Från alfa till Antigone

Från alfa till Antigone Det klassiska Greklands språk och kultur Staffan Edmar

Från alfa till Antigone är främst tänkt för dig som önskar bedriva studier på egen hand i språk och kulturhistoria. Många ord i svenskan och andra moderna språk kommer från grekiskan. Du får lära dig hur våra lånord från grekiskan är bildade och vad de egentligen betyder. Det grekiska alfabetet, som fortfarande används i Grekland, lär du dig lätt med hjälp av de gemensamma kulturorden. De grekiska texter som tas upp i boken är grekiska ordspråk eller kända uttryck och enklare meningar för att belysa grammatiska företeelser. Du får också läsa fabler av Aisopos, kortare utdrag ur Nya testamentet (t.ex. Den barmhärtige samariten) och delar av dialogen mellan de två systrarna i inledningsscenen till Sofokles Antigone. Boken ger en introduktion till viktigare perioder i Greklands historia under antiken och till platser av kulturell och historisk betydelse, t.ex. Aten, Delfi och Olympia. Du får veta mer om Odysseus hemfärd från Troja och om Sokratesgestalten. Till boken har fogats en mikrogrammatik och en alfabetisk ordlista. Facit till uppgifter finns i ett separat häfte (ISBN 978-91-633-8434-9; tillhandahålls av www.adlibris.com). Omslagsbild: Teatern i Epidauros, uppförd ca 330 f.kr. Den är en av den antika världens mest välbevarade teatrar Foto Désirée Edmar där ej annat anges Förlag Edmar Editor AB, S:t Göransgatan 100, 112 45 Stockholm Distribution av pappersboken: Adlibris.com ISBN 978-91-637-3492-2 (e-boken) Staffan Edmar 2013 Detta verk tillhandahålls under licensen Creative Commons Erkännande - Icke kommersiell - Inga bearbetningar 2.5. Upphovsmannen tillåter ickekommersiell kopiering och vidaredistribution, så länge verket förblir oförändrat, samt att Staffan Edmar anges som upphovsman. Inga andra rättigheter ges till verket utan förbehålls upphovsmannen och verkets rättighetsinnehavare.

Staffan Edmar Från alfa till Antigone Det klassiska Greklands språk och kultur

Avsnitt Innehåll sida Det första steget 1.1 Det grekiska alfabetet. 1 1.2 Språkterminologi i korthet 5 1.3 Den minoiska kulturen ca 2400-ca 1400 f.kr. 9 1.4 Presens infinitiv i aktivum 11 1.5 Presens i aktivum 12 1.6 Imperativ i aktivum 12 1.7 Bestämda artikeln och första och andra deklinationerna i singularis 13 1.8 Några räkneord 18 1.9 Personliga pronomen, 1:a och 2:a person 19 1.10 Bestämda artikeln och första och andra deklinationerna i pluralis 20 1.11 Possessiva pronomen 21 1.12 Den mykenska kulturen ca 1600-ca 1100 f.kr. 23 1.13 Presens jag är 27 1.14 Personligt pronomen, 3:e person 28 1.15 Relativt pronomen 28 1.16 Genus i första och andra deklinationerna 30 1.17 Trojanska kriget 31 1.18 Ur Iliaden: Hektors och Andromaches avsked 37 Det andra steget 2.1 Geometrisk och arkaisk tid. Den klassiska tidens början 41 2.2 Presens och dess infinitiv i medium-passivum 42 2.3 Imperfekt i aktivum 46 2.4 Imperfekt jag hade 47 2.5 Imperfekt jag var 47 2.6 Den klassiska tiden 480-323 f.kr. 51 2.7 Tematisk aorist i aktivum och medium. Imperfekt i medium-passivum 53 2.8 stor. mycken 56 2.9 Instrumental dativ 56 2.10 Något om grekisk tempelarkitektur 59 2.11 Tredje deklinationens stammar på konsonant (ej stammar på - ) 62 2.12 Presens particip 64 2.13 Presens particip i övrigt och den tematiska aoristens particip 65 2.14 Några grekiska prepositioner med genitiv, dativ och ackusativ 66 2.15 Den trånga porten (Matt. 7:13-14) 67 2.16 Strider mellan perser och greker 490-480 f.kr. 68 2.17 Odysseus hemfärd från Troja 73 2.18 Ur Odysséen: Odysseus och Nausikaas möte på stranden 79 Det tredje steget 3.1 Avljud 88 3.2 Delfi, Apollons hemvist 89 3.3 Futurum och dess infinitiv och particip i aktivum och medium 93 3.4 Sigmatisk aorist och dess infinitiv i aktivum och medium 96 3.5 Demonstrativa pronomen 100 3.6 Repetition av och 101

3.7 Den sigmatiska aoristens particip i aktivum och medium 101 3.8 Participen som satsförkortning 102 3.9 Kontraktion hos vissa verb 104 3.10 Den hellenistiska tiden 323-31 f.kr. 109 3 11 vem, vilken, vad? 110 3 12 Tredje deklinationens stammar på (,, ) 113 3 13 Alexander den store i öknen 116 3.14 Sokratesgestalten 118 Det fjärde steget 4.1 Räkneord 121 4.2 Xenofons Anabasis 122 4.3 Ur Anabasis, dikt av Gustaf Fröding 126 4.4 Komparation av adjektiv och adverb 129 4.5 Infinitivens funktioner 133 4.6 Tredje deklinationens halvvokaliska stammar ( och ) 134 4.7 Lejonet och räven. De två säckarna. Två fabler 136 4.8 Fristående genitiv 137 4.9 Tredje deklinationens stammar på diftong (, ) 138 4.10 Rotaorist 142 4.11 Kilo/mille. Hekto/centum 142 4.12 Två vetenskapsmän vid biblioteket i Alexandria 144 4.13 Herodotos, Kroisos och Solon - vad är lycka? 145 4.14 Tukydides, Perikles tal över de stupade atenarna 149 Det femte steget 5.1 Vid Kap Sunion, dikt av Hjalmar Gullberg 154 5.2 Medium och passivum. Aoristtyper 157 5.3 Aorist i passivum och dess infinitiv 158 5.4 Aorist particip i passivum 159 5.5 Futurum i passivum 160 5.6 Räven och druvorna. Fabel 161 5.7 Perfekt och dess infinitiv och particip i aktivum och medium-passivum 162 5.8 Pluskvamperfekt 163 5.9 Temaformer för ett grekiskt verb 164 5.10 Konjunktiv i presens och aorist 166 5.11 Optativ i presens och aorist 169 5.12 Översättning av aorist 169 5.13 Presens, imperfekt och futurum av fyra verb 171 5.14 aorister för tre -verb 173 5.15 Hunden och köttstycket. Fabel 174 5.16 Den barmhärtige samariten (Luk. 10: 30-35) 175 5.17 En sådan seger till 177 5.18 Sofokles Antigone 178 5.19 Det grekiska dramat 195 Grekiska prefix och basmorfem 197 Alfabetisk ordlista 200 Grammatiskt register. Mikrogrammatik. 218

Förord Att enbart läsa grekiska texter och ord i översättning kan jämföras med att lära känna ett främmande land utan att besöka det. Man hör andra berätta om det, man läser böcker om det, man ser filmer därifrån. Men som varje utlandsresenär vet är inte det detsamma som att resa till landet självt. Denna grundkurs i klassisk grekiska Från alfa till Antigone. Det klassiska Greklands språk och kultur har ett dubbelt mål: ett språkligt och ett kulturhistoriskt. Den är främst tänkt för dem som önskar bedriva studier på egen hand men kan självfallet även komma i fråga vid lärarledd undervisning vid universitet, gymnasieskolans högskoleförberedande program eller studieförbundens kursverksamhet. Du får lära dig läsa och skriva det grekiska alfabetet som är det som används än idag i Grekland. Många ord i svenskan och andra moderna språk kommer från den klassiska grekiskan. Du får lära känna vad våra många lånord från grekiskan egentligen betyder, t.ex. förstavelsen a-, an- som betyder o-, icke: ateist, anarki (en ateist tror inte på någon gud; i en anarki finns ingen ledning), poly- som betyder mycket, många: polygami, polygrip (polygami är månggifte; en polygrip är en tång med många grepplägen). Andra exempel är dynamit (dynamis=kraft), gynekolog (gyne/k/=kvinna), politik (pólis=stat, stad), termos (thermos=varm). 400-talet f.kr. var i Grekland en kulturhistoriskt intressant tid. Då blomstrade dramatiken (drama är ett grekiskt ord). Teater, scen, tragedi och komedi är också grekiska ord. Dramats personer hämtades vanligen från den grekiska mytologin. Dessa gestalter återkommer ständigt i Europas konst och litteratur. De grekiska texter som tas upp i kursen är grekiska ordspråk eller kända uttryck, enkla meningar för att belysa grammatiska företeelser, vidare fabler av Aisopos, kortare utdrag ur Nya testamentet (t.ex. Den barmhärtige samariten) samt delar av dialogen mellan de två systrarna i inledningsscenen till Sofokles Antigone. Studiet av grammatiken har i denna grundkurs begränsats till vanligare språkföreteelser. Ett grammatiskt register för denna bok har ställts samman på s. 218. För den som vill lära mer görs

hänvisningar till paragrafer i såväl Severin Solders, Grekisk skolgrammatik (S) som Jerker Blomqvist & Poul Ole Jastrup, Grekisk grammatik (BJ). Kursen ger viss introduktion till platser av historisk och kulturell betydelse, t.ex. Aten, Delfi och Olympia. Vidare görs översikter av viktigare perioder i Greklands historia under antiken. Den som vill få ytterligare kunskaper om grekisk historia bör skaffa Alf Henrikson, Antikens historier. I den finns också en särskild avdelning om den grekisk-romerska mytologins gudar och hjältar. Till kursen har fogats en mikrogrammatik och en mindre alfabetisk ordlista. Önskar någon en större ordbok, rekommenderas Abridged Greek-English Lexicon (authors H. G. Liddell & R. Scott) eller The Pocket Oxford Classical Greek Dictionary (edited by J. Morwood & J. Taylor). Ett stort tack riktas till Anders Ohlsson, Hans Nyman och Lars-Olof Sjöberg, som tålmodigt har biträtt med korrekturläsning och värdefulla förslag, samt till Bertil Grandinson, som initierat kursens alfabetiska ordlista. I den andra upplagan har vissa delar omarbetats. Vidare har antalet tillämpningsexempel ökats. Facit till kursens olika uppgifter finns utgivet i ett separat häfte (ISBN 978-91-633-8434-9). Stockholm sommaren 2013 Staffan Edmar e-postadress: staffan.edmar@telia.com Webbtips: www.theacropolismuseum.gr

DET FÖRSTA STEGET 1.1 Det grekiska alfabetet. Alfabetet Ordet alfabet är bildat av namnen på de två första tecknen i den grekiska bokstavsraden: alfa, beta. Nedan redovisas de grekiska bokstäverna, såväl de stora som de små (S 1, BJ 12). De grekiska bokstäverna och deras uttal Uttal Namn Uttal Namn a Alfa n Ny b Beta ks Xi g Gamma kort å Omikron d Delta p Pi e Epsilon r Rho ds, ts Zeta s Sigma ä Eta t Tau t* Theta y Ypsilon i Iota f Phi k Kappa k** Chi l La(m)bda ps Psi m My långt å Omega tyskt u äu el. äv aj oj ej yj eu el. ev au el. av * kan också enligt nygrekisk förebild uttalas som th (engelskans thing) ** kan också enligt nygrekisk förebild uttalas som tyskans ch i dich före mjuk vokal och i Bach i andra fall. 1 För s-ljud används formen i slutet av ord, i övrigt. 2 uttalas före k-ljud ( ) som ng-ljud:. 3 Bokstäverna och förekommer med ett litet skrivet under. Det är ett som så småningom försvunnit ur uttalet. I skrift sätts det under liten bokstav (iota subscriptum) men efter stor bokstav (iota adscriptum). 4 Utöver dessa bokstäver har grekiskan även haft halvvokalerna F (digamma = eng. w) och j (jod = j). Ur attiskan har båda dessa språkljud försvunnit ganska tidigt, se s. 94, 134 och 138. 1

Spiritus H-ljudet förekommer endast i ord som börjar med vokal. Det tecknas som ett omvänt komma kallat spiritus asper (sträv utandning). Exempel: och (diftong har tecknen på den andra komponenten). Det uttalas som h. Alla ord som börjar med vokal utan h-ljud får ett rättvänt komma kallat spiritus lenis (len utandning). Exempel: och Det uttalas inte. När samma vokal får både spiritus och accent, sätts spiritus före akut och gravis men under cirkumflex. Spiritus asper sätts ut på bokstaven (rho) när denna bokstav börjar ett ord: Accent En nybörjare bör känna sig glad över att de grekiska orden har accent utsatt i texten. Av den ser man på vilken stavelse man ska lägga betoningen. De grekiska accenterna är av tre slag akut ( ) circumflex ( ) grav ( ) Nedanstående accent regler finns (S 2, BJ 18-21): 1. Akut kan stå på vilken som helst av de tre sista stavelserna. På antepenultima (tredje stavelsen från slutet) kan akut stå endast om ultima (sista stavelsen) är kort. Om ultima är lång, kan antepenultima inte längre ha accenten utan den flyttas i stället ett steg åt höger till penultima (näst sista stavelsen). Alltså: i nominativ (ultima kort) lärare men i genitiv (ultima lång) lärares. 2. I fortlöpande tal/text försvagas akut på ultima till grav ( ). Framför skiljetecken bibehålles akut. 3. Cirkumflex är möjlig endast över lång vokal i penultima (näst sista stavelsen) eller ultima (sista stavelsen). Cirkumflex är obligatorisk på en lång, betonad penultima, om ultima är kort ( ) och på en lång, betonad ultima i genitiv och dativ (jfr kasusböjningen, ) 2

Enklitiska och proklitiska ord Observera att vissa grekiska ord saknar accent: 1. Enklitiska ord ansluter sig så intimt till det föregående ordet att orden läses samman. Det kan vara fråga om ett enstavigt eller tvåstavigt pronomen eller annat kortord - t.ex. vissa presensformer av - som är lutat mot det föregående ordet ( luta emot). Om det föregående ordet har accent på ultima, räcker dess accent till även för ett enklitiskt ord om två stavelse, t.ex. några hedersbetygelser. Om det föregående ordet har accent på penultima eller antepenultima gäller särskilda regler (kan av den intresserade studeras i grammatiken S 2 eller BJ 18-21). 2. Proklitiska ord ansluter sig så nära till det efterföljande ordet att de inte får egen accent. Ofta förekommande proklitiska ord är de fyra bestämda artiklarna, negationen och prepositionerna, och. Interpunktion Kolon och semikolon betecknas med en punkt upptill ( ) och frågetecken med vårt semikolon (;) men komma och punkt som i svenskan. Skrivning av små bokstäver Nedan visas hur man kan skriva de små grekiska bokstäverna. Skrivsättet är det som är vanligt i England. Andra varianter av vissa bokstäver kan förekomma. Asterisken anger vad pennstrecket börjar. 3

Uppgift 1 a) Läs först de grekiska orden (morfemen) högt! b) Skriv dem sedan på ett papper! Grekiska ord eller Morfemen Betydelse morfem i sv. ord bibli(o) bok, jfr biblio-tek bi(o) liv, jfr bio-log, bio-grafi dem(o) folk, jfr demo-krati fil(o) vän, att älska, jfr filo-log, filo-sof, homo-fil fob fruktan, jfr fobi fon ljud, jfr tele-fon gen härkomst, art, att alstra(s) jfr, hetero-gen ge(o) jord, jfr geo-logi gon hörn, jfr tri-gono-metri, poly-gon graf skrift, jfr grafo-log, orto-grafi, auto-graf gyn(eko) kvinna, jfr gyneko-log, andro-gyn, misogyn heter(o) annan, olik, jfr hetero-sexuell hom(o) sam(ma), lik, jfr homo-sexuell hipp(o) häst, jfr hippo-log, Phil-ippus (Filip) kosmo värdsalltet, rymden, jfr kosmo-polit krat(o) styrka, välde, jfr demo-krati log ord, lära, förnuft, jfr mono-log, geo-log man galenskap, jfr man-isk, pyro-mani metr(o) mått, att mäta, jfr taxa-meter nom lag, att handha, jfr agro-nom, astro-nom onom(ato) namn, jfr onomato-poetisk onym namn, jfr an-onym, pseud-onym prak(t) handling, att handla, jfr prakt-isk, psyk(o) själ, sinne, jfr psyk-isk skop se, jfr mikro-skop, tele-skop sof vis(het), jfr filo-sof tom snitt, att skära jfr a-tom, ana-tomi ( ) te(t) uppställning, att ställa, jfr biblio-te(k) - te(a) skåda(nde), skådespel, jfr tea-ter, te-ori term(o) varm, jfr termos-flaska, termo-meter tele i fjärran, jfr tele-vision eg. fjärrsyn 4

1.2 Språkterminologi i korthet Morfem, språkets byggstenar Ett språks minsta betydelsebärande enheter brukar vi kalla morfem. Ordet kamraterna sönderfaller på ett naturligt sätt i tre delar: kamrat-er-na. Alla de tre delarna bidrar till ordets betydelse: kamrat ger huvudbetydelsen, -er säger oss att det är fråga om flera, -na att det gäller vissa bestämda eller förut nämnda kamrater. Ordet kamraterna motsvaras av tre morfem. Vissa morfem uppbär ett ords huvudbetydelse (t. ex. kamrat) och kallas basmorfem. Andra morfem förekommer endast som tillägg till ett basmorfem (t. ex. -er, -na). Eftersom vi uppfattar kamrat-er och kamrat-er-na som böjda former av kamrat, kallas -er och -na böjningsmorfem eller böjningssuffix. Basmorfemet kamrat ingår också i ordet okamratlighet. Här är det inte längre fråga om en böjningsform av ordet kamrat utan ett nytt ord som är bildat genom avledning. Morfemen -lig och -het är avledningsmorfem som används för att bilda adjektiv, resp. substantiv. Morfem, som måste stå efter (= till höger om) ett basmorfem, kallas suffix, t.ex. adjektivsuffixet-lig och substantivsuffixet-het i kamratlighet. Ett morfem, som placeras framför (= till vänster om) ett basmorfem, kallas prefix, såsom o- i okamratlig. Jämför följande: O- KAMRAT- LIG- HET- EN prefix basmorfem avledningssuffix böjningssuffix I ordet klasskamrat ingår två basmorfem: klass och kamrat. Ett sådant ord kallas ett sammansatt ord. Ofta tilläggs som fogelement ett -s- mellan sammansättningsleden: dag-s-nyheter. Med avledningssuffix bildar man inte bara adjektiv av substantiv (kamrat-lig) och substantiv av adjektiv (kamratlig-het) utan även substantiv av substantiv (major-ska), substantiv av verb (förtro-ende) och adjektiv av verb (hör-bar). 5

Ordklasser i svenskan och grekiskan Substantiv är ord för personer, djur, saker eller begrepp, som herre ( ), häst ( ), brev ( ) eller kunskap ( ). Ett svenskt substantiv utgår från en grundform, nominativ. Om man lägger ändelsen s till substantivet, kallas formen för genitiv. Nominativ och genitiv är kasus. I språk som latin, klassisk grekiska, tyska och många andra finns flera kasus, t.ex. dativ och ackusativ. Anmärkning. Spår av äldre kasusböjning i svenskan finns kvar i t.ex. uttryck som vara till hands, till havs (prepositionen till styrde i fornsvenskan genitiv), gå man ur huse (prepositionen ur styrde dativ). Adjektivet betecknar egenskaper hos någon eller något, t.ex. liten ( ). Nästan alla adjektiv kan kompareras: modig (positiv), modigare (komparativ), modigast (superlativ). Pronomen står ofta i stället för ett tidigare nämnt ord: personliga, t.ex jag ( ), du ( ), vi ( ), ni ( ) possessiva, t.ex. min ( ), din ( ), vår ( ), er ( ) reflexiva, t.ex. sig ( ) relativa, t.ex. som, vilken ( ) demonstrativa, t.ex. den, denna, den här, den där ( m.fl.) interrogativa (frågande), t.ex. vem ( ) indefinita (obestämda), t.ex. någon ( ) Verb talar om vad någon gör eller vad som händer. Verb kan böjas för att ange tidsförhållanden, t.ex. nutid (jag ropa-r) och förfluten tid (ropa-de). En sammanfattande term för de verbformer, som uttrycker de olika tidsförhållandena, är tempus: Presens talar om vad som händer nu: jag ropar. Imperfekt (preteritum eller dåtid) talar om vad som hände tidigare vid en bestämd tidpunkt: jag ropade. Perfekt talar om vad som har hänt tidigare någon gång: jag har ropat. Pluskvamperfekt talar om vad som hade hänt: jag hade ropat. Futurum talar om vad som skall/kommer att hända: jag skall ropa. 6

När det gäller tema - uppställning av ett verbs huvudformer - anger man i svenskan fyra huvudformer: infinitiv (att färga), imperfekt (färgade), supinum (färgat) och perfekt particip (färgad). För ett grekiskt verb anger man oftast fyra huvudformer: presens, futurum, aorist och perfekt. Verbets modus är tre: imperativ uttrycker en befallning eller uppmaning (Spring!). Konjunktiv uttrycker något önskat eller tänkt (Leve konungen!). Indikativ innebär ett påstående och uttrycker ofta att det sagda är verkligt (Han lever fortfarande). Adverb är i första hand en bestämning till verb (hon arbetade effektivt), till adjektiv (hon hade en ljust rosa klänning) eller till andra adverb (han sprang mycket snabbt). Adverb är också de frågande orden (exempelvis när, hur, var, vart, varifrån, hur mycket), nekande ord (inte, ej etc.) och konjunktionella uttryck (t. ex. varken... eller, dels... dels). Adverb kan inte böjas. Prepositioner är korta oböjliga ord som ofta står tillsammans med ( styr ) substantiv eller pronomen: i båten, till huset, till mig. Konjunktioner är ord som binder samman ord eller satser. Samordnande konjunktioner binder samman satsdelar och satser av samma slag, t.ex. och, samt, men, eller. Underordnande konjunktioner inleder bisatser, t.ex. att, så att, för att, eftersom, när. Satsen och dess delar Mening är det som i skrift avslutas med stort skiljetecken som punkt, semikolon, frågetecken eller utropstecken. Sats är en grupp ord som normalt innehåller subjekt och predikat. En sats som ensam kan vara en mening kallas huvudsats: Jag fick en fin present. En sats som inte ensam kan vara en mening, kallas bisats. Den kan normalt inte stå för sig själv: Pojken bygger modellflygplan, när han är ensam. Predikatet i en sats talar om vad som händer eller vad någon gör/är: Flickan rider på sin vackra häst. Hon är duktig. 7

Subjektet i en sats talar om vem, vad eller vilka som gör/är något. Subjektet är ofta substantiv eller pronomen: Pojken hittar en hundralapp. Han blir förvånad. Ackusativobjekt (eller direkt objekt) kallas den satsdel som anger föremålet för eller resultatet av predikatets verksamhet: Mannen reparerar huset. Verb som kan ha ackusativobjekt kallas transitiva: Pojkarna köper en båt. Verb som inte kan ha ackusativobjekt kallas intransitiva: Flickorna simmar snabbt. Dativobjekt (eller indirekt objekt) är den satsdel som anger åt vem, till vem, för vem (vad, vilka) handlingen i satsen sker: Mannen bygger ett fritidshus åt sin familj. Predikatsfyllnad är en komplettering av predikatet. Vissa verb kan inte vara predikat utan att man säger något mer om dem. Det gäller verb som vara, bliva, heta, kallas: Hon är en klok kvinna. Passiva verbformer har ändelsen s: Han jagas. Passiv form kan också bildas genom omskrivning med hjälpverbet bliva och perfekt particip av huvudverbet: Han blir jagad av ett lejon. Verb, som har passiv form men aktiv betydelse, kallas deponens (Han andas). Agent bildas med prepositionen av. Det är agenten som utför handlingen i sats med ett passivt verb: Trädet fälls av en trädgårdsmästare. Trädet gör ingenting. Det är passivt och verbet har passiv form. Attribut är bestämningar till substantiv, t.ex. adjektivattribut (den höga masten), genitivattribut (vännens båt), prepositionsattribut (flickan från landet) Adverbial är bestämningar till verb, adjektiv och adverb och hela satser. Det finns många slags adverbial, t.ex. rumsadverbial, tidsadverbial: Här simmade han. Pojken kom i går. 8

* 1.3 Den minoiska kulturen ca 2400-ca 1400 f.kr. Den brittiske arkeologen sir Arthur Evans inledde utgrävningar av Knossos år 1900 och gjorde spektakulära fynd av ett stort palats med målade fresker och vacker keramik. Evans kallade kulturen efter en mytologisk kung Minos för den minoiska och folket som levde där för minoer. Palatset i Knossos uppfördes omkring år 2000 f.kr. Efter en jordbävningskatastrof återuppfördes palatset och fortsatte att existera till ca 1400 f.kr. Palatset omfattade enligt arkeologerna två till fem våningar höga byggnader, som var grupperade kring den drygt 50 meter långa centralgården (nr 19 nedan). Den ena flygeln innehöll framför allt lokaler för ceremoniel och religion, däribland tronrummet (nr 14) och pelarkryptorna. Omedelbart innanför den slutna fasaden låg stora magasin (nr 3), i vilka mängder av olja, spannmål och andra förnödenheter förvarades i manshöga förrådskärl, liksom alla slag av dyrbarheter i kistor under golvet. 9

Arthur Evans ofta kritiserade rekonstruktioner av palatset i Knossos var inte sällan helt nödvändiga för de framgrävda ruinernas stabilitet. Foto Fresk från Knossos från ca 1500 f.kr. Atleter (en man och två kvinnor) slår saltomortaler över en framstormande tjur. 10

I många av huvudbyggnadens rum var väggarna dekorerade med fresker eller målade stuckreliefer. De inre delarna av palatset erhöll luft och ljus genom ljusschakt och innergårdar. I palatsets omedelbara omgivning låg fristående byggnader och runt omkring en stor stad med stenlagda gator. Minoerna hade en icke-alfabetisk skrift, som vi kallar Linear A. De utvecklade denna skrift omkring 2000 f.kr. och använde den fram till 1400-talet f.kr. Språket var icke-indoeuropeiskt. Hittills har ca 3000 lertavlor med Linear A påträffats men de är svårtolkade. Under perioden 1400-1100 f.kr. erövrades Kreta av greker från Mykene (se det följande avsnittet 1. 12). Resultatet av detta maktövertagande blev att minoisk och mykensk kultur smälte samman. Linear A kom att ersättas av en annan skrift, Linear B, som idag kan förstås tack vare amatörforskaren Michael Ventris tolkningar av tecknen på funna lertavlor. Han fann att inskrifterna var avfattade på en äldre form av grekiska. De riktigt gamla grekiska myterna är påfallande ofta relaterade till händelser på Kreta. De arkeologiska upptäckterna på Kreta har bl.a. haft den följden att det nu är lättare att förklara den stora rikedomen på grekiska sagor och att förstå deras innebörd. Sagorna har utvecklat sig kring en kärna av historiska minnen och religiösa kulter från en tidrymd som är mycket lång. Studiet av Kreta och dess kultur kan lämpligen ges större bredd genom läsning av avsnitt i Alf Henrikson, Antikens historier I, t.ex. Sagorna om Theseus, s. 283-284, den unge man som bl.a. dödade det tjurliknande vidundret Minotaurus i labyrinten. 1.4 Presens infinitiv i aktivum Infinitiv av ett grekiskt verb bildas genom att det till verbstammen på vokal eller konsonant läggs en ändelse - : REAGERA PÅ! (att) lösa, jfr ana-ly-s upplösning (att) skriva (att) stjäla 11

1.5 Presens i aktivum Man behöver inte i en grekisk text sätta ut de personliga pronomen jag, du, vi, ni (till 3:e person han hon, den, det, de återkommer vi). På verbets personändelser (- jag du han/hon/den/det vi ni de ) kan du se vem eller vilka som är subjekt! I högerspalten nedan kan du se personändelsernas beståndsdelar: dels en temavokal eller (= insatt vokal, de syns tydligt i 1:a och 2:a pers. plur.), dels personsuffix i egentlig mening. Vänj dig vid att reagera på byggelementen stam, ändelser m.m.! Stam lösa jag löser du löser han/hon/den/det löser vi löser ni löser ( )* de löser Temavokal+personsuffix vilka i vissa lägen dras samman (- )+ jag - + du - + han/hon/den/det - + vi - + ni - + - - de * Till böjningsformer på - fogas ibland av uttalssskäl ett kompletterande framför en efterföljande vokal eller i slutet av en sats ( ). Språkhistoriska förklaringar i denna kurs är inte nödvändiga för inlärningen av vare sig grammatik eller ordförråd. Ofta, särskilt för speciellt intresserade, kan de dock underlätta inlärningen genom att ge en djupare förståelse för ordens form och utveckling. 1.6 Imperativ i aktivum Imperativ - den form av verbet som innebär en uppmaning eller befallning - är en lättlärd form. Den första formen, använd vid tilltal till en person ( du ), har ingen särskild ändelse utan slutar på temavokalen - : lös (du), skriv (du). Den andra formen, använd vid tilltal till flera personer ( ni ), har temavokalen - mellan verbstam och imperativändelsen för flertal : lös (ni), skriv (ni). 12

1.7 Bestämda artikeln och första och andra deklinationerna i singularis Den första deklinationen upptar i huvudsak substantiv med genus femininum. Vårt böjningsmönster för denna deklination kommer att vara substantivet seger, med formen för genitiv - (segerns). Böjningsstammen, till vilken du lägger ändelser för olika kasus, får du genom att ta bort genitivändelsen -. Böjningsstammen är alltså -. Substantivens grundform, i vårt exempel, kallas nominativ. I detta kasus står subjektet i en sats (subjektet i en sats talar om vem, vad eller vilka som gör eller är något: Segern ger ära/segern är stor). I kasus dativ står dativobjektet (den satsdel som anger till eller åt eller för vem, vad eller vilka handlingen i satsen sker: Atenarna byggde ett tempel åt Segergudinnan Nike ). I kasus ackusativ står ackusativobjektet (den satsdel som anger föremålet för predikatets verksamhet: De firar segern). Obestämd artikel finns inte i grekiskan. Däremot finns bestämd artikel, i femininum. Segern i bestämd form heter. Notera att kasusändelserna för både bestämda artikeln och det valda böjningsmönstret i stort överensstämmer, se nedan! 1:a deklinationen Singularis Bestämd artikel Femininum Nominativ segern Genitiv - Dativ * - * Ackusativ - * försvunnet ur uttalet. I skrift sätts det under liten bokstav: iota subscriptum. Observera att den första deklinationens ursprungliga stamvokal på långt är bevarad efter och och att böjningen för ett substantiv som dag blir: i singularis genitiv, i dativ och i ackusativ. 13

Uppgift 2 Nedan redovisas tre grekiska substantiv som tillhör den första deklinationen. Skriv böjningen av substantiven i singularis! Svenska Latin Grekiska Betydelse i grekiskan butik, apotek apothéca förrådsrum kista cista korg, kista lyra lyra lyra o o o O o o o Andra deklinationen omfattar substantiv som nästan undantagslöst är antingen maskulinum med nominativändelsen - (t.ex. häst ) eller neutrum med nominativändelsen (t.ex. träd ). Båda genusslagen - de tillhör ju samma deklination - har en gemensam genitivändelse. Kasusändelserna i övrigt för både bestämda artikeln och de valda böjningsmönstren och överensstämmer i stort, se rutan nedan 2:a deklinationen Bestämd Singularis artikel Maskulinum Bestämd artikel Neutrum Nominativ hästen trädet Genitiv Dativ * * * * Ackusativ * försvunnet ur uttalet. I skrift sätts det under liten bokstav, iota subscriptum. Det finns ytterligare en kasusform, nämligen vokativ. Den används vid tilltal och är alltid lik nominativ utom i singularis för maskulina substantiv av andra deklinationen, där kasussuffixet är -, t.ex. (av herre)! Adjektiv som tillhör första och andra deklinationerna böjs i princip på samma sätt som substantiven och. Som åskådningsexempel får adjektivet, vacker tjäna. Ett grekiskt adjektivattribut rättar sig efter sitt huvudord i fråga om genus, kasus och numerus (kongruens). I ordböcker 14

och ordlistor presenteras oftast adjektiv med genusföljden maskulinum, femininum och neutrum. Adjektiven kommer i denna kurs att presenteras med en sådan genusföljd: Singularis Maskulinum Femininum Neutrum Nominativ Genitiv Dativ * * Ackusativ * försvunnet ur uttalet. I skrift sätts det under liten bokstav, iota subscriptum. Observera att den första deklinationens stamvokal efter, och är ett långt och att böjningen då för ett adjektiv i femininum som liten blir: i singularis genitiv, i dativ och i ackusativ jfr s.13! Anmärkning Sammansatta adjektiv har i såväl maskulinum som femininum o-stam, t.ex.,, odödlig. Uppgift 3 Nedan redovisas några grekiska substantiv som tillhör den andra deklinationen. Skriv böjningen av tre substantiv av varje genus i singularis! Repetera samtidigt accentreglerna. Vad händer med en akut accent på tredje stavelsen från slutet, om ordets sista stavelse genom kasusböjningen ersätts av en lång stavelse? Svenska Latin Grekiska Betydelse i grekiskan tyrann tyránnus envåldshärskare kamin camínus ugn kaktus cactus kaktus stadion stádium kapplöpningsbana idol idólum av(guda)bild bakterie bactérium liten stav 15

Uppgift 4 Läs den grekiska texten högt och översätt sedan! * Tän skolä n stérgete. Ek tu karpú to déndron (ty. u). *( jfr Matt. 7:19) Ho krónos feúgej. Ho ántråpos dså on politikón estin. Hä häméra termä estin. To téknon stérgå. Gráfomen tän epistolä n. Mårían feúgeis. Agatä týkä. Tó téatrón esti kalón. Hä níkä timä n férej. Kaj sy, téknon. En ojnå alä teja. 1, ledigheten, fritiden, jfr skola ( = tid för intellektuell sysselsättning) - jag älskar 2 prep. med gen. av - frukten 3 tiden - jag flyr, undflyr 4, människa(n) -, djur - social - ( ) är 3:e pers. sing. 5, dagen - - - varm 6 barnet 7, brevet - jag skriver 8 dårskapen, dumheten 9 god - ödet, lyckan (sättets dativ, dvs. svensk preposition med, under ) 10 åskådarrummet, teatern 11, hedern, äran - jag bär (med mig) 12 och, även (enligt traditionen Caesars ord till Brutus) 13 prep. med dat. i - vinet - sanningen, sagt av lyrikern Alkaios, jfr In vino veritas. 16

Figuriner i dans. Minoisk tid. Blå fågel bland berg, vildros och iris. Fresk i Knossospalatset. 17

Denna fresk i Knossos döptes när den påträffats till Parisiskan. Den tycktes innehålla allt av kvinnlig skönhet: stora ögon, lockigt hår, röda läppar och vacker näsa. 1.8 Några räkneord Svenska Grekiska Latin ½ (i sammansättningar) semi- * hemisfär, hemicykel ett unus, a, um två duo tre tres, tria trilogi, trigonometri fyra quattuor tetragon, tetrapak fem quinque pentameter, pentagon sex * sex* hexameter sju * septem* heptagon åtta octo oktogon nio novem tio decem dekad hundra centum hektar (100x100kvm) tusen mille kilo(gram), kilowatt *Ljudlag: spiritus asper framför grekisk vokal motsvaras i latinet av s: semi, sex etc. 18

1.9 Personliga pronomen, 1:a och 2:a person Som nämnts i avsnitt 1.5 har grekiskan fyra personliga pronomen: jag, du, vi, ni. Dessa kan, liksom i svenskan, böjas i olika kasus och fylla olika funktioner i en sats. Första person Andra person Singularis Pluralis Singularis Pluralis Nominativ jag vi du ni Genitiv min vår din er Dativ mig oss dig er Ackusativ mig oss dig er Karta över det grekiska fastlandet, Egeiska havets övärld och Mindre Asien Uppgift 5 Besvara följande frågor: Var ligger Attika, Peloponnesos, Arkadien, Lakonien, Beotien, Fokis? Öarna Euboea, Egina, Delos, Paros, Naxos, Sifnos? Orterna Athen, Delfi, Olympia, Korint, Sparta, Thebe, Troja, Argos, Epidauros, Pylos, Artemision, Knossos? Berget Olympos? 19

1.10 Bestämda artikeln och första och andra deklinationerna i pluralis Böjningen av första deklinationens substantiv i pluralis framgår av tablån nedan. Notera att inte finns med i någon pluraländelse. Även böjningen av den bestämda artikeln i femininum pluralis framgår av rutan: 1:a deklinationen Bestämd Pluralis artikel Femininum Nominativ segrarna Genitiv - * Dativ Ackusativ - *Genitiv pluralis har cirkumflex på ultima, därför att den ursprungliga formen - har kontraheras till - Kasusändelserna för både bestämda artikeln och de valda böjningsmönstren och överensstämmer i stort, se nedan 2:a deklinationen Bestämd Bestämd Pluralis artikel Maskulinum artikel Neutrum Nominativ hästarna träden Genitiv Dativ Ackusativ Den som vill kan jämföra med lat. nom. serv-i, med lat. dat. serv-is, med lat. ack. serv-os och med lat. vin-a. Anmärkningar Ändelsen - i neutrum pluralis är egentligen en kollektivändelse, som uttrycker ett visst kvantum. Detta förhållande förklarar varför predikatet till ett substantiv i neutrum pluralis står i singularis (se t.ex. mening 5 i Uppgift 7). Ordsluten och i pluralis nominativ ( ) gäller för accentueringen som korta. 20

Adjektiv som tillhör första och andra deklinationerna böjs i pluralis på samma sätt som substantiven och ovan. Pluralis Maskulinum Femininum Neutrum Nominativ Genitiv Dativ Ackusativ Uppgift 6 Nedan följer några grekiska vardagsord som tillhör första och andra deklinationerna. Skriv böjningen i pluralis av två substantiv av varje genus! Svenska Latin Grekiska Betydelse i grekiskan fantasi phantásia uppenbarelse krypta crypta dolt rum katalog catálogus uppräkning kub cubus tärning museum muséum plats helgad åt muserna mysterium mystérium hemlighet 1.11 Possessiva pronomen Som adjektiv efter första och andra deklinationerna böjs possessiva pronomen,, min,,, din,,, vår,,, er. De föregås i grekiskan av bestämd artikel. Genitivformerna av personliga pronomen kan också fungera som possessiva pronomen och har predikativ ställning (föregås inte av bestämd artikel): min seger 21

Uppgift 7 Läs den grekiska texten högt och översätt sedan! Haj Atä naj en tä Attikä ejsin. hä níkä su (tyskt u) hädonä n dejnä n moj parékej. Ho kajrós krínej fílus (=ty. u). Haj elájaj skián parékusin (tyskt u). En tå paradej så estín déndra makrá. Hä ágnoja pollákis ajtía tu kakú (u=tyskt u) estin. Hoj kóroj tus híppus en tojs pedíojs hatroj dsusin (u=tyskt u). 1, Athen, finns endast i plur., jfr eng. Athens - prep. med dativ: i, på, vid (proklitiskt ord) Attika - är 3:e pers. plur. 2 gen. sing. av 2:a pers. du av de personliga pronomina, står enklitiskt; genitivformen används här som possessiv genitiv: din - njutningen, glädjen - - ofantlig - dat. sing. av 1:a pers. jag, dvs. mig, står enklitiskt - jag tillhandahåller, bereder 3 tillfället, nöden - jag dömer (jfr kritik), här prövar - vännen 4, olivträdet -, skuggan 5, parken - träd - stor 6 okunnigheten - adv. ofta orsak (med gen. till ) - det onda, olyckliga, olyckan 7 slätt - jag samlar - pojke 22

1.12 Den mykenska kulturen ca 1600-ca 1100 f.kr. Ett av de stora fästena i Grekland under denna tidsperiod var palatset i Mykene, en väldig byggnad på ett bergskrön strax norr om staden Argos på Peloponnesos. Här växte den mykenska kulturen fram och här härskade, enligt Homeros, kung Agamemnon. Resehandboksförfattaren Pausanias turistade där på 100- talet e.kr. och betraktade Lejonporten och Atreus, Agamemnons och Klytaimnestras kupolgravar. Utgrävningarna av Mykene påbörjades 1876 av Henrik Schliemann. I dag kan vi sammanfattningsvis konstatera följande. Under 1300-talet f.kr befästes akropolen med kyklopiska murar, i genomsnitt 6 meter tjocka. Borgen utvidgades under följande århundrade och nu uppfördes Lejonporten som huvudingång. På klippans krön uppfördes ett palats med muralmålningar. Ett annex till palatset har ansetts motsvara den beskrivning som Homeros ger av Odysseus palats på Itaka. Palatsets omfattande administration sköttes med hjälp av ett skriftspråk, linear B. Lertavlor med denna grekiska skrift har påträffats i Mykene, Tiryns, Pylos och Tebe samt något senare på Kreta. Fynd av mykensk keramik i östra medelhavsområdet och Egypten, liksom på Sicilien och i södra och mellersta Italien, tyder på att företrädare för den mykenska kulturen haft vidsträckta handelsförbindelser. Som tidigare nämnts erövrades Kreta med vapenmakt (avsnitt 1.3, s. 11). I Tiryns finns ännu synliga lämningar av en mäktig borg, huvudsakligen uppförd ca 1400-1200 f.kr. Till borgen hörde också ett palats beläget på klippans högsta punkt i söder. Huvudrummet var dekorerat med muralmålningar med bl.a. jaktscener, som nu finns i Nationalmuseet i Aten. I slutet 1200- talet raserades borgen och palatset, troligen av en jordbävning. 23

Det ska nämnas att i närheten av Tiryns ligger den vackra staden Nauplion, i vars museum flertalet av de fynd förvaras som härrör från de svenska utgrävningarna i Asine, Dendra, Midea och Berbati. Den grekiska halvön utgör ett av naturen fattigt land. De fruktbara slätterna är inte många och skiljs åt av svåröverstigliga bergsryggar. I stället inbjuder de skyddade vikarna och de talrika öarna till sjöfart. Naturförhållandena gjorde därför grekerna till ett sjöfarande folk, splittrat i många stammar och stater. Till bilden av Grekland vid mykensk tid hör att indoeropeiska greker vandrade in i landet i tre vågor. Den första vågen utgjordes av joner, sedan kom eoler och sist dorer, varje stam med sin dialekt. Jonerna slog sig ned i den mellersta delen av Mindre Asiens västkust, som efter dem kallades Jonien. En form av joniska kom också att talas på halvön Attika. Eolerna bosatte sig i Beotien och Tessalien i nordväst, medan dorerna kom att sätta sin prägel på södra delen av Peloponnesos, främst Lakonien och dess huvudstad Sparta. De homeriska hjältarnas språk var följaktligen en blandning av olika dialekter. Minnena från den mykenska tiden har bevarats i sagorna, vilkas form dock har förändrats under senare tider. I dessa sagor innehade hjältarna ofta större styrka och högre klokhet än vanliga människor. Deras bragder bestod i att utrota vilda sagodjur eller att oskadliggöra rövare. De kallades heróer och dyrkades som lokala halvgudar. Varje stam, landskap och stad hade sin hjälte. Spartanerna dyrkade Herakles och atenarna Teseus (läs om deras stordåd i Alf Henrikson, Antikens historier I, s. 233 ff, resp. 281 ff). Senare sammanfördes hjältesagorna till sagogrupper, i vilka hjältar från olika trakter samverkade. De viktigaste var berättelserna om argonauternas färd och om trojanska kriget. Det är omkring 1200 som det homeriska Troja intas av grekerna och Mindre Asiens västkust koloniseras. Städer som Efesos, Miletos och Smyrna grundas. Homeros, sannolikt en historisk person på 700-talet f.kr., anses ha nedtecknat och skapat Iliaden och Odysséen med utgångspunkt i den levande folkdiktningen. Dessa epos inleder den grekiska - och västerländska - litteraturen. 24

I Mykene leder en dromos (en muromgärdad lång gång) fram till Atreus kupolgrav. Kupolen bildas genom överkragning av överliggande stenskikt. 25

Lejonporten i Mykene. Över den tunga portöverliggaren står en trekantig reliefplatta med två lejon symmetriskt placerade på var sin sida av en kolonn med bas och kapitäl. Reliefens bredd är nedtill 3,30 meter. Lejon är symbol för styrka. Borgen i Mykene har ett strategiskt läge med vid utsikt över nejden. 26

1.13 Presens jag är Vi ska nu redovisa presens jag är, med infinitiven vara ( jfr lat. es-se). Verbet tillhör -verben, vilkas böjningsformer saknar temavokal. Observera att presensformerna utom är enklitiska i fortlöpande tal/text! jag är ( ) du är ( )* han, hon, den, det är vi är ni är ( )* de är * av uttalsskäl framför efterföljande vokal eller i slutet av en sats Uppgift 8 Översätt följande meningar! 1 2 (Matt. 16:18) 3 ( pojke). 4 ( prep. m. dat. i, på ) 5 ( torg). 6 ( hus) Uppgift 9 Mänskliga karaktärsdrag hos grekiska gudar skämtsamt: Zeus Den allsmäktige, rättrådige fadern. Vänsterprassel Hera Äktenskap och familj. Svartsjuk. Förföljer och plågar Zeus Zeus hustru älskarinnor och deras barn med Z. men vågar aldrig ge sig på Z. Athena Den intelligenta karriärkvinnan som går in för sitt kall Apollon Stor kulturgud. Pilskjutare. Siargud Artemis Jaktgudinna. Skygg jungfru Afrodite Kärleksaffärer till tusen Hermes Bevingad budbärare. Rörlig, listig. Handelsgud. Själaförare Hades Mörkrets dunkle furste. Kuslig. Oberäknelig liksom döden själv Jämför sedan med vad som sägs på allvar i Alf Henrikson, Antikens historier I, t.ex. s. 225-229, 242, 258-259, 274-276! 27

1.14 Personliga pronomen, 3:e person Som personligt pronomen för tredje person används i nominativ (han, hon, den, det, de) demonstrativa pronomen i klassisk grekiska (t.ex. denne, den här, böjs som artikeln). Som böjda former av tredje personens personliga pronomen används böjda former av, se nedanstående ruta jämte noten därunder. Singularis Maskulinum Femininum Neutrum Nominativ [ ] [ ] [ ] Genitiv hans hennes dess Dativ honom henne den/det Ackusativ honom henne den/det Pluralis Nominativ [ ] [ ] [ ] Genitiv deras deras deras Dativ dem dem dem Ackusativ dem dem dem Obs! kan i vissa sammanhang också betyda själv eller, tillsammans med bestämd artikel, (den) samme, jfr ty. selbst/der selbe, fra. même/le même 1.15 Relativa pronomen De relativa pronomina som, vilken, vilket böjs i enlighet med tablån. Alla former har spiritus och accent. I genitiv och dativ singularis och pluralis är accenten cirkumflex, jfr ovan. Singularis Maskulinum Femininum Neutrum Nominativ Genitiv Dativ Ackusativ Pluralis Nominativ Genitiv Dativ Ackusativ 28

Uppgift 10 Läs den grekiska texten högt och översätt sedan 1 2. 3 4 5 6 1 giftet, läkemedlet, jfr farmakologi - läkaren - se böjningsmönstret för - hälsan, jfr hygien jag bär, bringar (subj. neutr pl.) 2 gåvan - (adj.) kär 3 (subst.) vän jag bringar samman, hjälper (med dativ) 4 jag älskar, tycker om - hus jag förbereder, bygger 5 jag stjäler 6 jag beundrar - (adverb) mycket Uppgift 11 Komplettera dessa meningar med grekisk text (se 1:9, 11 och 14) 1 [Er seger:] [åt oss:] 2 [åt henne:] 3 [Deras].. [för er] 4 [Era] [mig (dativ)] 29

1.16 Genus i första och andra deklinationerna I 1:a deklinationen möter i den attiska dialekten stamvokal med långt endast efter, och (t.ex. ), eljest övergår långt till ( ). Det finns emellertid substantiv med kort i sing. nominativ och ackusativ och långt i sing. genitiv och dativ. Om ett sådant substantiv saknar, eller i stammen, blir långt i sing. genitiv och dativ :,,,. I 1:a deklinationen finns maskulina substantiv som har följande böjningsmönster: i singularis (jfr ), (jfr ),, medborgaren, i pluralis I 2:a deklinationen finns ett antal feminina substantiv, t.ex. vägen, boken, liksom namn på kvinnliga personer och träd: jungfrun, papyrusträdet. Uppgift 12 Repetera Första stegets grammatik! Lös sedan följande uppgifter: 1 Hur skiljer sig dat. sing. av från nom. sing.? 2 Hur skiljer sig gen. sing. av från ack. plur.? 3 Vilka är temavokalerna? 4 Skriv böjningen av presens indikativ jag bär? 5 Repetera accentreglerna, s. 2! Förklara sedan accenten i följande genitivformer: a) budbärare b), hurudan c) 6 Skriv böjningen i singularis av det tredje olivträdet! 7 Skriv böjningen i pluralis av det vackra huset! 8 Skriv böjningen i singularis av den lille pojken! 9 Skriv böjningen i pluralis av det stora arbetet! 30

Uppgift 13 Läs om 1.17 Trojanska kriget Kort sammanfattning byggd på Alf Henrikson, Antikens historier: Staden Troja hette som bekant också Ilion. Där härskade kung Priamos, förmäld med drottning Hekuba och fader till en mängd söner och döttrar. Äldst bland de förra var Hektor, som med lysande tapperhet förde befälet över stadens försvarare, medan hans bror Paris, som hade gett upphov till kriget, vekligt höll sig hemma i sitt palats hos den sköna Helena. Landskapet kring Troja och dess topografi tillhör också världslitteraturen. I stadens grannskap låg först och främst berget Ida. På ömse sidor om staden rann floderna Skamander och Simois, vilka inneslöt en slätt mellan staden och havet. Den kallades för den skamandriska slätten, och där utkämpades nu blodiga strider med växlande framgång varje dag i nio års tid. Något försök att storma Troja gjorde grekerna inte, och om någon egentlig belägring har Homeros heller ingenting att förtälja. Härarna ryckte helt enkelt ut på fältet varje morgon och höll drabbningar och envig tills skymningen föll. Grekerna som i de homeriska dikterna vanligen kallas achajer, ibland också danaer, hade gott om märkliga kämpar med skiftande specialiteter. En hette Stentor. Han hade en röst så ljudlig att han kunde överrösta femtio man. Från Kreta kom en tapper furste vid namn Idomeneus, från Argos, en ej mindre orädd krigare som hette Diomedes. Två av de mest framstående kämparna bar namnet Ajax. Achilles, tapprast bland de tappra, medförde sin oskiljaktige vän Patroklos. Handlingen i denna väldiga hjältedikt på nära sextontusen rader hexameter kan refereras i största korthet: den handlar om Achilles vrede och dess ödesdigra följder. En Apollons präst i Trojas grannskap hade blivit frånrövad sin dotter Kryseis som överlämnats till Agamemnon som hans personliga egendom. Till denne kom flickans far med guld och dyrbarheter för att friköpa sin dotter men blev högdraget avvisad och vände sig då till den gud han tjänade med bön om vedergällning. Apollon hörde sin tjänares bön, steg personligen ned till jorden och 31

började skjuta osynliga, pestbringande pilar in i grekernas läger. När pesten hade rasat i nio dagar vände sig Achilles till siaren Kalchas och frågade vad som borde göras, och Kalchas visste genast besked: Agamemnon måste återge Apollons präst hans dotter Kryseis. Agamemnon blev mycket förtörnad när Achilles meddelade honom detta. Han svarade att om han måste lämna ifrån sig Kryseis ville han hålla sig skadeslös genom att överta Achilles vackra slavinna Briseis i hennes ställe. Så skedde också. Achilles som älskade Briseis högt blev naturligtvis ursinnig och djupt bedrövad. Han gick ner till havets strand och anropade sin moder Thetis att skaffa honom hämnd på Agamemnon, och därpå stängde han in sig i sitt tält med sin cittra och vägrade att ta del i kriget vidare. Thetis begav sig under tiden upp till Olympen och utverkade av Zeus att trojanerna skulle ha övertaget i striden till dess Agamemnon försonade sig med Achilles. Zeus utfärdade denna bestämmelse trots att Hera darrade av vrede så att hela Olympen skalv, står det. Historien om Achilles vrede bildar så att säga ränningen i den väv av krigiska episoder som utgör Iliadens innehåll. Diktens huvudperson är emellertid knappast Achilles utan snarare trojanen Hektor. Om dennes korta besök hos sin maka Andromache och sin lille son Astyanax under en paus i striden handlar det sannolikt mänskligaste och åtminstone i våra dagar mest beundrade avsnittet i Iliaden, och även i övrigt är det kring hans gestalt som sympatierna koncentreras. Hektor och trojanerna hade stora framgångar, trängde fram ända till grekernas skepp vid stranden och lyckades rentav sätta eld på en del av dessa. I detta grekernas trångmål gick Patroklos till Achilles och lånade dennes vapen och rustning. Med dessas hjälp lyckades han utföra många hjältedater och driva trojanerna på flykten men mötte omsider sitt öde i kampen med Hektor själv. Sorgen över vännens död fick Achilles att glömma sitt groll mot Agamemnon, och sedan han genom sin moder Thetis försorg hade utrustats med en ny underbar rustning gick han trojanerna till mötes, sökte i stridsvimlet upp Hektor, dödade denne till hämnd för Patroklos och vanställde i sitt raseri hans lik genom att släpa det efter sin stridsvagn kring Trojas murar. Dikten slutar med att skildra Patroklos begravning och Hektors sista 32

Fortfarande imponerar Trojas befästningsmurar, som är över 3 000 år gamla. Rödfigurigt dryckeskärl, ca 480 f.kr. Bilden visar den gamle kung Priamos (till vänster) hos Achilles för att lösa ut sonen Hektors döda kropp (under soffan). 33

En besökare betraktar den ramp, på vilken enligt Schliemann den trojanska hästen förts in i Troja (det har senare visat sig att rampen är äldre än så). Just till vänster om rampen hittade Schliemann Priamos skatt. Del av diadem i hamrad guldplåt ur Priamos skatt fråntroja. 34

färd, sedan dennes döda kropp utlämnats till hans gamle fader kung Priamos som på gudarnas tillskyndan själv begav sig till sin fiendes tält. Fortsättningen på berättelsen om trojanska kriget är känd från andra källor; knappast någon av antikens författare har förresten undgått att beröra och anspela på detta allbekanta stoff. Achilles stupade snart för en pil som avsköts av Paris och styrdes av Apollon mot hans häl, den enda punkt där han var sårbar. Berättarna är alltid noga med att tala om att detta skedde vid den Skajiska porten, där Achilles försökte tränga in i Troja. Efter begravningen bestämdes det att hans underbara rustning skulle tillfalla den som tapprast hade försvarat hans lik mot trojanerna. Odysseus och Ajax, Telamons son från Salamis, gjorde då anspråk på rustningen, som efter mycken tvekan tillerkändes Odysseus. Detta grämde Ajax till den grad att han fick ett anfall av vanvett: han störtade in i en betande boskapshjord med draget svärd och anställde ett fruktansvärt blodbad bland kreaturen, som han tog för sina fiender. När han kom till sina sinnen och såg vad han hade gjort greps han av skamkänsla och tog sitt eget liv genom att kasta sig på sitt svärd. Kriget hade nu rasat i nio år, och det började gå upp för grekerna att enbart med våld kunde Troja knappast betvingas. Odysseus funderade då ut sin ryktbara krigslist: av tallar från berget Ida lät han tillverka en ofantlig trähäst som var ihålig och kunde rymma hundra beväpnade män. När den var färdig steg en utvald skara kämpar in i hästen under det att de övriga grekerna gick ombord på sina skepp och låtsades segla hem men gömde sig bland öarna i närheten. Häpna och glada trädde trojanerna ut ur sin stad och betraktade med undran den stora trähästen. De tillfångatog också en grekisk pojke som låg gömd i vassen vid floden Skamander. Han hette Sinon och var i själva verket i maskopi med Odysseus men sade sig ha flytt undan denne. Han lät förstå att trähästen var ett offer åt Pallas Athene och att grekerna hade byggt den så stor för attden inte skulle kunna föras in i Troja, som i så fall kunde väntas få åtnjuta gudinnans särskilda beskydd. Stort jubel utbröt bland trojanerna när de fick höra detta, och på tillskyndan av en opålitlig man vid namn Antenor började man överväga hur man 35