BWI:s sektorprogram Migrantarbetare får rättigheter genom internationellt fackligt pass - I praktiken var det som slaveri, jag jobbade hårt på alltifrån plastfabriker till kycklingfarmar men hade aldrig några pengar över. Efter att mitt arbetstillstånd gått ut var jag därför tvungen att stanna kvar och arbeta utan tillstånd för att kunna betala tillbaka skulderna berättar Samar Thapa. Samar Thapa är från Nepal, men kom till Sydkorea 1994 med löfte om att kunna tjäna tillräckligt för att kunna skicka pengar hem. Det blev inga pengar skickade hem till Nepal, det blev aldrig några pengar över. De gick åt till att betala de mellanhänder som ordnat kontrakt och arbetstillstånd till honom. Hans historia är inte unik. Bara i Nepal lämnar 1 500 personer dagligen landet för att arbeta i andra länder. Många får det svårt. Arbetarna är sällan själva i kontakt med arbetsgivarna i länderna dit de ska och blir ofta lurade att betala stora summor till många olika mellanhänder. I många fall liknar det ren trafficking. De sliter hårt men alla pengar tas av någon annan och för att kunna betala tillbaka skulderna måste de acceptera de villkor som arbetsgivaren ställer, fortsätter han. Själv beslöt sig Samar att engagera sig i den migrantarbetarrörelse som växte fram i Sydkorea. Kraven var lika lön för lika arbete och möjligheten att kunna välja själv var man 1
skulle söka jobb. Han ledde en stor sittstrejk utanför Myungdongkatedralen, blev arresterad av polisen och deporterades till Nepal efter att ha hungerstrejkat i häktet. Idag jobbar Samar på migrationsavdelningen på det nationella fackförbundet GEFONT i Katmandu. Organisationen förbereder arbetstagare på väg att lämna Nepal för arbete i andra länder och samarbetar med nationella facken i exempelvis Malaysia, Sydkorea, Indien och Bahrain. Inför avresan utbildar de migranterna om lagar och regler i de länder de ska till, vilka risker det innebär samt hur de kan undvika att bli utnyttjade. De får också internationella fackliga pass, som ger dem möjlighet att ansluta sig till och få hjälp av lokala fackliga organisationer i landet de jobbar i. Det mottagande landets fackförbund får också utbildning, för att motverka missförstånd och främlingsfientlighet. Genom att veta om sina rättigheter kan migrantarbetarna själva driva kampen för bättre löner och villkor i det nya landet. GEFONT deltar i det globala facket inom bygg- och träsektorn BWI:s globala migrationsprojekt BWI Connects. Delar av projektet ingår i det av LO-TCO Biståndsnämnd finansierade programmet Global Solidarity for a Sustainable Future. BWI Connects tar ett helhetsgrepp på migrationsproblematiken. Förutom utbildningsarbete sker påverkansarbete mot de globala institutioner som sätter ramverket för internationell migration såsom FN, ILO och IOM. Man försöker också påverka arbetsgivarorganisationer i de mottagande länderna, att exempelvis skriva anställningskontrakt. Introduktion BWI är den globala sammanslutningen av bygg-, skogs- och träarbetares fackförbund världen över. De svenska medlemsförbund som samverkar i programmet är Byggnads, GS-facket, Elektrikerförbundet och Målareförbundet. Programmet bedrivs i fyra regioner: Afrika, Asien, Östeuropa och Latinamerika. Avtalsperioden 2010-2012 är den första period som den tidigare projektverksamheten samlats i programformen. Detta som ett resultat av ett femårigt projekt för intern kapacitetsuppbyggnad som avslutades 2009. Programformen har på flera sätt bidragit positivt till BWI:s verksamhet. Det har exempelvis underlättat kommunikation och koordinering mellan svenska förbund och det globala facket, det har stärkt den administrativa kompetensen på BWI:s regionkontor, det har främjat en tydligare koppling mellan utvecklingsprojekt och BWI:s politiska prioriteringar och strategier på ett globalt plan samt bidragit till en aggregerad resultatrapportering. Trots en positiv utveckling finns förbättringspotential inom samma områden. Det är en utmaning att utveckla en ännu starkare programkoherens där enskilda projekt tydligare hakar i programmets logiska kedja och möjliggör en mer sammanhållen aggregerad resultatuppföljning. En förutsättning för detta är deltagande och ägarskap i hela projektkedjan samt att resurser och kompetens för resultatbaserad styrning finns i varje led. Denna treårsperiod har bidragit med viktiga lärdomar kring hur verksamheten ytterligare kan utvecklas. 2
Programmål BWI:s strategi har bidragit till att skapa starka, självständiga, jämställda och demokratiska fackföreningar som kämpar för universell respekt för mänskliga rättigheter i arbetslivet och för stabil sysselsättning och humana arbetsvillkor för alla arbetare inom bygg-, skogs-, och träsektorerna. Programmålet är snarare en vision och inte funktionellt för att resultatstyra verksamheten. Programmet består av tre delmål som är tydligare definierade och som verksamheten rapporteras mot. Sammantaget har BWI och deras medlemsförbund under treårsperioden 2010-2012 stärkt sin organisation och finansiella bärkraft genom medlemsrekrytering och organisering på arbetsplatser. Påverkansarbete och ett flertal lyckosamma kampanjer har genomförts vilket har bidragit till förbättrade arbetsvillkor, tillgång till sociala skyddssystem och en starkare röst för fackföreningsrörelsen i dialogen med arbetsgivare och stat. Fackliga nätverk har bidragit till bättre samordning och lärande inom den fackliga rörelsen vilket har ökat deras förhandlingsstyrka och bidragit till utvecklingen av regionala strategier, exempelvis för organisering i multinationella företag. Nedan redovisas ett urval av viktiga resultat under perioden. Delmål 1: Organisering Deltagande fackförbunds representation och försvar av medlemmars rättigheter har stärkts som ett resultat av ökad organisering och medlemsrekrytering. Under treårsperioden har i Afrika, Asien, Östeuropa och Latinamerika 129 994 nya medlemmar värvats till de i programmet deltagande medlemsförbunden, varav 107 000 är betalande medlemmar. Målet för perioden var satt till 80 000 varav 20 000 betalande. Även antalet förbund som blivit medlemmar i det globala facket BWI, har ökat, exempelvis i Latinamerika från 42 till 64 medlemsförbund. 53 982 fackliga ledare, funktionärer och medlemsaktivister har under perioden utbildats i organisatoriska frågor såsom ledarskap, administration, fackliga organiseringsstrategier och utbildningsmetoder. Målet var något lågt satt till 1 000 utbildade ledare. Enligt den bedömning som BWI gör har medlemsförbunden i samtliga regioner generellt höjt sin kapacitet att administrera medlemskapsstatistik och ta in medlemsavgifter, internutbilda samt bedriva omvärldsanalys och delta i social dialog. Kampanjer och nätverk har under perioden varit ett effektivt verktyg för organisering och rekrytering. I Latinamerika har medlemsförbunden bildat regionala nätverk för att driva gemensamma frågor inom sin sektor och/eller gentemot samma multinationella företag. Sådana regionala nätverk har under perioden formaliserats både i byggsektorn och skogsoch träsektorn. Detta bidrar till ett effektivt informationsutbyte, samordnade strategier och solidaritetsaktioner som stärker fackens kapacitet till försvar av medlemmars rättigheter, social dialog och förhandling. Under treårsperioden har BWI drivit ett flertal kampanjer och arbetat med facklig samordning i samband med internationella sportevenemang såsom VM i fotboll 2010 i Sydafrika, fotbolls-em i Polen-Ukraina 2012 och inför fotbolls-vm i Brasilien 2014. Detta resulterade 2010 i 27 500 nya medlemmar i Sydafrika, 25 000 i Polen-Ukraina och hittills 28 500 nya medlemmar i Brasilien. I mars 2012 enades de delar av den brasilianska fackföreningsrörelsen som berörs av byggen inför VM 2014 om en gemensam nationell agenda att driva mot regering och arbetsgivare. 3
Denna agenda har varit ett viktigt verktyg att luta sig mot för fack i lokala förhandlingar och strejker och har hittills lett till löneökningar, övertidsersättning, vinstdelning och bättre sjukförsäkringar vid ett flertal arenabyggen, framför allt i den nordöstra delen av landet som generellt har sämre arbetsförhållanden och löner än andra delar av landet. I Ryssland och Centralasien har det sedan tidigare existerande migrationsnätverket under perioden tagit ytterligare konkreta utvecklingssteg som bland annat illustreras med att ett ramavtal för samtliga fack i regionen har slutits som innebär att migrerande arbetares medlemskap i ett av ländernas fackförbund i sektorn berättigar dessa till representation och service även i övriga länder. Detta är ett viktigt steg för att stärka fackens enighet och motverka att migrerande arbetskraft utnyttjas. I Sydostasien har en kartläggning av skogsindustrin under perioden lett till att fackförbunden fått en större överblick över de viktigaste aktörerna och tendenserna inom sektorn. Genom tillgång till sådan information har de kunnat utarbeta mer effektiva strategier för organisering, vilket har inneburit att de riktat in sig på multinationella företag samt företag som är certifierade (enligt FSC eller dylikt) för största möjliga framgång och effekt. I Afrika har BWI:s medlemsförbund inom byggsektorn samlats i ett nätverk där man bland annat delat erfarenheter av att organisera arbetare vid kinesiska företag. Dessa erfarenhetsutbyten har under perioden bidragit till utvecklingen av en regional strategi som antogs 2012. Redan 2010 kunde nätverket sprida lärdomar från Ghana som bidrog till att byggfacket i Kenya framgångsrikt drev en rättslig process mot Sino Hydro Corporation som ledde till att företaget tvingades till kollektiva förhandlingar. Domen var vägledande och har inneburit att rätten till kollektivavtal har stärkts samt har bidragit till fler lyckosamma förhandlingar för BWI:s medlemsförbund. Delmål 2: Kollektivavtalsförhandlingar Deltagande fackförbund har förbättrat arbetsvillkor genom bindande avtal och har stärkta system för kollektiv förhandling som täcker fler arbetare i BWI:s sektorer. Under programperioden har fem nya globala ramavtal tecknats och målet om tre nya avtal under perioden har därmed överträffats. Globala ramavtal påverkar arbetsförhållanden och ger påtryckningsmöjligheter i hela världen. Exempel på hur de har använts under perioden är förhandlingarna som BWI genomförde 2011 med Faber Castell. Förhandlingarna ledde till återanställning och återupptagen produktion i Goa, Indien. Ett bra exempel på hur stora offentliga byggprojekt kan förhandlas är ombyggnaden av Panamakanalen. Ramavtalsförhandlingarna har lett till att anständiga arbetsvillkor uppnåtts genom hela byggprojektet. I Ukraina har facket kunnat förhandla fram en löneökning i byggsektorn på 11,8 procent. Det har skett i enlighet med det globala ramavtal som finns med företaget PT Lafarge Cement. Vidare har en kommitté bestående av arbetsgivare och facket lett till att kontraktsanställdas rättigheter kontrolleras även i efterföljande produktionsled och hos leverantörer till Lafarge. Det innebär att uppfyllandet av ILO:s arbetslivsnormer kan kontrolleras i hela produktionskedjan. BWI:s medlemsförbund har under perioden effektiviserat koordinering och samverkan för dialog och förhandling med multinationella företag. I de nätverk som nämndes under delmål 1: Organisering koordineras exempelvis pågående förhandlingar om globala ramavtal med två stora Latinamerikanska multinationella företag (Odebrecht i bygg- 4
sektorn och Arauco i skogssektorn). Goda erfarenheter från detta har under perioden gjort att nätverksprincipen spridit sig till fler länder och sektorer. Exempelvis har Odebrecht-nätverket utökats med fackförbund i Zimbabwe. I byggmaterialsektorn har ett nätverk skapats som koordinerar arbetet med de multinationella företag med vilka BWI har globala ramavtal; HOLCIM, Lafarge och ETEX. I skogssektorn har Arauconätverket inspirerat till liknande nätverk för relationer med MASISA och Faber Castell. Under perioden har 59 kollektivavtal tecknats av medlemsförbund antingen på nationell/ sektornivå eller på lokal fabriksnivå. Målet för programmet var 50 nya kollektivavtal. Viktiga framgångar att lyfta fram inom detta mål är exempelvis att facken i Vietnam har vidareutvecklat arbetet med kollektivavtalsförhandlingar. En standard har utvecklats för kollektivavtal i skogssektorn vilken ger bättre förutsättningar för att utöka centrala förhandlingar. I Centralasien och Östeuropa kan särskilda framgångar noteras som inneburit att över 200 000 arbetstagare har stärkt sina rättigheter i arbetslivet genom nationella kollektivavtal. Genom utbildning har fackförbunden under perioden höjt sin förhandlingskompetens och därigenom höjt kvalitén på de avtal som slutits. Från Afrika rapporteras att man sedan 2010 har kunnat se en markant ökning i antalet kollektivavtal som inkluderar rätten till kompetensutveckling, jämställdhetsklausuler, förbättrade skrivningar kring hälso- och säkerhetsaspekter på arbetsplatsen, icke-diskriminering av anställda som lever med hiv/aids, begränsning av inhyrd arbetskraft, rätt till socialförsäkringar och rätt till föräldraledighet. Delmål 3: Politisk påverkan och social dialog Deltagande fackförbund har institutionaliserat sin påverkan mot arbetsgivare och staten genom social dialog, trepartsdialog och policyutveckling. I Indien har fackförbund i större utsträckning börjat använda sig av så kallade welfare boards för att försvara medlemmarnas rättigheter. De trepartssammansatta systemen administrerar olika sociala försäkringar såsom föräldraförsäkringar, olycksfallsförsäkringar och sjukförsäkringar. Under perioden har 118 315 arbetstagare blivit registrerade i systemet och fått rätt till socialförsäkringen, tack vare BWI. BWI har under perioden också drivit rättsfall med lyckade utfall. Utöver det ovan beskrivna fallet med Sino Hydro Corporation har BWI-förbund i Indien i samarbete med två civilsamhällesorganisationer drivit ett rättsfall som bland annat ledde till att rätten till mammaledighet nu även gäller fruar till arbetstagare vid byggen inför Samväldesspelen 2010. BWI har också haft stora framgångar i sitt arbete med att minska asbestanvändning i flera indiska delstater, Thailand, Malaysia och Filippinerna där förbud nu seriöst utreds och föreslås på parlamentarisk nivå. BWI:s medlemsförbund har under perioden tagit plats i ett antal partssammansatta organ där man drivit arbetsrättsliga frågor. Exempelvis sitter det sydafrikanska gruvfacket NUM och byggfacket BCAWU i landets trepartsforum för arbetsmarknadsfrågor, National Economic and Labour Development Council. Det sydafrikanska byggfacket har också medverkat till framtagandet av en nationell plan för arbetsplatsutbildning. Det Indonesiska skogsarbetarfacket sitter med i ett nationellt trepartsorgan för hälso- och säkerhetsfrågor på arbetsmarknaden. På Filippinerna har byggfacket fått till stånd en överenskommelse 5
om kompetensutveckling med en myndighet inom arbetsmarknadsdepartementet, Technical Education and Skills Development Authority. På Mauritius har BWI:s medlemsförbund två representanter i en rådgivande kommitté för hälsa och säkerhet på arbetsmarknaden och har där med framgång lobbat för bättre säkerhetsregler för lyftkranar och byggställningar samt bättre standard på boende för byggarbetare. I Brasilien, Argentina och Uruguay har flera fackförbund ingått trepartsavtal som innebär ett stärkande av nationella strukturer för och utbildning i arbetsrelaterad hälsa och säkerhet. I Malaysia har skogs- och träfacket deltagit i nationella konsultationer kring minimilön där man kommit överens om att för första gången införa en minimilön, något som har direkt och mycket konkret positiv påverkan för många låglönearbetare. Skogsoch träfacket i Indonesien lyckades i november 2012 genom protestdemonstrationer och förhandlingar med provinsregeringen i östra Kalimantan få igenom en justering av minimilönen så att den motsvarar verkliga levnadsomkostnader, vilket innebar en ökning med 49 procent. I flera regioner har BWI under perioden inriktat sig på stora infrastrukturprojekt som genomförs med lån från de stora utvecklingsbankerna som ett sätt att dels påverka arbetsförhållanden vid dessa byggen men också för att genom dessa påverka arbetsrätten nationellt. Man har i detta arbete registrerat framgångar så som att vid bygget av Bujagali-dammen i Uganda rekrytera 2 500 arbetstagare samt förbättra arbetsförhållanden och säkerheten på bygget. Efter denna seger har BWI intensifierat sin dialog med Afrikanska utvecklingsbanken där man nu regelbundet konsulteras gällande sociala klausuler i upphandlingskontrakt. I Makedonien har regeringen som ett resultat av en fem år lång kampanj ledd av ett av BWI:s medlemsförbund ratificerat ILO-konvention 94 som säger att offentliga myndigheter vid upphandling ska kräva löner och anställningsvillkor enligt kollektivavtal, samt konvention 187 om ett ramverk för att främja arbetsmiljöarbete. Ratificeringen av konventionerna är viktiga verktyg för att förbättra arbetsförhållanden, öka transparens och minska antalet osäkra anställningar. BWI:s medlemsförbund har också genom påverkansarbete fått Europeiska utvecklingsbanken att modifiera sina upphandlingskriterier för att stärka sociala klausuler. Facket konsulteras och kontrollerar att klausulerna efterlevs vid regionens infrastrukturbyggen. Ett viktigt verktyg för fackförbund att få in sina medlemsavgifter är att dessa dras direkt från medlemmars lön och att arbetsgivaren ansvarar för att överföra pengarna till facket. Systemet kallas check-off men kräver nationell lagstiftning. Systemet finns i Panama men med ett lagförslag i juni 2010 försökte regeringen lagstifta bort det. Genom kampanjer och strejker, initierade av ett av BWI:s medlemsförbund SUNTRACS, uppmärksammade och motsatte sig fackföreningsrörelsen lagändringen. Genom fackens gemensamma agerande lyckades man få till stånd förhandlingar med regeringen och i oktober 2010 drogs lagförslaget tillbaka. LO-TCO Biståndsnämnds bedömning av måluppfyllelse På det stora hela är LO-TCO Biståndsnämnds bedömning att programmet nått sina mål i den mening att ett stort antal konkreta resultat har uppnåtts som tyder på att deltagande fackförbunds representation och försvar av medlemmars rättigheter har stärkts, att fler 6
kollektivavtal har gett upphov till förbättrade arbetsvillkor och att fackförbund i flera länder har stärkt sin påverkan genom social dialog. De indikatorer som har använts har inte varit optimalt formulerade för att möjliggöra strukturerad uppföljning och har i varierande grad visat på måluppfyllelse. Kvantitativa indikatorer har nåtts och kunnat verifieras medan de har varit svårare att verifiera kvalitativa mått. Detta beror både på bristande faktainsamling och på bristande analys i rapporteringskedjan. Baslinjeinformation saknas i stort sett helt vilket omöjliggör jämförelser över tid. Så som redan nämnts finns det ett behov av att stärka kompetensen i resultatbaserad styrning, särskilt på lägre nivåer i programkedjan. Riskhantering under perioden I projektplaneringen görs SWOT-analyser men BWI har inte tillämpat ett strukturerat arbete med riskanalys och riskhanteringsplaner. Det finns också ett behov av en ökad kompetens att särskilja specifika projektrisker från mer kontextuella fakta som innebär utmaningar eller hot mot det fackliga arbetet mer generellt. De risker som har förverkligats eller som oväntat har dykt upp under projektperioden har man kunnat hantera genom strukturen med regionala kontor och projektkoordinatorer som har nära kontakt med lokala förbund i programmet. Vid behov har aktiviteter och resurser kunnat omfördelas och extra stöd sättas in. BWI är medvetna om sina behov av ett mer systematiskt angreppssätt för riskhantering i sin projektplanering och uppföljning och kommer att presentera ett sammanhållet system inför ansökan för 2014-2016. Förändringar och avvikelser 2012 Inga större förändringar eller avvikelser under 2012. Vissa aktiviteter kunde inte genomföras och en anledning till det som återkommer i samtliga fyra regioner är att deltagande fackförbund som åtagit sig att genomföra exempelvis en workshop, utbildning eller seminarium inte har kunnat göra det på grund av tidsbrist då andra fackliga åtaganden behövt gå före. Detta är en risk i organisationer med små personalresurser. Bland annat därför har BWI kommit till slutsatsen att det framöver kommer att vara nödvändigt att i större grad anpassa insatser efter storlek och organisatoriska resurser hos förbunden. Programansatsen utgör i sig ett verktyg för att hantera denna typ av risk, genom möjligheten att omfördela resurser och justera aktiviteter men med samma mål. En utmaning som rapporteras är att genomförandet av vissa frågor såsom ungdomsfrågor, jämställdhet och miljö/klimat kan försenas eller utebli, då lokala fackförbund inte har tillräcklig kunskap eller inte prioriterar dessa frågor i den utsträckning som BWI, centralt eller regionalt, önskar. Genomförandet av dessa aktiviteter är i stor utsträckning beroende av resurspersoner från BWI:s regionkontor och det finns ett fortsatt behov av att fokusera på dessa frågor för att de ska anammas fullt ut i lokala förbund. Uppföljning av LO-TCO Biståndsnämnds avtal Programmet godkändes utan förbehåll. Inga kompletteringar har begärts in förutom reviderade budgetar. BWI har tidigare år inte till fullo följt LO-TCO Biståndsnämnds revisionsinstruktioner vad gäller management letter. Detta har åtgärdats och för 2012 har revision och management letter inkommit. 7