Betänkandet Förändrad assistansersättning en översyn av ersättningssystemet, SOU 2014:9

REMISSVAR 1 (10) Socialdepartementet 103 33 Stockholm Betänkandet Förändrad assistansersättning en översyn av ersättningssystemet, SOU 2014:9 Försäkringskassan lämnar i det följande sina synpunkter på det remitterade betänkandet. Bakgrund Staten ersätter genom assistansersättning den enskildes kostnader för personlig assistans om behovet av hjälp med de grundläggande behoven uppgår till mer än 20 timmar i veckan. Assistansersättning lämnas i form av ett schablonbelopp per beviljad och lämnad assistanstimma, med möjlighet till ett högre timbelopp. Assistansersättningsutredningen har haft i uppdrag att se över dagens form för ersättning och föreslå en mer ändamålsenlig utformning. Utredningens syfte är att stärka förutsättningarna för en långsiktigt hållbar kvalitetsutveckling och finansiering av insatsen. Inledning Frågan om att säkra en hållbar finansiering går, enligt Försäkringskassans mening, inte att skilja från frågan om hur man hanterar kostnadsutvecklingen inom assistansersättningen. För att besvara denna fråga krävs en djupare analys av hela assistansersättningen som även inbegriper de grundläggande förutsättningarna för assistansersättning. Det är därför olyckligt att direktiven utformats på så sätt att utredningen sett sig förhindrad att utreda frågor som rör rätten till ersättning. Nivån för att komma i fråga för assistansersättning är satt till minst 20 timmar per vecka i genomsnitt för hjälp med de grundläggande behoven. Detta i kombination med att det saknas tak för hur många timmar som kan beviljas för andra personliga behov talar för att systemet i sig är kostnadsdrivande. I detta sammanhang bör även nämnas dubbelassistans som på senare tid ökat i omfattning och där en tydlig reglering saknas. Försäkringskassan efterlyser att dessa frågor utreds ytterligare. Att systemet är finansiellt hållbart är avgörande för dess legitimitet. Som utredningen konstaterar har systemet för kostnadsersättning varit föremål för överväganden i flera sammanhang där assistansreformen utretts. Försäkringskassan har från sin sida på regeringens uppdrag föreslagit en form av differentierad timersättning. Postadress Besöksadress Telefon PlusGiro 103 51 Stockholm LM Ericssons väg 30, Hägersten 08-786 90 00 E-post Internetadress Telefax Org.nr huvudkontoret@forsakringskassan.se www.forsakringskassan.se 08-411 27 89 202100-5521

REMISSVAR 2 (10) Sammanfattning Försäkringskassan anser att en ersättningsberättigade bör kunna ansöka om tilläggsschablonbelopp om minst 50 procent av assistansbehovet bedöms uppstå under nätter och helger och att möjligheten att ansöka även bör omfatta den som fyllt 65 år, det i socialförsäkringsbalken och LSS bör anges att avtalen mellan brukaren och assistansanordnare ska innehålla vissa klausuler i syfte att stärka brukarens inflytande och öka kvaliteten. Dessa krav bör vara kopplade till anordnarens tillstånd. Om anordnarens avtal inte uppfyller kraven bör tillståndet att driva personlig assistans kunna återkallas, gränsdragningen mellan egenvård och sjukvård behöver utredas i särskild ordning, sjuklöneersättning inbakad i grundschablonen stärker anordnarnas vilja att arbeta förebyggande i arbetsmiljöarbetet, brukarens arbetsledning av den egna assistansen inte bör kunna avlönas av anordnaren, frågan om samverkan och samordnande ansvar för insatsen personlig assistans bör utredas ytterligare och att ändringar i socialförsäkringsbalken kan införas tidigast den 1 januari 2016 med hänsyn till ändringar som behöver göras i IT-systemet. 2.3 Förutsättningarna för utredningens arbete Utredningen har inte beaktat att Försäkringskassan har en datakälla från en totalundersökning av assistansberättigade som besvarar vissa frågor kring kvaliteten i assistansen samt omfattning (dock inte timmar) av grundläggande respektive andra personliga behov med mera. Datainsamlingen gjordes 2010. Datakällan, som är en helt unik i sitt slag, belyser vissa kvalitetsaspekter utifrån de ersättningsberättigades perspektiv och ger en nyanserad bild av olika former av insatser som ges till dem. 5.4 Fördelning av brukare per typ av anordnare Utredningen beskriver fördelningen av antalet timmar över och under 168 timmar/vecka bland olika anordnare. Det nämns dock inte att över 168 timmar/vecka indikerar att dubbel assistans beviljats. I tidigare utredningar, som den av LSS-kommittén år 2008, nämns dubbelassistans som en av de absolut viktigaste kostnadsdrivande faktorerna. Försäkringskassan anser att det är olyckligt att utredningen inte närmare analyserat den dubbla assistansen.

REMISSVAR 3 (10) 6.5 Hälso- och sjukvård Utredningen framför att gränsdragningen mellan egenvård och sjukvård kan vara svår. Det förekommer att uppgifter som kan anses vara av hälso- och sjukvårdskaraktär utförs av personliga assistenter utan adekvat utbildning. Det kan innebära att assistansersättning lämnas för sjukvårdande insatser trots att detta inte får förekomma. Försäkringskassan instämmer i utredningens uppfattning att denna fråga bör utredas i särskild ordning. Myndigheten har fått indikationer på att kommunal hemsjukvård utförs på assistansersättningsavlönad arbetstid. 8.4.1 Differentierad timschablon Försäkringskassan föreslår att det i förslaget till 51 kap. 11 SFB skrivs in att en procentandel av beviljade assistanstimmar ska ligga på ob-tid och att andelen bör anges till minst 50 procent. Idag ersätts assistansersättningen med ett schablonbelopp som är 280 kronor per assistanstimma och, om det finns särskilda skäl, med ett högre timbelopp på högst 12 procent mer än schablonbeloppet. Utredningen föreslår att ett grundschablonbelopp införs från 2015 som i huvudsak liknar dagens schablon samt ett tilläggsschablonbelopp som ska lämnas om brukaren har stora behov av assistans under nätter och helger (aktiv tid, inte väntetid). Man föreslår att tilläggsschablonbeloppet ska beviljas utan ansökan om Försäkringskassan vid omprövning av rätt till assistansersättningen finner att brukaren har stora behov av assistans under nätter mellan klockan 22 06 samt under helger. Försäkringskassan uppfattar förslaget så att ob-tid räknas under en kortare tid av dygnet, frånsett helger, än dagens tillämpning. Det är oklart om utredningen endast avser vanliga helger eller även helger som infaller under måndag fredag. I förslaget till lagtext talas det om stor andel av behovet (jfr s. 23). I brödtexten talas det om en relativt hög tröskel för höga OB-kostnader; minst 50-60 procent av den beviljade tiden bör vara OB-tid (s. 176) och i författningskommentaren om minst 50 procent (s. 260). Med tanke på det bakomliggande ekonomiska intresset hos anordnarna kan det finnas en risk att många gör anspråk på tilläggschablonen, särskilt när grundschablonen blir 20 kr lägre per timme än den nu gällande schablonen. Det är då inte tillfredsställande att gränsen för tilläggschablon är så diffust formulerad i lagtexten. Det faller också utanför Försäkringskassans verkställighetsbemyndigande att föreskriva om nivån. Visserligen skulle Försäkringskassan kunna normera om gränsen i ett allmänt råd men detta är ju inte bindande för domstolarna. Det ter sig udda att en sådan fråga, som man lätt kan reglera på ett precist sätt i lagtexten, skulle bli en fråga för praxisbildningen. Försäkringskassans förslag är därför att man i lagen skriver in en procentandel. En sådan ordning skulle också troligen leda till att färre försöker komma i åtnjutande av tilläggsschablonen eftersom det då är tydligare vad som gäller.

Försäkringskassan är tveksam till om införandet av en differentierad timschablon kommer att bli kostnadsneutralt. Som det ser ut idag är det mera ovanligt att brukare som anlitar assistenter från de stora assistansbolagen ansöker om högre timbelopp. De behöver då inte heller redovisa någon fördelning av kostnader. Blir det tilläggsschablonbelopp utan kostnadsredovisning finns risk att kostnaderna kommer att öka. En konsekvens av att tilläggsschablonen beviljas i samband med tvåårsomprövningar och ansökan om fler timmar är, enligt utredningen, att den som fyllt 65 år inte kan beviljas tilläggsschablon (s. 221). Detta eftersom tvåårsomprövningar inte sker för den som fyllt 65 år (51 kap. 12 andra stycket SFB) och då det finns uttryckligt förbud mot att bevilja ytterligare assistanstimmar för den som fyllt 65 år (51 kap. 10 SFB). Den som är över 65 år drabbas alltså ganska hårt av utredningens förslag till övergångsbestämmelser: grundschablonen sänks för gruppen men de kompenseras inte i form av tilläggsschablon. Det är svårt att hitta något godtagbart skäl för denna form av särbehandling av dem som fyllt 65 år. Att gruppen som fyllt 65 år inte kan beviljas ytterligare timmar med assistansersättning är i sig inget argument för att gruppen inte ska ges samma möjlighet att få kompensation för de kostnader som dessa personer har per timme. Även detta talar för att man ska ha ett ansökningsförfarande för tilläggsschablonen och att alla, även de som fyllt 65 år, ska kunna komma ifråga för tilläggschablonen. Idag kan den som fyllt 65 ansöka om och beviljas ett högre timbelopp. Utredningen anser att möjligheten att få ett högre timbelopp ska finnas kvar där högst 12 procent av grundschablonbeloppet ska kunna beviljas. Idag finns en möjlighet till högre timbelopp istället för schablonen (51 kap. 11 andra stycket SFB). Det innebär att brukaren, om det finns särskilda skäl, kan få högst 12 procent över nuvarande schablon. Brukaren är då redovisningsskyldig från första kronan vilket gör att administrationen av det högre timbeloppet är resurskrävande. Utredningen föreslår inte att det högre timbeloppet tas bort även om en stor del av de som idag uppbär högre timbelopp gör det p.g.a. höga OB-kostnader (s. 180). Försäkringskassan anser att en sänkning av grundschablonen sannolikt kommer att innebära att flera ansöker om högre timbelopp vilket ytterligare kommer öka kostnaderna för administrationen. Enligt utredningens förslag ska den ersättningsberättigade inte behöva redovisa kostnaderna för den ob-tid som omfattas av beviljat tilläggsschablonbelopp. Om samma person också beviljas ett högre timbelopp uppstår frågan om han eller hon fortfarande ska redovisa samtliga kostnader eller endast kostnader för tid utöver den som omfattas av tilläggsschablonbeloppet. I det senare fallet uppstår problem både för brukaren/anordnaren och för Försäkringskassan med att särskilja tilläggsschablonkostnader från alla andra kostnader för assistansen. Lydelsen i 7 förordningen (1993:1091) om assistansersättning behöver då också förtydligas. REMISSVAR 4 (10)

8.4.3 Ersättning vid ordinarie assistents sjukdom Utredningen föreslår att arbetsgivarens sjuklöneersättning ska ingå som en del i grundschablonbeloppet. På så sätt minskar kommunernas omfattande administration att ersätta sjuklönekostnader. Försäkringskassan delar utredningens förslag. Förslaget bör stärka incitamenten för anordnarna att arbeta förebyggande i arbetsmiljöarbetet. Som utredningen konstaterar påverkas inte Försäkringskassans ärendehandläggning. Däremot får förslaget påverkan på den årliga beräkningen av myndighetens förslag till schablonbelopp. Som påpekas i utredningen har inte de brukare som själva anställer sina assistenter möjlighet att bygga upp en ekonomisk buffert på samma sätt som assistansföretag. Försäkringskassan menar att förslaget kan innebära problem för dessa egna arbetsgivare som framför allt inte har så många assistanstimmar om flera assistenter blir sjuka. 8.4.4 Timschablonens nivå och årliga uppräkning Försäkringskassan instämmer i förslaget att senarelägga myndighetens årliga förslag till schablonbelopp för det kommande året till senast den 1 maj. Det blir en klar förbättring i syfte att få ett säkrare beräkningsunderlag. 8.5 Reglering av avtal mellan brukare och anordnare Utredningen föreslår att det införs ett krav på skriftligt avtal mellan brukaren och den anordnare som han eller hon köper assistans av. Vissa minimikrav på avtalens innehåll ska vara uppfyllda som ska vara en förutsättning för att assistansersättning ska betalas ut. Försäkringskassan delar helt utredningens uppfattning att brukarnas roll i förhållandet till anordnarna bör stärkas. Försäkringskassan är väl medveten om att kravet på att avtalen ska vara utformade på ett visst sätt innebär en viss ökad administration. Men ett sådant krav borde också innebära att brukarens trygghet som ersättningsberättigad och i rollen som köpare av assistanstjänst ökar vilket är i linje med Försäkringskassans mål i hanteringen av socialförsäkringen. Man kan dock ställa sig frågan om lagkravet kan antas ha så positiva konsekvenser att det är befogat att införa det eller om syftet kan uppnås på annat sätt. Är det rätt väg att gå att i lag reglera hur avtalen mellan brukare och anordnare ska se ut? Det kan bli så att bestämmelsen resulterar i standardavtal som anordnarna tillhandahåller och som brukarna får ett begränsat inflytande över. Om en sådan bestämmelse införs anser Försäkringskassan därför att någon myndighet bör följa upp om brukarna upplever att man fått ett större inflytande över den assistanstjänst man köpt. Om regeringen skulle dela utredningens förslag att det i lag bör regleras vad ett avtal mellan brukare och anordnare ska innehålla vill Försäkringskassan även framhålla följande. Om Försäkringskassan skulle neka att betala ut assistansersättning med hänvisning till att avtalet saknar tillräcklig reglering skulle detta bli en fråga för förvaltningsdomstolarna. Det är svårt att se hur en sådan dom- REMISSVAR 5 (10)

stolsprövning skulle gå till i praktiken hur regleras t.ex. brukarens inflytande på ett tillräckligt sätt i avtalet? Räcker det med att det finns en paragraf enligt vilken brukaren har rätt till inflytande eller behöver detta inflytande konkretiseras? Om det finns en klausul som begränsar brukarens inflytande innebär då detta att kravet på reglering är uppfyllt? I den föreslagna 16 a socialförsäkringsbalken (SFB) anges att vid köp av personlig assistans betalas assistansersättning ut under förutsättning att det finns ett skriftligt avtal mellan den försäkrade och den anordnare av personlig assistans som ska tillhandahålla den personliga assistansen. Av lagförslaget följer att den lämnade ersättningen inte skulle vara köp av personlig assistans om avtalet inte innehåller alla klausuler. Försäkringskassan menar att den föreslagna bestämmelsen öppnar upp för en återkravssituation. Den försäkrade ska självmant återbetala assistansersättning som inte använts till köp av personlig assistans (51 kap. 20 SFB). Om återbetalning inte görs får Försäkringskassan besluta om återkrav enligt 108 kap. 2 SFB (jfr 51 kap. 20 andra stycket SFB). Om en person har ett avtal med viss bindningstid och detta avtal inte förnyas och Försäkringskassan inte uppmärksammat detta utan fortsätter att betala ut assistansersättning utan att det finns ett giltigt avtal mellan brukare och anordnare hamnar man i den situationen att ersättning lämnats för något som inte är kostnad för personlig assistans. Då finns en skyldighet för Försäkringskassan att besluta om återkrav (grunden enligt 108 kap. 2 SFB skulle då vara att den försäkrade eller den anordnare som annars har fått ersättningen inte fullgjort sin uppgiftsskyldighet). Visserligen skulle Försäkringskassan kunna besluta om eftergift i ett sådant fall men exemplet visar ändå det orimliga i att koppla ihop avtalskravet med begreppet köp av personlig assistans, jämför även ovan om de oklara prövningarna av klausulerna som ska finnas enligt bestämmelsen. Ett återkrav på så lösa boliner uppfyller knappast kravet på förutsebarhet som är ett grundläggande rättsäkerhetskrav. Försäkringskassan anser i stället att avtalskravet bör ingå i den tillståndsprövning som IVO gör innan någon enskild får bedriva verksamhet med personlig assistans (23 lagen [1993:387] om stöd och service till vissa funktionshindrade). Frågan bör även följas upp vid IVO:s tillsyn av assistansverksamheter och det bör införas en möjlighet för IVO att återkalla tillstånd om anordnarens avtal inte uppfyller kraven. 8.6 Arbetsledning av den egna assistansen Försäkringskassan instämmer i förslaget att brukaren inte ska kunna ta emot lön eller annan ersättning från anordnaren för t.ex. arbetsledning av den egna assistansen. Bestämmelsen bör även gälla för en underentreprenör som uppdragstagare. Förslaget bör neutralisera konkurrenssituationen hos anordnarna då de inte ska kunna locka kunder med lönelöfte eller andra ersättningar eller gåvor. Försäkringskassan föreslår arbetsgivaren ska ha skyldighet att anmäla ett sådant förhållande och att frågan regleras i bestämmelsen om arbetsgivarens uppgiftsskyldighet i 51 kap. 24 SFB. REMISSVAR 6 (10)

REMISSVAR 7 (10) 8.7.1 Utvecklad behovsbedömning Utredningen beskriver hur Försäkringskassans utredning i dag tar sikte på omfattningen av hur många timmar den sökande ska beviljas, dvs. hur mycket tid personen behöver hjälp med ett visst behov. Däremot görs inte samma bedömning av behovets art, dvs. hur kvalificerat behovet är eller om det krävs särskild kompetens (förutom vid prövning av högre timbelopp) för att ge hjälpen eller om behovet kan tillgodoses på annat sätt. Betänkandet tar upp det regeringsuppdrag som Försäkringskassan fick i januari 2014 om att närmare analysera samstämmigheten mellan behovsbedömningsstödet och de medicinska underlagen. Behovsbedömningen kan behöva skilja sig åt mellan olika individer med hänsyn till att gruppen med assistansersättning är mer heterogen jämfört med vad som var fallet i början när reformen var ny. Fler brukare med komplicerade medicinska tillstånd har tillkommit liksom en ökning av dubbel och trippel assistans. Utredningen pekar på att behovsbedömningsstödet inte räcker till för att bedöma funktionsnedsättningens art för att ersättningssystemet ska kunna kompensera utifrån detta. Försäkringskassan menar att konstruktionen av bestämmelserna om assistansersättning bidrar till att det är svårt att styra tillämpningen. Grundtanken med insatsen personlig assistans är att bedömningen är individuell. Detta ska ställas mot att handläggarna frågar efter stöd i form av referensvärden att använd vid behovsbedömningen. Tidsgränsen på i genomsnitt över 20 timmar i veckan för grundläggande behov kan vara en bidragande orsak till att utredning och bedömning tenderar att bli mycket detaljerad. Av den anledningen ser Försäkringskassan nu över om behovsbedömningen kan göras på annat sätt vilket i sin tur kan komma att leda till önskemål om regelanpassningar framöver. Utan att föregripa något skulle behovsbedömningen exempelvis kunna baseras på nivåer i stället för timmar. 8.7.2 Tillsyn, tillståndsgivning och myndigheternas samverkan Utredningen bedömer att Försäkringskassan bör ges ett samordnande ansvar för samverkan kring assistansersättning i syfte att stärka uppföljning, tillsyn och förebyggande av olika risker. Utredningen reser frågan om tillsynsinsatserna kan anses tillräckliga. Som utredningen tar upp har Försäkringskassan framfört uppfattningen att tillstånden från IVO bör vara tidsbegränsade. Försäkringskassan instämmer i utredningens uppfattning att IVO:s tillsyn blir än viktigare i och med att man inte beviljar några tidsbegränsade tillstånd. De resurser som IVO lägger på tillsyn är tämligen begränsade med tanke på verksamhetens omfattning och kostnader. Försäkringskassan delar utredningens uppfattning att det finns ett behov av en mer systematisk samverkan mellan de många olika områden som ingår och perspektiv som berörs av personlig assistans och assistansersättning.

REMISSVAR 8 (10) 8.8 Ikraftträdande Försäkringskassan föreslår att den försäkrade ska kunna ansöka om tilläggsschablon från den tidpunkt då bestämmelsen träder i kraft och att detta ska gälla även den som fyllt 65 år. Beslut om tilläggsschablon ska grundas på utredning om hur beviljade timmar fördelar sig på ob-tid och övrig tid under en normal vecka. Gränsen gäller, som utredningen skriver, att brukarens totala behov ska vara förlagd under nätter mellan klocka 22-06 samt under helger och avser aktiv assistans nattetid men inte väntetid. Utredningens förslag är att de nya bestämmelserna om grundschablon träder ikraft direkt den 1 januari 2015 medan tilläggsschablonen införs successivt i takt med att beslut om tvåårsomprövning fattas och i de fall en försäkrad ansöker om fler timmar med assistansersättning (s. 221). Det är troligt att många kommer att göra anspråk på tilläggsschablonen för att kompensera den sänkta grundschablonen. Försäkringskassan kommer därför sannolikt att inför januari 2015 få en stor mängd begäran om nya tvåårsomprövningar (även om det är myndigheten som normalt tar detta initiativ) samt begäran om utökat antal timmar med assistansersättning. Vidare kommer trycket också öka på det förhöjda timbeloppet. Något successivt införande kommer det därför i praktiken inte bli tal om. Försäkringskassan anser att det är rimligare att brukarna ges möjlighet att ansöka om tilläggsschablon fr.o.m. datum för lagändring. En sådan ordning ligger också bättre i linje med bestämmelsen i 110 kap. 4 SFB som anger att man skriftligen kan ansöka om utökning av en förmån. Att tilläggsschablonen beviljas i samband med tvåårsomprövningar och ansökningar om högre timbelopp skulle också få den anmärkningsvärda konsekvensen att den som direkt före den 1 januari 2015 fått sin assistansersättning omprövad skulle behöva vänta två år på att få en prövning av om han eller hon har rätt till en tilläggsschablon (under förutsättning att han eller hon inte ansöker om högre timbelopp eller fler timmar) medan någon som får sin assistansersättning omprövad direkt efter den 1 januari 2015 kan få frågan om tilläggsschablon prövad långt tidigare. Försäkringskassans förslag är alltså att den försäkrade själv ska ansöka om tilläggsschablon. 9.5.2 Konsekvenser för Försäkringskassans administration Försäkringskassan anser att förslaget att införa två olika schablonbelopp beroende på om behoven ligger på ob-tid eller inte är positivt. Om grundschablonen från ett år till ett annat sänks med 20 kronor per timma räknar Försäkringskassan med att administrationen ökar eftersom ansökningar om tilläggsschablon då kan förväntas öka. Om däremot en sänkning av grundschablonen genomförs under en flerårsperiod förväntas ökningen inte bli lika markant. Vad gäller handläggningen av högre timbelopp räknar Försäkringskassan med att administrationen på sikt kommer att minska. Sammantaget beräknas administrationen öka ett till två år efter en lagändring. Av de förändringar som föreslås är differentiering av schablonen den som påverkar IT-systemen mest. Eftersom detta föreslås införas den 1 januari 2015,

dvs. innan Försäkringskassan har utvecklat det nya systemet för assistansersättning, innebär det att myndigheten behöver använda resurser i projektet för att förändra det befintliga systemet samtidigt som vi utvecklar det nya systemet. Detta medför risker för projektet som ska utveckla det nya systemet. Det innebär dessutom merkostnader för att införa funktionaliteten i två system. Om de nya reglerna börjar gälla från januari 2015 kommer Försäkringskassan således att behöva anpassa det befintliga IT-stödet så att myndigheten kan hantera utbetalningar även av tilläggsschablonen i det systemet tills att det nya systemet produktionssätts. Ett beslut om införande redan i januari 2015 behöver därför tas omgående för att hinna göra alla anpassningar före årsskiftet. I rapporten står att det nya systemet ska vara färdigt våren 2015. Det stämmer inte, det kommer inte att vara färdigt förrän hösten 2015 (s. 248). För att kunna avgöra om de extra pengarna/schablonbelopp utöver grundschablon är tilläggsschablon, högre timbelopp eller både och, måste handläggaren kunna registrera hur mycket som är tilläggsschablon. Denna manuella registeringsmöjlighet innebär troligen en hel del merarbete att införa i det befintliga systemet. En ändring i det befintliga systemet skulle, samtidigt som vi utvecklar det nya, innebära en arbetstid på ca 3 800 timmar vilket motsvarar en kostnad på ca 3 miljoner kr (med en avskrivning på 0,5 miljoner per år) plus kostnad för testmiljöer på ca 300 000 kronor. Eftersom det enligt förslaget behövs IT-utveckling i det befintliga systemet föreslår Försäkringskassan att den föreslagna lagändringen införs tidigast ett år senare, dvs. tidigast den 1 januari 2016. Med endast ett halvår kvar till kommande årsskifte samt att ett riksdagsbeslut ska fattas dessförinnan blir det i praktiken omöjligt att hinna göra de förberedelser som krävs i IT-systemet för att en lagändring från januari 2015 ska kunna hanteras. Förslaget påverkar det nya IT-systemet vid beslut om rätten till assistansersättning men även vid hantering av räkningar samt utbetalningar. Eftersom beslutet om detta förslag kan förväntas komma när Försäkringskassan har utvecklat det mesta av det nya systemet kommer det att bli relativt stora förändringar som måste göras sent i utvecklingsprojektet. Försäkringskassan föreslår därför att en lagändring införs först när utvecklingen av det nya IT-stödet hunnit så långt att ett minimum av resurser behövs för att kunna bygga in hanteringen av de nya bestämmelserna. Regleringen av avtal mellan brukare och anordnare Försäkringskassan behöver utveckla IT-hanteringen av utökad informationsmängd för detta avtal. Ersättning för kostnader vid ordinarie assistents sjukdom Förslaget bedöms inte påverka varken det befintliga eller nya IT-stödet. Betalning för arbetsledning av den egna assistansen Förslaget påverkar troligen inte IT-systemet. REMISSVAR 9 (10)

REMISSVAR 10 (10) Myndighetssamverkan IT-systemet påverkas eftersom förslaget påverkar de nya handläggningsstöden. Även statistik- och kontrollsystem påverkas. Fördändrad beräkningsmodell för schablonernas nivå Detta påverkar varken det befintliga eller det nya IT-systemet. Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören Dan Eliasson i närvaro av försäkringsdirektörerna Birgitta Målsäter, Bengt Stjärnsten, Dani Razmgah och Laura Hartman, rättschefen Eva Nordqvist, verksamhetsområdeschefen Therese Karlberg, t f enhetschefen Monica Svanholm och verksamhetsutvecklaren Tomas Sundberg, den senare som föredragande. Dan Eliasson Tomas Sundberg