SIDSJÖN Ett vatten att längta till av Petri Liljeroos
När allting stämmer Gäddan verkar hugga fast det är finväder, hur ska man tolka det här? Lördagen den 17:e september 2005 blev en sån där magisk fiskedag som etsar sig fast i minnet. När gäddan är på hugget så är den verkligen på hugget. Det är just dessa huggperioder som gör fisket så spännande. Det finns oräkneliga analyser av lika många förstå sig påare varför gäddan hugger eller hellre varför den inte hugger. Sanningarna blir väldigt många. Frågar man de äldre blir alla svar olika, en del blir faktiskt raka motsatser. Men är inte det här fiskets charm? Jo enligt mig är det oberäkneligheten och variationen som driver fiskaren. Ta t.ex flugfisket efter lax. Uppfattningarna om hur man ska fiska är överväldigande, man måste göra på ett speciellt sätt annars får man ingenting. Skulle man nu inte få fisk på detta sätt så kan man prova att göra tvärtom istället, det kan hjälpa. Vad betyder det här? Är det OK att börja fiska tvärtom redan på en gång? Eftersom ingen vet med säkerhet varför laxen
tar våra flugor måste man förmodligen vara helt vidöppen i sinnet längs laxälven. Att förklara varför gäddan hugger på våra beten är mycket enklare, den vill ha mat i motsats till laxen. När gäddans huggperiod sätter in spelar det inte någon större roll vad man frestar den med, det mesta duger. Är den inte på hugget kan man gå bet med det mesta. Fast har man tacklat på en Voblex 12g med guldsked optimeras chanserna enligt Hans. Frågar jag Kalle eller Kent får jag helt olika svar. Som jag sa så är det enligt mig här tjusningen och dragningskraften ligger, vi är alla experter. Just denna lördag var vädret så där underbart det bara kan vara om hösten. Vi var övertygade om att dåligt fiske var att vänta men såg ändå fram emot en dag ute i båten. Nu visade sig att fisket var bättre än någonsin i detta solskensväder. Våra teorier var helt omkullkastade. Lyckligtvis var inte bitterheten av att ha fel märkbar. Efter en överenskommelse att inte diskutera det här med vädret förrän efter fisket fortsatte vi lycksaliga med spösvingandet. Gäddorna patrullerade vasskanten mycket observanta på allt som rörde sig. Stora plogar av breda gäddryggar ökade pulsen markant på oss. Våra glädjeyttringar ekade melodiskt mot väggen av tät granskog. Vi var i himlen, eller i alla fall i dess absoluta närhet. Hans var först som vanligt med en landad gädda Är tankarna vid laxälven, eller? i båten. Det gick inte att ta miste på glädjen han utstrålade, sekunder senare förenades jag själv i samma glädje. Fisk på hördes runt hela Harrviken. Maken till kalas har jag sällan äntrat, fröjden var gränslös. Gäddan är en alldeles förnämlig fisk att rikta in sig på. Att den skulle bli hotad som art av att man tar hem och äter, t.o.m fryser in kan jag inte se. Mig veterligen har väl nästan alla försök till att fiska ut gäddan ur en sjö misslyckats. När jag läser om en avart till fisketävling som hålls i Stugun, Jämtland berörs jag starkt. Det handlar om att fiska upp så mycket gädda som möjligt och sedan slänga den i skogen. 2005 års tävling gav sammanlagt 603 kg gädda efter fyra timmars tävlande. Ingvar Ericsson på länstidningen i Östersund beskriver det som ett mycket häftigt fiskafänge, kanske det häftigaste i länet. Jag tänker inte kommentera eller utveckla min avsky här och nu. Jag vill bara visa hur respektlöshet kan ta sina former. Tillbaks till Harrviken och det fort, tillbaks till glädjen av att fiska. Vi hade nu under förmiddagen byggt upp en hunger som ej längre gick att muta med kast längs vassruggen. En viss stelhet av timmar sittandes i båten gjorde sig märkbar och hårdheten i båtsitsen tilltog. Den kommer alltid lika plötsligt men lika säkert som amen i kyrkan, ledan. Som tur är finns det bot, strandhugg är nära förestående vid kanalen mellan Sidsjön och Baksjön. Eftermiddagens fiske skulle bedrivas i just Baksjön. Hans var ivrig att återigen besöka näckrosbladens oas. Det var här han ifjol hade succe med
Hans i sin favoritposition. den flygande gäddan. Vi fiskare tror benhårt på att saker och ting upprepar sig. I verkligheten gör det sällan det men vem bryr sig om sådana bagateller. Puttrandes i maklig fart närmade vi oss kanalen, vattnet var verkligen lågt denna höst. Som genom ett under satt vi bland lingonröda tuvor i väntan på det som luktade så vansinnigt gott. Petri s strandhugg. Skär upp ett par chorizo-korvar i skivor. Blanda det med uppskuren bacon samt skivad lök och fräs på. Krydda efter tycke och smak. Häll slutligen i 3 vispade ägg och rör om ordentligt tills äggröran precis stelnat. Ta fram njallabröd, fyll dem med röran och rulla ihop. En kall pilsner till kan varmt rekommenderas. Avsluta måltiden med starkt kaffe och cognac. Mätta och belåtna kunde vi inte låta bli att diskutera gäddornas huggvillighet i det näst intill somriga vädret. Hans har fört fiskedagbok under låg tid. I den kan han tyda att det är svårt att tyda något. Gäddorna är svåra att förstå, de har en benägenhet att röra till ens uppfattningar. I grund och botten gäller det som En naturlig köksmiljö. gäller vid allt fiske. Har man kroken i vattnet ökar
chansen till napp radikalt. Man ser en väldigt tydlig gräns där. Skämt åsido så stämmer det. Av mina fiskekompisar finns det några som alltid fiskar de där extra timmarna, skippar långa nattprat kring lägerelden. Visst kan det vara så att deras teknik är mycket bättre men i långa loppet är det nog timmarna de investerar i fisket som ger fler fångster. Själv klagar jag inte eftersom kamratskapen vid lägerelden är en Petri s strandhugg. viktig del av livet som fiskare för mig. Hans och jag skrattade högt när vi insåg att gäddorna hugger när de vill inte när vi vill. Låt oss säga att man skulle få fina fångster varje fisketur. Visst det vore kul några gånger men vanan av att få dessa fångster skulle antagligen ta udden ur ens fiskeintresse. Antalet fångade fiskar är inte ett mått på ens lycka. Om det ändå är så hoppas jag att det är vid t.ex 8 års ålder, inte när man är 40 år. Kan man uppskatta en fisketur för vad den är så har man öppnat dörrar till välbefinnandets rum. Det gäller att få balans i sitt liv och sitt sätt att tänka, lyckan kommer som en biprodukt. En av de viktigaste byggstenarna för själens harmoni är respekt. Respekt gentemot dig själv och det som finns runt om dig. Vi packade snabbt ihop alla utspridda attiraljer i rödbacken ty nu var fiskeivern tillbaka och det med råge. Efter noggranna överläggningar styrde vi mot en för oss ofiskad del av Baksjön. Det kom att visa sig vara ett riktigt lyckodrag. Vi har varit i närheten vid vinterfiske men ansett det som för grunt och ointressant helt enkelt. Oj vad vi hade fel, igen. Vi tog oss snabbt över den norra delen av Baksjön och ankrade upp så vi låg på kastavstånd från stranden. Hans fick kasta först och antog utmaningen med största allvar. När tummen släppte spolen hördes bara ett litet rullande ljud när kullagren började abeta. Voblexspinnaren beskrev en ballistisk rörelse som skulle göra vilken NASA ingenjör som helst avundsjuk. Hans Ett smultronställe fullt av lingon.
följde spinnarens färd med stort intresse. Om det finns behov att avbryta luftfärden kan Hans dra i nödbromsen. Eller rättare sagt stoppa spolens rotation med tummen i förtid. Precis vid nedslaget i vattnet måste han stoppa spolen. Annars kommer den överrotera och skapa ett skatbo av nylonlina, det vill man inte. Det var inte många vevtag innan vattnet vid spinnaren formligen exploderade. Hans lyfte instinktivt spöt med bestämdhet så det pekade rakt upp mot himlen och följde efter med några snabba vevtag. Gäddan tog i av allt vad den var värd, Hans lät spötoppen ta stötarna och knyckarna som kom från andra änden av linan. Plötsligt hoppade gäddan upp ur vattnet som om den vore en öring. Ännu en flygande gädda, är Hans en magiker eller illusionist? Under stora protester från gäddan kom- Ett kast, en gädda. mer den dock närmare och närmare. Som vanligt skulle den under båten och stöka på. Spötoppen var böjd till sitt maximala läge, kanske mer. Hanteringen blir i stridens hetta väldigt ovarsam och spön knäcks lätt när man ska trixa med bångstyriga gäddor runt relingen på båten. Efter några halsbrytande passeringar under skrovet gav den till slut upp. Denna gång blev färden upp till båten en trygg resa i håven. Att få loss kroken kan ibland bli ett äventyr i sig, så även denna gång. Efter att ha pustat ut en stund så blev det dags för kast nummer två i Baksjön. Hans placerade spinnaren ca 3 meter från där förra kastet landade och tro det eller ej. Historien upprepade sig till våran totala glädje. Spötoppen på Hans splitcanespö pekade åter rakt upp. Med fisken väl uppe i båten efter en lika dramatisk drillning föll det en ro över Hans uppenbarelse. Han hade redan upplevt mer än man kan begära för en dag och lät spöt ligga i fören. När vi sedan senare på kvällen bastade, simmade i sjön och bara satt nere vid bryggan behövdes inga ord. Den här dagen är för oss att minnas. Två kast, två gäddor.