# 2 3 februari 2012 Pris 40 kr Röster om Rosengård i Malmö Ny församling: Sankt Botvid Åldrandet i ny serie Unga katoliker på festlig bal katolskt magasin
# 2 katolskt magasin 2 februari 2012 Årg 87. ISSN 1402-3385 Adress: Box 2038, 750 02 Uppsala (Besöksadress: S:t Olofsgatan 32 E) Tel: 018-13 61 40 E-post: redaktionen@katolsktmagasin.se Hemsida: www.katolsktmagasin.se Utges som tidning för Stockholms katolska stift av Stiftelsen Katolsk Kyrkotidning. styrelseordförande ansvarig utgivare Kjell Blückert redaktion Margareta Murray-Nyman (chefredaktör) margareta.murray-nyman@katolsktmagasin.se tel. 018-13 61 40 eller 070 321 06 35 Birgit Ahlberg-Hyse biahyse@bredband.net tel. 021-12 73 20 eller 070 735 34 75 Layout, hemsida, annonser Mattias Lindström mattias.lindstrom@katolsktmagasin.se tel. 018-13 61 41 eller 0739 500 604 Prenumeration, ekonomi Sofia Wahlstedt sofia.wahlstedt@katolsktmagasin.se tel. 018-13 61 42 Prenumerationspris: Sverige 340 kr Europa 450 kr, utom Europa 500 kr Pg 36 99 30-3, Bg 417-4926 Ur innehållet Nuntien byter Norden mot Argentina sidan 4 Katolskt/muslimskt i Rosengård sidan 5 S:t Botvid i Fittja: Församling med martyrhelgon sidan 10 Nigeria land i undantagstillstånd sidan 12 22 nya kardinaler sidan 14 Svensk hjälp blev skola på Sri Lanka sidan 16 Ny serie i Km: Se fram mot ålderdomen sidan 20 Gammal katolsk kyrkogård i S:t Eskils församling sidan 22 Inför Kyndelsmässodagen: Betraktelse av sr Katarina OSB sidan 24 Rosenkransens andra mysterium sidan 27 Sten Janssons Vatikanenfrimärken sidan 29 Tryck: Wikströms tryckeri AB, Uppsala Nr 3 utkommer 2/3 2012. Manusstopp 10/2 2012. För icke beställt material ansvaras ej. omslagsbild: sedan maria i rosengård vandaliserades har ett högt staket satts upp kring krykan och dess trädgård. foto: birgit ahlberg-hyse Björn Håkonsson om tron och livet sidan 32 Le Havre: film till glädje sidan 33 Familjesidan: Vad är väl en bal på slottet? sidan 42 Till sist: Konrad Poellinger om krig och fred sidan 44
ledare sid. 3 Ny Km-serie: Se fram mot ålderdomen Hur möter vi dem som befinner sig närmare livets slut än vad de flesta av oss andra gör? Hur vill vi själva bli bemötta på vår ålderdom? Svaret har med moral och människosyn att göra. I detta och följande nummer kommer vi att belysa ämnet. Äldrevården har på senare tid blivit ett samtalsämne för envar. Frågan om ett värdigt bemötande intill livets slut skaver. Har Sverige råd med en åldrande befolkning? Vem tar hand om våra anhöriga och oss själva den dag vi befinner oss långt över pensionsstrecket? Kommer vi att upplevas som berikande eller belastande? Är vår tro till hjälp på ålderns höst? Hur kan Kyrkans sociallära appliceras på äldrevården? Hur kan vi stödja personalen ofta gisslan mellan vårdföretagen och politikerna? Vilket är samhällets ansvar vilket de Vem har tillgång till sakramenten? En läsarkommentar till ledaren i Km 1/12 Kom loss det är världens bästa bröd! Det var sjuårige Emmanuel som ropade vid morgonmässan med 20-talet ungdomar och ledare på lägergården. Den Heliga Mässan firades runt ett stort bord, pastorn vid ena kortändan, lille Emmanuel, föräldrar och ledare vid den andra. Herre jag är inte värdig Ingen vågade gå fram. Emmanuel, du får komma fram först, sa pastorn. Emmanuel hade fått undervisning av syskon och föräldrar och genom att vara med i gudstjänsterna. anhörigas? (I Indien riskerade ännu för Man kunde kanske tycka att Katolska kyrkan ett par år sedan den som inte omhändertog som är en verklig gerontokrati med urgamla sina närmaste fängelsestraff.) påvar och kardinaler borde skapa ett anseende för ålderdomen. Även majoriteten av präster är Under senhösten och vintern har exempel väldigt gamla. Är det så? Möter gamla männisenden på vanvård på somliga äldrebokor större förståelse och har de mera inflytande dominerat nyhetsflödet. Vi vill rent generellt i vår kyrka än till exempel i det komplettera bilden och inleder serien övriga samhället? (Km-läsare) Se fram mot ålderdomen med ett exempel på motsatsen: god vård intill livets Ja, ålderdomen förtjänar vår vördnad, den slut. Välkommen till Katrineholm! vördnad som vi ser skymta fram i den heliga Kyrkoåret Skrift, när den konfronterar oss med Abraham Fotnot: och Sara, när den visar oss Symeon och Hanna vid den heliga Familjens besök i templet, när Serien inleds på sidan 20. 288 den kallar prästerna för de äldste (Apg 14:23, Några kommentarer: 15:12), när den sammanfattar hela skapelsens Jag hade aldrig kunnat ana att ålderdomen lovprisning i de tjugofyra äldstes tillbedjan (Upp kunde vara så positiv. Vack (Km-läsare) ra törn ros bus 4:4), ke, och när somden såslutligen blek beskriver röd står, Gud själv som den uråldrige (Dan 7:9-22). Ändå undrar jag varför det förutsätts att jag är Johannes Paulus II: Ihr seid ein Segen: Worte intresserad av bingo och dragspelsmusik bara an die älteren Menschen, Herder, 1981 för att jag råkat bli tag70 gar(km-läsare) gav du Je sus. Översättning: Jag din Karmel blom ma får. 2 Plågorna tog Jesus. Allas synd han bar, Denna månad ägnar Kyrkan tog den åt bort. att både Men förbereda glädjen och inleda Fastan. Britt G. Hallqvist har skrivt lämnade texten han och kvar. Egil Hovland musiken till denna hymn som kommer att ingå i nya Cecila och hjälpa oss att sätta fokus. (Med tillstånd från Katolska Liturgiska Nämnden) 289 Han gick den svå ra vä gen upp till Je ru sa lem. Han gick med si na vän ner som skul le svi ka ho nom snart. Han gjor de det för dem. Han gjor de det för dem. På ett annat läger frågade en av deltagarna: Men vad händer vid dopet? Högt och tydligt svar från Emmanuel: Då blir du Guds barn på riktigt! Emmanuel är förståndshandikappad, men begriper tydligen en hel del. 2 Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem. Där blev han slagen, hånad och törnekrönt av fienden. Han teg och led för dem. Han gjorde det för dem. 334 3 Han gick den svåra vägen. Han bar sitt eget kors. Han bad: Min Gud, förlåt dem. Han led och dog på Golgata. Han gjorde det för oss, för alla och för oss. ph19 fastan.pmd 334-335
sid. 4 aktuellt Nuntien lämnar Norden för Argentina Det är tjugofem år sedan nuntien Emil Paul Tscherrig senast var i Argentina. Han arbetade då på den avdelning i Vatikanen som planerar påvens utlandsresor och åkte med Johannes Paulus II våren 1987. Han minns trafikbullret utanför nuntiaturen i Buenos Aires. Men också hur vackert det var. Som att bo på ett museum, säger han och bläddrar i en bok som handlar om nuntiaturbyggnaden och de många praktfulla konstverken som står där. Nu ska han dit igen. Som nynominerad Apostolisk nuntie till Argentina. Varmare än Sverige? Betydligt varmare. Det är 27 plusgrader i Buenos Aires idag, skrattar han och kastar en snabb blick på snön som faller utanför hans fönster. Stora skillnader också på annat sätt? Det finns 33 miljoner katoliker i Argentina, 98 biskopar och en kardinal. I de nordiska länderna 223 000 katoliker och sex biskopar. Vad kommer du att sakna i Sverige och de nordiska länderna? Människorna som jag lärt känna, det nordiska landskapet, säger han och På väg till södra hemisfären. Ärkebiskop Tscherrig skriver om sitt nya uppdrag i nästa nummer av Km. Foto: Roman Kwiatkowski minns en helgs fotvandring till Kebnekaise sommaren 2010. Vill du ge någon sista hälsning? Don t cry for me Sweden? Don t cry for me, kom istället ihåg mig i era böner. Jag ska minnas er i mina böner. Var inte rädda att visa er tro. Ärkebiskop Tscherrig lämnar Sverige den 10 februari. En tacksägelsemässa och mottagning äger rum i Domkyrkan tisdagen den 7 februari kl 17. Ilse Tarsala, nuntiaturassistent Religionerna möts på Medis För första gången deltar Sverige i Interfaith Harmony Week, en vecka kring fred och harmoni mellan världsreligionerna, som proklamerats av FN. I Stockholm hålls en manifestation lördagseftermiddagen den 11 februari på Medborgarplatsen, Ljus på Medis, där organisationer och personer med olika andliga bakgrunder arrangerar kulturella workshops med bland annat musik och samtal kring fred och harmoni. Programmet hålls dels utomhus, dels i Sensus lokaler i Medborgarhuset. Bakom Ljus på Medis står bland andra IFF, Interreligiöst Fredsforum, ett nätverk med representanter för buddhism, islam, Svenska kyrkan och katolska kyrkan, samt Kristna Freds och Salaams Vänner. Programmet vänder sig i första hand till ungdomar, eftersom det är de som kommer att prägla relationerna mellan religionerna i Sverige i morgon. Även judar, hinduer, sikher och baha i deltar. Alla, inte bara ungdomar, är inbjudna till evenemanget. Interreligiöst nyår hos buddhisterna i Rosersberg Det största buddhisttemplet i norra Europa ligger i Rosersberg norr om Stockholm och tillhör International Buddhist Progress Society, med högkvarter på Taiwan. Vid templet verkar en liten grupp buddhistiska nunnor med vidsträckta kontakter, inom Sverige och internationellt. Den 11 januari hölls ett nyårsfirande i templet under rubriken Enighet i mångfald. Bland de inbjudna var representanter för de olika världsreligionerna, och på biskop Anders Arborelius uppdrag deltog dominikansyster Katrin Åmell och Kaj Engelhart, båda från KID, Kommissionen för interreligiös dialog i det katolska stiftet. Enighet i mångfald. Bilden visar avslutningen på nyårsceremonin i templet. Foto: Kaj Engelhart
aktuellt reportage sid. 5 Sex mord i Malmö på drygt en månad. En 15-årig muslimsk pojke ihjälskjuten i Rosengård på nyårsnatten. Samma dag som pojken ska begravas åker vi dit med pater Ludwig Spalek OMI. Under detta år är han vikarierande kyrkoherde i Vår Frälsares församling i centrala Malmö men han bor kvar med sina sex medbröder i kommuniteten i Maria i Rosengård där han har varit ordinarie kyrkoherde sedan 2002. En ensam stiftspräst skulle inte klara sig här, säger han. Eftersom vi är en grupp präster är vi trygga. Vi går sällan ut ensamma i Rosengård. Muslimska ungdomar, bara pojkar, kommer i flock. På vägen till kyrkan åker vi förbi moskén och dess skola. Gården kryllar av muslimska barn, de enda människor vi ser utomhus i området. Intill kyrkan, utanför de höga hyreshusen i gult tegel på andra sidan Ramels väg, är det lugnt. Men det var där 15-åringen mördades. Händelsen får pater Ludwik att kommentera: Rosengård Rosengård ett vackert namn på en stadsdel. Maria i Rosengård ett vackert namn på en katolsk församling. Men i Malmö är dessa två namn förknippade med olösta konflikter. Katolskt magasin har lyssnat till olika röster om Rosengård. Prästen: En ensam stiftspräst skulle inte klara sig här Bakom galler. Runt kyrkan och gården har församlingen låtit bygga ett högt staket för att freda området från vandalisering, berättar pater Ludwik Spalek. Forts.
sid. 6 aktuellt reportage Det blir allt farligare att bo i Rosengård. Han berättar om ett mord som skedde för några år sedan precis bakom kyrkan. Och efter det att kyrkan blivit vandaliserad sattes ett högt järnstaket upp runt församlingens tomt. Själva kyrkobyggnaden ger intryck av ett fort. Med sina höga fönsterlösa tegelväggar är den sluten utåt. Inåt öppnar den sig mot en gård där ljuset kommer uppifrån genom glastaket. Den frodiga växtligheten skapar en rofylld oas. Själva kyrkobyggnaden ger intryck av ett fort. Med sina höga fönsterlösa tegelväggar är den sluten utåt. Här bjuder pater Ludwik på kaffe och berättar om katolikernas tillvaro i Rosengård. Tidigare bodde många av våra församlingsmedlemmar här. Nu har nästan alla flyttat ut. Till kyrkan kommer de flesta i bil. Busshållplatsen utanför togs bort efter flera vandaliseringar. Och det är inte många som vågar gå från någon hållplats längre bort. Barnen blir skjutsade av sina föräldrar till och från undervisningen. Trots de yttre förhållanden som pater Ludwig betecknar som svåra berättar han om ett livaktigt församlingsliv. Det som har blivit fel med Rosengård, säger han, är att politikerna har blundat när allt fler muslimer har flyttat in. Fredad plats. I kyrkans mitt ligger en ljusgård med glastak och växter som prunkar året om. Gården är ett fredat ställe i det annars så oroliga området. Här är gott om plats för kyrkkaffet, säger pater Ludwik Spalek OMI. De ger oss ingen chans. Nu lär 80 procent av stadsdelens invånare vara muslimer. Jag har hört att det ska byggas ännu en moské i området. Om vi hade haft möjlighet att bygga en kyrka i dag hade det aldrig blivit i Rosengård. Har ni ingen som helst kontakt med muslimer? Vi hade tidigare, när de inte var så många. En enda familj i en trappuppgång kan vara jättetrevlig. Men om hela huset fylls av muslimer blir de starka och det är omöjligt att föra en dialog med dem. Det går bara att komma överens om vi accepterar det de säger till hundra procent. Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse
aktuellt reportage sid. 7 Rektorn: Situationen i Rosengård är en tickande bomb Så länge invandrare dödar invandrare görs mycket lite, säger rektorn för S:ta Maria folkhögskola, Stefan Bietkowski. Men problemen måste börja diskuteras öppet. Situationen i Rosengård är en tickande bomb. Stefan Bietkowski har erfarenhet av manliga elever som har kommit till skolan med skottsäkra västar på sig eftersom de är hotade utifrån. Men även om de har ett brottsregister sköter de sig när de är här. Skolan blir som ett andra hem för dem och kan vara deras enda riktiga kontakt med det svenska samhället. De känner att här får de en andra chans. De kvinnliga muslimska eleverna, en majoritet på skolan, representerar oftast dem som har kommit ganska långt i emancipationen och som försöker hitta en väg ut ur utanförskapet och isoleringen. Men rektorn kan berätta om unga kvinnor som har stora problem. Många är utsatta för hederskulturer som inte är förknippade med religion och kan tvingas gifta sig mot sin vilja, får kanske inte fortsätta att studera efter gymnasiet eller tvingas leva i förhållanden där det förekommer misshandel och övergrepp. Dåliga kunskaper i svenska, trots lång tid i Sverige, är också ett stort hinder för integration och förståelse. Stefan Bietkowski skulle vilja lyfta på taken i Rosengård och se hur människorna lever för att förstå hur de tänker och vilka problem de har. Bristen på kontakt, förståelse och kommunikation mellan gamla och nya svenskar är en grogrund för utanförskap och rasism i båda riktningar. Här flyttar mängder av invandrare in hos varandra och trångboddheten är enorm. Arbetslösheten ligger på 80 procent och många av dem som har sysselsättning jobbar svart. Utan integrering i samhället fortsätter en muslimsk kultur att härska, menar Bietkowski. Mansrollen bibehålls, kvinnoförtrycket är kvar, endast män och pojkar, en del av dem bara sju-åtta år gamla, rör sig fritt på stan. I brist på fotfäste i det svenska samhället klamrar man sig fast vid religionen som den enda trygga punkten. Han visar en artikel i Skånska Dagbladet där pappan till den mördade 15-åringen säger att polisen och politikerna inte gör någonting när invandrare mördar invandrare. Han har rätt. Om ingenting görs från myndigheternas sida finns ingen annan värld för dem som bor här. Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse Till och från besöket i S:ta Maria folkhögskola tar jag taxi. Båda chaufförerna är muslimska män. I ena riktningen kör iraniern Hassan. När jag frågar vad han tycker om Rosengård säger han: Ett förfärligt område! Titta vilka hemska hus! Här bor maffian. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att flytta dit. Det finns ingenting som är bra här! Realistisk rektor. S:ta Maria katolska folkhögskola var tidigare inrymd i Maria i Rosengårds församlingshem. Numera ligger den i Rosengårds centrum med butiker, arbetsförmedling och bibliotek som grannar. Stefan Bietkowski kan berätta om svåra problem i området. Men de flesta elever uppför sig exemplariskt när de är i skolan. De är som änglar. Taxichaufförerna: Förfärligt område! Världens bästa ställe! I andra riktningen kör palestiniern Muhammad: Rosengård är världens bästa ställe! Jag är född och uppvuxen här. Ni journalister vet ingenting om det, ni skriver bara dåliga saker. Det finns värme och gemenskap här. Alla känner alla och tar hand om varandra. Nu har jag flyttat härifrån för det fanns ingen lägenhet men så fort det blir något ledigt flyttar jag tillbaka! Forts.
sid. 8 aktuellt reportage Integrationsministern: Flera poliser på kort sikt, bättre skola på lång sikt Sverige ska inte förminskas till religiösa enklaver, skrev integrationsminister Erik Ullenhag i Svenska Dagbladet för ett par veckor sedan. Han presenterade då regeringens beslut om att tillsätta en utredning där det bland annat ska undersökas hur organiserade medborgarskapsceremonier och ett snabbt vunnet medborgarskap kan medföra en större delaktighet, med både rättigheter och skyldigheter, i det svenska samhället. Km ringer upp honom och påpekar att det ju redan existerar religiösa enklaver, exempelvis i Rosengård, och att situationen där beskrivs som en tickande bomb. Han svarar att han är medveten om att det fortfarande finns ett kraftigt utanförskap i många områden men att situationen ska bli bättre. På vilket sätt då? På kort sikt måste det till flera poliser som håller ordning så att folk ska känna sig trygga när de går ut. Rättssamhället måste fungera. På lång sikt, säger han, ska skolan bli bättre. Regeringen ger mer pengar till skolor i utsatta områden. I dag är det så att många barn som är födda i Sverige av invandrande föräldrar inte äger sin identitet. De lever kvar i sitt utländska ursprung, skolgången fungerar inte, de fortsätter att ha en dålig svenska. Många av problemen kan också byggas bort, hävdar Ullenhag och talar om urban utveckling. Tanken från början med områden som Rosengård var att folk skulle bo där och arbeta någon annanstans. När många är arbetslösa och går kvar hemma hela dagarna uppstår problem. De som får jobb flyttar därifrån. Om området renoveras vill de som får jobb bo kvar. Det ska också satsas på flera jobb för invandrare. Hur kommenterar du motsättningarna mellan kristna och muslimer? Den som i grunden har en tro bör ha det lättare med att förstå andra människor med tro. Påhopp och övergrepp kan förklaras av en osäkerhet inför folk med annan religion. Till slut säger integrationsministern att verkligheten inte är svart eller vit. Det finns de som har det bra i Rosengård också. Text och foto: Birgit Ahlberg Hyse Tittar framåt. Integrationsminister Erik Ullenhag är medveten om problemen i vissa områden men lovar att det ska bli bättre när integrationsutredningens förslag går igenom. Bilden är tagen vid ett nationellt rådslag om integration som Ullenhag anordnade i Stockholm i höstas. Biskopen: Bilden beror på vem man talar med Nyligen var biskop Anders Arborelius på visitation i Maria i Rosengård. Han besökte även folkhögskolan och moskén. Totalintrycket är positivt. Biskopen har en känsla av att bilden av läget i Rosengård beror på vem man talar med. Ett stort bråk hörde han en församlingsmedlem beskriva som lite tjafs på gräsmattan. Vid sitt besök i moskén tog han upp våldsamheter som media beskriver. Men någon sa att Rosengård är relativt lugnt eftersom det bor mest barnfamiljer där. Ambitioner från muslimskt håll att närma sig katolikerna märkte han inte men inte heller något motstånd. De nämnde nationaldagen som en stor mötesdag för alla i Rosengård och där brukar katoliker delta. Bör den katolska församlingen ta initiativ för ett närmande till muslimerna? Nej, det tycker inte biskopen är nödvändigt. Religionsdialog ska inte bestå i att man sitter och dricker kaffe med varandra. Med det antyder han att dialoger riskerar att beröra kyrkoledare men inte gräsrötterna. I Rosengård finns redan ett bra katolskt initiativ, anser han, och det är folkhögskolan där det sker en öppning för många muslimer genom svenskundervisningen. Integrationsministerns tankar på förbättringar tror också biskopen på, bättre skola och upprustade bostäder, men framför allt snabba möjligheter till jobb för att inte fastna i bidrag. Men de bästa initiativen kommer inte uppifrån utan underifrån, från enskilda människors vilja att bemöta dem som kommer nya i landet. Birgit Ahlberg-Hyse
aktuellt reportage sid. 9 Invandrarläraren: Mötet mellan religioner bygger på kunskap och förtroende En plats i Rosengård där katoliker och muslimer kan mötas under meningsfulla former är S:ta Maria folkhögskola. Trots de problem som rektor Stefan Bietkowski har beskrivit fungerar vardagen. När S:ta Marias lärare träffas på vårterminens första dag har rektorn skrivit upp de drygt 100 elevernas namn och förslag på indelning i skolans fyra olika klasser, från grundskole- till gymnasienivå. Den största huvudvärken är att skapa klasser. Eleverna har ju så olika kunskaper. Att flertalet elever har ursprung i and ra länder utmanar lärarna. De måste skapa studiemotivation även om eleverna inte vet om de får stanna i Sverige. De måste också inse invandrarnas brist på förförståelse i samhällsfrågor. Från förra året har folkhögskolan Svenska för invandrare, SFI. Enligt läraren Lena Kristensen kommer deltagarna från hela världen. Majoriteten är muslimer. En grundtanke på S:ta Maria är att alla ska arbeta i småklasser och att alla ska lära känna alla, även utanför SFI-klasserna. Deltagarna ska få möjlighet att integreras i det svenska samhället redan från start. De är delaktiga i skolans olika aktiviteter och är också representerade i skolrådet. De som Km träffar berättar om sin vilja att studera för att så småningom få ett jobb. Sjuksköterska, kock och laboratorieassistent är några drömyrken. Språket är värst, tycker alla. Lena säger att det märks vilka som jobbar med språket utanför skolan eftersom de lär sig snabbare. Mitt i skolarbetet pågår en religionsdialog som Claes Isberg, lärare i historia, religionskunskap och svenska, har tagit på stort allvar. Mötet mellan religioner är ett långsamt arbete som bygger på kunskap och förtroende. Målet är ömsesidig respekt, säger han. Det gäller att identifiera skillnader och likheter och se om det finns något gemensamt område där man kan samarbeta. Claes är öppen för vad muslimerna har att tillföra från sin religion. Jag brukar säga så här till dem: jag är övertygad om att ni är här för att tillsammans med oss göra det svenska samhället bättre. Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse Ett nytt läsår. S:ta Maria folkhögskola har omkring 100 elever och ett tiotal lärare. I trappan ser vi, nerifrån, Maria Frigyeci, Inger Johansson-Nilsson och Anna-Maria Pfanhauser. Katolska inslag. I S:ta Marias samlingsrum finns ett hörn för katolska samlingar. Läraren Claes Isberg visar ikonen från Assisi och rosenkransen från Haiti, där skolan har engagerat sig för återuppbyggnaden av en skola efter jordbävningen 2010 (se Km 9/2011). SFI-studenter. Skolan har ett drygt tjugotal studenter som läser Svenska för invandrare, SFI. Här är några tillsammans med två av de tre SFI-lärarna. Från vänster Xinran Ma, Fadia Hassoun, läraren Nicola Belsey, Maria Luisa Fenoy, Adela Memisevic, läraren Lena Kristensen och Wafaa Alhindi. Håller ordning. Yvonne Wisenhoff är skolans sekreterare och får ofta hjälpa elever att fylla i formulär, och för det möter hon stor tacksamhet.
sid. 10 aktuellt inrikes Öppna och låsa. Som ett tecken på den nye kyrkoherdens, pater Zdzislaw Lepper, stora och viktiga uppgift att förvalta sakramentet överlämnade biskop Anders en nyckel till tabernaklet i koret. Församlingen förstod betydelsen och applåderade. Foto: Iwona Frostensson Sankt Botvid bildar eget Det katolska stiftet har fått en ny församling med en ny kyrkoherde. Den heter Sankt Botvid efter en svensk bonde som blev ett helgon och den finns i den del av Sverige där det bor allra flest katoliker från från världens alla hörn. De här två bitarna i den nya församlingens särprägel betonades av biskop Anders Arborelius som på installationsdagen predikade om dopets nåd och kallelse. Inte nog med att församlingen fått sitt namn av den helige Botvid, en vanlig lekman som tog sin tro på allvar. Denne finns också avbildad på Botkyrka kommuns vapen. Med Sankt Botvid som föredöme ska vi erbjuda hela vårt liv till Kristus, sa biskopen. Han blev martyr, ett ord som betyder vittne, och sådana behövs i Sverige i dag, människor som vågar vittna om Jesus Kristus och hans kyrka. Det är inte alltid lätt, man kan bli betraktad som lite konstig, men det finns en större längtan än vi tror. Ni bor i den mest katoliktäta delen i vårt land. Människorna här omkring kan knappast undgå att ibland möta en äkta katolsk kristen. Så jag vill vädja till alla goda lekmän att hjälpa kyrkoherden att sprida Kristi kärlek, godhet och barmhärtighet. Under mässan kungjordes bildandet av Sankt Botvids katolska församling och pater Zdzislaw Lepper installerades som kyrkoherde genom att avlägga sina löften inför biskopen. Som ett symbolmättat tecken överlämnade biskopen tabernaklets nyckel till den nye kyrkoherden vilket applåderades av församlingen. Sånger och psalmer
aktuellt inrikes sid. 11 Heldagstjänst. Pamela de Pina, 17 år, var en av dem som förberedde den festliga buffén efter installationen och städade upp efteråt. Hon tyckte att det var en rolig dag och gladdes åt sin nybildade församling. Nu kan vi få igång ännu fler aktiviteter. Glad medlem. Det ska bli jättespännande med den nya församlingen och vår egen kyrkoherde, säger Paul Nzeribe som är företagare och ledamot i kyrkans ekonomiråd. Eftersom kyrkan är så full varje söndag får vi nu chansen att öka antalet mässor. Botvidsfamilj. David och Lotta Lindberg har varit medlemmar i Sankt Botvid i tre år. David hjälper till som lektor medan Lotta har tillräckligt jobb med den egna barnaskaran Elin, Isak, Emma och lille Erik Botvid. Det är jätteroligt att Sankt Botvid blivit egen församling, tycker både David och Lotta. på olika språk avlöste liturgin och välkomsttalen. Den lilla röda träkyrkan under Albyberget i Fittja var under hela högtiden så överfylld av besökare att dörrar och väggar närapå sprängdes. Efter mässan blev det trängsel runt bord med festliga tårtor av alla slag. Biskopen förde glada samtal i köket och både han och kyrkoherden ställde upp på det ena familjefotot efter det andra. Katoliktätheten var i hög grad märkbar! Text och foto: Kerstin Elworth Fader Björn lämnar... Björn Göransson har varit kyrkoherde för både Sankt Ansgar och Sankt Botvid. Hur känns det att lämna över Sankt Botvid? För att betona den fortsatta närheten gjorde jag nyligen en pilgrimsvandring. Jag vandrade i sandaler, som en äkta pilgrim mellan helgonets tre kyrkor. Från Södertälje gick jag till Salems kyrka där Botvid var begravd i nio år. Sedan vandrade jag till Botkyrka kyrka där han slutgiltigt begravdes. Vid kommungränsen med vapnet som föreställer Sankt Botvid med yxan och fisken stannade jag och bad. När jag kom till vår katolska kyrka bjöds jag på kaffe av pater Zdzislaw och därefter bad jag vid altaret med helgonets reliker. Pater Zdzislaw tar över Pater Zdzislaw Lepper SDB (salesian) har varit rektor i Sankt Botvids kyrka i två år innan han nu installeras som kyrkoherde. Han kom till Sverige 1993 och var lite undrande inför möjligheterna att verka som katolsk präst i ett protestantiskt land. Trogen sin ordens kallelse har han ägnat största delen av sin tid i Sverige åt att arbeta bland ungdomar, främst i Stockholmstrakten. Min främsta uppgift som kyrkoherde är att öppna mitt hjärta och min kyrka för alla katoliker i området, säger han. Eftersom kyrkan är liten och medlemmarna många måste vi öka antalet mässor och kanske planera för en utbyggnad så småningom. Sankt Botvids kyrka i Fittja invigdes 1999 då pater Udo Ostrop SDB var kyrkoherde. Redan från början nämndes möjligheten att den delen av Sankt Ansgars församling skulle kunna bli en egen församling. Tolv år senare, den 1 januari i år bildades Sankt Botvids katolska församling och en vecka senare installerades pater Zdzislaw Lepper som kyrkoherde. Församlingen har i dag 4 400 medlemmar från 40 länder. Den har utvidgats och omfattar nu Skärholmen med Sätra och Vårberg, Tullinge, Vårby, Masmo, Segeltorp, Kungens kurva, Norsborg, Tumba, Uttran och Grödinge.
sid. 12 aktuellt utrikes Julen 2011 gav smärtsamma påminnelser om den eskalerade konflikten mellan kristna och muslimer då många kyrkor angreps under pågående julgudstjänster av islamiska extremister. Foto: Alex Abok Nigeria land i undantagstillstånd Nigeria, Afrikas folkrikaste land, har en av världens snabbast växande ekonomier. Nigeria är en regional stormakt. Men i dag skakas Nigeria av konvulsioner. Etniska, ekonomiska och religiösa motsättningar mellan den kristna södern och det islamiska norra området har skärpts och lett till en serie fruktansvärda våldsdåd mot de kristna som ger nästan dagliga rubriker i internationella medier. Minst 500 människor har mördats under 2011 och början av 2012 ser lika dyster ut. I julas angrep islamiska extremister tillhörande sekten Boko Haram en rad kyrkor i olika delar av landet. President Jonathan fördömde attentaten och påven Benedikt XVI uppmanade de troende till förbön för offren. Boko Haram, uttytt Västlig utbildning är förbjuden, syftar till att fördriva alla kristna från norra Nigeria. Även polisen och säkerhetsstyrkorna angrips och har rapporterat dödsoffer. Ytterst vill sekten störta regeringen och införa en islamisk stat i Nigeria. Det värsta angreppet riktade sig mot S:ta Teresakyrkan i en förort till huvudstaden Abuja. Mitt under julmässan sprängde angriparna en bomb som förstörde kyrkan och dödade ett 40-tal mässbesökare. På julaftonen utsattes en evangelisk kyrka för ett attentat. I delstaterna Borno och Yobe i nordöst angreps likaså flera kyrkor. I Potiskum i Yobe brändes ett trettiotal affärer ned, som tillhörde kristna. En flyktingvåg kom i rörelse från området mot södern.
aktuellt utrikes sid. 13 Under januari har attackerna fortsatt. Den 7 januari rapporterade BBC att Boko Haram dödat minst 17 personer tillhörande det kristna igbofolket, samlade till ett möte i Mubi. Också i städerna Yola och Gombe har kristna dödats av beväpnade terrorister på motorcyklar. President Jonathan utlyste undantagstillstånd i delar av landet, men en talesman för Boko Haram sade att rörelsen utvidgar sitt territorium för att visa att undantagstillståndet inte skrämmer oss. Vi kan ta oss vart vi vill. Staden Jos är centralort i Plateau State. Även här angreps en kyrka och en person dödades. Katolsk ärkebiskop i staden är Ignatius Kaigama, 53. Han blev känd för sina goda relationer till den lokala muslimske emiren Haruna Abdullah i Wase, som dog 2010. De två manade gemensamt till fred och harmoni mellan kristna och muslimer. Nyligen intervjuades Kaigama om situationen. Han bekräftar att oroligheterna accelererade under jultiden men tillägger att liknande incidenter inträffat ända sedan 2001. Utvecklingen är oroande, de kristna bereder sig alltmer för att slå Under pågående mässa på Juldagen i S:ta Theresakyrkan strax utanför huvudstaden Abuja sprängde terrorister en bomb som dödade ett 40-tal mässdeltagare. Foto: Afolabi Sotunde tillbaka i ett eventuellt krigstillstånd. Därför är det så mycket mer angeläget att försöka minska spänningarna, anser Kaigama. Många kristna är förtvivlade och arga, säger Kaigama, har man förlorat sin familj och sin försörjning är man frestad till hatkänslor och hämndbegär. Men vi kommer aldrig att uppmana till hämnd. Evangeliet förbjuder vedergällning och våld. Det är upp till regeringen att sätta in polis och säkerhetsstyrkor för att upprätthålla ordningen och förhindra kaos. gillar inte ditt sätt att umgås med muslimerna vänskapligt. Så vi behöver en hjärtanas omvändelse på båda sidor och mer förtroende och fredliga attityder. Fakta: Nigeria Kaj Engelhart Kaigama har nu skapat god kontakt med emiren Abduallahs son vi har träffats till goda samtal och för dialogen vidare. Men många ledande kristna är förbittrade och misstycker till biskopens fredssträvan. Många ogillar mitt engagemang och säger till och med offentligt: Vi Ignatius Kaigama. Ärkebiskopen av Jos har kritiserats för sina goda relationer till de lokala muslimska ledarna. Huvudstad: Abuja Största stad: Lagos (8 miljoner) Officiellt språk: Engelska Statsskick: Republik Självständighet: från Storbrittanien 1960 Yta: 937 052 km² (Sverige: 449 964 km²) Befolkning: 152 miljoner (2010) Befolkningstäthet: 162,3 invånare/km² Religion: kristna (knappt 50 %), muslimer (knappt 50 %), inhemska religioner (5 %) (Källa: Wikipedia)
sid. 14 aktuellt utrikes 22 nya kardinaler Europeiskt inflytande i Vatikanen stärks Den 6 januari, på Trettondagen, tillkännagav påven Benedikt XVI att han officiellt utnämner en stor grupp nya kardinaler den 18 februari. Därmed sätter han sin prägel på det gremium som en dag skall välja en efterträdare till honom. Av de 22 nya kardinalerna är flertalet européer och många är höga ämbetsbärare vid de olika organen i Vatikanen. Bara fem är utomeuropéer: två är amerikaner, en är från Brasilien, en från Kina och en från Indien. Flera kommentatorer påtalar det faktum att påven valt att satsa på européer i utnämningarna, medan två tredjedelar av världens katoliker lever i Afrika, Asien och Latinamerika. John L. Allen vid National Catholic Reporter kallar det en obalans mellan katolska kyrkans gräsrotsnivå och dess topp. 18 av de 22 kardinalerna är under 80 år och därmed röstberättigade vid kommande påveval. De som är äldre än 80 år får inte rösta. Sammanlagt är nu 125 Ett varmt leende. Rainer Maria Woelki, ärkebiskop av Berlin och yngst av de nyutnämnda. kardinaler under 80, av det totala antalet 214. I kardinalskollegiet dominerar italienarna med 30 representanter, följt av USA med 12. Här är listan på de nyutnämnda: Fernando Filoni, 65, italienare, chef för Evangelisationskongregationen Joao Braz de Aviz, 64, brasilianare, chef för Kongregationen för ordensfolket Giuseppe Bertello, 69, italienare, chef för Vatikanstatens infrastruktur Domenico Calcagno, 68, italienare, chef för Vatikanens egendomsförvaltning Giuseoppe Versaldi, 68, italienare, Vatikanens finansminister Santos Abril y Castello, 76, spanjor, ärkepräst vid kyrkan Santa Maria Maggiore i Rom Edwin Frederick O Brien, 72, amerikan, stormästare för Heliga gravens i Jerusalem riddarorden George Alencherry, 66, indier, överhuvud för den syro-malabariska kyrkan Utåtriktad och varm. Timothy Dolan, omtyckt ärkebiskop av New York. Francesco Coccolpalmerio, 73, italienare, Vatikanens justitieminister Antonio Maria Veglio, 73, italienare, chef för Påvliga rådet för migranter Timothy Dolan, 61, amerikan, ärkebiskop av New York Dominik Duka OP, 68, tjeck, ärkebiskop av Prag Thomas Christopher Collins, 64, kanadensare, ärkebiskop av Toronto John Tong Hon, 72, kines, biskop av Hong Kong Willem Jacobus Eijk, 58, holländare, ärkebiskop av Utrecht Manuel Monteiro de Castro, 73, portugis, apostolisk storpoenitentiar, ansvarig för frågor kring indulgens (avlat), dispenser och andra botgörings- och försoningsfrågor Giuseppe Betori, 64, italienare, ärkebiskop av Florens Rainer Maria Woelki, 55, tysk, ärkebiskop av Berlin Karl Joseph Becker SJ, 83, tysk, professor emeritus vid Gregorianauniversitetet, en av påvens närmaste teologiska rådgivare Julien Ries, 91, belgare, tidigare lärare vid universitetet i Louvain-la-Neuve Prosper Grech, 86, maltesare, docent emeritus vid Lateranuniversitetet Lucian Muresan, 80, rumän, storärkebiskop i den rumänska grekisk-katolska kyrkan En omtyckt profil bland de nyutnämnda är ärkebiskopen av New York, Timothy Dolan, som betraktas som konservativ men en försoningens man, utåtriktad och varm. Uppmärksammad är också Berlins nyligen utnämnde ärkebiskop, Rainer Maria Woelki, som med sina 55 år är den yngste av de nya kardinalerna. Han utsågs i augusti i fjol till stiftet Berlin och är omtyckt för sin vänliga framtoning. Kaj Engelhart
aktuellt utrikes sid. 15 Filippinerna Ärkebiskop med cykel och gitarr Manila, huvudstad på Filippinerna, har fått en ny ärkebiskop, med ansvar över 2,8 miljoner katoliker. Efter 75-årige kardinalen Gaudencio Rosales sätter sig nu den endast 54-årige Luis Antonio Tagle på ärkebiskopsstolen. Eller kanske inte, det är inte riktigt hans stil att inta upphöjda positioner. Som biskop i stiftet Imus tog han bussen till jobbet, undvek klerikal klädsel och tyckte om att spela gitarr. Återstår att se om han byter stil, nu när han är en av de främsta katolska kyrkoledarna i Asien. Ärkebiskop Luis Antonio ser inte ut som 54. Det berättas att när kardinal Ratzinger presenterade honom för Johannes Paulus II, i mitten på 90-talet, som ung ny medlem i Vatikanens internationella teologkomission, så sade han med ett leende. Jo, han har gått till första kommunionen! Och det berättas att han kom cyklande som en enkel bypräst för att läsa mässan en gång när en församlingspräst i hans stift blivit sjuk. I själva verket har ärkebiskopen studerat i Rom och doktorerat om Andra Vatikankonciliet vid Katolska universitetet i Washington. En del konservativa tycker att han är alltför positiv till konciliet Teologiskt och politiskt är Tagle balanserad, skriver John L. Allen, National Catholic Reporter. Han har skarpt kritiserat ett filippinskt lagförslag som innebär födelsekontroll. Han har ett starkt engagemang för de fattiga och för miljöfrågorna. Han hade ingen bil utan tog bussen varje dag, han inbjöd tiggarna framför domkyrkan att äta lunch med honom och han är en duktig debattör. Han väjer heller inte för inomkyrkliga problem, som när han krävde att kyrkan gör något åt prästbristen vid synoden om eukaristin 2005, eller när han brännmärker prästerlig arrogans och privilegiehunger. Nu väntar många på att han ska bli kardinal, som Manilas ärkebiskopar Luis Antonio Tagle. Nyutnämnd ärkebiskop av Manilla. brukar bli. Och somliga menar att han skulle kunna bli Asiens förste påve en vacker dag. Kaj Engelhart Ryske patriarken fick palestinskt besök Ryska ortodoxa kyrkans överhuvud, patriarken Kirill I, gläder sig år de palestinska steg som ska leda fram till ett erkännande i FN som suverän stat. På lördagen sammanträffade Kirill med den palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas. Patriarken tolkade Palestinas biträde till UNESCO som ett positivt tecken. Palestina kan bidra med sin del till fred i Mellanöstern, sade Kirill. Patriarken lovordade också de goda relationerna till Ryssland och Moskvapatriarkatet. Han tackade Abbas för det stöd som den ryska ortodoxa får erfara i Palestina. Abbas lovade att fortsätta bemöda sig om att kyrkan får tillbaka sin egendom. Vid sitt besök fick Abbas motta en utmärkelse från Stiftelsen för Ortodox Enhet, en stor hedersbetygelse för hela Palestina, kommenterade patriarken Kirill I. Drömmen om fred. Mahmoud Abbas och patriark Kirill I i ömsesidig uppskattning för arbetet med att verka för fred i Mellanösten.
sid. 16 aktuellt utrikes Vår biskop. Tourmaline och de andra studenterna i St. Mary s School uppvaktar biskop Anders under invigningsceremonin. Stort projekt för Caritas Sverige och Radiohjälpen: Flickskola på Sri Lanka invigd av biskop Anders Den 7 november 2011 välsignade biskop Anders St. Mary s Convent School i Matara, södra Sri Lanka. Med pompa och ståt och många närvarande invigdes skolan. Caritas Sverige och Radiohjälpen bekostade skolbygget. Tänk att vi till slut fick en helt ny skola, säger 14-åriga Tourmaline. Tsunamin förstörde vår gamla skola. Vi barn fick då gå i olika skolor som inte var våra. Äntligen har vi nu en egen och fin skola tack vare er i Sverige. När Tourmaline ser biskop Anders i den mörkbruna karmelitdräkten utanför skolans entré går hon fram till honom, faller på knä och ber honom om hans välsignelse. Strax bildas en lång kö av knäfallande tonårsflickor som vill bli välsignade av biskopen. Kanske inget konstigt med det. Men det är bara det att samtliga flickor är buddhister, muslimer eller hinduer! När tsunamivågorna sköljde över Matara den 26 december 2004 förstördes större delen av den gamla skolan. Flodvågorna nådde tre meter upp till skolväggarna. Många dog och tusentals skadades svårt i området. De materiella förlusterna var enorma. Sammantaget dog över 35 000 människor i landet. En kort tid efter katastrofen bestämde de singalesiska myndigheterna att inga byggnader fick uppföras närmare än 100 meter från strandkanten. St. Mary s skola som låg 30 meter från strandkanten tvingades flytta till ett säkrare område. Stiftet i Galle, där Matara är beläget, skaffade mark en kilometer inåt land.
aktuellt utrikes sid. 17 Caritas Sverige, med stöd från Radiohjälpen, beviljade cirka 6 miljoner kronor till att bygga en ny skola. Skolbygget pågick i flera år och genomgick många svårigheter, ekonomiska, politiska och religiösa. Det rådde hög inflation och politisk instabilitet i landet. Den väpnade konflikten mellan den singalesiska staten och Tamilska Tigrarna (LTTE) var närvarande även i de södra delarna av landet. I januari 2011 blev skolan till slut färdig och flickorna fick återvända, cirka 400 flickor för närvarande men så småningom 800 stycken. Det ovanliga med denna skola är att det är den enda av sitt slag i denna del av Sri Lanka. Skolan ägs och drivs av katolska kyrkan men en övervägande majoritet bland eleverna är buddhister och muslimer dessutom flickor! I ett samhälle där utbildning av flickor inte är en prioritet är det ovanligt att så många föräldrar ändå tillåter sina döttrar att delta i utbildningen. Att detta har varit möjligt beror på hårt arbete från den lokala katolska kyrkan. Biskoparna, prästerna och systrarna har under decennier kämpat för att stötta flickors rätt till utbildning. Genom stiftets Caritasorganisation, Caritas SED- Galle, har man bedrivit många kampanjer ut i byarna, dörr-till-dörr besök och samtalat med föräldrar samt lokala ledare om vikten av att tillåta flickor att utbilda sig. Många års hårt arbete har gett goda resultat, vilket visas av att stiftets olika skolor är överfulla av flickor! Skolbygget i Matara fördjupade dialogen mellan de religiösa grupperna. Före tsunamin rådde det starka spänningar i området. När planeringen av skolbygget skulle sättas igång manade Caritas Sveriges då ansvariga för humanitära insatser, Isa-Lei Moberg, den dåvarande biskopen i Galle att undersöka möjligheterna att bjuda in andra religiösa ledare i denna planering. Biskopen blev först förvånad och såg svårigheterna. Dock hörsammade biskopen förfrågan och en arbetsgrupp tillsattes med medlemmar från olika religioner. Skolan blev inte längre bara en katolsk angelägenhet utan allas. Detta i sin tur ledde till att ett interreligiöst forum bildades. Det träffas nu regelbundet för att diskutera och lösa religiösa och icke-religiösa angelägenheter i Galle med omnejd. Samtalstonen mellan de olika religiösa ledarna i Galle har blivit en förebild för andra delar av landet. Radiohjälpens generalsekreterare Finn Norgren besökte Matara i december 2007 och träffade då de religiösa ledarna. Medveten om de stora religiösa och politiska svårigheterna i landet ville han med egna ögon se hur kyrkan hanterar denna situation, inklusive Radiohjälpens generösa bidrag till skolbygget. Jag är imponerad av vad den katolska kyrkan lyckats åstadkomma, sa Finn Norgren till mig efter hemkomsten. Kyrkan bidrar till att skapa en fredlig miljö av samförstånd i ett spänt läge. Att kyrkan prioriterar flickors utbildning är Radiohjälpen särskilt glad över. Under sitt besök fick biskop Anders ta del av arbetet i det interreligiösa forumet. Bland annat vill man skapa en gemensam fond för att stödja fredsutbildning av lokala religiösa ledare i byarna. Man vill också bilda smågrupper för att samtala om fredliga sätt att lösa lokala konflikter. Tacksamt. Biskop Anders tillsammans med fader Raja, prokurator i stiftet Galle, betraktar minnesplattan där de olika givarna tackas. Radiohjälpen och det svenska folket får ett särskilt tack. Interreligiöst. Ett informellt möte mellan de olika religiösa ledarna i provinsen Galle. Forumet har blivit en förebild för hela landet. Den decennier långa väpnade konflikten i landet har satt djupa spår i människornas hjärtan och psyken. Samtidigt finns det goda krafter som vill bidra till fredlig samlevnad. Biskop Anders har tagit till sig förfrågningarna om stöd. Tillsammans med Caritas Sverige ska jag se över möjligheterna att stödja denna viktiga verksamhet, säger han Stockholms katolska stift kommer att fortsätta bidra till att stärka katolska kyrkans roll i Sri Lanka, som kämpar för att förbättra livet för alla, särskilt för de mest utsatta, inte minst flickor. Text och foto: Charles Câmara Ansvarig för bistånd Caritas Sverige
sid. 18 ekumenik Nya direktorer på SKR Björn och Olle vill se teologin bli praktik Det är lätt, när man ser på Sveriges Kristna Råd, att tro att området ekumenisk teologi arbetar med teori medan området ekumenisk diakoni tar hand om den praktiska biten. Rådets nya direktorer vänder lite upp och ner på den föreställningen: direktorn för ekumenisk diakoni kommer från högskolan medan direktorn för ekumenisk teologi har praktisk erfarenhet från missionsfältet. För drygt ett år sedan tog Björn Cedersjö över som direktor för ekumenisk diakoni efter Lennart Molin. Han har i tjugo år forskat och undervisat i etik vid Örebro Teologiska Högskola och har sysslat med frågor som samlevnadsetik, medicinsk etik och freds- och rättvisefrågor. När dominikansyster Katrin Åmell nu går i pension, efterträds hon av Olle Kristenson som jobbat på Svenska kyrkans kyrkokansli men innan dess varit missionär i Peru och även ägnat sig åt frågan om hiv och teologi. Det går inte att skilja på teologi och praktik, säger han. Teologin grundas i den troserfarenhet människor lever med, som man reflekterar över i teologin och översätter till praktik. Den är inget färdigt system, utan en ständig reflektion, ett utbyte mellan erfarenhet och teori. Björn Cedersjö. Direktor för ekumenisk diakoni på SKR och tidigare forskare och lärare inom etik vid Örebro Teologiska Högskola. Deras uppdrag är delvis olika. Medan direktorn för ekumenisk teologi framför allt skapar mötesplatser för teologisk reflektion och skriver artiklar och rapporter, är direktorn för ekumenisk diakoni också arbetsledare för personalen i SKR:s projekt och skriver remisssvar på lagförslag och utredningar. SKR ska arbeta för de kristnas enhet, att kyrkorna ska lära känna varandra på djupet för att världen ska tro och leva, säger Björn. Missionsuppdraget står därmed i centrum. Direktorerna verkar för detta genom att ordna mötesplatser och bli en röst för kyrkorna. Dessa mötesplatser används för att fördjupa, förstå och reflektera teologiskt. Att alla finns med Olle Kristenson. Direktor för ekumenisk teologi på SKR och tidigare vid sekretariatet för teologi och ekumenik på Svenska kyrkans kansli i Uppsala och missionär i Peru. Foto: Magnus Aronson säkras genom kyrkornas representanter i arbetsgrupper men också genom kunskap om vad kyrkorna tidigare tyckt i olika frågor. I de möten som skapas är kyrkorna resurser för varandra med sina erfarenheter och sätt att tala om och leva kristen tro. Vi har ett ansvar för att kvalitetssäkra SKR:s verksamhet, fyller Olle i. De två direktorerna kompletterar varandra i detta. SKR har nyligen omorganiserats och de tidigare tre kärnområdena teologi, diakoni respektive mission/evangelisation har blivit två områden som båda
ekumenik sid. 19 ska genomsyra hela verksamheten, en omställning i sättet att tänka som inte låter sig göras omedelbart. Nu när Olle kommer in som ny är det ju läge att fundera över arbetssätten, så att direktorerna inte arbetar parallellt utan samarbetar ännu mer, funderar Björn och Olle utvecklar: Spiritualitet har också med vardagen att göra. Teologi, diakoni och evangelisation går ihop i det konkreta livet, teologin behöver sättas i relation till den faktiska verkligheten. Då kommer även synbart teoretiska frågor in, som den teologiska frågan om vilka vi kan be tillsammans med. Vilket svar man ger påverkar vardagen direkt för många. är utpräglade aktörer utan samarbetar med och kompletterar dessa. Slutligen, vilka farhågor och förhoppningar har de inför framtiden? Björn uttrycker: En förhoppning är att fler tydligt bekänner kristen tro och att kyrkor och församlingar är goda redskap för Gud. Till de samfund som är nya i landet kan gemenskapen i SKR tillföra kunskap och erfarenhet. Samtidigt ser vi risken att religionens plats i samhället minskar. Religionsfrihetsfrågor är jätteviktiga. församlingar som har en tydlig etnisk prägel och lätt missar det breda kyrkliga landskapet, att det finns många kristna sammanhang i Sverige. Kyrkorna kan hjälpa varandra mycket, både med att bygga tillsammans i nya områden och att hjälpa dem som kommer hit att hitta sitt sammanhang. Olle avslutar: En större ekumenisk medvetenhet och lite mindre samfundsegoism helt enkelt. Ska ekumenik handla om minsta gemensamma nämnare blir Gud väldigt liten. Magdalena Dahlborg en av stiftets handläggare för ekumenik Båda direktorerna tänker holistiskt kring tron. Det går inte att dela in tro och liv i andligt och kroppsligt, kropp och ande hör ihop. På samma sätt hör teologi och diakoni samman. Teologi är inte bara för professionella, påpekar Olle. Alla är vi kallade till det allmänna prästadömet genom dopets vigning till det kristna livet. Jag skulle vilja se en ökad teologisk medvetenhet och frimodighet bland dem som arbetar i kyrkorna och de kristna rörelserna i landet. För att få kraft bakom orden om det allmänna prästadömet behövs en andlig fostran, även bland professionella teologer. Detta kan vara en del av den kvalitetssäkring vi som direktorer ska göra. Vi behöver också arbeta med att det vi kan göra tillsammans ska vi göra tillsammans, en utmaning för de samfund som har mer resurser och lätt springer iväg i nya projekt utan att stämma av med övriga kyrkor. Björn lägger till: Det är en del diskussion kring de olika projekten, om de verkligen tillhör det SKR ska göra. De är resurser som förstärker organisationen, menar jag. Genom projekten når vi ut och syns, men det är viktigt att SKR inte konkurrerar med andra organisationer som Vi behöver också arbeta med att det vi kan göra tillsammans ska vi göra tillsammans Den risken är ett perspektiv, men det finns också en mottrend, invänder Olle. Religionen börjar snarare bli synligare igen och kända människor börjar berätta om sin tro. Det vore intressant att förstärka den postsekulära trenden, vi kyrkor behöver vara frimodiga i den här situationen. I denna nya tid måste vi arbeta ekumeniskt vilket inte minst syns i glesbygden. Liksom i våra nya urbana områden som saknar församlingar, tillägger Björn. Vi har ju också de kyrkor och Under det senaste åren har vi i följande Km-artiklar följt utvecklingen på SKR: Magdalena Dahlborg, biträdande handläggaren för ekumenik, vill vara optimist och realist (Km 3/2010) Björn Cedersjö, ny SKR-direktor med mångskiftande erfarenheter (3/2011) Lennart Molin avlöser Sven-Bernhard Fast på generalsekreterarposten (3/2011) Hjärtats omvändelse nödvändig i ekumeniken: Syster Katrin Åmell ser tillbaka på över 40 års ekumeniskt arbete (9/2011) Karin Wiborn ny generalsekreterare för SKR: Drömmen om en samlad kristen röst (1/2012)
sid. 20 tema ålderdomen Se fram mot ålderdomen Guldkant inom äldreomsorgen i alla fall i Katrineholm I Katrineholms kommun anställdes år 1999 Margareta Helgesson som fritidskonsulent inom äldreomsorgen. Hon fick ett övergripande uppdrag för att aktivera de boende. På de större institutionerna fanns sedan gammalt så kallade hobbylokaler utrustade med vävstolar och annat för rehabilitering och sysselsättning. Man hade också anställd personal för att driva denna verksamhet. En glidning hade dock skett inom äldreomsorgen. De som nu beviljades ett kommunalt boende var äldre och mer tungskötta. Aktivering kom att innebära ett mer individualiserat åtagande utan krav på att de gamla skulle kunna tillverka någonting. Margareta började med att bygga upp en frivilligorganisation. Hon tillskrev alla olika pensionärsföreningar, Röda Korset och vissa handikapporganisationer. Frågeställningen var hur man kunde samarbeta och om det fanns personer som kunde ställa upp som frivilliga. Hon skickade ut enkäter och fick 44 svar, personer som själva var äldre och som var intresserade av att delta. Nu är det ju så att man med aldrig så god vilja inte bara kan komma till ett äldreboende för att göra en insats eller hjälpa till. Sekretessen är grundläggande. Man får inte heller inkräkta på personalens arbete, utan frivilligarbetet ska vara ett komplement inom den sociala verksamheten. De intresserade fick nu ett par halvdagars utbildning där man fick skriva på sekretesspapper/tystnadsplikt och förde diskussioner om vad man fick/ inte fick göra. Försäkringar är också viktigt. På varje äldreboende utsågs personal som skulle vara den förlängda armen gentemot de frivilliga. Föreståndaren för varje boende var också involverad som ansvarig. De frivilliga fick välja vilket äldreboende de ville tillhöra. För vårdboenden ute på landsbygden valdes frivilliga i närheten. En försöksverksamhet började på ett av de större boendena med sex frivilliga. De bildade ett nätverk med två undersköterskor och ansvarig chef samt Margareta som samordnare. Personalen är ju den som vet vilka som vill ha kontakt och som är intresserade. Sedan utvidgades erfarenheterna till alla övriga boenden. En vacker ålderdom. En naturlig del av livet, åldrandet, har kommit att bli en av de största samhällsfrågorna i vår tid. Foto: Annette Sindenius Efter ett halvår startade Margareta ytterligare en utbildning för 22 intresserade personer.