EUROPARÄTT 28.1.2004 Alla svar skall skrivas på skilda ark. Använd hela konceptark, om inte svarsutrymmet har begränsats! Kom ihåg att på varje svarspapper skriva ditt namn och ditt personsignum eller studentnummer. De som har blivit godkända i en föreläsningsserie i europarätt behöver inte svara på fråga 2. De som har blivit godkända i två föreläsningsserier i europarätt behöver inte svara på frågorna 2 och 4. De studeranden vid juridiska fakulteten, som på hösten 2003 godkänt avklarat professor Ojanens och docent Letto-Vanamos föreläsningsserie, behöver inte svara på frågorna 2 och 4. Högst två frågor kan ersättas med föreläsningar. Poäng från föreläsningsförhör och andra eventuella tilläggspoäng skall alltid anges på det ifrågavarande svarspappret. Svarsutrymmet har inte begränsats för övriga frågor än frågorna 3 och 4. Kom ändå ihåg att ett bra svar är en klar, kortfattad och ungefär en sida lång redogörelse för det som frågas. Eftersom även granskaren av uppgifterna har till sitt förfogande en lagbok i europarätt, behöver man i svaren inte kopiera hela artiklars text som sådan. Resultaten ges senast 18.2.2004.
1. X har i Finland över tjugo konventionella kraftverk och kärnkraftverk samt ett maximal- och högspänningsnät för distribution av el. X distribuerar via detta nät elektricitet till lokala eldistributionsföretag, större kommunala elverk och industriföretag. Y igen är ett lokalt eldistributionsföretag, som för sina kunder i södra Finland skaffar el nästan uteslutande från X. X äger också 65,3 procent av aktierna i Y, medan vissa städer och kommuner i södra Finland eller sammanslutningar av dem äger resterande 34,7 procent. Enligt 20 elmarknadslagen skall Y köpa el, som har producerats med förnyelsebara energikällor på dess distributionsområde, såsom t.ex. vindenergi. Andelen el av Y:s omsättning i elbranschen, som har producerats med vindenergi, har kontinuerligt stigit. I år borde den redan stiga till 20 procent, vilket i pengar innebär, att tilläggskostnaderna som belastar Y på grund av inköpsförpliktelsen, i år borde stiga redan till 90 miljoner euro. Y svarar visserligen slutligen endast för cirka 30 miljoner, då man beaktar gottgörelsesystemet enligt 25 1 momentet elmarknadslagen. I slutet av maj detta år hade Y:s anskaffningar av el från förnyelsebara energikällor redan stigit till 15 procent av den mängd el som hade sålts senaste år. Y krävde också i enlighet med elmarknadslagen att X skulle betala tilläggskostnader som härrörde sig från inköpet av el från förnyelsebara energikällor och Y krävde i första hand att X skulle erlägga månadsavgifter om 5 miljoner euro. X å sin sida erlade den avgift som yrkats, men reserverade sig även rätten att när som helst kräva dess återbetalning. Samtidigt befordrade X till domstolsbehandling ett yrkande om återbetalning av ett sådant belopp, som motsvarar den del av beloppet som betalts till Y, som är en gottgörelse till Y för de tilläggskostnader som har förorsakats av köpande av el som har producerats av vindenergi. Framför allt yrkar X även i domstolen att, att det yrkade beloppet hade betalts till Y utan rättslig grund och att det skulle restitueras. Enligt X är bestämmelsen i elmarknadslagen, som ligger till grund för denna betalning, i strid med bestämmelserna om varornas fria rörlighet i Romfördraget. X betonar, att den lagstadgade inköpsförpliktelsen gällande grön el ekonomiskt gynnar producenterna av denna el, eftersom den för dem utan någon som helst risk garanterar högre inkomster än vad de skulle erhålla utan en dylik reglering. X motiverar även sitt påstående om konflikten med EG-rätten med EG-domstolens avgörande i fallet Dassonville, i vilket EG-domstolen ansåg att alla handelsregler antagna av medlemsstater som kan utgöra ett hinder, direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, för handeln inom gemenskapen skall anses som åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa restriktioner och som förbjudna enligt artikel 28 (f.d. artikel 30) (se mål 8/74, Dassonville, dom 11.7.1974, REG 1994, s. 837, punkt 5). Y igen förutsätter, att X:s yrkanden förkastas. Y medger visserligen att det i sig vid bedömningen av ärendet kan ges betydelse åt artikel 28 i Romfördraget. Inköpsförpliktelsen skulle ändå inte enligt Y stå i strid med EG-rätten, eftersom miljöskyddets rättsliga betydelse och vikt klart stigit inom EG-rätten särskilt efter det att Maastrichtfördraget trätt i kraft. Y betonar att miljöskyddet utan tvekan är en sådan sak, som på en gång gör den lagstadgade inköpsförpliktelsen fullständigt problemfri och godtagbar med tanke på bestämmelserna om varornas fria rörlighet. Den finska domstolen igen anser, att förpliktelsen att köpa el som har producerats från förnyelsebara energikällor under villkor, som inte skulle ha kunnat tillämpas på den fria marknaden, kan förorsaka en reducering av efterfrågan på el som har producerats i övriga medlemsstater. Därför kan man enligt domstolen inte utesluta den möjligheten, att det är frågan om en förbjuden handelsrestriktion enligt artikel 28 i Romfördraget. Av denna orsak anser domstolen också att det för sakens avgörande är oundvikligt att till EG-domstolen framföra följande begäran om förhandsavgörande: Skall artikel 28 i Romfördraget tolkas på så sätt, att det är frågan om i artikeln avsedda kvantitativa importrestriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan, ifall företagen med nationella bestämmelser förpliktas köpa el som härrör sig från förnyelsebara energikällor till minimipris och ifall nätoperatörerna dessutom för att finansiera verksamheten förpliktas betala avgifter utan motprestation? Uppgör ett kort och kärnfullt, men rättsligt motiverat förhandsavgörande till den finska domstolen. Koncentrera dig vid uppgörandet av förhandsavgörandet på följande frågor:
a) Utred i början av förhandsavgörandet de allmänna utgångspunkter inom EG-rätten, som hänför sig till den gemenskapsrättsliga bedömningen av svarandens påstående i huvudsaken, att tvisten om huvudsaken är inte verklig utan konstgjord och att den framförda frågan inte således är betydelsefull med tanke på avgörandet i huvudsaken. Vad för regler och principer innefattar EG-domstolens rättspraxis i förhållande till dylika påståenden? b) Kan den ovan beskrivna lagstadgade inköpsförpliktelsen anses som en sådan åtgärd som motsvarar kvantitativa restriktioner mellan medlemsstater, som faktiskt eller potentiellt kan begränsa gemenskapens interna handel direkt eller indirekt, och som är förbjuden i artikel 28? c) Oberoende av svaret på fråga b, bedöm slutligen ifall inköpsförpliktelsen ändå kan och om den kan så under vilka förutsättningar vara i enlighet med artikel 28 i Romfördraget, eller någon annan artikel då du beaktar målsättningen bakom inköpsförpliktelsen som hänför sig till miljöskyddet och särskilt skyddet av klimatet? Obs! De ovannämnda paragraferna i elmarknadslagen är fiktiva! Lycka och framgång! (0-20 p.) 2. Granska huvuddragen som gäller locus standi i artikel 230 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (Romfördraget), enligt det som anförs i Jo Shaws tentamensbok. (0-10 p.)
3. Besvara följande frågor i den tabell som finns i slutet av uppgiften. På varje fråga finns enbart ett rätt svar. Bedömning: rätt svar = 1 poäng, fel svar = -1 poäng och tom = 0 poäng. (0-10 p.) 1. Fastställandet av tidpunkten för begärandet av förhandsavgörande i den nationella processen a) avgörs enligt de riktlinjer som EG-domstolen har utstakat för förfarandet b) skall göras först vid sökandet av ändring c) bör enligt EG-domstolen göras först efter det att målets kontextbeskrivning är klar d) görs enligt prövning av den nationella domstolen. 2. a) Det kan inte vara fråga om missbruk av en dominerande marknadsställning enligt artikel 82 i Romfördraget, ifall verkningarna av missbruket yppar sig på parallella marknader b) För att utgöra en dominerande marknadsställning enligt artikel 82 i Romfördraget skall den dominerande marknadsställningen i sig självt möjliggöra missbruk c) En åtgärd enligt artikel 82 i Romfördraget om dominerande marknadsställning kan inte samtidigt vara tillåten enligt gruppundantagsförordningen d) Vid en dominerande marknadsställning enligt artikel 82 i Romfördraget, är det möjligt att företagets verksamhet och dess verkningar yppar sig på accessoriska marknader, på vilka företaget inte är i dominerande ställning. 3. En nationell domstols skyldighet att låta bli att tillämpa en nationell lag, som står i strid med EUlagstiftningen, fastställdes i mål a) Marshall II (C-271/91) b) Simmenthal II (106/77) c) Costa v. ENEL (6/64) d) Factortame I (C-213/89). 4. Artikel 31 i Romfördraget a) förbjuder inte existensen av monopol b) tillåter alla monopol, ifall den gemensamma marknadens verksamhet inte rubbas c) tillåter inte minutförsäljningsmonopol d) förbjuder inte importmonopol, i det fall att konkurrerande import är tillåten. 5. En nationell domstol kan begära ett förhandsavgörande enligt artikel 234 i Romfördraget a) enbart om parterna i ärendet är av samma åsikt om fallet b) även om någon av parterna skulle motsätta sig det c) förutom när parterna tillsammans har avstått från att yrka på dess framförande d) även om den inte enligt Acte clair-läran skulle vara förpliktad därtill, ifall frågan som uppkommit blir avgjord med stöd av EG-domstolens tidigare rättspraxis. 6. Enligt fallet Foto-Frost (mål 314/85) a) är internationella människorättskonventioner av relevans i samband med gemenskapsrättens grundläggande fri- och rättigheter b) kan en nationell domstol underlåta att begära ett förhandsavgörande, även om den annars skulle vara förpliktad därtill c) skall ett direktiv i första hand tolkas enligt dess ordalydelse d) kan enbart EG-domstolen fastställa att en EG-norm är ogiltig. 7. Europeiska rådet a) kan inte behandla ärenden som hänför sig till gemenskapen (EG) b) koncentrerar sig särskilt på behandlingen av ärenden som hör till den s.k. III pelaren c) behandlar i huvudsak ärenden som hänför sig till utrikes- och säkerhetspolitiken d) har koncentrerat sin verksamhet jämnt på behandlingen av ärenden som hör till både den II och den III pelaren.
8. I mål Van Gend en Loos var det frågan om de direkta verkningarna enligt bestämmelserna i a) Romfördraget b) en viss förordning som gäller importtullar för kemikalier c) ett direktiv som reglerar skattesatsen för kemikalier som importeras d) EKSG-fördraget. 9. S.k. obligatoriska krav, som räknas till de interna tillämpningsbegränsningarna för artikel 28 i Romfördraget, kan åberopas a) ifall åtgärden särskiljer mellan importprodukter och inhemska produkter b) ifall det ifrågavarande området redan har förenhetligats genom gemenskapslagstiftning c) ifall åtgärden utan åtskillnad är tillämplig på inhemska produkter och importprodukter d) oberoende av huruvida åtgärden särskiljer mellan importprodukter och inhemska produkter eller huruvida den är tillämplig på dem utan åtskillnad. 10. Medlemsstaterna kan begränsa personers fria rörlighet på basis av allmän ordning och säkerhet. Denna s.k. ordre public-grund a) grundar sig på direktiv 64/221/EEG, vilket bestämmer om saken b) definieras i enlighet med EG-domstolens rättspraxis c) har i första hand sin grund i de nationella bestämmelserna i var och en medlemsstat d) är en angelägenhet som medlemsstaterna internt skall avgöra, men om vilken de ändå skall informera kommissionen. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 A B C D Namn:
4. Besvara följande frågor på det utrymme som har angivits för dem. Namn: a) Vad avses med den s.k. de minimis-regeln? b) Vad är en administrativ skrivelse (s.k. comfort letter)? c) Vilka omständigheter kan du se i bakgrunden till det s.k. Keck-avgörandet? d) I vilka fall används förordningar i stället för direktiv, vid gemenskapens normgivande? e) Genom Amsterdamfördraget genomfördes två reformer, som inverkar på unionens struktur. Vilka var de, för den III pelarens del?