Utmaningar för energipolitiken

Utmaningar för energipolitiken Kommissionens bidrag till Europeiska rådets möte den 22 maj 2013

Utmaningar för energipolitiken Kommissionens bidrag till Europeiska rådets möte den 22 maj 2013 Som ett underlag för Europeiska rådets möte den 22 maj 2013 diskuteras några av de utmaningar som Europa står inför på energiområdet, och särskilt vissa aktuella frågor som är kopplade till ekonomins konkurrenskraft. Detta dokument behandlar däremot inte den bredare frågan om energianvändningens klimat- och miljömässiga dimensioner, vilken är föremål för ett pågående offentligt samråd 1. I bilagorna redovisas vissa bakgrundsfakta och sifferuppgifter om EU:s energimix och utmaningar, samt huvuddragen i unionens politiska och rättsliga ramar på området. Energimixen skiljer sig åt väsentligt mellan olika medlemsstater. I genomsnitt täcktes det totala energibehovet i EU 2011 räknat i inhemsk bruttoenergiförbrukning av följande källor: 35 % av olja, 24 % av gas, 17 % av fasta bränslen som kol, 14 % av kärnkraft och 10 % av förnybara energikällor som vattenkraft och vindkraft. Variationen i energimix mellan de olika länderna framgår av bilaga 5. Energimixen förändras emellertid också över tiden beroende på ländernas geografiska förhållanden, t.ex. förekomsten av och tillgången till energikällor, nationella politiska val såsom beslutet att använda kärnkraft eller inte, föränderliga ekonomiska incitament, tekniska framsteg, krav på minskade koldioxidutsläpp och utvecklingen av den inre marknaden 2. Trots dessa skillnader har medlemsstaterna tre gemensamma politiska mål : att minska energikostnaderna för hushåll och företag (konkurrenskraft), att säkerställa en tillförlitlig och oavbruten energiförsörjning (försörjningstrygghet) och begränsa miljökonsekvenserna av produktion, transport/distribution och användning av energi (hållbarhet). I många fall uppnås dessa mål bäst genom en gemensam ram och gemensamma åtgärder på EU-nivå. Därför har stats- eller regeringscheferna fastställt tre centrala mål som ska uppnås senast 2020 (ofta kallat 20-20-20 till 2020 ), vilket innebär att minska koldioxidutsläppen med 20 % jämfört med nivån 1990, öka de förnybara energikällornas andel av EU:s totala energimix till 20 % samt öka energieffektiviteten med 20 %. Dessa mål är också kärnan i Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla. och en gemensam ram. Det finns redan en rättslig ram för att fördjupa och harmonisera den europeiska energimarknaden, bland annat genom sammankoppling av infrastruktur, åtgärder för trygg gas- och elförsörjning, konsumentskyddsbestämmelser, likvärdiga konkurrensvillkor och tillsynssystem för aktörer i energisektorn. Det har också införts EU-bestämmelser för att främja användningen av förnybara energikällor, stärka insatserna för ökad energieffektivitet och garantera en hög säkerhetsnivå vid utvinning av olja och gas till havs. En del av de instrument man beslutat om återstår fortfarande att omsätta i praktiken (se bilaga 3). 1 2 Den 27 mars 2013 lade Europeiska kommissionen fram en grönbok om ramen för energi- och klimatpolitiken efter 2020 (COM(2013) 169). Resultatet av samrådet, som pågår från slutet av mars till början av juli, kommer att ligga till grund för kommissionens arbete med konkreta förslag i slutet av 2013. Mer detaljerad information om möjliga scenarier finns i de färdplaner som utarbetats av Europeiska kommissionen: Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (KOM(2011) 112) och Energifärdplan för 2050 (KOM(2011) 885). 1

1. Centrala energiproblem som Europa behöver lösa Europa har blivit allt mer beroende av importerad energi från tredjeland Vi producerar idag långt ifrån all den energi som behövs för att täcka vår egen efterfrågan. Europas importberoende har ökat under de senaste tjugo åren, och kommer att öka till mer än 80 % fram till 2035 när det gäller olja och gas. Vissa medlemsstater är beroende av en enda rysk leverantör och ofta av en enda försörjningskorridor för 80-100 % av gasförbrukningen. Detta utsätter dem för den enda leverantörens starka marknadsinflytande, och för en prissättning som inte alltid bygger på marknadsmässiga orsaker. Europa befinner sig i en global kapplöpning om energiresurser. Enligt Internationella energiorganet (IEA) förväntas den globala efterfrågan på energi öka med mer än en tredjedel under perioden fram till 2035. Kina, Indien och Mellanöstern står för 60 % av denna ökning. Ökad efterfrågan på energi i andra delar av världen kan ha direkta konsekvenser för Europa. På grund av de höga priser Japan och Korea betalar för flytande naturgas (LNG) cirka 60 % högre än priset för flytande naturgas som importeras till EU (genomsnittspris februari 2013) minskade t.ex. importen av flytande naturgas till EU med 30 % jämfört med 2011. Det är tydligt att medlemsstater som har flera olika gasleverantörer och distributionsvägar, och som har väl utvecklade gasmarknader gynnas genom att betala mindre för sin import. Det beräknade genomsnittliga gränshandelspriset för gasimport till Förenade kungariket, Tyskland och Belgien ligger cirka 35 % under motsvarande genomsnittspris för länder som är beroende av mycket få leverantörer, t.ex. Bulgarien och Litauen. Medan Europas beroende av import av fossila bränslen ökar, är USA på god väg att förvandlas till en nettoexportör av gas. Skillnader i elpriser avgörs i hög grad av priserna på fossila bränslen, och den senaste tidens uppgång i den inhemska produktionen av olja och gas i USA, särskilt skiffergas, leder till en växande klyfta mellan de energipriser EU:s respektive Förenta staternas industrier betalar. Under 2012 var industrins gaspriser mer än fyra gånger lägre i US än i Europa. Detta urholkar konkurrenskraften hos europeiska företag, och utvecklingen har effekter även i resten av världen. IEA:s industriprisindex för reala elpriser har ökat med 37 % i de europeiska OECD-länderna på bara sju år (2005 2012), medan motsvarande utveckling i USA var minus 4 %. Prisindexet för hushållen ökade mindre i Europa (+ 22 %), men fortfarande betydligt mer än i USA (+ 8 %). En annan konsekvens av den amerikanska skiffergasboomen är den ökande användningen av kol i Europas kraftverk, vilket ger stora koldioxidutsläpp. Den stora förbrukningen av gas i USA frigör amerikansk kol för export till EU. EU:s förbrukning av kol (stenkol och brunkol) ökade med 2 %, och importen med nästan 9 %, under de första elva månaderna av 2012 jämfört med samma period 2011. I Förenade kungariket och Spanien ökade kolförbrukningen (stenkol och brunkol) med 28 % under de första elva månaderna av 2012. Frankrikes kolförbrukning ökade med 16 %, och Tysklands med 3 %. Den största ökningen konstaterades i Irland (fördubbling av kolförbrukningen under de första elva månaderna av 2012) och i Portugal (+ 38 %). 2

I en färsk undersökning från Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum ingick bland annat ett scenario med analys av möjliga konsekvenser av inhemsk skiffergasproduktion för importberoendet. Även om det är högst osannolikt att Europa kommer att bli självförsörjande på naturgas, skulle inhemsk okonventionell gas i ett optimistiskt scenario kunna ersätta minskande konventionell produktion, och därmed hålla importberoendet kvar på en nivå på cirka 60 %. Okonventionella energikällor utnyttjas redan idag i Europa: Estland täcker 90 % av sitt energibehov genom utvinning av skifferolja. Några prisökningar i EU beror på enskilda medlemsstaters beslut Konsumenternas energiutgifter blir allt större, och står också för en växande andel av hushållsutgifterna, mellan 7 och 17 % i olika medlemsstater, inklusive kostnaderna för persontransport. Detta betyder att energiutgifternas andel av de totala utgifterna för resurssvaga hushåll kan uppgå till omkring 22 % i vissa medlemsstater. Hushållens energiutgifter, inklusive skatter och avgifter, förväntas fortsätta att öka, även om man räknar med alla potentiella vinster av ett fullbordande av den inre marknaden för energi. Denna utveckling beror delvis på trycket från den ökande globala efterfrågan på resurser, delvis på de ökade kostnader som följer av en äldre och mer svårunderhållen infrastruktur. Samtidigt är energipriserna också till stor del beroende av medlemsstaternas egna beslut om olika avgifter (inklusive avgifter inom stödsystem) och skatter. För EU-15 (uppgifter för EU:s samtliga 27 medlemsstater saknas) utgjorde sådana skatter och avgifter 28 % av totalpriset för inhemska konsumenter 2010, vilket kan jämföras med 22 % år 1998. Motsvarande siffror för industriella användare var 19 % 1998 och 27 % 2010. I vissa medlemsstater, t.ex. Danmark, kan skatter och avgifter för vissa kategorier av gaskonsumenter utgöra omkring upp till 50 % av den totala energiräkningen. Investeringarna i energisektorn ligger på historiskt låga nivåer Enligt kommissionens färdplaner för låga koldioxidutsläpp 2050 kommer omställningen till en trygg, konkurrenskraftig och koldioxidsnål energi att kräva fortsatt ökade investeringar i kraftgenerering, nät, transportteknik, infrastruktur och energieffektiva byggnader. Dessa ökade investeringar uppskattas motsvara cirka 1,5 % av BNP årligen under perioden fram till 2050. Fram till 2020 beräknas det att vi behöver investera i storleksordningen 1 biljon euro inom EU för att garantera en trygg energiförsörjning, diversifiering av källor, renare energi och konkurrenskraftiga priser inom en integrerad energimarknad. Vissa medlemsstater befinner sig fortfarande på s.k. energiöar eftersom det saknas tillräcklig infrastruktur för att sammanlänka dem med resten av EU. Beroendet av gasimport från en enda källa kvarstår i stora delar av norra och östra Europa. I vissa regioner i Europa är det ett växande problem att förnybara energikällor med varierande tillgång inte kan transporteras till konsumenterna på grund av bristen på tillräcklig infrastruktur. För att komma till rätta med dessa problem behövs det fram till 2020 investeringar på ungefär 200 miljarder euro i bland annat kraftledningar, sammanlänkningar och lagringsanläggningar. Vid en jämförelse mellan perioderna 2000 2010 och 3

2010-2020 innebär detta en ökning av investeringarna med över 50 % för el, och med ungefär 30 % för gas. Effekten av dessa investeringskostnader på konsumentpriserna förväntas bli mycket liten (cirka 1 % för el), och till största delen uppvägas av fördelarna i form av från priskonvergens, ökad försörjningstrygghet, minskade backup-behov samt högre marknadsandel för förnybara energikällor. Fram till 2020 förväntas närmare en femtedel av EU:s totala kapacitet för kolenergi att tas ur bruk, vilket t.ex. motsvarar den totala befintliga kapaciteten för el i Polen. Av den brittiska nationella kapaciteten för kraftproduktion kommer 11% att falla bort. I EU, Schweiz och Norge kommer det enligt nu kända uppgifter att avvecklas 70% fler kraftverk än under de senaste fem åren. På grund av låg efterfrågan på energi och ökad elproduktion från förnybara energikällor har byggprojekt för gaskraftverk motsvarande ungefär 40 GW och kolkraftverk motsvarande ungefär 25 GW skjutits upp eller ställts in under de senaste tre åren. Detta motsvarar ungefär den kombinerade kapaciteten i Nederländerna, Belgien och Danmark. Investeringarna i förnybara energikällor minskade under det första kvartalet 2013 med 25%, och var närmast obefintlig i länder som Spanien (- 96 %), Italien och Frankrike. 2. Rätt strategier har införts, men de genomförs för långsamt Åtminstone på kort till medellång sikt kommer Europa inte att kunna konkurrera om energipriser med sin största handelspartner, USA, till följd av att vi har så olika mycket exploaterbara naturresurser. Europa är nettoimportör av energi, och därför är en bred strategi baserad på energieffektivitet, skapandet av konkurrenskraftiga marknader med smart infrastruktur, diversifiering av bränslen och försörjningsvägar, utnyttjande av konventionella och ickekonventionella energikällor samt innovation en förutsättning för en trygg, konkurrenskraftig och hållbar energiförsörjning i EU. 1) Energieffektivitet: Att investera i billigare och renare energikällor Om vi vill uppnå EU:s mål att öka energieffektiviteten med 20 % till 2020 måste vi spara in motsvarande 1 000 kolkraftverk eller 500 000 vindkraftverk. Energieffektivitet minskar efterfrågan på energi, energiimporten och föroreningarna. Den ger också en långsiktig lösning på problemet med bränslebrist och höga energipriser. Trots att energieffektivitet spelar en mycket viktig roll om man vill minska efterfrågan utnyttjas i dag endast en liten del av dess ekonomiska potential. Europa är fortfarande världens viktigaste marknad för energieffektivitet (den stod för 40 % av de globala investeringarna i energieffektivitet under 2011), och EIB är världens största långivare för ren energi. Men Kina (som investerar 3 4 % av intäkterna från energisektorn varje år) och USA (som har mer än fördubblat sina energieffektivitetsutgifter mellan 2007 och 2010) knappar snabbt in på försprånget. 4

Fält 1: Miniminormer för industriprodukters energieffektivitet (ekodesignföreskrifter) De fyra första förordningarna om ekodesign för elektriska industriprodukter (motorer, cirkulationspumpar, fläktar och vattenpumpar) 3 förväntas till 2020 leda till årliga energibesparingar motsvarande den nuvarande slutliga energiförbrukningen i Ungern (195 TWh) och därmed kraftigt bidra till uppnåendet av EU:s mål för 2020. I dessa förordningar sammanfattas för första gången i världen en uppsättning närbesläktade produkter (systemperspektiv) och konsumenternas behov och ändrade användningsmönster (användarperspektiv). Lagstiftningens innovativa karaktär har dessutom redan medfört betydande teknisk utveckling. De framgångar som vissa av dessa förordningar haft har inlett en europeisk och global standardiseringsprocess. Kina var först med att använda EU:s förordning om motorer som utgångspunkt för sin nationella lagstiftning. Nu överväger Saudiarabien att införa samma krav som i EU:s motorförordning. USA är i färd med att kopiera kraven i EU:s lagstiftning om pumpar och fläktar, och tillämpar även den åtföljande mätningsstandarden. 2) Öppna och konkurrensutsatta energimarknader att tillgodose EU:s behov Marknadsöppning, ökad handel över gränserna, marknadsintegration samt ökad konkurrens främjas av EU-lagstiftningen och efterlevnaden av reglerna om konkurrens och statligt stöd, och håller energipriserna under kontroll. Medan priserna för primärenergiprodukter mellan 2002 och 2012 årligen har ökat med 14 % för råolja, nästan 10 % för gas och 8 % för kol, har grossistpriserna på el i EU ökat mycket mindre, med endast 3,4 % 4. Avregleringen av marknaderna har pressat priserna på grossistmarknader där avreglering tillåtits. Konkurrensutsatta marknader möjliggjorde också ett bättre utnyttjande av elinfrastrukturen och prissignaler för investering. Det finns stort utrymme för förbättringar. Pågående undersökningar om kostnaderna för att inte ha en integrerad europeisk energimarknad för gas tyder på att marknadsfördelarna med ett fullständigt genomförande av det tredje energipaketet år 2015 jämfört med 2012 (basscenario) skulle kunna uppgå till så mycket som 8 miljarder euro per år. Dessa fördelar skulle sedan kunna uppgå till 30 miljarder euro per år om EU-27 vore en helt integrerad marknad. För el skulle fördelarna med integration (i motsats till nationell självförsörjning) vara årliga kostnadsbesparingar på upp till 35 miljarder euro. Enligt uppskattningar från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) kan man uppnå besparingar på 15 miljarder euro per år (10 % av grossistpriserna på gas) om man löser befintliga marknadsbrister som tillåter konkurrenshämmande prisskillnader mellan EU:s 3 4 Förordningarna om ekodesign: (EG) 640/2009 om elektriska motorer, (EG) 641/2009 om cirkulationspumpar, (EG) 327/2011 om motordrivna fläktar med ineffekt mellan 125 W och 500 kw och (EG) 547/2012 om vattenpumpar. Skillnaden mellan grossist- och detaljhandelspriserna är beroende av nationella skatter och avgifter, dvs. energikostnadernas icke-energirelaterade faktorer. 5

medlemsstater. Inom detaljhandeln bromsas marknadsöppningen fortfarande av slutprisreglering. Detta är till nackdel för konkurrens och investeringar, och om priserna regleras så att de ligger lägre än kostnaderna leder detta till underskott som till slut drabbar skattebetalarna. Fält 2: Investeringar i gränsöverskridande energiinfrastruktur För att kunna skapa en inre marknad för energi och bryta uppsplittringen i "energi-öar" måste EU investera i gränsöverskridande förbindelser. Tack vare det europeiska energiprogrammet för återhämtning (EEPR) har flera gasprojekt (omvända flöden) färdigställts och tagits i drift i Centraloch Östeuropa. Dessa har bidragit till att förebygga gasförsörjningsproblem av den art som uppstod till följd av den stränga kylan i februari 2012. Genom de nyligen antagna riktlinjerna för transeuropeisk energiinfrastruktur införs ett nytt sätt att identifiera infrastrukturprojekt av gemensamt intresse och att påskynda deras införande genom ett utökat regionalt samarbete, enklare förfaranden för tillståndsgivning, adekvat reglering och ekonomiskt stöd från EU inom ramen för den föreslagna fonden för ett sammanlänkat Europa. Regionalt samarbete mellan medlemsstaterna kan vara till stor nytta för att tillhandahålla nödvändiga investeringar. Den 25 mars 2013 enades de medlemsstater som samarbetar inom den baltiska energimarknadens sammanlänkningsplan (BEMIP) om ett omfattande paket för utveckling av naturgasinfrastruktur och en vägledande tidsplan för dess genomförande. De föreslagna investeringarna i en ny LNG-terminal, som kan täcka upp till 40 % av dessa länders nuvarande gasbehov, och i pipelineprojekt (Östersjölänken, anslutningar i Baltikum och länken mellan Polen och Litauen) skulle kosta omkring 1,3 miljarder euro, och bryta isoleringen av de baltiska staterna och Finland samt öka försörjningstryggheten. 3) Minskade kostnader för förnybar energi och andra konventionella och icke-konventionella inhemska energiresurser För att minska sina koldioxidutsläpp, beroendet av energi från tredjeländer och importen av fossila bränslen har medlemsstater ökat sin andel förnybara energikällor till 13,0 % av EU:s slutliga energiförbrukning under 2011 (en ökning med 5 procentenheter på 6 år). 2011 kom 20,6 % av all el från förnybara källor. Denna utveckling skulle kunna hålla grossistpriserna för el stabila, eftersom marginalkostnaderna för den viktigaste vindkrafts- och solenergitekniken är nära noll. Investeringar i förnybara energikällor kan potentiellt skapa tre miljoner nya arbetstillfällen till 2020 (idag har sektorn redan 1,19 miljoner anställda inom EU). EU är på god väg att uppnå sitt mål att 20 % av all förbrukad energi ska komma från förnybara energikällor, så som det föreskrivs i EU-direktivet om förnybara energikällor. Situationen varierar emellertid från en medlemsstat till en annan. Nationella stödsystem enligt EU-direktivet om förnybara energikällor har varit avgörande för att främja en stark tillväxt av förnybara energikällor. Men de förnybara energikällornas tillväxt grundar sig fortfarande i stor utsträckning på subventioner, och vissa oflexibla stödsystem har inte tagit hänsyn till de betydande prisminskningarna när tekniken mognat. Detta har lett till överkompensation, i en tid av allvarliga ekonomiska begränsningar. Samtidigt har plötsliga ändringar 6

av stödsystemen, i vissa fall retroaktivt, bidragit till osäkerhet för investerarna. Samarbetsmekanismerna enligt direktivet om förnybara energikällor har ännu inte använts, och nationella stödsystem måste göras mer samstämmiga för att man ska kunna utnyttja den europeiska dimensionen av en integrerad energimarknad. Det uppskattas att man skulle kunna minska kostnaderna i det allmänna energisystemet med upp till 8 miljarder euro till år 2020 om man införde EU-övergripande handel med förnybar energi och såg till att målet på 20 % förnybar energi uppnåddes på ett kostnadseffektivt sätt i alla medlemsstater. En hög andel förnybar energi i elmixen väcker frågan huruvida produktionskapacitet och nät räcker till. Denna fråga blir akut när varierande tillgång på förnybar energi från sol och vind måste backas upp med andra källor. Vissa medlemsstater räknar med att betala för tillgång till produktionskapacitet på nationell nivå (kapacitetsmarknader), och denna kapacitet bygger oftast på fossila bränslen. En sådan strategi riskerar att bli olönsam, och skulle sannolikt bibehålla fragmenteringen av den inre marknaden för energi och låsa fast produktionskapacitet baserad på fossila bränslen. Det finns andra, mer ekonomiskt hållbara åtgärder för att göra systemen tillräcklig flexibla för att lösa eventuella problem och samtidigt bevara eller till och med förstärka den inre marknaden för energi. Hit hör investeringar i gränsöverskridande infrastruktur (ju större nätet är, desto lättare blir det att balansera olika förnybara energikällor mot varandra), laststyrningsåtgärder och lagring. 4) Teknik och innovation Det teknikskifte som behövs för att uppnå EU:s energimål kommer bara att vara möjligt om vi genomför en betydande modernisering av våra befintliga energiinfrastrukturer. FoTU och innovation på energiområdet fortsätter att spela en avgörande roll för utvecklingen av billigare, effektivare och mer pålitlig energiteknik. Trots krisen börjar EU:s FoTU-utgifter närma sig motsvarande utgifter i Japan och USA. Offentliga och privata investeringar i teknisk utveckling inom de sektorer som ingår i den strategiska planen för energiteknik (SET-planen) ökade från 3,2 miljarder euro 2007 till 5,4 miljarder euro 2010. Idag står industrin för cirka 70 % av de samlade forsknings- och innovationsinvesteringarna i SET-planens prioriteringar, samtidigt som medlemsstaterna står för ca 20 % och Europeiska kommissionen 10 %. FoTU-insatserna är fortfarande uppsplittrade mellan medlemsstaterna. Bättre samordning och gemensamt resursutnyttjande mellan medlemsstaterna har potential att öka effektiviteten i forskningsinsatser genom att man undviker dubbelarbete och gör det möjligt att uppnå kritiska massor som behövs för tekniska genombrott. EU:s forskningsinsatser har under de senaste två årtiondena bidragit avsevärt till prissänkningar och teknisk utveckling inom viktiga energisektorer såsom vindkraft och solcellssystem. Av detta och andra skäl har kostnaden för solcellsmoduler sjunkit kraftigt (med 3 gånger på ett par år). SETplanens mål på 1 euro/kw senast 2030 kan vara uppfyllt redan 2020. Även när det gäller transporter har EU:s insatser möjliggjort en positiv start för andra generationens biobränslen. Sedan 2007 har programmet Intelligent energi Europa (IEE) främjat spridning av tekniska lösningar på marknaden och behandlat icke-tekniska hinder via mer än 300 projekt, och detta har lett till att mer än 4 7

miljarder euro har avsatts för investeringar med anknytning till detta. IEE II har också etablerat samarbete med finansinstitut för att mobilisera investeringar på omkring 2 miljarder euro (varav 38 miljoner euro i EU-stöd) till hållbar energi genom programmets system för projektutvecklingsstöd (Elena och mobilisering av lokala energiinvesteringar MLEI). Dessa investeringar förväntas generera energibesparingar på mer än 2000 GWh/år. Bilagor: 1. Framsteg avseende uppfyllandet av 2020-målen 2. Uppföljning av de energiriktlinjer som utfärdades av Europeiska rådet den 4 februari 2011 3. Framsteg med genomförandet av EU:s energilagstiftning 4. Översikt över EU:s finansiella instrument till stöd för energipolitik 5. Basfakta om energi i Europa 8

Bilaga 1: Framsteg avseende uppfyllandet av 2020-målen 1) Ett EU-mål för minskning av växthusgasutsläppen med 20 % jämfört med utsläppen 1990 Under 2011 beräknades utsläppen av växthusgaser ligga 16 % under 1990 års nivåer. Detta mål uppfylls genom EU:s utsläppshandelssystem och ansvarsfördelningsbeslutet (Effort Sharing Decision). 2) 20 % förnybara energikällor i den slutliga bruttoenergiförbrukningen i EU Under 2011 var de förnybara energikällornas andel av den slutliga energiförbrukningen i EU 13,0 %, jämfört med 8,5 % 2005. Bindande nationella mål har lett till större ökningar av de förnybara energikällornas andel, men ökningen behöver vara i genomsnitt 6,3 % per år för att man ska uppnå det övergripande målet för 2020. Kommissionen har därför identifierat fyra områden där insatserna bör intensifieras: energimarknaden, stödsystem, samarbetsmekanismer och samarbete i Medelhavsområdet 5. Kommissionen är nu i färd med att ta fram riktlinjer för dessa områden (bl.a. avseende öppnande av den inre elmarknaden, bättre marknadsintegration för förnybara energikällor, samarbete och handel, infrastruktur och konsumenter och teknisk innovation). 3) Minska EU:s primärenergiförbrukning med 20 % jämfört med prognoser som gjordes 2007 Detta mål är inte rättsligt bindande för medlemsstaterna. Primärenergiförbrukningen nådde en topp under 2005/2006 (cirka 1 825 Mtoe) och är på svag tillbakagång sedan 2007 (1 730 Mtoe år 2011). Detta beror på den ekonomiska krisen, effektiviteten hos befintliga strategier och minskad energiintensitet inom EU:s industri. 5 Meddelandet Förnybar energi: en viktig faktor på den europeiska energimarknaden, COM(2012) 271. 9

Bilaga 2: Uppföljning av de energiriktlinjer som utfärdades av Europeiska rådet den 4 februari Om energieffektivitet Direktivet om energieffektivitet antogs i oktober 2012 och väntas göra det möjligt för EU att öka energieffektiviteten med upp till 17 % till 2020, medan målet är 20 %. 2012 ingicks också Energy Staravtalet mellan EU och Förenta staterna om energieffiktivitetsmärkning av kontorsutrustning, och energieffektivitetsfonden inrättades med en budget på 265 miljoner euro. Kommissionens förslag för energiutmaningen inom ramen för Horisont 2020, med en föreslagen budget på 6,5 miljarder euro, är nu föremål för förhandlingar och väntas integrera program som främjar energieffektivitet. Dessutom inleddes Smarta städer och samhällen ett europeiskt innovationspartnerskap i juli 2012 för att främja innovativa lösningar inom områdena energi, transport och IKT och öka hållbarheten i städer och samhällen. Om den inre marknaden En fullt fungerande, sammankopplad och integrerad inre marknad för energi till 2014 : Framsteg har gjorts i form av den ökade sammankopplingen på elmarknaden och grossistpriskonvergensen, liksom den ökade gas till gas -konkurrensen på grund av bättre sammankopplingar. Gruppen för samordning på elområdet, som inrättades i november 2012, väntas förbättra medlemsstaternas samordning för att identifiera risker och säkerställa lämpliga reaktioner vid försörjningstrygghetskriser. Som en del av kommissionens meddelande om den inre marknaden för energi föreslogs en handlingsplan (COM(2012) 663) för att ta itu med de återstående problemen inför utgången av tidsfristen 2014. Bryta vissa medlemsstaters isolering från de europeiska gas- och elnäten senast 2015 : Det förberedande arbetet avseende utveckling av infrastruktur i Europa fortsätter i väntan på den slutliga fleråriga budgetramen och fonden för ett sammanlänkat Europa, varvid kommissionen föreslog att 9,1 miljarder euro skulle avsättas för energiinfrastruktur. Riktlinjerna för transeuropeiska energiinfrastrukturer antogs i mars 2012. Riktlinjerna fastställer tolv strategiska transeuropeiska energikorridorer och ger möjlighet att identifiera projekt av gemensamt intresse och påskynda genomförandet av dessa. Entso-E och Entso-G gjorde också betydande framsteg i utarbetandet av tioårsplanerna för nätverksutveckling (TYNDP) för gas och el. Bättre samordning av EU:s och medlemsstaternas verksamheter för att säkerställa konsekvens och samstämmighet i EU:s yttre förbindelser : Som svar på Europeiska rådets uppmaning att förbättra samordningen fortsatte arbetet med att stärka den externa dimensionen i EU:s energipolitik. Framsteg har gjorts i förhandlingarna om en transkaspisk rörledning och den södra gaskorridoren. Energifärdplanen EU Ryssland 2050 godkändes, och förhandlingarna med Ryssland och Vitryssland om drift av elsystem i de baltiska medlemsstaterna fortsatte. Vad gäller Kina inrättades EU Kina-partnerskapet för urbanisering samt en dialog om energitrygghet. Med hänsyn till Europeiska rådets begäran om information om bilaterala energiavtal med tredjeländer antogs en mekanism för informationsutbyte om mellanstatliga avtal mellan medlemsstater och tredjeländer. Den trädde i kraft i november 2012. 10

Bilaga 3: Framsteg med genomförandet EU:s viktigaste rättsakter inom energiområdet Införlivandet av direktiven om det tredje energipaketet (Läge den 30 april 2013) Gemensamma regler för den inre marknaden för el (direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009) och gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas (direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009) Gemensamt införlivandedatum: 3 mars 2011 Medlemsstat Status i införlivandeprocessen enligt uppgift från medlemsstaten Eldirektivet Status i införlivandeprocessen enligt uppgift från medlemsstaten Gasdirektivet Belgien Fullbordad Fullbordad Bulgarien Fullbordad Fullbordad Tjeckien Fullbordad Fullbordad Danmark Fullbordad Fullbordad Tyskland Fullbordad Fullbordad Estland Fullbordad Fullbordad Irland Fullbordad Fullbordad Grekland Fullbordad Fullbordad Spanien Fullbordad Fullbordad Frankrike Fullbordad Fullbordad Italien Fullbordad Fullbordad Cypern Fullbordad Fullbordad Lettland Fullbordad Fullbordad Litauen Fullbordad Partiell Luxemburg Fullbordad Fullbordad Ungern Fullbordad Fullbordad Malta Fullbordad Fullbordad Nederländerna Fullbordad Fullbordad Österrike Fullbordad Fullbordad Polen Fullbordad Fullbordad Portugal Fullbordad Fullbordad Rumänien Fullbordad Fullbordad Slovenien Partiell Partiell Slovakien Fullbordad Fullbordad Finland Partiell Partiell Sverige Fullbordad Fullbordad Förenade kungariket Partiell Partiell

Det tredje energipaketet kräver nationell certifiering av systemansvariga för överföringssystem M Anmält / yttranden utfärdade Pågående Ännu ej anmält

Genomförande av direktivet om förnybar energi (EU:s mål: de förnybara energikällornas (RES) andel av den slutliga bruttoenergiförbrukningen ska vara 20 %) Direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 Införlivandedatum: 5 december 2010 Översikt över framsteg avseende uppfyllandet av det första etappmålet* (enligt lägesrapport av den 27 mars 2013) > 2 % över etappmålet < 1 % från eller < 2 % över etappmålet >> 1 % under etappmålet< Medlemsstat RES-andel 2005 RES-andel 2010 Etappmål 1 RES-mål för 2020 Österrike 23.3% 30.1% 25.4% 34% Belgien 2.2% 5.4% 4.4% 13% Bulgarien 9.4% 13.8% 10.7% 16% Cypern 2.9% 5.7% 4.9% 13% Tjeckien 6.1% 9.4% 7.5% 13% Tyskland 5.8% 11.0% 8.2% 18% Danmark 17% 22.2% 19.6% 30% Estland 18% 24.3% 19.4% 25% Grekland 6.9% 9.7% 9.1% 18% Spanien 8.7% 13.8% 10.9% 20% Finland 28.5% 33% 30.4% 38% Frankrike 10.3% 13.5% 12.8% 23% Ungern 4.3% 8.8% 6.0% 13% Irland 3.1% 5.8% 5.7% 16% Italien 5.2% 10.4% 7.6% 17% Litauen 15% 19.7% 16.6% 23% Luxemburg 0.9% 3% 2.9% 11% Lettland 32.6% 32.6% 34.0% 40% Malta 0% 0.4% 2.0% 10% Nederländerna 2.4% 3.8% 4.7% 14% Polen 7.2% 9.5% 8.8% 15% Portugal 20.5% 24.6% 22.6% 31% Rumänien 17.8% 23.6% 19.0% 24% Sverige 39.8% 49.1% 41.6% 49% Slovenien 16.0% 19.9% 17.8% 25% Slovakien 6.7% 9.8% 8.2% 14% Förenade kungariket 1.3% 3.3% 4.0% 15% EU 8.5% 12.7% 10.7% 20% * Det mest objektiva sättet att diskutera framsteg är att utvärdera hur medlemsstaterna har uppfyllt sina första etappmål, beräknat som genomsnittet av deras andelar under åren 2011/2012. I genomsnitt har man gjort goda framsteg fram till 2010, men detta avspeglar inte den politiska och ekonomiska osäkerhet som producenter av förnybar energi förefaller stå inför just nu.

Energieffektivitet: införlivande av direktivet om byggnaders energiprestanda Direktiv (2010/31/EU av den 19 maj 2010) Införlivandedatum: 9 juli 2012 Direktivet om byggnaders energiprestanda* Medlemsstat Införlivande NZEB-rapport** Beräkning av kostnadsoptimala nivåer Österrike Belgien Bulgarien Cypern Tjeckien Danmark Estland Finland Frankrike Tyskland Grekland Ungern Irland Italien Lettland Litauen Luxemburg Malta Nederländerna Polen Portugal Rumänien Slovakien Slovenien Spanien Sverige Förenade kungariket * Införlivandestatus baserad på medlemsstaternas uppgifter om införlivande (grön: fullständigt; orange: partiellt; röd: nej). Kommissionen genomför prima facie- och överensstämmelsekontroller för de medlemsstater som har anmält införlivandeåtgärder. För NZEB-rapporterna och beräkningarna av kostnadsoptimala nivåer är statusen baserad på huruvida rapporter har mottagits, inte på rapporternas fullständighet. Kommissionen analyserar de rapporter som inkommit. ** Nära-nollenergibyggnader (Nearly-Zero Energy Buildings).

Bilaga 4: Översikt över EU:s finansiella instrument till stöd för energipolitik Översikt över EU-medel som avsatts för energi per program och finansiellt instrument (existerande och eventuellt nya för perioden 2014 2020) Belopp (milj. Euro) Transeuropeiska energinät (TEN-E) Fonden för ett sammanlänkat Europa som omfattar finansiella instrument Medel anslagna inom budgetplanen för 2007 2013 El- och gasinfrastruktu r (1) 155 Totalt Hållbar energi (2) Kärnener gi Kommissionens förslag till anslagsfördelning inom budgetplanen för 2014 2020 2014-2020 El- och gasinfrastruktur (1) 9 121 (1 000) Totalt Hållbar energi (2) Kärnenergi (3) Det europeiska energiprogrammet för återhämtning (EEPR) 2 267 1 712 - - EUmedel som omfattar finansiella instrument (Europeiska fonden för energieffektivitet) CIP-programmet Intelligent Energi Europa som omfattar Elena (teknisk assistans) (265) - 730 (A) - (B) (132) Strukturfonder 1 607 10 100 17 000 FoTU-ramprogrammet 2 350 (C) 6 500 Finansieringsfacilitet med riskdelning (EU-EIB) 1 400 (D) Finansiering av 112 utvidgningspolitiken Euratom 7:e ramprogrammet 1 382 1 080 kärnklyvning 7:e ramprogrammet 4 155 3 282 kärnfusion Avveckling ( LT,SK,BG) 2 848 860 DELSUMMA 4 029 16 404 8 385 9 121 23 500 5 222 TOTALT 28 818 37 843 A. Inbegriper Elena i samarbete med EIB, CEB, EBRD och KfW B. Del av det nya forskningsramprogrammet ( Horisont 2020 ) C. RTD 2007 2013: medel avsatta för icke-nukleär energiforskning i allmänhet D. 14 % av det sammanlagda anslaget för finansieringsfaciliteten med riskdelning (RSFF), huvudsakligen för sol- och vindenergi

Bilaga 5: Basfakta om energi i Europa 1. Europas energimix Europas energimix förändras Inhemsk bruttoförbrukning i EU 2011 Inhemsk bruttoförbrukning i EU 2030 (scenario) Kärnenergi Förnybara energikällor 14% 10% 17% Fasta bränslen Kärnenergi Förnybara energikällor 14% 18% 12% Fasta bränslen Gas 24% 35% Olja Gas 22% 33% Olja Källa: Europeiska kommissionen Energi driver vårt samhälle och vår ekonomi Slutlig energiförbrukning per sektor i EU 2011 Övriga Tjänster 1% Industri Jordbruk 2% 13% 26% 25% Hushåll och bostäder 33% Transport Källa: Europeiska kommissionen

Energimixerna varierar betydligt inom EU Inhemsk bruttoförbrukning i EU:s medlemsstater 2011 Olja Gas Fasta bränslen Kärnenergi Förnybara energikällor 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% AT BE BG CY CZ DE DK EE EL ES FI FR HU IE IT LT LU LV MT NL PL PT RO SE SI SK UK Källa: Europeiska kommissionen

2. Europas importberoende Europa importerar olja, gas och kol motsvarande 406 miljarder euro (3,2 % av BNP) varje år, och beroendet väntas öka Andelen importerat bränsle i EU:s totala förbrukning (scenario där inga åtgärder vidtas) % 100 Olja Gas Fasta bränslen 80 60 40 20 0 2005 2011 2020 2030 2005 2011 2020 2030 2005 2011 2020 2030 Källa: Europeiska kommissionen Europa är beroende av ett fåtal leverantörer EU-import av råolja 2011 EU-import av naturgas 2011 Norge 12 % Azerbajdzjan 5 % Kazakstan 6 % Mexiko 1 % Övriga 8 % Opecländer 33 % Nigeria 4 % Ospecificerat 10 % Qatar 11 % Egypten, Libyen, Trinidad och Tobago, övriga 1 % vardera Ryssland* 30 % Ryssland 35 % Algeriet 13 % Norge 28 % * Denna procentsats inbegriper gas som kommer från andra länder men som exporteras genom Ryssland till EU Källa: Europeiska kommissionen

3. Världstrender påverkar Europa Den globala efterfrågan på energi ökar Utvecklingen avseende global energiefterfrågan i miljoner ton oljeekvivalenter (Mtoe) Övriga världen Kina Övriga OECD EU 18 000 16 000 14 000 12 000 Mtoe 10 000 8 000 6 000 4 000 2 000 0 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025 2030 2035 Källa: Internationella energiorganet Elpriser: USA ökar sitt övertag, till stor del tack vare skiffergas 150 Utvecklingen avseende slutanvändarnas elpriser för industrin, exklusive skatter (2005 = index 100) OECD-länder i Europa USA Japan 140 130 120 110 100 90 80 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Q3 2012 Källa: Internationella energiorganet