1 Kärnkraftens framtid i Sverige Ronald Hagberth, VD Sydkraft Kärnkraft AB Mina damer och herrar! Bild 1 Det är verkligen trevligt att vara med och delta i firandet av RELCONs 20-årsfirande. Varmt Grattis till de 20 åren av framgång och lycka till i fortsättningen. Opinionen om kärnkraft Bild 2 TEMO har i många år mätt opinionen kring kärnkraft i Sverige genom att ställa likalydande frågor. Vid den senaste mätningen i april 2004 kan vi klart konstatera att regeringen har mycket litet stöd av folket i sin ambition att avveckla kärnkraften. I själva verket finns det en majoritet om 53 % som vill bygga ny kärnkraft i Sverige. Mätningarna de senaste åren visar att det finns ett växande stöd för användning av kärnkraft utan inblandning av politikernas styrning. Från avvecklingspartierna synes det dessutom finnas en ambition att få frågan avgjord innan valdebatten inleds inför valet 2006. Å andra sidan gick folkpartiet i april 2004 ut med ett budskap innebärande att man helt ifrågasätter folkomröstningens resultat från 1980. I stället för nuvarande avvecklingslinje hävdar folkpartiet att kärnkraftföretagen i stället borde få bygga ut kärnkraften ytterligare. Det är första gången i svensk politik sedan TMI-olyckan, som något parti gått ut med och vill ha en diskussion om utbyggnad. Folkpartiet hävdar att kärnkraften är en av nycklarna till att Sverige skall kunna klara sina åtaganden enligt Kyoto protokollet. Jag delar helt folkpartiets inställning. Summerat så var det länge sen Sverige visar ett så starkt stöd för kärnkraften som nu. Kraftsystemet idag Bild 3 Sverige med sin befolkning om 9 miljoner använder 16 000 KWh per år och capita, vilket är den högsta elkonsumtionen inom EU. Skälet härtill är att vi har en väl utvecklad elintensiv industri och vi har ett kallt klimat. Finland har högre total energiförbrukning än Sverige räknat per capita men här jämför jag el. Bild 4 Den årliga konsumtionen av el i Sverige har under senare år legat på nivån 145 TWh per år. 2003 producerade kärnkraften 46 % och vattenkraften ca 36 %. Resten producerades av bio- och fossileldade
2 kraftvärmeverk 9 % samt en mycket liten del 0,5 % vindkraft. Nettoimporten uppgick till 9 %. Den genomsnittliga konsumtionen av kärnkraftsel är 7000 kwh per capita och år, vilket är överlägset högst i hela värleden. Det svenska elsystemet började utvecklas för mer än hundra år sedan då vattenkraftsepokens utbyggnad inleddes. Det mesta av vattenkraften utvecklades fram till sena 60-talet då efter den s.k. freden i Sarek riksdagen beslutade att sätta stopp för fortsatt storskalig vattenkraftsutbyggnad. En annan orsak till det beslutet var tron om en storskalig utveckling av kärnkraften. Bild 5 Den totalt installerade effekten i Sverige är ca 30 000 MW. Vattenkraft står för 16 460 MW och kärnkraft för 9 464 MW. Resterande utgörs av huvudsakligen fossileldad värmekraft. Vattenkraftproduktionen i det Nordiska kraftsystemet har sedan 1,5 år tillbaka haft ett hydrologiskt underskott varierande mellan 20 och 40 TWh beroende på mindre nederbörd än normalt. Detta har lett till att priset stabiliserats på en högre nivå på Nord Pool och att kärnkraftverken nu de senaste åren laddats fullt med endast lite coast-down. Utvecklingen av kraftsystemet i Sverige har varit framgångsrikt och lett till god tillgång på billig el. Detta i sin tur har gjort att den elintensiva industrin inom skogen, stålet och kemin kunnat utvecklas gynnsamt i Sverige. Av samma skäl är många hus eluppvärmda. 1996 av reglerades den svenska elmarknaden. Den fullt integrerade nordiska marknaden där Sverige, Danmark, Norge och Finland ingår är en av de mest utvecklade och effektiva elmarknader i världen. Marknaden drivs av Nord Pool där alla typer av elprissättning och produkter har utvecklats som t.ex. spot- och terminprodukter. Kärnkraften i Sverige En oberoende utveckling av kärnkraften startade redan under mitten av 50-talet, som ledde till att t.ex. Ågesta byggdes. Den första kommersiella reaktorn Oskarshamn 1 beställdes 1965 och togs i drift 1972. Den senaste byggda reaktorn Oskarshamn 3, togs i drift 1985. Nio av de totalt 12 reaktorerna är av BWR-typ levererade av ABB Atom, numera Wesringhouse. Tre är av PWR-typ och levererade av Westinghouse.
3 Fram till i november 1999 var alla tolv reaktorerna i drift med en total kapacitet om 10 000 MW. Då tvingades Barsebäck 1, trots en god driftstatistik och hög säkerhet att stänga i förtid. Skälet var att riksdagen 1997 fattat ett kontroversiellt beslut om en avvecklingslag i syfte att stänga såväl Barsebäck 1 som 2. Efter långa förhandlingar mellan staten, Sydkraft och Vattenfall stängdes så Barsebäck 1 den 30 november 1999. Syftet var från statens sida att stänga Barsebäck 2 två år senare, men detta var villkorat att ny kraftproduktion kommit till stånd. Bild 6 Den svenska kärnkraften, som idag kan leverera ca 70 TWh årligen står nu mitt uppe i en moderniseringsperiod som inleddes med att Oskarshamn 1 avslutade sin totala modernisering 2001. Samtliga återstående reaktorer kommer att uppgraderas gentemot SKIs nya föreskrifter benämnda R 2000. Dessutom planeras omfattande ytterligare effekthöjningar. Det finns en bedömd potential om genomsnittligt 15 %s effektökning motsvarande ca 1400 MW. Enligt min uppfattning har svensk kärnkraft visat sig vara framgångsrik tekniskt, ekonomiskt och miljömässigt. I en internationell jämförelse har den svenska kärnkraften hög tillgänglighet och låga kostnader samtidigt som vi i många avseenden är föregångare inom säkerhetsområdet. Och reaktorerna kan enligt min bedömning användas i upp till 60 år. Det har den framgångsrika renoveringen och moderniseringen av Oskarshamn 1 visat. Kärnavfallet väl omhändertaget Bild 7 Sverige valde redan i mitten av 70-talet att starta utvecklingen av det svenska avfallssystemet med direktdeponering av kärnavfall i stället för upparbetning. Ansvaret för utveckling av detta system ligger helt på kärnkraftverken, som i slutet av 70-talet bildade ett gemensamt ägt bolag SKB, för att sköta frågan. I dag finns ca 30 miljarder kronor fonderade för de framtida kostnaderna för avfallssystemet och vi har sedan mitten av 80-talet ett mellanlager i drift, CLAB, i Oskarshamn. För driftavfall har vi sedan slutet av 80-talet ett slutförvar SFR i Forsmark. Nu pågår borrningar och platsundersökningar vid Forsmark och Oskarshamn för att finna lämplig plats för ett slutförvar för använt bränsle. Och en inkapslingsanläggning projekteras nu vid CLAB. Bild 8 I Finland har man valt samma koncept och platsen för byggandet av slutförvaret är redan utsedd vid Olkiluoto kärnkraftverk där man för övrigt nu bygger Finlands femte reaktor, Olkiluoto 3.
4 Svensk energipolitik Bild 9 Utvecklingen av ett oberoende kärnkraftsprogram startade, som jag nämnde tidigare, redan i mitten av 50-talet i stort sett fullständig enighet inom riksdagen. Det starka parlamentariska stödet fortsatte fram till 1976. Med drivkrafter som upp till 7 % ökning av elkonsumtionen årligen, vattenkraften fick inte byggas ut och första oljeprischocken, var det lätt för den svenska kraftindustrin att ta besluten att bygga ut kärnkraften. Mellan 1965 och 1976 beställdes alla 12 kärnkraftverken med en kapacitet om 10 000 MW. I mitten av 70-talet förändrades opinionen. När centerpartiet kom till makten 1976 blev det tillfälligt stopp för igångkörning av fler reaktorer. Efter folkomröstningen 1980 fullföljdes sedan alla 12 reaktorer. Men under de 24 år som gått sedan folkomröstningen har energifrågan läs kärnkraftfrågan utretts av flera kommissioner och oåterkalleliga beslut har tagits som sedan har återtagits. Bild 10 Energipolitiska beslutet 1997 tog visserligen bort 2010 som stoppår för all kärnkraft men vi fick ju en avvecklingslag i stället, som nu regeringen blir för dyr att tillämpa. Regeringen har och kommer att betala totalt drygt 8 miljarder för stängningen av Barsebäck 1 fram till 2017. Detta har nu lett till att man beslutat i riksdagen under 2002 att försöka förhandla med kraftindustrin om en frivillig uppgörelse om kärnkraftens framtid och successiva avveckling. Under våren 2003 beslutade dessutom riksdagen att skjuta på stängningen av Barsebäck 2 och i stället försöka lägga in den reaktorn i en total överenskommelse. Pågående förhandlingar om kärnkraftens framtid Bild 11 Den av regeringen utsedde förhandlaren, Bo Bylund, inledde sitt arbete först i början av 2003 då han hade utsett sin stab av medarbetare. Jag som representant för Sydkraft har ingått i förhandlingsgruppen, som under hela 2003 egentligen endast insamlat fakta och diskuterat konsekvenser av en avveckling. Några egentliga förhandlingar skedde således inte under första året. Bo Bylund presenterade i januari i år en artikel i DN där han pekade på de målkonflikter som finns kring frågan om kärnkraftens framtid i Sverige. Som bland annat framgick av artikeln går det inte att förena miljömålen enligt Kyoto-protokollet med att samtidigt avveckla kärnkraften. Bild 12 Från industrin sida har vi hävdat att en avveckling av kärnkraftverken måste ske med följande huvudpunkter tillgodosedda:
5 Omställningen och avvecklingen av kärnkraften får inte äventyra Sveriges elförsörjning och konkurrenskraftig el till industrin Restenergimängden som varje reaktor skall få producera måste vara tillräckligt stor så att ny miljöriktig kraftproduktion skall hinna byggas (Reaktorerna kan drivas upp till minst 60 år) Den orättvisa kärnkraftskatten om ca 2 miljarder/år måste helt bort Med omvärlden harmoniserade villkor skall gälla för fortsatt drift Bo Bylund skulle ha rapporterat per den 30 april 2004, huruvida det var möjligt att inkludera Barsebäck 2 i en överenskommelse. Detta kunde han inte göra eftersom en överenskommelse inte fanns då. Någon överenskommelse har ännu inte kunnat träffas och förhandlingarna fortsätter. Enligt uppgift har Bo Bylund fått hela 2004 på sig för att försöka komma fram till en uppgörelse med kraftindustrin. Enligt min uppfattning måste en så viktig fråga för Sverige få ta den tid det behövs för att trygga elförsörjningen även i framtiden. Tack för att ni lyssnade.