Spion och landsförrädare Stig Bergling

Spion och landsförrädare Stig Bergling Stig Svante Eugén Sydholt, tidigare Eugén Sandberg, mest känd som Stig Bergling, född 1 mars 1937 i Stockholm, är en svensk landsförrädare och före detta polis och spion som arbetade för Sovjetunionen. Stig Bergling-affären är en av svensk historias största spionskandaler som började när han greps i Israel 1979 och dömdes samma år i Sverige till fängelse för grovt spioneri. Han avvek dock under en permission 1987 och rymde till Moskva efter en mycket uppmärksammad flykt. Bergling bodde i Ryssland, Libanon, Ungern och Israel under flera år innan han 1994 återvände frivilligt till Sverige av hälsoskäl. Han fortsatte avtjäna sitt straff på livstids fängelse fram till 1997 då han blev villkorligt frigiven. Idag är han en fri man. Stig Bergling är uppvuxen på Östermalm i Stockholm. 1957 gjorde han värnplikten som kustjägare vid KA 1 i Vaxholm. 1958 började han arbeta på Östermalms polisstation, samtidigt som Tore Forsberg. Forsberg var mannen som kom att bli chefen för det svenska kontraspionaget och senare vara med att avslöja Bergling. Efter en tid kom Bergling vidare till radiopolisen och sedan utlänningsroteln. Efter ha arbetat som polis i 10 år sökte Bergling sig vidare inom kåren och anställdes 1969 vid Säkerhetspolisen (Säpo) och arbetade på Byrå II, spaningsenheten, den rotel som bedrev kontraspionage mot Sovjetunionens agenter i Sverige. 1971 var Bergling tjänstledig från Säpo och började arbeta på Försvarsstabens säkerhetsavdelning Fst/Säk. I sin nya roll som förbindelseman mellan Säpo och Försvarsstaben deltog han i arbetet att kartlägga ryska diplomaters aktiviteter i Sverige. Under tiden på Fst/Säk kopierade Bergling en pärm med hemligstämplade handlingar och la kopiorna i sitt kassafack på Erik Dahlbergsgatan i Stockholm. Berglings kortvågsradio via vilken han fick sina order från Moskva. Parallellt med jobbet hemma i Sverige tjänstgjorde Bergling i flera omgångar i olika FN-bataljoner runt om i världen. Bergling var reservofficer vid Kustartilleriet och 1968 stationerades han på Cypern som militärpolischef. I november 1972 kom han till Mellanöstern som FN-observatör, först i Israel och året därpå Libanon. På den sovjetiska ambassaden i Beirut arbetade då den ryska militärattachén och GRU-officeren Alexander Nikiforov som Bergling fick kontakt med på den sovjetiska ambassaden och erbjöd honom den kopierade pärmen med hemliga uppgifter. Uppgifterna Bergling hade kommit över året innan på Fst/Säk var den så kallade FOkoden, den topphemliga förteckning över Sveriges försvarsanläggningar, kustartilleribefästningar och mobiliseringsförråd. I november 1973 bytte Bergling tjänstgöringspass i Libanon med en belgisk major för att åka till Stockholm och hämta pärmen. Via Budapest återvände Bergling till Beirut och den 30 november 1973 sålde han den kopierade pärmen med handlingarna till ryssarna. Han stannade ytterligare ett år i Mellanöstern och återvände hem först i januari 1975 och var då tillbaka på Säpo

och den så kallade "Ryssroteln" där han tidigare tjänstgjort. Berglings kontaktman, Alexander Nikiforov, hade insett att som nyförvärvad sovjetisk agent skulle Bergling kunna göra mer nytta hemma i Sverige. Vid den tiden på Säpo fick Bergling i uppdrag att kontrollera vad de ryska underrättelsemännen gjorde för fel. De fel som gjordes rapporterades av Bergling till Moskva som kallade hem dessa. För att ta kontakt med ryssarna skrev han brev med "osynlig skrift", vilket gjordes med hjälp av karbonpapper. Skriften togs sedan fram med en speciell vätska. Tillbaka fick han kortvågsmeddelanden via en kortvågsradio. De var dock inte i Mellanöstern som Bergling fick sin utbildning till spion utan i Östtyskland. Som anställd på Säpo var det inte tillåtet att åka till öststaterna så resorna till sina uppdragsgivare i Östberlin gjordes i största hemlighet. Det var dock inte bara arbetet på Säpo som gav Bergling möjlighet att spionera. Som svensk reservofficer tjänstgjorde han flera gånger i samband med olika krigsförbandsövningar runt om i Sverige. Hösten 1975 placerades han vid det topphemliga kustartilleribatteriet "OD" (Femörefortet) i Oxelösund som vid den här tiden var en viktigt del av de svenska kustförsvaret och skyddet mot Sovjetunionen i öst. Som hög stabsofficer och chef för sektion II i staben så hade Bergling tillgång till säkerhetsskåpet och hade alla möjligheter att titta igenom handlingarna när han var vakthavande officer själv. Bergling misstänks och grips Bergling greps den 12 mars 1979 på Ben Gurions internationella flygplats. I mars 1976 placerades Bergling vid spaningsexpeditionen vid Säpo och fick då en unik inblick i det pågående projekten som gick ut på att dels avslöja de ryska underrättelsemännen samt att värva egna informatörer hos ryssarna. I takt med att Bergling allt oftare kom att kunna avslöja sina ryska uppdragsgivare växte också misstankarna på Säpo att något inte stod rätt till, att man hade en mullvad i organisationen. Bergling blev snart misstänkt och Säpo började följa honom. Vid den här tiden hade även den civila ryska underrättelsetjänsten KGB en mullvad högt upp i sin egen organisation, Oleg Gordievskij, som sedan några år tillbaka regelbundet hade försett väst med information. Via kontakter med sina militära kolleger vid GRU har han förstått att de hade en agent placerad på Säpo i Sverige. Dessa uppgifter delgav Gordievskij väst via brittiska MI6. År 1977 sökte Bergling ny FN-tjänst och kommenderades till Suez. Säpo hade då mottagit material över Berglings kontakter med en identifierad GRU-tjänsteman i Mellanöstern. Bergling befann sig i Jordanien när han hade bestämt sig för att flyga hem till Sverige igen. Dock gick inga flyg till Sverige från Jordanien, så Bergling begav sig istället till Israel. Den 12 mars 1979 greps Bergling av det israeliska kontraspionaget och säkerhetspolisen Shin Bet i passkontrollen på Ben Gurions internationella flygplats efter att israelerna blivit informerade av Säpo. Säpo ansåg dock att de själva inte kunde gripa honom då deras material inte hade varit användbart i svensk domstol. Samtidigt informerades israelerna av byråchefen på Säpo, Olof Frånstedt, att Bergling hade för avsikt återvända till Israel. Gripandet av Bergling skedde därför på egen hand av Israel och anledningen till detta var för

Shin Bet att ta reda på om Bergling även hade spionerat på israeliska intressen under sin tid i Mellanöstern. När förhören var över sattes Bergling på ett flyg till Köpenhamn där han möttes av gamla kolleger från Säpo samt personal från den danska säkerhetstjänsten. Han fördes vidare till Stockholm där Säpo tog över hela ansvaret. Bergling satt av en del av sin fängelsetid på Norrköpingsanstalten. Allt som allt hade Bergling tjänat 67 000 kronor på sitt spioneri. Den 7 december 1979 dömdes han i Sverige till livstids fängelse för grovt spioneri för att bland annat ha lämnat ut befästningskoden för hela Sverige - en dataförteckning över alla försvarsanläggningar. Den 12 juni 1980 erbjöd sig Stig Bergling att bli utbytt mot Raoul Wallenberg, men Sovjetunionen lämnade inget besked. Enligt uppgifter därifrån hade Wallenberg dött i ett fängelse 1947. I 39 månader satt Bergling i isoleringscell på Kumlaanstalten innan han hamnade i mentalvården, först på Karsuddens sjukhus och sedan Västerviks fasta paviljong i Västervik 1982. År 1983 ansåg man att Bergling inte var i behov av någon ytterligare vård och samma år kom han till Norrköpingsanstalten. Så småningom skulle vistelsen där ge honom möjligheten till permissioner. Redan på tidigt stadium fick han tillåtelse att ta emot besök. En barndomsvän, Elisabeth Sandberg, kom för att hälsa på Bergling mer och mer frekvent. Relationen utvecklades och under fängelsetiden bytte Stig Bergling namn till Eugén Sandberg i samband med att han till slut ingick äktenskap med Elisabeth Sandberg. De gifte sig i fängelset den 1 mars 1986, dagen efter det att Olof Palme hade mördats. De hade återupptagit bekantskapen genom korrespondens under straffverkställandet. Elisabeth var vid den tiden hemtjänstkvinna i Spånga, frånskild med fyra barn. Under de många besöken i Norrköping och permissionerna i Elisabeths bostad i Rinkeby gavs de tillfälle att planera en rymning. Opel Ascona var en av flyktbilarna som användes under Berglings fängelserymning i oktober 1987.Under en permission från Norrköpingsanstalten lyckades han tillsammans med sin dåvarande hustru Elisabeth genomföra en uppmärksammad flykt den 6 oktober 1987. Under tre års tid hade Bergling planerat flykten från fängelset. På måndagsmorgonen den 5 oktober 1987 lämnade Bergling på permission anstalten tillsammans med en tillsyningsman från fängelset. De hade under dagen träffat hustrun och senare på kvällen hade alla tre ätit middag tillsammans på restaurang Stallmästargården. Tillsyningsmannen hade lämnat paret i hustruns lägenhet i Rinkeby cirka klockan 23:00 på kvällen och skulle återkomma klockan 13.00 dagen efter. Den enda bevakningen Bergling hade var Säpos spanare i en bil på framsidan av huset. Hustrun hade ordnat tre hyrbilar som skulle fungera som flyktfordon. Den första stod parkerad framför huset för att locka till sig spanarna. Vid midnatt satte man planerna i verket och hustrun lämnade lägenheten förklädd och passerade Säpos spaningsbil. Bergling gick ner i garaget i huset klädd som joggare och ut genom porten. Det var dimma och spanarna kunde inte upptäcka Bergling.

Planen var nu att mötas vid den andra flyktbilen, som stod på en parkeringsplats i Rinkeby, en kilometer bort. Innan han hann nå fram till bilen hade en av Säpos spaningsbilar ställt sig bakom den eftersom man kontrollerade alla bilar i området. Hustrun for iväg för att ta sig till den tredje flyktbilen som stod parkerad i Djursholm. Över Järvafältet upp mot Tensta tog sig nu Bergling joggande och upp på E18 där han hittade en ledig taxi. Han beordrade taxin till Djursholms Ösby och sprang därifrån sista biten till Djursholms torg. Han mötte upp som planerat vid den tredje flyktbilen, en Opel Ascona, som hade stått parkerad bara 50 meter från där den tidigare dömde spionen Stig Wennerström bodde. Från Djursholm tog de sig vidare norrut till Grisslehamn där Ålandsfärjan avgick klockan 09.00. De tog sig via Eckerö på Åland till ryska konsulatet i Mariehamn där de var framme klockan 13:00, samtidigt som tillsyningsmannen knackade på dörren till lägenheten i Rinkeby. Härifrån instruerades paret att ta sig med färja till det finska fastlandet och vidare till den sovjetiska ambassaden i Helsingfors. Där stannade de i en vecka. I stadsdelen Hagalund i Esbo hittade polisen paret Berglings flyktbil. Rikslarmet efter Bergling utgick först 10 timmar efter hans försvinnande upptäckts. Med diplomatbil och Stig Bergling i bagageutrymmet kördes paret de 20 milen till den sovjetiska gränsen och hans gamla uppdragsgivare. Den 8 oktober 1987 beslutade regeringen att ge uppdrag åt Justitiekanslern (JK) att utreda omständigheterna kring den permission som Bergling hade beviljats, vilken bevakning som hade förekommit och ansvarsförhållandena i samband med denna samt de ansvariga myndigheternas åtgärder under tiden närmast hans avvikande. Den 19 oktober 1987 redovisade JK sin bedömning. Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning och dess personal kunde inte läggas ansvariga för avvikandet utan istället låg det på Kriminalvårdsstyrelsens klientavdelning. Avseende den påföljande handläggningen av frågan om efterlysning och larm sedan det visat sig att Bergling hade avvikit menade JK att "efterlysning och rikslarm fördröjdes på ett oacceptabelt sätt" och att ansvaret för detta låg hos en befattningshavare vid polismyndigheten i Norrköping. Justitieminister Sten Wickbom tvingades avgå efter Berglings rymning. Wickbom hade hävdat att han inte hade informerats om att Bergling hade beviljats regelbundna permissioner och att hans flykt var ett resultat av en rad förväxlingar mellan polismyndigheten och kriminalvården. Informationen om Berglings permissioner fanns på justitiedepartementet vid tiden för flykten, fast han inte hade sett den.statsminister Ingvar Carlsson sade att han accepterade Wickboms avgång, men berömde hans mod i sitt beslut att avgå. Den 20 oktober 1987 avgick även generaldirektören för kriminalvårdsstyrelsen Ulf Larsson, statssekreteraren Harald Fälth, informationssekreteraren på justitiedepartementet Björn Fougelberg och Pär Nuder, politiskt sakkunnige till den före detta ministern. Under namnen Ivar och Elisabeth Straus levde de en tid i Moskva. 1988-89 bodde de i Ungerns huvudstad Budapest innan de flyttade tillbaka till Moskva. Under andra halvan av 1990 flyttades de dock till Libanon. Där var Bergling verksam under namnet Ronald Abi och utgav sig för att vara en brittisk jordbruksingenjör när han arbetade som säkerhetspolitisk rådgivare åt drusledaren Walid Jumblatt under slutet

av inbördeskriget. Han bodde först i Jumblatts hem i Moukhtara i Choufbergen innan han fick ett eget hus. Jumblatt bad senare Sverige om ursäkt för att ha skyddat en dömd spion i fyra år men hade gjort så begäran av sina tidigare vänner i det sovjetiska kommunistpartiet. Den 3 augusti 1994 återvände paret frivilligt till Sverige. Vid hemkomsten visste inte Bergling om hans mor ens levde. Bergling tillbringade tre år till i fängelse fram till sin frigivning den 17 juli 1997. Den sista tiden på Asptunanstalten. Under slutet av fängelsetiden blev hans dåvarande fru akut sjuk efter att länge ha kämpat mot cancer. Bergling hann inte till sjukhuset i tid innan hon dog på deras bröllopsdag.1997 gifte Bergling om sig med den 20 år yngre psykologen Elisabeth Robertsson. Den 8 oktober 2003 mötte Bergling för första gången inför publik Tore Forsberg, förre chefen för Sveriges kontraspionage, i ett möte i Akademiska Föreningens lokaler i Lund. I mitten av 2006 blev Bergling medlem i vänsterpartiet, men han lämnade senare partiet i september samma år, besviken på valresultatet. Under 2008 uttalade Bergling i media sitt stöd för FRA-lagen]. Bergling har sedan några år tillbaka Parkinsons sjukdom och förflyttar sig i rullstol. Bergling bor idag på ett äldreboende i Stockholmstrakten. Han är sedan 2004 skild från en polsk kvinna han har varit gift med två gånger. Bergling har en vuxen son som hans exfrus nye man adopterat som sin egen. Sonen adopterades bort vid 1,5 års ålder. I romanen Fiendens fiende (1989) av författaren Jan Guillou får Carl Hamilton uppgiften av sina uppdragsgivare att bege sig till Moskva och mörda spionen Stig Bergling (som i boken heter Stig Sandström) som rymt från sin permission, mördat sin fru och åkt till Moskva för att arbeta åt ryssarna. Efternamnet Sandström var hämtat från dåvarande Säpochefen Sune Sandström. Bergling blev varken mördad eller mördade sin fru utan återvände senare till Sverige för att sitta av sitt återstående straff för spioneri. I 2006 års utgåva av Fiendens fiende skriver Guillou: "En morgon ringde han (Bergling) från Hall-fängelset och väckte mig. Han ansåg att han hade rätt till ett dedikerat exemplar av boken. Jag kunde bara instämma och skrev sanningsenligt att detta är den mest märkliga dedikation jag någonsin har skrivit. Man får nog säga att jag därmed kom rätt billigt undan. Källa: Wikipedia