Konkurrensklausuler i anställningsavtal - om hur de skäligen används Petter Wenehult

JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet Konkurrensklausuler i anställningsavtal - om hur de skäligen används Petter Wenehult Examensarbete i arbetsrätt, 30 hp Examinator: Annika Blekemo Stockholm, Vårterminen 2013

Förord 4 Förkortningar 5 Sammanfattning 6 1 Inledning 9 1.1 Presentation av ämnet 9 1.2 Syfte 10 1.3 Avgränsning 11 1.4 Metod och Material 11 1.5 Disposition 12 2 Konkurrensklausuler i svensk rätt 12 2.1 Vad är en konkurrensklausul? 12 2.2 Arbetstagarens lojalitetsplikt 13 2.3 36 och 38 avtalslagen 13 2.4 1969 års överenskommelse 15 2.4.1 Syfte och bakgrund 15 2.4.2 Användningsområde 16 2.4.3 Vilka anställda omfattas? 17 2.4.4 Bindningstid och sanktion 18 2.4.5 Konkurrensklausulens materiella innebörd 19 2.4.6 Information, förhandling och tvistlösning 20 2.4.7 1969 års överenskommelses verkan för utomstående 20 2.5 Sammanfattning 21 3 När får konkurrensklausuler användas? 22 3.1 Inledning 22 3.2 Konkurrensklausuler i olika branscher 23 3.2.1 Allmän konsultverksamhet 23 3.2.2 Revisions- och finansföretag 24 3.2.3 IT företag 25 3.2.4 Advokatverksamhet 25 3.2.5 Försvarsmakten 26 3.3 Arbetsgivarens skyddsintresse 28 3.3.1 Skydda företagshemligheter och företagsspecifikt kunnande 28 3.3.2 Skydda upparbetad kundkrets 31 3.3.3 Behålla företagsledare och nyckelmedarbetare 34 3.3.4 Tvist då parterna omfattas av 1969 års överenskommelse 35 3.4 Konkurrensklausuler i aktieägaravtal 36 3.5 Sammanfattning 38 4 Bedömning av konkurrensklausulers skälighet 38 4.1 Parternas intressen 38 4.2 Arbetstagarens försörjningsmöjligheter 39 2

4.3 Bindningstid och geografiskt användningsområde 42 4.4 Arbetstagarens ställning 43 4.5 Kompensation 44 4.6 Bekostad utbildning och personalpolitik 46 4.7 Konkurrensklausulens vitesbelopp 48 4.8 Betydelse av tidpunkt och förhandling om konkurrensklausulen 50 4.9 Sammanfattning 52 5 Vid tvist om konkurrensklausuler 53 6 Slutsatser och diskussion 54 6.1 Inledning 54 6.2 Användningen av konkurrensklausuler vad anser arbetsmarknadens parter? 55 6.3 Konkurrensklausuler som avtalstyp vid ingående, avslut och tvist 57 6.4 1969 års överenskommelse i förhållande till dagens lagreglering 60 7 Källförteckning 64 8 Bilagor 69 8.1 Bilaga 1 Kollektivavtalsöverenskommelsen 1969 69 8.2 Bilaga 2 Intervjuformulär 75 8.3 Bilaga 3 Utdrag av konkurrensklausuler i praxis och skiljenämnd 76 8.4 Bilaga 4 Exempel på konkurrensklausul med waiver av konkurrensförbudet 78 3

Förord Jag vill först och främst rikta ett stort tack till min handledare, Professor Ronnie Eklund, som tack vare sin kunskap och vägledning i detta arbete och under specialkursen i arbetsrätt har gjort mitt redan stora intresse för arbetsrätt ännu större. Ett särskilt tack till Emma Lund på Roschier advokatbyrå som inspirerat mig till ämnesvalet. Jag vill också tacka alla som bidragit med värdefulla synpunkter, inspiration och material till detta arbete; tack Anders Weihe, Björn-Erik Björck, Björn Djupmark, Ebba Lundgren, Lars Dicander, Lars Gellner, Martin Agell, Martin Wästfelt och Sara Kullgren. Slutligen vill jag rikta ett särskilt tack till min familj. Mina föräldrar och bröder som har varit ett stort stöd under hela juristutbildningen samt min sambo som bidragit med ovärderlig hjälp under uppsatsarbetet. Stockholm 26 maj 2013 Petter Wenehult 4

Förkortningar AD AvtL CF Ds FHL FoU HD JT LAS LAU MBL NIR NJA Prop. RB SACO SAF SALF SIF SOU URL VD Arbetsdomstolen Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område Sveriges Civilingenjörsförbund Departementserien Lag (1990:409) om skydd för företagshemligheter Forskning och utveckling Högsta domstolen Juridisk Tidskrift Lag (1982:80) om anställningsskydd Lag (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar Lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet Nordiskt Immaterialrätt Rättsskydd Nytt juridiskt arkiv Regeringens proposition Rättegångsbalken Sveriges Akademikers Centralorganisation Svenska Arbetsgivareföreningen (idag Svenskt Näringsliv) Sveriges Arbetsledareförbund (idag Ledarna) Svenska Industritjänstemannaförbundet (idag Unionen) Statens offentliga utredningar Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk Verkställande direktör 5

Sammanfattning Under pågående anställning har både arbetsgivare och arbetstagare en ömsesidig lojalitetsplikt gentemot varandra. För arbetstagarens del innebär det exempelvis en skyldighet att bevara företagshemligheter samt ett förbud från att bedriva konkurrerande verksamhet med arbetsgivaren. När anställningen upphör befrias parterna från sina förpliktelser gentemot varandra och arbetstagaren är fri att söka nytt arbete. Denna frihet kan begränsas genom konkurrensklausuler. En konkurrensklausul är ofta intagen i anställningsavtalet. Den kan exempelvis förbjuda en arbetstagare från att själv bedriva, eller ta anställning hos företag som bedriver konkurrerande verksamhet med arbetsgivaren då anställningen upphört. Ett annat exempel är konkurrensklausuler som förbjuder arbetstagare från att utföra jobb åt den tidigare arbetsgivarens kunder i sin nya verksamhet. Att förhindra konkurrens och skydda en upparbetad kundkrets är två vanliga anledningar till att arbetsgivare använder konkurrensklausuler. De kan också användas för att förhindra att konkurrenter får del av företagsspecifikt kunnande som arbetsgivaren vill hålla hemlig, s.k. know-how. I regel är konkurrensklausuler sanktionerade med ett vitesbelopp som en arbetstagare är skyldig att utge vid brott mot klausulen. Konkurrensklausuler är med vissa begränsningar tillåtna i svensk rätt. Det framgår motsatsvis av 38 lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område [AvtL] att en konkurrensklausul inte är bindande om den sträcker sig längre än vad som kan anses skäligt. En skälig konkurrensklausul är således giltig. Vid bedömningen av huruvida konkurrensklausulens vitesbelopp är skäligt eller ej, tillämpas 36 AvtL. Andra rättskällor som reglerar användningen av konkurrensklausuler är främst den överenskommelse som slöts 1969 mellan arbetsmarknadens parter och anger betydelsefulla begränsningar i innehåll och utformning av konkurrensklausuler. Överenskommelsen ingicks mellan SAF (numera Svenskt näringsliv) och SIF (numera Unionen), CF (numera Sveriges Ingenjörer) och SALF (numera Ledarna). Den har i hög grad kommit att påverka domstolarnas bedömning av konkurrensklausuler på hela arbetsmarknaden och berör därmed inte endast de avtalsslutande parterna. Det finns även praxis från arbetsdomstolen [AD] där 6

gränserna för konkurrensklausulers giltighet har berörts. Rättsläget måste emellertid betraktas som relativt oklart. Det är svårt att presentera några säkra fakta på hur vanligt förekommande det är med konkurrensklausuler i olika branscher på arbetsmarknaden idag. Den uppfattning som råder vilar i hög grad på praxis och observationer hos arbetsmarknadens parter och andra jurister som hanterar tvister om konkurrensklausuler. Exempel på yrkesgrupper där konkurrensklausuler är vanliga är företagsledare och högre chefer, ingenjörer och tekniker samt diverse konsulter som revisorer och IT konsulter. I takt med kunskapsföretagens framväxt har de anställdas individuella yrkesskicklighet och förmåga blivit en allt viktigare tillgång för företagen. Vid bedömningen av en konkurrensklausuls skälighet är det ett flertal kriterier som är av betydelse. Främst handlar det om att göra en rimlig avvägning av arbetsgivarens intresse med klausulen mot de olägenheter som arbetstagaren drabbas av. Arbetsgivaren kan exempelvis ha intresse av att skydda företagsspecifikt kunnande och kundrelationer från konkurrens. En arbetstagare har däremot intresse av att försörja sig och att fritt kunna erbjuda sin arbetskraft till nya arbetsgivare. Klausulens skyddsintresse, bindningstid, geografiska avgränsning och vitesbelopp blir därmed intressant. Även arbetstagares ställning, anställningsförmåner och om arbetsgivaren har bekostad arbetstagarens utbildning beaktas, liksom hur klausulen påverkar arbetstagarens möjligheter att försörja sig efter avslutad anställning. Ju högre position och förmånligare anställningsvillkor en arbetstagare har, desto mer omfattande får dennes konkurrensklausul vara innan den bedöms som oskälig. Ytterligare ett viktigt kriterium är utifall arbetstagaren erhåller någon slags kompensation för sitt åtagande enligt konkurrensklausulen. Därtill menar jag att det även kan ha betydelse utifall klausulen har föregåtts av förhandling mellan parterna och i så fall vid vilken tidpunkt. Konkurrensklausuler är ett ämne som ger upphov till debatt. En del menar att de bidrar till tillväxt då en arbetsgivare kan känna större trygghet i att investera i forskning och utveckling utan att riskera att eventuella framsteg utnyttjas av konkurrenter. Andra menar att inskränkningar i arbetstagares fria rörlighet och hinder mot fri konkurrens kommer att påverka tillväxten negativt. 7

Oavsett hur konkurrensklausuler påverkar samhällsekonomin så kan de innebära betydande inskränkningar i individuella arbetstagares möjligheter att försörja sig. Samtidigt så är de ett betydelsefullt verktyg för arbetsgivare som avser att skydda sin verksamhet. Det är svårt både för lagstiftaren och arbetsmarknadens parter att hitta en tydlig och godtagbar kompromiss mellan dessa starka partsintressen. Däremot kan effekterna av ett otydligt rättsläge motverkas till viss del av att ge en konkurrensklausul en så tydlig utformning som möjligt. Enligt min mening måste det, i synnerhet i avsaknad av tydligare lagstiftning, anses som nödvändigt att reformera och anpassa 1969 års överenskommelse till dagens behov för arbetsgivare och arbetstagare. Tendensen i praxis är att överenskommelsen får allt mindre betydelse och att de begränsningar som den anger suddas ut. 8

1 Inledning 1.1 Presentation av ämnet Anställningsförhållandet är förmodligen det mest relationella avtalet näst efter giftermålet. Det betyder i korthet att avtalsinnehållet inte är detaljerat på alla sätt vid avtalets ingående utan kännetecknas av allmänna skyldigheter för parterna att ta hänsyn till varandras intressen. 1 I grund och botten bygger anställningsförhållandet på en ömsesidig lojalitet mellan arbetsgivare och arbetstagare. 2 Det innebär exempelvis för arbetstagarens del, ett förbud emot att bedriva konkurrerande verksamhet med sin arbetsgivare under anställningen. Utgångspunkten inom svensk arbetsrätt är att anställningsavtal inte har några efterverkningar och att parternas förpliktelser upphör då anställningen avslutats, om annat inte särskilt avtalats. 3 En f.d. anställd har därmed, enligt huvudregeln, rätt att starta egen verksamhet eller ta anställning hos ett företag som konkurrerar med den tidigare arbetsgivaren då anställningen avslutats. Ett sätt för arbetsgivare att skydda sig mot konkurrens från f.d. anställda är att avtala om konkurrensklausuler. Användandet av konkurrensklausuler går långt tillbaka i tiden. Det finns exempel på rättsfall angående konkurrensklausuler i anställningsavtal från England på 1400- och 1500 talen då främst hantverkslärlingar inte tilläts konkurrera med sina f.d. läromästare. 4 Idag synes användningen av konkurrensklausuler vara vanligast hos s.k. kunskapsföretag med yrkesgrupper som exempelvis ingenjörer, revisorer, verkställande direktörer och diverse konsulter. 5 Detta som ett resultat av utvecklingen från ett industrisamhälle till dagens kunskaps- och tjänstesamhälle där företagen är alltmer beroende av humankapital. Begreppet 1 Se Williamson, Transaction Cost Economics: The Governance of Contractual Relations, Journal of Law and Economics, University of Chicago Press, 1979, s. 233 261. Se även Domeij, Förhandlade konkurrensklausuler i anställningsavtal, s. 11. 2 Prop. 1981/82:71 s. 82. 3 Fahlbeck, Lagen om skydd för företagshemligheter En kommentar och rättsöversikter, 2004, s. 121 ff. Se även AD 2010 nr 7. 4 Se Blake, Employee Agreements Not To Compete, 73 Harvard Law Review, 1960, s. 625, 631 39. I många fall fann de engelska domstolarna att klausulerna var ogiltiga. 5 Sandgren m fl., Kunskapsföretag ur ett rättsligt perspektiv, 1995, s. 77 ger en definition av kunskapsföretag som företag där tillgångarna främst utgörs av de anställdas personliga kunskaper. Som typexempel kan nämnas advokatbyråer, revisionsfirmor och arkitektkontor samt övriga konsultfirmor. Gemensamt är att företagen tillhandahåller invecklade, avancerade och individanpassade tjänster i motsats till standardiserade tjänster. 9

humankapital omfattar bland annat de anställdas individuella kunskap, skicklighet, kreativitet och erfarenhet. Det kan finnas många anledningar till varför en arbetsgivare vill skydda sig mot konkurrens från en f.d. anställd. Kanske har den anställde fått ta del av värdefull företagsinformation och besitter kunskap om företagsspecifikt kunnande, s.k. know-how, som arbetsgivaren inte vill ska spridas till konkurrenter. Konkurrensklausuler är ett viktigt incitament för att en arbetsgivare ska vara villig att investera stora summor på utveckling av företagsspecifikt kunnande utan att riskera att konkurrenterna får skörda frukterna av arbetet. En arbetstagare har emellertid intresse av att kunna försörja sig och obehindrat kunna erbjuda sin arbetskraft. Det är en viktig beståndsdel för tillväxten i en marknadsekonomi. Dessa två tillsynes oeftergivliga partsintressen leder till att rättsläget kring konkurrensklausuler blivit relativt oförutsägbart men också intressant. Utgångspunkten är att konkurrensklausuler är tillåtna inom ramen för avtalsfriheten som råder i svensk rätt. För att skydda arbetstagaren, som vanligtvis är den svagare parten i ett anställningsförhållande, finns det däremot begränsningar i hur pass omfattande konkurrensklausuler får vara för att vara giltiga. Att kunna fastslå exakt var dessa gränser går är en utmaning. 1.2 Syfte Denna uppsats har två huvudsyften. Dels syftar den till att redogöra för vid vilka situationer som konkurrensklausuler får användas. Den syftar också till att identifiera vilka faktorer som blivit avgörande då konkurrensklausulernas skälighet har bedömts i praxis. Detta för att belysa vilka begränsningar som finns för användandet av konkurrensklausuler samt hur pass omfattande konkurrensklausuler får vara för att anses som skäliga. Analysen kommer att ske ur ett arbetsrättsligt perspektiv och huvudsakligen inbegripa konkurrensklausuler i anställningsavtal. Utgångspunkten är de begränsningar för konkurrensklausuler som anges i 1969 års överenskommelse och 38 AvtL. Används konkurrensklausuler i enlighet med dessa begränsningar eller har rättsordningen utvecklat nya gränser? Uppsatsen har också ett särskilt fokus på förhandlings- och tvisteprocessen angående konkurrensklausuler. 10

1.3 Avgränsning Denna uppsats behandlar inte konkurrensklausuler som ingåtts mellan näringsidkare eller avser diverse uppdragsavtal. Då situationen kan inträffa att en arbetstagare också är aktieägare hos sin arbetsgivare kommer konkurrensklausuler i aktieägaravtal att behandlas översiktligt. Sekretessklausuler samt konkurrensrättsliga- och marknadsrättsliga frågeställningar kommer inte att behandlas. Konkurrensklausulers vara eller icke vara är ett ämne som kan debatteras och diskuteras. Denna uppsats syftar inte till att vara ett inlägg i denna debatt men den kommer ändå att beröras översiktligt. 1.4 Metod och material Arbetet med denna uppsats bygger huvudsakligen på sedvanlig juridisk metod. Detta innebär att traditionella rättskällor som lagtext, förarbeten, praxis och doktrin har analyserats. Även relevanta avtal mellan arbetsmarknadens parter har studerats. Vidare har jag använt mig av artiklar och vetenskapliga studier för användandet av konkurrensklausuler. För att få inspiration samt kunna belysa ämnet ur ett relevant perspektiv för praktiskt verksamma jurister har ett flertal intervjuer genomförts med representanter för arbetsmarknadens parter och advokater. Främst med fokus på vilka svårigheter som uppkommer vid avtal om konkurrensklausuler och hur överenskommelsen från 1969 ska hanteras och tolkas. Representanter för arbetstagarsidan är Martin Wästfelt (Unionen), Björn- Erik Björck (Sveriges Ingenjörer), Sara Kullgren och Ebba Lundgren (Ledarna). Representanter för arbetsgivarsidan är Lars Gellner (Svenskt Näringsliv), Anders Weihe (Teknikföretagen) och Lars Dicander (Arbetsgivaralliansen). Övriga intervjuade är advokaterna Martin Agell (Advokatfirman Lindahl) och Björn Djupmark (Advokatfirman Fylgia). I samtliga intervjuer har grundfrågeställningen väsentligen varit densamma. 11

1.5 Disposition Uppsatsen inleds med en översiktlig genomgång för användandet av konkurrensklausuler samt de rättskällor som är relevanta i kapitel två. Därefter behandlas vilka användningsområden som finns för konkurrensklausuler samt för vilka skyddsintressen dessa får användas i kapitel tre. I kapitel fyra behandlas hur bedömningen av en konkurrensklausuls skälighet görs i praxis från AD, vilket följs upp med kapitel fem om tvisteprocessen om konkurrensklausuler. Slutligen summeras uppsatsen med kapitel sex om slutsatser av arbetet. Efter kapitel två, tre och fyra följer en kort sammanfattning av respektive kapitel för att underlätta en snabb översiktlig läsning av uppsatsen. 2 Konkurrensklausuler i svensk rätt 2.1 Vad är en konkurrensklausul? En konkurrensklausul är ett avtal mellan en arbetsgivare och en arbetstagare om förbud för arbetstagaren att konkurrera med sin arbetsgivare efter anställningens upphörande. Förbudet att konkurrera kan se olika ut i varje enskilt avtal men gemensamt för avtal om konkurrensklausuler är att arbetstagaren åtar sig en negativ avtalsförpliktelse, dvs. en skyldighet att inte agera på ett visst sätt. 6 I vanliga fall ingår en konkurrensklausul som en del i ett anställningsavtal. Exempelvis så kan den anställde åta sig att inte ta anställning hos en konkurrent till arbetsgivaren eller starta egen verksamhet inom viss tid efter anställningens upphörande. En konkurrensklausul kan också innebära att arbetstagaren förvisso är tillåten att arbeta med verksamhet som konkurrerar med den tidigare arbetsgivaren men är förbjuden att erbjuda sina tjänster åt dennes kunder. Konkurrensklausuler kan också användas för att skydda företagets know-how. 7 Exakt hur en konkurrensklausul är formulerad beror främst på vilken bransch parterna är verksamma i och vilket skyddsintresse arbetsgivaren har. 6 Fahlbeck, a.a. s. 122. 7 Adlercreutz & Flodgren, Om konkurrensklausuler i anställningsavtal och vid företagsöverlåtelse, 1992, s. 15-16. 12

Konkurrensklausuler är normalt sanktionerade med en vitesbestämmelse. Syftet med vitet är att ersätta den ekonomiska förlust som kan uppkomma för arbetsgivaren till följd av brott mot konkurrensklausulen. 8 2.2 Arbetstagarens lojalitetsplikt Under anställningen har arbetstagaren en omfattande lojalitetsplikt gentemot sin arbetsgivare. Denna lojalitetsplikt anses underförstådd och behöver inte särskilt skrivas in i arbetstagarens anställningsavtal. Schmidt har beskrivit arbetstagarens lojalitetsplikt på så sätt att arbetstagaren är skyldig att sätta arbetsgivarens intressen framför sitt eget samt undvika lägen, där han kan komma i pliktkollision. 9 Lojalitetsplikten innefattar bland annat ett förbud för arbetstagaren att bedriva konkurrerande verksamhet med arbetsgivaren så länge anställningen pågår. 10 Även förberedelser för att starta konkurrerande verksamhet kan under vissa omständigheter anses illojala, t.ex. om arbetsgivaren orsakas skada av detta. 11 I samband med att anställningen upphör så upphör i princip arbetstagarens lojalitetsplikt och denne är fri att bedriva konkurrerande verksamhet med arbetsgivaren. 12 Med hjälp av konkurrensklausuler går det att ålägga arbetstagaren förpliktelser även under en viss tid efter att anställningen har upphört. 2.3 36 och 38 avtalslagen I svensk rätt gäller avtalsfrihet och som allmän rättsgrundsats att avtal ska hållas (lat. pacta sunt servanda). Detta är utgångspunkten även för avtal om konkurrensklausuler. I NJA 1957 s. 279 (s.k. Esab II - fallet) slog Högsta domstolen [HD] fast att Svensk rätt utgår härvidlag från den allmänna grundsatsen om avtalsfrihet. När den anställde åtager sig en konkurrensklausul, skall han enligt denna grundsats också bära följderna av sitt åtagande. 8 Källström & Malmberg, Anställningsförhållandet Inledning till den individuella arbetsrätten, 2009, s. 259. 9 Schmidt, Löntagarrätt, 1994, s. 257 258. Se även AD 1993 nr 18. 10 Se exempelvis AD 1977 nr 118 och AD 1993 nr 18. 11 Källström & Malmberg, a.a. s. 258. Se även AD 1982 nr 39. 12 Fahlbeck, a.a. s. 121 ff. Se även AD 2010 nr 7. 13

För att skydda arbetstagaren, som vanligtvis är den svagare parten i ett anställningsförhållande, har emellertid avtal om konkurrensklausuler givits vissa begränsningar av lagstiftaren för att vara giltiga. Enligt 38 AvtL är den som avtalat om en konkurrensklausul inte bunden av denna i den mån utfästelsen sträcker sig längre än vad som kan anses skäligt. En konkurrensklausul får alltså inte vara hur långtgående som helst för att bedömas som giltig. Konkurrensklausuler är därmed tillåtna enligt svensk lag, så länge de inte är oskäliga. För att öka möjligheterna att jämka oskäliga konkurrensklausuler omarbetades 38 AvtL till sin nuvarande lydelse 1976. Enligt den nya lydelsen kan en konkurrensklausul jämkas i den mån utfästelsen sträcker sig längre än vad som kan anses skäligt. 13 Innan omarbetningen hade Högsta domstolen [HD] tillämpat en strikt avtalsrättslig bedömning i de centrala rättsfallen rörande konkurrensklausuler i anställningsavtal. 14 Avgörande för bedömningen var de inblandade parternas intressen och avtal om konkurrensklausuler skulle i princip tillämpas enligt sitt innehåll. 15 Domstolen gjorde ingen bedömning av huruvida ett konkurrensförbud överhuvudtaget var lämpligt ur allmän synpunkt eller om det var marknads- eller nationalekonomiskt önskvärt. Det framgår av förarbetena till den nuvarande lydelsen i 38 AvtL att beträffande konkurrensklausuler i anställningsavtal så anses ledning kunna hämtas från kollektivavtal (se avsnitt 2.4 om 1969 års överenskommelse) som arbetsmarknadens parter har träffat gällande konkurrensklausuler för att kunna bedöma klausulernas skälighet. Det framhålls dock att vid en sådan jämförelse måste det beaktas att förhållandena inom olika arbetsområden ofta skiljer sig åt avsevärt. 16 Enligt 36 AvtL (den s.k. stora generalklausulen) kan ett avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden eller omständigheterna i övrigt. Denna bestämmelse är tillämplig på alla typer av avtal, så även konkurrensklausuler. Men i regel prövas konkurrensklausulers giltighet enligt 38 AvtL. Som tidigare nämnts är det emellertid 13 Enligt den tidigare lydelsen i 38 AvtL krävdes det en uppenbar obillighet för jämkning. 14 Se exempelvis NJA 1944 s. 432 angående en fastighetsmäklare i Göteborg som öppnat egen rörelse trots konkurrensförbud. Se även NJA 1943 s. 224 ( Esab I ). 15 Adlercreutz & Flodgren, a.a. s. 75 ff. Se även SOU 1974:83 s. 118. 16 Prop. 1975/76:81 s. 149. 14

vanligt att en konkurrensklausul ofta förenas med en vitesbestämmelse som tillämpas vid brott mot klausulen. Med användning av 36 AvtL är det möjligt att jämka oskäliga vitesbelopp. Det är således fullt möjligt att en konkurrensklausul kan bedömas som skälig enligt 38 AvtL men klausulens vitesbelopp anses oskäligt och jämkas enligt 36 AvtL. Det krävs en helhetsbedömning av avtalet 17 2.4 1969 års överenskommelse 18 2.4.1 Syfte och bakgrund Den 14 december 1969 ingicks en överenskommelse mellan å ena sida SAF (numera Svenskt Näringsliv) och på den andra sidan SIF (numera Unionen), SALF (numera Ledarna) och CF (numera Sveriges Ingenjörer). Syftet med överenskommelsen var att begränsa användningsområdet för konkurrensklausuler men även att närmare reglera det materiella innehållet i sådana klausuler. Överenskommelsen har antagits som kollektivavtal av samtliga förbund inom SAF och gäller därmed direkt för företag anslutna till SAF i förhållande till anställda som är medlemmar i förbunden SIF, SALF och CF. 19 Denna överenskommelse har dock kommit att användas i större utsträckning än så och blivit ett viktigt instrument för prövning av konkurrensklausulers giltighet. Överenskommelsen inleds med en utförlig ingress som redogör för bakgrunden till överenskommelsen och ska ses som en avsiktsförklaring och vägledning till hur övrig avtalstext ska tolkas. Det anges bland annat att Den höga materiella standarden i Sverige beror på tekniska och kommersiella framsteg, som möjliggjort ständigt höjd produktivitet och förbättrad marknadsföring. Ingressen nämner också den grundläggande intressekonflikt som föreligger mellan arbetsgivare och arbetstagare när det gäller konkurrensklausuler. Dels har arbetsgivare ett intresse av att utvecklat eller förvärvat företagsspecifikt kunnande inte lämnar den egna 17 Prop. 1975/76:81 s. 149. 18 1969 års överenskommelse återges i sin helhet i bilaga 1. 19 Adlercreutz & Flodgren, a.a. s. 55. 15

arbetsplatsen och sprids till konkurrenter. De kan även vara beroende av de anställdas lojalitet för en tid efter det att anställningen har upphört. Gentemot arbetsgivares intresse ställs arbetstagares intresse av frihet att kunna ta anställning där de bäst kan utnyttja sin utbildning, yrkeserfarenhet och specialkunskaper. Något som även näringslivet i stort bör ha intresse av. 2.4.2 Användningsområde Enligt 1969 års överenskommelse får endast arbetsgivare som är beroende av självständig produkt- eller metodutveckling och som genom utvecklingsarbete av angivet slag skaffar sig tillverkningshemligheter eller därmed jämförbart företagsspecifikt kunnande, vars yppande för konkurrenter skulle kunna medföra påtagligt men göra anspråk på konkurrensklausuler gentemot sina anställda. 20 Det råder delade meningar om huruvida denna definition endast tillåter användning av konkurrensklausuler inom tillverkningsindustrin och att företag som inte bedriver tillverkning i materiellt hänseende utan exempelvis producerar konsulttjänster inte omfattas av överenskommelsen. 21 Fahlbeck anser emellertid att detta är en felaktig uppfattning och hänvisar till ingressen. Där anges bland annat att anledningen till att konkurrensklausuler behövs är kraven på snabb produktivitetshöjning och förbättrad marknadsföring. Med anledning av detta fordras snabb teknisk och kommersiell utveckling i form av produkt- och metodutveckling samt marknadsanalys och marknadsföring. Sådant utvecklingsarbete kan leda till know-how eller därmed jämförbart kunnande, som kan vara specifikt för det företag, där arbetet ägt rum. Enligt Fahlbecks tolkning av dessa formuleringar så synes det klart och tämligen otvetydigt att även s.k. kunskapsföretag ska kunna erhålla skydd enligt överenskommelsen. Deras produktion av kunskap är visserligen av icke-materiell natur men likväl produktion. Dessutom bedriver dessa företag i hög grad metodutveckling, vilket inte förutsätter tillverkningsverksamhet. 22 Denna uppfattning vinner visst stöd i en skiljedom där tidigare ordföranden i Arbetsdomstolen, Nina Pripp, var ordförande. Tvisten rörde ett konsultföretag med verksamhet inom produktutveckling och informationsteknologi men som inte hade någon 20 Se punkt 1 om användningsområde i 1969 års överenskommelse. 21 Se exempelvis utredningsbetänkandet DS. 2002:56, Hållfast arbetsrätt för ett föränderligt arbetsliv, s. 426. 22 Fahlbeck, a.a. s. 135. 16

egen tillverkningsverksamhet. Enligt skiljenämnden går det inte att utesluta att även tjänsteproducerande företag kan vara beroende av sådan självständig produkt och metodutveckling som avses i överenskommelsen. Utrymmet för att tillämpa överenskommelsen i fråga om sådana företag måste dock enligt nämndens mening antas vara begränsat. 23 Förekomster av konkurrensklausuler i olika branscher kommer att belysas närmare i avsnitt 3.2. 2.4.3 Vilka anställda omfattas? Överenskommelsen anger två rekvisit för att arbetstagare ska kunna omfattas av konkurrensklausuler. För det första krävs det att arbetstagaren under anställningen får kännedom om tillverkningshemligheter eller därmed jämförbart kunnande. För det andra krävs det att arbetstagaren genom utbildning eller erfarenhet har möjlighet att göra bruk av denna kännedom. Det avgörande är därmed delvis på vilket sätt arbetstagaren har förvärvat sina kunskaper, samt dennes möjligheter att på egen hand använda dessa kunskaper i en ny verksamhet och utgöra en fara i konkurrenshänseende för arbetsgivaren. 24 Adlercreutz och Flodgren nämner som exempel en sekreterare, som fått kännedom om företagshemligheter, som ändå inte får bindas av en konkurrensklausul då en sådan anställd i normalfallet inte har möjlighet att göra bruk av denna kännedom i ny verksamhet. Av stor betydelse för denna bedömning är arbetstagarens ställning i företagshierarkin. Ju högre position en arbetstagare har, desto större möjligheter för arbetsgivaren att göra gällande en konkurrensklausul. I en s.k. anmärkning i överenskommelsen klargörs att försäljare och kameral personal kan komma ifråga för konkurrensklausuler under förutsättning att de objektiva rekvisiten är uppfyllda. En intresseavvägning mellan vikten av det intresse, som arbetsgivaren önskar skydda och arbetstagarens intresse av att fritt kunna utnyttja sin arbetskraft ska emellertid ske i varje enskilt fall. Detta gäller vid varje tillfälle då arbetsgivaren vill avtala om konkurrensklausul, oavsett om de objektiva rekvisiten är uppfyllda. 23 Skiljedomen rörde en konkurrensklausul där en av bolagets ingenjörer förbjöds bedriva konkurrerande verksamhet med bolaget i 12 månader från anställningens upphörande. Se vidare avsnitt 3.3.4. 24 Adlercreutz & Flodgren, a.a. s. 57 ff. 17

En särskild regel gäller arbetstagare som ej uppnått 27 års ålder och som är nyutexaminerad från undervisningsanstalt vid anställningstillfället. Enligt punkt 2 i överenskommelsen bör en konkurrensklausul för dessa arbetstagare vara utformad så att den erhåller verkan blott i det fallet, att anställningen upphör, sedan den varat i mer än sex månader. I ett formulär som är bifogat till överenskommelsen anges det att en konkurrensklausul inte kan göras gällande om arbetstagaren sägs upp till följd av arbetsbrist. Det krävs att arbetstagaren gjort sig skyldig till avtalsbrott och att detta har föranlett uppsägningen. 25 Om arbetstagaren istället säger upp sig, till följd av ett avtalsbrott från arbetsgivaren, så kan inte heller en konkurrensklausul göras gällande. Fahlbeck skriver att med avtalsbrott menas sådan åtgärd, som ger motparten rätt att häva anställningsavtalet med omedelbar verkan. Det är något oklart vad detta innebär i praktiken men enligt Fahlbeck är det inte rimligt att ett avtalsbrott behöver vara så grovt att det ska motsvara kraven på ett avsked eller omedelbart frånträdande från anställningen enligt 4 3 st och 18, lag (1982:80) om anställningsskydd [LAS]. 26 Regleringen i LAS tillkom efter att överenskommelsen ingåtts och kan således inte betraktas som överenskommelsens förebild i detta avseende. Någon klargörande praxis angående begreppet avtalsbrott i överenskommelsen saknas alltjämt. 27 2.4.4 Bindningstid och sanktion 1969 års överenskommelse innehåller fler begränsningar för hur ingripande en konkurrensklausul får vara. Enligt punkt 3 bör bindningstiden för en konkurrensklausul ej vara längre än den beräknade livslängden för arbetsgivarens skyddsvärda know-how eller därmed jämförbara kunnande. Syftet är att en arbetstagare inte ska vara förhindrad att konkurrera med sin tidigare arbetsgivare under längre tid än nödvändigt. Det finns en uppenbar svårighet i att kunna bedöma livslängden för arbetsgivarens skyddsintresse. Därför har en viss konkretisering gjorts i punkt 3 som anger att en konkurrensklausuls bindningstid i normalfallet ej bör överstiga två år. Även kortare bindningstid, om ett år, bör förekomma om livslängden är kort. 25 Jfr AD 1991 nr 38 där AD med hänvisning till formuläret som en allmän regel uttalar att konkurrensklausuler inte gäller om anställningen avbryts av det skälet att arbetsgivaren inte kan bereda arbetstagaren fortsatt anställning. 26 Fahlbeck a.a. s. 129 ff. 27 Fahlbeck a.a. s. 130. 18

Tidsfristen räknas från den dag då anställningen upphör, och inbegriper därmed inte uppsägningstid. 28 Fristen börjar därmed inte löpa från den dag då arbetstagarens säger upp sig utan först då uppsägningstiden har gått ut och anställningen har upphört. En individuell prövning av samtliga villkor ska ske vid varje enskilt anställningsavtal och avvikelser är möjligt åt båda håll. 29 I överenskommelsens punkt 4 anges att ett normerat skadestånd bör sättas i rimlig relation till arbetstagarens lön. Ett belopp på sex genomsnittliga månadslöner nämns som rimligt. 2.4.5 Konkurrensklausulens materiella innebörd Enligt det bifogade formuläret till överenskommelsen kan en konkurrensklausul innebära förbud i tre olika avseenden för arbetstagaren. Arbetstagaren kan vara förbjuden att ta anställning hos ett företag som konkurrerar med den tidigare arbetsgivaren, inom det verksamhetsområde där företagshemligheterna som arbetstagaren tillgodogjort sig kan komma att utnyttjas. Klausulen kan också förbjuda arbetstagaren från att ingå som delägare i ett konkurrerande företag eller på annat sätt bistå med råd eller dåd. Slutligen kan klausulen förbjuda arbetstagaren från att själv, eller genom annan, starta egen verksamhet som konkurrerar med arbetsgivaren. Dessa tre förbud sätter en gräns för vad en arbetstagare kan åläggas i ett avtal om konkurrensklausul. Att notera är att inget av förbuden innebär att en arbetstagare kan hindras att ta anställning hos ett konkurrerande företag till den tidigare arbetsgivaren överhuvudtaget. Endast den del av företaget där arbetstagaren kan tänkas utnyttja sin kännedom om företagshemligheter hos den tidigare arbetsgivaren kan omfattas av förbudet. 30 Det finns heller ingen geografisk begränsning intagen i formuläret. En konkurrensklausul kan således gälla över hela världen men som alltid måste en individuell helhetsbedömning göras av varje enskild klausul. 31 28 Fahlbeck, a.a. s. 132. 29 Adlercreutz & Flodgren, a.a. s. 60. 30 Fahlbeck, a.a. s. 129. 31 Adlercreutz och Flodgren, a.a. s. 61. 19

Enligt det bifogade formuläret till överenskommelsen ska även en arbetstagare som förbinder sig vid en konkurrensklausul erhålla någon form av ersättning från sin tidigare arbetsgivare för den löneminskning som kan uppstå i dennes nya anställning med anledning av klausulen. Ersättningen ska dock inte överstiga 60 % av arbetstagarens tidigare månadslön och utgår bara så länge som konkurrensförbudet gäller. 2.4.6 Information, förhandling och tvistlösning Om en arbetsgivare inför en konkurrensklausul i anställningsavtalet för en anställd som är medlem i någon av de avtalsslutande organisationerna ska vederbörandes fackklubb underrättas. Det framgår av punkt 6 i överenskommelsen. Arbetsgivaren ska också enligt punkt 7 informera de lokala klubbarna om vilka anställda som omfattas av konkurrensklausuler. Detta ska ske vid ordinarie lönerevisionsdatum vartannat år. Syftet med bestämmelsen torde vara att användningen av konkurrensklausuler ska vara transparant och att arbetsgivaren återkommande överväger om alla konkurrensklausuler är nödvändiga. En anställds yrkesroll och arbetsuppgifter kan ändras över tid vilket även kan påverka arbetsgivarens intresse av att behålla en konkurrensklausul i dennes anställningsavtal. Uppkommer tvist om en konkurrensklausul ska lokala förhandlingar genomföras enligt punkt 8 i överenskommelsen. Kan tvisten inte lösas vid förhandling hänskjuts tvisten till skiljenämnd enligt punkterna 8 och 9. Detta är förklaringen till att all praxis avseende konkurrensklausuler i AD aldrig rör parter som båda är bundna av 1969 års överenskommelse. Bestämmelserna om förhandling ska ses som ett komplement till lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet [MBL] som tillkom efter överenskommelsen. 32 2.4.7 1969 års överenskommelses verkan för utomstående Överenskommelsen har, som nämnts tidigare, antagits som kollektivavtal mellan de avtalsslutande parterna. Att döma av ingressen i överenskommelsen så är den begränsad till att endast gälla arbetstagare som är medlemmar i någon av de avtalsslutande arbetstagarorganisationerna (s.k. exklusivavtal). 33 Detta innebär att en arbetsgivare inte gör 32 Fahlbeck, a.a. s. 133 ff. 33 Adlercreutz & Flodgren, a.a. s. 64. Se även Källström & Malmberg, a.a. s. 261. 20

sig skyldig till kollektivavtalsbrott om denne tillämpar konkurrensklausuler som strider mot överenskommelsen på utanförstående arbetstagare. Utgångspunkten är annars att en arbetsgivare är skyldig gentemot den avtalsslutande arbetstagarorganisationen att tillämpa kollektivavtalets bestämmelser även på utanförstående arbetstagare. 34 Fahlbeck menar dock att denna princip inte är tillämplig i det här fallet. Enligt Fahlbeck tycks avsikten med överenskommelsen vara att ange vad som är god sed i alla anställningsförhållanden. Bortsett från ingressen så är den formulerad på ett sätt som tycks avse alla arbetstagare hos avtalsbundna arbetsgivare. 35 Men detta innebär inte att överenskommelsen automatiskt normerar det enskilda anställningsavtalet. För att en arbetstagare ska bli bunden av en konkurrensklausul krävs det att klausulen tas in i den enskildes anställningsavtal och en individuell prövning ska göras avseende varje enskild arbetstagare. Enligt förarbetena till 38 AvtL så ska de principer som kommit till uttryck i överenskommelsen kunna beaktas även på konkurrensklausuler i anställningsavtal utanför de områden som överenskommelsen gäller. 36 Något annat kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter som reglerar användningen av konkurrensklausuler existerar mig veterligen inte. Adlercreutz och Flodgren skriver att 1969 års överenskommelse därmed officiellt fått status som rättskälla. 37 Fahlbeck jämför de allmänna principerna i överenskommelsen med allmänna rättsgrundsatser. 38 Vad som är helt klart är att det ofta hänvisas till överenskommelsen vid domstolars bedömning av konkurrensklausulers giltighet. 39 2.5 Sammanfattning De rättskällor som berör konkurrensklausuler i svensk rätt är främst 1969 års överenskommelse som erhållit en särskild status. Tillämpningen av 38 AvtL sker med vägledning av denna överenskommelse. Även 36 AvtL måste nämnas då den är tillämplig 34 Se t.ex. AD 1978 nr 163 och AD 1977 nr 49. 35 Fahlbeck, a.a. s. 126 ff. 36 Prop. 1975/76:81 s. 148. 37 Adlercreutz & Flodgren, a.a. s. 66 ff. 38 Fahlbeck, a.a. s. 136. 39 Se exempelvis AD 1992 nr 9, AD 1992 nr 99 och AD 2001 nr 91. 21

på alla avtal inom förmögenhetsrätten. 1969 års överenskommelse och bifogat formulär innehåller ytterligare bestämmelser om exempelvis förhandlingsordning och skiljeförfarande, vilket inte har berörts i detta avsnitt. Det som återkommer vid bedömningen av konkurrensklausulers giltighet är arbetsgivarens respektive arbetstagarens intresse av att denne är bunden av klausulen eller inte. Detta ska ske vid varje enskilt avtal om konkurrensklausul, vilket kan göra det svårt för båda parter att på förhand avgöra om klausulen är giltig eller ej. Att de objektiva rekvisiten i överenskommelsen är uppfyllda innebär inte med säkerhet att konkurrensklausulen är giltig. 3 När får konkurrensklausuler användas? 3.1 Inledning Detta avsnitt kommer att behandla vilka arbetsgivare och arbetstagare som i dagsläget kan träffa bindande avtal om konkurrensklausuler. Eftersom merparten av arbetsgivarna på den privata arbetsmarknaden är medlemmar i Svenskt Näringsliv så är de bundna av de begränsningar som anges i 1969 års överenskommelse. 40 Dessa arbetsgivare är förhindrade att avtala om konkurrensklausuler som sträcker sig längre än överenskommelsens begränsningar, även med arbetastagare som inte omfattas av överenskommelsen. 41 En förutsättning är dock att arbetstagaren utför arbete som faller under något av de avtalsslutande arbetstagarorganisationernas område. 42 Även de arbetsgivare som inte är bundna av överenskommelsen måste emellertid ta hänsyn till dess innehåll. Överenskommelsen anses spegla ett på arbetsmarknaden allmänt rådande synsätt, vilket har konstaterats upprepade gånger i praxis från AD. 43 Därmed kommer överenskommelsen att tjäna som vägledning vid tillämpningen av 38 AvtL för att avgöra om en konkurrensklausul är skälig eller inte. Enligt praxis kan det inte heller utan vidare antas att konkurrensklausuler i anställningsavtal som ligger utanför 40 Adlercreutz & Flodgren, a.a. s. 55. 41 AD 1984 nr 20. Se även avsnitt 3.3.1. 42 Fahlbeck, a.a. s. 136 ff. Principen har bekräftats i praxis i bl. a. AD 1984 nr 20 och AD 1991 nr 38. 43 Se exempelvis AD 2001 nr 91. 22

överenskommelsens tillämpningsområde helt skulle sakna giltighet. En starkt restriktiv syn på dessa är dock befogad. 44 3.2 Konkurrensklausuler i olika branscher Som tidigare nämnts så innehåller inte 1969 års överenskommelse någon exakt uppräkning av vilka branscher där konkurrensklausuler är tillåtet. Sedan överenskommelsen ingicks har de rättsfall som tillkommit från AD, där konkurrensklausuler har godtagits, mestadels gällt arbetstagare som arbetat inom olika typer av konsultverksamhet, exempelvis revisions- och IT företag. Gemensamt för rättsfallen i nästkommande avsnitt är att de gäller konkurrensklausuler i anställningssavtal som ligger utanför överenskommelsens användningsområde. Konkurrensklausulernas innehåll och ändamål går utanför de ramar som uppställts i överenskommelsen. 3.2.1 Allmän konsultverksamhet I AD 1977 nr 167 behandlades en konkurrensklausul som ingåtts mellan en konsultfirma på ingenjörsområdet och en arbetstagare i chefsställning. Klausulen förbjöd arbetstagaren att inom två år efter anställningens upphörande bedriva konkurrerande verksamhet med arbetsgivaren inom ett visst geografiskt område (Skåne). Arbetsgivarens skyddsintresse var alltså inte bara att skydda sin befintliga kundkrets, utan även potentiella kunder med verksamhet i Skåne. Vitet var bestämt till en årslön. Arbetsgivaren omfattades av 1969 års överenskommelse men arbetstagaren var oorganiserad. Trots att klausulen låg utanför det skyddsområde som anges i överenskommelsen och inte syftade till att skydda företagshemligheter valde AD att godta klausulen. 45 Inte heller vitet på en årslön jämkades. Rättsfallet visar att konkurrensklausuler kan tillåtas utanför det skyddsområde som anges i överenskommelsen så länge arbetsgivaren anses ha ett berättigat intresse av klausulen. Som företagschef var arbetstagaren i sista hand ansvarig gentemot kunderna för vad företaget presterade. I domskälen uttalar AD att kundernas förtroende för 44 Se exempelvis AD 1991 nr 38, AD 1994 nr 65, AD 1999 nr 71 och AD 2001 nr 91. 45 Jfr punkt 1 överenskommelsens användningsområde. 23

konsultföretaget är också på ett särskilt sätt knutet till företagschefen personligen och inte till produkten som sådan. Domstolen tillägger även att ett konsultföretag är särskilt utsatt för konkurrens från tidigare anställda i chefsställning. Denna bedömning skulle förmodligen kunna göras angående de flesta konsultföretag. 3.2.2 Revisions- och finansföretag Konkurrensklausuler har också godtagits då de har förekommit hos revisionsföretag. I AD 1992 nr 9 hade en konkurrensklausul tagits in i anställningsavtalet mellan en revisor och revisionsföretaget där denne var anställd. Klausulen förbjöd arbetstagaren att inom tre år från anställningens upphörande driva konkurrerande verksamhet med arbetsgivaren inom ett visst geografiskt område. Konkurrensförbudet var emellertid begränsat på så sätt att arbetstagaren inte fick vända sig till klienter som var klienter hos arbetsgivaren vid den tidpunkt då avtalet ingicks. Det rörde sig alltså inte om något totalt konkurrensförbud, varken gällande arbetsgivarens kunder eller inom det geografiska området. Vid brott mot klausulen var arbetsgivaren berättigad till ekonomisk kompensation. AD ansåg att arbetsgivarens intresse, att inte vilja fråntas sina befintliga klienter, var berättigat. Domstolen fann ingen anledning till att jämka den ekonomiska kompensation (av samma karaktär som vite) som arbetstagaren därmed var skyldig att utge till arbetsgivaren. I AD 2002 nr 115 godtogs också en liknande konkurrensklausul som rörde en självständig handläggare på ett redovisningsföretag. Arbetsgivarens intresse av att inte fråntas befintliga kunder då arbetstagaren startat egen verksamhet ansågs berättigat. Vitesklausulen som var satt till en årslön jämkades däremot. Däremot underkändes en konkurrensklausul i AD 2010 nr 53 som rörde en säljare av finansiella tjänster. Även denna klausul syftade till att skydda arbetsgivarens befintliga kundkrets. I domskälen gör AD en jämförelse mellan arbetsgivarens verksamhet och ett revisionsföretag. Domstolen konstaterar att verksamheterna skiljer sig åt, främst beroende på att kunder kan tänkas anlita flera företag som säljer finansiella tjänster och förmedling av försäkringar parallellt eller växelvis. Kundrelationen är med andra ord inte lika starkt knuten till ett specifikt företag, som exempelvis en revisionsbyrå. Detta inverkar enligt AD på 24

värderingen av vilken tyngd bolagets intresse ska tillmätas vid den helhetsbedömning av konkurrensklausulen som ska göras. 3.2.3 IT företag I AD 2010 nr 27 godtog domstolen en konkurrensklausul mellan en arbetstagare som var anställd som IT-säkerhetskonsult på ett IT-konsultföretag. Arbetsgivarens främsta intresse i tvisten var att hindra arbetstagaren från att ta med sig kunder till sin nya verksamhet. Domstolen fann att arbetsgivarens intresse var berättigat och att konkurrensklausulen endast innebar en mindre inskränkning i arbetstagarens möjligheter att försörja sig. Den ursprungliga klausulen som hade avtalats mellan arbetstagaren och arbetsgivaren omfattade betydligt mer än skydd av arbetsgivarens kundkrets men arbetsgivaren hade inskränkt sitt yrkande då tvisten avgjordes i domstol, vilket ger mig anledning att återkomma till det här fallet. 46 3.2.4 Advokatverksamhet Ett intressant rättsfall där en konkurrensklausul underkändes är AD 1994 nr 65 som rörde en biträdande jurist med anställning på en advokatbyrå. Klausulen förbjöd den biträdande juristen att starta konkurrerande verksamhet inom tre år från anställningens upphörande och var begränsad till Eskilstuna tingsrätts domicilområde. Vitet var satt till 50 000 kronor. Detta rättsfall är på många sätt unikt. Det fanns sedan tidigare ett avgörande från advokatsamfundets disciplinnämnd, där en konkurrensklausul ansågs inskränka klientens fria val av advokat. En sådan klausul stred därmed mot god advokatsed. 47 Den biträdande juristen hade också anmält sin arbetsgivare till advokatsamfundets disciplinnämnd som beslutade att tilldela arbetsgivaren en erinran. 46 Se avsnitt 5. 47 Avgörandet finns refererat i Adlercreutz & Flodgren, a.a. s. 103-104. Det gällde en kvinnlig advokat som blev bunden av en konkurrensklausul när hon anställdes som biträdande jurist. Klausulen förbjöd henne att försöka påverka klienter att fortsättningsvis anlita henne eller utföra uppdrag åt klienter som hon inte anskaffat själv. Disciplinnämnden ansåg att detta inskränkte klienternas fria val till advokat och därmed bröt mot god advokatsed. Se även Holger Wiklund God advokatsed 1973, s. 145 Där det anges att: hela föreställningen om att en klient tillhör en advokat måste anses som oriktig, lika väl som en läkare eller tandläkare inte har någon äganderätt till sina patienter. Advokaterna har all anledning att slå vakt om klientens rätt att fritt välja advokat. 25

Vid tillämpning av 38 AvtL ska domstolen i första hand beakta parternas individuella intressen, det allmännas intresse ska endast beaktas indirekt. Detta följer av förarbetena till 1982 års konkurrenslag. 48 Svenska domstolar har också av tradition hållit fast vid denna bedömningsprincip och främst fokuserat på intresseavvägningen mellan de inblandade parterna i tvister om konkurrensklausuler. Huruvida konkurrensklausuler exempelvis är lämpliga ur exempelvis marknadsekonomisk synpunkt eller påverkar parternas kunder har inte beaktats. Att döma av utgången i detta mål tycks bland annat yttrandet från advokatsamfundet ha spelat en stor roll för domstolens bedömning. Plötsligt betraktar domstolen konsekvenser för en tredje part, nämligen klienterna och deras rätt till att välja advokat fritt. Något motsvarande övervägande har inte gjorts för andra yrkesgrupper och deras potentiella kunder. 49 Det är inte omöjligt att utgången i exempelvis AD 1992 nr 9 hade blivit annorlunda om revisorernas tillsynsnämnd, revisorsnämnden, eller revisorernas branschorganisation, FAR, hade fått möjlighet att yttra sig i målen. Förvisso var konkurrensklausulen i revisionsmålet inte lika omfattande och det var givetvis andra omständigheter som också spelade in i domstolens bedömning. Men intresset för en klient att fritt kunna välja revisor bör objektivt sätt vara lika berättigat som intresset av att fritt kunna välja advokat. Klientens förtroende för sin uppdragstagare är av synnerlig vikt för båda yrkesgrupperna. Relationen mellan en revisor och dennes klient kan också vara av långvarig natur och klienten kan ha ett berättigat intresse av att anlita den revisor som är bäst bekant med företagets verksamhet och räkenskaper. Trots utgången i AD 1994 nr 65 har det emellertid inte skett någon utveckling mot att inhämta yttrande från branschorganisationer eller tillsynsmyndigheter i liknande mål som gäller konkurrensklausuler i konsultverksamhet. Detta mål förefaller vara ett undantag från huvudregeln att endast intresset för de tvistande parterna ska vara föremål för domstolens prövning. 3.2.5 Försvarsmakten I AD 1991 nr 38 hade en flygförare vid försvarsmakten åtagit sig att mot ett lönetillägg, s.k. flygförarpremie (SFP), stanna kvar som flygförare under 10 års tid. Om han lämnade 48 Prop. 1981/82:165 s. 238. 49 Se exempelvis AD 1992 nr 9 och AD 2002 nr 15 gällande revisorer. 26