Andreas Ahlstams stipendieresa till Glen Garioch Om destilleriet Destilleriet ligger i byn Old Meldrum (drygt 2000 invånare), Aberdeenshire - Nära Europas oljehuvudstad Aberdeen (220 000 invånare - grey city/silver city), endast 2,5 mil bort vilket gör att destilleriet besöks av ovanligt många norrmän (endast 1 h resa från Stavanger) Världens ostligaste skotska destilleri och ett av Skottlands äldsta; ägs nu destilleriet av Morrison Bowmore som i sin tur ägs av japanska Suntory. Destilleriet hade egen kornmältning, men nu står de stora mältningsgolven tomma. Stängde tillfälligt destilleriet 1995-1997. 1995 producerades den sista rökiga malten vid Glen Garioch. De äldre årgångarna från destilleriet är alltså typiskt gammaldags höglandsrökiga. Enligt mig en mycket trevlig rökighet som är lite torrare än öarnas rökwhiskys och inte lite kraftig. Dalen Garioch sägs ha det bästa kornet i hela Skottland marken i dalen ska vara väldigt bra odlingsmark. Men nu Optic-korn från Inverness, nästintill orökt. 1984 första destilleri som ändrade gaseldningen från butan till naturgas vilket gav en energivinst på 25%. Överbliven energi gick till ett växthus i närheten av destilleriet. Mycket whisky går till blendedsorter och lagringen sker oftast på Bourbonfat, men 12an har legat på både bourbon och sherryfat. Men det finns andra varianter, t.ex. har de nyligen släppt en buteljering som heter Virgin Oak eftersom whiskyn lagrats på helt nya, oanvända ekfat. Destilleriet har bytt vattenkälla då den gamla inte räckte till, stängde därför en period kring 1968. Har nu en grundvattentillgång i närheten som varken syns eller hörs och därför kallas The Silent Spring. De har två standardbuteljeringar sen några år tillbaka; 12-åringen och The Founder s Reserve. Sedan släpper de då och då vintage-buteljeringar och andra specialare. Jag har t.ex. en vintage från 1986 hemma som är väldigt god, rökig som all whisky från 1995 eller tidigare från Glen Garioch. Andreas, från vanlig whiskynörd till ett namn på en Glen Garioch-buteljering Jag satt på jobbet en gråtrist vardag när min privata telefon ringde. Jag svarade och i andra änden var Allt om Whiskys chefredaktör Emma Andersson. Först blev jag ganska ställd och undrade varför hon ringde eftersom jag redan prenumererar på tidningen, vad vill hon? Det var först när hon berättade att jag vunnit stipendiet som jag kom på att jag skickat iväg ett mail till tävlingen. Emma, Petter (från Philipsson & Söderberg) och vilka de nu var som hade läst ansökningarna gillade tydligen mitt brev. Jag använde min farbrors skotska flickvän som potentiellt objekt att imponera på om jag vinner (hon är från Dufftown). Skrev även om att jag tycker det behövs fler unga människor i whiskyvärlden och att jag gärna skulle försöka bidra till att fler yngre fördjupar sig i whiskyns värld.
Jag har själv haft en ganska dyr whiskyhylla ända sedan pojkrummet på gymnasiet, vilken kunde fortsätta växa då jag bodde hemma under mina universitetsstudier. Någon månad efter telefonsamtalet var det dags för whiskymässan i Nacka 2012 och en lunch med tidigare stipendiater, Allt om Whisky och Philipsson & Söderberg. Det var nog först då jag riktigt förstod att jag hade vunnit och det blev en riktigt rolig dag med alla trevliga whiskypersonligheter. Efter diplomutdelning och liten provning hos Philipsson & Söderberg gick jag runt någon timme med Håkan, som vann året innan mig och som driver bloggen I love whisky/vi som älskar whisky. Han bjöd mig på många rariteter och utmärkta whiskys innan mina ordinarie mässdejter; farsan och lillsyrran, dök upp och gick med mig de sista timmarna (tydligen såg jag mallig ut med mitt diplom under armen ). Därefter hade jag resan att se fram emot. Den drog ut lite på tiden, men den 15 februari 2013 var det dags. Efter en felfri resa ner till Köpenhamn blev flyget till Aberdeen inställt varpå vi fick krångla oss vidare via Stavanger innan vi kom fram till Aberdeen på fredagskvällen (istället för fredagsförmiddagen). Min kropp var ju inställd på Skottland när vi var i Stavanger så jag fick en stor (tänk fullt dricksglas ) Glenlivet av Iain McCallum medan de andra sippade kaffe eller vin. Väl framme på Malmaison Hotel (väldigt tjusigt hotell i ett fint granithus) tog vi något att dricka innan vi begav oss mot restaurangen The Silver Darling som ligger precis vid vattnet i hamnen, ungefär som att vi skulle haft en restaurang bredvid Polenfärjan i Nynäshamn. På restaurangen fick vi champagne, 12-årig Bowmore och ostron innan förrätten. Väldigt kul att prova Bowmore med ostron, blev min ostrondebut och jag struntade i att tugga när jag tog mitt andra ostron Smaken blev betydligt sötare när man hällde i whiskyn i ostronet jämfört med om man tog whiskyn vid sidan av. Efter en fantastisk middag (bl.a. åt jag den godaste efterätt jag någonsin ätit en pistagecreme brulee) åkte vi tillbaka till hotellet och drack några drams och lite annat. Iain bjöd bl.a. på en Clynelish med is i, vilket gjorde mig väldigt förvånad. Men det är helt klart en perfekt sommardrink om man gillar whisky! Iain är inte så noga med hur saker och ting förväntas vara eller SKA vara, han är avslappnad och tycker att det sällan finns rätt och fel när det gäller whisky. Jag kände mig väldigt privilegierad som fick umgås med Iain (och så klart även med de andra). Han är väldigt kunnig, väldigt rolig och väldigt trevlig. Vaknade lördagen den 16 februari med en fantastisk lyckokänsla i kroppen. Möjligtvis när jag vaknat bredvid sambon i ett tidigt skede av förhållandet när jag varit lika lycklig ;) Åt våfflor med bacon och lönnsirap till frukost innan det var dags för bilturen upp till Old Meldrum. Vi fick lunch och fika på destilleriet innan vi fick en rundtur med Fiona och Iain. Vår stipendiatwhisky Fick 6 fatprover att välja mellan, fyra st 1997or och två st 1998or. Valet föll på det fat vi tyckte var mest allround, det var också det äldsta fatet en 1997a, fat 838 (endast två fatnummer från Håkans och Nours fat från året innan). Vi hade tydligen en väldigt annorlunda teknik jämfört med stipendiaterna från året innan, vi var betydligt mer koncentrerade och tog god tid på oss. Till en början verkade vi inne på helt olika fat, då vi efter en stund bads ta bort två fatprover. Sedan lät Iain oss prova en stund till innan vi fick ta bort två till. När vi då hade två prover kvar var, var en av dessa gemensam hos oss båda, nr 1 som var den äldsta (sedan hade jag fat nr 3 och Hanna fat nr 5 också). För att vi skulle vara säkra på vår sak fick vi sedan gå ut en sväng innan vi blint fick gå in och välja bort en av de tre kvarvarande sorterna. Hanna valde bort nr 5 (som hon hade som en av två favoriter) och jag valde bort nr
3 (som var en av mina favoriter) Så whiskyn framför er (som vi kallade nr 1) blev ganska självklar! Efter valet av whisky firade vi lite med de andra som var med på resan och med Fiona från destilleriet. Därefter incheckning på Meldrum House Hotel, ännu ett flott hotell med fantastisk mat. Efter maten blev det ytterligare drams i hotellets bar och hotellets manager anslöt till vårt lilla firande. Trots att det bara var jag, Hanna, Emma, Fiona, Jenny, Iain, hotellets manager, en bartender och 4-5 skottar som hade varit på bröllop i baren, var stämningen väldigt god och festen riktigt bra. Bland annat tog hotellmanagern med en liten trumma som vi spelade på och vi hade med oss den halva uppstoppade tigern med i baren som de flesta ville sitta på m.m. Skottarnas kiltar (med skunksvanshår) var nästan lika roliga som vissa personers dans Iain berättade att han alltid går och lägger sig samtidigt eller efter gästen/kunden om han är ute på evenemang som detta. Men det kunde han inte riktigt hålla, vilket vi var väldigt stolta över. Dagen efter den stora provardagen, söndagen den 17 februari var flera av oss lite trötta och mindre alerta. Jag mådde dock hyfsat, magen började dock krångla lite på flyget hem Sen hade man efter resan att se fram emot flaskornas ankomst till Sverige, vilket var för några veckor sedan i mitten av oktober. Whiskyn - smaknoteringar 1997 c.s. Stipendiatwhisky Tycker det är en väldigt bra balanserad whisky. Smaken stannar ett tag i munnen, men inte överdrivet länge. 56,9% kräver lite vatten, kanske t o m en skvätt vatten. Doftar mycket likt jästkulorna som används vid tillverkningen, vilket är mycket fruktigt jästen har kanske däremot även lite doft av ost eller vad man ska säga, som jäst brukar ha. Smaken är väldigt trevlig med massvis av frukt (kanske hittar ni t.ex. apelsin och päron?) och en viss vaniljsmak från Bourbonfaten. Viss kryddighet, men kryddigheten är långt ifrån dominerande i smaken. 12 yo - 48 % Doftar sötma, päron, lite blommigt.. (kiwi?) Smakar creme brulee, fruktigt, päron, lite ektoner och vanilj (citrus eftersmak?) 1990 Samaroli 45 % Smakar lite smörkola, choklad, äpplen, ekigt kryddig 1999 Sherry cask 56,3 % Kola, choklad, lönnsirap lite brittisk julpaj? Ingefära? Apelsin Avslutning mot russin och lakrits?
Här är lite bilder från Andreas resa: Glen Garioch, Old Meldrum, Aberdeenshire Glen Garioch single cask 1997, cask 838, 56,9 % provning NWS 2013-11-15
Glen Garioch 1997, Allt om Whisky finns fortfarande i Systembolagets beställningssortiment: nr 85506 895 :- Glen Garioch 12 yo i Systembolagets beställningssortiment: nr 86405 499 :- Glen Garioch 1999 Sherry Cask: nr 11900 SLUT 695 :- Glen Garioch 1990 Samaroli, 23 yo i Systembolagets beställningssortiment: nr 85354 1497 :-