Vesan Runt. Norje Tingshus i början av 1900-talet

Vesan Runt Välkommen till den kulturhistoriska rundturen Vesan runt. Här finner du ett stort antal sevärdheter runt den gamla sjön Vesan, som efter utdikningen på 1920-talet blev norra Europas största invallningsföretag med mycket bördig åkermark. Historien sträcker sig 12 000 år tillbaka i tiden. 1. Tingshuset i Norje Norje Tingshus i början av 1900-talet Norje var under lång tid centralorten för Listers härad, som omfattade de två nuvarande kommunerna Sölvesborg och Olofström i västra Blekinge. Byn låg förhållandevis centralt i häradet vid den stora riksvägen i öst-västlig riktning. Här höll häradsrätten sina förhandlingar. I Norje fanns också gästgivaregårdar. Tingshuset byggdes 1793 95 på initiativ av Knut Pehrsson. Han var en framgångsrik lantbrukare och byggmästare på Listerlandet, även nämndeman och riksdagsman. Folk i trakten, som var avundsjuka efter hans framgångar, gav honom öknamnet Mjällby kung. I slutet av 1700-talet höll både Listers och Bräkne härad ting i Karlshamn sedan deras respektive tingshus brunnit ner. Bräkne härad planerade att bygga ett nytt i Bräkne- Hoby och Knut Pehrsson föreslog att Listers härad skulle bygga sitt i Norje. Där hade man tidigare hållt ting i gästgivaregården. Ritningarna till det nya tingshuset i Norje var egentligen framtagna för bräknebornas räkning, men hade förkastats av dem. De godkändes 1791 av kung Gustav III. Knut Pehrsson fick också i uppdrag att bygga tingshuset, som stod färdigt 1795. Det fungerade sedan som tingshus till 1918. Under denna långa tid hölls många rättegångar där och brottslingar dömdes för både stora och små illgärningar. Den mest omtalade rättegången hölls 1853 med båtsmannen Håkan Jönsson Bollman och bondhustrun Bengta Svensdotter som åtalade. De hade giftmördat Bengtas man, bonden Sven Olsson på gården Farabol 119, och deras ena dotter Hanna. Båda dömdes

till döden och avrättades den 20 januari 1854 genom halshuggning på galgabacken i Pukavik. Bengta och Bollman inför rätten. (Från en teateruppsättning 2012) Tinget i Norje upphörde när man byggt ett nytt tingshus i Sölvesborg. Det var den berömde arkitekten Gunnar Asplunds skapelse. Inte heller detta fungerar nu som tingshus eftersom förhandlingarna sedan 2001 är förlagda till Karlshamn. Sedan tinget upphört i Norje användes byggnaden för andra ändamål, till exempel som kommunalsal, fattigstuga, skola, samlingslokal och under Andra världskriget för inkvartering av danska flyktingar. 1992 ville kommunen sälja fastigheten. Då tog förra kommunalrådet Arne Sonesson initiativ till att bilda en hembygdsförening, som köpte huset. Ysane-Norje Hembygdsförening startade med ett 40-tal medlemmar, vilka nu har mer än tiodubblats, ett resultat av en framgångsrik verksamhet. 2. Havsgården Ysane-Norje Hembygdsförening äger också Havsgården, som ligger öster om tingshuset. Huset var ursprungligen mangårdsbyggnad uppförd 1939 på den gård, som hade marken i området. Föreningen driver här en fritidsgård för barn och ungdomar. Havsgården

3. Gästgivaregårdarna Innan Sverige fick järnväg och bilismen blev allmän svarade skjutsväsendet för en viktig del när det gällde personbefordran. Det var som regel knutet till en gästgivaregård där resenären kunde få mat och husrum men också skjuts till nästa gästgivaregård, om han nu inte själv hade eget ekipage och egna hästar. Även om gästgivaren hade egna hästar, fick han be bönderna i skjutslaget om hjälp om resenärerna var många. I slutet av 1700-talet hade Blekinge 15 gästgivaregårdar, som låg på någon mils avstånd från varandra. Från Norje skjutsade man till Mörrum i öster och Edenryd i väster. När gästgiveriet och skjutsinstitutionen rent formellt avskaffades 1933 hade den i praktiken sedan länge förlorat sin betydelse. Under årens lopp har det funnits inte mindre än tre olika gästgivaregårdar i Norje. Den som sist var i bruk ligger söder om tingshuset. Byggnaden är väl bevarad. Enligt traditionen hade kungen här ett eget rum, när han var på genomresa. Gästgivaregården Tidigare låg gästgivaregården mitt emot tingshuset, på andra sidan Norjevägen. Skjutslaget där kunde vid behov ställa inte mindre än 60 par hästar till förfogande. Även byggnaden norr om tingshuset var under en tid gästgivaregård. 4. Fängelset Alldeles intill Norje sund ligger fängelset. Här fanns ett fånghus redan i början av 1600-talet. Under 1800-talet gjordes stora förändringar i rättsväsendet vad gällde häkten och fängelser. Det ledde bland annat till ett beslut att bygga ett nytt cellfängelse i Norje. Byggnaden stod klar 1854. Den inrymde 8 celler, ett större fängelserum, ett mottagningsrum, kök och förstuga samt ett boningsrum. En av cellerna är fortfarande ganska väl bevarad. Väggarna har inristningar, gjorda av fångarna. I källaren finns rester av det ursprungliga, gamla fånghuset. Idag används byggnaden som vandrarhem.

Fängelset i dag Fängelset 1905 5. Norje bro När Vesan fortfarande var segelbar utgjorde Norje sund den östra förbindelsen med Hanöbukten, den västra gick till Sölvesborgsviken. På den tiden använde man båt eller pråm för att ta sig över sundet. Så småningom byggdes träbroar, men i krigen mellan Sverige och Danmark förstördes dessa med jämna mellanrum. Under 1700-talet bestämde man sig för att bygga en mer permanent bro. Det är den som fortfarande finns kvar och är väl bevarad. Norje bro 6. Vesans pumpstation Invallningen av Vesan var påtänkt redan under 1800-talet. Ett misslyckat försök på 1860-talet fick svåra ekonomiska konsekvenser för de inblandade lantbrukarna. I början av 1920-talet bildades ett nytt företag, Vesans Invallningsföretag, som hade till syfte att genomföra invallning och utdikning av ett 1 519 ha stort område. Den 18 februari 1927 hade man kommit så långt att pumpstationen kunde invigas av landshövdingen. Pumparna hade en kapacitet på inte mindre än 5,4 kubikmeter per sekund. Under de kommande åren fullföljde man sedan utbyggnaden av kanaler och diken. Trots den höga kapaciteten har pumparna inte alltid räckt till för att hålla undan vattnet utan området har drabbats av översvämningar. Ett av dessa tillfällen var 1959 då det kom 150 200 mm regn inom loppet av ett par dagar. Då blev alla lågt liggande åkrar översvämmade och skörden förstörd.

Vesans pumptation invigningen 1927...... och i dag. 7. Örnavik Här i sydvästra hörnet av Pukaviksbukten ligger Örnavik. Det hade en gång ett båtvarv, men fungerade också som lastageplats för inkommande och utgående varor. Små skutor seglade in både till Pukavik och Örnavik. På den senare platsen tog man till exempel in salt för Vägförvaltningens behov så sent som på 1940-talet. Örnavik lastageplatsen 8. Riksvägarna Från den här platsen kan man följa hur vägnätet förändrats. Inne i buskaget framför dig finns rester av den ursprungliga kustvägen genom Blekinge, som kallades Via Regia, eller Kungsvägen. Vägen där du står och bortom resterna av Via Regia är två sträckningar av det som i olika omgångar har betecknats som riksväg 4, 15 och E 22. Den nya, fyrfiliga, motorvägen E 22, tagen i bruk i december 2014, ligger några hundra meter västerut. Via Regia, första riksvägen... andra... och tredje.

9. Galgabacken Listers härad hade ursprungligen sin avrättningsplats i Petersborg mellan Ysane och Norje på Galgabacksåsen. I början på 1700-talet protesterade bönderna i området eftersom avrättningarna drog sådana åskådarmassor att deras åkrar blev nedtrampade och därför att avrättningsplatsen låg alltför nära bebyggelsen. Efter skrivelser till landshövdingen bestämdes det, att avrättningsplatsen skulle flyttas till Pukavik och där togs den troligen i bruk sent på hösten 1742. Galgabacken låg på en ås alldeles intill landsvägen. Galgen skulle vara väl synlig så att de som avrättades hängde där andra till skräck och varnagel. Här genomfördes många avrättningar. De mest kända är troligen när bondhustrun Bengta Svensdotter och båtsmannen Håkan Jönsson Bollman halshöggs den 20 januari 1854, båda dömda för giftmord. Avrättningen av Bollman blev ytterligt plågsam och utgjorde ett viktigt inlägg i kampen för att dödsstraffet skulle avskaffas. Det ansågs av många vara alltför inhumant. Minnesstenen med bödelsyxan. Galgabacksåsen, där galgarna stod uppställda väl synliga från riksvägen nedanför. 10. Pukaviksbukten Inre delen av Pukaviksbukten var en skuthamn och här fanns också en lastageplats. Där skeppade man ut produkter från inlandet, till exempel timmer, beck och tjära, som på 1600-talet fraktades på skutor till Bornholm och Köpenhamn. En speciell produkt var mastvirke till örlogsvarvet i Karlskrona, som anlades i slutet av 1600-talet. Det kom från Baggeboda i Jämshögs församling. Här står vi vid lastageplatsen. Ett par hundra meter västerut ligger lotskåsen, där platsens lotsar förvarade sina båtar. Inseglingen till Pukavik var besvärlig och det krävdes lots för att ta sig in med skutorna. Lotsarna betjänade även fartyg, som skulle segla in till Karlshamn. Ett par hundra meter österut fanns ett ganska stort skeppsvarv, som var i drift så sent som på 1950-talet. Vid denna tid fanns även ett par av de sista segelskutorna kvar. Deras ägare och skeppare bodde i byn. Livet i Pukavik har beskrivits väldigt initierat av författaren Paul Paulsson.

Skuthamnen 1940-talet Lastageplatsen Minnessten 1:a världskriget 11. Pukaviks kvarn I äldre tid fanns det ofta kvarnar vid de gårdar, som låg intill en å. Pukaviks kvarn är ett exempel på detta, den ligger vid Östra Orlundsån. Kvarnhuset är numera restaurerat. Man bör kontakta ägarna för eventuell visning. Pukaviks kvarn 12. Möllebjörke När Vesan dikades ut byggde man Möllebjörkekanalen. Den skulle leda Västra Orlundsån förbi de låglänta delarna och ut i havet. Vallarna för kanalen har varit ett bekymmer. Vid höga vattenflöden har vattnet ibland brutit genom och orsakat översvämningar. Numera har de förstärkts i samband med bygget av nya E 22. En kuriositet är att det finns en kanal eller snarare ett dike under Möllebjörkekanalen. Det avleder vatten från öster om kanalen ut till huvudkanalen genom Vesan. Även på denna plats fanns en liten kvarn vid Västra Orlundsån. Den var i drift in på 1950-talet. Möllebjörkekanalen t v och kvarnen

13. Ryedals säteri Än idag lever beteckningen säteri kvar när det gäller Ryedal. Det innebar att gården en gång i tiden ägdes av någon adlig som för sina tjänster fått viss skattefrihet men då också måste hålla gården ståndsmässigt bebyggd. Nu är det visserligen länge sedan säteriprivilegierna upphörde, men mangårdsbyggnaden skiljer sig onekligen mycket från vad man ser på andra, större gårdar i grannskapet. Närmast kommer man kanske att tänka på en herrgård. Dess byggnadshistoria är till stor del okänd. Möjligen är det fråga om en ursprungligen en våning hög byggnad från senare delen av 1600-talet, som fick sitt nuvarande utseende efter en på- och ombyggnad i början av 1800-talet. Ryedal är den enda bestående sätesgården på Listerlandet från dansk tid. Den omfattade i mitten av 1600-talet sju helgårdar och tre gatehus. Godset ägdes då av översten Henrik Oldeland, som också var konstnär. Han gick ett våldsamt öde till mötes, då fästmannen till en av pigorna kom till gården i sällskap med sin far och två andra män. De var tungt beväpnade. Fästmannen, Påfwel Jönsson, sköt ner översten och förde därefter bort sin fästmö, Lussi Abrahamsdotter. Det väckte naturligtvis stor uppmärksamhet och ledde till rättsliga påföljder. Godskomplexet delades i början av 1800-talet och fick då flera olika ägare. Idag är produktionen vid den före detta huvudgården inriktad på kycklinguppfödning. Ryedals säteri 14. Gammalstorps kyrka Kyrkan ligger liksom på en ö mitt i odlingslandskapet och var tidigare helt omfluten av vatten. Den stod färdig 1793 som ersättning för den tidigare medeltidskyrkan. Delar av denna ingår i den nuvarande kyrkans södra och västra murar. Tornet färdigställdes först 1823. Predikstolen av skulpterat trä är tillverkad 1825. Man återanvände då delar av en äldre predikstol, möjligen den som nämns 1665 som ett snekiere och billedsniders verk. Den var då omålad, men stofferades 1690 av karlskronamålaren mäster Jon Columbus. Han har också målat den åttakantiga dopfunten, som bär texten lader smaa born komme till mig.

Gammalstorps kyrka Altartavlan, som återger nattvarden, är en del av en äldre altartavla, inköpt 1772 från Bäckaskog. De avbildade evangelisterna härrör däremot troligen från en annan altartavla, som en gång fanns i Näsum, möjligen ett arbete från Holland och daterat till sent 1400-tal. Ovanlig är tavlan, som hänger på norra väggen. Den föreställer prästfrun Katarina Elfwedahlius, född 1675. Hon var gift med tre efter varandra följande präster i församlingen, de båda sista gångerna alltså konserverad. Seden var ett sätt att trygga änkans försörjning, men ledde ibland till misshälligheter eftersom åldersskillnaden mellan parterna kunde vara stor. Krucifixet är från slutet av1600-talet. 15. Vesan Från denna plats ser man ut över Vesan och dess bördiga åkermark. En kylig höstmorgon, när dimman ligger i ett skikt tätt över marken, kan man föreställa sig hur sjön en gång sett ut. När utdikningen gjordes på 1920-talet och den följande markbearbetningen på 30-talet, resulterade det i 3 300 tunnland bördig åkerjord, som producerar grödor av hög kvalitet, bland annat durumvete. Man kan se Gammalstorps kyrka på sin ö. Bortom denna fanns den sista resten av sjön före utdikningen. Den lägsta punkten ligger ca 1,14 m under havsnivån, men enligt uppgift sjunker markytan sakta men säkert. Än i dag finns det några platser på Vesan, som inte är så bäriga att de gått att odla upp. På vissa ställen gungar marken, när man kör där.

En del personer har hävdat att man borde återställa Vesan till den grunda sjö med dess mycket rika fågelliv, så som den en gång var. Men allt har en fram- och baksida. Då skulle också de myriader av mygg, som fanns före torrläggningen komma tillbaka och förpesta tillvaron för befolkningen. Det fanns också stora mängder fisk i Vesan, men den var inte särskilt smaklig eftersom den levde på dybotten. Däremot fiskade man mycket i Norje sund, när fisken vandrade in från havet för att leka. Härifrån ser man också det gamla bränneriet i hörnet vid kyrkvägen. Det lades ned i början av 1960-talet. De lätta jordarna i delar av Blekinge var väl lämpade för odling av potatis, som på den tiden var råvaran när man framställde brännvin. Därför fanns det tidvis ganska många brännerier i länet, inte mindre än 57 år 1865. Flera låg i bygden kring Vesan, förutom i Gammalstorp även i Möllebjörke, Ysane och Norje. Söderut ligger den före detta järnvägsstationen. På den långsträckta höjdryggen väster om Vesan, Ryssberget, finner vi norra Europas största sammanhängande bokskog. Om våren är den rent magisk med sin skira grönska. 16. Värendsvägen Förutom kustvägen Via Regia var Värendsvägen i gången tid en av de viktigare vägarna i västra Blekinge. Den mötte kustvägen i Sölvesborg vid Snapphaneeken och gick därifrån norrut via Gummarp, Jockarp, Gammalstorp, Kylinge och vidare upp till Värend, som man kallade de sydliga delarna av Kronobergs län. Rester av vägen finns kvar mellan Gummarp och Gammalstorp. Värendsvägen vid Gummarp, till höger Snapphaneeken

17. Bron över Vesan Den som kör vägen från Gammalstorp mot Ysane kommer ner på sjöbottnen. Vägen ligger på en så kallad rustbädd och flyter på de lösa lagren längre ner under markytan. Bron över huvudkanalen genom Vesan var ursprungligen en träbro. När man byggde den nuvarande bron fick man påla 18 meter för att komma ner till fast botten. Bron ligger 13 cm under havsnivån. 18. Lussabacken Vesankanalen från bron Lussabacken, norr om Ysane kyrka, är en mycket gammal begravningsplats med ett tiotal gravhögar. Den största gravhögen är från bronsåldern. Av högens storlek och lokalisering att döma är det en grav för någon storman eller hövding i området. Gravhögen Namnet Lussabacken anses komma från en omskrivning av namnet på Djävulen, det vill säga Lucifer. Det knyter an till folktraditionens berättelse om förbjuden kärlek mellan Signhild, en svensk kungadotter, och den norske prinsen Habor. När han avslöjades och dömdes till döden tände hon eld på sin jungfrubur med alla sina jungfrur. Habor lät sig då frivilligt hängas i en ek, lycklig över Signhilds uppenbara kärlek. Berättelsen är en vandringssägen med paralleller på många andra ställen i Norden. Den har starka influenser från det antika dramat Pyrramus och Thisbe, liksom till Shakespears Romeo och Julia.

Hagberts (Habors) ek Inför bygget av nya E 22:an gjordes här omfattande arkeologiska undersökningar, som gav ny och mycket spännande kunskap. Här påträffades nämligen vad som tolkats som kanotrännor från tiden omkring 6 400 år före Kristus. De låg helt nära den dåtida strandlinjen, omkring 3 meter över nuvarande havsnivå. På ungefär samma plats fanns rester av ett båthus från Folkvandringstiden omkring 500 efter Kristus. Sammantaget visar fynden att Lister haft en betydligt äldre bosättning än man tidigare trott. Området bör ha varit bebott för första gången redan för drygt 12 000 år sedan när inlandsisen börjat dra sig tillbaka. 19. Ysane kyrka Arkeologerna utforskar båthuset Ysane kyrka är helgad åt S:ta Gertrud, de vägfarandes skyddshelgon. Den uppfördes omkring år 1300 och byggdes till 1777. Tornet tillkom i samband med en ombyggnad 1862. Valven slogs på 1400-talet. Kyrkans främsta sevärdhet är målningarna i koret. De är utförda av den tidigare oidentifierade så kallade Vittskövlemästaren, som i texten ovanför triumfbågen berättar vad han heter: Året efter Herren Kristus 1459 på den heliga jungfru Marias himmelsfärdsdag blevo dessa målningar fullbordade av Nils Håkanssons hand. Bed för honom (översättning från latinet). Den bäst bevarade delen av målningarna finns på korets östvägg. De föreställer Jesu intåg i Jerusalem. Målningarna togs fram och restaurerades 1938. Altaruppsatsen inköptes 1772 från Bäckaskog. Den föreställer uppståndelsen. Predikstolen är ett 1600-talsarbete, ljuskronan av malm från 1808.

Ysane kyrka 20. Petersborg Här vid Petersborg på åsen öster om vägen låg Listers härads avrättningsplats fram till 1742, då den flyttades till Vikaljungarna i Pukavik. Det hus som ligger närmast söder om där du befinner dig användes då som tinghus. Ett par andra byggnader i grannskapet är inte lika gamla, t.ex. den gråmålade strax intill dig med sin stora port på gaveln. Det var den dåtida Ysane kommuns brandstation. Men den var i bruk endast ett fåtal år kring 1950. På andra sidan vägen ligger en tegelbyggnad, där skorstenen håller på att vittra sönder. Det är vad som återstår av Petersborgs stärkelsefabrik. Stärkelsefabrikerna tog vid när husbehovsbränningen förbjöds och brännerinäringen industrialiserades. I Gammalstorps och Ysane församlingar fanns det inte mindre än 6 stärkelsefabriker i drift vid tiden för Andra världskriget. De stängdes efter hand och 1960 tog man i bruk en ny stor stärkelsefabrik i Mjällby. På 1930-talet bodde en liten kvinna vid namn Sofie i den sista backstugan på platsen. Hon gick omkring med en korg och sålde småsaker som sytillbehör med mera. Stugan finns ännu kvar. Brandstationen Stärkelsefabriken Backstugan 21. Norje Tingshus Vi är nu tillbaka vid utgångspunkten och hoppas att du haft en intressant rundtur. Det finns naturligtvis mycket mer att berätta om de olika sevärdheterna än vi kunnat göra här och du finner information i broschyrer och böcker. Tack och välkommen tillbaka.

Publicerad av Jan Sonesson Fotograf Doris Kosian Tack till Åke Werdenfels för hjälp med texterna.