att systemet med ekonomiskt stöd till barnfamiljer skall revideras. Det centrala målet for beskattningsreformen har varit att slopa särbehandlinden av olika grupper och inkomstslag. Det socialpolitiska stödet bör sålunda ges i form av direkta inkomstöverföringar och samtidigt bör de stödformer inom beskattningen avvecklas som syftar till samma mål. För detta talar bl.a. att familjerna med de minsta inkomstema inte kan dra nytta av skatteavdragen eller får endast delvis nytta av dem, medan de direkta inkomstöverföringarna gagnar alla familjer oberoende av inkomsterna. Regeringen föreslår att det stöd som barnfamiljerna får via beskattningen skall slopas. De familjepolitiska skatteavdragen i inkomstskattelagen, dvs. barnavdraget och ensamförsörjaravdraget vid kommunalbeskattningen samt barnavårdsavdraget vid statsbeskattningen och det underhållsskyldighetsavdrag som görs från statsskatten skall slopas. De inbesparingar som uppstår på grund av att avdragen slopas skall enligt förslaget ges till familjerna i form av direkt ekonomiskt stöd. Regeringen föreslår att den ökning av kommunernas och församlingarnas skatteintäkter som föranleds av att skatteavdragen slopas skall styras till staten. För kommunernas del föreslås detta ske genom att kommunernas andelar för finansieringen av folkpensionens tilläggsdel ändras. Den merinkomst som folkpensionsanstalten på detta sätt får kommer i motsvarade mån att minska statens s.k. garantiprestationer for tryggande av finansieringen av folkpensionsförsäkringen. Församlingarnas ökade skatteintäkter skall beaktas vid fördelningen av samfundsskatten och dessutom när det stadgas om arbetsgiva- 230739C
2 res socialskyddsavgift för 1994. Enligt propositionen vore reformen sålunda neutral med tanke på kommunerna och kyrkans ekonomi. För att balansen mellan statens inkomster och utgifter inte skall rubbas föreslår regeringen att de försäkrades sjukförsäkringspremier för 1994 skall höjas samtidigt med ändringen av bostadsbidraget. I syfte att omreglera förhållandet mellan olika skattetagare föreslår regeringen ändringar i 21, 23 och 124 inkomstskattelagen. 21 inkomstskattelagen föreslås bli ändrad så att delvis skattefria samfund inte längre betalar skatt till församlingen utöver skatten till kommunen. Dessutom föreslås att 23 skall ändras så att ett allmännyttigt samfund, som är skattskyldigt för inkomst av näringsverksamhet, dessutom är skattskyldigt till kommunen för inkomst av fastigheter eller delar av fastigheter som används för andra än allmänna och allmännyttiga ändamål enligt den inkomstskatteprocent som anges i lagens 124 3 mom. Fördelningsgrunderna i 124 föreslås bli ändrade så att statens andel är 13,80 procentenheter och att kommunernas andel är oförändrad, 11,20 procentenheter. Regeringen föreslår att ändringarna i inkomstskattelagen skall tillämpas första gången vid beskattningen för 1994. Enligt lagförslaget i lagmotion nr 24 vore den i 124 inkomstskattelagen stadgade inkomstskatteprocentsatsen 30, varav statens andel vore 15,55 procentenheter, kommunens 13,44 procentenheter och församlingens 1,01 procentenheter. 2. Utskottets ställningstaganden Av de skäl som nämns i regeringens proposition och på basis av erhållen utredning anser utskottet med beaktande av nedan anförda undantag att förslagen i propositionen till de delar de hör till statsutskottets behörighetsområde är behövliga och tillstyrker dem på nedan relaterat sätt. Utskottet föreslår att lagförslaget i lagmotion nr 24 skall förkastas. 2.1. Samordning av regeringens propositioner nr 75 och 234 Efter det att denna proposition avläts har regeringens proposition nr 234 med förslag till lagstiftning om socialskyddsavgifter och -premier för 1994 avlåtits och behandlas av statsutskottet. Den innehåller delvis likadana förslag som i föreliggande proposition nr 75. statsutskottet föreslår att de förslag till stadganden som ingår i bägge propositionerna stryks i proposition nr 75 och behandlas i samband med proposition nr 234. Sålunda bör lagförslag nr 3 (Lag om interimistisk ändring av 62 folkpensionslagen) i sin helhet strykas i den föreliggande propositionen, ty det som föreslås i detta lagförslag ingår i lagförslag nr l (Lag om temporär ändring av folkpensionslagen) i regeringens proposition med förslag tilllagstiftning om socialskyddsavgifter och -premier för 1994. Regeringen har i proposition nr 234 på nytt tagit ställning till saken och anser att kommunernas ökade skatteintäkter till följd av reformen av familjestödet bör beaktas i statsandelslagstiftningen (RP 168), varvid kommunernas andelar av folkpensionernas tilläggsdelar bör bestämmas på nytt på det sätt som föreslås i regeringens proposition om socialskyddsavgifter och -premier för 1994. I föreliggande proposition om reform av familjestödet bör också lagförslag nr 4 (Lag om den försäkrades sjukförsäkringspremie för 1994) strykas, ty samma förslag ingår i lagförslag nr 2 (Lag om sjukförsäkringsavgift och sjukförsäkringspremie för 1994) i regeringens proposition nr 234 om socialskyddsavgifter och -premier för 1994. I bägge propositionerna har förslaget till försäkrads sjukförsäkringspremie samma innehåll, men med tanke på den författningstekniska koordineringen av socialskyddspremierna är det bättre att det stadgas om saken i samma sammanhang som om övriga socialskyddsavgifter. 2.2. Barnfamiljernas ställning statsutskottet uppmärksammar socialutskottet på att enligt erhållen utredning leder regeringens proposition jämte de ändringar som enligt avtal skall göras senare i riksdagen till ett inkomstbortfall i de familjer med 1-2 barn som har ett barn som är 3-7 år. I fråga om barn i denna åldersgrupp bör det konstateras att familjerna också har drabbats av de höjda dagvårdsavgifterna. Ä ven annars har barndagvården redan blivit föremål för sparåtgärder. Inkomstbortfallet kan anses vara rätt stort då man även annars allmänt på grund av depressionen har varit tvungen att försämra familjerna utkomst. Därför anser statsutskottet det vara nödvändigt att socialutskottet ytterligare utreder hur det vore möjligt att med beaktande av de statsekonomiska förutsättningarna ge stöd också till t.ex.
3 familjer med 1-2 barn och säkerställa att inkomstbortfallet inte i fråga om någon familjetyp blir oskäligt stort. Underhållsskyldighetsavdraget bibehölls delvis i samband med den övergripande reformen av beskattningen för att man därigenom skulle kunna säkerställa de underhållsskyldigas intresse att betala underhåll. Reformen av familjestödet medför endast försämringar för de underhållsskyldiga, men inga förbättringar. Med beaktande av avdragets egentliga syfte och de underhållsskyldigas svåra ekonomiska situation också i övrigt finner statsutskottet det oundgängligt att socialutskottet med beaktande av statens ekonomiska situation omprövar möjligheterna att bibehålla underhållsskyldighetsavdraget. l 09 inkomstskattelagen innehåller stadganden om den make från vilkens inkomst avdragen görs. Eftersom de avdrag som beviljas på grund av underhåll av barn slopas förslår utskottet att 109 upphävs som obehövlig. Ett förslag om detta ingår i lagförslaget nedan. 2.3. stadganden om kyrkan I regeringens proposition ingår en del förslag till stadganden som har väsentliga negativa verkningar på kyrkans och församlingarnas ekonomi. Också regeringens proposition med förslag till lag om mervärdesskatt, som behandlas i riksdagen, innehåller förslag som går i samma riktning. Med anledning av ärendet har förhandlingar förts mellan staten och kyrkans representanter. Finansministeriet har sänt förhandlingsresultaten statsutskottet till kännedom. I enlighet med detta föreslår statsutskottet att den evangelisk-lutherska kyrkans och det ortodoxa kyrkosamfundets församlingars rätt till avkastningen av samfundsskatten skall bibehållas oförändrad. Samtidigt konstaterar utskottet att det föreslås i regeringens proposition nr 234 att sjukförsäkringsavgiften för kyrkan som arbetsgivare skall höjas med 0,5 penni mera än vad regeringen planerade tidigare. Förslaget ingår i lagförslaget nedan. statsutskottet anför vördsamt som sitt utlåtande att social- och hälsovårdsutskottet bör utesluta det 3:e och 4:e lagförslaget ur regeringens proposition, att social- och hälsovårdsutskottet vid behandlingen av det l:a och 2:a lagförslaget bör beakta det som anförts ovan under punkt 2.2, att det 2:a lagförslaget bör uteslutas ur regeringens proposition om inte annat föranleds av det som anförts under punkt 2.2 och att härvid följande lagförslag bör godkännas i stället: 2. Lag om ändring av inkomstskattelagen l Härmed upphävs i inkomstskattelagen (1535/ 92) av den 30 december 1992 99, 102, 103, 109 och 127. Vidare anför statsutskottet vördsamt såsom sitt utlåtande 2 Denna lag träder i kraft den 199. Den tillämpas för första gången vid beskattningen för 1994. att lagförslaget i lagmotion nr 24 bör förkastas. I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Saari, medlemmarna Alaranta, Heikkinen, Hämäläinen, Kallis, Laaksonen, Lahtinen, Lahti-Nuuttila, Luukkainen, Malm, Mäki-Ha- kola, Sasi, Savolainen, Turunen, Vihriälä och Vähäkangas samt suppleanterna Backman, Linnainmaa, Pelttari, Renko och T. Roos.
4 Enligt den ändrade propositionen bibehålls evangelisk-lutherska kyrkans och ortodoxa kyrkosamfundets församlingars rätt till avkastningen av samfundsskatten oförändrad. Det kan i många avseenden ifrågasättas att kyrkorna får samfundsskatter. För denna praxis finns inte någon skatte- eller samhällspolitisk grund eftersom samfunden inte kan tillgodogöra sig kyrkans service och inte höra till kyrkan. Kyrkan "döper" inte ett nytt företag som grundas/bildas, kyrkan "viger" inte företagsfusioner och kyrkan "jordfäster" inte firmor som gått i konkurs. Inkomstöverföringarna till kyrkorna motiveras med att kyrkan åsamkas extra kostnader av fastighetsskatten och den planerade mervärdesskatten. Med tanke på jämlikheten är det inte motiverat att ersätta kyrkorna för dessa kostnader, eftersom dessa skatter drabbar också hus- Helsingfors den 24 november 1993 Avvikande åsikter I Hannele Luukkainen hållen och särskilt småföretag på hemmamarknaden. Dessa erbjuds emellertid inte någon motsvarande kompensation. Om man vill ge församlingarna kompensation för skatteskärpningen borde detta företas genom en sänkning av kyrkans indirekta arbetskraftskostnader. Härvid skulle beskattningen vara konsekvent och samtidigt kunde sysselsättningen stödjas. På basis av det ovan anförda anser jag att statsutskottet i sitt utlåtande borde ha anfört att det 2:a lagförslaget i regeringens proposition bör godkännas i den av regeringen ursprungligen föreslagna formen så att 21, 23 och 124 bibehålls oförändrade i enlighet med regeringens ursprungliga proposition. II Regeringen marknadsför under benämningen familjestödsreformen en proposition, varigenom stödet till barnfamiljerna försämras genom att de familjepolitiska skatteavdragen slopas och barnbidragen höjs med ett belopp som endast delvis kompenserar avdragen. I sin ursprungliga form skulle reformen ha inneburit att stödet till barnfamiljerna minskar med 700 miljoner mark. Stödet till barnfamiljerna genom skatteavdrag allokeras inte socialt ändamålsenligt och ej ens jämbördigt, utan tvärtom ökar stödet i och med att inkomsterna ökar. Det vore viktigare att ge stödet i form av direk,ta inkomstöverföringar t.ex. i form av barnbidrag. I det avseendet går propositionen både skatteoch socialpolitiskt i rätt riktning att stöd överförs till barnbidragen. Barnbidragen höjs emellertid med 400 miljoner mark mindre än vad stöd i form av skatteavdrag slopas. strukturreformen får inte innebära att stödet till barnfamiljerna minskar ty barnfamiljerna behandlas även annars sämre än andra medborgargrupper då skatter och avgifter höjs. I samband med kapitalskattereformen minskades bl.a. barnavårdsavdraget vid statsbeskattningen med över en tredjedel. Barnfamiljernas disponibla realinkomster minskar enligt utredningar nästa år mera än andra gruppers inkomster. Vi godkänner att de familjepolitiska skatteavdragen slopas, men endast om barnbidragen samtidigt höjs i motsvarande mån, dvs. med 400 miljoner mark mera än vad som nu föreslås. Förändringarna i stödet till olika familjetyper motiveras inte tillräckligt i propositionen. Enligt utredningar som gjorts skulle reformen i föreslagen form gagna endast familjer med många barn. Det finns endast få sådana familjer. De största förlorarna, de skulle nämligen förlora hundratals mark per månad, skulle vara unga barnfamiljer, som även annars befinner sig i ekonomiska svårigheter, med ett eller två barn, av vilka det ena barnet är under tre år och det andra 3-7 år.
5 De största förlustema skulle de familjer lida där endast den ena av makarna arbetar och ensamförsärjarfamiljer med barn i ovan nämnd ålder. Reformen tar dessutom bort allt stöd till underhållsskyldiga. Enligt vår mening bör reformen genomföras så att inte stödet i någon familjetyp minskar. Detta förutsätter att barnbidraget för det första och andra barnet höjs betydligt mera än vad som föreslås i propositionen samt att också barnbidraget till det tredje barnet höjs och att specialbarnbidraget till ensamförsörjare höjs mer än vad som föreslås. Till underhållsskyldiga bör antingen betalas specialbidrag eller det nuvarande skatteavdraget bibehållas. Att barnbidragen bibehålls skattefria understryker barnets rätt till samhälleligt stöd. Utom skattefria barnbidrag måste också systemen för behovsprövade stöd utvecklas så att behovet av extra stöd till de barnfamiljer som har de minsta inkomsterna beaktas. Det ökade bostadsbidraget i samband med reformen innebär endast en återgång till situationen innan bostadsbidraget minskades. Ökningen av stödet finansieras med en skattehöjning om 0,4 procent för inkomster över 80 000 mark och detta är sålunda ägnat att skärpa den även annars alltför stränga inkomstbeskattningen i fråga om barnfamiljer. Vi anser att detta är ett felaktigt sätt att öka det i och för sig viktiga bostadsbidraget och vi godkänner inte den föreslagna skattehöjningen. Enligt vår åsikt bör social- och hälsovårdsutskottet ändra propositionen i enlighet med det ovan anförda. Helsingfors den 24 november 1993 Jouni Backman Timo Roos Timo Laaksonen Tuulikki Hämäläinen Lea Savolainen Pentti Lahti-Nuuttila Hannele Lunkkaineo Juhani Vähäkangas