GUIDE # 5 Januari 2013

GUIDE # 5 Januari 2013 Fastighetsägares efterlevnad av avfallsföreskrifternas krav: Gränserna för det kommunala ansvaret för hämtning av hushållsavfall i relation till bistånd och stöd från socialnämnden I korthet Avfallsföreskrifterna är en normföreskrift. Med norm kan sägas att bestämmelsen är generellt tillämpbar. I avfallsföreskrifterna kan kommunen ange ett antal förpliktelser som gäller för avfallshanteringen i kommunen, till exempel att överlämna hushållsavfall till kommunen, sköta kärl och hålla väg i farbart skick. En fastighetsägare som själv inte kan utföra de förpliktelser som avfallsföreskrifterna anger, till exempel skotta snö eller att dra ut avfallskärlet till fastighetsgränsen, kan inte kräva att den avfallsansvariga nämnden ska tillhandahålla dessa tjänster. En fastighetsägaresom behöver hjälp för att kunna uppfylla sina skyldigheter enligt avfallsföreskrifterna och inte kan få dem tillgodosedda på annat sätt får ansöka om stöd och bistånd från socialnämnden. 1

Innehåll Inledning... 3 2. Juridiska förutsättningar... 4 2.1 Kommunal normgivning och den kommunala renhållningsordningen... 4 2.2 Den kommunala renhållningsskyldigheten... 5 2.3 Fastighetsägares skyldigheter... 5 2.4 Anvisad plats och rimligt avstånd till avlämningsplats... 6 2.5 Miljöbalken 15 kap. 17... 7 3 Samhällets stöd genom Socialtjänstlag (2001:453), (SoL), och Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)... 8 3.1 Funktionsnedsättning eller funktionshinder... 8 3.2 Socialtjänstlagen... 8 3.3 Bistånd i form av hemtjänst... 9 4 Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade....10 2 Tillbaka till första sidan

Inledning Varje kommun är ansvarig för insamling, transport och återvinning eller bortskaffande av det hushållsavfall som uppkommer i kommunen. Enligt miljöbalken ska alla kommuner ha en gällande renhållningsordning som antagits av kommunfullmäktige. Renhållningsordningen består av avfallsplan och föreskrifter för renhållningen 1. För att kommunerna ska kunna finansiera avfallsverksamheten via avgifter måste kommunfullmäktige även anta en avfallstaxa. I avfallsföreskrifterna ska det framgå hur kommunen fullgör sina skyldigheter på avfallsområdet och vilka fastighetsägare som omfattas. En del av fastighetsägarnas övriga skyldigheter är bland annat: 1. att tillse att hushållsavfallet finns tillgängligt vid fastighetsgränsen eller vid en av kommunen anvisad plats, eller 2. att tillse att transportväg fram till behållarens hämtnings- och tömningsplats hålls i farbart skick. Vissa fastighetsägare har dock svårt att, på grund av ålder eller funktionsnedsättning, uppfylla avfallsföreskrifternas krav på dem. Det är dock inte den avfallsansvariga nämndens 2 uppgift att hjälpa dessa fastighetsägare att uppfylla dessa krav. I denna guide presenteras förslag och vägledning om gränssnittet mellan det ansvar kommunen har som renhållare i förhållande till fastighetsägarens ansvar. 1 Fortsättningsvis benämns föreskrifterna avfallsföreskrifter. Begreppet är synonymt med det allmänt använda begreppet renhållningsföreskrifter eller föreskrifter för renhållningen. 2 Fortsättningsvis benämns renhållningsansvarig nämnd avfallsansvarig nämnd. 3 Tillbaka till första sidan

2. Juridiska förutsättningar 2.1 Kommunal normgivning och de kommunala avfallsföreskrifterna Avfallsföreskrifterna är en normföreskrift. Med norm kan sägas att bestämmelsen är generellt tillämpbar. Genom detta dras en gräns mot individuella beslut och sådana beslut som visserligen är mer allmängiltiga, t.ex. planbeslut enligt plan- och bygglagen (2010:900), men som fortfarande anses vara beslut i särskilda fall. 3 En kommun kan dock inte fastställa normer inom vilket område som helst. Rätten för en kommun att fastställa normer kallas ibland för den kommunala normgivningsmakten. I 2 kap 5 kommunallagen (1991:900) fastställs följande: Om kommunernas och landstingens rätt att meddela föreskrifter finns det föreskrifter i regeringsformen. Med normgivningsmakten avses rätten att besluta om rättsregler, det vill säga sådana regler som är bindande för enskilda och myndigheter och som gäller generellt. I regeringsformen benämns sådana regler föreskrifter. Normgivningsmakten regleras i huvudsak i 8 kap. regeringsformen men bestämmelser om normgivning finns även i andra kapitel i regeringsformen samt i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Det bör noteras att med begreppet föreskrifter i 8 kap. regeringsformen avses endast sådana normer som meddelas av svenska organ. Normer som meddelas inom ramen för samarbetet i EU omfattas således inte. 4 Det grundläggande för den kommunala normgivningsmakten är att ett bemyndigande att meddela föreskrifter (norm) alltid ska ges i lag eller förordning. Avfallsföreskrifterna är som anges ovan normföreskrifter. Den kommunala rätten men även skyldigheten att fastställa en renhållningsordning fastställs i 15 kap 11 miljöbalken. Där anges följande: För varje kommun skall det finnas en renhållningsordning som skall innehålla de föreskrifter om hantering av avfall som gäller för kommunen och en avfallsplan. I renhållningsordningen skall sådana förutsättningar anges som avses i 8 tredje stycket. Avfallsplanen skall innehålla uppgifter om avfall inom kommunen och om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avfallsplanens innehåll. En kommun ska således, enligt miljöbalken, fastställa en renhållningsordning. Eftersom de kommunala avfallsföreskrifterna är av normkaraktär kan inte kommunen, i utförandet av den faktiska avfallshämtningen tillhandahålla tjänster som avviker från gällande föreskrifter på grund av en enskild fastighetsägares eller nyttjanderättshavares behov. Observera att det bara är avfallsföreskrifterna och inte avfallsplanen som är av normkaraktär. Kommunen har stor frihet att utforma sina avfallsföreskrifter och sitt renhållningssystem för att uppnå en ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt god avfallshantering. I avfallsföreskrifterna anges bland annat vilka hämtningsintervall som ska gälla för de olika områdena och de olika fraktionerna av avfall. Detta gäller även tider då uppehåll i ordinarie hämtning görs beträffande fritidsfastigheter. För att avfallshanteringen skall fungera funktionellt måste kommunen i föreskrifterna fastställa var kommunen ska hämta hushållsavfall, men även andra förutsättningar som krävs för hämtningen, exempelvis föreskrifter om farbar väg. I Avfall Sveriges Mall förslag till renhållningsordning, Föreskrifter för avfallshantering Rapport 2007:07 anges följande: Hämtnings- och transportvägar 16 Hämtning av hushållsavfall sker normalt vid fastighetsgränsen eller vid en av kommunen anvisad plats inom rimligt gångavstånd. I annat fall skall 3 Von Essen, Ulrik: Kommunal normgivning s. 65. 4 Prop 2009/10:80 s 217 4 Tillbaka till första sidan

fastighetsinnehavaren och kommunen komma överens om att avfallet samlas in och hämtas vid någon annan plats. Behållare skall normalt ställas vid fastighetsgräns så nära uppställningsplats för hämtningsfordon som möjligt såvida inte särskilda skäl föreligger häremot eller det är fråga om tömning av särskilda behållare såsom slamtankar och fettavskiljare. 17 Fastighetsinnehavaren skall se till att transportväg fram till behållarens hämtningsoch tömningsplats hålls i farbart skick. Transportvägen skall röjas från snö och hållas halkfri. Enskild väg som utnyttjas vid hämtning av hushållsavfall skall vara så dimensionerad och hållas i sådant skick att den är farbar för hämtningsfordon. Om farbar väg inte kan upprättas skall fastighetsinnehavaren avlämna avfallet på plats som överenskommes med renhållaren. När dessa föreskrifter anges i avfallsföreskrifterna är de normativa och bindande. 2.2 Den kommunala renhållningsskyldigheten Kommunen är enligt 15 kap. 8 miljöbalken skyldig att svara för bortforsling av hushållsavfall inom kommunen. Med hushållsavfall avses enligt 15 kap. 2 miljöbalken avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet. Som exempel på avfall som kommer från hushåll kan nämnas matrester, förpackningar, returpapper, städsopor, blöjor, latrin och slam från slambrunnar och slamtankar. Till hushållsavfall räknas också skrymmande avfall som exempelvis utrangerade möbler, cyklar och liknande föremål. Dit räknas även överblivna läkemedel samt miljöfarliga batterier, oljerester, färgrester, rester av bekämpningsmedel och annat farligt avfall som ingår som beståndsdel i avfall som kommer från hushåll. I enlighet med gällande rätt bör begreppet hushållsavfall ges en sådan omfattning att det svarar mot det behov av borttransport av avfall som regelmässigt uppkommer vid nyttjande av mark och byggnad för bostadsändamål. Med avfall från annan verksamhet som är jämförligt med hushållsavfall menas avfall från industrier, affärsrörelser och annan likartad verksamhet som i renhållningssammanhang är jämförligt med avfall som kommer från hushåll. Det är sådant avfall som uppkommer som en direkt följd av att människor oavsett ändamål eller verksamhet uppehåller sig inom en lokal eller i en anläggning. Som exempel kan nämnas avfall från personalmatsalar, restaurangavfall och toalettavfall. (prop. 1997/98:45 del 2 s. 185). Läs mer i Avfall Sveriges guide # 4 Innebörden av begreppet hushållsavfall. Enligt 15 kap 21 miljöbalken är det förbjudet för annan än kommunen eller den kommunen anlitar att transportera hushållsavfall. Kommunen bestämmer själv hur avfallshanteringen ska bedrivas, antingen i egen regi genom förvaltning, i eget eller samägt bolag eller genom uppdrag till en eller flera upphandlade entreprenörer. Kommunen förblir dock alltid huvudman för verksamheten och kan aldrig överföra sitt avfallsansvar till ett bolag. Kommunen kan dock överföra huvudmannaskapet på ett kommunalförbund. Förutsättningarna för detta regleras i förbundsordningen. 2.3 Fastighetsägares skyldigheter Fastighetsägares skyldigheter för att främja en miljöriktig och effektiv avfallshantering är reglerade i miljöbalken, avfallsförordningen och i kommunala föreskrifter. Fastighetsägare har, med hänvisning till de kommunala avfallsföreskrifterna, dels en skyldighet att lämna sitt hushållsavfall vid fastighetsgräns och dels att hålla sin väg i framkomligt skick. Detta under förutsättning av att kommunen inte anvisat eller överenskommit med fastighetsägaren om att lämna hushållsavfallet på annan plats. 5 Tillbaka till första sidan

Fastighetsägare kan inte befrias från sin skyldighet att överlämna avfallet genom att inte lämna sitt hushållsavfall vid fastighetsgräns eller uppfylla skyldigheten att ordna farbar väg. Om farbar väg inte kan upprättas kan kommunen anvisa en annan plats för avlämnande av hushållsavfall. Kommunen kan även anvisa annan plats för avlämnande av hushållsavfall på andra grunder än avsaknad av farbar väg. För en del fastighetsägare kan det, på grund av ålder eller funktionsnedsättning, vara svårt att fullgöra sina skyldigheter enligt föreskrifterna. Dessa fastighetsägare kanske inte kan hålla sin väg i farbart skick eller forsla ut sitt avfallskärl till fastighetsgränsen eller inte ens ha möjlighet att bära ut sitt hushållsavfall till kärlet. Detta kan innebära att kommunen, på grund av exempelvis arbetsmiljölagen, inte kan utföra sina skyldigheter eller förpliktelser. Det kan uppstå en situation där skyddsombudet tvingas meddela skyddsstopp om hämtningen innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa. Om kommunen eller dess entreprenör inte kan hämta hushållsavfall på grund av att en fastighetsägare eller nyttjanderättshavare inte klarar att uppfylla avfallsföreskrifterna innebär detta inte automatiskt att kommunen eller dess entreprenör måste planera hämtningen på annat sätt. Tillsynsmyndigheten 5 skulle kunna, med stöd av 26 kap. 9 första och andra styckena miljöbalken, förelägga fastighetsägaren att fullgöra avfallsföreskrifternas bestämmelser. Det bör noteras att det kommunala ansvaret för hushållsavfall inte upphör på grund av ett skyddsstopp. Ett skyddsstopp innebär endast att det sätt på vilket kommunen eller kommunens entreprenör hämtar hushållsavfall från den enskilda fastigheten inte överensstämmer med gällande arbetsmiljölagstiftning. 2.4 Anvisad plats och rimligt avstånd till avlämningsplats Hämtning av hushållsavfall sker normalt vid fastighetsgränsen eller vid en av kommunen anvisad plats inom rimligt gångavstånd. Kommunen har inte någon möjlighet att framtvinga egen borttransport till uppsamlingsplatser eller liknande, belägna längre bort än inom rimligt gångavstånd från fastigheten. Rimligt avstånd till avlämningsplats beror på typen av bebyggelse men torde inte överstiga några hundra meter för permanentboende. I några avgöranden som gäller fritidshus har 400-500 meter ansetts vara rimliga avstånd. Det innebär inte att längre avstånd skulle kunna vara orimliga. Om själva kärlet ska flyttas är rimligt gångavstånd kortare. Dessutom inverkar även lokala förutsättningar på avståndsbedömningen. Om det till exempel är en backe med kraftig lutning upp till lämningsplatsen är det inte rimligt att kräva lika långt avstånd. En bedömning av vad som är att betrakta som rimligt avstånd måste således alltid göras i det enskilda fallet. Går fastighetsägaren med på det kan kärlet stå på längre avstånd från fastigheten. Överenskommelsen gäller fastighetsägaren och inte fastigheten. En ny fastighetsägare kan ha andra behov av hämtning och placeringen kanske inte längre är rimlig. Samtycket kan komma till uttryck genom att fastighetsägaren utan protester nyttjar den kommunala ordningen. Ett beslut att anvisa en plats med stöd av avfallsföreskrifterna är inte ett normbeslut utan ett beslut som kan överklagas med förvaltningsbesvär. Eftersom det är ett ärende som kan överklagas med förvaltningsbesvär ska hela förvaltningslagen följas när delegat eller nämnd fattar beslut rörande enskild fastighetsägare. Om kommunen anvisar en plats måste kommunen först se till att fastighetsägaren eller kommunen har rådighet över den plats som kommunen har för avsikt att anvisa. Ett beslut att anvisa en plats fattas antingen av en tjänsteman med stöd av delegation eller av den avfallsansvariga nämnden. Beslutet ska, enligt 20 förvaltningslagen (1986:223), motiveras. Beslutet ska översändas till den enskilde fastighetsägaren med en överklagandehänvisning (21 förvaltningslagen). Beslutet vinner laga kraft tre veckor från den dag som fastighetsägaren fick del av beslutet. Om beslutet fattas med stöd av delegation ska beslutet, enligt 35 kommunallagen (1991:900), anmälas till nämnden. 5 Exempelvis miljö- och hälsoskyddsnämnden 6 Tillbaka till första sidan

2.5 Kommunens skyldighet att transportera bort hushållsavfall I 15 kapitlet miljöbalken finns, utöver de lagrum som reglerar det kommunala avfallsansvaret, 15 kap. 17 miljöbalken, som kan skapa en viss form av otydlighet. Enligt den paragrafen är en kommun skyldig att utöver vad som följer av avfallsföreskrifterna transportera bort hushållsavfall, om fastighetsinnehavaren eller nyttjanderättshavaren begär det och det inte är oskäligt med hänsyn till omständigheterna. I proposition 1997/98:45 s 191, del 2, anges följande: Kommunen är skyldig att utöver vad som följer av renhållningsordningen transportera bort hushållsavfall, om fastighetsinnehavaren eller nyttjanderättshavaren begär det och det inte är oskäligt med hänsyn till omständigheterna. Det innebär att kommunens skyldighet att transportera bort hushållsavfall utöver vad som följer av avfallsföreskrifterna inte är ovillkorlig. Om det framstår som oskäligt kan kommunen neka att utföra borttransporten. Så kan t.ex. vara fallet om hämtningsplatsen är avsides belägen eller svår att nå. Kommunens rätt att ta ut avgifter framgår av 27 kap. 4 miljöbalken. I paragrafen har nyttjanderättshavare jämställts med fastighetsinnehavare. Det finns nämligen i de avseenden som regleras i paragrafen inte anledning att skilja mellan dessa kategorier. 15 kap. 17 miljöbalken är exempelvis aktuell vid de tillfällen då behov av extra hämtning utöver vad som följer av renhållningsordningen finns. Exempel på sådana situationer är när en fastighetsägare har behov av extra hämtning av grovavfall. I rättsfallet MÖD 2002:51 (tidigare MÖD 2002 DM 61) har denna fråga tangerats. I rättsfallet anges följande: I en kommunal renhållningsordning föreskrevs att hushållsavfall skulle hämtas vid fastighet eller på anvisad plats. I målet låg den anvisade platsen 200 meter från den klagandes fastighet. Klaganden ville att kommunen skulle hämta avfallet mot ordinarie avgift vid hans fastighet. Klaganden var sjuk och gravt synskadad. Kommunen godtog att hämta hushållsavfallet vid fastigheten under förutsättning att en extra avgift betalades. Miljööverdomstolen liksom miljödomstolen ansåg att det inte var oskäligt att kommunen ålades att forsla bort avfallet direkt från fastigheten. Då kommunens taxa inte var utformad för denna situation kunde kommunen inte debitera högre avgift än vid hämtning vid anvisad plats. Ett beslut att, eller att inte, transportera bort hushållsavfall utöver vad som anges i avfallsföreskrifterna fattas antingen av en tjänsteman med stöd av delegation eller av den avfallsansvariga nämnden. När beslutet fattas ska det enligt 20 förvaltningslagen (1986:223) motiveras. Beslutet ska översändas till den enskilde fastighetsägaren med en överklagandehänvisning (21 förvaltningslagen). Beslutet vinner laga kraft tre veckor från den dag som fastighetsägaren fick del av beslutet. Om beslutet fattas med stöd av delegation ska beslutet, enligt 35 kommunallagen (1991:900), anmälas till nämnden. 7 Tillbaka till första sidan

3 Samhällets stöd 3.1 Funktionsnedsättning eller funktionshinder Vissa personer har en funktionsnedsättning som kan innebära att de inte helt kan uppfylla avfallsföreskrifternas krav på dem som fastighetsägare eller nyttjanderättshavare. Med funktionsnedsättning avses en nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. En funktionsnedsättning kan uppstå till följd av sjukdom eller annat tillstånd eller till följd av en medfödd eller förvärvad skada. Sådana sjukdomar, tillstånd eller skador kan vara av bestående eller av övergående natur. Med funktionshinder avses den begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen. Det handlar framförallt om bristande tillgänglighet i omgivningen, exempelvis att transportvägen skall röjas från snö och hållas halkfri. Det kan då uppkomma frågor om vilket ansvar den avfallssansvariga nämnden har för situationer som går utanför avfallsföreskrifterna, och vilka andra möjligheter som står till buds. Om den enskildes behov som fastighetsägare går utöver miljöbalkens och avfallsförordningens krav måste den enskilde få sin situation löst på annat sätt. En grundinställning i kommunallagen är att en kommun, enligt kommunallagen 2 kap. 1 inte får lämna understöd till enskilda kommunmedlemmar utan stöd i författning. Att understödja enskilda betraktas nämligen inte som en angelägenhet av allmänt intresse. Eftersom kommunen har fastställt ett normativt regelverk som fastställer ett antal krav på fastighetsägare, kan kommunen inte fullgöra dessa krav åt fastighetsägaren utan stöd i lag. För den avfallsansvariga nämnden finns inte en sådan möjlighet. Däremot finns sådan möjlighet i socialtjänstlagen (2001:453) (SoL) och i viss mån i lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). 3.2 Socialtjänstlagen Socialtjänstlagen är en välfärdslag och ramlag. De övergripande målen för socialtjänsten har definierats i lagens portalparagraf. Den tydliggör och anger riksdagens ambitioner med lagverket. Socialtjänstlagen avspeglar den lagstiftningsteknik som vann insteg under 1970-talet. Ramlagstekniken ansågs vara det effektivaste sättet för regleringar som syftar till att uppnå välfärdsmålen. Den kom därför att användas både när socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen utformades. Ramlagstekniken har också gjort det möjligt att anpassa dessa lagar till nya behov och på så sätt bidragit till att de överlevt trots de förändringar som skett i samhället under de senaste tjugo åren. I 4 kap. 1 socialtjänstlagen anges följande: Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Vid prövningen av behovet av bistånd för livsföringen i övrigt får hänsyn inte tas till den enskildes ekonomiska förhållanden om rätten att ta ut avgifter för biståndet regleras i 8 kap. Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har således rätt till bistånd av socialnämnden för sin livsföring i övrigt. Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Begreppet skälig levnadsnivå i socialtjänstlagen kräver dock en bedömning. I förarbetena till lagen har regeringen uttalat sig angående begreppet skälig levnadsnivå. Skälig levnadsnivå kopplas till vilken nivå det skall vara på biståndet. Begreppet skälig levnadsnivå är inte bara en nivåbestämning av ett bistånd utan handlar även om vilken form biståndet ska ha, till exempel om 8 Tillbaka till första sidan

det skall vara ekonomiskt stöd, vård, behandling eller andra former av stöd. Skälig levnadsnivå blir då ett mått på detta sammanlagt, det vill säga vilken kvalitet och vilken ambitionsnivå som insatsen ska ha i förhållande till lagens syfte. Regeringen vill med detta visa på socialtjänstens primära syfte, det vill säga att tillgodose medborgarnas behov av bistånd. Skälig levnadsnivå blir då ett sätt att visa på vissa minimikrav som bör ställas på de olika insatserna samt kvaliteten på dessa (prop. 2000/01:80). 3.3 Bistånd i form av hemtjänst En form av bistånd enligt socialtjänstlagen är hemtjänst. 6 Hemtjänstbegreppet är dock inte ett helt fastställt begrepp. Det finns ingen fastställd lista på vad som kan ingå i hemtjänsten, det vill säga vilken form av hemtjänst en person har rätt att få. I rättsfallet RÅ 2008 ref. 38 fastställs ett flertal aspekter på vad som kan avses med hemtjänst och hur det ska bedömas. Målet gällde visserligen huruvida fönsterpustning och gardinuppsättning kan ses som hemtjänst, men skälen för avgörandet är allmängiltiga. Det innebär att hemtjänst kan omfatta snöskottning eller se till att avfallsbehållaren eller hushållsavfallet transporteras till fastighetsgränsen. Rätten till bistånd inträder så snart den enskilde behöver socialtjänstens insatser för sin försörjning eller sin livsföring i övrigt och ansöker om det. Rätt till bistånd träder också in när till exempel äldre eller handikappade i sitt dagliga liv är beroende av andras insatser. Den som för sin dagliga livsföring inte kan undvara särskilda insatser är således berättigad till stöd och hjälp av socialnämnden. En helhetssyn på den enskildes situation och hjälpbehov medför vidare att hänsyn måste tas även till den enskildes personliga förmåga att utnyttja olika tjänster som i och för sig står till buds. Socialnämnden måste alltid göra en prövning av förhållandena i det individuella fallet och ta ställning till vilka behov den enskilde har och om han eller hon verkligen har förutsättningar att själv få sina behov tillgodosedda. Med den bedömning Regeringsrätten här ovan gjort angående prövningen av en begäran om bistånd saknar det i princip betydelse för biståndsprövningen om en viss insats räknas till hemtjänst eller inte. Avgörande för den enskildes rätt till bistånd är om han eller hon har behov av den begärda insatsen för att uppnå skälig levnadsnivå samt om han eller hon själv kan tillgodose dessa behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt. Om socialnämnden inte tillhandahåller till exempel storstädning inom ramen för den vanliga hemtjänsten får nämnden i förekommande fall vara beredd att erbjuda sådana tjänster i annan ordning, i den utsträckning det krävs för att en enskild ska tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Detta innebär inte att socialnämnden själv genom egen personal måste utföra sådana uppgifter. Av 2 kap. 5 socialtjänstlagen framgår sålunda att en kommun får sluta avtal med annan om att utföra sådana uppgifter inom socialtjänsten som inte utgör myndighetsutövning. Med hänvisning till RÅ 2008 ref 38 kan mycket väl vissa av avfallsföreskrifternas krav på fastighetsägaren utföras inom ramen för begreppet hemtjänst. Detta under förutsättning att den enskilde fastighetsägaren inte själv kan tillgodose detta eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt och ansöker om det. 6 Prop. 2005/06:115 sid 83 9 Tillbaka till första sidan

4 Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade Lagen innehåller bestämmelser om fastställda insatser för särskilt stöd och särskild service till personer som ingår i någon av de tre i lagen avgränsade och definierade personkretsarna 7. Personer som ingår i dessa personkretsar har rätt till nio olika insatser varav en av dem är biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans. De personer som utför denna insats kan mycket väl tillse att vissa av den enskildes behov som fastighetsägare och vissa av de krav som anges i avfallsföreskrifterna tillgodoses. 7 personer (1) med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd, (2) med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller (3) med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service 10 Tillbaka till första sidan

Avfall Sveriges guider En viktig uppgift för Avfall Sverige är att ta fram vägledningar och riktlinjer för hur branschen ska hantera och tolka olika begrepp, definitioner och företeelser inom avfallsområdet. Avfall Sveriges guider kan bidra till en samsyn på tolkningar, vilket kan ge bättre beslutsunderlag. Guiden utgår från de förutsättningar som ges enligt gällande lagstiftning och rättspraxis per den 2012-12-19. Till följd av ändrad lagstiftning och ny rättspraxis kan förutsättningarna naturligtvis förändras, vilket är viktigt att ha i åtanke när guiden används som vägledningsdokument. Guiden har tagits fram av jurist Fredrik Cederblom, Kommunakuten AB, som har mångårig erfarenhet av juridiska frågeställningar inom kommunens kompetensområden. Kontaktperson fo r denna guide: Sven Lundgren, rådgivare juridik Telefon: 040 35 66 09 Mobil: 0708 35 66 55 sven.lundgren@avfallsverige.se De råd som Avfall Sverige publicerar i våra guider utgör endast generell rådgivning och ska inte ses som juridiskt bindande råd i det enskilda fallet. 11 Tillbaka till första sidan

Avfall Sverige AB Adress Prostgatan 2, 211 25 Malmö Telefon 040-35 66 00 Fax 040-35 66 26 E-post info@avfallsverige.se Hemsida www.avfallsverige.se 12