Sammanställning av besiktningsresultat vid renslakt 2000-2007

Sammanställning av besiktningsresultat vid renslakt 2000-2007 Torgny Mossing. FD. Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap Umeå Universitet 2007-09-24

Bakgrund - renslakt Livsmedelskontrollen vid slakt regleras i EG 854/2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförande av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel. Verksamheten skall genomföras enligt den vägledning som ges av SJV,- genomförande av offentliga kontroller vid slakt av ren (1). I ansvaret ingår dels att information finns från livsmedelskedjan, besiktning före och efter slakt samt journalföring, kontroll av informationen och rapportering av erhållna resultat till berörda myndigheter. Arbetet skall ske av veterinär eller i vissa fall av annan av Livsmedelsverket utsedd kompetent person, ex besiktningsassistent. Journalerna där anmärkningar på slaktkroppen införs ( Bil.1) förs batchvis, dvs i grupper som varierar mellan 10-400 djur. Som framgår av protokollen registreras vid slakten anmärkningar avseende parasiter och sjukdomar, fysiska skador och allmänna uppgifter om slaktkroppens kondition (pkt 1-90). Därutöver görs en bedömning av slaktkroppen enlig EUROP-systemet (Tab 1) samt en fettklassificering (Tab.2). De senare uppgifterna förs av en av Jordbruksverket auktoriserad kontrollant. I protokollet finns även möjlighet att notera varifrån (sameby) djuren kommer ifrån samt om dessa utfodrats eller kommer från fritt bete. Sedan hösten 2006 används vid renslakt en journal som utvecklats av EVIRA (Finska livsmedels och veterinärmyndigheten) och journalföringen är då gemensam för renslakter i de nordiska länderna. Den veterinära kontrollen vid slakten skiljer sej alltså inte från förfarandet vid annan slakt. Slaktsäsongen sträcker sej i huvudsak från september, då sarvarna slaktas och fram till mars. Under vintern sker en utgallring av slaktdjur, mest vajor och kalvar, som skickas med biltransport till stationära slakterier. I landet finns f.n. 13 st. stationära slakterier samt ett godkänt mobilt slakteri. Trenden har allmänt sett varit att höstens sarvslakt fått minskad betydelse och det har skett en övergång till mer och mer kalvslakt vilket gynnat både produktionen och dess kvalitet. Antalet slaktade renar varierar mellan åren och var de senaste säsongerna högre än tidigare (Tab 3). EUROP 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 2000/01 2001/02 2002/03 E,U,R+ 3 600 1 899 1 191 707 780 593 621 685 R 5 443 3 687 2 960 3 070 2 787 2 740 2 984 4 054 R- 7 760 6 695 4 338 4 092 3 781 3 780 3 425 4 639 0+ 13 675 13 080 11 958 11 179 12 307 9 585 13 720 10 433 0 17 591 19 785 16 100 17 074 15 823 18 075 23 701 22 334 0-9 281 11 214 8 205 9 303 8 943 9 000 11 020 15 264 P+ 2 694 3 103 1 954 2 595 1 800 1 826 2 176 1 939 P 1 310 1 654 749 1 271 804 1 452 1 051 820 Totalt 61 354 61 117 47 455 49 291 47 025 47 051 58 698 60 168 Tab 1 Slaktkroppsbedömning enligt EUROP-systemet där P anger en dåligt utvecklad och R en mycket väl utvecklad slaktkropp Före 95/96 användes ett eget system för fettklassificeringen men sedan 99/00 används ett gemensamt system. Källa: Jordbruksverkets slaktregister.

1999/00 2000/01 2001/02 2002/03 Fettklasser 1-1 231 1 466 2 567 884 1 6 168 8 635 7 817 10 626 1+ 11 835 14 232 11 906 12 185 2-8 751 7 908 13 082 12 248 2 7 587 7 985 13 298 13 209 2+ 4 834 3 360 5 255 5 471 3-2 429 1 512 2 007 2 012 3 1 879 1 209 1 718 2 175 3+ 1 036 504 780 926 4 760 240 247 306 Summa 46 512 47 051 58 677 60 042 Tab 2. Sammanställning av fettklassificering av renar. Källa: Jordbruksverkets slaktregister. Kontrollbesiktningen efter slakt har flera syften: Det primära syftet är en livsmedelskontroll för att identifiera livsmedelsburna faror och att det ur hygienisk synpunkt uppfyller ställda krav. Kroppar eller delar av slaktkroppen som inte kan godkännas kasseras. Efter slakt klassificeras slaktkroppen enligt EUROP-systemet och dess fettansättning bedöms(tab.2, 3.) vilket då också är underlag för ersättning till renägaren. Dessa bedömningar sker då av annan personal än veterinären. Förutom som livsmedelskontroll har besiktningsresultaten ett allmänt och nationellt intresse som medel i smittskyddet och skyldighet finns att rapportera sjukdomar som är upptagna i OIE.s lista för smittsamma sjukdomar samt i epizotiförordningen (854/2005). Förekomst och frekvenser av olika fynd registreras och totalt rör det sej alltså om information om 50-70 000 slaktkroppar. Inälvsparasiter och en del andra faktorer som inte direkt har med slaktkroppen att göra registreras inte. Journalen medger heller inte att anmärkningarna kan hänföras till individ eftersom journalen förs gruppvis. Besiktningsresultaten är (bör) också vara en del av djurhälsovården i den meningen att slaktkroppens kondition och förekomst av sjukdomar är en viktig information om djurens hälsotillstånd. Slaktkroppens kvalitet avgörs till stor del av förhållandena innan slakten och dåliga betesförhållanden, problem vid utfodringar, långa transporter o.s.v. återverkar på hälsotillståndet. I renskötseln är de yttre förhållandena inte alltid påverkbara som i annan köttproduktion och framför allt uppstår problem när ett bristande vinterbete leder till att djuren måste utfodras under längre perioder vilket ibland leder till vomstörningar, diarréer och liknande. Med den bakgrunden är syftet här att sammanställa journalerna som förs vid kontrollbesiktningen och utvärdera den information som fås av denna. Under arbetets gång och efter diskussioner med berörda har även syftet blivit att utifrån utvärderingen diskutera om och hur systemet kan förändras. Metod insamling av material Alla tillgängliga journaler från slaktsäsongen 06/07 har sammanställts och bearbetats. Med tillgängliga menas de journaler som skickats från besiktningsveterinärerna till Livsmedelsverket. Totalt ingår 42 362 besiktigade renar av uppskattningsvis 50-60 000 slaktade djur (Bil.2). Redovisningen omfattar 523 slakttillfällen, d.v.s. av veterinären ifyllda blanketter.

I de flesta fall har ursprungen (samebyn) kunnat fastställas och materialet redovisas regionvis enligt Bil. 2 och 3. Därutöver har ett visst material från tidigare år (2000 2005) har sammanställts av vet. Arja Kautto, SLV. Det totala antalet slaktade och redovisade (tillgängliga protokoll) renar redovisas i tabell 3. Fördelat på regioner kan ses att antalet besiktigade renar ( 05/06 och =6/07) i Tornedalen är lågt vilket beror på att större delen av slakten de senare åren skedde i Finland. Slaktsäsong 00/01 01/02 02/03 03/04 04/05 05/06 06/07 Antal slaktade renar 46988 58698 60168 48275 52409 71633 * Antalet redovisade 5193 18063 24299 26041 29979 14038 42362 Tabell 3. Antal slaktade och besiktigade renar ingående i sammanställningen. *Ingen statistik tillgänglig. Figur 1 Antalet i redovisningen ingående renar i olika regioner. Identifikationen i blanketterna är slaktdatum, slakteri, besiktigande veterinär samt ursprung dvs. sameby. I de flesta fall har sameby angetts i journalerna men för en viss del har ursprunget inte kunnat fastställas och anges som okänt. I redovisningen har samebyarna sammanförts till regioner, dvs Tornedalen, ( övriga) Nordbotten, Västerbotten och Jämtland. Blanketten omfattar ett stort antal möjliga anmärkningar (45 st samt hel/delkasseringar av varje). De flesta av dessa förekommer dock undantagsvis och här redovisas bara de vanligast förekommande anmärkningarna enligt följande: Utmärgling. Trauma tillföljd av skador uppkomna vid transport och övrig hantering Parasitära granulom Öriga leverskador Pneumoni Pleurit Peritonit Endokardit Samt förekomst av parasiterna Bindvävsmask..Onchocerca tarcicola Bukhålemask Setaria tundrae Hudkorm/svalgbroms(Hypoderma tarandi / Cephenomyia trompe))

I sammanställningen har antalet hel- eller delkasserade summerats. Förutom den statistiska sammanställningen har också diskussioner förts med berörda i syfte att identifiera problem i verksamheten. Resultat Sammanställning av besiktningsprotokollen De flesta anmärkningarna förekommer i liten frekvens i besiktningsprotokollen och korm/svalgbroms (sammantaget) är inte oväntat den vanligaste (Tab.4, bil 1). Anmärkning Kormsvalgbroms Parasitärt granulom Onchocerca Trauma, blödning Peritonit Övr. leverskador Setaria Pleurit Njurförändringar antal 8280 2593 909 543 381 332 245 180 157 % av besiktigade 21 6 2 1 1 <1 <1 <1 <1 Tab 4. De vanligaste förekommande anmärkningarna under slaktsäsongen 06/07 Antalet helt kasserade slaktkroppar är i lågt och är med några undantag långt under 1 % av slaktmaterialet (Fig. 2a). Den vanligaste orsaken till kassering är att djuren bedömts som utmärglade (Fig. 2c). Frekvensen delkasseringar av enskilda delar av slaktkroppen är i regel under 10% av antalet med ett tydligt undantag där regionen Tornedalen avviker med en betydligt högre frekvens. Den vanligaste angivna orsaken till detta är parasitära granulom i levern eller övriga leverskador vilket lett till kassering av levern (Fig. 2 f,g). Anmärkningar som kan relateras till hanteringen, dvs. trauma och frakturer ( Fig.2 d,e) förekommer i varierande omfattning men dock vanligast i Tornedalen. Fig 2a,b

Fig. 2c Fig.2.d,e Fig. 2 f, g Korm är tillsammans med svalgbroms den om inte vanligaste i vart fall den tydligaste parasiten. Den registrerade förekomsten här är åtminstone delvis beroende av graden av parasitbehandling med Ivermectiner. Förekomst av parasiterna Onchocerca och Setaria har endast sammanställts för slaktsäsongen 05/06/07 (Fig. 2 m,n.) Setaria har nästan uteslutande noterats i Tornedalen (129st av256 besiktigade, =50%) och i mindre frekvens i Norrbotten. Infektion av parasiten som lever i bukhålan kan leda till infektioner i peritoniet och ger en skrovlig bukhinna som kan då registreras som peritonit.

Onchocerca som i vuxet tillstånd lever i ben/senhinnor och i ledkapslar förekommer vanligast i Jämtland (871st av 9969 besiktigade, = 9%) och i mindre grad i Norrbotten. Onchoerca-infektion kan också vara en viktig orsak till observerade leverkassationer. Inflammatoriska reaktioner som pleurit, endocardit är med undantag av peritonit i Tornedalen tämligen sällsynta ( Fig 2 h,i,j.) När materialet delas upp i skogssamebyar (Bil. 3, nr 35-43) och intilliggande fjällsamebyar (Bil. 3, nr 13-21) kan man notera en allmänt högre frekvens av anmärkningar i skogssamebyarna ( Bil. 2). Framför allt förekommer pneumoni, peritonit, parasitär pneumoni, parasitära granulom i levern, övriga leverskador samt Onchocerca i signifikant högre grad i skogssamebyar (CHI-2, p<0.05) Fig 2 h,i Fig j.k Fig l

Fig 2 m,n Diskussion De slutsatser som kan dras utifrån redovisningen av regionala skillnader och tidstrender m.a.p. förekomst av parasiter och andra sjukliga förändringar i slaktkroppen måste göras i relation till den precision med vilken informationen samlats in. Vissa tendenser kan dock ses vad gäller regionala skillnader i fynd av parasiterna Onchocerca och Setaria med åtföljande effekter som registreras som leverskador i olika former samt peritonit. Renar i skogssamebyarna tycks också vara högre belastade än i närliggande fjällsamebyar, om än i låga frekvenser (Bil.3). I övrigt är det svårt att se tydliga tendenser och materialet medger inte en mer detaljerad analys. Korm och svalgbroms är de vanligaste parasiterna som registrerats. Eftersom många renar behandlas med antiparasitära medel kan resultatet inte enbart tolkas som uttryck för parasiternas förekomst utan är även beroende av omfattningen av behandling, ett förhållande som gäller även andra parasiter. Vid besiktningen kontrolleras varje slaktkropp m.a.p. de anmärkningar som finns i listan. Blanketten fylls i efterhand för den slaktgrupp som besiktigats. Journalföringen upplevs ofta som tidskrävande och i bäst fall som en nödvändig rutin. Eftersom hanteringen tar tid blir det därför också en kostnad för slakteriet. Den nya blanketten som används anses dock bättre än den tidigare. SJV är mottagare och ansvarar för den information som samlats vid besiktning av alla registrerade djurslag, inkl. ren. Protokollen sänds till SJV och förvaras för vidare behandling. Den information som bokförts på detta sätt har dock inte hittills utnyttjats i den meningen att de sammanställs, analyseras och spridits vidare till berörda parter. Rutinerna för insamling och behandling av data kan diskuteras utifrån ett tids, kostnads och effektivitetsperspektiv. Framför allt framgår här att långt ifrån alla journaler kommer LV tillhanda och att när de så gör, ingen rutinmässig sammanställning och redovisning sker. Informationen som bokförs återförs alltså inte till slakterier, djurägare eller andra myndigheter vilket gör att man kan ifrågasätta nyttan av journalföringen. Förfarandet vid gris resp. nötslakt, vilka naturligtvis är betydligt större verksamheter, är att sjukdomar registreras på besättnings- resp. individnivå och att Djurhälsan föreslår åtgärder utifrån funna sjukdomsfrekvenser. Eftersom journalen för en renslakt ofta baseras på flera renägare och ibland flera samebyar är detta åtminstone ibland inte möjligt att på samma sätt återföra information till enskilda djurägare Det primära syftet och Livsmedelsverkets uppgift med köttbesiktningen är livsmedelskontroll och smittskydd och att därmed försäkra att det livsmedel som kommer till marknaden är av godtagbar kvalitet. Detta är en sedan länge fungerande rutin och en naturlig del av utfört arbete. Vid kontrollbesiktningen skall även rapporteras fall enligt OIE:s lista och epizootiförordningen.

Information om dessa fall skall rapporters till SJV och berörda länsveterinärer och enligt uppgift (ref. Arja Kautto, SLV) är det ytterst sällan det förekommer rapporteringsskyldiga fynd. Eftersom slaktkropparna är individuellt märkta är det möjligt att spåra enskildas prover tillbaka till ursprunget. Spårbarheten är dock begränsad vad gäller den information som förs i journalerna eftersom dessa förs gruppvis med flera ägare och ibland från flera samebyar. Utöver Livsmedelsverkets uppdrag vid köttbesiktningen, dvs. livsmedelskontroll och smittskydd, kan man diskutera ytterliga mål med verksamheten (journalföringen), d.v.s. om informationen kan användas för andra syften. Ett allmänt intresse är att kunna beskriva tidsmässiga och regionala förändringar i förekomsten av olika sjukdomar och andra fynd som registreras i journalerna. Motivet för detta är att renskötselns former ändrats under tiden och att detta har konsekvenser för djurskydd och djurhälsa. Därutöver är den allmänna bedömningen att den pågående förändringen av klimatet kommer att få effekter som exempelvis:. Ändrat klimat leder till vinterbetesförhållanden som fömodligen ökar behovet av utfodring. En ökad grad av utfodring och ibland inhägnad av renar ger större risker med sjukdomsspridning (2) vilket ger ett större behov av övervakning av djurens hälsa. Ett varmare klimat leder till en ökad utbredning av i synnerhet vektorburna parasiter som ex Onchocerca, Setaria m.fl. (ref) vilka kan förväntas få en större spridning (3,4). Med den bakgrunden vore det av stort värde att kunna beskriva förändringar i renpopulationen uttryckt som utbredning och förekomst av parasiter och andra sjukliga förändringar vilket skulle ur djurhälsooch djurskyddssynpunkt vara värdefullt. En annan användning av informationen är som en långsiktig övervakning av förändringar i miljön och hur denna yttrar sej i renens sjukdomar. Djurskydd-djurhälsa. Djurskydd och djurhälsa har fått en ökande uppmärksamhet, även i renskötseln, och man bör därför eftersträva ett mer systematiskt arbete. Kommunernas Miljö och hälsoskyddskontor har det lokala ansvaret för den offentliga kontrollen av djurskyddslagens efterlevnad och här berörs 38 kommuner av rennäringen. Både från näringens och myndigheternas sida har man uttryckt att det finns problem vid tillsynen (6,7 ). En del av dessa beror på renskötseln praktiska förutsättningar, att den bedrivs över många kommuner, att verksamheten delvis är oförutsägbar men också på att det inte finns tydliga regler för tillsynen. En viss okunskap om, å ena sidan renar och renskötsel och å andra sidan gällande regler underlättar heller inte arbetet. Behovet av utbildning i området riktade till tillsynspersonal och renägare, d.v.s. tillsyn i rennäringen och djurskyddslagens bestämmelser, är därför påtalat och frågan är under utredande. Förutom ökade kunskaper om problemen vore också en ökad förståelse för varandras verksamheter av godo. Besiktningsfynden vid slakt andra djurslag används i djurhälsobefrämjande syfte på så sätt att onormal förekomst av sjukliga förändringar föranleder olika åtgärder hos producenten. Som redovisats förekommer olika anmärkningar, med några undantag, i låga frekvenser vilket man kan tolka som att renar är förhållandevis friska djur. Det är svårt att se hur besiktningsfynden på ren kan användas på liknande sätt, dels pga låga frekvenser och dels pga ibland svårigheter att spåra ursprunget. Undantaget är en hög frekvens av Setaria och parasitära granulom funna i Tornedalen vilket möjligen kan tolkas som en effekt av en djurhållningen i området. En indikator på djurens hälsa är djurens kondition vid slakten som mäts i EUROP- och fettklassificerignssystemet och inga tidstrender kan ses i SJV:s redovisning (Tab. 1,2). Antalet kasserade och utmärglad djur är också lågt ( vanligtvis > 1%). Djurens kondition avgörs till stor del av betesförhållandena innan de kommer till slakt. Ett bristande bete kan kompenseras med utfodring vilket i sej kan orsaka problem och synbarligen är störningar i vom och tarmkanal de vanligaste negativa symptomen djuren uppvisar innan slakt. De direkta orsakerna till detta och sambanden med andra faktorer är oklara.

Ett annat mönster, om än outrett, är utbrott av sjukdomar av mer epidemisk karaktär, dvs att det lokalt och under en period sker utbrott av sjukdomar och nyligen har det skett utbrott av Setaria i Finland ( 3,4), Parapoxirus i Norge (5)eller Moraxella ovis i Sverige( pers. com. A Kautto) samt förmodligen fler som inte kommit till kännedom. Problemet åtminstone i Sverige är att det inte finns rutiner för hur sådana händelser skall hanteras. En orsak är att renägarna ofta inte kontaktar veterinär och vidare att renen är ett relativt ovanligt och ibland okänt djur hos många veterinärer. Den särskilda resurs som tidigare fanns för rennäringen är heller inte längre tillgänglig och det saknas ett nödvändigt stöd för de praktiserande veterinärerna. Miljöövervakning-forskning Vid slakterna samlas information från ett stort antal djur.sjukdoms och parasitbelastningen är generellt sett beroende av två faktorer, förhållande i miljön och djurhållningen. Miljöfaktorer påverkar spridningen av i synnerhet vektorburna parasiter och man kan anta att förekomsten i renen påverkas av förändringar i miljön, dvs. utbredning av mellanvärdar mm. Frågan är då om journalerna kan användas som medel för att beskriva långsiktiga trender ex. i relation till förväntade klimatförändringar. Slutsatsen här är att det är tveksamt så går att göra då förutsättningen är då att informationen samlas in med stor noggrannhet vilket sannolikt då tar mer tid. Journalerna ger heller inget svar på djurens totala parasitbelastning eftersom alla parasiter inte undersöks. Om målsättningen är att göra en screening av renpopulationen och monitoring av förändringar bör detta i så fall bli föremål för särskilda studier. Allmänt sett behövs i så fall inte information från alla slaktade djur utan ett betydligt mindre men noggrant undersökt sample för att besvara specifika frågor. ------------------------------

Referenser 1 Genomförande av offentliga kontroller vid slakt av ren. Jordbruksverket. 2006 http://www.slv.se/upload/dokument/blanketter/instruktion%20f%c3%b6r%20genom f%c3%b6rande%20av%20offentliga%20kontroller%20vid%20%e2%80%a6.pdf 2 Aschfalk A, Josefsen T, Steingass H, Muller W, Goethe R.(2003). Crowding and winter emergency feeding as predisposing factors for kerato-conjuctivitis in semidomesticated reindeer in Norway. Dtsch. Tierärstliche Woshenschrift. 110. 295-98. 3 Laaksonen S, Kuusela J, Nikander S Nylund M, Oksanen A. (2007) Outbreak of parasitic peritonits in reindeer. Ve. Rec. Jun.16; (160), 835-41. 4 Nikander S, Laaksonen S, Saari,S and Oksanen A. (2007).The morphology of the filaroid nematod Setaria tundra, the couse of peritonitis in reindeer rangifer tarandus. Journal of Helminthology 81, 49-55 Rehbinder C, Christenson D and Glatthard V. (1975). Parasitic granulomas in reindeer. A histpathological parasitological and bacteriological study. Nordisk Vertinär Medicin.27. 499-507. 5 Tryland M, Josefsson T.D, Oksanen O, Aschfalk A. 2001. Parapoxvirus infection in Norwegian semi-domesticated reindeer (Rangifer tarandus tarandus). The veterinary Record 29. 394-395. 7 Mossing T. 2005. Hållande av renar i hägn. Underlag för föreskrifter. Rapport till Djurskyddsmyndigehten Dec. 2005. 7 Saeden, L. 2006. Offentlig kontroll i rennäringen. Examensarbete, Miljö och hälsoskyddsprogrammet. Umeå Universitet.

Bilaga 2. Antalet anmärkningar regionvis under slaktsäsongen 06/07. Inga renar från Tornedalen slaktades i Sverige under säsongen Id, Norrb., Västerb., Jamtl., Torned., (Okänt), Totalt, 1 Allm. infektion 1 0 0 0 0 1 3 Bakterieförekomst 0 0 0 0 0 0 5 Abcess, slaktkropp 30 17 17 0 5 69 7 Onormal lukt 2 1 0 0 0 3 9 Utmärgling 24 3 28 0 9 64 11 Cs-137 1 13 0 0 0 14 13 Dålig avblodning 0 0 0 0 0 0 15 Blötbuk 0 0 0 0 0 0 17 Onormal färg 0 0 1 0 0 1 19 Pneumoni 39 7 14 0 25 85 21 Pneumoni, parasitär 101 2 0 0 21 124 23 Perikardit 5 4 2 0 1 12 25 Endokardit 0 0 51 0 0 51 27 Pleurit 132 6 37 0 5 180 29 Förmak, inflammationer 0 0 0 0 0 0 31 Gastrit 0 0 0 0 0 0 33 Enterit 0 0 0 0 0 0 35 Parasitär granulom lever 1386 175 687 0 345 2593 37Abcess lever 2 2 4 0 0 8 39 Övriga leverskador 145 0 182 0 5 332 41 Njurförändringar 99 2 46 0 10 157 43 Peritonit 364 3 4 0 10 381 45 Trauma frakturer 60 6 32 0 4 102 47 Artriter 7 7 5 0 5 24 49 Tendiniter 29 0 0 0 13 42 51 Trauma blödning 226 98 177 0 42 543 53 Hudinflammation 0 0 2 0 0 2 55 Ögoninflammation 0 0 7 0 0 7 57 Ögon-, förändring 0 0 0 0 0 0 59 Muninflamation 0 0 0 0 0 0 61 Näshåleinflammation 0 0 0 0 0 0 63 Besnoitea 0 0 0 0 0 0 65 Cysticercus 16 0 1 0 0 17 67 Econococcus 0 0 0 0 0 0 69 Onchocerca 246 0 663 0 0 909 71 Setaria 245 0 0 0 0 245 73 Lungmask 135 0 0 0 0 135 75 Hudkorm 4782 903 2322 0 273 8280 77 Svalgkorm 462 0 0 0 0 462 79 Lilla leverflundran 0 0 0 0 0 0 81 Våmmask 0 0 0 0 0 0 83 Taenia ovis 3 0 0 0 0 3

krabbei 85 Hjortlusfluga 0 0 0 0 0 0 87 CNS-störningar 0 0 0 0 0 0 89 Pälsförändringar 0 0 0 0 0 0 Delkasserade, 97 0 22 0 2 121 Kasserade, 26 17 37 0 11 91 Djurantal, 15996 10127 12476 0 3763 42362

Bilaga 3. Antalet anmärkningar i slaktrenar från skogssamebyar resp. intilliggande fjällsamebyar under slaktsäsongen 06/07. Skogs- Fjäll- Id, samebyar, samebyar, Totalt, P-värde 1 Allm. infektion 1 0 1 0.27 3 Bakterieförekomst 0 0 0 NaN 5 Abcess, slaktkropp 7 15 22 0.20 7 Onormal lukt 1 0 1 0.27 9 Utmärgling 13 10 23 0.29 11 Cs-137 5 0 5 0.01 13 Dålig avblodning 0 0 0 NaN 15 Blötbuk 0 0 0 NaN 17 Onormal färg 0 0 0 NaN 19 Pneumoni 35 4 39 0.00 21 Pneumoni, parasitär 42 2 44 0.00 23 Perikardit 5 3 8 0.34 25 Endokardit 0 0 0 NaN 27 Pleurit 11 8 19 0.28 29 Förmak, inflammationer 0 0 0 NaN 31 Gastrit 0 0 0 NaN 33 Enterit 0 0 0 NaN 35 Parasitär granulom lever 584 291 875 0.00 37Abcess lever 0 3 3 0.11 39 Övriga leverskador 125 4 129 0.00 41 Njurförändringar 32 7 39 0.00 43 Peritonit 12 2 14 0.00 45 Trauma frakturer 1 7 8 0.06 47 Artriter 7 0 7 0.00 49 Tendiniter 24 3 27 0.00 51 Trauma blödning 83 115 198 0.30 53 Hudinflammation 0 0 0 NaN 55 Ögoninflammation 0 0 0 NaN 57 Ögon-, förändring 0 0 0 NaN 59 Muninflamation 0 0 0 NaN 61 Näshåleinflammation 0 0 0 NaN 63 Besnoitea 0 0 0 NaN 65 Cysticercus 0 0 0 NaN 67 Econococcus 0 0 0 NaN 69 Onchocerca 29 7 36 0.00 71 Setaria 0 0 0 NaN 73 Lungmask 0 3 3 0.11 75 Hudkorm 1741 1972 3683 0.07 77 Svalgkorm 0 10 10 0.00 79 Lilla leverflundran 0 0 0 NaN 81 Våmmask 0 0 0 NaN

83 Taenia ovis krabbei 0 0 0 NaN 85 Hjortlusfluga 0 0 0 NaN 87 CNS-störningar 0 0 0 NaN 89 Pälsförändringar 0 0 0 NaN Delkasserade, 1 0 1 0.27 Kasserade, 16 1 17 0.00 Djurantal, 8137 9728 17865 NaN