2009-05-12 Diarienummer 112-2009-378 Handläggare Gunnel Gustafsson Vetenskapsrådet Utbildningsdepartementet 103 33 Stockholm Remissyttrande VETENSKAPSRÅDET SWEDISH RESEARCH COUNCIL Postadress/Postal address SE-103 78 Stockholm Sweden Besöksadress/Visiting address Klarabergsviadukten 82 Tel: +46(0)8-546 44 000 Fax: +46(0)8-546 44 180 Org. nr/vat No 202100-5208 vetenskapsradet@vr.se Betänkandet Självständiga lärosäten (SOU 2008:104) Remiss U2009/8128/UH Vetenskapsrådet har anmodats att yttra sig över rubricerad remiss gällande betänkandet Självständiga lärosäten (SOU 2008:104). I remissen anmodas remissinstanserna att utöver synpunkter på förslagen och bedömningarna i betänkandet; dels särskilt uppmärksamma utredningens förslag som rör ledarskap och styrningsfrågor vid lärosätena, dels ha synpunkter på prioritering av förslag och vilka förslag som är särskilt angelägna att inleda ett reformarbete med. Utredningen kan sägas ställa två huvudfrågor: I. Behöver universiteten 1 bli friare? II. Behöver ökad frihet innebära en ny myndighetsform? Det svar utredningen ger är att bägge dessa ska besvaras med ett ja. Utredningens förslag som i huvudsak sammanfattas i tio punkter i betänkandet utgår från detta ställningstagande. Vetenskapsrådets remissvar avgränsas till en värdering av utredningens förslag med utgångspunkt i hur forskningens kvalitet och hur vi som myndighet och vår verksamhet kommer att påverkas om förslaget genomförs. Sammanfattningsvis delar Vetenskapsrådet utredningens bedömning att universiteten behöver bli friare men avstyrker en ny myndighetsform. Argumenten för detta framgår nedan. Ställningstaganden och argument Vi ställer oss bakom utredningens slutsats att svensk högre utbildning och forskning skulle kunna påverkas positivt av en förändring mot friare universitet då det gör dem till starkare aktörer. Det inbegriper bland annat ökade möjligheter att attrahera finansiering vid sidan av den statliga, ökad frihet att själva bestämma över hur resurserna ska användas, möjlighet att skapa nya och starkare samarbeten genom ökade möjligheter att ingå avtal, samt möjlighet att engagera utländska medborgare som ledamöter i universitetsstyrelser. Dessa förändringar skulle kunna främja forskningens kvalitet genom att ge universiteten 1 Egentligen lärosäten innefattande både universitet och högskolor, nedan används i huvudsak universitet som samlande begrepp. 1(5)
ökade möjligheter att genomföra strategier och därmed till ökade möjligheter att tydliggöra den av respektive universitet valda profileringen. En förstärkning av universitetens autonomi är angelägen även i ett internationellt perspektiv. För att möta de förändrade konkurrensförhållanden som följer av ökad internationalisering, med ett ökat antal och i flera avseende starkare intressenter, har universiteten behov av att kunna agera snabbare och i vissa avseenden på nytt sätt. En reform som ger friare universitet kan på sikt bidra till och därmed påskynda den pågående omstruktureringen av det svenska universitetssystemet. Denna omstrukturering kommer sannolikt ytterligare bidra till tydligare profiler och till en förstärkning av starka forskningsmiljöer vid olika universitet. Idag skiftar forskningens kvalitet mellan olika universitet och högskolor. En förändring mot friare universitet kan genom omstrukturerande effekter förväntas leda till att lärosäten som inte når hög kvalitet läggs ner eller ingår allianser/samarbeten med andra universitet, i sin helhet eller inom vissa områden. Förändringen skulle på så vis kunna leda till en koncentration av verksamhet inom ett forskningsområde till de som håller högre kvalitet och därmed till ett bättre resursutnyttjande. En förändring mot friare universitet genom ny myndighetsform kan ge universiteten bättre möjligheter att genomföra strategier och skulle även kunna leda till snabbare och mer omfattande omstruktureringar. En sådan förändring har sannolikt också betydelse för universitetens roll och förmåga att agera i innovationssystemet, där en status som juridiska personer ger dem bättre möjligheter att vara en stark avtalspart och dessutom underlättar tecknande av avtal generellt. Samtidigt ställer en ny myndighetsform ökade och nya krav på universitetens ledningar, såväl styrelser som rektorer. Det kan komma att innebära en betoning av perspektiv och prioriteringar som främst utgår från andra perspektiv än akademins. För att forskningens kvalitet ska utvecklas gynnsamt anser Vetenskapsrådet att hög vetenskaplig kvalitet bör vara högt prioriterad. Utredningens förslag och dess betoning på samverkan med externa aktörer får enligt Vetenskapsrådets mening därför inte innebära att sådana prioriteringar ges mindre betydelse. Vetenskapsrådets avvisande av en ny myndighetsform har sin grund i osäkerhet om vilka effekter en sådan form skulle få i praktiken. Osäkerheten gäller framför allt vilka effekter som följer av både de förändrade krav som kommer att ställas på universitetens ledningar och den relativt omfattande reglering som kommer att vara nödvändig för att säkerställa en rad för forskningens kvalitet centrala förutsättningar. Sakkunniggranskning vid tjänstetillsättningar för att säkerställa vetenskapliga prioriteringar och gemensam befattningsstruktur för att bidra till ökad mobilitet är två exempel på sådana förutsättningar. Till följd av att statlig finansiering är både önskvärd och nödvändig för att säkra forskningens frihet finns det dessutom ett fortsatt behov av reglering av hur denna finansiering används. 2(5)
Utredningen liar enligt Vetenskapsrådets mening inte tillräckligt belyst de alternativ som finns. Det hade varit värdefullt med en analys av hur Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping, med sin jämförelsevis fria ställning som stiftelsehögskolor, arbetat för att säkerställa kvalitet till exempel när det gäller tjänstetillsättningar och i fråga om kraven på högskolornas ledning. Utredningen har inte heller tillräckligt belyst vilket utrymme det finns att förändra nuvarande lagstiftningen för att frigöra universiteten. Vetenskapsrådet instämmer i utredningens bedömning att tidigare försök att frigöra universiteten i stor utsträckning har motverkats av punktvis återreglering. Lösningen att omvandla Akademiska Hus AB till ett holdingbolag i vilket lärosätena blir delägare förefaller oss vara ett mindre väl genomtänkt förslag. Det ger inte heller universiteten en tillräcklig ekonomisk bas att agera som självständiga lärosäten. Vetenskapsrådets ställningstagande när det gäller hur myndigheten påverkas av utredningens förslag utgår från dessas inverkan på våra möjligheter att förverkliga uppdraget att finansiera forskning av högsta kvalitet. För forskningens kvalitet är det avgörande att det svenska forskningssystemet är långsiktigt kvalitetsdrivande. Ett nödvändigt villkor för att fria universitet ska fungera väl i ett kvalitetsdrivande system är att Vetenskapsrådet, och andra finansiärers, roll bibehålls och helst stärks. Närmare bestämt betyder det att vi har förutsättningar att finansiera forskning baserat på urval i nationell konkurrens och att granskningen som ligger till grund för urvalet baseras på sakkunnigas bedömning, att systemet bidrar till förnyelse av forskningen, samt att unga forskares utveckling och etablering stöds. Det finns i forskningssystemet ett behov av å ena sidan starka finansiärer, fria att göra prioriteringar och urval utifrån egna överväganden, och å den andra sidan universitet med utvidgad autonomi och tillräckliga resurser för att utveckla strategier och omsätta dessa i den egna verksamheten. De nationella forskningsfinansiärernas roll i den omstrukturering som nämnts ovan bygger på att de har kapacitet att göra ett nationellt urval av vilken av den av universiteten prioriterade forskningen som ska ges stöd från nationellt konkurrensutsatta resurser. Om förslaget om en ny myndighetsform ändå genomförs menar Vetenskapsrådet att vissa frågor är viktiga ur kvalitetssynpunkt och behöver garanteras. Vi anser att rekrytering av den bästa möjliga forskningskompetensen är den enskilt viktigaste komponenten för ett forskningsuniversitets möjlighet att hävda sig i den internationella konkurrensen. Utredningens förslag att befattningsstrukturen ska regleras lokalt riskerar att försvåra detta. Enligt Vetenskapsrådet är öppen utlysning och sakkunniggranskning centrala för en kvalitetsbaserad rekrytering. Genomförs utredningens förslag ställer det krav på de självständiga lärosätena att de på annat sätt fastställer en gemensam nationell ram för befattningsstrukturen. Också ur ett jämställdhetsperspektiv har tidigare utredningar visat på betydelsen av tydliga och transparenta system för rekrytering. En, åtminstone till delar, gemensam befattningsstruktur är också en förutsättning för att mobiliteten i forskningssystemet inte ska påverkas 3(5)
negativt. Ett av målen med European Research Area är att främja mobiliteten. Om inte de självständiga lärosätena tillsammans sätter ramarna för befattningsstrukturen riskerar förändringen att innebära att Sverige motverkar europeiska strävanden. Sannolikt kan en ökad konkurrens leda till mer strategiska rekryteringar av framstående forskare och forskningsledare, medan mobiliteten på andra nivåer, framför allt för unga forskare, kan komma att minska till följd av skillnader i lokalt reglerade befattningsstrukturer. En direkt följd av utredningens förslag om att befattningsstrukturen ska bestämmas lokalt är också att förutsättningarna för det stöd som finansiärerna lämnar till anställningar av olika slag förändras. Utredningen föreslår att den förordningen om anställningar från forskningsråd, SFS2000:1472, som styr sådana anställningar ska avskaffas. Forskningsråden ska även fortsättningsvis kunna ge stöd till anställningar men bara i form av finansiering. Det är en öppen fråga om Vetenskapsrådet och andra forskningsråd är villiga att besluta om stöd till anställning, utan att kunna påverka till vem det går eller då osäkerhet finns om hur urvalet sker lokalt. Det finns ytterligare frågor som behöver utredas vidare i det fall utredningens förslag genomförs. Det gäller hur och i vilken organisatorisk form frågor om etik och forskningsfusk ska hanteras. Detsamma gäller utvärderingar av både forskning och utbildning. Är det rätt och rimligt att ansvaret för utvärderingen i huvudsak vilar på den part som utvärderingen gäller? Avslutningsvis kan Vetenskapsrådet som svar på remissens anmodan konstatera, med utgångspunkt i vad som ovan anförts, att vi inte stödjer punkten 1 i utredningens sammanfattning. Däremot ställer sig givetvis Vetenskapsrådet bakom vad som i punkten 2 framhålls om att det är lärosätena själva som ska bestämma strategiska program och vetenskapliga profiler. Det är även angeläget att det utreds vidare om det finns alternativ till att göra universiteten till juridiska personer för att göra det möjligt att motta donationer, äga egendom, bilda och äga stiftelser, samt vara friare att samverka med andra aktörer. Övriga förslag i utredningens sammanfattning som förutsätter eller följer av punkten 1, en ny myndighetsform, är det enligt vår mening inte meningsfullt att ytterligare kommentera. Däremot anser Vetenskapsrådet att punkten 4, om förutsättningar för ett starkt akademiskt ledarskap med en samtidig garanti för de anställdas och studenternas möjligheter till inflytande och självständigt arbete tryggas, är central och inte beroende av att andra beslut fattas. Vetenskapsrådets styrelse diskuterade ärendet vid sitt sammanträde den 7 maj och ställde sig bakom synpunkterna i svaret. Det uppdrogs åt generaldirektören att besluta efter smärre justeringar. 4(5)
Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad generaldirektör i närvaro av rådsdirektör Mariann Samuelson och avdelningschef Jan Stålhammar, efter föredragning av biträdande generaldirektör Gunnel Gustafsson. I ärendets handläggning har analytiker Johan Fröberg deltagit. Pär Omling Generaldirektör (_ X^t^--i-' Gunnel Gustafsson Biträdande generaldirektör 5(5)