Biogas i Umeåregionen

BILAGA B Teknisk beskrivning (TB) 2013-08-22 Biogas i Umeåregionen Teknisk beskrivning (TB) för en lantbruksbaserad biogasanläggning i Vännäs kommun Vännäs kommun Kommunledningskontoret Postadress SE-911 81 Vännäs Besöksadress Ö Järnvägsgatan 1 Tel vx 0935-140 00 Org nr 212000-2841 Mejl vannas.kommun@vannas.se Webb www.vannas.se

Beställare Vännäs kommun, projektet Gasklart 2013 Konsult Författare Granskad av BioMil AB Alexandra Sandberg Anna Säfvestad Albinsson, projektet GasKlart Datum, version 2013-08-22, version 4 Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 2 (27)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING... 4 2 ANLÄGGNINGSBESKRIVNING... 5 2.1 ANLÄGGNINGSUTFORMNING... 6 2.2 SUBSTRAT... 7 2.3 MOTTAGNING... 7 2.4 FÖRBEHANDLING... 8 2.5 HYGIENISERING... 9 2.6 RÖTKAMMARE... 10 2.7 EFTERÖTKAMMARE... 10 2.8 BIOGÖDSELLAGER PÅ ANLÄGGNINGEN... 10 2.9 SEPARERING AV BIOGÖDSEL... 11 2.10 GASSYSTEM... 11 2.11 VENTILATION OCH LUKTREDUKTION... 13 2.12 UPPVÄRMNING... 14 2.13 UTRUSTNING FÖR HANTERING AV LÄCKAGE OCH ÖVERJÄSNING... 15 2.14 VATTENBEHOV OCH AVLOPPSVATTEN... 15 2.15 TRANSPORTER... 16 2.16 VÄRME- OCH ELBEHOV... 16 2.17 BULLER... 16 2.18 KEMIKALIER... 16 2.19 AVFALL... 17 2.20 AVGRÄNSAT OMRÅDE... 17 3 ALTERNATIVA TEKNIKER... 17 3.1 UPPGRADERING... 17 3.2 LUKTBEHANDLING... 19 4 TILLSYN OCH KONTROLL... 25 4.1 ABP-FÖRORDNINGARNA... 25 4.2 CERTIFIERINGSREGLERNA SPCR 120... 25 4.3 FRIVILLIGT ÅTAGANDE... 26 5 REFERENSER... 27 Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 3 (27)

1 INLEDNING Vännäs kommun har tagit initiativ till att driva processen med fordonsgas i Umeåregionen framåt genom en tidigare förstudie (Biogas i Umeåregionen, 2011) och är nu projektägare till projektet GasKlart. Projektet ska bl.a. driva tillståndsprocessen enligt miljöbalken. Parallellt med detta ska projektet stötta etablering av tankställen för fordonsgas i Umeåregionen och lantbrukarna i den ekonomiska föreningen Klara Gas. Biogasanläggningen dimensioneras för att maximalt ta emot och behandla cirka 120 000 ton organiskt material per år, varav högst 100 000 ton klassificeras som avfall. Biogasproduktionen beräknas uppgå till cirka 45 GWh per år och årsproduktionen av biogödsel kommer att uppgå till cirka 110 000 ton. Biogasen kommer att uppgraderas till fordonsgaskvalitet. Genom etablering av biogasanläggningen skapas ett kretslopp mellan stad och land där biogasen utnyttjas som fordonsbränsle och biogödseln återförs till åkermark. Biogasanläggningen planeras att uppföras vid Starrberget i Vännäs kommun, i nära anslutning till befintlig återvinningscentral och avfallsanläggning samt bergtäktsverksamhet. Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 4 (27)

2 ANLÄGGNINGSBESKRIVNING Biogasanläggningen kommer att bestå av följande huvuddelar som beskrivas utförligare under respektive rubrik: Mottagning Förbehandling Hygienisering Rötkammare och efterrötkammare Biogödsellager Gassystem med uppgradering och tankning Ventilation och luktreduktion I Figur 1 visas en principskiss över huvuddelarna i biogasanläggningen. Slutlig utformning av biogasanläggningen beror på leverantör av anläggning, vilket kommer att beslutas vid upphandling. Figur 1. Schematisk principskiss över biogasanläggningen. Observera att systemet kan komma att ändras efter upphandling. Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 5 (27)

2.1 ANLÄGGNINGSUTFORMNING En principskiss över anläggningens utformning presenteras i nedanstående figurer. Observera att anläggningsutformningen kan komma att ändras efter upphandling. Figur 2. Den vänstra bilden visar en 3D-skiss från västervy. Den högra bilden visar en 3D-skiss från områdets infartsväg. Skisserna är framtagna av BioMil AB. Figur 3. Översiktlig layout över biogasanläggningen. Skissen är framtagen av BioMil AB. Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 6 (27)

2.2 SUBSTRAT Biogasanläggningen dimensioneras för att maximalt ta emot och behandla cirka 120 000 ton organiskt material per år, varav högst 100 000 ton klassificeras som avfall. Råvara till biogasanläggningen kommer främst att vara gödsel och restprodukter från lantbruket, odlade grödor samt organiska restprodukter från industrier och verksamheter. I Figur 4 åskådliggörs den procentuella fördelningen i den planerade råvarumixen i förhållande till den beräknade gasproduktionen. Trots att gödsel står för en betydande del av den planerade råvarumixen, utgör den endast en tredjedel av den beräknade gasproduktionen. Energigrödan utgör en betydande del av den beräknade gasproduktionen. Hur mycket biogas som kommer att produceras beror på råvarornas ingående egenskaper såsom torrhalt, näringsinnehåll och övriga kemiska och fysikaliska egenskaper. Ytterligare biogas kan komma att produceras vid optimal sammansättning av råvaror. Planerad råvarumix (120 000 ton) Livsmedelsrester 8% Beräknad gasproduk on (ca 45 GWh/år) Energigröda 17% Livsmedelsrester 22% Gödsel 33% Gödsel 75% Energigröda 45% Figur 4. Diagrammen visar den procentuella fördelningen i den planerad råvarumixen samt den beräknade gasproduktionen. Anläggningen kommer att förberedas för att kunna ta emot förbehandlat matavfall i framtiden. Anläggningen kommer att ta emot substratkategorier som är godkända enligt SPCR120 Certifierad återvinning, se bilaga A:1 Substratlista. 2.3 MOTTAGNING Mängden inkommande substrat vägs vid leverans och provtagning kommer regelbundet att utföras för att säkerställa kvaliteten på inkommande material. Mottagning av substrat sker på två ställen, dels i mottagningshallen och dels vid lagringsplatsen för energigröda. För att erhålla en jämn gasproduktion behövs viss lagringskapacitet på anläggningen. I anslutning till eller inom anläggningsområdet anläggs en fordonsvåg för vägning av inkommande substrat och utgående biogödsel. Eventuellt kan samordning med övriga verksamheter i närområdet komma att ske. Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 7 (27)

2.3.1 Mottagning av substrat som kräver hygienisering Flytgödsel och andra pumpbara substrat kommer att tas emot direkt i mottagningstanken. Lossning kommer fysiskt att ske inomhus i en mottagningshall. Mottagningstanken kommer att ha tillräcklig buffertkapacitet för att mata biogasprocessen kontinuerligt även över helger. Allt substrat som kräver hygienisering (t.ex. gödsel och andra animaliska biprodukter) kommer att tas emot i en kombinerad mottagnings- och blandningstank på cirka 250 m 3. Tanken är helt eller delvis inbyggd i mottagningshallen och den kan företrädesvis vara nedsänkt under marknivå. Tanken är luftad och ventilationsluften samlas upp och leds till luktreduktionsbehandling. Blandningstanken är utrustad med omrörning och skärande pump. Substratet pumpas sedan vidare till bufferttanken via en macerator som finfördelar materialet till en partikelstorlek på max 12 mm. I mottagningshallen finns ett system för tvättning av fordon. Tvättvattnet förs till biogasprocessen. I mottagnings- och blandningstankar ges även möjlighet att reglera TS-halten genom extra tillsats av spädvätska samt möjlighet att eventuellt tillsätta järnklorid för att begränsa svavelvätebildning i rötkammare. Vanligtvis dimensioneras processen för en TS-halt på cirka 10-14 % för ingående substrat till rötkammare. 2.3.2 Mottagning av substrat som inte kräver hygienisering Substrat som inte kräver hygienisering kommer att hanteras separat. Det är främst energigröda, men även t.ex. rotfrukter eller bageriavfall kan behandlas utan föregående hygienisering. Denna typ av material matas direkt in i rötkammare via en mixer som blandar fast material med cirkulerat rötkammarinnehåll. 2.3.3 Lagring av energigröda Det är planerat att stora mängder energigröda ska kunna lagras centralt i anslutning till biogasanläggningen. Energigrödorna kan antingen lagras i plansilos eller i större plastslangar/ensilagekorvar. Ensilage ska dagligen transporteras från lagret till biogasanläggningen för förbehandling och rötning. För att optimera transportarbetet är det av denna anledning viktigt att lagerytan anläggs strategiskt i förhållande till var ensilaget ska matas in till biogasanläggningen. Vid central ensilering i stora slangar/korvar krävs endast en större hårdgjord yta för mottagning och lagerhållning. Generellt gäller att plastslangar/ensilagekorvar är mer utrymmeskrävande än plansilos. Uppskattningsvis krävs cirka 1,3 hektar (130*100 meter) yta för lagring av ensilage. Pressvatten från lagringsutrymmen kommer att samlas upp och ledas till biogasprocessen. 2.4 FÖRBEHANDLING Vissa substrat kräver förbehandling främst i form av sönderdelning. Mottagningstanken för substrat som kräver hygienisering utrustas med Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 8 (27)

omrörare, skärande pumpar samt en efterföljande macerator för sönderdelning och blandning av fasta och flytande substrat. Sönderdelning av fruset material under vintertid kräver kraftfulla maskiner samt tillförd energi för att tina upp materialet inför inmatning. Det är därför lämpligt att mottagning och eventuell lagerhållning sker på ett sådant sätt att substrat kan hållas över fryspunkten. 2.4.1 Särskild förbehandling av energigröda Energigröda måste sönderdelas eller på andra sätt förbehandlas för att kunna fungera väl i biogasprocessen. Förbehandling av energigröda börjar redan på fältet i den självgående hacken dvs. en typ av skördemaskin som vanligen används för att sönderdela grönmassa så att den passar som foder till olika djurslag. På senare tid har tekniken också använts för att skörda majs till biogasproduktion. Det är önskvärt att grönmassan har så stor kontaktyta som möjligt för att underlätta packningen, snabba på fermentationen och underlätta en jämn yta vid uttag av ensilaget från lagret. Det andra steget i förbehandling av energigröda sker efter lagring. Förbehandling planeras att ske med extrudering, semi-aerob hydrolys eller annan lämplig teknik. Syftet med förbehandlingen är att möjliggöra en bättre nedbrytning av substratet. 2.5 HYGIENISERING Gödsel och andra substrat som regleras i ABP-förordningarna (animaliska biproduktsförordningarna) ska hygieniseras enligt gällande regelverk genom upphettning till minst 70 C under en timme, och med en partikelstorlek på maximalt 12 mm. Alternativt kan andra metoder som godkänts av Jordbruksverket komma att användas. Hygieniseringssteget består vanligtvis av tre separata tankar med en volym på cirka 20 m 3 per tank. Fördelen med tre tankar som växelvis fylls, hygieniseras och töms är att en jämn matning till rötkammare sker. Hygieniseringstankarna är försedda med omrörare och temperaturkontroll för att säkerställa att temperaturen inte understiger accepterad temperaturnivå (vanligtvis 70 C) under uppehållstiden. Hygieniseringstankarna är isolerade och kan antingen placeras inomhus eller utomhus. Vid inpumpning till hygienisering pumpas substratet från bufferttanken via värmeväxlare för att återvinna värme från substrat som lämnar hygieniseringssteget. Substratet leds sedan till någon av de tre hygieniseringstankarna. För att slutvärma till hygieniseringstemperaturen används en värmeväxlare alternativet är hygieniseringstankarna utrustade med värmeslingor eller en dubbelmantling, där värme i form av hetvatten från värmesystemet används. Från hygieniseringen pumpas sedan substratet vidare till rötkammare. Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 9 (27)

2.6 RÖTKAMMARE Anläggningen kommer att bestå av en eller två rötkammare, där anaerob nedbrytning av inkommande substrat sker och rågas (biogas före uppgradering) produceras. Rötkamrarna är försedda med system för uppvärmning av processen. Den totala rötkammarvolymen beräknas till cirka 12 000 m 3, vilket ger en organisk belastning på cirka 3 kg VS/m 3 och dygn. Fördelen med minst två rötkammare är att en rötkammare kan tömmas/underhållas och driften kan fortsätta på halvfart. Tömning, inspektion och invändig rengöring av rötkammare bör ske med ett intervall på 5-10 år. Den hydrauliska uppehållstiden i rötkammare beräknas vara omkring 40-50 dagar. Den långa uppehållstiden är främst till för att få en långtgående nedbrytning av svårnedbrytbart material, såsom energigröda. Rötkammare placeras utomhus och måste därför vara väl isolerade. Rötkammare är lufttäta för att nedbrytningsprocessen ska fungera. Driften kan ske vid två olika temperaturintervall: mesofil (35-40 C) eller termofil (50-60 C). För en effektiv värmeåtervinning och förvärmning av substraten till rätt processtemperatur används värmeväxlare. För omblandning i rötkammare kommer ett omrörningssystem anpassat för inkommande substrat och anpassat för anläggningens utformning att finnas. Huvuddelen av rågasen produceras i rötkammare och tillförs gassystemet. Rötkammare är förutom in- och utlopp även utrustade med temperatur-, phoch nivåmätning, säkerhetssystem mot över- och undertryck, ventiler för provtagning samt anslutet till gassystemet. 2.7 EFTERÖTKAMMARE Från rötkammare tas substratmassan till en efterrötkammare med en volym på cirka 3 000 m 3 vilket ger cirka 10 dygns uppehållstid. Efterrötkammaren är ansluten till gassystemet. Efterrötkammaren kommer att placeras utomhus och vara försedd med ett system för omrörning. Täckning av efterrötkammare med ett dubbelmembrantak ger en mindre buffertlagring av producerad rågas vilket möjliggör ett jämnt flöde av rågas till uppgraderingsanläggningen. Alternativt kan likvärdig lösning för buffertlagringen av rågas före uppgraderingen komma att bli aktuell. Från efterrötkammaren pumpas sedan biogödsel vidare till biogödsellagret. 2.8 BIOGÖDSELLAGER PÅ ANLÄGGNINGEN På biogasanläggningen kommer ett biogödsellager på cirka 4 000 m 3 att uppföras, vilket ger en lagerkapacitet som motsvarar cirka 14 dagars produktion. Resterande lagringsvolym finns externt ute vid lantbruken. Biogödsellagret kommer att vara täckt för att förhindra ammoniakavgång, tillförsel av regnvatten samt minska eventuell luktspridning. Från Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 10 (27)

biogödsellagret lastas slutna tankbilar för vidare transport till satellitlager och gödselbrunnar ute vid lantbruken. 2.9 SEPARERING AV BIOGÖDSEL Separering av biogödsel innebär en möjlighet att fördela näringsämnen till olika områden samt att optimera transportlogistiken ytterligare. Separering innebär att biogödseln fördelas i en fast och en flytande gas. Genom separering kan den torra fasen transporteras från biogasanläggningen med samma bilar som transporterar in fasta substrat (energigröda och fastgödsel) där transportavstånden är relativt långa. Den flytande fasen kan spridas på mer närliggande åkrar med kortare transportavstånd. Det är i dagsläget relativt ovanligt med separering av biogödsel i Sverige, varpå ytterligare teknikutveckling kan komma att krävas. Det finns flera olika metoder för att separera biogödsel, exempelvis metoder som utnyttjar skruvpressar eller dekantercentrifugering. Slutligt val av metod för separering kommer att ske i samband med detaljprojektering och upphandling. 2.10 GASSYSTEM Biogasproduktionen beräknas uppgå till cirka 45 GWh fordonsgas per år, motsvarande knappt 5 miljoner liter bensin. Den exakta produktionen är beroende på substratens biogaspotential, torrhalt och andra egenskaper. Mängden producerad rågas beräknas uppgå till cirka 7 miljoner Nm 3 per år, vilket motsvarar knappt 800 Nm 3 per timme. Rågasen från rötkammare som produceras med anaerob nedbrytning kan karakteriseras enligt Tabell 1. Tabell 1. Sammansättning på rågas från rötkammare ÄMNE INNEHÅLL I GASEN Metan Koldioxid Andra ämnen (O2, N2 etc) Svavelväte Vatten 50-70 vol-% 30-50 vol-% < 2 vol-% 100-2000 ppm, beroende på tillsats av järnklorid ~3 vol-%, mättad beror på temperatur Rågas från rötkammare och efterrötkammare samlas upp i ett gemensamt gassystem med buffertlagring för att jämna ut flödet vidare nedströms i gassystemet till uppgraderingsanläggningen. Gasen från varje rötkammare analyseras med onlinemätare för metan, koldioxid, syre och svavelväte samt gasflöde. Från varje rötkammare samlas gasen i en ledning och leds via en Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 11 (27)

slamfälla för att avskilja eventuellt slam och för att skydda kommande delar i gassystemet vid en eventuell överjäsning. All gashantering projekteras i enlighet med branschorganisationen Energigas Sveriges biogasanvisningar (BGA 2012). 2.10.1 Fackla Gassystemet ska vara anslutet till en fackla eller annan förbränningsutrustning för att säkerställa att inget utsläpp av metan sker till atmosfären. Förbränning ska endast ske när gasen inte kan uppgraderas och tankas eller vid driftstörning. Förbränningskapaciteten ska vara tillräcklig för att förbränna hela den producerade gasvolymen. För att undvika falsklarm till räddningstjänst samt ljuspåverkan under den mörkare årstiden kommer facklan vara försedd med en dold flamma. Facklan ska också vara utrustad med elektrisk tändning och får inte kräva kontinuerlig gastillförsel till pilotlåga eller liknande. 2.10.2 Uppgradering Vid uppgradering ska gasens innehåll av koldioxid, vatten och svavelväte avskiljas och efter uppgradering innehåller biogasen normalt mellan 96 och 99,9 vol-% metan och uppfyller specifikationerna i den svenska standarden för fordonsgas, SS155438 Biogas som bränsle för snabbgående ottomotorer. Det finns olika metoder för uppgradering av biogas och de tre vanligaste är: Vattenskrubber Kemisk absorption PSA (Pressure Swing Adsorption) Utöver dessa finns det metoder som bygger på membran- och kryoprocesser. Vilken av dessa metoder, eller eventuellt ytterligare någon annan teknisk lösning med likvärdig prestanda, som kommer att väljas avgörs först i samband med upphandling av anläggningen. I kapitel 3.1 ges en mer utförlig beskrivning av de vanligaste uppgraderingsmetoderna. 2.10.3 Högtryckskomprimering Från uppgraderingsanläggningen kommer cirka 500 Nm 3 renad biogas per timme att produceras. Efter uppgradering sker en tryckhöjning av gasen med hjälp av kompressorer till omkring 250 bar. Den komprimerade fordonsgasen ska dels kunna tankas på speciella containerbaserade gasflak och sedan transporteras vidare till tankstationer för fordonsgas. Producerad fordonsgas ska även kunna tankas vid en lokal tankstation i anslutning till biogasanläggningen. 2.10.4 Tankning Gasflak finns med olika utformning både vad avser lagringstryck, materialval och total lagringsvolym. Generellt rymmer en container med gasflak mellan 1900 och 3700 Nm 3 biogas, beroende på teknikval. Den totala volymen i ett Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 12 (27)

gasflak är större än den effektiva lagringsvolymen, eftersom de tankstationer som tömmer flaken normalt inte kan tömma ner till atmosfärstryck. Vissa tankstationer kan tömmas ner till 4 bar, medan andra endast tömmer till mellan 10 och 20 bar. På anläggningen planeras för cirka 8-10 uppställningsplatser för gasflak, vilket ger en lagringskapacitet på cirka 15 000-30 000 Nm 3 fordonsgas eller cirka 2-4 dygns gasproduktion. I anslutning till biogasanläggningen planeras också för en lokal tankstation för fordonsgas. En sådan tankstation består av dispenser (tankningsmunstycke) samt betalningspelare. En eller flera dispenser kan förekomma på en tankstation. 2.11 VENTILATION OCH LUKTREDUKTION Biogasanläggningen kommer att utrustas med ett system för att ta hand om potentiellt luktande luftströmmar och behandla för luktreduktion. Erfarenheter från andra anläggningar visar att det är vid avlämning av substrat till anläggningen som störst risk för luktpåverkan till omgivningen uppkommer. Mottagningshallen kommer därför att förses med automatiska portar och lossning av tankbilar kommer att ske med stängda portar. Hallen kommer också att ventileras så att ett mindre undertryck förhindrar att luktämnen släpps ut då portar eller dörrar öppnas. Även ventilationsluft från mottagnings-, blandnings- och hygieniseringstankar kommer att anslutas till ventilationssystemet. För biogasanläggningar är BREF-dokumentet för Avfallshanteringsindustrin (publicerad augusti 2006) närmast applicerbart. Avseende BAT för luktreduktion anges god driftkontroll som övergripande strategi, medan sluten hantering av inkommande substrat, stringenta rutiner för underhåll av luktreduktionsanläggning samt undertrycksventilation med efterföljande luktbehandling av frånluft som mer specifika åtgärder. Reningsgraden för olika tekniker är beroende på luftflöde, uppehållstid samt innehåll av luktämnen i den behandlade frånluftsmängden. Val av luktreduktionsteknik måste därmed anpassas till varje enskilt fall baserat på inkommande substrat, produktionskapacitet och förväntad frånluftsmängd som ska behandlas med luktreduktion. Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 13 (27)

Figur 5. Schematisk principskiss för ventilationssystem och luktbehandling Den uppsamlade ventilationsluften renas innan den släpps till luften. Det finns olika tekniker som kan bli aktuella. Möjliga tekniker är användning av olika typer av filter (biofilter eller kofilter), rening med skrubberteknik där luktämnen tvättas ut med en aktiv vätska (t.ex. kemskrubber, ozonskubber eller vattenskrubber) eller behandling av luften med aktiva ämnen (jonisering eller ozon). Val av teknik kommer att ske i samband med upphandling av biogasanläggningen. Höga krav kommer att ställas på utrustningens tillgänglighet och reningsförmåga. För mer detaljerad information om olika tekniker för luktreduktion hänvisas till kapitel 3.2. Lagring av energigrödor kommer att ske utomhus. Ensilaget kommer att vara täckt med undantag av en mindre öppen yta där uttag av råvara sker. Lagringsmetoden är densamma som inom lantbruket, och viss luktavgång kan förekomma dock i begränsad omfattning. Lagringsutrymmet för energigröda kommer inte att sammankopplas med biogasanläggningens ventilation och luktbehandlingsutrustning eftersom lagringen sker utomhus. 2.12 UPPVÄRMNING Värmebehovet i biogasanläggningen planeras initialt att tillgodoses med värme från en gaseldad hetvattenpanna, vilken är ansluten till ett gemensamt primärvärmesystem för distribution av hetvatten på anläggningen. I framtiden när fordonsgasmarknaden är etablerad kommer Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 14 (27)

värmebehovet troligen att tillgodoses via biobränsleeldning så att mesta möjliga biogas kan försäljas. Effekten uppskattas till cirka 1 MW, för att klara de kallaste vintermånaderna. 2.13 UTRUSTNING FÖR HANTERING AV LÄCKAGE OCH ÖVERJÄSNING Stora mängder flytande substrat hanteras på anläggningen; i tankbilar, i rötkammare och olika typer av lagringstankar. Det är viktigt att det finns beredskap på anläggningen för att hantera såväl större som mindre läckage av flytande substrat. Rötkammare kan vid ogynnsamma driftbetingelser jäsa över och bilda skum som måste tas omhand. Slutlig lösning för omhändertagande av överjäst material bestäms i samband med upphandling. Anläggningsområdet kommer att doseras och i lågpunkterna kommer ett eventuellt spill att kunna tas om hand. 2.14 VATTENBEHOV OCH AVLOPPSVATTEN Beroende på inkommande råvarors torrhalt kan spädvatten behöva tillsättas. För att inte späda ut biogödsel och därmed öka mängden biogödsel som ska transporteras från anläggningen så tillsätts minsta möjliga mängd vatten. Mängden avloppsvatten från anläggningen är mycket begränsad. Endast sanitärt vatten från personalutrymmen kräver extern behandling. Allt övrigt spillvatten inom anläggningen tas omhand i biogasprocessen. Mindre mängder kondensvatten bildas från gassystemet och leds tillbaks till biogasprocessen. Vid tvättning av fordon uppkommer mindre mängder tvättvatten. Exempelvis kan tankbilar som ska transporteras ut biogödsel kräva invändig tvättning enligt Jordbruksverkets regelverk. Tvättning kommer i sådant fall att ske på plats speciellt utformat för detta ändamål. Vatten från tvättning återförs direkt till biogasprocessen. 2.14.1 Dagvattenhantering Dagvatten från anläggningens byggnader och hårdgjorda ytor samlas upp i ett anpassat dagvattensystem inom anläggningsområdet. Vid uppsamlingsenheterna görs kontroller av vattenkvaliteten så att det är möjligt att avgöra om vattnet blivit kontaminerat med olja eller organiskt material. Vid godkänd kvalitet leds vattnet vidare till en fördröjningsdamm som anläggs inom anläggningsområdet alternativt sker samverkan med befintligt dagvattensystem på återvinningscentralen och bergtäkten. 2.14.2 Släckvatten Biogasanläggningen kommer att förses med uppsamlingsmöjlighet för släckvatten vid eventuell brandbekämpning. Utformning kommer att ske i samråd med räddningstjänsten. Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 15 (27)

2.15 TRANSPORTER Inkommande transporter till biogasanläggningen består av konventionella tankbilar med flytande substrat samt containrar med fast substrat. Totalt beräknas cirka 9 000 transportrörelser till och från biogasanläggningen per år. Bedömning och sammanställning av transporter görs i MKB, flik 2. 2.16 VÄRME- OCH ELBEHOV Biogasprocessen i allmänhet och hygieniseringssteget i synnerhet kräver ett tillskott av värme. Även vissa tekniker för uppgradering samt personalbyggnader, maskin- och processhallar kan behöva ett visst värmetillskott. Anläggningen har även ett elbehov för att driva pumpar, omrörare och annan elektrisk utrustning. Elförbrukningen varierar något beroende på vilken typ av anläggning som byggs och vilka råvaror som kommer att behandlas. I Tabell 2 visas ett förväntat behov av el och värme för biogasproduktion med vattenskrubber som uppgraderingsmetod. PSA-tekniken har motsvarande elförbrukning. Används i stället kemisk absorption för uppgradering tillkommer ett ökat värmebehov samtidigt som elbehovet minskar något. Tabell 2. Förväntat behov av energi för biogasanläggningen. Data i GWh/år. TILLFÖRD ENERGI ENERGIBEHOV (GWh/år) Värme 4,2 El 5,3 2.17 BULLER Biogasproduktion är en verksamhet med låga bullernivåer. Ljudemissioner från anläggningen uppkommer huvudsakligen från sönderdelande pumpar, ventilationssystem samt gaskompressorer och gasfackla. Bullerkällor som kan tänkas bidra till bulleremissionen kommer att dimensioneras så att inte riktvärden eller bullervillkor överskrids. 2.18 KEMIKALIER Förutom generella tvätt- och smörjhjälpmedel kan det i biogasprocessen bli aktuellt att tillsätta järnklorid, spårämnen och/eller skumdämpande medel. För uppgradering av biogasen behöver odöriseringsmedel tillsättas gasen och beroende på processval så kan etylaminer komma att användas som uppgraderingsteknik. Alla kemikalier kommer att lagras och hanteras enligt gällande säkerhetsföreskrifter. Förbrukningen av kemikalier är vanligtvis liten på Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 16 (27)

biogasanläggningar. Enbart järnklorid används i något större mängder, vilken varierar beroende på driftförutsättningar och aktuella råvaror. 2.19 AVFALL Farligt avfall från anläggningen är främst spillolja från pumpar, kompressorer m.m. Uppkommen spillolja omhändertas i enlighet med gällande lagstiftning för farligt avfall. Material från luktreducering behöver förnyas med visst intervall. Om exempelvis kolfilter används fastnar föroreningar såsom svavelväten i detta och förbrukat material behandlas i en förbränningsanläggning. Vid val av metoden kemisk absorption för gasuppgradering byts absorptionslösningen ut efter några års drift, och förbrukad lösning går till förbränning. Hantering av energigrödor i ensilagekorvar kommer att ge upphov till plastavfall, som omhändertas enligt gällande lagstiftning. 2.20 AVGRÄNSAT OMRÅDE Under ordinarie arbetstid (vardagar kl. 7-16) kommer anläggningen att vara öppen. Efter ordinarie arbetstid kommer anläggningen att vara låst med grind. Anläggningsområdet förses med stängsel för att förhindra att obehöriga personer samt djur kommer in på området. 3 ALTERNATIVA TEKNIKER Nedan beskrivs mer utförligt de alternativa tekniker för uppgradering och luktbehandling som kan vara aktuella för den planerade biogasanläggningen. 3.1 UPPGRADERING I detta kapitel beskrivs de vanligaste teknikerna för uppgradering av biogas till fordonsgas. Vilken teknik som slutligen kommer att användas på biogasanläggningen bestäms i samband med upphandling. 3.1.1 Vattenskrubber Tekniken med absorption i vatten baseras på att koldioxid absorberas mycket bättre i vatten än metan. Rågasen trycksätts före absorptionen och tillförs botten på ett absorptionstorn som är fyllt med fyllkroppar för att ge maximal massöverföring. Vatten pumpas in i toppen på absorptionskolonnen och möter gasen motströms. Det vatten som används i processen bör vara rent vatten och ett visst kontinuerligt vattenutbyte krävs för att processen ska fungera optimalt. Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 17 (27)

Utgående gas är renad från i stort sett all koldioxid. Eftersom en mindre mängd metan också absorberas i vattnet, leds vattnet efter absorptionskolonnen normalt till en s.k. flashtank där trycket sänks och en del gas avgår. Metan avgår lättare än koldioxid från vatten, varför gasen från flashtanken innehåller relativt hög metanhalt och recirkuleras till absorptionen för återvinning av metan. Inga kemikalier används och därför är miljöpåverkan liten avseende utsläpp av vätska. Luktämnen från rågasen kan dock finnas i överskottsgasen som släpps ut, samt i desorptionsluften. Metan absorberas till viss del i absorptionstornet. Genom avgasning i en flashtank kan största delen av den metan som absorberas återvinnas, men en viss metanförlust uppstår. 3.1.2 Kemisk absorption Vid kemisk absorption eller kemisorption används en kemikalielösning, vanligen etylaminer, som absorptionsmedel. Kemikalielösningen reagerar med den koldioxid som skall avskiljas. Processen är uppbyggd på ett likartat sätt som metoden med vattenskrubber och har en absorptionskolonn och ett regenereringssystem. Den stora skillnaden är att koldioxid reagerar kemiskt med absorptionsmedlet och nästan inte alls med metan, vilket innebär att endast koldioxid och i förekommande fall svavelväte avskiljs. Förlusterna av metan blir därmed låga. Regenerering av absorptionsvätskan från koldioxid sker med hjälp av ånga eller hetvatten och har därför en förhållandevis hög energiförbrukning. Om det finns avsättning för spillvärmen kan dock energibalansen väsentligen förbättras. Svavelväte avskiljs vanligtvis separat före koldioxidreningen eftersom regenereringen av svavelväten annars kräver ytterligare energi. Eftersom avskiljningen av koldioxid sker med en kemisk reaktion krävs ingen trycksättning av biogasen, utan reningen kan ske vid atmosfärstryck. Processen kräver inget förhöjt tryck, vilket medför att inget onödigt kompressionsarbete krävs. Komprimering av gasen kan ske efter uppgradering. En nackdel med kemisk absorption är att kemikalier hanteras och att ett visst utsläpp av kemikalier sker. Metoden har inga utsläpp till vatten förutom eventuellt kondensvatten från rågasen som återförs till biogasprocessen. 3.1.3 PSA (Pressure Swing Adsorption) PSA-tekniken bygger på att koldioxid och metan adsorberas olika starkt på zeoliter eller aktivt kol. Processen sker i ett antal kärl (anläggningar med fyra respektive sex stycken finns i drift) som är fyllda med absorptionsmedel. Med hjälp av ett ventilsystem växlas funktionen för de olika kärlen under ett visst tidsförlopp så att ett semikontinuerligt system erhålls. Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 18 (27)

Adsorptionsmedlet adsorberar vatten och svavelföreningar irreversibelt, varför svavelrening och torkning av biogasen måste ske före PSA-anläggningen. En viss del metan adsorberas tillsammans med koldioxid och utrymmet mellan partiklarna i adsorptionskärlen är fyllt med gas av den kvalitet som ska uppgraderas. Vid regenerering av adsorptionsmedlet sänks trycket i flera steg och metan återvinns delvis i processen. Slutregenerering sker med vakuumpump och restgasen från detta steg innehåller en mindre mängd metan som innebär en viss metanförlust. Metoden har inga utsläpp till vatten förutom kondensvatten från rågasen som återförs till biogasprocessen. 3.2 LUKTBEHANDLING I detta kapitel beskrivs de vanligaste teknikerna för luktreduktion. Vilken teknik som slutligen kommer att användas på biogasanläggningen bestämt först i samband med upphandling. En kombination av olika metoder kan komma att väljas för att uppnå tillräcklig reningsgrad. Luftströmmar från mottagningshallar och uppgradering har olika egenskaper och det kan vara lämpliga att behandla dessa separat eller att tillämpa olika förbehandlingar. 3.2.1 Biofilter Biofilter är den vanligaste metoden för luktreduktion i Sverige. Bakterier och svampar som växer på ett bärarmaterial och tar upp ämnen som kan ge upphov till luktolägenhet från ventilationsluften och använder dem som energi, kolkälla eller näringsämnen. Bärarmaterialet kan vara organiskt t.ex. flis, bark och kompost eller oorganiskt t.ex. fibermaterial, lecakulor och plast. Med tanke på masstransporten är det viktigt att materialet är poröst och att kanalbildning undviks. Efterhand bryts organiska bärarmaterial ned och behöver bytas ut. Biofilter kan konstrueras som en öppen lösning där den behandlade luften går direkt ut eller som en sluten lösning där den behandlade luften samlas upp för vidare behandling. Med en sluten lösning är det möjligt attt släppa ut luften i en skorsten, vilket ökar utspädningen och ger mindre lukt i närområdet. Eftersom processen är helt biologisk är det viktigt att filtret hålls fuktigt och att temperatur, flöde och ph inte varierar för mycket. Den ingående luften behöver fuktas till nära 100 %, och filtret ska hålla 40-60 % fuktighet. Ett bärarmaterial med buffrande egenskaper kan hålla ph på en jämn nivå runt ph 6-8, men ibland kan tillsats av kalk vara nödvändigt. I övrigt kräver biofilter mycket lite kemikalietillsatser. En nackdel med biofilter är känsligheten för toxiska ämnen. En hög halt av t.ex. ammoniak eller svavelväte omöjliggör användning av biofilter utan förbehandling. Efter ett driftstopp tar det tid innan den mikrobiella processen tar fart igen, och variationer i luftflöde ger en instabil reningsprocess. Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 19 (27)

De flesta anläggningar som har biofilter uppger att de är nöjda med luktreduktionen (Norsk Vann 2004; Avfall Sverige 2007). De problem som uppstår rör främst filtrets fuktighet och masstransport. En sammanställning av för- och nackdelar presenteras i Tabell 3. Biofilter har fördel att i princip samtliga ämnen kan reduceras och metoden är säker i drift. Biofilter är, enligt Hwang m.fl. (1994) den bäst lämpade metoden för att reducera halter av svavel- och kväveföreningar. Tabell 3. För- och nackdelar med biofilter FÖRDELAR NACKDELAR Lätt att underhålla Välbeprövad teknik Liten kemikalieanvändning Platskrävande Känsligt för ammoniak och svavelväte Risk för problem med kanalbildning i filtret och uttorkning 3.2.2 Bioskrubber En bioskrubber har stora likheter med biofilter, men processlösningen ser lite annorlunda ut. Biomassan kan växa på fyllkroppar eller vara suspenderade i vattenlösning. Luktämnena som förs in i skrubbern underifrån löses i vattenlösningen som flödar nedåt. Biomassan bryter ner ämnena på samma vis som i ett biofilter. I anläggningar där bioskrubber används som förbehandling för luft med hög svavelvätehalt är biomassan inhiberad, utom de bakterier som kan reducera svavelväte. Metoden funderar då snarlikt en vattenskrubber (se kem-, ozon- och vattenskrubber nedan). På anläggningar som enbart har bioskrubber har reningsgraden ibland varit otillräcklig (Berg, 2001). I t.ex. biogasanläggningen i Wrams Gunnarstorp är bioskrubber installerad som en behandling innan ett biofilter, då luktreduktionen från skrubbern inte bedömts vara tillräckligt hög. Koustinas m.fl. (2005) visade att en bioskrubber kan reducera etylacetat med upp till 96 % renhet. I sina försök såg de även att igenväxt av filter kan minska masstransporten av syre och därmed reducera effektiviteten. Enligt Pettersson (2001) har det funnits svårigheter att få en stabil process och slagg som sätter igen fyllkropparna kan skapa problem. I övrigt är processen lik ett biofilter och samma krav finns på låg toxicitet m.m. I Tabell 4 nedan visas för- och nackdelar med bioskrubber. Tabell 4. För- och nackdelar med bioskrubber FÖRDELAR NACKDELAR Lätt att underhålla Liten kemikalieanvändning Ofta otillräcklig luktreduktion Känsligt för ammoniak och Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 20 (27)

svavelväte Risk för problem med igensättning av fyllkroppar Känsligt för variationer i luftflöde och halt av luktämnen 3.2.3 UV-ljus / ozonbehandling Ozon bildas när syreradikaler reagerar med en syremolekyl. I atmosfären sker detta när UV-ljus skapar syreradikaler. För luktreduktion kan ozon genereras med antingen elektriska urladdningar eller UV-ljus. Svavelväte och organiska ämnen oxideras effektivt med ozon, och bakterier avdödas. Svårigheten med ozonbehandling ligger i att dosera tillräckligt mycket ozon för att luktämnena ska reduceras, med samtidigt undvika läckage. Eftersom gasen är mycket reaktiv har den en kort livslängd i luft, och ett ozonläckage är därför endast hälsofarligt i nära anslutningen till utsläppskällan. Ozon kan oxidera i stort sett alla ämnen, men reduktionen av svavelväte är mest effektiv (Briseid och Norgaard, 1999). Luftreduceringsförmågan är därför god om doseringen av ozon är tillräcklig. Svavelföreningar oxideras snabbare än kväveföreningar, och det bildas mellanprodukter såsom dimetylsulfid och nitrometan (Hwang, 1994). I Tabell 5 nedan beskrivs för- och nackdelar med UV-ljus/ozonbehandling. Tabell 5. För- och nackdelar med UV-ljus/ozonbehandling FÖRDELAR NACKDELAR Kan vara mycket effektivt Det blir ingen extra utgående ström att behandla Kräver rätt doserad mängd ozon Risk för bildning av lustgas 3.2.4 Jonisering Jonisering innebär att luften passerar ett elektriskt fält där positiva och negativa joner bildas. Luftens syre bildar ozon, fria syreradikaler, hydroxylradikaler och olika jonkomplex bl.a. superoxid (Daniels, 2001). Samma ämnen bildas naturligt i luften vid åska och regn, och genereras även av UVljus. På grund av sin höga reaktivitet blir de inte särskilt långlivade, utan reagerar med andra molekyler och oxiderar organiska ämnen till koldioxid och vatten. Partiklar bildar större agglomerat vid kontakt med de aktiverade molekylerna, och luften desinficeras. Metoden används inte bara för ändamålet att avlägsna luktämnen, utan för att förbättra luftkvaliteten i kontorslokaler och hem samt för att förbättra arbetsmiljön i lokaler som hanterar luktande ämnen (Avfall Sverige, 2009). Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 21 (27)

Tekniskt sett har metoden stora likheter med ozonbehandling, skillnaden ligger i genereringen och egenskaperna hos den oxiderande gasen. I Tabell 6 redovisas för- och nackdelar med jonisiering som luktbehandlingsmetod. Tabell 6. För- och nackdelar med jonisering FÖRDELAR NACKDELAR Kan vara mycket effektivt Det blir ingen extra utgående ström att behandla Varierande luktreduceringsförmåga Klarar inte av att avlägsna höga halter av svavelväte Svårt att dosera rätt 3.2.5 Kem-, ozon- och vattenskrubber I en vattenskrubber kan vattenlösliga ämnen avlägsnas från luften genom absorption. För att öka reningsgraden kan ett surt eller basiskt ämne tillsättas vattenlösningen t.ex. klor, natriumhypoklorit, väteperoxid eller kaliumpermanganat (Briseid och Norgaard, 1999). Metoden kallas då för kemskrubber. Då kemskrubber installeras som förbehandling innan ett biofilter för att avlägsna ammoniak krävs en sur lösning. De flesta luktämnen från rötningsprocessen (svavelväte, merkaptaner m.fl.) är emellertid sura och avlägsnas lämpligtvis i en basisk kemskrubber. I en ozonskrubber injiceras ozon i vattnet som oxidationsmedel. Organiska ämnen och ammoniak bryts ned, och de fria radikalerna bidrar till att desinficera gasen. En nackdel med kemskrubber är hanteringen av giftiga kemikalier. Även ozon är mycket giftigt och kan ge skador redan vid låga halter. Risken för läckage är emellertid mycket mindre för en ozonskrubber än för ozonbehandling med gas. Kemskrubber, ozonskrubber eller vattenskrubber är bra alternativ för luft med stora, varierande gasflöden innehållande toxiska ämnen. I Norge är erfarenheten av kemskrubber större än i Sverige. Där har man erfarit att hypokloritskrubbern kan bli dyr i drift och att regenereringen kan vara problematisk (Nybruket, 2002). På de sex anläggningarna som har installerat ozonskrubber fungerar luktreduktionen väl, men en anläggning har problem med ozonläckage. Käppala reningsverk i Lidingö som har både kemskrubber och ozonskrubber uppger att de fungerar väl (Avfall Sverige, 2007). Det finns stor erfarenhet av att driva vattenskrubbrar. Den vanligaste tillämpningen på en biogasanläggning är som gasuppgraderingsteknik. Luktreduceringsprocessen har stora likheter med gasuppgraderingen, men även vissa skillnader. Tryckfallet är t.ex. mindre än i en gasreningsprocess. Viktiga fördelar med skrubbrar är att de tar liten plats och är mer tåliga Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 22 (27)

jämfört med biologiska metoder. I Tabell 7 beskrivs för- och nackdelar med de olika skrubbrarna. Tabell 7. För- och nackdelar med kem-, ozon- och vattenskrubber FÖRDELAR NACKDELAR Tar liten plats Goda erfarenheter Kan hantera stora luftflöden och variationer i belastning Hantering av giftiga kemikalier för kem- och ozonskrubber Slem och utfällningar kan fastna på fyllkropparna Kunskapskrävande drift 3.2.6 Kolfilter Aktivt kol har en stor hydrofob yta där en mängd ämnen kan adsorberas. Organiska ämnen, och ämnen med kokpunkt över 40 C, har störst benägenhet att binda till kolet (Avfall Sverige, 2007). Svavelväte, metylmerkaptan och andra flyktiga ämnen är svårare att avlägsna med kolfilter. Effektiviteten i processen avtar efterhand som antalet lediga platser på den aktiva ytan minskar. Beroende på halten av luktämnen, fukt och fetter i luften behöver kolfiltret bytas olika ofta. Kolfilter kan reducera halten av i princip alla luktämnen och ge upp till 99 % luktreduktion. Försök med avloppsvatten har visat att reduktionsgraden är högre för svavelföreningar än för kväveföreningar (Hwang m.fl., 1994). Det finns olika uppfattningar om hur effektivt det är med kolfilter. Effektiviteten beror på hur ofta filtret byts ut, vilket varierar mycket. Höga halter av fett och partiklar i luften kan sätta igen filtret snabbare. I Norge finns fyra anläggningar med enbart kolfilter och fem med UV-ljus och kolfilter. Ungefär hälften av dem har haft kolfilter i flera år och är nöjda med tekniken (Norsk Vann, 2004). I Tabell 8 visas för- och nackdelar med kolfilter. Tabell 8. För- och nackdelar med kolfilter FÖRDELAR NACKDELAR Hög reningsgrad Driften är lätthanterlig Ingen kemikaliehantering Tar liten plats Filtret behöver bytas med jämna mellanrum Ammoniak är svårt att avlägsna Känsligt för fukt och partiklar 3.2.7 Förbränning Oxidation genom förbränning används företrädesvis på platser med en närbelägen förbränningsanläggning. För att förbättra effektiviteten i processen kan katalytisk förbränning tillämpas. En nackdel med att installera Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 23 (27)

katalytisk förbränning är att det åtgår energi. Det finns ett fåtal anläggningar i Sverige och Norge som tillämpar förbränning eller katalytisk förbränning, men deras erfarenheter visar att metoden är effektiv (Avfall Sverige, 2007; Nybruket, 2002 och Berg, 2001). I Tabell 9 anges för- och nackdelar med förbränning. Tabell 9. För- och nackdelar med förbränning FÖRDELAR NACKDELAR God luktreduktion Kräver tillgång till befintlig förbränningsanläggning om den inte ska vara energikrävande Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 24 (27)

4 TILLSYN OCH KONTROLL Biogasanläggningen är vanligtvis bemannad dagtid. När det gäller den anaeroba nedbrytningen kommer rötkamrarna med kringutrustning att vara igång dygnet runt samt vara försedda med ett automatiskt styrsystem med övervakning som larmar till jourhavarande processoperatör vid driftproblem. Anläggningen kommer att kunna styras och övervakas såväl på distans som från kontrollrummet på biogasanläggningen. Mätning kommer att ske på flera ställen i anläggningen av t.ex. gasflöden, substratflöden, biogödselflöden, temperaturer och nivåer i rötkammare och andra tankar. Gasvarnare kommer att vara placerade på lämpliga ställen i anläggningen, dels för att detektera gasläckor men även för att säkerställa att ingen metanproduktion förekommer i tankar före rötkammare. Kontrollen av anläggningen kommer att vara anpassad till gällande lagstiftning enligt miljöbalken samt Naturvårdsverkets, Jordbruksverkets och MSB:s föreskrifter, allmänna råd och handbok om egenkontroll. Kontrollen kommer även att anpassas till de certifieringssystem som finns i branschen (SPCR120) gällande biogödsel samt till Frivilligt Åtagande avseende kontroll av metanläckage. 4.1 ABP-FÖRORDNINGARNA En biogasanläggning som hanterar animaliska biprodukter ska enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 och förordning (EU) nr 142/2011 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel, anmäla biogasanläggningen till Jordbruksverket för godkännande. Förordningarna (benämns ABPförordningarna) innebär att många olika krav ställs avseende exempelvis spårbarhet och bearbetning av inkommande material, driftförhållanden, provtagning på utgående biogödsel samt egenkontroll innan anläggningen kan godkännas av Jordbruksverket. 4.2 CERTIFIERINGSREGLERNA SPCR 120 Inom branschen finns ett frivilligt certifieringssystem för biogödsel (SPCR120) som biogasanläggningen eventuellt kommer att anslutas till. Certifieringen innebär att kvaliteten på biogödseln säkras. I certifieringssystemet granskas hela kedjan från råvara till slutprodukt och den certifierade biogödseln uppfyller bland annat givna nivåer för smittskydd och metallinnehåll. Kontrollerna görs dels genom biogasanläggningens egenkontrollprogram och dels av övervakande kontroller som utföras av certifieringsorganet. Exempel på driftparametrar som kontrolleras är följande: Typ och mängd av substrat Temperatur och ph i rötkammare Tid mellan beskickningar Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 25 (27)

Hydraulisk uppehållstid Kombinerad tid och temperatur i hygieniseringstank Organisk belastning Volymbelastning 4.3 FRIVILLIGT ÅTAGANDE Branschorganisationen Avfall Sverige införde 2007 ett frivilligt åtagande för biogas- och uppgraderingsanläggningar som innebär att man förbinder sig att systematiskt arbeta med att kartlägga och minska sina utsläpp av metan. Eventuellt kommer biogasanläggningen att anslutas till frivilligt åtagande. Det frivilliga åtagandet består av två huvudsakliga delar: Systematisk läcksökning och åtgärdande av funna läckor. Detta utförs i första hand av anläggningens egen personal med minst intervall en gång per år, men ett tätare intervall rekommenderas. Emissionsmätning i utsläppspunkter med systematiska utsläpp för att kvantifiera utsläpp och förluster av metan. Utförs av extern och oberoende mätkonsult med intervall vart tredje år. För varje utsläppspunkt som kvantifieras upprättar mätkonsulten en avvikelserapport där det också ska ges förslag på åtgärder för att minska utsläppet.- I ett kvantifieringsprotokoll summeras utsläppen och man får ett värde på de totala metanförlusterna på anläggningen. Anläggningen kompletterar avvikelserapport och kvantifieringsprotokoll med planerade åtgärder samt målsättning innan det skickas till Avfall Sverige för sammanställning. Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 26 (27)

5 REFERENSER Avfall Sverige Rapport B2009:02 Strategiskt arbete med luktproblem vid biologisk behandling. Goda exempel på lösningar vid svenska anläggningar. Avfall Sverige Rapport B2007:04. Åtgärder mot lukt. Erfarenheter från Svenska anläggningar för behandling av bioavfall. Berg J. Undersökning av luktreducerande system och deras effekter i storskaliga biogas- och komposteringsanläggningar i Europa. JTI rapport 26. 2001 Briseid T., Norgaard E. Lukt och luktproblemer fra biologiske behandlingsanlegg for våtorganisk avfall og slam. SINTEF Kjemi, 1999 Certifieringsregler för biogödsel, SPCR 120, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Certifiering SPCR 120 version, november 2012 Daniels S.L., Applications of Air Ionisation for control of VOCs and PMx. 94th Annual Conference of Air & Waste Management Association, p.p. 918, 2001 Hwang Y., Matsuo T., Hanaki K., Suzuki N. Removal of odorous compounds in wastewater by using activated carbon, ozonation and aerated biofilter. Publicerat i Water research. Vol. 28, No. 11, pp 2309-2319, 1994 Koustinas M., Peeva L., Livingston A. An attempt to compare the performance of bioscrubbers and biotrickling filters for degradation of ethyl acetate in gas streams. Journal of chemical technology and biotechnology vol. 80, no11, pp. 1252-1260.2005 Norskvann http://norskvann.no/content/view/full/196 Hämtat 2009-04-27. 30. Publicerat januari 2004 av Steinar Nybruket, NORVAR BA Nybruket Steinar K. Erfaringer med rensning av ventilationsluft fraavløpsanleggoganlegg for behandling av våtorganisk avfall. NORVAR 2002. Pettersson, A. Luktreducering av gödsel med hjälp av ozon JTI Rapport 286, 2001 RVF Utveckling. Metoder att mäta och reducera emissioner från system med rötning och uppgradering av biogas. Rapport 2005:07 Teknisk beskrivning (TB) - biogasanläggning i Vännäs 27 (27)