Sjukfrånvaro efter invandring

Social Insurance Report Sjukfrånvaro efter invandring Utrikes föddas tillgång till och nyttjande av sjukpenning ISSN 1654-8574

Utgivare: Upplysningar: Webbplats: Försäkringskassan Analys och prognos Therese Ljung 010-116 16 08 therese.ljung@forsakringskassan.se www.forsakringskassan.se

Förord Den ökade migrationen väcker ett flertal frågor om vilka utmaningar vi står inför och hur sjukförsäkringen kan komma att påverkas framöver. Denna rapport redovisar skillnader i tillgång till och nyttjande av sjukpenning mellan utrikes och inrikes födda. Analyserna är baserade på nationella register och kan därför redovisa hur förekomsten av sjukpenning för utrikes födda och inrikes födda ser ut i landet som helhet. Genom att ha rikstäckande information har vi i denna rapport även haft möjlighet att avgränsa befolkningen till individer som bedöms ha tillgång till sjukförsäkringen. Jämförelser av skillnader i sjukfrånvaro inom denna avgränsade befolkning ger en mer rättvis bild av sjukfrånvaron mellan olika grupper och gör det möjligt att dra slutsatser om vilka faktorer som är viktiga för att förklara skillnader i sjukfrånvaro. Resultaten ger en ökad kunskap kring utrikes föddas relation till sjukförsäkringen och är ett bidrag till skapa bättre förutsättningar att förstå hur invandring kan komma att påverka sjukfrånvaron framöver. Författare av rapporten är Therese Ljung (projektledare) och Petra Ornstein, båda verksamma på avdelning för Analys och prognos vid Försäkringskassans huvudkontor. Stockholm maj 2017 Gabriella Bremberg Avdelningschef Avdelningen för analys och prognos

Innehåll Sammanfattning... 5 Summary... 6 Inledning... 7 Metod och data... 9 Population... 9 Variabler... 9 Metodval... 10 Tillgång till sjukpenning... 12 Sjukpenninggrundande inkomst (SGI) är nyckeln till sjukpenning... 12 Samband mellan inkomst och sjukfrånvaro... 13 Definition av försäkrad... 16 Lägre andel försäkrade bland utrikes födda... 17 Vilka är de försäkrade?... 20 Utrikes födda står längre ifrån arbetsmarknaden... 20 Störst andel försäkrade från Europa... 22 Tiden i Sverige påverkar andelen försäkrade... 23 Förortskommuner till storstäderna har högst andel försäkrade... 25 Sjukfrånvaron bland försäkrade... 26 Utrikes födda har högre sjukfrånvaro... 26 Högst sjukfrånvaro i glesbygden... 28 Yrke och inkomst förklarar skillnader i sjukfrånvaro... 28 Högst sjukfrånvaro för individer från konfliktdrabbade områden... 31 Diskussion... 34 Referenser... 38 Bilaga 1... 40

Sammanfattning I takt med att andelen utrikes födda ökar i Sverige är det av flera skäl angeläget att öka kunskapen om gruppens relation till sjukförsäkringen. Denna rapport undersöker skillnader i tillgång till och nyttjande av sjukpenning mellan utrikes och inrikes födda. Bland de som bedöms ha tillgång till den inkomstbaserade sjukförsäkringen, de försäkrade, har gruppen utrikes födda en högre sjukfrånvaro än inrikes födda. Skillnaden förklaras till största delen av att utrikes födda är överrepresenterade i yrken med högre sjukfrånvaro. De arbetar vanligtvis inom service-, omsorg- och försäljningsyrken, yrken med jämförelsevis hög sjukfrånvaro. Utrikes födda är i stället underrepresenterade inom yrken som kräver högre utbildning samt ledningsarbete, yrkeskategorier med jämförelsevis låg sjukfrånvaro. Även om yrkesfördelningen förklarar mycket av den högre sjukfrånvaron bland utrikes födda kvarstår en ökad risk som inte kan förklaras av socioekonomiska faktorer och tiden på arbetsmarknaden. Orsaken till invandring och födelseland är två faktorer som ofta hänger samman med hälsa och hur snabbt individerna kommer in på den svenska arbetsmarknaden. Det finns mycket som tyder på att exempelvis psykiatriska sjukdomar är vanligare bland asylsökande och tenderar att ge konsekvenser för individers hälsa framåt i tiden. Avgränsas inte befolkningen till försäkrade är sjukfrånvaron i stället lägre för utrikes födda än för inrikes födda, vilket beror på att nästan hälften av alla utrikes födda inte är försäkrade och har en mer begränsad tillgång till sjukförsäkringen. För att vara berättigad till sjukpenning krävs att man har haft ett arbete och på så sätt kan få en sjukpenninggrundande inkomst (SGI) fastställd av Försäkringskassan. Bland befolkningen i Sverige finns en stor andel som inte har tillräckliga inkomster av arbete och som därmed har begränsad tillgång till sjukpenning. Andelen som står utanför de inkomstbaserade försäkringarna är betydligt större bland utrikes födda jämfört med inrikes födda. I rapporten görs en beräkning som visar att knappt hälften av alla utrikes födda i befolkningen uppnår en inkomstnivå som med hög sannolikhet ger tillgång till sjukpenning i praktiken. Kategorin betecknas i rapporten, något förenklat, som försäkrade. Bland inrikes födda i arbetsför ålder beräknas andelen försäkrade uppgå till cirka 70 procent. Utrikes födda är generellt en mer heterogen grupp än inrikes födda med större skillnader i yrke och utbildningsnivå. Utrikes föddas etablering på arbetsmarknaden är avgörande för att förstå utrikes föddas tillgång till sjukpenning, samt gruppens inverkan på utvecklingen av sjukfrånvaron framöver. 5

Summary Immigration to Sweden has increased largely over time. This report examines differences in access to sickness benefit and the utilization of it between immigrants and native Swedes. Immigrants have an increased risk of sickness benefit compared to native Swedes when the comparison was made between individuals who are expected to have high access to income-based sickness insurances (the insured). The difference was primarily explained by the fact that immigrants are overrepresented in occupations with higher incidence of sickness benefit. Immigrants usually work in the service industry, health care and sales industry, which are occupations with relatively high levels of sickness absence. At the same time, immigrants are underrepresented in professions requiring higher education and leadership, which are occupational categories with low levels of sickness absence. Although the choice of profession accounts for much of the higher levels of sickness benefit among immigrants, the increased risk remained after accounting for socioeconomic factors and labor market time. The reason for immigration and country of birth are two factors that are often associated with health and how quickly individuals enter the Swedish labor market, and tend to have consequences for the use of sickness benefit in the future. When the comparison of sickness benefit was made within the whole population, instead of being restricted to the insured, sickness benefit was instead lower among immigrants than native Swedes, which could be explained by the fact that nearly half of all immigrants have limited access to the sickness insurance. To be entitled to sickness benefit, it is necessary to be employed and thus receive a sickness-based income (SGI) which is determined by the Swedish Social Insurance Agency. Among the population in Sweden there is a large proportion that does not have sufficient income from work and thus has limited access to sickness benefit. That proportion is significantly greater among immigrants than native Swedes. This report makes a calculation that shows that only half of all immigrants in the population achieve an income level that is likely to enable them to receive sickness benefit in practice. The category is referred to, somewhat simplified, as the insured. Among the native Swedes, in working age, the proportion of insured individuals is estimated to be approximately 70 percent of the population. Immigrants are generally a more heterogeneous group compared to native swedes with greater differences in occupation and education. Immigrants' establishment in the labor market is crucial in understanding the availability of sickness benefits for immigrants, as well as how this group will affect the development of sickness absence in the future. 6

Inledning Denna rapport studerar utrikes föddas och inrikes föddas tillgång och nyttjande av sjukpenning. Antalet utrikes födda har varit ökande över tid och utgör i dag nästan 18 procent av befolkningen (SCB, 2016a). Historiskt sett har invandringen till stor del varit arbetskraftdriven, men de senaste decennierna har invandringen till Sverige framför allt dominerats av asylsökande och anhöriginvandring (Johansson m.fl., 2012). Under 2015 hade Sverige den högsta nivån av invandring någonsin till följd av oroligheter i världen. Utrikes föddas ökande andel av populationen väcker ett flertal frågor om vilka utmaningar vi står inför och hur sjukförsäkringen kan komma att påverkas framöver. Socialförsäkringarna med uppgift att ge inkomsttrygghet genom inkomstrelaterade individuella socialförsäkringar till alla förutsätter ett högt arbetskraftsdeltagande för att kunna ge generell välfärd. Försäkringskassans uppdrag är att bidra till att sjukfrånvaron håller en låg och stabil nivå framöver. Försäkringskassan har även som uppgift att prognostisera framtida sjukfrånvaronivåer och förväntade sjukskrivningskostnader. Det finns därför flera skäl till att vilja öka kunskapen om utrikes föddas relation till sjukförsäkringen, och att därmed skapa bättre förutsättningar att förstå hur invandring kan komma att påverka sjukförsäkringen och sjukfrånvaron framöver. För många som invandrar kan det dröja flera år innan man kommer in på arbetsmarknaden och uppfyller villkoren för inkomstbaserade förmåner enligt socialförsäkringsbalken. Utrikes födda som kommer till Sverige för att arbeta kommer tidigare och i högre grad in på arbetsmarknaden än de som invandrar av andra anledningar. Ankomstorsaken, ålder vid invandringstidpunkten samt tiden i Sverige är några faktorer som påverkar förutsättningarna för utrikes födda att komma in på arbetsmarknaden (Leao m.fl., 2009). Det finns även indikationer på att den erfarenhet som ligger bakom flyktinginvandringen allvarligt påverkar individens hälsa (Hollander m.fl., 2016), vilket ytterligare utgör en utmaning när det gäller att öka arbetskraftsdeltagande och motverka sjukfrånvaro bland utrikes födda framöver. Det finns även flera bakgrundsfaktorer som skiljer utrikes från inrikes födda, exempelvis köns- och ålderssammansättning, utbildningsnivå, yrke och inkomst, vilket skulle kunna leda till skillnader i sjukfrånvaro. En tidigare studie på svensk data tyder på att sjukfrånvaron är högre för utrikes jämfört med inrikes födda (Bengtsson och Scott, 2006), likaså visar resultat från en studie gjord på norsk registerdata på skillnader i sjukfrånvaro mellan grupperna även om de inte är stora (Dahl, 2010). Det finns dock en begränsad kunskap om skillnader i hälsa mellan utrikes och inrikes födda som faktiskt har ett arbete. 7

Syftet med denna rapport är att öka kunskapen kring skillnader i relation till sjukpenningen mellan utrikes och inrikes födda. Både tillgången till den inkomstbaserade delen av sjukförsäkringen (andelen sjukpenningförsäkrade) och nyttjandet av den (andelen med sjukfrånvaro) kommer studeras genom följande frågeställningar: Hur skiljer sig tillgången till sjukförsäkringen mellan utrikes och inrikes födda? Bland individer med tillgång till sjukförsäkringen, hur skiljer sig sjukfrånvaron mellan utrikes och inrikes födda. Vad kan förklara eventuella skillnader? Studien är registerbaserad med fokus på Sveriges befolkning i åldern 16 till 64 under åren 1999 till 2014. Sjukfrånvaron avgränsas här till förekomsten av utbetald sjukpenning och en sjukfrånvaro längre än 14 dagar under ett år. Rapporten är uppbyggd utifrån följande disposition. Först undersöks tillgången till de inkomstbaserade socialförsäkringarna i hela Sveriges befolkning i arbetsför ålder. Utifrån resultaten definieras begreppet försäkrad som används i rapportens senare delar för att avgränsa befolkningen till en population som med stor sannolikhet har möjlighet till sjukpenning vid sjukfrånvaro. Därefter beskrivs sammansättningen och demografiska skillnader för den försäkrade populationen. I sista delen beskrivs skillnader i sjukfrånvaro mellan utrikes och inrikes födda. Här redovisas förändringar i sjukfrånvaro över tid, regionala skillnader och vilka bakgrundsfaktorer som har starkast förklaringsgrad för skillnader mellan utrikes och inrikes födda. Sjukfrånvaron studeras även uppdelat på födelseregioner för olika invandrargrupper. Avslutningsvis diskuteras resultaten i förhållande till sjukfrånvarons framtida utveckling. Bilaga 1 innehåller mer detaljerade resultat som ett komplement till rapporten. 8

Metod och data Population Studien baseras på Försäkringskassans databas för analys av sjukpenningutbetalningar, MiDAS, sammankopplat med nationella register över tid, med information om inkomst, utbildning och födelseland. Populationen består av individer bosatta i Sverige i åldern 16 till 64. Uppföljningsperioden är 1999 till 2014. Åren före och efter exkluderas på grund av att det saknas inkomstuppgifter. Personer med hel sjuk- och aktivitetsersättning är exkluderade. Detta ger en population på i genomsnitt 5,5 miljoner individer respektive år, varav 16 procent i genomsnitt är utrikes födda. I analyserna av sjukfrånvaro avgränsas populationen till individer som definieras vara försäkrade. Detta innebär att en individ kan vara med i populationen allt från endast något år till hela perioden. Immigrerande inrikes födda exkluderas helt. Detta ger en population på i genomsnitt 3,7 miljoner individer respektive år, varav i genomsnitt 12 procent är utrikes födda. Totalt för åren 1999 till 2014 inkluderas cirka 5,8 miljoner unika individer minst någon gång under perioden. I undersökningen av skillnader inom gruppen utrikes födda avgränsas populationen ytterligare till just utrikes födda försäkrade år 2014. Detta ger en population på cirka 580 000 utrikes födda individer. Variabler Rapportens tre centrala termer är utrikes född, sjukfrånvaro, samt försäkrad. Individer definieras som utrikes född utifrån sitt födelseland, oberoende av föräldrarnas födelseland eller medborgarskap. Sjukfrånvaro studeras genom förekomsten av minst en utbetalning av sjukpenning eller rehabiliteringspenning under ett givet år. Sjukfrånvaron ska i tillägg vara längre än 14 dagar, vilket för anställda innebär förekomst av minst en dag med sjukpenning då sjukfrånvaroperioden inleds med 14 dagars sjuklön. Frekvens, omfattning eller orsaken till sjukskrivningen inkluderas därmed inte i denna rapport. Definitionen att vara försäkrad sätts vid en inkomst högre än 50 procent av 45-åringars medianinkomst. Notera att definitionen inte betyder att en individ är sjukpenningförsäkrad i formell mening det bedöms genom utredning av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) vid ansökningsdatum för sjukpenning utan ska ses som en kvalificerad bedömning på vilka individer som är inne på arbetsmarknaden och vid en prövning sannolikt skulle ha en arbetsbaserad inkomst över 24 procent av ett prisbasbelopp (den lägsta SGI). Begreppet syftar till att användas för 9

gruppjämförelser. För att inte förväxlas med att i formell mening bedömas ha tillgång till sjukpenning markeras genomgående rapportens skattade försäkrad-begrepp med kursiv stil. Kommunindelning hämtas från Sveriges kommuner och Landsting (SKL). SKLs indelning baserar sig på Sveriges demografi år 2011 och delar in Sveriges kommuner till 10 kommungrupper utifrån befolknings- och näringsstruktur, exempelvis utifrån tätortsstorlek, närhet till större städer och pendlingsmönster (Sveriges Kommuner och Landsting, 2011). Uppgifter om utbildningsnivå rapporteras kontinuerligt till SCB från landets skolor och utbildningsanordnare, och läggs efter bearbetning in i Utbildningsregistret vid den årliga uppdateringen. Uppgifter om utbildning för personer födda utanför Sverige kommer i första hand från folk- och bostadsräkningar samt enkätundersökningar riktade till personer som nyligen invandrat. Från och med 1999 genomförs en sådan enkät årligen (SCB, 2014). Måttet på Födelseregion följer SCBs landindelning för att ge jämförbarhet med övrig litteratur. Likaså yrkesfördelning följer SCBs standard för svensk yrkesklassificering för år 2012 som delar in alla yrken i 10 olika yrkesområden. Invandringsår innebär det datum för när personen folkbokfördes. Metodval Rapporten består i hög grad av deskriptiv statistik med jämförelser mellan utrikes och inrikes födda. För att studera vad som kan påverka sambandet mellan sjukfrånvaro och födelseland specificeras en regression. Syftet med regressionen är att studera hur olika bakgrundsfaktorer samvarierar med sjukfrånvaro. Utfallet är sjukfrånvaro, det vill säga förekomst av sjukfrånvaro med sjukpenning och ett sjukfall längre än 14 dagar under ett givet år. De förklarande faktorer som undersöks är bland annat kön, ålder, boendekommun, utbildning, yrke, inkomst, och antal år i Sverige. Eftersom utfallet i regressionen sjukfrånvaro antingen har värdet 0 eller 1 specificeras en logistisk regression. Det innebär att modellen skattar så kallade oddskvoter. När utfallet är ovanligt kan oddskvoter uppskattas vara detsamma som relativa risker. Sjukfrånvaro är däremot relativt vanligt vilket innebär att oddskvoterna kommer att överskatta de relativa riskerna. I denna studie har därför oddskvoterna räknats om till relativa risker, för att kunna ge en tydligare tolkning av resultaten. 1 Regressionsutfallen kan därmed tolkas i termer av procents överrisk för sjukfrånvaro. 1 Oddskvoterna (OR) har räknats om till relativa risker (RR) med hjälp av följande ekvation: RR=(OR/(1+OR))/0,5. 10

Många individer förekommer i populationen under flera år, vilket medför att de ingår i analyserna upprepade gånger. För att inte överskatta styrkan i regressionsanalyserna har vi kontrollerat för detta. 2 2 Dessa specifikationer innehåller så kallade random effects, det vill säga de tillåter individspecifik korrelation. 11

Tillgång till sjukpenning Personer som arbetar omfattas som regel av den inkomstbaserade sjukförsäkringen. I detta avsnitt undersöks populationens tillgång till sjukpenning för både utrikes och inrikes födda. Med utgångspunkt i resultaten definieras begreppet försäkrad som innebär att ha en årsinkomst större än 50 procent av 45-åringars medianinkomst. Definitionen avgränsar populationen till en grupp där de flesta individer vid händelse av sjukdom med stor sannolikhet kommer ha möjlighet till sjukpenning vid sjukfrånvaro under största delen av året och används i rapportens senare delar för att avgränsa analyserna till jämförbara grupper. Av hela Sveriges befolkning i arbetsför ålder definieras endast 48 procent av alla utrikes födda som försäkrade. Det innebär att över hälften av alla utrikes födda har begränsad tillgång till de inkomstbaserade socialförsäkringarna. Bland inrikes födda är andelen som definieras vara försäkrade 20 procentenheter högre, 70 procent. Sjukpenninggrundande inkomst (SGI) är nyckeln till sjukpenning Den som arbetar i Sverige omfattas i regel av den allmänna sjukförsäkringen. Det är ett obligatoriskt system som är till för att täcka inkomstbortfall vid sjukdom eller skada. Sjukförsäkringen har bosättningsbaserade delar som omfattar alla som är folkbokförda i Sverige. Sjukpenning är dock en inkomstbaserad försäkring, dvs. det är inte tillräckligt att bo i Sverige för att ha tillgång till den delen av sjukförsäkringen. För att ha rätt till sjukpenning krävs en sjukpenninggrundande inkomst (SGI) som fastställs av Försäkringskassan utifrån den beräknade förväntade arbetsinkomsten vid sjukskrivningstillfället. Inkomster som räknas med är endast inkomster från arbete. Dock kan man skydda sin SGI under perioder då man är frånvarande från ett arbete som exempelvis vid föräldraledighet och arbetslöshet. Den lägsta sjukpenninggrundande inkomsten är 24 procent av prisbasbeloppet respektive år, vilket motsvarade 10 700 kronor år 2017. Försäkringskassan registrerar dock endast en SGI när det kommer in en ansökan om ersättning. Det betyder att SGI endast finns och gäller för den tidpunkt när ansökan kommer in, på grund av exempelvis sjukdom eller föräldraförmåner. En SGI-beräkning kan ändå ses som den bästa approximationen av individens SGI-bedömningar i närtid, men även detta saknas helt för majoriteten av befolkningen. Det behövs därför ett annat sätt för att få en bild över andelen personer i olika grupper som har tillgång till sjukpenning. 12

Samband mellan inkomst och sjukfrånvaro Vi vet sedan tidigare att det finns ett samband mellan inkomst och hälsa (Bergh m.fl., 2012). Det finns också ett samband mellan ohälsa och sjukfrånvaro (Johansson och Hägglund, 2016), vilket kanske inte är helt överraskande i och med att sjukskrivning förutsätter arbetsoförmåga på medicinsk grund. Givet dessa två samband borde sjukskrivning och inkomst vara negativt korrelerade, dvs. högre inkomster innebär lägre sjukfrånvaron och tvärt om. Det förväntade negativa sambandet mellan inkomst och sjukfrånvaro borde endast gälla för individer med en inkomst som medför faktisk tillgång till sjukförsäkringen. Individer som under ett år varken har haft inkomst från arbete eller skyddat sin SGI har sannolikt inte haft tillgång till den inkomstbaserade delen av sjukförsäkringen under det året. Bland individer som haft mycket låga inkomster under året skulle däremot en del kunna få en SGI fastställd och därigenom vara berättigade till sjukpenning vid nedsatt arbetsförmåga, men långt ifrån alla. Bland dessa finns även individer som under delar av året, men inte hela, sannolikt haft tillgång till sjukpenning. Vid tillräckligt låga inkomster kommer behovet av tillgång till sjukpenning att dominera, så att sambandet mellan inkomst och sjukfrånvaro är positivt. Vid högre inkomster då bristande tillgång till de inkomstbaserade socialförsäkringarna är mindre vanligt kommer i stället kopplingen mellan inkomst och hälsa dominera, och sambandet mellan inkomst och sjukfrånvaro vara negativt. Brytpunkten för riktningen på sambandet mellan inkomst och sjukfrånvaro kan därmed användas för att undersöka vilka inkomstgrupper som har bristande tillgång till sjukpenning. Figur 1 Andel med sjukfrånvaro för olika pensionsgrundande inkomster, uppdelat på födelseland och kön, år 2014 20% 15% 10% 5% 0% Inrikes födda kvinnor Inrikes födda män Utrikes födda kvinnor Utrikes födda män Anm. Diagrammet visar endast årsinkomster upp till 600 000 kronor. Andelarna är grupperade i 40 000-kronorskategorier. 13

Figur 1 visar hur stor andel som haft minst en sjukfrånvaroperiod under år 2014 för personer med olika pensionsgrundande inkomster 3. Under perioder då inkomsten skyddas erhålls ofta pensionsgrundande inkomster som A kassa och föräldrapenning. Vi har därför valt att studera den pensionsgrundande inkomsten snarare än arbetsinkomsten. Den högsta punkten för sjukfrånvaro ligger vid en årsinkomst på cirka 240 000 kronor för nästan alla grupperna. Av alla individer med den årsinkomsten hade i genomsnitt 20 procent av alla kvinnor och 12 procent av alla män minst en sjukfrånvaroperiod under året. Notera att även om sjukfrånvaron skiljer sig med inkomsten så är den för en given inkomst mycket lika mellan utrikes och inrikes födda för både kvinnor och män. 4 Sjukfrånvaron minskar för inkomster över 240 000 kronor vilket är förväntat utifrån att individer med högre inkomster i allmänhet har en bättre hälsa. Mönstret gäller för både utrikes och inrikes födda, för både män och kvinnor, och ser likadant ut över tid. Individer med lägre inkomster visar också på en lägre sjukfrånvaro. Att individer med inkomster nära noll nästan inte har någon sjukfrånvaro alls under året var förväntat utifrån att sjukpenning är en inkomstbaserad försäkring. Att sambandet mellan inkomst och sjukfrånvaro bryts redan vid 240 000 kronor tyder på att det även bland individer med ett betydligt arbetsmarknadsdeltagande förekommer begränsad tillgång till sjukförsäkringen. Det finns ett flertal olika förklaringar bakom det mönstret. En delförklaring är att bedömningsgrunderna för nedsatt arbetsförmåga skiljer sig mellan arbetslösa och anställda. Arbetsförmågan för anställda bedöms mot uppgifter på arbetsplatsen och inte mot hela arbetsmarknaden. Det innebär att för två individer med tillgång till sjukförsäkringen, och allt annat lika, borde den arbetslösa uppvisa en lägre förekomst av sjukfrånvaro än den anställda. Utrikes födda har generellt sett haft en högre arbetslöshet vilket bland annat resulterat i en högre andel avslag än inrikes födda eftersom att kraven för bifall då är högre (ISF, 2016b). Arbetslösa som får aktivitetsstöd för att delta i arbetsmarknadspolitiska program får även fortsatt aktivitetsstöd vid sjukfrånvaro, i stället för sjukpenning. Sammantaget innebär detta att arbetslösa uppvisar en lägre incidens för sjukfrånvaro längre än 14 dagar än anställda (Försäkringskassan, 2016). 5 Andra potentiella förklaringar är mer problematiska. Det finns sannolikt ett inkomstspann med individer som har rätt till sjukpenning vid nedsatt arbetsförmåga, men som har en jämförelsevis kostsam självrisk. Exempelvis 3 Den pensionsgrundande inkomsten är ett bra mått på den genomsnittliga sjukpenninggrundande inkomsten under ett givet år och inkluderar förutom lön även inkomster från föräldrapenning, sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning och A-kassa. 4 Figuren indikerar att sjukfrånvaron är något högre för inrikes födda jämfört med utrikes födda för inkomstkategorier under 300 000 kronor. Det sambandet finns dock endast under åren 2012 till 2014. Tidigare år har andelen sjukfall i motsats varit vanligare bland utrikes födda för alla givna inkomstkategorier. 5 Se specifikt diagram 6 i Försäkringskassan (2016). 14

individer med små ekonomiska marginaler kan uppleva karensdagen som hindrande hög. Ett sådant beteende, så kallad sjuknärvaro, kan dock riskera att i längden leda till förvärrad ohälsa (Petterson-Lidbom & Thoursie, 2013). En annan grupp är de som har svag koppling till arbetsmarknaden och därmed upplever ytterligare kostnader i samband med sjukfrånvaro. Bland annat kan individer med otrygga anställningsformer uppleva att sjukfrånvaro medför en allt för hög risk att bli bortvald av arbetsgivaren i framtiden (Hesselius, 2007). Personer med tidsbegränsade anställningar kan även ha svårt att påvisa att de skulle ha arbetat framöver, även om de kan uppvisa arbetstid historiskt. Att det sistnämnda är ett problem har tidigare diskuterats av Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF, 2016a). Dessa mekanismer kan innebära att individer som utifrån intentionerna med de inkomstbaserade socialförsäkringarna borde vara försäkrade, och är med och finansierar sjukförsäkringen, i realiteten inte upplever sig ha tillgång till sjukpenning. De här resultaten innebär att även om de formella förutsättningarna för att erhålla sjukpenning är uppfyllda vid en inkomst på 24 procent av ett prisbasbelopp visar Figur 1 att det reella nyttjandet kräver inkomster som är betydligt högre. Det vill säga även om kraven för sjukpenning är uppfyllda finns det andra faktorer som påverkar en individs användning av sjukförsäkringen. Inkomstnivåerna i befolkningen redovisas i Figur 2 och skiljer sig åt mellan utrikes och inrikes födda liksom mellan män och kvinnor. Andelen höginkomsttagare är allra flest för inrikes födda män, medan utrikes födda kvinnor har lägst inkomster. Att helt sakna pensionsgrundande inkomst, och därmed sannolikt stå utanför både arbetsmarknad och sjukförsäkring, är vanligare bland utrikes födda än inrikes födda. Bland utrikes födda finns även en större grupp låginkomsttagare med inkomster under 100 000 kronor per år, med begränsad möjlighet att nyttja sjukförsäkringen vid sjukdom (se även Figur 1). 15

Figur 2 Andel (procent) med olika pensionsgrundande inkomster i populationen 16 64 år, uppdelat på födelseland och kön, år 2014 14% 12% 10% 8% 6% 4% 2% 0% Inrikes födda kvinnor Inrikes födda män Utrikes födda kvinnor Utrikes födda män Anm. Diagrammet visar endast årsinkomster upp till 600 000 kronor. Andelarna är grupperade i 40 000-kronorskategorier. Definition av försäkrad För att kunna undersöka skillnader i sjukfrånvaro (utan att resultaten främst ska plocka upp skillnader i tillgång till sjukpenning) behöver vi göra någon sorts avgränsning av populationen. På grund av bristande tillgång till dagsaktuella inkomstuppgifter väljer vi att låta avgränsningen baseras på årsinkomsten. Vi vill i tillägg till att inkludera individer som har arbetsinkomst även få med individer som kan ha skyddat en tidigare arbetsinkomst: långtidssjukskrivna och föräldralediga med föräldrapenning över basbeloppet. Därmed är det den pensionsgrundande inkomsten snarare än arbetsinkomsten som är relevant för avgränsningen. Gränsen för vilken årsinkomst som ska användas kan inte vara för högt satt eftersom det skulle innebära att många låginkomstyrken där flertalet utrikes födda arbetar exkluderas. Det verkar även önskvärt att i den utsträckning det är möjligt fånga individer som arbetar deltid, säsongsbaserat eller av andra orsaker haft arbetsinkomst eller skyddat sin SGI under merparten av ett givet år. Givet utgångspunkten att göra en avgränsning för att fånga en stor andel av individerna som kan få sjukpenning vid ansökan under huvuddelen av ett givet år baserades definitionen även på ett gränsvärde som tidigare använts för att identifiera invandrares arbetsmarknadsinträde (Erikson m.fl., 2007). Definitionen för att tolkas som försäkrad sätts i denna studie till att ha en pensionsgrundande inkomst högre än 50 procent av 45-årings medianinkomst. Eftersom inkomster ändras över tid blir medianinkomsterna olika varje år. Att vara försäkrad i denna mening motsvarar därför att ha en årsinkomst på minst cirka 100 000 kronor år 1999 och 170 000 kronor under år 2014. 16

Resultaten i Erikson m.fl. (2007) visade att individer med en inkomst över detta gränsvärde i en majoritet av fallen haft en varaktig anknytning till arbetsmarknaden också framåt i tiden. Det passar våra syften med avgränsningen till denna definition av de försäkrade. Även om andra inkomster än arbetsinkomster inkluderas i vår definition baserar de sig bakåt i tiden på arbetsinkomster, eftersom endast de inkomstbaserade socialförsäkringarna kan ge inkomster över gränsvärdet för att definieras som försäkrad. Årsinkomsten som krävs för att vara försäkrad inkluderar troligtvis de flesta låginkomstyrken och de med en svag arbetsmarknadskoppling som har tillgång till sjukförsäkringen under året. Utifrån att sambandet mellan inkomst och sjukfrånvaro vänder vid inkomster över vår försäkrad-gräns noterar vi att en del av de som definieras som försäkrade inte har full tillgång till sjukförsäkringen. Avgränsningen av vilka individer vi bedömer som försäkrade innebär ett visst mått av godtycke, och ska ses som en kvalificerad bedömning en analysstrategi snarare än en precis skattning. Lägre andel försäkrade bland utrikes födda Genom att använda den här definitionen på att vara försäkrad kan vi studera skillnader i sannolikheten att beviljas sjukpenning mellan olika grupper. Figur 3 visar andelen försäkrade och hur den har förändrats över tid för utrikes och inrikes födda. Vi ser en tydlig skillnad i andelen försäkrade mellan utrikes och inrikes födda män och kvinnor. Figur 3 Andel individer som är försäkrade av befolkningen i åldern 16 64 över tid, uppdelat på födelseland och kön 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Inrikes födda kvinnor inrikes födda män Utrikes födda kvinnor Utrikes födda män 17

Av hela den arbetsföra befolkningen 6 år 2014 var 48 procent av alla utrikes födda och 70 procent av alla inrikes födda definierade som försäkrade. Det mönstret har varit relativt konstant över tid, även om nivån låg något högre i början av 2000-talet. För båda grupperna ligger andelen försäkrade några procentenheter högre bland män än bland kvinnor. Att utrikes födda har en lägre andel försäkrade beror troligtvis på ett lägre arbetskraftsdeltagande i kombination med att det tar längre tid att komma in på arbetsmarknaden. Andelen inrikes födda som inte skattas vara försäkrade är inte heller försumbar, 30 procent. Stora grupper har därmed en begränsad tillgång till de inkomstbaserade försäkringarna. Andelen försäkrade bland de utrikes födda år 2014 som varit minst 9 år i Sverige är 65 procent vilket nästan är lika stor andel som bland inrikes födda. Att arbetsmarknadsinträde och därmed tillgången till de inkomstbaserade försäkringarna tar tid kommer vi att diskutera mer längre fram i rapporten, bland annat i avsnitten som handlar om tid i Sverige respektive regionala skillnader. För att ge en tydligare koppling till populationen som helhet redovisas i Tabell 1 andelen försäkrade och populationens sammansättning, år 2014. Tabell 1 Andelen av befolkningen i åldern 16 64 år uppdelad på försäkrade och samtliga, födelseland och kön, år 2014 År 2014 50 procent av 45-åringars medianinkomst 1 (%) Inrikes födda 70 79 Män 72 41 Kvinnor 69 38 Populationens sammansättning (%) Utrikes födda 48 21 Män 51 11 Kvinnor 45 10 Totalt 66 100 1 Andel av befolkningen inom varje kategori. Sammanfattningsvis innebär en avgränsning till försäkrade att en större andel av utrikes födda än inrikes födda exkluderas ur populationen. Hälften av alla utrikes födda är inte försäkrade, drygt 20 procentenheter lägre än nivån bland inrikes födda. Det innebär att hade vi inte gjort någon avgränsning alls, utan inkluderat alla individer i arbetsför ålder, skulle det ha medfört att utrikes födda i snitt skulle ha en lägre sjukfrånvaro än inrikes födda. Det skulle då inte gå att skilja konsekvenserna av att över hälften av alla utrikes födda har begränsad tillgång till sjukpenning från skillnader i sjukfrånvaro hos befolkningen med faktisk tillgång till de inkomstbaserade försäkringarna. 6 Vår definition av populationen inkluderar alla folkbokförda i åldern 16-64 år (i likhet med sjukpenningtalets nämnare). Ungdomar har dock i allmänhet ett mycket lågt arbetsutbud. Skulle vi avgränsa populationen till åldersspannet 19-64 skulle andelen försäkrade i stället vara 77 procent för inrikes födda och 53 procent för utrikes födda. 18

Det definierade begreppet försäkrad handlar i grunden om individers koppling till arbetsmarknaden men skiljer sig något från andra beskrivningar av detta. Det mått som oftast används är sysselsättningsgrad, som baseras på andelen personer som under en referensvecka utförde minst en timmes arbete eller som skulle utfört minst en timmes arbete men varit tillfälligt frånvarande. 7 Sysselsättningsgrad är på så sätt ett både snävare och vidare begrepp än försäkrad. Det inkluderar inte arbetslösa som skyddat sin tidigare arbetsinkomst genom att vara arbetssökande. Det inkluderar samtidigt individer vars arbetskraftsdeltagande är allt för sporadiskt eller lågt för att berättiga till de inkomstbaserade försäkringarna, och det visar sig att denna grupp är mycket större. År 2014 var sysselsättningsgraden i Sverige 83 procent för inrikes födda och 68 procent för utrikes födda (SCB, 2016b). Vår tolkning av skillnaden i resultat mellan sysselsättningsgraden och andelen försäkrade är därför att sysselsättningsgraden utgörs av individer med svag koppling till arbetsmarknaden, som dock inte står helt utanför. År 2014 var skillnaden 13 procentenheter för inrikes födda och 20 procentenheter för utrikes födda. 7 Från SCBs begreppsdefinitioner för Arbetskraftsundersökningarna. 19

Vilka är de försäkrade? Jämfört med hela befolkningen har personer som här definierats som försäkrade i högre grad eftergymnasial utbildning och känt yrke. För utrikes födda är fördelningen tydligast där 40 procent av befolkningen som helhet saknar information om yrkeskategori medan detta endast gäller för 7 procent av de försäkrade. Genom att avgränsa befolkningen till försäkrade minskar skillnaderna i utbildningsnivå och yrkesfördelning mellan utrikes och inrikes födda. Av de försäkrade är utrikes födda överrepresenterade inom yrkeskategorier med jämförelsevis hög sjukfrånvaro så som service, omsorg och försäljning. Yrken som kräver högre utbildning, samt ledningsarbete, är i motsats vanligare bland inrikes födda. De flesta utrikes födda försäkrade kommer från Europa och därefter från länder i Asien, Mellanöstern inklusive Turkiet. Andelen bland utrikes födda som är försäkrade ökar med individens tid i Sverige. Utrikes födda står längre ifrån arbetsmarknaden Utrikes och inrikes födda skiljer sig åt i utbildningsnivå. Demografiska skillnader i utbildningsnivå kan förväntas ha konsekvenser för sjukfrånvaromönstret eftersom individer med hög utbildning ofta har en högre inkomst och därmed en lägre förväntad sjukfrånvaro. Figur 4 visar utbildningsnivån för samtliga i befolkningen respektive för de försäkrade, uppdelat på födelseland. Utrikes födda har i större utsträckning endast förgymnasial utbildning i jämförelse med inrikes födda, men samtidigt har utrikes födda nästan lika stor andel eftergymnasial utbildning som inrikes födda. Dessutom är det övervägande utrikes födda som saknar eller har okänd utbildningsnivå. Utrikes födda är därför en mer heterogen grupp med större skillnader i yrke och utbildningsnivå än inrikes födda. Det framgår också att avgränsningen till försäkrade ger större skillnader i utbildningsnivå för utrikes än för inrikes födda. Framför allt minskar andelen inom kategorin Saknas/Okänd betydligt genom att bland utrikes födda gå från 16 procent bland samtliga i populationen till endast 3 procent av de försäkrade. 20

Figur 4 Utbildningsnivå för samtliga respektive försäkrade, uppdelat på utrikes och inrikes födda, år 2014 Eftergymnasial utbildning Gymnasial utbildning Förgymnasial utbildning Saknas/Okänd 0% 10% 20% 30% 40% 50% Utrikes födda samtliga Utrikes födda försäkrade Inrikes födda Samtliga Inrikes födda försäkrade Skillnaderna i utbildningsnivå reflekteras även i yrkeskategorier (se Figur 5). Här framkommer tydligt den stora andelen utrikes födda som ännu inte gjort sitt arbetsmarknadsinträde genom att andelen utan yrkesinformation bland samtliga utrikes födda ligger på nästan 40 procent. Figur 5 Yrkesfördelning för samtliga respektive försäkrade, uppdelat utrikes och inrikes födda, år 2014 Chefsyrken Krav på fördjupad högskolekompetens Krav på högskolekompetens Administration och kundtjänst Service-, omsorgs- och försäljningsarbete Byggverksamhet och tillverkning Maskinell tillverkning och transport Kortare utbildning/introduktion Saknas/Okänd 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% Utrikes födda samtliga Utrikes födda försäkrade Inrikes födda Samtliga Inrikes födda försäkrade Resultaten visar på att utrikes födda har en svagare position på arbetsmarknaden än inrikes födda och går i linje med att en lägre andel av utrikes födda kategoriseras som försäkrade. Bland alla försäkrade är andelen yrken som kräver fördjupad och allmän högskolekompetens högre för inrikes födda, medan andelen yrken inom service-, omsorg- och försäljningsarbeten samt yrken utan krav på särskild utbildning är högre för utrikes födda. Även 21

bland försäkrade utrikes födda saknas dock information om yrkeskategori för 7 procent av individerna. Systematiska skillnader i yrkesfördelningen mellan inrikes och utrikes födda kan förväntas få konsekvenser för sjukfrånvaron, eftersom sjukfrånvaron generellt skiljer sig åt för olika yrken. Vård och omsorg, en yrkeskategori där utrikes födda är överrepresenterade, stod exempelvis för en femtedel av alla sjukfall i Sverige år 2014, trots att de representerade en åttondel av alla anställda (Försäkringskassan, 2015). Vår avgränsning av populationen leder till att vi undersöker en grupp med starkare arbetsmarknadsanknytning än befolkningen i snitt. Avgränsningen minskar skillnaderna mellan utrikes och inrikes födda genom att en större andel av den utrikes födda befolkningen exkluderas. Utrikes födda inom gruppen försäkrade har generellt sett lägre utbildning och arbetar i högre utsträckning i yrken där sjukfrånvaron är högre än för inrikes födda. Störst andel försäkrade från Europa Utrikes födda som är försäkrade kommer från olika delar av världen. I Tabell 2 redovisas hur stor andel som är försäkrade inom varje födelseregion samt vilka geografiska områden utrikes födda individer som är försäkrade kommer ifrån. Tabell 2 Andelen försäkrade bland utrikes födda i åldern 16 64 år, uppdelad på kön och födelseregion, år 2014 Kvinnor Män Andel (%) Antal Andel (%) Antal Andel av försäkrade (%) Norden utom Sverige 68 45 004 63 37 447 14 varav Finland 76 31 709 75 24 056 10 EU 12 utom Norden 48 18 380 57 30 295 8 varav Grekland 48 1 768 57 3 277 1 Övriga Europa 54 78 811 61 82 888 28 Afrika söder om Sahara 29 15 537 36 20 667 6 Asien utan Mellanöstern 39 41 072 43 33 291 13 MENA 35 48 766 45 78 501 22 varav Turkiet 46 7 283 59 12 561 3 Nordamerika 45 6 185 52 7 880 2 Sydamerika 56 15 856 61 16 878 6 Oceanien 53 1 684 53 1 684 1 Totalt 46 270 303 51 309 531 100 1 MENA inkluderar här länder i Mellanöstern, Nordafrika och Turkiet. De flesta utrikes födda försäkrade kommer från Europeiska födelseregioner (Norden utom Sverige, EU 12 utom Norden och Övriga Europa); de representerar hälften av alla utrikes födda försäkrade. Därefter är en stor andel utrikes födda från Asien och MENA; de motsvarar 35 procent av alla försäkrade. Mellan 1 till 6 procent av utrikes födda försäkrade har sitt ursprung från Afrika söder om Sahara, Oceanien, Nord- och Sydamerika. 22

Andelen försäkrade skiljer sig även åt inom olika födelseregioner. Några länder redovisas separat eftersom tidigare rapporteringar tyder på att dessa länder kan skilja sig från andra länder inom samma födelseregion (Försäkringskassan, 2005). Andelen försäkrade är som störst för utrikes födda från de nordiska länderna, där 68 procent av alla folkbokförda var försäkrade år 2014. Särskilt utmärker sig utrikes födda från Finland med en andel på 76 procent. De grupper som har lägst andel försäkrade är födda i födelseregionerna Afrika söder om Sahara, Asien utan Mellanöstern och MENA, där andelarna varierar mellan 29 och 45 procent för kvinnor och män. Resultaten visar att utrikes födda från olika regioner inte har samma tillgång till sjukförsäkringen. För nästan alla födelseregioner har män en högre andel försäkrade än kvinnor. De grupper som skiljer ut sig är utrikes födda från de nordiska länderna där kvinnor i något högre utsträckning är försäkrade än män. Tiden i Sverige påverkar andelen försäkrade Från det året man invandrar kan det ta många år att komma i arbete och få tillgång till den inkomstbaserade sjukförsäkringen. Figur 6 visar andelen försäkrade ett visst antal år efter migrationen för personer som invandrade mellan åren 1999 och 2014. På x-axeln visas invandringsåret och på y-axeln hur stor andel som, enligt definitionen, är försäkrade. Varje linje representerar i sin tur ett visst antal år sedan invandringsåret. Figur 6 Andel (procent) av respektive invandringskohort 1 som är försäkrade efter ett visst antal år i Sverige Andel försäkrade 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 9 år 8 år 7 år 6 år 5 år 4 år 3 år 2 år 1 år Invandringsår 1 Figuren avgränsas till utrikes födda som invandrar från och med 16 års ålder och inte är äldre än 64 år vid given tidpunkt. Exempelvis: Av alla utrikes födda som invandrade år 1999 (och då var äldre än 16 år) var 49 procent försäkrade efter 9 år i Sverige (bland de som inte hunnit fylla 65 år). Se Bilaga 1 för exakta siffror. 23

Vi ser att andelen försäkrade stiger för varje redovisat år. Exempelvis, av alla som kom till Sverige 1999 var 23 procent försäkrade redan året efter invandring och 30 procent efter två år, medan efter 9 år var 49 procent försäkrade av den invandringskohorten. En individ kan vara försäkrad ett visst år för att sedan förlora kopplingen till arbetsmarknaden. Andelen som någonsin varit försäkrade är därför något högre än vad som redovisas i Figur 6. Efter nio år i landet har de flesta som kommer att komma i arbete gjort så, varför senare år har utelämnats ur figuren. Personer som är försäkrade de tre första åren har förmodligen till stor del arbetskraftsinvandrat eller anhöriginvandrat eftersom etablering i Sverige och språk ofta är ett hinder för asylsökande att komma in på arbetsmarknaden efter så kort tid. Även utbildningar kan behöva kompletteras eller läsas om. 8 Notera även att den genomsnittliga andelen försäkrade av samtliga utrikes födda år 2014, 48 procent, drivs neråt av individer som nyligen invandrat. Om vi inkluderar alla utrikes födda i befolkningen, det vill säga även de som invandrat tidigare än 1999 samt före 16 års ålder, är i genomsnitt 65 procent försäkrade år 2014 efter minst nio år i Sverige. Resultaten tyder därför även på att personer som invandrat det senaste decenniet står längre ifrån arbetsmarknaden än personer som invandrade under 80- och 90- talet. Det finns ingen markant skillnad i avståndet mellan linjerna över tid, vilket indikerar att inträdeshastigheten varit lika stor för alla utrikes födda, oavsett invandringsår, sedan 1999. Däremot är avstånden mellan åren inom respektive invandringsgrupp minskande, vilket innebär att hastigheten med vilken de utrikes födda över tid etablerar sig på arbetsmarknaden och blir försäkrade gradvis minskar. Andelen försäkrade har haft relativt små svängningar sedan 1999. En förklaring kan vara att de senaste 15 åren har Sverige varit jämförelsevis mer ekonomiskt stabilt än tidigare år. Dagens nivåer av andelen försäkrade är tillbaka på de andelarna som fanns bland utrikes födda som invandrade i början av 90-talet då vi hade en tydlig lågkonjunktur i Sverige. Som mest hade 70 procent av de utrikes födda som invandrade i mitten av 80-talet och mitten av 90-talet kommit i arbete någon gång, vilket var perioder när det ekonomiska läget var gynnsamt (Eriksson m.fl. 2007). Den höga andelen av utrikes födda i arbete drevs då mycket av arbetskraftsinvandrare från Finland som skiljer sig från personer som får uppehållstillstånd i dag. Konjunkturen kan därför inte förklara hela utvecklingen av andelen utrikes födda som kommer i arbete, utan egenskaper hos invandringskohorterna som varierar över tid (så som utbildningsnivån och orsaken till invandringen) är också viktiga för hur väl individer som invandrar kommer in på arbetsmarknaden. 8 Att invandringsorsaken är central för tiden till arbetsmarknadsinträde har visats tidigare, se exempelvis diskussion i Eriksson m.fl. (2007) eller Eriksson (2011) 24

Förortskommuner till storstäderna har högst andel försäkrade Arbetsmarknaden är avgörande för tillgången till sjukförsäkringen. I denna del undersöks därför om det finns en regional spridning i hur stor andel av befolkningen som är försäkrad. Figur 7 visar hur andelen försäkrade skiljer sig åt utifrån SKLs kommunindelning (baserat på befolknings- och näringsstruktur). Figur 7 Andel försäkrade av Sveriges befolkning 16 till 64 år, uppdelat på kommungrupp, födelseland 1 och antal år i Sverige, år 2014 Inrikes födda Utrikes födda samtliga Utrikes födda 3 år i landet 9 Glesbygd Förort till storstäderna Utrikes födda 5 år i landet Utrikes födda 9 år i landet Glesbygd 6 Förort till storstäderna Glesbygd Glesbygd Glesbefolkad Storstäder Förort till storstäderna 0 30% 40% 50% 60% 70% 3 Andel försäkrade (av Sveriges befolkning) -3 Minst antal år i Sverige 1 Utrikes födda är uppdelade efter antal år sedan invandring. Exempelvis bubblorna vid minst 0 år i Sverige redovisar hur stor andel av alla utrikes födda som är försäkrade inom olika kommungrupper. Resterande mätpunkter visar hur stor andel som är försäkrade inom olika kommungrupper av utrikes födda som varit minst 3, 5 och 9 år i Sverige. Se Bilaga 1 för exakta siffror. Andelen av befolkningen i åldern 16 till 64 som definierats vara försäkrade beskrivs av x-axeln. Utrikes födda ligger till vänster om inrikes födda eftersom de i lägre grad är försäkrade oavsett kommuntyp. Kartläggningen visar att det finns en stor regional skillnad i hur stor andel som blir försäkrade bland utrikes födda. Glesbygdskommuner har lägst andel försäkrade bland utrikes födda medan förortskommuner till storstäderna har högst andel. Inrikes födda visar däremot inte på några större regionala skillnader i andelen som blir försäkrade (se Bilaga 1 för exakta siffror). Utplaceringen av asylsökande har i hög grad följt tillgången på lediga bostäder, medan invandrares flyttmönster har gått i riktning mot tätorter (Wennström och Öner, 2015). Detta innebär att om vi studerar det sammanlagda regionala mönstret (längst ned i Figur 7) domineras den utrikes födda populationen i mer glesbefolkade delar av landet av individer som varit mycket kort tid i landet. Vi ser också att andelen försäkrade i glesbygd radikalt förändras från 35 procent när vi studerar totalen till 61 procent när vi kräver att populationen ska ha varit minst nio år i landet. 25

Sjukfrånvaron bland försäkrade Bland försäkrade har utrikes födda en högre sjukfrånvaro jämfört med inrikes födda, vilket till stor del kan förklaras av att de arbetar i yrken där sjukfrånvaron är högre. Inom specifika yrkeskategorier kvarstår dock en något förhöjd sjukfrånvaro bland utrikes födda, men mycket tyder på att utrikes och inrikes födda har liknande sjukfrånvaromönster. Utrikes födda har högre sjukfrånvaro Sjukfrånvaron visar olika mönster beroende på vilken population som studeras. I detta avsnitt studeras specifikt sjukfrånvaron för den försäkrade populationen. Figur 8 och Figur 9 är dock uppdelat på både försäkrade och samtliga för att ge en transparent jämförelse. Figur 8 redovisar skillnaden i sjukfrånvaron för utrikes födda relativt inrikes födda över tid separat för kvinnor och män. Figur 8 Sjukfrånvaro för utrikes födda som procent av sjukfrånvaro för inrikes födda, uppdelat på kön, och separat för försäkrade och samtliga 50% 40% 30% 20% 10% 0% -10% -20% -30% Försäkrade kvinnor Samtliga kvinnor Försäkrade män Samtliga män Anm: Utrikes födda försäkrade jämförs med inrikes födda försäkrade, medan samtliga utrikes födda jämförs med samtliga inrikes födda. Exempelvis, år 1999 hade utrikes födda försäkrade kvinnor 22 procent högre sjukfrånvaro jämfört med inrikes födda försäkrade kvinnor. Samma år var sjukfrånvaron bland samtliga utrikes födda kvinnor i stället 9 procent lägre jämfört med samtliga inrikes födda kvinnor. Sjukfrånvaron är betydligt högre för utrikes födda i kategorin försäkrade, för både kvinnor och för män. Bland utrikes födda kvinnor har sjukfrånvaron varit runt 20 procent högre än för inrikes födda kvinnor fram till och 26