Inre hamnen och Frihamnen

Inre hamnen och Frihamnen Malmö Kulturhistorisk utredning 2002

Innehållsförteckning INLEDNING 3 HISTORIK 5 Inre hamnen 5 Frihamnen 6 MAGASINSBEBYGGELSE 7 Inre Hamnen 7 Stockholmsmagasinet 7 Frihamnen 8 Magasin M1 8 Magasin M2 8 Magasin M5 9 Magasin M6 9 KONTORSBEBYGGELSE 11 Inre hamnen 11 Sundshuset 11 Kolgapalatset 12 Pressbyråns kontorshus 13 Kontorshus, kvarteret Bylgia 13 Kooperativa förbundet 14 Kontors- och verksamhetshus, fastigheten Hamnen 22:33 15 Verksamhetsbebyggelse, kvarteret Söderhavet 16 Kontors- och verksamhetshus, fastigheten Hamnen 22:27 16 Saltimporten 17 Kontorshus, fastigheten Hamnen 22:111 17 Kontors- och lagerbyggnad, kvarteret Betongen 18 Kontors- och lagerbyggnad, kvarteret Betongen 19 Speditionsverksamhet, kvarteret Havet 20 Frihamnen 20 Frihamnskontoret 20 INSTITUTIONSBEBYGGELSE 22 Inre hamnen 22 Stora Tullhuset 22 Hushållningssällskapet 23 Centralposthuset 23 Tullförvaltningens hus 24 Smörkontrollen 25 1

TRANSPORT- OCH KOMMUNIKATIONSBEBYGGELSE 26 Inre Hamnen 26 Centralstationen 26 Övrig stationsbebyggelse 27 Godsmagasin och kontor längs Carlsgatan 28 Omnibussgaraget 28 Flygbåtsterminalen 29 ÖVRIG VERKSAMHETSBEBYGGELSE 30 Inre hamnen 30 Slagthuset 30 Spannmålssilor 31 Utställnings- och monteringshall, kvarteret Atlanten 32 Hamnpaviljongen 32 Frihamnen 33 Personalbyggnad 33 HAMNSTRUKTURER 34 Järnvägsspår 34 Kranar 34 Kajer 35 Transformatorstation 35 KÄLLOR 36 Litteratur 36 Arkivmaterial 36 BILAGOR 37 2

Inledning Inre Hamnen och Frihamnen är två kustnära områden i Malmö som står inför omfattande strukturella omdaningar. I Översiktsplan för Malmö 2000 redovisas att områdena (benämnda Nyhamnen) i framtiden skall nyttjas för en blandad verksamhet med bostäder, kontor och service. Den idag dominerade verksamheten i form av färjetrafik och godshantering planeras flytta till Norra hamnen medan frihamnsverksamheten i huvudsak kommer att koncentreras till Mellersta hamnen. Inre hamnen sträcker sig från Östra hamnkanalen i söder till Grimsbygatan i norr. Den östliga begränsningen går rakt över spårområdet, öster om Frihamnsviadukten, medan områdets västliga avslutning utgörs av den Inre hamnbassängen. Frihamnsområdet är beläget norr om Inre hamnen kring Frihamnsbassängen och dess avgränsning relaterar till den tullfria zon som hamnen tidigare utgjorde. Redan idag är Inre hamnen ett område av blandad karaktär. Här finns såväl kontor, verkstäder och färjetrafik som bostäder och nöjesliv. Frihamnen används framförallt för godshantering. Enstaka mindre verksamheter har dock etablerat sig här så som ett hunddagis. 3

Följande kulturhistoriska utredning är utförd av Birthe Pedersen och Carola Lund, Malmö Kulturmiljö under februari och mars månad 2002 på uppdrag av Stadsbyggnadskontorets översiktsplaneavdelning. Utredningen är utförd på byggnadsnivå och inleds med en historisk överblick som sedan följs av en mer detaljerad beskrivning av områdenas mer anmärkningsvärda byggnader och miljöer tillsammans med viktig strukturer, som ur kulturhistorisk synvinkel bör beaktas i ett framtida planarbete. Avslutningsvis finns ett register innehållande uppgifter om tillkomstår, arkitekt och ursprunglig verksamhet för de byggnader vars ritningar återfinns i Byggnadsnämndens arkiv. Ritningsarkiven på Hamnkontoret och Jernhusen är dock inte genomgångna. 4

Historik 1775 inledde Malmö stad anläggandet av den moderna hamnen genom att låta bygga en längre vågbrytare samt en intilliggande brygga. En hamndirektion med fabrikör Frans Suell som drivande kraft, tillsattes för att övervaka och utveckla arbetet. Under de närmaste åren skedde en successiv utbyggnad av hamnen genom utfyllnader och förlängningar av hamnarmarna i den mån staden hade pengar. Utbyggnaden av Malmö hamn är en process som pågått sedan dess. Inre hamnen Inre hamnen tillhör den äldsta delen av Malmös nuvarande hamn. Den började anläggas under ledning av Nils Ericson i mitten av 1800-talet. På utfyllnadsmassor utanför Hamnkanalen, byggde Statens Järnvägar 1855-56 en station. Området lämpade sig för järnvägsändamål då marken lätt gick att göra helt plan, vilket var en förutsättning för en bangård - annars fanns det risk för att vagnar skulle komma i rullning. 1866 brann den ursprungliga stationsbyggnaden och en ny uppfördes, som färdigställdes 1872. Då järnvägstransporterna ökade de sista årtiondena på 1800-talet kom flera privatbanor att ledas in på Malmö centralstation. Bangården ökade till ytan och ett stort antal byggnader kopplade till järnvägsdriften uppfördes i stationshusets omedelbara närhet. Det ökade exploateringstrycket, såväl gällande person- som godstrafiken, innebar att man 1889 lät tillfoga en ny stationsbyggnad till den äldre. Under början av 1900-talet fortsatte järnvägens betydelse att öka, och en större om- och tillbyggnad det befintliga stationskomplexet utfördes under 1920-talet. I samband med denna utbyggnadsfas tillkom bland annat en ny större banhall samt lokaltågstationen. Järnvägsverksamheten dominerar än idag verksamheten i Inre hamnen trots konkurrens från speditionsfirmor och bussresearrangörer. Järnvägsverksamheten var under 1800-talets senare del och 1900-talets början tätt sammankopplade till hamnverksamheten och övriga verksamheter i hamnområdet. De kommunikativa möjligheterna gjorde att livsmedelshantering förlades i anslutning till station och hamn. Hushållningssällskapet, som under 1880-talet anordnade kreatursutställningar i kvarteret Utställningen, idag den västra delen av kvarteret Slagthuset, lät 1887 uppföra ett regionalt huvudkontor på samma fastighet. 1904 stod stadens offentliga slakthus färdigt för att göra denna verksamhet mer hygienisk så att köttet kunde gå på export. Av liknande skäl tillkom 1935 den så kallade Smörkontrollen, ett kontrollorgan för ägg- och mejerivaror, på Ångbåtsbron. Förädling och förvaring av livsmedel skede också i Inre hamnen vid den här tiden i form av Kooperativa förbundets lager och kafferosteri samt Lantmännens etablering av silos och fodermagasin längs Vintergatan och senare även längs Hullkajen. Under 1900-talets senare del förlorade dessa verksamheter delvis sin betydelse och lades ned. Lokalerna har i några fall byggts om och rymmer idag till exempel nöjeslokaler och bokförlag medan andra står tomma och hotas av ett snabbt förfall om inte snabba åtgärder vidtas. I anslutning till järnvägen och hamnen uppstod en blandad bebyggelse med såväl bostäder som offentliga institutioner och kontorshus. Efterhand som hamnen 5

fylldes ut lades ett rätvinkligt gatunät ut och en stenstadsbebyggelse med slutna kvarter kom att växa fram norr om centralstationsområdet. På grund av den Inre hamnens sjöfartsverksamhet förlade så småningom en rad skeppsmäklare, rederier och försäkringsbolag sina kontor här. Under slutet av 1800-talet skedde därför en omvandling från en lägre verksamhetsbebyggelse med mindre industrier som till exempel en kvarnstensfabrik, till en högre kontorsbebyggelse. En etablering som sedan fortsatte kontinuerligt under 1900-talet med uppförandet av till exempel Öresundshuset (idag Sundshuset) 1911, Kolgapalatset 1934, kontor för Pressbyrån 1945, och Öresundshuset (idag Skandiahuset) 1955. Senast 2001 skede nybyggnation genom uppförandet av ett kontorshus i kvarteret Östersjön. Förutom transporterna med tåg har färjetrafiken varit starkt knuten till Inre hamnen. 1894-95 byggdes ett ångfärjeläge i Nyhamnen där SJ anlade en tågfärjestation med trafik till Köpenhamn. Denna trafik upphörde 1986 och ersattes då av färjeförbindelse med Tyskland. Fram till cirka 1950 var det blandad gods- och passagerartrafik vid Skeppsbron, därefter har passagerartrafiken, i form av snabbgående båtar till Köpenhamn, dominerat. Öresundsbron har lett till minskad båttrafik mellan Malmö och Köpenhamn, endast flygbåtarna vid Skeppsbron finns kvar. Nyhamnsbassängen färdigställdes genom utbyggnaden av Hullkajen i nordöst 1903. Därmed hade Inre hamnen i det närmaste fått sin nuvarande utsträckning. En viss förlängning av Hullkajen skede dock runt 1960 då lustbåtshamnen, som låg nordväst om kajen, fylldes igen. På den utfyllda marken anlades Hamnparken och en ny hamnpaviljong. Frihamnen Frihamnsidén, det vill säga tullfria enklaver inom hamnväsendet, aktualiserades för Sveriges del i slutet av 1800-talet som en följd av den ökade internationella handeln. I Malmö diskuterades frågan 1898, men lösningen dröjde av olika anledningar, bland annat beroende på inadekvat lagstiftning, till 1917 då hamndirektionen erhöll hans Kungliga Majestäts tillstånd att inrätta en frihamn. Frihamnsanläggningen anordnades efter ingenjör Sune Engströms förslag. Detta gick ut på att gräva ut en hamnbassäng till ett vattendjup av 9,25 meter och att använda muddermassorna som fyllnadsmaterial för kajer och nya landområden norr om Hullkajen. Arbetet påbörjades 1917 och Frihamnen öppnade 1922. Driften av Frihamnen överläts då på Malmö Frihamnsaktiebolag, ett dotterbolag till Malmö hamn. Här kunde varor från utlandet lagras och bearbetas utan att förtullas. Infördes varorna i landet skedde dock normal tullbehandling. I samband med inrättandet av Frihamnen uppfördes magasinsbyggnaden M1, kontorsbyggnaden vid Frihamnsallén och andra mindre verksamhetsbyggnader. Verksamheten ökades sedan successivt och ytterligare magasin tillkom. Frihamnen expanderade under 1960-talet med områden norr om Frihamnskajen och flera byggnader tillkom. Dessa lagerhus och magasin uppfördes i egen regi och har därefter hyrts ut. Flera kallmagasin för uppställning av bilar anlades på detta sätt och hyrdes ut till olika bilimportörer. Den formella frihamnsstatusen avvecklades under 1980-talet. Frihamnen i Malmö var då en av tre i Sverige, de båda andra fanns i Stockholm och Göteborg. 6

Magasinsbebyggelse Magasinen utgör ofta en hamnmiljös mest frekventa och karaktäristiska byggnader. I Frihamnen är dessa lagerhållningsbyggnader tillkomna under perioden 1920 till och med 1980-talet. Den äldre magasinsbebyggelsen karaktäriseras av omsorgsfull tegelarkitektur medan den yngre utgörs främst av prefabricerade modulbyggen i betong. Godshantering och lagerhållning har alltid varit en självklar del av hamnmiljöns verksamhet, och ett bibehållande av delar av denna bebyggelse är nödvändigt för att inte känslan för hamnlandskapet och platsens historia ska gå förlorad. Inre Hamnen Stockholmsmagasinet I Inre hamnen, längs Nyhamnsbassängens södra sida ligger en magasinsbyggnad som benämns Stockholmsmagasinet efter den så kallade Stockholmskajen i Nyhamnen och den gata som fram till 1940-talet löpte längs kajkanten, kallad Stockholmsgatan. Byggnaden är uppförd 1951 efter ritningar av malmöarkitekten Tage Møller. Magasinet vid Stockholmskajen var det sista traditionella hamnmagasinet, med godslastning från kran, som anlades i Malmö. För rationell godshantering har byggnaden i likhet med hamnens äldre magasin terrasserade våningsplan mot sjösidan och stora varuhissar mot landsidan, där ett stort skärmtak skjuter ut över det närmaste järnvägsspåret. Stockholmsmagasinet byggdes, liksom de äldre hamnmagasinen, med en stomme av armerad betong och ytterväggar av rött tegel. Byggnadens arkitekturen har en saklig, ändamålsenlig prägel, typisk för den här typen av nyttobyggnader men likväl, med en omsorg för detaljer. Dessa detaljer och byggnadens snickerier är i dag till stor del bevarade. Anläggningen hade ursprungligen två lägre flygelbyggnader. De fungerade då som en fortsättning av magasinet, dels som manskapslokaler och kontor. Idag finns endast en flygelbyggnad bevarad. Byggnaden är omnämnd och beskriven i Guide till Malmös arkitektur och har klara värden genom sin sakliga funktionalistiska utformning. Den är den sista magasinsbyggnaden som uppfördes i hamnen för endast lagerändamål. Byggnadens värde ligger dock företrädesvis i den yttre arkitekturen. Vid en förändring av verksamheten i huset borde eventuella ombyggnader göras på ett sådant sätt att magasinskaraktären bibehålls. 7

Frihamnen Magasin M1 Längs Frihamnskajen ligger magasinet M1, ett varulager som uppfördes i samband med Frihamnens tillkomst 1922. Byggnaden är ritad 1920 av arkitekten Frans Fredriksson. Mot sjösidan är M1 terrasserad så att gods med hjälp av kranar kunde lastas direkt från båt till avsett våningsplan. På landsidan går stora varuhissar för uttag av gods till järnvägsvagnar. Magasinet är uppförd i ett för tiden modernt pelardäcksystem i betong med fasader i rött tegel. Arkitekturen är klassicerande med bland annat rundbågade portar och pilastrar. M1 visar idag spår av bristande underhåll, men dess karaktär är på inget sätt förvanskad. Magasinet uppvisar en för sin tid typisk industriarkitektur från 1900-talets början och är sannolikt en föregångare i landet med sin stora pelardäckskonstruktion. Byggnaden är också betydelsefull i sitt sammanhang. Den visar på Frihamnens existens och funktion och hamnens betydelse för staden. Magasinet M1 är under utredning som eventuellt byggnadsminne. Om Länsstyrelsen avslår ansökan om byggnadsminne är det en självklarhet att byggnaden q-märks och ges ett omfattande exteriört men även delvis interiört skydd. Magasin M2 Öster om M1 ligger magasinet M2. Byggnaden är uppförd under perioden 1941-42 som ett kommunalt beredskapsarbete. Byggnaden är i samma skala, material och funktionsutformning som det äldre magasinet men uppvisar en mer avskalad, funktionalistisk arkitektur. För att skydda godset vid omlastning till och från godsvagnar har denna kaj försett med ett stort skärmtak i söder. M2 har under åren genomgått ett flertal förändringar för att anpassas efter nya behov. Trots detta har byggnaden bevarat sin ursprungliga karaktär, och bland annat finns orginalsnickerier bevarade. Omfattande förändringar av magasinet planeras i samband med att Malmö Museer kommer att nyttja delar av byggnaden och här inreda nya magasins- och konserveringslokaler. Magasinet är ett exempel på Frihamnens ökade verksamhet under 2:a världskriget samt en åminnelse till den tidens beredskapsarbete. Det är därför av 8

yttersta vikt att exteriören bibehåller sin magasinskaraktär och att det ursprungliga arkitektoniska formspråket i denna så tydligt funktionalistiska byggnaden bibehålls i samband med ombyggnader. Detta kan enkelt göras genom eftertanke i fönsterindelning, material- och kulörval. Magasin M5 Öster om magasinen M1 och M2 är magasinsbyggnaden M5 placerad. Byggnaden utgörs av fyra parallellställda lagerhallar ritade 1954 av ingenjören Carl Nordström. Magasinet hade ursprungligen fasader i grå eternit, vilket är bevarat på gavelröstena och den norra fasaden. På övriga fasader har eterniten ersatts av grå korrugerad plåt. Sadeltaken är belagda med grå, korrugerad eternit. Byggnadens fönsterband är bevarade medan dess portar har bytts ut. Magasinet M5 utgör den tredje etappen magasinsbyggnader i Frihamnen och visar på den fortsatta expansionen av hamnens verksamhet under 1950-talet. Ett bevarande av byggnaden innebär inte bara att frihamnskaraktären förstärks utan också att hamnens utveckling tydliggörs. Magasin M6 Magasinsbyggnaden M6 som utgörs av fem parallellställda lagerhallar är en 9

systerbyggnad till det ovan nämnda magasinet M5. Även magasinet M6 är uppfört efter ritningar av ingenjören Carl Nordström 1956. Magasinet, som är placerat sydöst om M5, hade även det ursprungligen fasader i grå eternit. Detta fasadmaterial är endast delvis bevarat och har på utsatta ytor ersatts med grå korrugerad plåt. Sadeltaken har dock kvar sina korrugerade eternittak. Några av fönstren i byggnadens fönsterband har satts igen och dess portar är av senare datum. Liksom M5 är magasinet M6 ett exempel på 1950-talets lagerhållning och hamnexpansion. Ett bevarande av byggnaden innebär inte bara att frihamnskaraktären förstärks utan också att hamnens utveckling tydliggörs. 10

Kontorsbebyggelse Kontorsbebyggelsen har sedan 1900-talets början blivit ett mer frekvent inslag i den annars så lagerhållade och transportinriktade verksamheten i hamnen. Denna bebyggelse är framförallt koncentrerad till Inre hamnens rätvinkliga stenstadsstruktur men förekommer även i kvarteren längs Carlsgatan och väster om Frihamnsviadukten. Det som utmärker bebyggelsen i kvarteren längs Carlsgatan och väster om Frihamnsviadukten är att kontorsbyggnaderna ofta står i direkt förbindelse med en lagerlokal eller annan verksamhetslokal. I dessa fall utgörs kontorsbyggnaden av den högre och mer omsorgsfullt utformade delen av anläggningen, gällande arkitektur och material, medan lager- och verksamhetslokalen fått en enklare, lägre och mer funktionsinriktad utformning. Den rena kontorsbebyggelsen i stenstadskvarteren vid hamninloppet till Inre hamnbassängen har i sin tur getts ett mer artikulerat uttryck, ofta i en för tiden modern arkitektur ritade av välrenommerade arkitekter och uppförda i moderna material. Dessa kontorsbyggnader fungerar idag som monumentala landmärken. Inre hamnen Sundshuset I kvarteret Ran ligger Sundshuset (fastigheten Ran 2), ursprungligen kallad Öresundshuset. Detta kontors- och bostadshus är ritat av Erik Hahr 1911 och uppförd för Sjöförsäkringsbolagets Öresund. 1912 öppnade restaurang Wega i huset med sin automatrestaurang, en idé hämtad från England och USA. Restaurangen Wega lämnade byggnaden 1961 och inredningen finns idag bevarad i Malmö museers restaurang med samma namn. Byggnaden är uppförd i en nationalromantisk stil, men uppvisar också vissa drag av jugend. Fasaden är i mörkrött, hårdbränt tegel med mönstermurning av glaserat tegel. Byggnaden kröns av ett högt, brant sadeltak i rött taktegel med bruten takfot. De smäckra jugendfönstren, som renoverades 2001, är välbevarade. Sundshuset finns upptagen som sevärd byggnad i Henrik Ranbys Jugendepoken i Malmö, arkitekter och byggnader 1896-1914. Den utgör idag ett fungerande, välbevarat kontors- och verksamhetshus som återger en transformationsform från jugend till nationalromantik och samspelar väl med ett flertal samtida byggnader i dess omedelbara närhet, bland annat Ferdinand Bobergs posthus. Även yngre byggnader i Sundshuset närhet ansluter material- och kulörmässigt till denna massiva och mörka arkitektur vilket gör byggnaden som sammanhållande i den närliggande bebyggelsemiljön. Byggnaden som exteriört är mycket välbevarad fungerar även genom sitt exponerade läge vid Inre hamnen och dess monumentala arkitektur som ett välkänt Malmömotiv. 11

Kolgapalatset I kvarteret Kolga ligger Kolgapalatset (fastigheten Kolga 6) som utgör en av de allra tidigaste och helt renodlade funktionalistiska byggnaderna i större skala i Malmö. Det vitputsade huset ansågs med sina tio våningar nå en skyskrapas resning när det byggdes. Byggnaden har funktionalismens båtassocierande detaljer vilket passar väl in i den maritima miljön. Huset ritades av Carl-Axel Stoltz, sedermera stadsarkitekt i Malmö, och uppfördes 1934-35 för Skånska cementkoncernen för att hysa Skånska Cementgjuteriets administrationslokaler. Skånska entreprenörer var ledande i utvecklingen av betongbyggnadstekniken, och var därför måna om att accentuera det moderna i sin yttre framtoning. Byggnadens karaktär är väl bibehållen trots att detaljer som balkongräcken och fönstersnickerier har bytts ut. Kolgapalatset är omnämnd och beskriven i Guide till Malmös arkitektur och utgör ett av de tidiga exemplen på funktionalism i Malmö och är något av ett landmärke vid infarten till Inre hamnen. Byggnaden utpekas också i motiveringen till staden Malmö som riksintresse som en av stadens monumentala byggnader. 12

Pressbyråns kontorshus I kvarteret Östersjön, på hörnet av Stormgatan och Jörgen Kocksgatan, ligger en tre våningar hög kontorsbyggnad. Byggnaden uppfördes som kontor till Pressbyrån och rymmer idag lokaler för Migrationsverket. Huset är ritat 1945 av arkitekt Tage Møller och representerar en ganska enkel men omsorgsfull kontorsarkitektur från 1940-talet. Byggnaden har fasader i gult smaltegel med breda fogar. I norr är den tredje våningen en tillbyggnad vars neddragna koppartak ger byggnaden en mer individuell prägel som för tankarna till fransk 1880-tals arkitektur. Huset i övrigt täcks ett valmat sadeltak belagt med rött tegel. Byggnadens smäckra enluftsfönstren är välbevarade medan dess entrépartier har bytts ut. Kontorshuset utgör ett av de lägre inslagen i denna stenstadsbebyggelse och visar på hur väl olika skalor kan fungera med varandra. Byggnaden är dessutom ett mycket gott exempel på funktionalismens kontorsarkitektur där spelet mellan byggnadskropparnas olika höjd och takform är medvetna effekter. Även det typiskt funktionalistiska draget att låta fönstren löpa runt hörnen lättar upp de annars enkla fasaderna. Kontorshus, kvarteret Bylgia Kontorshuset i kvarteret Bylgia (fastigheten Bylgia 1 och 2) ritades av lundaarkitekten Hans Westman 1954 57. Kontorskomplexet består av tre sammanbyggda huskroppar som var och en fått sitt eget uttryck. Den största byggnadsvolymen utgörs av en fartygsformad åttavåningsbyggnad som i växling av material betonar det horisontella. Ur denna reser sig det tolv våningar höga tornet, vars djupa fönstersättning framhäver fasaden som ett vitt raster. Vid tornets fot sticker en lägre tvåvåningsbyggnad ut som en brygga. I denna lägre byggnad har marksten använts som fasadmaterial vilket är något av ett signum för Hans Westman. I övrigt utgörs kontorshusets fasadmaterialet främst av vita klinkers med detaljer i koppar. Byggnadernas fönsterbågar är i stort bevarade medan entrépartier har bytts ut. Kontorshuset följer genom sina olika byggnadsdelar den något 13

oregelbundna kvartersform den står på, en form som tillkommit på grund av spårdragningar till Smörkontrollen. Då byggnaden uppfördes för försäkringsbolaget Sjöförsäkrings AB Öresunds dotterbolag: Svenska Reassurans AB Aequitas kom detta hus liksom försäkringsbolagets tidigare hus på Skeppsbron att under en period gå under benämningen Öresundshuset. Namnet används idag av kontorshuset tvärs över gatan i kvarteret Flintrännan. Idag rymmer byggnaden i kvarteret Bylgia kontor för försäkringsbolaget Skandia. Byggnaden är omnämnd och beskriven i Guide till Malmös arkitektur. Huset utgör tillsammans med det intilliggande Kolgahuset landmärken i hamninloppet. Byggnadens arkitektoniska formspråk är därtill anmärkningsvärt och ett exempel på en kreativt utformad kontorsarkitektur som till tanke och utformning anpassats till sin plats och bör i ett framtida planarbete q-märkas. Kooperativa förbundet På fastigheten Hamnen 22:28, längs Carlsgatan, ligger Kooperativa förbundets tidigare lokaler. Anläggningen inrymde på 1930-talet kontors-, utställnings- och lagerlokaler samt ett kafferosteri. Anläggningens första delar tillkom sannolikt 1923. 1934 skedde en tillbyggnad ritad av förbundets eget arkitektkontor. Byggnadskomplexet är uppfört i rött tegel med klassicistiska formelement. Byggnaden som rymmer kontor är uppfört i två våningar och har ett valmat sadeltak beklätt med svart tegel medan den mer verksamhetsbetonade delen av anläggningen är lägre och har välvt tak belagt med papp. Byggnadernas ursprungliga fönster är till stor del bevarade och på den västra gaveln står Kooperativa förbundet fortfarande att läsa. Byggnaden tillhör sannolikt en av de äldsta verksamheterna i kvarteren längs Carlsgatan. Dess ursprungliga funktion för Kooperativa förbundet är kulturhistoriskt intresse då organisationen hade ett starkt fäste i arbetarstaden Malmö. Byggnadens till stora delar ursprungliga skick samt identitetsskapande och historieförmedlande karaktär för bebyggelsen längs Carlsgatan gör att byggnaden bör i ett framtida planarbete q-märkas. 14

Kontors- och verksamhetshus, fastigheten Hamnen 22:33 I kvarteren mellan Carlsgatan och Jörgen Kocksgatan ligger en blandad verksamhetsbebyggelse. Insprängt bland en modernare bebyggelse i större skala ligger några äldre, lägre byggnader. På fastigheten Hamnen 22:33 ligger en kontors- och verksamhetsbyggnad med fasader i rött tegel. Byggnaden saknar ritningar varför arkitekt och byggår är okänt. Arkitektoniskt uppvisar den dock drag i klassicism med dekorativa pilastrar i gatufasaden. Runt byggnaden löper en enkel takfotsgesims. Sadeltaket i korrugerad plåt döljs bakom dekorativa gavelrösten. Byggnadens fönstersnickerier är delvis bevarade. Denna något äldre etablering skapar förståelse för kvarterens form och framväxt samt är ett gott exempel på en tidigare verksamhetsarkitektur. 15

Verksamhetsbebyggelse, kvarteret Söderhavet I kvarteren mellan Carlsgatan och Jörgen Kocksgatan ligger en blandad verksamhetsbebyggelse. Insprängt bland en modernare bebyggelse i större skala ligger några äldre, lägre byggnader. På fastigheten Söderhavet 4 ligger en verksamhetsanläggning uppförd för grossistfirman Hjärnhardt & Co. Den äldsta delen är ritad 1942 av Carl-Axel Stoltz och består av två röda tegelbyggnader. Kontorsdelen mot Carlsgatan har en fasad vars mittparti är markerat. Fasaden är smyckad med en våningsavdelande gördelgesims. Det valmade plåttaket är dolt bakom det uppbyggda gavelrösten. Det bakomliggande verkstadshuset har sadeltak och en odekorerad fasad. Byggnadens snickerier är utbytta. En lagertillbyggnad daterad 1973 med fasader i betong och tegel ansluter i norr. Denna något äldre etablering skapar förståelse för kvarterens form och framväxt samt är ett gott exempel på en tidigare verksamhetsarkitektur. Kontors- och verksamhetshus, fastigheten Hamnen 22:27 På fastigheten Hamnen 22:27 ligger AB Bröderna Ahlquist Frukt och grönts kontors- och lagerbyggnad ritad 1952 av Jacobsson & Tullberg arkitektbyrå. Fasadmaterialet är rött hålkälstegel och på lagerbyggnaden är betongstommen synlig i fasaden. Kontorshuset, som ligger på hörnan Jörgen Kocksgatan och Mercuriigatan har ett rundat hörn, en utformning som återkommer även i närliggande bebyggelse. Anläggning karaktäriseras av en tidig femtiotalsarkitektur och uppvisar förutom välbevarade originalsnickerier ursprungsdetaljer som mosaik och balkongräcken. 16

Saltimporten I kvarteret Korallen (fastigheten Korallen 1) ligger ett kontors- och lagerhus, uppfört för Saltimporten 1960. Arkitekt är Svenivar Ekstrand som även ritat ett flertal bostadshus och kontor i Malmö. Det sex våningar höga kontorshuset karaktäriseras av en fasad i gröna klinkers och vita lisener. Byggnadens vitmålade fönstersnickerier är välbevarade men entréporten har bytts ut. Lagerhuset är uppfört i rå betong och ansluter med sina turkosa snickerier till kontorsbyggnadens fasad. Anläggningen var under många år lokalkontor för elektronikföretaget Siemens men rymmer idag en blandad verksamhet. Kontorshuset utgör en fond för den intilliggande hamnparken och är ett välbevarat exempel i fråga om såväl material som arkitektur av kombinerade kontors- och lagerbyggnader från den senare expansionsfasen i hamnens historia. Kontorshus, fastigheten Hamnen 22:111 På fastigheten Hamnen 22:111, vid Jörgen Kocksgatan, ligger den tidigare kontorsbyggnaden för Svenska konstgödnings- och svavelsyrefabriken. Ursprungsritningarna över kontorsbyggnadens har inte återfunnits. Trolig tillkomst 17

är 1920-talet. Byggnadens röda tegelfasader uppvisar murade lisener och girlanger. Det valmade, eternitbeklädda taket har ett brant takfall. Fönstersnickerier är till stor del bevarade medan portar har bytts. Byggnaden är i söder sammanbyggd med ett lägre, gulputsat hus från 1930-talet och i norr med en gul tegelbyggnad från 1960- talet. Kontorshusets arkitektoniska uttryck kommer idag inte till sin rätt på grund av en mycket okänslig ombyggnad av den i norr angränsande byggnaden. Den intilliggande 60-talsbyggnadens ursprungliga fönster har ersatts med nya fönster i skarpa kulörer som inte bara slår sönder denna byggnad utan även på ett påtagligt och negativt sätt påverkar det äldre kontorshuset. Det äldre kontorshusets placering direkt intill Frihamnsviadukten och med takfoten i höjd med vägen, fungerar som en viktig historisk markör till det senare anlagda trafiksystemet. Byggnaden är dessutom ett tydligt exempel på järnvägens tidigare betydelse för tillverkningsindustrin i Malmö genom att företag valde att förlägga hela sin verksamhet i direkt anslutning till spårområdet, för att underlätta transporterna. Kontors- och lagerbyggnad, kvarteret Betongen I kvarteret Betongen (fastigheten Betongen 6) ligger en anläggning vars ursprungsritningar inte påträffats i Byggnadsnämndens arkiv. Anläggningen utgörs av en äldre friliggande verkstadsbyggnad samt ett kontorshus med bakomliggande lagerbyggnad, troligen uppförd på 1930-talet. Byggnadernas fasader är avfärgade i en gråvit kulör och de utbytta snickerierna är grönmålade. Den långsmala verkstadsbyggnaden är uppförd med ett smalt mittskepp flankerat med lägre sidoskepp. I norr har ytterligare ett skepp tillfogats. Byggnaden har en del småspröjsade gjutjärnsfönster bevarade. Den kombinerade kontors- och lagerbyggnadens formspråk är enkelt klassicerande med ett markerat entréparti i form av rusticerade lisener. Anläggningen har tidigare nyttjats av Skånska Cementgjuteriet och fungerar idag som ett verksamhetshotell. Anläggningen är ett välbevarat exempel på den äldre bebyggelsen i Inre hamnen som till stora delar ersatts med storskaliga kontorskomplex, magasinsbyggnader och siloanläggningar. 18

Kontors- och lagerbyggnad, kvarteret Betongen En av de mer spektakulära byggnaderna i området är den på fastigheten Betongen 10. Byggnaden uppfördes 1938 som en lagerbyggnad i en våning med tillhörande kontor för Vin & Spritcentralen. Ingenjör Victor Månsson, som vid tiden även ritade en del av Kockums byggnader, har signerat ritningarna. Byggnaden hade ursprungligen ett strikt funktionalistisk formspråk. 1962 utökades lokalerna genom en påbyggnad av kontorslokalerna samt genom tillbyggnad av lagerlokalerna söder och norr om den ursprungliga byggnaden efter ritningar av arkitekten Svenivar Ekstrand. Påbyggnaden skjuter ut från den underliggande äldre envåningsbyggnaden och vilar på två pilotas. Dess front är uppglasad och formspråket är modernistiskt. Huvudbyggnaden, som kröns av ett pulpettak, har välbevarade snickerier och entréparti i stål. Samtliga byggnader är ljust putsade. Byggnaderna på fastigheten Betongen 10 utgör en välbevarad verksamhetsmiljö som genom Frihamnsviaduktens tillkomst fått ett anonymt läge. Trots detta tillhör kontorsbyggnaden en av de mest egenartade i Inre hamnen. Byggnadens arkitektur utgör ett spännande samspel mellan 1930-talets funktionalism och det tidiga 1960- talets modernism. 19