Y T T R A N D E 2013-03-13 Justitiedepartementet 103 33 STOCKHOLM Yttrande över Rikspolisstyrelsen promemoria (2013-02-18) om polisutbildning för specialister samt utvidgade befogenheter för civil personal RA 761-259/13 Regeringen gav den 13 december 2012 Rikspolisstyrelsen i uppdrag att redovisa behovet av att personer med annan utbildning än polisutbildning ska få utföra polisiära arbetsuppgifter som omfattar sådana uppgifter som idag endast får utföras av polisman. Uppdraget, som redovisas i form av en promemoria, har för kännedom kommit Polisförbundet till handa. Promemorians innehåll föranleder Polisförbundet att lämna följande synpunkter. Sammanfattning Polisförbundet avstyrker i allt väsentligt de förslag Rikspolisstyrelsen presenterar i rubricerad promemoria. Enligt Polisförbundets uppfattning är Rikspolisstyrelsens redovisning av uppdraget på avgörande punkter bristfällig och uppfyller på intet sätt de kvalitetskrav som rimligtvis kan och bör ställas på ett beslutsunderlag. Rikspolisstyrelsen har inte redovisat vilket behov som finns av att personer med en annan utbildning än polisutbildning ska få utföra polisiära arbetsuppgifter som omfattar sådana uppgifter som idag enligt lag eller annan författning endast får utföras av polisman. Polisförbundet anser vidare att Rikspolisstyrelsen inte redovisat på vilket sätt de föreslagna förändringarna skulle effektivisera polisens utredningsverksamhet. Polisförbundet ifrågasätter om förslaget är förenligt med de höga krav på rättssäkerhet som medborgarna ställer på svenskt rättsväsende. En sådan förändring som Rikspolisstyrelsen föreslår skulle innebära en förskjutning av medborgarens kontroll och definition av den som har behörighet och befogenhet att besluta och utföra straffprocessuella tvångsmedel genom lagstiftningen till att polismyndigheten, någon enskild person inom Polisen, ges en suverän makt att avgöra vem som ska ha en sådan befogenhet och behörighet. Det är utifrån ett rättsäkerhetsperspektiv ett stort avsteg från nuvarande ordning. Polisförbundet anser att förundersökningsledarskapet inom polisen även fortsättningsvis ska utföras och ledas av poliser.
2(6) En effektiv polisorganisation För att polisen ska kunna bedriva en effektiv och rättsäker verksamhet behövs det bland annat poliser, civila specialister och administrativa stödfunktioner. Det är dessa tre roller som inom kärnverksamheten behöver arbeta i effektiva team för att säkerställa att polisen blir en effektiv organisation. För att tillvarata och utveckla kompetensen inom polisen behövs det en polishögskola som bedriver en formell högskoleutbildning av poliser. Forskning och forskarutbildning är en viktig del för en kvalitativ utveckling av polisen. Den snabba samhällsutvecklingen och en högre grad av komplexitet ställer ökade krav på en än mer flexibel polis, en polis som har förmåga att tänka kritiskt, analysera, lösa problem och följa med i samhällsutvecklingen. Det övergripande målet för högskoleutbildningar i Sverige är att förmedla kunskaper som främjar just detta. En reformering av polisutbildningen är därför synnerligen angelägen. En positiv effekt av en förändring av polisutbildningen är att polisforskning kan kopplas till utbildningen. Det behövs poliser som forskar på konkreta situationer ute i verksamheten och som på ett konstruktivt och konkret sätt bidrar till polisyrkets utveckling. Dessutom skulle det vidare underlätta det internationella samarbetet med polismyndigheter i andra länder där polisutbildningen redan är högskoleanknuten och där polisforskning faktiskt bedrivs. Polisförbundet anser att det som behövs inom polisen är en effektivare verksamhet. Detta möjliggörs genom en renodling av arbetsuppgifterna, tydligare rollfördelning och datasystem anpassade till verksamhetens behov. Vidare behöver Polisen en tydlig nationell verksamhetsstrategi som utifrån ett helhetsperspektiv omfattar den totala polisverksamheten. Detta bland annat för att frigöra poliser som under en alltför stor del av sin tjänstgöringstid utför administrativa arbetsuppgifter i stället för polisarbete. Polisförbundet anser att Rikspolisstyrelsens förslag leder till rollerna mellan poliser och civilanställda blir otydliga. Det leder i sin tur till problem att leda och fördela arbetet. Otydligheterna bidrar även till en försämrad arbetsmiljö, vilket i sin tur leder till en försämrad verksamhet, bristande effektivitet och resultat. Polisförbundet avstyrker Rikspolisstyrelsens föreslagna förändringar. Polisförbundet ser dem framför allt som en fara avseende krav på rättssäkerhet, objektivitet, kvalité och kompetens, vilket kommer att belysas i kommande avsnitt. Rikspolisstyrelsens har valt att bortse från dessa grundläggande krav. Polisförbundet har under ett antal år uppmärksammat och påtalat de strukturella brister och felprioriteringar som gjorts inom Rikspolisstyrelsen, framförallt vad gäller IT-
3(6) utvecklingen, verksamhetsstödet och kompetensutvecklingen. Polisförbundet upplever Rikspolisstyrelsens förslag som ytterligare ett sätt att flytta fokus från dessa grundproblem. Polisernas roll Polisens uppdrag utgår bland annat från regeringsformen, polislagen och polisförordningen. Polisens arbete styrs även av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Polisens agerande har också reglerats i internationella överenskommelser. FN:s generalförsamling antog 1979 regler för polismäns uppträdande. Den enskilde medborgaren har gett staten rätten att i vissa fall begränsa den enskilde medborgarens fri- och rättigheter, genom de lagar som stiftas genom riksdag och regering. När grundlagen stadgar att all makt utgår från folket är detta ett uttryck för idén om det sociala kontraktet. Det är i detta sammanhang av oerhörd vikt att den enskilde medborgaren också genom lagstiftning behåller rätten och kontrollen över vem inom polisen som har behörighet och befogenhet att besluta och utföra begränsningarna av de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna eller användandet av straffprocessuella tvångsmedel såsom husrannsakan och beslag. Genom lagstiftning med en klar definition av befattningshavare som åklagare eller polisman behåller medborgaren rätten att kontrollera definitionen och funktionen på de befattningshavare som har behörighet och befogenhet att besluta om och använda straffprocessuella tvångsmedel och andra utredningsåtgärder. I promemorian föreslås ändringar i rättegångsbalken med tillägget annan tjänsteman vid polisen med den kompetens, utbildning och erfarenhet som krävs för uppdraget. Då det inte finns någon reglering kring begreppet tjänsteman vid polisen med den kompetens, utbildning och erfarenhet som krävs för uppdraget skulle förslaget om författningsändring innebära en förskjutning av medborgarens kontroll och definition av den som har behörighet och befogenhet att besluta och utföra straffprocessuella tvångsmedel till att polismyndigheten ges en suverän roll kring att avgöra vem som ska ha en sådan befogenhet och behörighet. En sådan förändring är utifrån ett rättsäkerhetsperspektiv ett stort avsteg från nuvarande ordning. I polislagen och polisförordningen anges polisens ändamål. I Rättegångsbalken anges de utredningsåtgärder som tillkommer både polis och åklagare utifrån deras respektive kompetens. Polisyrket är komplext och kräver bred erfarenhet, kompetens och kontinuerlig utbildning. Polisyrket ställer också stora krav på de personer som har att verka i de miljöer som polisen tvingas ingripa i. I polisernas roll ingår en generell kompetens men innefattar även roller som är specialiserade. Genom att utöva de olika polisiära arbetsuppgifter erhåller poliserna en kunskap, förståelse och kännedom som ingen annan i organisationen kan erhålla. Den kompetensen är oerhört värdefull och avgörande för att kunna utföra ett professionellt, kvalitativt och effektivt utredningsarbete. PUST kommer också att innebära att de polisiära utredarnas arbete
4(6) bedrivs mer i den yttre verksamheten, vilket ställer stora krav på de som utför polisens arbete. Alla utredningar som kräver polismans kompetens, behörighet och befogenheter anser Polisförbundet ska utföras av poliser. Det handlar om att förstå komplexa samband i polisverksamheten, arbeta brottsförebyggande, etablera förtroende och kontakter med uppgiftslämnare, använda sig av sin förtrogenhetskunskap, hålla förhör och utföra husrannsakan med mera. Polisman ska dessutom ansvara för alla utredningar där det finns risk för att behöva använda eller utsättas för våld. Vid de tillfällen då polisen tvingas att använda våld i tjänsteutövningen ställer detta särskilt höga krav på polismannen. Riskerna med våldsanvändingen är en säkerhetsfråga som aldrig får åsidosättas med hänsyn till rättsäkerheten och tredje man. Civila specialisternas roll För poliser finns särskilda författningskrav vilket inte finns för civila, till exempel ingripandeskyldigheten och annat som är reglerat i exempelvis polislag och polisförordning. Bakgrund och utbildning varierar mycket beroende på vilken funktion som innehas. I polisens arbete behövs specialister. Dessa bidrar till brottsutredningsprocessen genom teamarbete med sina respektive specialistkompetenser. Exempel på dessa är IT-tekniker, biologer, ekonomer, jurister, kriminologer och forensiker. Rikspolisstyrelsens förslag innebär en yrkesrollsröra, där specialistområdena urholkas. Polisen ska istället tillvarata och kontinuerligt vidareutbilda de civila specialisterna inom respektive specialområden. Detta för att kontinuerligt upprätthålla en hög professionalism inom specialistområdena. Administrativa stödfunktionernas roll I det arbete som polisen bedriver finns det ett stort behov av administrativa stödfunktioner. De utgör en viktig del i den stödverksamhet som är absolut nödvändig för att polisen som helhet ska fungera effektivt. Stödfunktionens kärnverksamhet är att stötta den operativa verksamheten vad gäller administration. En väl utbyggd, utvecklad och fungerande stödverksamhet är angeläget. Polisförbundet anser att bättre förutsättningar för administrativt och tekniskt stöd avsevärt skulle förbättra Polisens utredningsresultat samt möjliggöra för Polisen att på ett effektivare sätt utföra sitt uppdrag som helhet. Förundersökningsledaransvaret inom polisen Förundersökningsledaransvaret inom polisen ska förstås som en övergripande kvalitetsgarant för brottsutredningens bedrivande, som i första hand tar sikte på den operativa ledningen av arbetet. Det ankommer på förundersökningsledaren att svara för polisens uppdrag i sin helhet. För att fungera som operativ förundersökningsledare inom
5(6) polisen behövs poliskompetens för att kunna utföra ett professionellt, kvalitativt och effektivt spanings- och utredningsarbete. Detta är inte att förväxla med åklagarens specialistkompetens i samband med förundersökningsledarskap. Polisförbundet anser därför att förundersökningsledarskapet inom polisen även fortsättningsvis ska utföras och ledas av poliser. Konsekvenser av Rikspolisstyrelsens förslag Polisförbundet anser att Rikspolisstyrelsens förslag är ett sätt att försöka undanhålla de strukturella brister och felprioriteringar som gjorts inom Rikspolisstyrelsen, framförallt vad gäller IT-stöd, verksamhetsstöd och kompetensutveckling. Rikspolisstyrelsens förslag bidrar inte till att utveckla en professionell polis då det skapar otydlighet för medborgarna och organisationen eftersom rollerna mellan poliser och civilanställda blandas ihop. Det behov som Polisförbundet ser för att nå regeringens krav på högre kvalitet, ökad kostnadseffektivitet, ökad flexibilitet och väsentligt förbättrade resultat i polisens verksamhet är således utvecklat verksamhetsstöd, effektivt IT-stöd, kompetensutvecklingsstrategi för utredningsverksamheten samt högskoleutbildning med forskningsanknytning. Rikspolisstyrelsen föreslår författningsändringar från polisman till annan tjänsteman vid polisen med den kompetens, utbildning och erfarenhet som krävs för uppdraget. Då det inte finns någon reglering kring begreppet annan tjänsteman vid polisen med den kompetens, utbildning och erfarenhet som krävs för uppdraget blir konsekvensen av förslaget till författningsändring en förskjutning från medborgarens kontroll och definition av den som har behörighet och befogenhet att besluta och utföra straffprocessuella tvångsmedel till att polismyndigheten, i praktiken en enskild person inom polismyndigheten, ges en suverän roll kring att avgöra vem som har en sådan kompetens, utbildning och erfarenhet som krävs för uppdraget. Med anledning av det uppkomna förslaget till polisutbildning för specialister samt utvidgade befogenheter för civil personal ställer sig Polisförbundet frågande till varför Rikspolisstyrelsen vill genomföra de föreslagna författningsändringarna. Att ange skäl såsom att effektiviteten ska öka strider mot ställningstagandet att effektiviteten i polisarbetet aldrig får överordnas rättssäkerheten. Det får inte heller anges som skäl för författningsändringar att samtliga personalkategorier ska yrkesmässigt kunna utvecklas inom polisen. Ett yrke och arbetsuppgift är kopplat till utbildning och kompetens. Det behov som Polisförbundet ser som nödvändiga för att nå regeringens krav på högre kvalitet, ökad kostnadseffektivitet, ökad flexibilitet och väsentligt förbättrade resultat i polisens verksamhet är istället ett utvecklat verksamhetsstöd, effektivt IT-stöd,
6(6) kompetensutvecklingsstrategi för samtlig personal inom deras yrkesroller samt högskoleutbildning med forskningsanknytning. Polisen behöver ingen rättsosäker yrkesröra, samhället behöver en professionell polis. POLISFÖRBUNDET Lena Nitz Ordförande