Låt oss göra det på samma sätt som våra Grundare gjorde det!

Låt oss göra det på samma sätt som våra Grundare gjorde det! Några timmar senare tog jag farväl av Dr. Bob. Jag visste, att han skulle gå igenom en mycket komplicerad operation. Han log sitt underbara leende och sa nästan skämtsamt: Nu får vi inte krångla till det här, Bill. Vi ser till att göra det så enkelt som möjligt! Jag vände mig om, oförmögen att få fram ett ord. Det var sista gången jag såg honom. (AA blir myndigt, sid. 224) På de senaste månaderna, har det varit ett växande bekymmer, uttryckt av några av våra Stora Boken Studie medlemmar, angående Steg Ett, att det presenteras som en Tredelad sjukdom, Kropp, Sinne och Själ. Även då det har blivit ett populärt koncept i vår Gemenskap, så är det fel, förvirrande och avskräckande för de alkoholister som är agnostiker eller ateister, som söker hjälp hos oss för deras problem med drickandet. En del av oss gör det inte enkelt. Innan det fanns så många möten, de flesta nu utan vårt Program för tillfrisknande, erfor våra Grundare och under de följande 30-35 åren en 75-90% framgångsprocent med lång tid av nykterhet. De visste vad de gjorde. Som en av mina kära vänner, som har varit med längre än jag och är en uppriktig utövare av vår Grundtext säger: Det gränsar till slakt på det sättet vi behandlar nykomlingar. Låt oss inte bli en del av den tragedin. Bill fastslår att det enda Steget som vi måste ta till 100% är Steg Ett. Vi har fått veta att Steg Ett konstaterar Problemet, alkoholismen. Det finns bara två delar av Steg Ett; den Fysiska och den Mentala. Det finns ingen tredje del. Den första delen, Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen klarlägger det fysiska problemet hos alkoholisten. Allergin som producerar begäret/suget som berövar en alkoholists möjlighet att kontrollera mängden vi dricker, när vi väl har börjat dricka. Det finns folk som har det här problemet och vet att om de dricker, så slutar det med att de blir fulla, därför dricker de inte. Är de maktlösa inför alkohol? Ja. Är deras liv ohanterligt? Nej! Absolut inte när det kommer till hanteringen av deras beslut att inte dricka. Läs historien om den 30-årige mannen på sidan 59 i vår Grundtext. Om vi kan hantera vårt beslut att inte dricka, varför ska vi komma till Anonyma Alkoholister? Från det stadiet går vi in i kronisk alkoholism, där vi inte längre har någon kraft att hantera vår mest innerliga önskan att aldrig dricka igen. Vårt liv har nu blivit ohanterligt. Alkoholismen har nu fullständigt tagit kontroll över våra liv. Vår sjukdom har nu utvecklats till där den är tålmodig, permanent, progressiv och dödlig. För närvarande finns det ingen lösning på Kroppens Maktlöshet. Om inte medicinsk vetenskap upptäcker en bot för vår allergi, kommer vi att ta den med oss i graven. Emellertid så finns det en Lösning för den Mentala Maktlösheten. Det är en Fullständig Psykisk Förändring som är Andlig till sin natur. Den inträffar när en alkoholist kan lära sig att leva osjälviskt genom Andliga Principer. Anonyma Alkoholisters Program är inte det enda sättet som en alkoholist kan finna denna Lösning. Frälsningsarmén, till exempel, har hjälpt alkoholister att lära sig att leva nyktert genom kristendomen sedan 1865. Men kom ihåg, många om inte nästan alla alkoholister är agnostiker. En del är ateister. De har blivit, i överflöd, tillsagda att de måste finna Gud, acceptera religiösa synsätt eller undervisning, etc. Våra Steg, i den ordning de är presenterade, är de Andliga Principerna som vi ska fritt diskutera med våra nya kandidater. I Kapitel Sju har vi fått ett effektivt sätt att framhålla våra Andliga Principer, utan att skapa motstånd till vårt Handlingsprogram. Ingen av oss kom till Anonyma Alkoholister för att få liv i vår Andliga Existens. Faktum är, att de flesta av oss var inte medvetna om att sådant existerade. Vi vet om vår fysiska, intellektuella och känslomässiga existens, men den Andliga är okänd. 1

Vi kom till Anonyma Alkoholister i förhoppningen om att hitta en väg ut ur flaskan, för att undvika döden genom drickandet eller Korsakoff syndromets vansinne. Om vi har villigheten att gå hur långt som helst för att leva nyktert och en kunnig Sponsor som kommer att hålla oss fokuserade på att följa de tydliga anvisningarna i vår Grundtext, kommer vi att lära känna Gud sådan vi uppfattar Honom på ett mycket personligt och intimt sätt. Det är ett Löfte! Guden av vår uppfattning? Vår uppfattning kan vara (1) det finns en älskande Gud (en person som har tro), eller (2) det finns en Gud, men han är för upptagen med att ta hand om Universumet än att vara intresserad av mig (en agnostiker), eller (3) det finns ingen Gud (ateisten). Dr. Bob var troende, han hade en tro. Bill Wilson var en agnostiker och var så den natt han bestämde sig för att följa Ebbys förslag. Bill knäböjde vid sin säng på sjukhuset och sa, Om det finns en Gud, låt Honom visa sig själv, nu. Jim Burwell var ateist och motivationen för Gud sådan vi uppfattar Honom. Det uttalandet öppnade dörren vidöppen, tack och lov. Så när vi får möjligheten att dela med oss av vår Erfarenhet och Kunskap av vårt Program för tillfrisknande, låt oss då framföra det som våra Grundare såg det, inte som andra ser det. Vi har en Två-delad sjukdom med en Lösning bara för den Mentala delen av vår alkoholism, det Smygande Vansinnet. Steg Ett är ett konstaterande av vårt Problem, vi är maktlösa fysiskt och mentalt angående alkohol. Steg Två är ett konstaterande om hoppet för en Lösning för vårt Alkoholistiska Vansinne. Låt oss inte förvirra nykomlingen ytterligare. I Bills berättelse talar han om sin desperation när han hade lärt sig av Dr. Silkworth att hans problem med drickandet hade dömt honom till en alkoholistisk död eller vansinnet av Korsakoffs syndrom. Han välkomnade slutet. Efter att han hade nått till den punkt då han drack för finna glömska, så ringde hans gamla fyllekompis Ebby honom. Bill var förvånad att få veta att mannen, som hade värre problem med drickandet än han själv, hade varit nykter i två månader och var lycklig i sin nykterhet. Bill var inte så lite angelägen om att få veta vad Ebby gjorde för att leva utan flaskan. Han började få lite hopp när Ebby sa: Jag har blivit religiös. Bill var, enligt honom själv, agnostiker och blev besviken, men inbjöd Ebby att fortsätta tala, medan han satte igång att konsumera det hembrända ginet ( Bathtub gin ). Några dagar senare insåg Bill att han var på väg in i ett delirium tremens anfall (DT). Han kom ihåg att Dr. Silkworth hade förutsagt att han skulle dö av en hjärtattack under ett DT, så han åkte till Towns Hospital i hopp om att undvika döden på grund av drickandet. Han hade desperationen som en drunknande man. På tredje dagen av hans nykterhet ringde han Ebby och bad honom komma till Sjukhuset och berätta en gång till vad det var han gjorde för att leva nykter. Ebby gjorde det. Bill hade redan kapitulerat inför problemet. Den kvällen överlämnade han sig till Lösningen och bad om Hans beskydd och omvårdnad med ett fullständigt överlämnande. Bill levde de resterande 36 åren av sitt liv nykter och engagerad att göra allt han kunde för att försäkra att vi också kunde leva ett nyktert och meningsfullt liv. De första fyra månaderna ute efter sjukhuset, sökte han dagligen efter problemdrinkare. Han misslyckades med att komma ihåg vad det var som hade fått honom att bli avogt inställd, vid Ebbys första besök. Han älskade att berätta om hans livräddande Hot Flash, hans plötsliga andliga upplevelse. Efter hans totala misslyckande med att hitta en alkoholist som var intresserad av att förena sig med honom i nykterhet, gick han till Dr. Silkworth för vägledning. Dr. Silkworth sa till honom att han satte vagnen framför hästen. Han instruerade Bill att fokusera på de vetenskapliga fakta. Gör kandidaten hjälplös och hopplös med maktlösheten till kropp och själ när det gäller alkohol. När du har uppnått detta, då kanske de blir intresserade av att höra om ditt mirakulösa tillfrisknande. Första gången Bill försökte med detta förhållningssätt var på Mors Dag, 12 Maj, 1935. Vi har möjligheten att överleva alkoholismen, därför att Bill betonade problemet utan att avslöja Lösningen. Så sätt inte vagnen före eller bredvid hästen. 2

Dr. Bob hade läst allt han kunde hitta, talat med alla som kanske kunde hjälpa honom och försökte allt som han kunde komma på, för att hitta ett sätt att sluta dricka. Han fortsatte att dricka trots hans beslutsamhet för att hålla sig ifrån alkohol. Han deltog på möten med Akron Oxford Gruppen i 2,5 år, för att göra hans fru, Anne, till viljes. Han sa: Jag kände på mig att de hade något som jag inte hade, som jag kanske skulle ha fördel av. Jag fick veta att det var av andlig natur, som inte tilltalade mig så mycket, men jag tänkte att det kunde inte skada mig. Bill följde Dr. Silkworths råd. På en 15 minuters period fokuserades Bills konversation med Dr. Bob på Problemet och hur, från hans erfarenhet av drickande, han visste vad han talade om. Dr. Bob insåg att hans problem med drickandet inte hade att göra med att bara ha en dålig ovana eller självkontroll. Han förstod att han var totalt hopplös. Freds berättelse (sid. 65-68), är ett klassiskt exempel på hur man närmar sig en nykomling. På deras första besök med Fred, Vi talade om för honom vad vi visste om alkoholism. Det nämndes INGENTING om Lösningen. Efter att ha hört deras fyllehistorier, så trodde han inte att han hade problem med drickandet och sa så till dem. De höll med honom att han kanske inte hade det, men om han hade en alkoholists mentalitet, så skulle tillfället komma när han skulle dricka igen. Jag gick till mitt hotell, och i lugn och ro klädde jag om till middagen. När jag steg över tröskeln till matsalen kom det för mig att det skulle vara gott med ett par drinkar före middagen. Det var allt. Ingenting mer. (Det smygande vansinnet Ohanterligheten) Jag beställde en cocktail och min mat. Sedan beställde jag en cocktail till. Efter middagen beslöt jag att ta en promenad. När jag kom tillbaka till hotellet, slog det mig att en whiskygrogg skulle smaka bra innan jag gick till sängs. Jag gick alltså in i baren och tog en grogg. Jag kommer ihåg att jag drack fler den kvällen och åtskilliga morgonen därpå. (Allergin den Fysiska Maktlösheten). Så fort som jag återfick min förmåga att tänka, gick jag grundligt igenom den kvällen i Washington. Det var inte bara det att jag inte hade varit på min vakt, jag hade inte gjort något som helst motstånd mot det första glaset. Den här gången hade jag inte alls tänkt på konsekvenserna. Jag hade börjat dricka lika sorglöst som om drinkarna var läsk. Jag kom nu ihåg vad min alkoholistvänner hade berättat för mig, hur de hade förutspått att om jag hade en alkoholists mentalitet, skulle tiden och platsen erbjuda sig jag skulle komma att dricka igen. De hade sagt att även om jag byggde upp ett försvar så skulle det en dag ge vika för någon banal anledning att ta en drink. Det var precis vad som hände och mer därtill, för allt vad jag hade lärt mig om alkoholism tycktes var som bortblåst. Från det ögonblicket visste jag att jag hade en alkoholists sinne. Jag insåg att viljestyrka och självkännedom inte hjälpte i dessa märkliga mentala blinda fläckar. Jag hade aldrig kunnat förstå människor som påstod att ett personligt problem kunde krossa dem fullständigt. Nu visste jag. Det var ett förkrossande slag. Två medlemmar i Anonyma Alkoholister kom och besökte mig. (Uppenbarligen hade han nu en önskan att sluta dricka. Han hade kontaktat dem för att få hjälp.) De flinade åt mig, vilket jag inte uppskattade särskilt mycket, (vi gör det varje gång) och frågade sedan om jag ansåg mig vara alkoholist och om jag var riktigt besegrad den här gången. Jag var tvungen att medge bådadera. De staplade upp massvis med bevis på att en sådan alkoholistmentalitet som jag visade prov på i Washington var ett hopplöst tillstånd. De citerade dussintals fall som de själva stött på. Denna behandling krossade den sista tillstymmelsen av tro på att jag skulle kunna göra jobbet på egen hand. (Fortfarande inget omnämnande om Lösningen) 3

(Nu till den stora hemligheten) Sedan beskrev de den andliga lösning och det handlingsprogram som ett hundratal av dem hade följt med lyckat resultat. Fastän jag bara till namnet hade varit medlem i min kyrka, var deras förslag, intellektuellt sett, inte svårt att svälja. Men handlingsprogrammet var ganska drastiskt även om det verkade alltigenom vettigt. Det innebar att jag skulle bli tvungen att göra mig av med flera föreställningar jag levt med under hela mitt liv. Det var inte lätt. Men i det ögonblick som jag bestämde mig för att ta till mig programmet fick jag en egendomligt känsla av att mina alkoholbesvär lättade, vilket också visade sig vara fallet. Precis lika viktig var upptäckten att andliga principer skulle kunna lösa alla mina problem. Kapitel Sju Om du vid det här laget är övertygad om att han verkligen är en riktig alkoholist, börjar du beskriva det hopplösa i sjukdomen. Visa honom utifrån din egen erfarenhet hur det underliga mentala tillstånd man befinner sig i när man tar det där första glaset hindrar den normala funktionen av viljestyrkan. Hänvisa på detta stadium inte till denna bok om han inte redan har sett den och vill diskutera den. Och var noga med att inte brännmärka honom som alkoholist. Låt honom dra sina egna slutsatser. Fortsätt att tala om alkoholism som en sjukdom, en livshotande sjukdom. Tala om det kroppsliga och själsliga tillstånd som åtföljer den. Se till att i huvudsak fokusera hans uppmärksamhet på din personliga erfarenhet. Förklara att många är dömda därför att de aldrig inser det livsfarliga i sin situation. Men du kan prata med honom om det hopplösa i alkoholismen, därför att du har en lösning att erbjuda. Du kommer snart att få din vän att erkänna att han har många, om än inte alla av alkoholistens egenskaper. Även om din skyddsling kanske inte helt har erkänt i vilket tillstånd han befinner sig så har han blivit mycket nyfiken på att veta hur du blev frisk. Låt honom ställa den frågan till dig om han vill. SEDAN, OM HAN FRÅGAR! Berätta för honom exakt vad som hände med dig. Betona utan förbehåll det andliga inslaget. Om mannen är agnostiker eller ateist, så gör klart för honom att han inte måste ha samma uppfattning om Gud som du. Han kan välja vilken uppfattning han vill, förutsatt att den är meningsfull för honom. Det viktigaste är att han är villig att tro på en kraft som är större än hans egen och att han är villig att leva efter andliga principer. (Han har accepterat att alkohol är en kraft större än honom själv och tror (hoppas) att Kraften vi demonstrerar genom kvalitén på vår nykterhet kommer att vara där för honom, om vi vill visa honom hur vi finner denna Kraft. Ebby visade den Kraften för Bill. 4

Eftersom Bill hade blivit helt desperat, även om han hade sina tvivel, så var han villig att ta risken att förödmjuka sig själv genom att be till en Kraft han inte trodde på.) Han var sedan villig att följa Ebbys förslag. (För att bli så effektiv som möjligt med en som kanske är av agnostisk eller ateistisk läggning, så är det här den föreslagna vägen som vi bör betona de andliga särdragen.) Lägg fram handlingsprogrammet, förklara hur du gjorde en självrannsakan, (Steg Fyra) hur du rätade ut ditt förflutna (Steg Nio) och varför du nu anstränger dig för att vara hjälpsam mot honom (Steg Tolv). Det är viktigt för honom att inse att dina försök att föra detta vidare till honom är en livsviktig del av ditt eget tillfrisknande. I själva verket så kanske han hjälper dig mer än du hjälper honom. Så låt oss komma ihåg att innan vi har fått vår kandidat hjälplös och hopplös (Steg Ett), så får de inte ta del av vår hemlighet. Som en av mina protegéer sa: Om de förstår hur desperat deras situation är, så kan du inte jaga iväg dem med ett baseballträ men om de inte förstår, så kan du inte ge dem det med lavemang. När de väl har kapitulerat hjälper vi dem, att genomföra Beslutet att se om Själviskhet -- Självcentrering! -- den Andliga Sjukdomen är i själva verket roten till deras problem. Det finns bara två viljor i denna vår värld. Egenvilja och Guds vilja. Egenvilja, när den används själviskt är en Andlig Sjukdom. Leva våra liv själviskt är den Andliga Sjukdomen som är manifesterad i våra Karaktärsdefekter, som i sin tur manifesterar dem själva i Förbannelserna. Alltså, om vi följer de tydliga anvisningarna i vår Grundtext, lär vi oss hur vi lever våra liv baserade på att vara osjälvisk, ärlig, omtänksam och med tillit och hänsyn till andra. Genom att förbereda oss själva för att vara till nytta för Gud och människorna omkring oss, så kommer den Andliga Sjukdomen att placeras i förlåtelse; tillfrisknad men inte botad. Våra Karaktärsdefekter kommer att ersättas av Karaktärstillgångar, som eliminerar Förbannelserna. Alla människor har en Andlig Sjukdom i någon grad. För alkoholister kan det vara dödligt. Den siste som var fri från Själviskhet lämnade oss på ett kors, alltså för alkoholister, Framsteg, inte Perfektion är vår spelplan. I annat fall kommer en alkoholistisk död eller Korsakoff Syndroms vansinne att bli vårt öde. Kom ihåg Bill, låt oss inte krångla till det. Låt oss göra det enkelt! Det är inte vettigt att studera vår Grundtext och sedan bortse ifrån dess undervisning. Bill beskrev en gång vårt Program som, Det är ett totalt mysterium dolt i fullständig enkelhet. Det är bara för enkelt för oss smarta människor. 5