Älgstigen 37 i Borensberg Klicka här för bilder Vi fastnade slutligen för en som vi tyckte härlig villa i Borensberg. Förutom annat som tilltalade oss hade den en tillbyggnad med utrymmen helt avskilda från bostaden i övrigt, vilket möjliggjorde hyresersättning från EDEBE och kunde godkännas som kontor av skattemyndigheten. Dagen för Husbyfjöls marknad flyttade vi i hällande regn in i villan på Älgstigen 37. Ulla, Karoline, Charlotte och jag var fyllda av förväntningar och intet ont anande om de problem den villan skulle föra med sig. Det började med att vattnet forsade in i kaminen på övervåningen och vi kunde snabbt konstatera orsaken. Skorstensröret saknade skyddshuv och regnet öste obehindrat rakt ned i röret. Inne i kontorsdelen droppade det också friskt från flera punkter i takpanelen. Under den följande kalla årstiden frös vattnet i toaletten på övervåningen mågen Björn fick komma och tina upp röret som löpte inuti takutsprånget, som helt saknade isolering. Felaktigheterna gick ju att åtgärda men vi fick sätta till mycket tid liksom förre ägaren som dock utan att protestera snällt betalade reparationerna. Värre än skadorna på huset var dess värmesystem med elvärmeslingor i taket ovanför innerpanelen på bottenvåningen. Huset var delvis öppet ända upp till taknocken och meningen var att värmen på bottenvåningen skulle strömma upp och värma även övervåningen. Det var dock långt ifrån tillräckligt. Men det var ju mysigt med lågorna i braskaminen, som hjälpte till att få dräglig rumstemperatur. Det stora problemet var dock elräkningarna som till slut tog knäcken på vår ekonomi. Innan vi äntligen lyckades sälja huset med en kvarstående skuld till banken på över trehundratusen kronor hade vi också tvingats sälja vårt piano för att klara den sista elräkningen. WM-data gick in och löste skulden till banken. Genom deltagande i projektarbeten åt WM-data efter pensionen kunde jag lätt återbetala skulden och fortsatte sedan att jobba bara för att det var kul till nästan 70 års ålder. 2014 Bengt Eklöv Sida 1 av 6
Grannar våra vänner än idag En av våra grannar Tommy Löfstedt med hustru Karin hälsade oss välkomna redan dagen vi flyttade in och de blev snabbt våra vänner. Tommy och jag hade flera gemensamma intressen datorer, fotografering och natur. Vi tillbringade många timmar tillsammans på Prästtomta skjutfält Tommy visade mig många platser där sannolikheten att stöta på älg var mycket hög. För att inte tala om alla rådjur som det vimlade av. Luffaren Hermansson igen Under tiden hos Källbergs Foto och Expressen tog jag en sommar i Hulta en bild på luffaren Hermansson, som jag fick publicerad i Östgöta Correspondenten. Många år senare när jag på 80-talet tillsammans med min likaså fotointresserade granne Tommy Löfstedt i Borensberg var på väg till en älgsafari på Hunneberg köpte jag en Dagens Nyheter på en bensinstation. På kvällen slog jag upp tidningen i stugan vi hyrt och fick då se min bild på Hermansson i stort format i anslutning till ett reportage om luffarna i Sverige. Väl hemma igen skickade jag en saftig räkning till DN för införandet utan byline. Pengarna kom utan någon kommentar från tidningen! Ulla och jag ensamma kvar i villan Vi var fyra i familjen som flyttade in Borensberg men så småningom var det endast Ulla, terriern Sudden och jag kvar i villan. Alla våra flickor utom Susanne hade ett nästan allt överskuggande hästintresse. Charlotte var en tid i Borensberg fodervärd åt storasyster Therese s häst Ticko, som när han inte hade Charlotte på ryggen tillbringade tiden betande i en hage i närhe-ten av Borensberg. Charlotte blev sedan stallflicka hos en hästuppfödare i Vinslöv i Skåne. Karoline började jobba i lantbruket på gården Flättna utanför Nyköping och gick samtidigt i ridskola. Hon höll på att skrämma livet ur Ulla och mig under en uppvisning på ridskolan. Hon gjorde entré stående på två hästar i full galopp. Charlotte besökte jag ofta på mina Skå- 2014 Bengt Eklöv Sida 2 av 6
neresor och det var verkligen kul att se hur väl hon trivdes med alla hästar dagarna i ända. Lady hade alltid rätt Från tätorten Borensberg är det inte långt till Prästtomta skjutfält, som samtidigt var ett populärt strövområde när inte militären hade övningar där. På anslagstavlorna i samhället fanns alltid deras framtida övningar tidsangiv-na. Tommy och jag tillbringade många tidiga morgnar sittande på älgpass i våra bilar. Jag var också ofta ensam ute på viltspaning till fots och hade då i börja med de båda hundarna Lady och Trollet. Trollet som under den sista månaden i Stockholm bodde på pensionat i veckorna fick nu åter finna sig i att bli avlämnad på ett pensionat utmed E4-an när jag reste söderut till Malmö eller Göteborg, för att sedan bli upphämtad på hemvägen. Han blev tyvärr sjuk och vi var tvungna att låta honom somna in för gott hos veterinären. Flatcoated retrivern Lady hängde dock med mig flera år på övningsfältet och skogarna i övrigt runt Borensberg. Till slut lärde jag mig att helt lita på hennes förmåga att alltid hitta tillbaka till platsen där jag parkerat. Hon gav sig aldrig och hittade alltid bilen.. Så småningom tog åldern ut sin rätt och det blev som alltid en svår stund hos veterinären när hon också fick somna in för alltid. Första gången jag sedan var ute utan henne gick jag helt vilse och kom inte hem förrän sent på natten. EDEBE och WM-data Min konsulttid i EDEBE och sedermera WM-data började med att jag fortsatte som förut i Luxor men nu som inhyrd konsult. Efter några månader minskade dock snabbt mina timmar där sedan min efterträdare allt mer klarade sig på egen hand. Det var en skön känsla att till slut äntligen helt bli av med Luxor-problemen för att i stället helt ägna mig åt arbetet som projektledare i utvecklingen av ett datorbaserat system för hantering av företagens likvida medel med arbetsnamnet CMS Cash Management System. Distansarbete kräver god disciplin Jag insåg snabbt att skulle jag ha en möjlighet att åstadkomma resultat måste jag redan från början strikt följa ett arbetsschema. och inte lämna kontorsdelen mellan fika- och matraster. Det var då lättare att med gott samve- 2014 Bengt Eklöv Sida 3 av 6
tet ta sig hela lediga dagar när arbetsuppgifterna så tillät. Kontakten med mina kollegor i projektet skedde mestadels via telefon och emellan mina besök i Malmö hade vi också telefonkonferenser. Och när tekniken nått så långt övergick vi till videokonferenser, då vi förutom att höra rösterna också kunde skåda våra ansiktsuttryck. Stafylokock sepsis för andra gången 20 år efter att ha drabbats av allmän blodförgiftning strax efter vi flyttat till Stockholm var det nu åter dags nu efter bara cirka ett halvår i Borensberg när projektarbetet var i sin linda. Den försiktigt goda prognosen jag fick den här gången infriades också och efter några månader på sjukhus kunde jag återgå till mittprojektledarskap. Ett banbrytande system - TWIN Tillsammans med finanschefen i Euroc reste jag runt till de största företagskoncerna i landet och deras finansfunktioner. Vårt mål var att få åtminstone fyra av dem att satsa vardera en halv miljon kronor, dels för en användarlicens till ett datasystem för deras finansfunktioner och dels för att i hög grad få möjlighet att påverka dess utformning genom aktiv medverkan i utvecklingsarbetet. Framtida intäkter genom försäljning av systemlicenser till andra företag skulle i sin helhet tillfalla EDEBE. Inom den månad vi hade på oss lyckades vi få till stånd samarbete på dessa villkor med fyra av landets större koncerner med omfattande finansiell verksamhet. Vi var ute i rätt tid då marknaden saknade system till stöd för att hantera ett företags likvida medel i form av finansiella placeringar och lån. Bankernas skräddarsydda interna system var inte tillgängliga för andra än bankerna själva. Efter några år var så prototypen färdig att installeras hos projektföretagen och sedan stod det inte länge på förrän vi kunde lansera systemet under namnet CMS på marknaden. Nu införlivade vi dessutom ett konkurentsystem och byggde ihop de båda systemen till det marknadsledande TWIN Treasury Window, vilket vi marknadsförde i dotterföretaget Camacon Cash Management Consulting. Sedan EDEBE införlivats i WM-data blev Camacon WM-data Finanssystem AB. Vi ingick då som ett litet specialiserat dotterbolag med ett tiotal konsulter och programerare i WMdatakoncernen med totalt 10 tusen konsulter. Vi sålde och installerade 2014 Bengt Eklöv Sida 4 av 6
TWIN och utbildade kunderna i användningen av produkten. Den var populär men dyr. En av kunderna berättade dock att investeringen var intjänad på ett år bara genom att de fått rätt gentemot sin bank när det gällde valuteringsdagar på checkräkningen, Många resdagar Efter lanseringen av TWIN blev antalet resdagar om möjligt ännu flera. De dagar jag inte reste med tåg, flyg och bil var lätt räknade och det hände att jag åt frukost på ett hotell i Malmö eller Göteborg för att samma dag ta in på ett hotell i Luleå. WM-data tar över EDEBE Ulla och jag hann uppleva EDEBE s 10-årsjubileum innan WM-data tog över. Vi blev upphämtade på Stockholms Central och i limousine körda till Grand Hotell, där en överdådig middag väntade. De olika maträtterna introducerades med trumpetfanfar varefter Arne Weise som toastmaster berättade om vad som skulle komma att serveras samt höll ordning på alla hyllningstalen till EDEBE och dess ledare. Sent på natten minns jag att vi satt och konverserade med Eurocs ekonomidirektör, som intalade oss att inte misströsta om huset i Borensberg en köpare skulle säkerligen förr eller senare uppenbara sig. Efter en hotellfrukost i Grands veranda dagen därpå bar det åter av i limousine till Stockholms Central och tåget hem. WM-data var ett på den tiden ledande konsultföretag inom IT. Huvuddelägarna Thord Wilkne och Hans Mellström hade startat verksamheten med två tomma händer med Apoteksbolaget och ett oljebolag som första kunder. WM-data hade vid övertagandet av EDEBE kontor också i Linköping och jag fick som väntat besked om att jag skulle jobba därifrån. Jag vägrade direkt och sedan kom aldrig frågan upp igen. WM-data månade verkligen om oss alla anställda med familjer för att vi alla skulle känna tillhörighet. Företaget köpte t.ex. ett antal föreställningar hos Cirkus Scott i Stockholm till vilka vi anställda med familjer fick gratis tillträde. En annan uppskattad aktivitet, som visserligen inte gällde familjemedlemmar, var att alla anställda under en tvåårsperiod skulle tillbringa en vecka på Kreta (klicka här för bilder) med ett minimum av aktiviteter 2014 Bengt Eklöv Sida 5 av 6
som gällde jobbet. För min egen del gillade jag inte alls det salta och kladdiga vattnet i Medelhavet och i stället gjorde jag sällskap med en kollega på dagstur uppe i bergen. Vi fick syn på ett kapell högt uppe på en klippa men skulle inte hinna försöka nå dit innan kvällen. Dagen därpå gav jag mig iväg ensam och när dagen var slut hade jag lyckats ta mig upp till kapellet och tillbaka till hotellet igen. Under vägen tillbaka råkade jag ut för en åsk-skur och gick in på matstället vi hade gästat dagen innan och nu blev jag bjuden på en grön måltid av värdparet. Åter till Linköping När vi äntligen 1987 lyckades sälja villan i Borensberg fick vi bråttom att hitta någonstans att bo. Under tiden i Luxor var jag erbjuden jobbet som ekonomichef i bostadsbolaget Stångåstaden i Linköping. Jag drog mig dock ur det hela då vi inte tilltalades av att bosätta oss i ett av företagets hyresradhus i Lambohov, vilket var ett villkor. När jag nu åter tog konakt med företagets VD fick jag direkt erbjudande om en lägenhet med kommentaren det är mig ett nöje att hjälpa dig, det var du som skulle haft jobbet. Utan att flytta in i den erbjudna lägenheten bytte vi till oss ett hyresradhus i Ekholmen, där vi fortfarande på ålderns höst bor kvar.
2014 Bengt Eklöv Sida 6 av 6