2009-05-29 Justitiedepartementet 103 33 Stockholm Afasiförbundet i Sverige Astma- och Allergiförbundet Blodcancerförbundet Bröstcancerföreningarnas riksorganisation De Handikappades Riksförbund Dyslexiförbundet Elöverkänsligas Riksförbund FUB För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning Förbundet Blödarsjuka i Sverige Föreningen Sveriges Dövblinda HIV-Sverige Hjärnskadeförbundet-Hjärnkraft Hjärtebarnsföreningen Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund Hörselskadades Riksförbund ILCO Riksförbundet för stomi- och reservoaropererade Mun & Halscancerförbundet Neurologiskt Handikappades Riksförbund Njurförbundet ParkinsonFörbundet Primär Immunbrist Organisationen Prostatacancerförbundet Psoriasisförbundet Reumatikerförbundet Riksförbundet Attention Riksförbundet Cystisk Fibros Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn Riksförbundet för Mag- och Tarmsjuka Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar Riksförbundet för Social och Mental Hälsa Riksförbundet för Trafik-, Olycksfalls och Polioskadade Riksförbundet Sällsynta diagnoser Riksföreningen Autism Schizofreniförbundet Stamningsförbundet STROKE-Riksförbundet Svenska Celiakiförbundet Svenska Diabetesförbundet Svenska Epilepsiförbundet Svenska OCD-förbundet Ananke Sveriges Dövas Riksförbund Sveriges Fibromyalgiförbund Tandvårdsskadeförbundet Handikappförbunden Enheten för Nationella Handlingsplanen Vår referens: Anne Sjöberg Yttrande över betänkande av Asylmottagningskommittén; Aktiv väntan asylsökande i Sverige (SOU 2009:19). Dnr: Ju2009/1848/SIM. Handikappförbundens samarbetsorgan, nedan kallat Handikappförbunden, är ett partipolitiskt och religiöst obundet samarbetsorgan för 43 rikstäckande handikappförbund med sammanlagt cirka 480 000 enskilda medlemmar. Handikappförbundens synpunkter Synpunkterna i svaret kommer att vara fokuserade på asylsökande med Situationen idag: Enligt en utredare på Migrationsverket, som har kartlagt andelen asylsökande i behov av särkilt stöd, har 145 personer av 15 000 boende i anläggningsboende detta behov. Hur många som är i behov av särskilt stöd i eget boende är inte klarlagt. Utredaren har endast tittat på vuxna personer då hon menar att det fungerar som det ska med barn i behov av stöd via kommunernas försorg. Definitionen av särskilt stöd inbegriper både personer med somatiska och psykiska sjukdomar i behov av vård, missbruk och funktionsnedsättningar, enligt utredaren. Man uppskattar att en stor del av dem som är i behov av stöd i någon form söker sig till eget boende hos anhöriga boende i Sverige. Antalet i behov av särskilt stöd är därför osäker och inte kartlagd; mörkertalet är stort. Idag köper Migrationsverket platser vid behov för t ex missbruksvård eller annat stöd för hela familjer, enligt utredaren. Enligt inventeringen är 54 lägenheter anpassade på Migrationsverkets anläggningsboenden idag; inte helt anpassade, men handikappvänliga. Ett system där ansökningsenheterna har kunskap om var platser finns för personer i behov av särskilt stöd eller anpassat boende, är under uppbyggnad. De hänvisar asylsökande i behov av särskilt stöd till dessa platser, om de väljer att bo i anläggningsboende. Utredaren menar att kommunerna inte har någon skyldighet att anordna stöd eller anpassat boende idag för de vuxna asylsökande som behöver det, men tycker det är viktigt att kommuner och landsting som har kompetensen också ska hantera frågan. I den mån en asylsökande med funktionsnedsättning är i behov av hjälpmedel, hanteras det genom ansökan om särskilt bidrag som prövas i vanlig ordning. Hur det i realiteten ser ut med antalet asylsökande med funktionsnedsättning är osäker och behöver dessutom utredas ytterligare, anser vi. Definitionen av funktionsnedsättning behöver dessutom klargöras inom Migrationsverkets verksamhet. Enligt Röda Korset har hela 25 % av de asylsökande en 1
funktionsnedsättning och enligt Handisam 20 %. Särskilt situationen för dem i eget boende behöver utredas. Dessutom behöver konsekvenserna för föräldrar eller andra anhöriga till barn med funktionsnedsättning utredas. Deras möjligheter att delta i anordnade aktiviteter i form av svenskundervisning och praktik blir starkt begränsade eller helt omöjlig. Idag finns inga förslag på hur föräldrar till dessa barn ska kunna delta i sysselsättning som är en förutsättning för att få aktivitetsbonus. Sammanfattning: I det stora hela är intentionerna goda i utredarens förslag; snabbare handläggning av asylansökan, hälsoundersökning som kartlägger behov, ordnat boende, styrning ekonomiskt av bistånd som gynnar aktivitet, vikten av ideella organisationers medverkan, möjligheten för alla att arbeta samt att framförallt sociala frågor och vård ska hanteras där de hör hemma; i kommun och landsting. Det finns mycket lite skrivet om gruppen med funktionsnedsättning i betänkandet överhuvudtaget och inte heller vad olika former av funktionsnedsättning kan få för konsekvenser; personer med somatiska, psykiska eller kognitiva funktionsnedsättningar har olika behov. Förslagen slår hårt mot denna grupp med den ekonomiska styrningen som föreslås med aktivitetsbonus och indragning av grundersättningen vid eget boende t ex. Mot en grupp som inte är enhetlig och som har olika behov beroende av Mänskliga rättigheter: Konventionen om mänskliga rättigheter från 1948 skriver följande i Artikel 1: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De är utrustade med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av broderskap. Det betyder att alla människors behov är lika viktiga och alla resurser måste användas på ett sådant sätt att varje individ får lika möjligheter att delta i samhället. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som antogs av Sveriges Riksdag i november 2008, förtydligar ytterligare rättigheter för denna grupp. Bl a säger konventionen att: alla människor är lika inför lagen och har rätt till lika skydd och förmåner (Artikel 5) människor med funktionsnedsättning har samma rätt som andra att leva i samhället med lika valmöjligheter med full inkludering och delaktighet (Artikel 19) människor med funktionsnedsättning ska kunna röra sig fritt och så oberoende som möjligt kunna förflytta sig och för det ha användbara hjälpmedel, assistans och personlig service (Artikel 20) det i offentliga sammanhang ska vara möjligt att använda t ex 2
teckenspråk och punktskrift liksom alla andra medel, former och format för att göra kommunikationen tillgänglig (Artikel 21) människor med funktionsnedsättning ska ha rätt till utbildning (Artikel 24) ska ha rätt till bästa möjliga hälsa utan diskriminering pga funktionsnedsättning (Artikel 25) ska ha rätt till habilitering och rehabilitering samt de hjälpmedel som behövs (Artikel 26) ska ha rätt till arbete på samma villkor som andra (Artikel 27) ska ha rätt till tillfredställande levnadsstandard och social trygghet (Artikel 28) Det betyder att de insatser som behövs, för att en asylsökande person med funktionsnedsättning t ex ska kunna vara aktiv och ha ett tillgängligt boende under asylprövningstiden, ska erbjudas. En konsekvensanalys utifrån ett rättighetsperspektiv med särskilt fokus på personer med funktionsnedsättning behöver genomföras. Asylärendet: Betänkandet behandlar inte specifikt asylprövningen, men väntetiden med boende och ekonomi är i allra högsta grad beroende av den tid utredningen tar. Det har under många år funnits målsättning att förkorta väntetiden men hittills har det varit svårt att genomföra och många är kvar i landet i flera år innan asylärendet är prövat fullt ut. Vi förordar att personer med funktionsnedsättning utreds med förtur på samma sätt som t ex ensamkommande barn utan vårdnadshavare. Hälsoundersökning och kartläggning: Det är angeläget, som utredaren skriver, att en genomgående kartläggning med en tydlig hälsodimension genomförs vid ankomsten. Då kan de behov av stöd som finns, identifieras och också åtgärdas. Överföringen av information mellan ansvarig för hälsodelen i kartläggningen och Migrationsverket måste lösas så att en helhetsbild över den asylsökandes behov kan identifieras. Det finns inte heller några förslag i utredningen om särskilda insatser vad gäller information om vård, anpassning och andra insatser som skulle kunna förbättra de asylsökandes livskvalitet och därmed öka möjligheterna till integrering eller ett värdigt återvändande. Förslaget om information på lättläst på ett antal språk är viktigt och denna information ska självklart även gälla rättigheter och konkreta tillvägagångssätt för hur man får stöd som asylsökande med Behovet av vård och annat stöd är komplicerat då bedömningen idag är vård som inte kan anstå. Detta tolkas olika och ofta snävt, vilket drabbar t ex efterbehandling och rehabilitering för asylsökande med stroke eller HIV/AIDS som kan få ödesdigra konsekvenser vid ett återvändande. Hur bedömningen är i samband med funktionsnedsättning utifrån akutbegreppet är också varierande och oklart. Detta behöver klargöras ytterligare, även om det inte ingår i det uppdrag utredaren har haft i detta betänkande. Hälso-, sjukvård och social omsorg varierar mycket mellan kommunerna idag varför enhetliga nationella regleringar är önskvärda. 3
Boende: Det är bra med ett ordnat boende under asylprövningstiden, men för en person med en funktionsnedsättning kan stödet från anhöriga landsmän vara oerhört viktig för att inte bli isolerade i boende organiserat av Migrationsverket. Därför bör en bedömning göras för varje individ så att inte grundbeloppet sänks om boende i eget boende är det bästa alternativet för personen. Projektet på Västanviks Folkhögskola för personer med hörselnedsättning är intressant och en utvärdering kan visa vilken väg som är bra att gå för denna och andra med Svenskundervisning: Som utredaren skriver, är det viktigt med kunskaper i det svenska språket så att den asylsökande kan leva ett normalt liv under väntetiden. Det är angeläget att förhållandena även normaliseras för asylsökande med funktionsnedsättning så att de kan tillgodogöra sig undervisningen med samma förutsättningar som andra asylsökande. T ex tillgång till teckenspråk kan betyda att hörselskadade får ett funktionellt språk. Idag har asylsökande bara rätt till akuta hjälpmedel och om personen ifråga ska studera är dessa grundläggande hjälpmedel inte tillräckliga. Det leder till att personen inte kan tillgodogöra sig utbildningen. Statskontorets utvärdering av SFI från i höstas visar att det finns problem för personer med funktionsnedsättning att fullfölja sina studier på grund av brister i särskilt stöd (bl a hjälpmedel) och tillgänglighet. HRF (Hörselskadades Riksförbund) har påpekat att andelen hörselskadade i Sfi-undervisningen är högre i den gruppen än hos den generella befolkningen. Förmågan att höra påverkar individens förutsättningar att lära sig ett nytt språk. En del gravt hörselskadade och döva barn har inget språk alls pga att barnet inte fått tillgång till teckenspråk eller annat språk som barnet kunnat tillgodogöra sig i deras hemland. För dessa handlar det inte bara om att lära sig ett nytt språk utan utveckla något som de inte haft förut dvs insikten vad språk är och begreppsuppfattning. Det är också viktigt att barnets familj får möjlighet att följa barnet i dennes språkutveckling och lära sig teckenspråk för en optimal kommunikation i familjen. Språkinlärning bygger mycket på kommunikation och dialog och det är viktigt att den som undervisar har kunskap om vad en hörselskada och andra funktionsnedsättningar kan få för konsekvenser i språkinlärningen för att kunna anpassa sin pedagogik. Lokaler och sammanhang liksom olika former av hjälpmedel bör göras tillgängliga för asylsökande med funktionsnedsättning som läser svenska under väntetiden. Sysselsättning och aktivitetsbonus: För en person med funktionsnedsättning är det generellt mycket svårare att få och behålla ett arbete. En stor procent av den svenska befolkningen med funktionsnedsättning står idag utanför den reguljära arbetsmarknaden eller möjligheten till praktik och det man kan ana är att den asylsökande gruppen hamnar ännu längre bort från möjligheten att vara aktiv. Praktikplatser ska enligt förslaget anordnas av kommunerna och det är viktigt att asylsökande med funktionsnedsättning får samma möjligheter till aktivitet som andra asylsökande. Om de inte får denna möjlighet betyder att de inte får ta 4
del av den aktivitetsbonus som föreslås pga sin Anordnare av arbetsliknande praktik i kommunerna eller arbetsgivare kan inte heller ansöka om medel för att göra arbetsplatser tillgängliga. Det skrivs ingenting om Arbetsförmedlingens roll i detta sammanhang; om de kan bevilja arbetshjälpmedel eller annat stöd. Frågan om ansvaret för arbetstekniska hjälpmedel och utbildning i att använda dessa, bör lösas på ett sådant sätt att asylsökande med funktionsnedsättning kan praktisera på samma villkor som andra. De ekonomiska styrmedlen i förslagen är i det stora hela inte tillämpliga för personer med funktionsnedsättning; de kan skapa en ännu större utslagning av denna grupp. Särskild ersättning: Här nämns ersättning för handikapputrustning som exempel. Rätten till hjälpmedel och bedömning av behovet bör ligga hos dem som kan frågan på samma sätt som för personer med funktionsnedsättning boende i Sverige. I betänkandet finns en genomgående tanke att den profession i samhället som har kompetens i en viss fråga, också ska hantera den. Citat: I den svenska samhällsmodellen har kommunerna ett grundläggande ansvar för dem som vistas i kommunen. Där finns erfarenhet, professionell kompetens och administrativa rutiner som spänner över hela det sociala området. Det är svårt för en statlig aktör och går knappast heller att principiellt motivera att bygga upp motsvarande kompetens och en ändamålsenlig organisation (sid. 84). Så bör det också vara med frågan om hjälpmedel för asylsökande med Att kommunerna hanterar samma fråga på olika sätt i landet, är en annan och mycket större fråga att ta itu med. Socialt stöd: Det står att Lag om service för vissa funktionshindrade (LSS) inte ska gälla för asylsökande. Det tar bort en möjlighet till stöd för en del asylsökande med funktionsnedsättning, att ta del av daglig verksamhet t ex. Eftersom det är oklart med gränsdragningen mellan Socialtjänstlagen (SoL) och Lag om service till vissa funktionshindrade (LSS), som utredaren också påpekar, är det angeläget att båda lagrummen finns med så att de kan tillämpas. Den enskilde har rätt att få veta vad som händer och vilket stöd som finns att tillgå via t.ex. socialtjänsten. Vissa med funktionsnedsättning, t ex personer med utvecklingsstörning eller neuropsykiatriska diagnoser, har kommunikationsproblem är det ytterst viktigt att informationen tolkas åt den enskilde på ett förståeligt sätt. De lagar som tillämpas till stöd för personer med funktionsnedsättning ska även gälla för asylsökande i samma situation. Samverkan med frivilligorganisationer: Att samverka med den frivilliga sektorn är bra och kan vara särskilt bra för gruppen med funktionsnedsättning där de kan få kontakt med andra i samma situation boende i Sverige. Intresseorganisationer inom handikapprörelsen har en roll att fylla här; dels för att sprida kunskap om olika funktionsnedsättningar och synen på funktionsnedsättning, dels för att skapa gemenskap med andra i 5
liknande situation. Återvändande: En princip i arbetet med återvändandet är att det ska vara humant och värdigt. Visionen är att den som återvänder ska ha använt tiden i Sverige på ett meningsfullt sätt och ha med sig något av värde vid hemkomsten. Detta ska naturligtvis även gälla för personer med funktionsnedsättning, inbegripet alla former av Ingrid Burman Ordförande Örjan Brinkman Generalsekreterare 6