EXAMENSARBETE. Tvångsmedelsutövning enligt RB 28 kap. När och hur får de användas? Anna Pettersson. Filosofie kandidatexamen Rättsvetenskap

EXAMENSARBETE Tvångsmedelsutövning enligt RB 28 kap När och hur får de användas? Anna Pettersson Filosofie kandidatexamen Rättsvetenskap Luleå tekniska universitet Institution för ekonomi, teknik och samhälle

Tvångsmedelsutövning enligt RB 28kap När och hur får de användas. 2012-05-25 Luleå Tekniska Universitet Avdelningen för rättsvetenskap Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle Anna Pettersson

Sammanfattning I Sverige har vi som allmän utgångspunkt att varje medborgare är skyddad mot kroppsliga och integritetskränkande ingrepp, husrannsakan, kroppsvisitation och liknande intrång. Dessa lagstadgade skydd återfinns i Regeringsformens 2 kapitel. I vissa situationer måste dock den enskildes intresse av integritetsskydd inskränkas. I Rättegångsbalkens 28 kapitel finner vi regler för när och hur den enskildes lagstadgade integritetskydd får inskränkas genom tvångsmedelsutövning Det är dessa bestämmelser som jag har försökt utreda i denna uppsats. Utöver de konkreta reglerna som uttrycks i RB 28 kap aktualiseras ett antal principer vid tvångsmedelsutövning. Dessa har jag efter bästa förmåga försökt konkretisera. Förutom att försöka utreda när och hur dessa tvångsmedel får användas har jag även tittat på ett antal anmälningar till JO och försökt att utifrån lagstadgade regler och principer utreda vad som rent praktiskt gäller vid tvångsmedelsutövning. Vad jag konstaterat är att tillämpningen av tvångsmedel inte är konsekvent. Vad som gäller i ett fall, är inte tillämpligt i ett annat.

Förkortningar BrB: EKMR: FUK: HD JO: Brottsbalken Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna Förundersökningskungörelsen Högsta domstolen Justitieombudsmannen NJA II: Nytt juridiskt arkiv avd. 2 PL: Prop.: RB: RF: SOU: ÅFS Polislagen Proposition Rättegångsbalken Regeringsformen Statens offentliga utredningar Åklagarmyndighetens författningssamling

Innehållsförteckning Sammanfattning Förkortningar 1.1. Inledning 1 1.2 Syfte/frågeställning 1 1.3 Avgränsning 1 1.4 Metod 2 1.5 Disposition 2 1.6 Definitioner 2 2. Allmänt Tvångsmedel 3 2.1 Utgångspunkt 3 2.2 Principer 4 3. Tvångsmedlen 6 3.1 Husrannsakan 6 3.1.1 Reell husrannsakan 7 3.1.1.1 Förutsättningar 8 3.1.2 Personell husrannsakan 10 3.1.2.1 Förutsättningar 11 3.2 Kroppsvisitation 13 3.2.1 Förutsättningar 15 3.3 Kroppsbesiktning 16 3.3.1 Förutsättningar 17 3.3.1 Speciellt om salivprov 18 4. Tillämpning av principer 19 4.1 Reell husrannsakan 19 4.2 Personell husrannsakan 19 4.3 Kroppsvisitation 20 4.4 Kroppsbesiktning 20 5. Beslut och Befogenhet 21 5.1 Reell husrannsakan 21 5. Personell husrannsakan 23 5.3 Kroppsvisitation 24 5.4 Kroppsbesiktning 24 6. JO 25 6.1 Husrannsakan 25 6.2 Kroppsvisitation 30 6.3 Kroppsbesiktning 32 7. Diskussion 35 8. Källförteckning 39

1.1. Inledning Under mina sex terminer på rättsvetenskapliga programmet har jag funnit att processrätten är ett av de ämnen som intresserar mig mest och då främst straffprocessrätten, speciellt intressant finner jag straffprocessuella tvångsmedel vara. Dock fördjupade vi oss inte så mycket i straffprocessen då det rättsvetenskapliga programmet i Luleå har inriktning på miljö och offentligrätt. Användningen av tvångsmedel inom straffprocessen är något som är mycket betydelsefullt rent praktiskt men också relativt svårt. Ju mer man studerar ämnet desto mer inser man att området förekommer mycket begränsat inom den juridiska litteraturen och att den mesta litteraturen behandlar tvångsmedlet häktning. Efter att ha studerat tvångsmedlen översiktligt, parallellt med Europakonventionen och Regeringsformen fann jag det intressant att ta reda på mer om när och hur våra personliga och kroppsliga fri och rättigheter får kränkas. Jag tänker då främst på tvångsmedlen husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning. När får dessa tvångsmedel riktas mot enskild? Det som väckt mitt intresse att utreda detta rättsområde har varit den samhällsdebatt som väckts i media där polisen i flertalet fall anklagats för att ha överskridit sina befogenheter. Min första fråga var då, vad har polisen för befogenheter och hur långt sträcker sig dessa? När får polismannen självständigt besluta om ovan nämnda tvångsmedel? Vad säger den gällande rätt och det interna regelverket om de olika polisiära ingreppen. 1.2 Syfte/frågeställning Syftet med uppsatsen är att utreda när och hur dessa tvångsmedel får användas. Vad får undersökas och under vilka förutsättningar? Vem får besluta om tvångsmedel och när? När har en enskild polisman befogenhet att besluta om dessa åtgärder? D.v.s. vad innebär uttrycket Fara i dröjsmål. 1.3 Avgränsning Jag har i uppsatsen avgränsat mig till att endast utreda husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning under utredning av brott i enlighet med RB 28 kap. Avgränsningen sker av tids- och kvalitetsmässiga skäl. En utredning av alla straffprocessuella tvångsmedel skulle resulterat till en allt för omfattande och ofullständig uppsats. Det kan även understrykas att avgränsningen medföra ett mer genomgående strukturerat arbete. Sen kommer jag ytterligare begränsa mig gällande husrannsakan till att endast diskutera husrannsakan hos enskilda och gällande kroppsbesiktning kommer jag inte att behandla RB 28:12a-b. Andra lagar och förordningar kommer också att bli aktuella i mitt arbete och jag tänker här främst på EKMR, RF, PL, BrB och ÅFS. 1

1.4 Metod Uppsatsens huvudsakliga syfte är att utreda rättsläget beträffande polisiära tvångsmedel. Utredningen kommer vidare följa de ramar som ställts upp i syftet och avgränsningen. Arbetsmetodiken jag använt mig genomgående under arbetets gång är en klassiskt juridisk metod. Jag har studerat författningstext, förarbeten, lagkommentarer, doktrin och praxis som behandlar rättsområdet. Värt att notera, angående praxis, är att frågan idag är relativt oprövad av Hovrätten såväl som HD. Den praxis som finns på området består nästintill uteslutande av JO-avgöranden. 1.5 Disposition Arbetet inleds med ett inledande kapitel innehållande syfte och frågeställning, avgränsning, metod och definitioner av relevanta begrepp som frekvent återkommer i uppsatsen. Det efterföljande kapitlet består utav den rättsliga utgångspunkten samt adekvata principer för tillämpningen av de aktuella tvångsmedlen. Kapitel 3 behandlar tvångsmedel. Kapitlet inleds med redogörandet för de olika tvångsmedlen. De tvångsmedlen som behandlas i kapitlet är reell- och personell husrannsakan, kroppsvisitation samt kroppsbesiktning. Kapitel 3 innefattar vidare en beskrivning av de allmänna förutsättningarna för respektive tvångsmedel. Det fjärde kapitlet innehåller en framställan av principernas samband och tillämpning vid verkställigheten av respektive tvångsmedel. Följande kapitel berör beslut och befogenheter vid tillämpningen av tvångsmedel. Kapitlet redogör för beslutsgången och befogenhetshierarkin. För att utrycka det klarare kommer kapitel 5 beskriva vem som har beslutanderätten vid olika situationer men även hur beslutet utformas och allmän formalia för beslutet. Kapitel 6 syftar till att redogöra för rättsläget genom en analys, av vad jag finner, relevanta JO-avgöranden med hänsyn till mitt syfte och frågeställning. Varje avgörande avslutas med egna synpunkter för det specifika fallet. Uppsatsen avslutas med en analys, där jag framför egna åsikter och en kortfattad analys av rättsläget. Analysen kommer i huvuddrag utföras med beaktande av det uppställda syftet och frågeställningen. Avsnittet avslutas med en avslutande kommentar där jag framför mina slutsatser av arbetet. Den avslutande kommentaren besvarar, i den mån det är möjligt, den uppställda frågeställningen. 1.6 Definitioner Skäligen misstänkt Skäligen misstänkt kan uttryckas på två olika sätt och förekommer på flertalet ställen i RB. Dels skäligen misstänkt för brott dels skäligen kan misstänkas för brott. Att någon är skäligen misstänkt innebär som JO uttryckt det att de skall finnas konkreta, objektivt underbyggda, omständigheter som med viss styrka talar för att personen i fråga har begått den gärning som misstanken avser. 1 Bevisen måste således vara av viss styrka och får inte under några omständigheter grundas på polismannens subjektiva antaganden och uppfattningar som saknar relativ grund. 2 1 Justiteombudsmannens beslut 1992/93 s. 204 2 Bring, Christian, Förundersökning, Nordstedts juridik, Tredje upplagan, s. 150 2

Synnerlig anledning Vid tvångsmedelsanvändning mot annan än den som är skäligen misstänkt för det aktuella brottet krävs det att det föreligger synnerlig anledning att uppnå det ändamål som åtgärden syftar till. 3 Polisrättsutredningen har uttryckt det som att man bör tolka innebörden av synnerlig anledning som att det ska föreligga någon faktisk omständighet som påtagligt visar att man med fog kan förvänta sig att uppnå syftet med åtgärden. 4 Detta innebär att man ska vara relativt säker på att åtgärden ger det önskade resultatet. Brott på vilket fängelse kan följa För att något av de aktuella tvångsmedlen ska få företas, gäller att personen är skäligen misstänk för ett brott på vilket fängelse kan följa. Detta innebär dock inte att det för det misstänkta brottet skall vara klart att fängelse kan följa. Formuleringen innebär att fängelse ska finnas med i straffskalan för det aktuella brottet. Som exempel kan nämnas Narkotikastrafflagens (1968:64) 1-2. Eget bruk av narkotika medför som regel bara bötespåföljd men då straffskalan uppgår till sex månader för ringa narkotikabrott betyder detta att aktuella tvångsmedel får företas mot den misstänkte. Fara i dröjsmål Det finns inte någon definition uttryckt och innebörden av fara i dröjsmål har inte diskuterats vare sig i förarbetena till RB eller vid ändringen av RB 28:5 om polismans befogenhet att företa husrannsakan efter eget beslut men uttrycket bör tolkas som att det ska vara så pass bråttom med åtgärden att ändamålet med en åtgärd går förlorad om man väntar med att företa åtgärden. 5 Fara i dröjsmål kan även uttryckas som i brådskande fall. 2. Allmänt Tvångsmedel 2.1 Utgångspunkt Enligt artikel 8:1 i Europakonventionen har var och en rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Husrannsakan innebär ofta en inskränkning i den föreskrivna rätten till skydd för hemmet. Detta skydd avser framför allt en persons bostad. Kroppsvisitation och kroppsbesiktning är åtgärder som inskränker rätten till skydd för privatlivet. I skyddet för den personliga integriteten ingår även skydd mot medicinska undersökningar, vilka också innefattar sådana av mindre betydelse, psykiatriska undersökningar, kroppsvisitation, undersökningar av bagage och bilar, fotograferande av misstänkta samt tagande av fingeravtryck och blodprov. Inskränkningar i det i artikel 8:1 föreskrivna skyddet kan enligt artikel 8:2 endast godtas under förutsättning att de har stöd i lag och om de i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska tillstånd, förebyggandet av oordning och brott, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller av andra personers fri och rättigheter. 6 3 Bring. C. 173 4 Tvångsmedel enligt 27 och 28 kap RB samt polislagen, SOU 1995:47 s. 240 5 A.a. s. 280 6 SOU 1995:47 s. 80 3

Även i RF finns bestämmelser av grundläggande betydelse för användningen av tvångsmedel. I 2 kap 6 sägs att varje medborgare gentemot det allmänna är skyddad mot bl.a. husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning och liknande intrång. Med husrannsakan i RF:s mening menas varje av myndighet företagen undersökning av hus, rum eller slutet förvaringsställe oavsett syftet med undersökningen. Enligt 2 kap 6 är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad också mot kroppsbesiktning och kroppsvisitation. Skyddet mot husrannsakan och ovan nämnda ingrepp får enligt RF 2:20 endast begränsas genom lag och en sådan begränsning får enligt RF 2:21 göras endast för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. En sådan begränsning får vidare aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. (Se vidare under principer) Till skillnad från regeringsformen utgår EKMR från att det är intrång i en viss rättighet som kräver lagstöd. Regeringsformen föreskriver istället att skyddet mot vissa ingripanden inte får begränsas utan stöd i lag. 2.2 Principer Legalitetsprincipen För all tvångsmedelsanvändning och myndighetsutövning i övrigt gäller legalitetsprincipen som innebär att en myndighet inte utan stöd i lag eller annan författning får ingripa i en enskilds rättssfär. 7 Enligt RF 1:1 skall den offentliga makten utövas under lagarna. I RF 1:9 slås fast att domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen ska beakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet. Legalitetsprincipen förstärks ytterligare genom stadgandet i RF 2:20 vilken medför att det alltid måste finnas lagstöd för att företa en åtgärd som begränsar de grundläggande fri och rättigheterna. 8 Legalitetsprincipen innebär alltså att användning av tvångsmedel förutsätter att en bestämmelse i lag som medger ett intrång i den enskildes rättssfär. 9 Legalitetsprincipens generella funktion är med andra ord att trygga förutsägbarheten och att skydda enskilda från egenmäktiga ingripanden från myndigheter. Objektivitetsprincipen Objektivitetsprincipen är fastslagen i RF 1:9 och syftar till att polisen och andra förvaltningsmyndigheter som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen i sin verksamhet dels ska beakta allas likhet inför lagen och dels iaktta saklighet och opartiskhet. 10 Vilket kort sagt innebär att alla personliga värderingar ska lämnas utanför när beslut fattas av myndigheter. 7 Lindberg, G, Straffprocessuella tvångsmedel-när och hur får de användas?, ThompsonReuters Upplaga 2 s. 19 8 Westerlund, G, Straffprocessuella tvångsmedel, Bruuns förlag, Upplaga 4, s 20 9 Lindberg, G, s. 20 10 Westerlund, G, s. 22 4

I fråga om förundersökningar har principen preciserats i RB 23:4 första stycket. Enligt denna paragraf ska under en förundersökning inte bara de omständigheter som talar emot den misstänkte utan också de omständigheter som talar till hans förmån tas till vara. 11 Objektivitetsprincipen aktualiseras bland annat i samband med verkställandet av husrannsakan och beslag, då bevis måste säkras oavsett om dessa talar till den misstänktes fördel eller ej. Ibland beslutas och verkställs tvångsmedel i det direkta syftet att skaffa fram friande bevisning, vilket kan ses som ett utmärkt exempel på tillämpning av objektivitetsprincipen. Proportionalitetsprincipen Proportionalitetsprincipen fokuserar på de negativa verkningar som användning av tvångsmedel kan få. 12 Proportionalitetsprincipen innebär att den som beslutar om en tvångsåtgärd i varje enskilt fall ska pröva om arten och varaktigheten av ingripandet står i rimlig proportion till det önskade målet. Tvångsmedel får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Man kan finna proportionalitetsprincipen uttryckt på flertalet ställen i RB 24-28 kap. Enligt sin ordalydelse gäller proportionalitetsprincipen bara själva tvångsmedelsbeslutet men i förarbetena kan man finna att proportionalitetsprincipen även ska tillämpas vid genomförandet av åtgärden och genom RB 23:4 kan man utläsa att principen ska iakttas under hela förundersökningen. Man kan även finna stöd för principen i PL 8. 13 Vid beslut om tvångsmedel måste alltid en avvägning göras mellan det ingrepp som den enskilde utsätts för och vad som för att vinna med detta. I allmänhet anses ingrepp som enbart avser egendom som mindre allvarliga än frihetsberövande och andra kränkningar av den personliga integriteten. 14 Särskilt vid brott av liten betydelse eller brott vilkas straffvärde är mycket lågt, kan även ett tvångsmedel som innebär ett förhållandevis litet ingrepp medföra en sådan disproportion att beslut om tvångsmedel är uteslutet. Behovsprincipen Behovsprincipen innebär att användningen av straffprocessuella tvångsmedel endast får förekomma om en bestämd åtgärd inte kan lösas på ett annat bättre sätt. Kan åtgärden lösas utan användande av tvångsmedel ska detta alternativ användas. Behovsprincipen innebär även att så snart syftet med ett tvång uppnåtts så skall tvångsmedlet upphöra. 15 Det tvång som ska användas måste ses som nödvändigt och verkningsfullt med hänsyn till syftet med åtgärden, d.v.s. att man uppnår det avsedda resultatet med tvångsmedlet. 16 För att få använda sig av straffprocessuella tvångsmedel ska det alltså saknas möjlighet att använda sig av mindre ingripande åtgärder. 17 I PL8 finner man behovsprincipen direkt reglerad. Behovsprincipen kan aktualiseras praktiskt i polisens arbete t.ex. genom att de avvaktar med att gripa och kroppsvisitera tills dess att den misstänkte lämnat ett allmänt transportmedel eller att när de har till uppgift att gripa en misstänkt väntar på att han ska 11 Lindberg, G, s. 31 12 Bring, C s. 260 13 SOU 1995:47 s.324 14 Ekelöf, P.O, Rättegång III, Nordstedts Juridik, Upplaga 7:2, s. 49 15 Lindberg, G, s. 24 16 Ekelöf, P.O, s. 48 17 Westerlund, G, s. 21 5

lämna ett känt tillhåll istället för att företa en husrannsakan när man har anledning att anta att personen snart kommer att röra på sig. Ändamålsprincipen En annan princip som styr användningen av tvångsmedel är den s.k. ändamålsprincipen, vilken är tillämplig på både lagstiftningen om tvångsmedel och tillämpningen av dessa regler. En tvångsmedelsföreskrift måste alltså uttryckligen ange de ändamål för vilket ett tvångsmedel får användas. 18 Vilket i sin tur innebär att vid en utredning av ett visst brott får tvångsmedel inte tillgripas på grund av ett allmänt antagande att den misstänkte möjligen också kan ha gjort sig skyldig till annan brottslighet. 19 Detta är nödvändigt för att lagstiftaren ska kunna avgöra om en begränsning, i det aktuella lagskyddet, är förenligt med RF 2:21. Detta är vidare nödvändigt för att polisen skall förstå för vilket ändamål som tvångsmedelsanvändningen är accepterad så att det går att avgöra om tillämpningen står i strid med grundlagen. 20 Hänsynsprincipen Hänsynsprincipen regleras i RB 23:4, 1st och behandlar den personliga integriteten och innebär att de som arbetar med en utredning ska göra det så att ingen i onödan blir utsatt för misstanke eller vållas extra kostnad eller olägenhet. 21 Hänsynsprincipen aktualiseras framför allt vid verkställigheten av tvångsmedel på det sätt att diskretion bör iakttas vid exempelvis hämtning till förhör och husrannsakan. Exempel på handlanden som kan strida mot hänsynsprincipen är att det sprids en onödig uppmärksamhet eller kännedom om ett ingripande och att enskilda personer vållas olägenhet i sitt arbete. 22 3. Tvångsmedlen 3.1 Husrannsakan Både RF och EKMR innehåller regler om skydd mot husrannsakan. Rätten till skydd för privatlivet i EKMR art. 8 är inte klart avgränsad, utan är en rätt av allmän art. Ett viktigt element i denna är rätten till skydd för hemmet. Denna rätt innefattar inte bara det hus där en person faktiskt bor, utan även den plats där personen utövar sin huvudsakliga verksamhet. Exempel som här kan nämnas är att affärs- och kontorslokaler är skyddade enligt artikel 8. Med husrannsakan förstås enligt förarbetena till RF 2:6 varje av myndighet företagen undersökning av hus, rum eller slutet förvaringsställe oavsett föremål för undersökningen. 23 Beskrivningen av vad som kan vara föremål för husrannsakan överensstämmer med lagtexten i RB 28:1. I RB har begreppet husrannsakan en vidsträckt innebörd och omfattar undersökningar av vitt skilda slag för brottsutredande ändamål. I RB regleras två olika typer av husrannsakan. Den ena syftar framför allt till att söka efter 18 Bring, C, s. 260 19 JO 1990/91 s. 63 20 Ekelöf, P.O s. 47f 21 Bring, C, s. 63 22 JO 1968 s 174 23 Beslag regleras i RB kap 27 6

egendom som kan tas i beslag (reell husrannsakan RB 28:1) och den andra till att söka efter personer (personell husrannsakan RB 28:2). 3.1.1 Reell husrannsakan Om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa, får husrannsakan företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b brottsbalken. Hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet får husrannsakan dock företas bara om brottet har begåtts hos honom eller henne eller om den misstänkte har gripits där eller om det annars finns synnerlig anledning att det vid rannsakningen ska anträffas föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller att annan utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b brottsbalken kan vinnas. För husrannsakan hos den misstänkte får inte i något fall åberopas hans eller hennes samtycke, om inte den misstänkte själv har begärt att åtgärden ska vidtas - RB 28:1 En reell husrannsakan har till syfte att få fram föremål. Detta tvångsmedel får företas för tre olika ändamål. Det första ändamålet är att söka efter föremål som kan tas i beslag 24. Vilket innebär att ändamålet med beslag indirekt styr när en husrannsakan får företas. Det andra ändamålet är att söka efter egendom som kan tas i förvar. För att husrannsakan ska få företas skall för det första förutsättningarna för kvarstad 25 vara uppfyllda, vidare ska syftet med åtgärden vara att söka efter egendom som kan bli föremål för kvarstad och omständigheterna måste vara sådana att egendomen behöver säkras i avvaktan på rättens beslut i kvarstadsfrågan. Dock kan inte husrannsakan företas för att säkra förvar i bötesmål. Detta eftersom husrannsakan förutsätter att brott begåtts på vilket fängelse kan följa. Det tredje ändamålet med husrannsakan är av utredningsmässiga skäl. Husrannsakan får företas för att undersöka omständigheter som kan få betydelse för utredningen om det aktuella brottet. Detta ändamål ger husrannsakan ett mycket brett tillämpningsområde och är det vanligast förekommande ändamålet. Husrannsakan kan t.ex. företas för att försöka finna efter spår av ett brott, exempelvis brottsverktyg och stöldgods. Det kan även vara fråga om en ren brottsplatsundersökning, exempelvis platsen för ett rån, i syfte att undersöka skador efter användning av vapen eller för att söka efter fingeravtryck eller DNA-spår. 26 En plats kan också behöva undersökas för att man ska kunna utesluta att ett brott begåtts där. Det är således reglerna om husrannsakan som normalt utgör den rättsliga grunden för kriminalteknisk undersökning. En husrannsakan får i likhet med andra tvångsmedel, inte företas i brottsförebyggande syfte eller i syfte att upptäcka brott. Husrannsakan får inte heller företas i avsikt att skaffa information om något annat brott än det som ligger till grund för tvångsmedlet. Ibland uppstår diskussion om en åtgärd ska betraktas som husrannsakan eller inte. För iakttagelser som vilken förbipasserande som helst kan göra krävs inte något beslut om husrannsakan. Inte heller att se efter vilka namn som står skriva på en brevlåda eller om en viss bil står parkerad på uppfarten och liknande åtgärder faller innanför 24 Regeringens proposition 1975/76:209 om ändring i regeringsformen s. 147 25 RB 26 kap 26 Lindberg, G, s. 543 7

tvångmedelsregleringen. 27 I samband med förhör som sker i hemma hos någon eller på någons arbetsplats kan och får polisen göra allmänna iakttagelser som antingen kan stärka eller försvaga brottsmisstanken. Att polisen har möjlighet att hålla förhör med den misstänkte i dennes bostad får emellertid inte användas som medel att kringgå reglerna om husrannsakan. 28 Vid val av förhörsplats ska vad som föreskrivs i FUK 5 beaktas. Denna bestämmelse stadgar att så länge inte undersökningens behöriga gång motverkas eller åklagares eller polisens arbete i en betydande utsträckning försvåras, skall förhöret hållas där att det vållar minst olägenhet för den som ska förhöras. Det förhållande att utredningspersonalen tror sig kunna få tillfälle att göra intressanta iakttagelser om förhöret äger rum i den misstänktes bostad är således inte något som får styra valet av förhörsplats. Ett förhör får inte heller utformas så att det i själva verket blir fråga om en undersökning av platsen för förhöret. 29 3.1.1.1 Förutsättningar Kravet på ett konkret brott i RB 28:1, 1st innebär att husrannsakan inte kan användas för att söka efter föremål som kan tas i beslag med stöd av RB 27:14a vilken ger grund för beslag av föremål som kan komma att förverkas enligt BRB 36:3 då ett sådant förverkande inte har något samband med ett konkret brott som har begåtts eller planeras. Här saknas alltså den grundläggande förutsättningen för husrannsakan. 30 För ett beslut om husrannsakan krävs att det kan följa fängelse för det misstänkta brottet. Vad gäller själva brottet krävs ingen starkare misstanke än att det finns anledning att anta att ett brott av den angivna svårhetsgraden begåtts. Det behöver alltså inte säkert konstateras att ett brott begåtts utan redan en misstanke om detta är tillräckligt. Detta är samma förutsättning som föreskrivits för att inleda en förundersökning i RB 23:1 vilket skulle kunna förstås som att en förundersökning först ska inledas och att husrannsakan kan följa. 31 Vidare följer av 28:1, 1st att husrannsakan får företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe Med hus avses inte endast bostadshus utan även ekonomibyggnader, uthus samt fabriker och magasin. Rum innefattar exempelvis affärs- och kontorslokaler, 32 hytter och rum på fartyg, bostadsutrymmen i husbilar, tågkupéer, passagerarutrymmen i bussar samt förarhytter i lastbilar. Det bör även krävas beslut på husrannsakan för undersökning av tält som används för boende 33. Det är alltså inte relevant hur pass lättillgängligt utrymmet är utan det som är relevant är hur det används. Som slutet förvaringsställe kan här nämnas stängd bil och bankfack. 34 Här är intressant att nämna att ett slutet förvaringsställe inte behöver vara låst för att ses som slutet. En stängd bil räknas som ett slutet förvaringsställe. 27 Lindberg, G, s. 544 28 Lindberg, G, s. 545 29 JO:s ämbetsberättelse 1971 s.92-93 30 Lindberg, G, s. 547 31 Lindberg, G, s. 546 32 SOU 1995:47s. 221 33 Lindberg, G, s. 559 34 NJAII 1943 s369 8

Enligt huvudregeln krävs en skälig misstanke mot någon för beslut om husrannsakan. 35 En misstanke får alltså inte grundas på allmänna utpekanden, på andrahandsuppgifter som inte kunnat styrkas, på att någon i den misstänktes närhet är misstänkt eller på andra omständigheter som inte är relevanta för frågan om brottsmisstanken, exempelvis uppfattningen att det är bråttom att genomföra åtgärden. 36 Husrannsakan får även företas hos den som är misstänkt men där nivån inte når upp till styrkan skälig misstanke, här krävs dock att det finns en synnerlig anledning till åtgärden. 37 Beslut om husrannsakan fattas ofta i det inledande skedet av en förundersökning och det är inte ovanligt att det är enbart uppgifterna i en brottsanmälan som ligger till grund för beslutet. Det är här väldigt viktigt att förundersökningsledaren verkligen analyserar alla rättsliga utgångspunkter gällande det påstådda brottet, d.v.s. försäkrar sig om att anmälan avser ett sådant brott som uppfyller kraven för användande av tvångsmedel. 38 Ett bra exempel på när en ordentlig analys inte gjordes har JO behandlat i JO 1993/94 s. 43 som jag tar upp nedan i kapitlet JO beslut. En uppgift från en anonym uppgiftslämnare är inte tillräcklig grund för en husrannsakan, inte heller är en polismans eller förundersökningsledares subjektiva övertygelse en tillräcklig grund för ett sådant beslut. 39 Husrannsakan får även göras hos annan än den som är skäligen misstänkt i någon av följande tre situationer vilka tas upp i RB 28:1 andra stycket: Om brottet begåtts där Den misstänkte har gripits där Det annars finns synnerlig anledning att anta att husrannsakan kommer att leda till att föremål som ska tas i belag anträffas eller att annan utredning om brottet vinns. I de två första situationerna kan man se ett så tydligt samband mellan den misstänkte och platsen där husrannsakan ska genomföras att man normalt kan förvänta sig att finna bevisning eller föremål som kan tas i beslag. I det tredje fallet krävs det någon kvalificerande omständighet, nämligen synnerlig anledning. I vissa fall kan en husrannsakan grunda sig på att den berörde samtycker till husrannsakan. Detta gäller endast om det är den berörde själv som begärt husrannsakan. Regeln om samtycke vid reell husrannsakan (RB 28:1,3st) är en s.k. förbudsregel enligt vilken husrannsakan hos den misstänkte inte i något fall får företas på grund av hans samtycke. 40 Detta för att det inte ska riskeras att den som är misstänkt går med på husrannsakan för att han känner att om han avböjer att det skulle vara ofördelaktigt för honom. 41 35 Detta framgår endast indirekt av 28:1,1st. För att förstå innebörden av paragrafen måste man läsa stycke ett och två ihop. 36 Lindberg, G, s. 548 37 Regeringens proposition 1997/98:181. Ökade möjligheter att ingripa mot vissa mc-klubbar, m.m. s. 18 38 Lindberg, G, s. 546 39 Westerlund, G, s. 165 40 Ekelöf, P.O s. 119 41 Fitger, Rättegångsbalken (1 nov. 2008, Zeteo) kommentaren till 28 kap. 1 9

3.1.2 Personell husrannsakan För eftersökande av den som skall gripas, anhållas eller häktas, hämtas till förhör eller till inställelse vid rätten eller underkastas kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får husrannsakan företas hos honom, eller hos någon annan om det finns synnerlig anledning att anta att den sökte uppehåller sig där. Detsamma gäller i fråga om en tilltalad som söks för delgivning av stämning eller kallelse till förhandling, om försök till delgivning har misslyckats eller bedöms som utsiktslösa. -RB 28:2 I RB 28:2 finns bestämmelser om s.k. personell husrannsakan. Denna typ av husrannsakan har ett annat syfte än den i RB 28:1 nämligen att eftersöka personer. Ändamålen med personell husrannsakan enligt RB 28:2 och 2a är att påträffa en person som eftersöks för Gripande Verkställighet av beslut om häktning Verkställighet för beslut om anhållande Verkställighet för beslut om hämtning till förhör Inställelse inför rätten Verkställighet av kroppsbesiktning Verkställighet av kroppsvisitation eller Vissa typer av delgivning Uppräkningen är som synes helt uttömmande, vilket innebär att man inte kan använda sig av personell husrannsakan för att söka efter den som blivit bortrövad eller fallit offer för ett våldsbrott. 42 I dessa fall kan polisen istället tillämpa PL 21 som ger polisman rätt att bereda sig tillträde till hus, rum eller annat ställe då det finns anledning att tro att någon avlidit, är medvetslös eller annars är oförmögen att tillkalla hjälp samt om det är nödvändigt för efterspaning av någon som är försvunnen och misstänks behöva hjälp. Inte heller kan personell husrannsakan användas för att eftersöka den som avvikit från kriminalanstalt, det får istället ske med stöd av PL 21. Personell och reell husrannsakan skiljer sig åt på ett flertal punkter, inte bara genom att ändamålen är olika. Att en personell husrannsakan sällan blir lika omfattande som en reell är ganska uppenbart. Vid eftersökning av en människa behöver man inte undersöka lika många utrymmen och undersökningen behöver inte vara lika omfattande som vid en reell husrannsakan. Det skulle strida mot husrannsakans ändamål att söka genom utrymmen som är så små att en människa inte skulle kunna gömma sig i dem. 43 En annan skillnad är att det inte finns någon osäkerhet om vad det är som eftersöks eftersom husrannsakan ska vara utformad så att det är en viss utpekad person som söks. 44 Vid en personell husrannsakan är det en utpekad person som eftersöks och inte som vid en reell husrannsakan där beslutet ofta omfattar ett allmänt sökande efter spår, eller olika föremål som kan tas i beslag. 45 Personen behöver dock inte vara namngiven utan det räcker med att det finns sådana uppgifter om personen att han kan identifieras. 46 Personell husrannsakan kan företas antingen hos den eftersökte eller hos annan. För att husrannsakan 42 Lindberg, G, s. 589 43 Lindberg, G, s. 589 44 Lindberg, G, s. 602 45 Lindberg, G, s. 589 46 Westerlund, G, s. 171 10

ska få företas hos annan krävs en synnerlig anledning att anta att åtgärden kommer att leda till önskat resultat. 47 Detta rekvisit är detsamma som vid reell husrannsakan. Till skillnad från reell husrannsakan kan inte samtycke åberopas som grund för personell husrannsakan. Det finns nämligen inte någon bestämmelse i RB 28:2 som motsvarar den i RB 28:1, tredje stycket. 3.1.2.1 Förutsättningar Gripande, anhållning och häktning Personell husrannsakan kan som ovan räknats upp företas för eftersökande av den som skall gripas, anhållas eller häktas. Rent språkligt framgår det inte om beslut om frihetsberövande skall ha fattats redan innan husrannsakan företas eller om det är tillräckligt att de rättsliga förutsättningarna för gripande, anhållande eller häktning är uppfyllda. Man finner heller ingen ledning i förarbetena till RB dock kan man finna viss ledning av bestämmelsen i RB 28:4. I RB 28:4, tredje stycket regleras befogenheten att fatta beslut om husrannsakan för eftersökande av den som ska häktas enligt beslut som avses i RB 24:17, tredje stycket. Denna paragraf behandlar verkställandet av beslut om häktning av någon som inte är närvarande vid rätten. Här får konstateras att det är tydligt att uttrycket skall häktas i RB 28:4, tredje stycket, egentligen avser husrannsakan i syfte att verkställa ett redan fattat beslut om häktning. Det finns således inget som talar emot att uttrycket inte skulle ha samma betydelse i RB 28:2 som reglerar förutsättningarna för sådan husrannsakan. 48 Det skall alltså finnas ett beslut om frihetsberövande innan man beslutar om personell husrannsakan. Även om husrannsakan för eftersökande av den som skall anhållas eller häktas måste anses innefatta ett krav på att beslut om frihetsberövande redan har fattats är det inte klart att detta även gäller den som skall gripas. Gripande är en provisorisk åtgärd som enbart kan avse någon som är på plats. Gripande kan antingen verkställas genom ett rent fysiskt fasttagande eller genom en muntlig förklaring till den berörde att han är gripen. Uttrycket skall gripas syftar därför på ett omedelbart förestående frihetsberövande av en polisman. I den situation där någon får gripas med stöd av RB 24:7 49 förföljs av en polisman men försvinner in i ett hus eller lägenhet får polisman besluta om husrannsakan för att bereda sig tillträde till det utrymme dit den eftersökte tagit sin tillflykt. Polismans rätt att besluta om personell husrannsakan förutsätter att det är fara i dröjsmål vilket stadgas i RB 28:5. Är det inte längre fråga om ett brådskande fall t.ex. därför att omständigheterna på platsen ger polismannen utrymme att hinna ta kontakt med behörig beslutsfattare, är polismannen skyldig att inhämta ett sådant beslut. Hämtning till förhör Vid beslut om husrannsakan i syfte att eftersöka den som ska hämtas till förhör bör bestämmelsen även i denna del åsyfta verkställigheten av ett redan fattat beslut om hämtning till förhör med stöd av RB 23:7 d.v.s. hämtning till förhör gällande 47 JO 1992/93 s. 143 48 SOU 1995:47 s. 227 49 Fara I dröjsmål 11

brottsutredning. 50 Har rätten beslutat om hämtning till förhör enligt annan lagstiftning bör inte personell husrannsakan kunna genomföras med stöd av den aktuella regeln. 51 Husrannsakan för inställelse vid rätten Hämtning till rätten får endast ske i brottsmål då husrannsakan är ett straffprocessuellt tvångsmedel. 52 Användandet av tvång vid hämtning för inställelse vid rätten bör ha minskat generellt de senaste årtiondena. Detta på grund av att det för det första finns goda möjligheter att avgöra mål även då den tilltalade inte är närvarande och nu för tiden finns det möjligheter att ta till vara på bevisning utan att den tilltalade behöver infinna sig personligen. För det andra så har proportionalitetsprincipen fastställas i lag vilket sammanfattningsvis innebär att andra åtgärder måste prövas innan detta tvångsmedel aktualiseras. 53 Kroppsbesiktning och kroppsvisitation Husrannsakan för eftersökande av den som ska underkastas kroppsbesiktning eller kroppsvisitation tycks som vid husrannsakan ang. anhållande och häktning grundas på ett redan fattat beslut där husrannsakan utgör ett medel för verkställande av beslutet. 54 Av lagtexten går inte att fastställa om det finns någon begränsning till fall där den misstänkte har följts på färsk gärning såsom om polisen skulle förfölja någon som är misstänkt för innehav eller försäljning av narkotika och denne hinner låsa in sig någonstans innan polisen hinner ifatt honom och kan företa en kroppsvisitation. Dock tycks detta ha varit lagstiftarens avsikt. 55 Delgivning Husrannsakan för delgivning får endast avse någon som är tilltalad i brottmål vilket betyder att åtgärden inte får riktas mot målsägande, vittnen eller någon annan. Det finns det inget som begränsar vilken svårighetsgrad som krävs för att man ska få företa husrannsakan för delgivning, vilket innebär att åtgärden får användas även vid så lindriga brott som bötesbrott. Här får man dock se till proportionalitetsprincipen om åtgärden står i proportion till vad man har att vinna. Delgivningen ska avse antingen stämning eller kallelse till domstolsförhandling, dessutom krävs det generellt att tidigare delgivningsförsök har misslyckats. 56 Dock finns det de som är så notoriskt svåra att delge stämning eller kallelse till domstol att beslut om husrannsakan används i första hand. 57 50 SOU 1995:47s. 230 51 Lindberg, G, s. 594 52 Westerlund, G, s. 172 53 Lindberg, G, s. 995 54 Bring, C, s. 384 55 Lindberg, G, s. 594 56 Regeringens proposition 1984/85:109 om effektivare delgivning s. 57 57 Lindberg, G, s. 595-596 12

3.2 Kroppsvisitation Om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa, får kroppsvisitation göras på den som skäligen kan misstänkas för brottet för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b brottsbalken. Annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet får kroppsvisiteras, om det finns synnerlig anledning att anta att det därigenom kommer att anträffas föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller att det annars är av betydelse för utredningen om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b brottsbalken. Med kroppsvisitation avses en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon har med sig. - RB 28:11 Kroppsvisitation är numera både ett personellt och ett reellt tvångsmedel eftersom det innefattar undersökning av både person som egendom. Grundförutsättningarna för kroppsvisitation finner man i RB 28:11 och en sådan åtgärd kan avse både den som är skäligen misstänkt för brott som annan. I båda fallen krävs att det finns anledning att anta att ett brott begåtts på vilket fängelse kan följa. Kravet är detsamma som för husrannsakan. 58 Samma gäller syftet med åtgärden som är söka efter beslagtagen egendom eller att utröna omständigheter som kan vara för betydelse för utredning om brott. För att få kroppsvisitera någon annan än den som är skäligen misstänkt ställs det krav på att det finns en synnerlig anledning att anta att det därigenom kommer att anträffas föremål som kan tas i beslag eller att det annars är av betydelse för utredningen av brottet. 59 Kroppsvisitation definieras i lagtexten som en undersökning av kläder och annat som en person bär på sig. Som annat som en person bär på sig kan nämnas väskor, paket, kassar, fodral, plånböcker och barnvagnar osv. 60 Med detta anses alltså föremål som någon har med sig, d.v.s. föremål som befinner sig under en persons fysiska kontroll. Detta innebär vidare att herrelösa föremål inte kan kroppsvisiteras, man kan inte heller företa en kroppsvisitation beträffande föremål där man inte med säkerhet kan säga vem föremålet tillhör. En bestämd person skall alltså kunna utpekas som innehavare av föremålet. 61 Hur pass ingående en kroppsvisitation blir beror på vad det är man söker. Söker man något större som exempelvis vapen kan visitationen begränsas mer är om man söker något mindre som narkotika eller diamanter. 62 En kroppsvisitation kan inskränkas till en ytlig kontroll 63 genom att polismannen känner i eller utanpå fickor och kläder, eller så kan den innebära att den misstänkte får ta av sig kläder, skor eller smycken som han bär på sig för att detta ska kunna undersökas noggrannare. Någon undersökning av kroppen får inte göras med stöd av ett beslut om kroppsvisitation 64 då detta skulle strida mot ändamålsprincipen. I RB 28:13 finns regler om både kroppsvisitation och kroppsbesiktning (se nedan) vilka stadgar att undersökningar av mer väsentlig omfattning skall verkställas inomhus och avskilt men då kroppsvisitation vanligen innebär ett ytligt genomsökande av kläder, fickor 58 RB 28:1 samt vad som anförts ovan om husrannsakan. 59 Nordh, R, Iustus förlag, 2007 s. 115-116 60 Fitger, Rättegångsbalken (1 nov. 2008, Zeteo) kommentaren till 28 kap. 11 61 Westerlund, s.183 62 Lindberg, G, s. 640 63 A.a. 64 A.a. s. 641 13

och väskor kan visitationen i många fall genomföras direkt på plats. 65 Den som kroppsvisiteras får inte hållas kvar utan anhållningsbeslut vilket måste tolkas med proportionalitetsprincipen som grund att denne inte heller får föras iväg någon längre sträcka än vad som kan anses tillfredställande ur integritets och effektivitetssynpunkt. 66 Kroppsvisitation får även omfatta väskor, paket och andra föremål som den misstänkte bär med sig. I stort sett alla föremål som en person bär med sig får undersökas med stöd av ett beslut om kroppsvisitation. Det krav att det är föremål som ska undersökas utesluter enligt förarbetena att bilar, båtar och andra fortskaffningsmedel får undersökas. Gränsen mellan vad som får undersökas med stöd av beslut om kroppsvisitation och vad som det krävs beslut om husrannsakan bör dras vid vad en person inte av egen kraft kan ha med sig. 67 Som jag tidigare nämnt måste det finnas en koppling mellan den som ska visiteras och föremålet. Och för att detta rekvisit ska anses uppfyllt, krävs att personen har föremålet under sin fysiska kontroll, att han tillfälligt ställt ifrån sig väskan utesluter alltså inte att föremålet får underkastas kroppsvisitation. Polisen har rätt att företa en kroppsvisitation för tre olika ändamål. Söka efter föremål som kan tas i beslag Söka efter föremål som kan tas i förvar Utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredningen av brottet Huvudändamålet med en kroppsvisitation är att söka efter föremål som kan tas i beslag. 68 Då det finns tre olika grunder för beslag kan därför kroppsvisitation för beslagsändamål företas i tre olika situationer. Det som eftersöks kan vara stöldgods eller något som avhänts genom brott. Det som eftersöks är något som kan förverkas enl. BrB36:1b Det som eftersöks är föremål som kan tas i beslag för att det har betydelse som bevisning. 69 Man bör observera att kroppsvisitation inte får användas för att beslagta föremål enligt RB 27:14a som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning. Detta pga. att när sådana föremål påträffas föreligger det normalt ingen konkret misstanke om brott. 70 Här kan dock polisen stödja sig på PL 19 för att kroppsvisitera för att finna föremål som är ägnade att användas vid brott mot liv och hälsa eller för att finna föremål som är ägnade att användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom. 71 Vad gäller kroppsvisitation för att eftersöka något som kan tas i förvar gäller, precis som vid husrannsakan att förutsättningarna för kvarstad vara uppfyllda. 72 Kroppsvisitation kan här aktualiseras exempelvis om den misstänkte påträffas när han försöker undandra sig sin betalningsskyldighet genom att lämna landet. Om man misstänker att den misstänkte 65 Regeringens proposition 1993/94:24 med förslag till ändrade regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m s. 53 66 Sou1995:47. 343 67 Prop. 1993/94:24 s. 118 68 RB 28:11, första stycket 69 Bring, C, s. 636 70 SOU 1995:47 s.407, se avsnittet reell husrannsakan 71 Polislagen 19 andra stycket 72 RB 26:1 14

försöker medföra värdefull egendom kan det beslutas om kroppsvisitation för att kunna ta egendomen i förvar. 73 Kroppsvisitation får dock inte företas för att leta efter en nyckel till ett bankfack som i sin tur kan innehålla värdefull egendom. 74 Det tredje och sista ändamålet med kroppsvisitation är att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredningen. Detta ändamål sammanfaller som jag behandlat ovan, med en av grunderna för beslag. Av huvudregeln som kan utläsas i RB 28:13 stadgas att endast en kvinna får kroppsvisitera eller bevittna en kroppsvisitation av en annan kvinna. Dock har det gjorts undantag från huvudregeln som innebär att en manlig polis har rätt att undersöka en kvinnas handväska eller medhavda påse. Annat är det i Polislagens 19 som inte har ställt upp något krav på att endast en kvinnlig polis får visitera en annan kvinna. Här bör bestämmelsen tolkas så att det endast är en ytlig kroppsvisitation som innefattas och att de kriterier som ställts upp i PL 19 anses uppfyllda. Att en kvinnlig polis får kroppsvisitera en man finns det inga bestämmelser om. Vid beaktande av hänsynsprincipen bör man kunna utläsa att om en kroppsvisitation kan utföras av polis av samma kön så bör den göra det. Det torde vara tillåtet för polisman att undersöka föremål som påträffas vid kroppsvisitation för att avgöra om föremålet är något som har avhänts genom brott om det finns misstanke om detta. I 28:3a som enligt hänvisning från 28:13 är tillämplig även vid kroppsvisitation kan man utläsa att polisman inte får undersöka handlingar annat än ytligt. Om andra föremål däremot, finns det ingen tydlig hänvisning. Polisens rätt att söka igenom mobiltelefon är en intressant fråga i detta hänseende. Mobiltelefon faller in under begreppet föremål och kan därmed undersökas för att utreda om den frånhänts någon annan person genom brott. Vilket således ger polisen rätt att kontrollera mobiltelefonens utseende, om den har en viss PIN-kod, IMEI-nummer eller något annat identifierbart kännetecken. Det borde däremot strida mot tvångsmedlets ändamål att kroppsvisitera någon för att komma åt uppgifter som finns lagrade på en mobiltelefon som t.ex. telefonlistor och meddelanden om det inte finns ett beslut om beslag av mobiltelefonen. 75 3.2.1 Förutsättningar För att en kroppsvisitation skall få företas skall det finnas anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa. För själva brottet krävs det inte någon starkare bevisning än att ett konkret brott har förövats 76, vilket ter sig ganska naturligt då kroppsvisitation är ett tvångsmedel som har störst betydelse i det inledande skedet av brottsutredningen. 77 Normalt genomförs kroppsvisitation i samband med att någon grips eller plockas in till förhör och som regel föreligger innan själva kroppsvisitationen endast en begränsad utredning av brottet. Kroppsvisitationen utförs då inte bara av det syftet att kunna finna föremål som kan återställas utan också för att få en tillfredsställande bevisning om det begångna brottet. Då 73 Regeringens proposition 2007/08:68Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet s. 110 74 Fitger, kommentaren till 28 kap. 11, stycket som börjar»i första stycket..» 75 Lindberg, G, s. 646 76 Westerlund, G, s. 182 77 Lindberg, G, s. 638 15

det finns ett krav på att ett konkret brott ska ha förövats får alltså inte kroppsvisitation genomföras enbart på den grund att det föreligger allmänna misstankar om ett brottsligt förehavande. 78 För kroppsvisitation krävs enligt huvudregeln 79 att den som ska underkastas tvångsmedlet är skäligen misstänkt för brottet i fråga. Eftersom kroppsvisitation ofta företas i inledningsskedet av en brottsutredning krävs det att beslutsfattaren tar ställning till både om det förekommit något brott och hur pass stark misstanken är mot den som ska visiteras. Här ställs samma krav upp som för husrannsakan. (se ovan) Att en person beter sig underligt eller undviker polisen ger i sig inte grund för misstanke om brott. 80 Skälig misstanke om narkotikabrott är en fråga som ofta kommer upp till diskussion. Enligt JO får inte ett beslut om kroppsvisitation grundas enbart på allmänna kunskaper om en persons leverne eller tidigare brottslighet. 81 Vare sig det förhållande att någon är känd i narkotikasammanhang eller att han påträffas i närheten av känt tillhåll för narkotikabrukare får anses vara tillräckliga grunder för att företa en kroppsvisitation. För att en misstanke ska anses skälig menar JO att det ska föreligga en omständighet som på ett mer specifikt sätt pekar mot att personen i fråga har gjort sig skyldig till ett bestämt brott. 82 Det kan exempelvis vara observationer av bruk, försäljning eller köp som knyter den misstänkte till ett konkret brott. Kroppsvisitation av annan än den som är skäligen misstänkt får endast företas om det föreligger en synnerlig anledning att anta att visitationen kommer att resultera i att föremål anträffas som kan tas i beslag, förvar eller utröna omständigheter som är av betydelse för utredningen. I dessa fall kan kroppsvisitation riktas mot den som är misstänkt på en svagare grund än skäligen misstänkt eller mot någon som inte är misstänkt alls. 3.3 Kroppsbesiktning Den som skäligen kan misstänkas för ett brott på vilket fängelse kan följa, får kroppsbesiktigas för ändamål som anges i 11 eller enligt bestämmelserna i 12 a. I den omfattning och för det ändamål som anges i 12 b får också en annan person kroppsbesiktigas. Med kroppsbesiktning avses undersökning av människokroppens yttre och inre samt tagande av prov från människokroppen och undersökning av sådana prov. En kroppsbesiktning får inte utföras så att den undersökte riskerar framtida ohälsa eller skada. Den som skall kroppsbesiktigas får hållas kvar för ändamålet upp till sex timmar eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex timmar Med kroppsundersökning avses undersökning av kroppen. Här innefattas såväl ytlig, okulär undersökning samt en mer ingående undersökning av kroppens inre. Här räknas även in borttagande av bandage och avlägsnade av proteser som exempel på kroppsbesiktning. 83 78 JO 1982/38 s.57 Kroppsvisitation m.m. i samband med kontroll av bilförare 79 RB 28:11, första stycket 80 Lindberg, G, s. 638 81 Jo 1993/94 s. 101 Kroppsvisitation vid misstanke om narkotikabrott 82 JO 1992/93 s. 204 Kroppsvisitation vid misstanke om narkotikabrott 83 Allmän polisära Frank Johansson 2010 16