RAPPORTER FRÅN SPRÅKRÅDET 2. H ur tillgängliga är myndigheternas webbsidor för nationella minoriteter och personer med annat modersmål än svenska? Allt fler söker information och kommunicerar på internet. Samtidigt har vi fått en allt mer teknikberoende språkanvändning som ger nya möjligheter, men också ställer höga krav på språklig och teknisk kompetens. Många människor riskerar att ställas utanför informationssamhället om information och tjänster inte anpassas till deras behov. Hittills har webbtillgänglighet mest handlat om information för personer med funktionsnedsättning. I rapporten diskuteras vad som behöver göras för att förbättra webbtillgängligheten i ett flerspråkigt perspektiv. Där beskrivs också möjligheterna att använda de nationella minoritetsspråken och det svenska teckenspråket på internet. Slutligen presenteras en skiss till en språkpolitik för internet med förslag på åtgärder för att förbättra situationen. En språkpolitik FÖR INTERNET RICKARD DOMEIJ Språkrådet är en del av myndigheten Institutet för språk och folkminnen. Språkrådet ger ut böcker, forskar om språk och erbjuder kurser och föredrag samt gratis daglig språkrådgivning. Läs mer på www.sprakradet.se. Rapporten kan beställas från: Språkrådet Box 20057, 104 60 Stockholm sprakradet@sprakradet.se tfn 08-442 42 00 fax 08-455 42 26 Rapport 2 omslag slutversion.indd 1 2010-06-24 10:50:37
En språkpolitik för internet 1 Rapport 2.indd 1 2010-06-24 10:47:38
2 Rapport 2.indd 2 2010-06-24 10:47:39
EN SPRÅKPOLITIK FÖR INTERNET Rickard Domeij Utgiven av Språkrådet 3 Rapport 2.indd 3 2010-06-24 10:47:39
EN SPRÅKPOLITIK FÖR INTERNET Rickard Domeij Grafisk formgivning: Mikael Nyberg Tryckt hos Katarina Tryck, Stockholm 2010 Upplaga: 200 ISBN 978-91-7229-068-6 Rapporter från Språkrådet 2 2010 Språkrådet 4 Rapport 2.indd 4 2010-06-24 10:47:39
Innehåll...5 1. Utredning om språk på internet... 7 2. Internet och det flerspråkiga samhället en bakgrund...8 Språklagen och andra lagar om språk... 8 Internet har fått ökad betydelse... 9 Nya möjligheter, ökade krav... 10 Ökade digitala och språkliga klyftor... 10 E-tillgänglighet för alla?...11 Språksituationen på internet behöver kartläggas... 12 3. Tillgänglighet i flerspråkigt perspektiv... 13 Studier av tillgänglighet på webben... 13 Studie av flerspråkig tillgänglighet på webben...15 Metoder och resultat i jämförelse... 17 Landstingens flerspråkiga webbinformation... 18 Webbinformation på finska och svenskt teckenspråk... 19 Vägledning för webbtillgänglighet... 20 Språkpolitik med flerspråkigt perspektiv... 22 Integration och samordning... 23 4. Situationen för de nationella minoritetsspråken... 25 Samhället har ett ansvar... 25 Sammanfattning av minoritetsspråkens situation på internet... 27 Olika förutsättningar och behov för olika språk... 27 Det samiska exemplet... 28 Andra förutsättningar för teckenspråket... 30 Den nödvändiga infrastrukturen... 31 5. Behov av teknikutveckling... 33 6. En språkpolitik för internet... 35 Kort sammanfattning av utredningens resultat... 35 13 förslag på åtgärder... 36 Skiss till program för en språkpolitik för internet...36 Nya utmaningar för språkvården... 38 Tackord... 40 Litteratur... 41 Bilaga 1. Språklag (2009:600)...46 Bilaga 2. Sammanställning av angivna språk...47 Innehåll 5 Rapport 2.indd 5 2010-06-24 10:47:39
6 Rapport 2.indd 6 2010-06-24 10:47:39
1 Utredning om språk på internet Allt fler söker information och kommunice- Arar på internet. Utvecklingen har medfört Aen mer teknikberoende språkanvändning Amed många nya hjälpmedel, som både ger nya möjligheter men också ställer höga krav på såväl språklig som teknisk kompetens. Många människor riskerar att ställas utanför nätsamhället om inte information och tjänster anpassas efter deras språkliga behov. Människor kan också förlora tillgången till sina språk om möjligheterna att använda dem på internet är alltför begränsade, det gäller inte minst de nationella minoritetsspråken. Hittills har webbtillgänglighet mest handlat om tillgängligheten till information för personer med funktionsnedsättning. Men hur är det med nationella minoriteter och personer med annat modersmål än svenska? Hur tillgänglig är informationen på myndigheternas webbsidor för dem? För att ta reda på det har Språkrådet under 2009 utrett möjligheterna att använda olika språk på internet i Sverige i samarbete med Stiftelsen för internetinfrastruktur (.SE). Syftet är att ta fram konkreta förslag på vad som kan göras för att förbättra möjligheterna att använda olika språk på internet med hänsyn till olika språkliga behov och rättigheter. Utredningens fokus ligger på hur tillgänglig myndigheternas webbinformation är i ett flerspråkigt perspektiv, något som tidigare fått alltför lite uppmärksamhet såväl inom webbtillgänglighetsarbetet som inom språkvården. I denna rapport presenteras resultaten från utredningen. Först görs en genomgång av vad webbtillgänglighet är och vad som behöver göras för att förbättra den i ett flerspråkigt perspektiv. Därefter ges en beskrivning av möjligheterna att använda de nationella minoritetsspråken och det svenska teckenspråket på internet, särskilt i kontakt med myndigheterna på webben. Sedan diskuteras behovet av teknikutveckling. Många människor Slutligen presenteras några förslag på åtgärder för att förbättra situationen. Förslagen kan ses som en skiss till handlingsplan för en språkpolitik för internet. riskerar att ställas utanför nätsamhället om inte information och tjänster anpassas efter deras språkliga behov. 7 Rapport 2.indd 7 2010-06-24 10:47:40
2 Internet och det flerspråkiga samhället en bakgrund Språksituationen i Sverige har förändrats på ett dramatiskt sätt de senaste årtiondena och med den de kommunikativa behoven. Ökad invandring har gjort att det beräknas finnas mer än 150 språk i Sverige i dag. Över en miljon personer har utländsk bakgrund och många av dem har ett annat modersmål än svenska 1. Inom landets gränser har vi, förutom svenskan och invandrarspråken, också fem språk som sedan år 2000 har status som nationella minoritetsspråk: finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska 2. Det svenska teckenspråket har en liknande ställning. Engelskan omger oss ständigt, oavsett om vi befinner oss inom eller utom landets gränser. Samtidigt ökar våra kontakter med andra språk än engelska också i internationella sammanhang, inte minst genom inträdet i EU. Hur språksituationen i Sverige ser ut i detalj 1. Parkvall (2009) har uppskattat antalet modersmålstalare för språken i Sverige utifrån det underlag som finns, framförallt uppgifter om invandrade personers ursprungsland och om antalet barn i modersmålsundervisning på olika språk. 2. År 2000 undertecknade regeringen Europarådets konvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. kan vi inte så noga veta, eftersom det har funnits en stor försiktighet kring att ta fram språkstatistik i Sverige med hänvisning till den personliga integriteten. Denna försiktighet har kritiserats från flera håll, inte minst från Europarådet (se Prop. 2008/09:158, s. 44), för att den försvårar en kartläggning av språksituationen i Sverige i dag, som underlag för språkpolitiska beslut. Hur ska t.ex. samhället kunna bemöta medborgarnas språkliga och kommunikativa behov om det saknar kännedom om dem? Språklagen och andra lagar om språk Ur den alltmer komplexa språksituationen har det vuxit fram ett behov att klargöra de olika språkens förhållande till varandra och det allmännas ansvar för språk och språkanvändning i Sverige. Hösten 2005 antog riksdagen propositionen Bästa språket (2005/06:2) med de språkpolitiska målen. Sedan halvårsskiftet 2009 finns en språklag (2009:600) med samma mål som grund. Språklagen slår fast att svenska är huvudspråk i Sverige, det gemensamma språk som ska kunna användas inom alla samhällsområden, till exempel i kontakt med myndigheter eller i undervisningen. Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Engelska och andra 8 Rapport 2.indd 8 2010-06-24 10:47:40
språk ska kunna användas vid sidan av svenska, men inte ersätta svenskan helt inom något område, vilket t.ex. är en risk inom högskolan där engelskan tar över allt mer. Samhället har likaså ett ansvar för att de nationella minoritetsspråken, liksom det svenska teckenspråket, främjas och används. För de nationella minoritetsspråkens del förstärks denna rätt i den nya lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724), som trädde i kraft 1 januari 2010. Det innebär bl.a. att språken ska kunna användas i kontakt med myndigheterna i större utsträckning, särskilt inom förvaltningsområdena, som nu utvidgas till att omfatta många kommuner i centrala Sverige, däribland Stockholms kommun. Också övriga språk i Sverige ska vid behov kunna användas i kontakt med myndigheterna, som enligt lag är skyldiga att se till att alla medborgare får tillgång till samhälls information och samhällsservice 3. Att förstå hur språksituationen har förändrats, och kommunikationsbehoven med den, har blivit allt viktigare, inte minst för myndigheterna i deras arbete med att nå ut till medborgarna i det mångkulturella och flerspråkiga informationssamhälle vi lever i i dag. Men det gäller inte bara myndigheterna. Ett näringslivsforum för flerspråkighet inom EU hänvisar till en europeisk undersökning där 11 % av företagen uppgav att de hade förlorat kontrakt som en direkt följd av bristande språkliga och kulturella kunskaper (EU 2008c). Den slutsats som dras är att det finns en betydande potential för företagen att förbättra sin export om de lär sig att utnyttja sina språkkunskaper strategiskt. Flerspråkighet bör ses som en resurs, inte som ett problem. Figur 1. Dator, internet och bredband i hemmet i Sverige mellan 1995 och 2009. Källa: Svenskarna och Internet (2008). gått ännu snabbare när det gäller datoriseringen på arbetsmarknad, skolor och i de svenska hemmen. Som en jämförelse kan man se på utvecklingen i Sverige mellan 1995 och 2008 i rapporten Svenskarna och Internet (Findahl 2008) från World Internet Institute i Sverige (fig. 1). I mitten på 1990-talet hade drygt var femte svensk dator i hemmet, men att datorn var internetuppkopplad var synnerligen ovanligt. Bredbansanslutning var inte att tänka på. Knappt 15 år senare, år 2008, har nästan alla, 80 % av befolkningen, både dator, internet och bredband. Internationellt sett ligger Sverige långt framme när det gäller tillgång till internet. Situationen i de andra nordiska länderna är likartad. Att använda dator har nästan blivit liktydigt med att använda internet. Vad använder man då internet till? Enligt statistik från Statistiska centralbyrån (2008) ägnar sig de flesta åt att skicka och ta emot e-post, eller att söka information om varor eller tjänster. Många utför också sina banktjänster över internet. Ungefär hälften läser tidningar via internet. Internet har fått ökad betydelse Om språksituationen har förändrats snabbt över några årtionden, har utvecklingen om möjligt 3. Enligt förvaltningslagen (1986:223) och förordningen om de statliga myndigheternas ansvar för genomförandet av integrationspolitiken (1986:856). 9 Rapport 2.indd 9 2010-06-24 10:47:41
En vanlig dag ägnar man över dubbelt så lång tid åt internet (19 %) som åt pappers tidningsläsande (8 %), enligt Nordicom (2008). Det kan jämföras med radio (25 %) och tv (26 %). Över hälften i gruppen 16 74 år har under de senaste 12 månaderna hämtat information från myndigheter via internet. Tendenserna för framtiden kan man se i yngre människors medievanor. Redan nu använder fler unga internet än tv en genomsnittlig dag. De använder också sociala medier som Facebook och bloggar i större utsträckning. För många av dem är internet inte bara en plats dit man går för att söka information och skicka e-post, utan en värld som man umgås i och bidrar till i samverkan med andra, vilket t.ex. Wikipedia är ett exempel på. I dessa personers internet vanor kan man ana framtidens nätmedborgare med andra förväntningar och krav på kommunika tionen mellan myndigheter och medborgare. Nya möjligheter, ökade krav Å ena sidan har vi alltså den förändrade språksituationen med flera språk och språkliga behov att ta hänsyn till. Å andra sidan utvecklingen av medier och hjälpmedel som skapar nya möjligheter att möta behoven. Situationen ställer höga krav på begriplig information och kommunikation, så att alla kan förstå viktiga samhällstexter och delta i det offentliga samtalet. På webben innebär det dessutom att information och tjänster ska vara användbara och tillgängliga med hänsyn till besökarnas behov. Användarna ska kunna komma åt innehållet på en webbplats oberoende av vilken webbläsare de har, om det sker via dator eller mobil, via prenumeration (rss) osv. Användare med olika funktionsförmåga ska kunna ta del av innehållet på olika sätt, t.ex. i punktskrift eller med automatiskt tal. De nya möjligheterna förändrar de sätt vi kommunicerar på och synen på vad en text är. På webben ligger det närmare till hands att se texten i utvidgad mening som en plats eller en byggnad med olika rum mellan vilka besökaren förflyttar sig som den vill. Skaparen av en webbtext måste tänka i termer av översiktlighet och navigerbarhet. Man måste också fundera på hur besökaren på olika sätt ska kunna interagera med texten och få möjligheter att bidra till dess framväxt, samt på hur grafisk design och multimedia både kan förhöja den estetiska upplevelsen och förbättra funktionaliteten. Ju större kännedom man har om de medel som står till buds, desto bättre kan behoven hos deltagarna i olika kommunikationssituationer mötas på olika sätt: i tal eller skrift, på särskilt lättläst svenska, på det svenska teckenspråket, på något av de nationella minoritetsspråken, på engelska, spanska, arabiska, somaliska eller något annat språk. Möjligheterna är stora, men det behövs alltså kunskap och kunnande för att utnyttja dem fullt ut. Det ställer högre krav på oss än tidigare, oavsett vilken roll vi har i kommunikationen, att kunna använda språk och teknik för våra kommunikativa syften. En myndighet som inte uppfyller kraven lever inte upp till sina skyldigheter att nå ut med information och samhällsservice till alla. Många medborgare riskerar att ställas utanför. Med internets ökade betydelse som plats för information, kommunikation och samhällsdeltagande innebär det en stor utmaning för det demokratiska samhället. Ökade digitala och språkliga klyftor Trots att Sverige är ett av de länder i världen som ligger i täten när det gäller internet användning står omkring två miljoner svenskar, ungefär en fjärdedel av befolkningen, utanför internet, enligt Svenskarna och Internet (Findahl 2009). Antingen har de inte alls tillgång till internet, eller så använder de det sällan eller inte alls. Med hög ålder, låg utbildning och låg inkomst ökar riskerna att ställas utanför. Fem procent av de tillfrågade uppger att de har en funktionsnedsättning som försvårar internetanvändningen. Från andra håll vet vi att var fjärde svensk uppskattas ha så grava läsproblem att de inte uppfyller kraven i årskurs 9, och därmed inte kan tillgodogöra sig innehållet i en vanlig nyhetsartikel fullt ut (Skolverket 1996). Av dessa är äldre och invandrare särskilt drabbade grupper. Ser man på den digitala klyftan ur ett sådant språk- 10 Rapport 2.indd 10 2010-06-24 10:47:41
ligt perspektiv, framträder en mer sammansatt bild av situationen, som får oss att förstå att det digitala utanförskapet till stora delar kan ha med språkliga problem att göra. Utan tillräcklig språkförmåga är det kanske inte mödan värt att koppla upp sig. Men framför allt inser vi att även den som har de datortekniska färdigheter och förutsättningar som krävs för att få tillträde till den digitala världen, inte nödvändigtvis kan tillgodogöra sig samhällsinformation och tjänster på myndigheternas webbsidor, om den språkligt-kommunikativa kompetensen saknas. Den digitala klyftan behöver angripas från två håll. Å ena sidan genom stora utbildningssatsningar som syftar till att ge alla kunskapsmässiga förutsättningar att bli del i den digitala offentligheten. Å andra sidan genom att se till att information och kommunikation är åtkomlig för alla i mer tillgänglig form. E-tillgänglighet för alla? För att motverka den digitala klyftan har man såväl inom EU som nationellt de senaste åren satsat på vad man kallar e-tillgänglighet för att göra information och tjänster på nätet tillgängliga för alla oavsett funktionsförmåga. Vem som helst ska t.ex. kunna nå en myndighets webbplats oberoende av vilken webbläsare den har. Det ska också gå att ta del av information i alternativa format, t.ex. via punktskriftsskärm eller talsyntes. I kommissionens handlingsplan i2010 (EU 2005a), för utvecklingen av informationssamhället inom EU fram till 2010, är e-tillgänglighet ett prioriterat mål som behandlas i ett särskilt meddelande (EU 2005b). I Riga-deklarationen satte man som mål att se till att alla offentliga webbplatser är tillgängliga år 2010 4. I Sverige har Handisam regeringens uppdrag (förordning 2007:1134) att samordna och genomföra handikappolitiken enligt den nationella handlingsplanen Från patient till medborgare en nationell handlingsplan för handikappolitiken (Prop. 1999/2000:79). I det ingår att arbeta med e-tillgänglighet. Myndigheten har nyligen också fått ett särskilt uppdrag att stödja regeringen i arbetet med e-inkludering, vilket har resulterat i en kartläggning över initiativ för e-inkludering inom EU (Handisam 2009a) och ett förslag till handlingsplan (Handisam 2009b). Skillnaden mellan e-inkludering och e-tillgänglighet kan vara svår att greppa, särskilt som termerna ibland används mer eller mindre synonymt (inkludering och tillgänglighet för alla). Ibland används de så att e-tillgänglighet bara gäller personer med funktionsnedsättning, medan e- inkludering gäller alla. Visionen med e-inkludering sägs vara att informationsteknologin ska kunna användas av alla. Men hittills har insatserna främst varit inriktade på funktionshindrade och äldre med Ytterst lite svenska som modersmål; har gjorts för ytterst lite har gjorts för att förbättra situationen för människor med att förbättra annat moders mål än svenska (Sika 2008). I befintliga riktlinjer för tillgänglig information hittar man inga eller få råd om hur människor med andra modersmål än svenska. än svenska ska nås med information från myndigheterna (Verva 2006, Handisam 2007). Inom EU kan man på motsvarande sätt se att flerspråkighetspolitiken (EU 2005c), som fått stor uppmärk sam het inom utbildning, forskning och utveckling 5, inte fått genomslag i arbetet med e-tillgänglighet. Också i det nationella arbetet med de språkpolitiska målen och språklagen i Sverige har det flerspråkiga perspektivet hittills haft en undanskymd roll i synen på ett tillgängligt språk i kommunikationen mellan myndigheter och medborgare. Genom större samverkan mellan språkpolitik och it-politik, mellan språkvård och webbtillgänglighetsarbete finns dock möjligheter till förändring. situationen för människor med annat modersmål 4. http://europa.eu/rapid/pressreleasesaction.do?reference=ip/06/769 5. En förteckning över inititativ finns i EU 2008b. 11 Rapport 2.indd 11 2010-06-24 10:47:41
Språksituationen på internet behöver kartläggas Som vi ser har internet, liksom flerspråkigheten, blivit en allt viktigare del av samhället. Situationen ställer högre krav än tidigare på kommunikativ kompetens och tillgänglig elektronisk information och service. Befintlig service tycks dessvärre inte motsvara de kommunikativa behov som medborgarna i dagens flerspråkiga informationssamhälle har. En grundläggande förutsättning för att ett språk ska kunna användas på internet är att datorn kan hantera de tecken som ingår i språket. Därför är nästa fråga om det finns tillräckliga tekniska förutsättningar för att använda språken i Sverige på internet, det gäller framförallt de nationella minoritetsspråken. Enligt språklagen ska det allmänna skydda och främja de nationella minoritetsspråken. Det betyder att samhället har ett ansvar att se till att även dessa språk har förutsättningar att användas i informationssamhället på någorlunda lika villkor. Det finns dessutom skäl att fråga sig om teknikutvecklingen också på andra sätt ger tillräckligt stöd för användare av olika språk på internet. Dagens språkanvändare behöver ha tillgång till olika språkteknologiska tillämpningar. Om det t.ex. inte finns talteknologi för det egna språket, tvingas den som vill använda sig av sådan teknik att övergå till ett språk som är bättre teknologiskt rustat, t.ex. engelska. För svenskans del är situationen i stora delar kartlagd, men inte för de nationella minoritetsspråken. En kartläggning av språksituationen på internet är därför angelägen. De undersökningar som redovisas i den här rapporten är inte tillräckliga, men utgör åtminstone en början. De frågor som ställs är: Hur tillgängliga är myndigheterna i ett flerspråkigt perspektiv på webben? Hur väl utbyggd är den språkliga infrastrukturen för de nationella minoritetsspråken? Vilken teknik behövs för att möta de språkligt-kommunikativa behoven hos den svenska befolkningen? I kapitel 3 5 redovisas resultatet av de gjorda undersökningarna, följt av diskussioner om vad som kan göras för att förbättra situationen i kapitel 6. Ytterst handlar det om att i konkreta termer bereda marken för en språkpolitik som också gäller för internet, och som tar sin utgångspunkt i de språkpolitiska målen, i språklagen, i minoritetslagen och andra lagar med språkpolitisk betydelse. Vad innebär t.ex. skyldigheten att språket i offentlig verksamhet ska vara lättläst och begripligt (som språklagen ålägger det allmänna) för språkanvändningen på internet? Och hur ska svenskan, de nationella minoritetsspråken och det svenska teckenspråket främjas genom infrastruktur, forskning och utveckling så att de ska kunna användas på internet på någorlunda lika villkor, nu såväl som i framtiden? Sådana frågor har stor betydelse för språkens framtid och människors delaktighet i dagens samhälle 6. 6. Se vidare antologin Tekniken bakom språket (Domeij 2008). 12 Rapport 2.indd 12 2010-06-24 10:47:41
3 Tillgänglighet i flerspråkigt perspektiv Det här kapitlet beskriver vad som har gjorts och görs för att undersöka och för att förbättra informationstillgängligheten på webben, särskilt med fokus på möjligheterna att använda olika språk i kontakt med myndigheterna. Beskrivningen bygger i huvudsak på en genomgång av rapporter och på samtal med lämpliga personer. Dessutom presenteras resultat från en enkätundersökning om myndigheternas användning av olika språk och representationsformer i kontakten med medborgarna på webben. Slutsatsen är att svenska myndigheters webbplatser är dåligt anpassade till språkliga behov och rättigheter hos personer som har ett annat modersmål än svenska eller som tillhör en nationell minoritet. Studier av tillgänglighet på webben 1. http://verva.24-timmarswebben.se/master.html?http:/ verva.24-timmarswebben.se/web/t/page.aspx^id=5475. htm 2. http://www.funkanu.se/vi-erbjuder/analyser/funkas- Kommunbarometer/ Fram till nedläggningen i december 2008 gjorde Verva mätningar av den grundläggande tekniska tillgängligheten på myndigheters webbplatser 1. I tomrummet efter Verva har tillgänglighetskonsulten Funka Nu börjat göra egna tillgänglighetsmätningar av kommunernas webbplatser genom stickprov 2. Resultaten sammanställs i en s.k. kommunbarometer där kommunernas resultat jämförs. Myndigheten för handikappolitisk samordning, Handisam, har regeringens uppdrag att verka samordnande och pådrivande i svensk handikappolitik. Varje år följer Handisam upp hur myndigheternas arbete med tillgänglighet går. I rapporten Hur tillgänglig är statsförvaltningen 2007? (2008) presenteras en enkätunder- sökning som gjordes februari 2007. Av 359 statliga myndigheter svarade 331. Resultatet visar att 70 % av de myndigheter som svarade har en färdig handlings plan för arbetet med tillgänglighet, vilket de ska ha i enlighet med regeringens förordning om de statliga myndigheternas ansvar för genomförandet av handikappolitiken (SFS 2001:526). Rapporten tar upp tillgänglighet i verksamhet, lokaler, kommuni- rättigheter. kation och information. Information och service på myndigheternas webbplatser är dåligt anpassade till alla medborgares språkliga behov och 13 Rapport 2.indd 13 2010-06-24 10:47:42
Tabell 1. Svar på fråga om anpassning till personer med funktionshinder. Tydlig och överskådlig layout 59 % Tydlig struktur, t.ex. max 7-10 länkar i huvudmenyn 53 % Alt-texter: Alternativa texter beskriver bildens innehåll 44 % Lättläst: Grundläggande information om myndigheten och/eller information av centralt samhällsintresse är på lättläst svenska Enkelt språk: Varje avsnitt inleds med en kort sammanfattning på ett enkelt språk Teckentolkat: Grundläggande information om myndigheten och/eller information av centralt samhällsintresse är i teckentolkad version på webbplatsen 2009). 3 En grupp studenter fick i uppgift att undersöka om de kunde få svar på 200 vanliga medborgarfrågor inom två minuter genom att söka på varje kommuns webbplats. Alla 290 kommuner undersöktes. Något som gör studien mindre respresentativ var att studenterna hade en läsförmåga och it-kompetens 37 % 27 % 7 % långt över normalanvändarens. I undersökningen ingick dessutom att se om kommunerna hade anpassat sina webbplatser till medborgargrupper med funktionshinder eller med andra språk än svenska. Resultaten presenteras här: Av alla myndigheter som svarat anger 35 % att de anpassat sin webbplats till Vägledningen 24- timmarswebbens riktlinjer. Det visar sig också att myndigheter med handlingsplan är mer benägna att utforma sin webbplats enligt riktlinjerna Riv hindren (Handisam 2007, se nedan Vägledning för webbtillgänglighet) än övriga myndigheter (41 jämfört med 26 procent). I enkäten efterfrågas bl.a. hur webbplatsen har anpassats till personer med funktionsnedsättning med avseende på användning av enkelt språk, tydlig struktur och layout, information på teckenspråk och lättläst svenska. Svaren visas i tabell 1. Som man kan se har drygt hälften (53 %) av myndigheterna arbetat med grundläggande förbättringar som tydlig struktur och layout, och att beskriva bilder i text. I mindre grad har de arbetat med lättläst (37 %) eller med enkla sammanfattningar (27 %), och i mycket liten utsträckning med att ge information på teckenspråk (7 %). Eftersom undersökningens fokus låg på tillgänglighetsanpassningar för personer med funktionsnedsättningar (med svenska eller svenskt teckenspråk som modersmål), ställdes inga frågor om användningen av andra språk. En bild av hur situationen ser ut på kommunernas webbplatser får man i en undersökning om informationen på kommunernas webbplatser av Sveriges kommuner och landsting (SKL Lättläst. 69 kommuner har information i lättläst form, d.v.s. cirka 24 %. Ytterligare 7 kommuner, cirka 2 %, sägs ha det i begränsad omfattning. Talat språk. 61 kommuner, cirka 21 %, erbjuder möjlighet att lyssna på information. Fem kommuner, knappt 2 %, sägs göra det i begränsad form. Synskadeanpassning. 59 kommuner, cirka 20 %, sägs vara anpassade för synskadade på så sätt att det går att ändra webbsidorna i storlek, ändra i kontrast och lyssna på dem. Ytterligare 105 kommuner, 36 %, har en eller två av de tre nämnda funktionerna. Teckenspråk. 8 kommuner, cirka 3 %, har information på teckenspråk. Andra språk (läs: engelska). 129 kommuner, cirka 44 %, har information på engelska. 17 kommuner, cirka 6 %, sägs ha det i begränsad omfattning. 3. Studien presenteras och går att ladda ned på http://gap. skl.se/artikel.asp?a=62359&c=406. 14 Rapport 2.indd 14 2010-06-24 10:47:42
Några resultat för andra språk än engelska redovisas inte under kategorin Andra språk. Man nöjer sig med att konstatera att det främst handlar om översättningar till engelska. Det ges heller ingen förklaring till vad som menas med att tillgänglighetsanpassning finns i begränsad omfattning. Studie av flerspråkig tillgänglighet på webben SKL:s undersökning kan jämföras med en fråga som vi ställde till myndigheterna i en webbenkät från Språkrådet om klarspråk (Språkrådet 2009). 504 av 953 svenska myndigheter, kommuner och landsting svarade på enkäten. En fråga handlade just om ifall organisationerna har information på sin webbplats för personer som har svårt att tillgodogöra sig texter på svenska och i så fall i vilken form. Av dem som svarade på frågan (334 av 504) angav 66 % att de har information på webbplatsen för personer som har svårt att tillgodogöra sig texter på svenska. 39,5 % svarade att de har information på andra språk än svenska. 31,5 % svarade att de har information på lättläst, 23,4 % att de erbjuder automatisk uppläsning av text, 6,5 % att de har information på svenskt teckenspråk. Slutligen svarade 8,9 % att de har information i annan form. Siffrorna återges i tabell 2. De knappa 40 % (199 av 504) som svarade att de har information på andra språk än svenska uppmanades också ange vilka dessa språk var. Det har 189 av dem gjort. Drygt hälften (54,5 %) svarade att de, utöver svenska, endast har information på engelska. Knappt hälften, eller 45,5 %, svarade att de har information på flera andra språk (och i nästan alla fall är engelska ett av dem). Se tabell 3. Sammanlagt har 52 unika språk/språkvarianter förutom svenska uppgivits. Vilka språk det är och hur många myndigheter som säger sig använda dem framgår av bilaga 2. De 25 vanligaste språken listas i tabell 4. Förutsatt att alla svarande också har information på svenska kan man räkna ut att de svarande myndigheterna, kommunerna och landstingen i genomsnitt ger information på 2,1 språk på sina webbplatser. Vissa har svarat att de erbjuder information på Tabell 2. Svar på fråga om flerspråkig information. Har information i följande form för personer som har svårt att tillgodogöra sig texter på svenska Procent av alla svarande (504 st) På andra språk än svenska 39,5 % I särskild lättläst form, s.k. lättläst svenska 31,5 % Genom automatisk uppläsning av text 23,4 % På svenskt teckenspråk, i form av teckenspråksfilmer 6,5 % I annan form 8,9 % andra språk via automatisk översättning på sina webbsidor (Google Translate). Dessa språk har inte räknats med. Som framgår av tabellen säger de flesta som har information på andra språk än svenska att de har det på engelska (96,3 %). Långt efter, men ändå högt på listan, ligger de stora europeiska Tabell 3. Svarande som säger sig ha information på engelska och andra språk. Enbart engelska Även andra språk Har inte angivit språk Totalt Antal (procent) 103 (51,8) 86 (43,2) 10 (5,0) 199 Andel av de som angivit språk (189 st) 54,5 % 45,5 % Andel av alla svarande (504 st) 20,4 % 17,1 % 15 Rapport 2.indd 15 2010-06-24 10:47:42
Tabell 4. De 25 mest använda språken. Språk Antal svarande av 189 Procent Engelska 182 96,3 Tyska 47 24,8 Finska 39 20,6 Spanska 31 16,4 Franska 29 15,3 Arabiska 20 10,6 Persiska 16 8,5 Sydkurdiska (sorani) 11 5,8 Bosniska-kroatiska-serbiska (BKS) 11 5,8 Somaliska 10 5,3 Turkiska 9 Polska 9 Kroatiska 9 Ryska 8 Romani (romani chib) 8 Meänkieli 8 Samiska 7 Bosniska 6 Albanska 6 Serbiska 5 Italienska 5 Nordsamiska 4 Jiddisch 4 Estniska 4 Thai 3 språken på 15 25 procent, tillsammans med finskan, det största modersmålet i Sverige i dag. Därefter följer arabiska, det näst största modersmålet om man inte räknar bosniska, kroatiska och serbiska som ett språk, på drygt 10 procent, och persiska strax efter. Kring femprocentsstrecket ligger flera språk, bl.a. sydkurdiska, BKS och somaliska. BKS används i detta sammanhang ofta för att visa att man behandlar språken i det forna Jugoslavien som ett språk, inte som flera. Språkligt sett är skillnaderna mellan språken små vilket motiverar att de behandlas som samma språk, men politiskt sett är det en känslig fråga. Det gör att vissa myndigheter väljer att informera till alla från före detta Jugoslavien på samma språk (BKS), medan andra gör det på flera, vilket också framgår av tabellen. Problemet är att BKS också kan stå som samlingsterm för alla språken, vilket gör att vi inte kan vara säkra på hur svaren i undersökningen ska tolkas. Avses med BKS ett språk eller flera? På liknande sätt uppstår problem med att tolka innebörden av samiska, romani och andra samlingsnamn för språk med flera varieteter, där skillnaderna ofta är så stora att talarna har svårt att förstå varandra. En myndighet kan ha svarat att den har information på samiska, vilket gör att vi inte vet om det rör sig om en eller flera varieteter. En annan kan ha varit mer precis. I tabellen förekommer därför olika beteckningar på vad som kan betraktas som samma språk beroende på vad uppgiftslämnaren valt att skriva: samiska, nordsamiska, lulesamiska eller sydsamiska. Det måste man ta hänsyn till när man bedömer uppgifterna i tabellen. För samiskans del innebär det att språket hamnar högre upp på listan om man samlar alla varianter under beteckningen samiska (17 myndigheter, 9 %, har angivit att de har information på samiska, nordsamiska, lulesamiska eller sydsamiska). Motsvarande gäller också bl.a. BKS (31 = 16,4 %) och romani (12 = 6,3 %). Det skulle föra upp samiska till plats 8, bosniska-kroatiska-serbiska till plats 4 (delad med spanska) och romani till plats 10 på listan i tabell 4. 16 Rapport 2.indd 16 2010-06-24 10:47:43
De som i enkäten uppgivit att de har information i annan form hänvisar i många fall till hur organisationens webbplats kommer att utvecklas framöver. Ett annat vanligt svar är att man har gjort uppläsning av texter möjlig genom tekniska anpassningar. Ett exempel: Vår site är tekniskt anpassad för att fungera med de läsverktyg som synskadade använder, t.ex. för uppläsning. Vi har valt att jobba så istället för att själva tillhandahålla uppläsningen. De tekniska anpassningarn är testade av både Funka.nu och av en synskadad person som själv använder läsverktyg. Det är på sin plats att påpeka att en undersökning av de språk och representationsformer som diskuteras här också bör kompletteras med en bedömning av webbplatsernas tekniska tillgänglighet. Det är, som sägs ovan, viktigare att webbplatsen har de tekniska förutsättningar som krävs för att blinda eller personer med synnedsättning ska kunna använda egna hjälpmedel, än att det finns en funktion för att läsa upp text på webbplatsen. Utöver det är det rimligt att anta att en uppläsningsfunktion kan fungera som stöd också för andra, t.ex. personer med läsoch skrivsvårigheter och för personer med annat modersmål än svenska. Men det är en fråga som återstår att undersöka. Vilka som använder uppläsningsfunktionerna, och hur ofta, har vi inte hittat några uppgifter på. Metoder och resultat i jämförelse Att så många hänvisar till planerade förbättringar av tillgängligheten på sina webbplatser lovar väl för framtiden, men att döma av SKL:s och Språkrådets undersökningar är det svårt att se att några märkbara förbättringar sedan Handisams undersökning 2007. Sammanfattningsvis kan man säga att resultatet i Språkrådets enkät stämmer ganska väl med Handisams undersökning, som båda visar ett klart högre resultat än SKL:s undersökning. Avkommunerna i SKL:s undersökning visade sig 24 % ha information på lättläst och 3 % i form av teckenspråksfilmer. Av de statliga myndigheterna i Handisams undersökning uppger 37 % att de har information på lättläst svenska och 7 % att de har det på teckenspråk. Det kan jämföras med de statliga myndigheterna, kommunerna och landstingen i Språkrådets undersökning där 31,5 % uppgav att de hade information på lättläst och 6,5 % på teckenspråk. När det gäller användningen av funktioner för automatisk uppläsning av text på webben, som efterfrågas i SKL:s och Språkrådets undersökningar, överensstämmer resultatet väl (23 resp. 23,5 %). Hur förklara de skillnader i resultat som finns? Att SKL:s undersökning genomgående visar ett lägre resultat beror sannolikt på att man där använde sig av observation i stället för enkäter som datainsamlingsmetod. Får man berätta själv visar man sig gärna lite duktigare än vad man är, och talar hellre om hur det snart kommer att bli än om dagens brister (kommentarerna i Språkrådets enkät ger flera exempel på det). I en studie av användningen av teckenspråk på webbplatserna hos såväl myndigheter som kommuner och landsting (Språkrådet 2010b), användes, liksom i SKL:s undersökning, observation som metod. Där observerades 4,4 % ha information i form av teckenspråksfilmer, ett resultat som överensstämmer väl med SKL:s undersökning. Man får alltså räkna med att siffrorna i Handisams och Språkrådets enkätundersökningar bör justeras nedåt något. Men man bör också betänka att man vid en observation av en webbplats inte alltid hittar vad som finns. Gör man en sammanvägd bedömning av de kvantitativa resultaten i de olika undersökningarna tycks användningen av lättläst på myndigheternas webbplatser ligga på runt 30 % och användningen av teckenspråksfilmer på knappa 5 %. Användningen av uppläsningsfunktioner på webbplatserna tycks ligga på drygt 20 %. Lite förenklat skulle man alltså kunna säga att var tredje webbplats på svenska myndigheter erbjuder information på lättläst, var femte har en uppläsningsfunktion och var tjugonde erbjuder teckenspråksfilmer. Och av resultatet från Språkrådets enkät att döma erbjuder två av fem myndigheter också information på andra språk än svenska på sina webbplatser. I nästan alla fall 17 Rapport 2.indd 17 2010-06-24 10:47:43
är engelska ett av dem, och i hälften av alla fall handlar det enbart om information på engelska. Det ger ett genomsnitt på 2,1 språk per svarande. Men det handlar som sagt inte bara om svenska och engelska. Det mest påfallande är de stora skillnaderna i antalet valda språk. Medan vissa enbart använder svenska, använder andra också engelska, medan åter andra kan använda en mängd andra språk för att nu ut med sin information. Det kan röra sig om 5, 10, 20 till ända uppemot 30 olika språk! Man skulle vilja veta mer om vad som ligger bakom olika val och hur väl valen motsvarar användarnas språkliga behov. Det är en angelägen uppgift för språk- och internetforskningen. Det är svårt att förklara det faktum att användningen av andra språk än svenska och engelska i SKL:s undersökning uppgavs vara så liten att den inte var värd att redovisa. Det enda språk utöver engelska som det redovisas siffror för är det svenska teckenspråket. Att resultatet för övriga språk inte redovisas kan tyckas märkligt med tanke på att Språkrådets undersökning visar att användningen av andra språk visserligen inte är stor, men långt ifrån obefintlig. I Språkrådets undersökning uppger drygt 17 % av alla uppgiftslämnare att de har information också på andra språk än svenska och engelska, och de anger i de flesta fall vilka språk det handlar om. Även om man också här kan vänta sig att Språkrådets undersökning visar högre siffror än SKL: s, bland annat av de skäl som anförts ovan, är det svårt att se att just kommunerna (som var föremål för SKL:s undersökning) till skillnad från andra offentliga organ knappt alls skulle använda andra språk än svenska och engelska. Det kan få en att misstänka att fokus i SKL:s undersökning legat på annat håll, och att dessa siffror inte ansetts tillräckligt intressanta att redovisa. Slutligen ska det påpekas att det inte räcker med kvantitativa undersökningar av webbplatserna. Kvantitativa studier måste kombineras med kvalitativa undersökningar av texternas användbarhet och kvalitet. Att kvaliteten på informationstexter ofta är undermålig rapporteras i flera studier, bl.a. i två studier om webbinformation på finska och svenskt teckenspråk på myndigheternas webbplatser som presenteras i Språkrådets omvärldsanalys för 2009 (Språkrådet 2010a), och nedan under rubriken Webbinformation på finska och svenskt teckenspråk. Landstingens flerspråkiga webbinformation Konsultföretaget Nåfram, som arbetar med att hjälpa myndigheter och företag med flerspråkig kommunikation, har undersökt hur landstingen informerar om hälsa och sjukvård på andra språk än svenska (Nåfram, 2009). Det är en av få studier med fokus på användningen av flerspråkig information på svenska myndigheter som använder observation som metod och också säger något om informationens mängd och kvalitet. Studien har en hel det att säga om det aktuella läget om användningen av flera språk inom landstingens hälso- och sjukvårdsinformation. Resultatet visar att landstingen i genomsnitt översätter sin information till 6,6 språk (jfr med 2,1 i Språkrådets studie), men skillnaderna mellan landstingen är oväntat stora. Fem landsting har översatt till 10 språk eller fler, medan fem andra landsting har valt att översätta till två språk eller färre. Kronobergs Län erbjuder information på flest språk, 21 språk utöver svenska, men informationsmängden på några av dessa språk är starkt begränsad. De språk som flest landsting har valt att översätta till är engelska (20 landsting), tyska (13), arabiska (12), bosn/kroa/serb (11) och spanska (10). Information på finska finns i 8 av 21 landsting, och på teckenspråket i 4 landsting. Enstaka texter på meänkieli, nord- och lulesamiska fanns i Norrbotten. 10 landsting av 21 har inte översatt någonting alls till något av de nationella minoritetsspråken, vilket visar att regeringens vilja att stärka de nationella minoriteternas ställning inte hade slagit igenom vid tiden för undersökningen. Av cirka 175 000 personer som är födda i Finland det största språket i Sverige efter svenskan och också skyddat som nationellt minoritetsspråk bor endast cirka 75 000 i län som erbjuder någon form av information på finska. Landstinget i Stockholms län gav vid tiden för 18 Rapport 2.indd 18 2010-06-24 10:47:43
undersökningen ingen information på finska, trots att många finskfödda bor i området och trots att Stockholm från och med januari 2010, tillsammans med många andra kommuner i Mälardalen, ingår i förvaltningsområdet för finska. Det innebär att kommunen enligt lag har skyldighet att ge information på finska. 4 I studien konstateras följande: Stora skillnader i navigering och gränssnitt gör det svårt för den enskilde att hitta information på sitt språk. Det är betydande skillnader mellan landstingen i val av språk och mängden information som översatts till respektive språk. Kvaliteten är ojämn. Informationen är ofta bristfällig, lösryckt ur sitt sammanhang eller obefintlig. E-tjänster på andra språk än svenska saknas helt. Landstingen arbetar på olika håll med att ta fram samma sorts information. Det föreslås att landsting och andra myndigheter samarbetar för att ta fram information och riktlinjer, och ser till att de implementeras. Utökad samverkan mellan landstingen kan öka medborgarnyttan och förbättra kostnadseffektiviteten, slår rapporten fast. I likhet med rapporten kan man dra slutsatsen att det är uppenbart att samordning och samarbete mellan landstingen saknas. Det är också tydligt att generella riktlinjer för flerspråkig information saknas, och att brist på statistik om hur många som talar ett visst språk gör det svårt att tillgodose behoven. Webbinformation på finska och svenskt teckenspråk Ytterligare två mindre undersökningar av webbinformation på finska och svenskt teckenspråk styrker den negativa bild som Nåframs studie ger av tillgängligheten till information på de nationella minoritetsspråken på myndigheternas webbplatser 5. År 2004 gjordes en undersökning av förekomsten av finska på de statliga myndigheternas och kommunernas webbplatser (Kuusela & Meski 2004). Endast ca tio procent hade då någon finskspråkig information. I december 2009 följdes denna undersökning upp genom en kartläggning av förekomsten av finska på webbplatserna hos såväl de gamla som de nya förvaltningskommunerna, totalt 23 kommuner (Språkrådet 2010a). I jämförelse med 2004 hade de fem kommunerna i norra Sverige (de gamla förvaltningsområdena) förbättrat sin information på finska. Som exempel kan nämnas att Det är också Gällivare och Kiruna år tydligt att 2004 inte hade någon finska alls på sina webbplatser men att båda kommunerna i dag har information om minoritetspolitiska handlingsprogram, och att Kiruna information dessutom har information om hemtjänst m.m. saknas. Av de nya förvaltningsområdena hade Södertälje ingen information på finska 2004 men berättar i dag mångsidigt om kommunen på finska. Också Stockholm ger utförlig information om kommunen på finska. Vad gäller de övriga nya förvaltningskommunerna fanns i december 2009 stora brister i myndighetsinformationen på finska på nätet. Många kommuner saknade helt och hållet sådan information. Det gällde Botkyrka, Hallstahammar, Haninge, Håbo, Köping, Sigtuna, Tierp, Upplands-Bro, Älvkarleby, Österåker och Östhammar. Anmärkningsvärt är att några av dessa kommuner i stället för egen information på finska erbjöd Google-översättningar av de svenska texterna. Resultatet kan vara till nytta för den 4. Sedan undersökningen gjordes har Stockholms kommun utarbetat webbinformation på finska, se nästa avsnitt. 5. Intressanta studier av mindre omfattning görs även inom ramen för kursen Det flerspråkiga Sverige på Uppsala universitet, se www.valentin.uu.se. Kontakt: Leena Huss. generella riktlinjer för flerspråkig 19 Rapport 2.indd 19 2010-06-24 10:47:44
som bara vill ha en grov uppfattning av innehållet, men som god översättning duger den inte. Språket är långt ifrån att vara vårdat, enkelt och begripligt, som det ska vara enligt språklagens 11. I Språkrådets omvärldsanalys för 2008 konstaterades att myndigheterna i ökad grad hade börjat lägga ut information på det svenska teckenspråket. Under hösten 2009 granskade Språkrådet myndigheternas information på teckenspråk (Språkrådet 2010b). Av 416 statliga myndigheter hade endast 18 myndigheter teckenspråkig information på sina webbplatser, d.v.s. 4 procent. Av landets 290 kommuner hade 7 information på teckenspråk (2 %). Tittar på man på landstingens webbplatser ser det bättre ut: 7 av 20 landsting har teckenspråkig information (35 %). Men det ska påpekas att det, liksom vad gäller översättning till andra språk, är en mycket liten del av dessa webbplatsers innehåll som är översatt till teckenspråk. Men språklig tillgänglighet handlar inte enbart om att lägga ut teckenspråksfilmer. De teckenspråkiga måste också förstå innehållet. Språkrådets granskning visade att översättningarnas kvalitet varierar mycket. Problemet är att det i dag saknas kvalitetskontroll av översättare till teckenspråk. De upphandlande myndigheterna kan inte bedöma översättningarnas kvalitet. I rapporten föreslås en rad åtgärder för att förbättra den teckenspråkiga informationen på myndigheters webbplatser, bl.a. kvalitetssäkring genom att ta fram tydliga riktlinjer och utbilda, auktorisera och rekommendera översättare. Behovet av handlingsplaner och stöd i arbetet med att informera de nationella minoriteterna är stort. I en enkät till kommunerna från Integrationsdepartementet (2008) uppger endast 7 % att de har en handlingsplan för arbetet med nationella minoriteter enligt regeringens strategi, 44 % säger sig behöva stöd i informationsarbetet. Erfarenheterna från Språkrådets arbete med att besvara språkfrågor visar på samma sätt att behovet av stöd för att hantera flerspråkig information växer. Vilka möjligheter till stöd för flerspråkig informationsspridning finns då att tillgå? Vägledning för webbtillgänglighet I syfte att förbättra tillgängligheten på webben har olika rekommendationer tagits fram. Stort inflytande har samarbetsorganisationen W3C och initiativet WAI (Web Accessibility Initiative) med sina internationella standarder och riktlinjer för tillgänglighet på webben 6. W3C publicerar även instruktiva texter och exempel på engelska och andra språk (men mycket lite på svenska) som stöd för internationalisering och lokalisering av webbplatser 7. Det handlar om hur man på en webbsida rent tekniskt specificerar språk och hanterar teckenuppsättningar, skrivriktningar, webbadresser m.m. på olika språk. WAI:s riktlinjer för tillgänglighet på webben har översatts och omarbetats för svenska förhållanden av Verva i Vägledningen 24-timmarswebben (Verva 2006). Ansvaret för den har, efter en tid av ovisshet som följde på nedläggningen av Verva 2008, lagts på den nyligen tillsatta E-delegationen 8. I glappet mellan Vervas nedläggning och E-delegationens övertagande har riktlinjerna på privat initiativ gjorts tillgängliga på webben 9. Sedan december 2008 finns WAI:s riktlinjer i en ny version (WCAG 2.0). Enligt E-delegationens förslag till strategi för e-förvaltning (SOU 2009:86) ska den nya versionen översättas och införlivas i 24-timmarswebbens riktlinjer. Funka Nu har fått i uppdrag att översätta den. Handisam har riktlinjer för tillgänglighet, Riv hindren (Handisam 2007), för personer med funktions nedsätt ning 10. I dem behandlas bl.a. tillgänglighet till information och kommunikation, också i elektroniska medier. Riktlinjerna harmonierar väl med Vägledningen 24- timmarswebben. Men bortsett från rekommendationer om användningen av olika språkliga representationsformer (lättläst, tal, punktskrift m.m.) och det svenska teckenspråket vilket i 6. http://www.w3.org/wai/intro/wcag 7. http://www.w3.org/international/ 8. www.edelegationen.se 9. www.eutveckling.se 10. http://www.handisam.se/tpl/normalpage 325.aspx 20 Rapport 2.indd 20 2010-06-24 10:47:44
sammanhanget behandlas som ett representationsformat snarare än som ett eget språk saknas ett flerspråkigt perspektiv. Vägledningen 24-timmarswebben är en mycket viktig resurs, inte minst som stöd för myndigheterna i deras tillgänglighetsarbete. 11 Förutom riktlinjer innehåller den checklistor, kravmallar, exempel och hänvisningar. I vägledningen finns riktlinjer för teknisk tillgänglighet, men också för språklig tillgänglighet i form av klarspråk (5.4), lättläst (4.3.1), tal och punktskrift (8.2), teckenspråk (4.3.2) och andra språk (4.3.3). Dock finns mycket begränsad information om användningen av andra språk för att nå ut med information till personer med annat modersmål än svenska och till nationella minoriteter. Framförallt saknas goda exempel och hänvisningar till fördjupningstexter och beslutsunderlag. Och perspektivet är i huvudsak tekniskt, inte språkligt-kommunikativt. Avsnittet om andra språk (4.3.3) i vägledningen hänvisar till webbplatsen Sverige.se för grundläggande information till medborgarna på flera språk om hur Sverige fungerar. Men webbplatsen lades ned med Verva och har ersatts av Sweden.se som har målet att marknadsföra Sverige utomlands. Där finns också flerspråkig information, men av en annan karaktär och för en annan målgrupp. Samhällsguiden (2009), en handbok i offentlig service som tidigare fanns gratis tillgänglig på Sverige.se, finns nu enbart i bokform. Migrationsverket har ett mer begränsat, men gratis, informationsmaterial på flera språk. 12 Likaså finns samhällsinformation för invandrare på svenska och spanska på Immigrantinstitutets webbplats 13, tillsammans med en encyklopedi med termer om invandring. Intressanta projekt för att ta fram gemensam flerspråkig samhällsinformation har nyligen gjorts av Länsstyrelsen i Gävleborgs län 14 och Botkyrka kommun i Stockholm 15. Länsstyrelsen i Kronoberg fick hösten 2009 ett regeringsuppdrag för att ta fram sådan information i regional samverkan, se avsnittet Integration och samordning nedan. Ett av få tillgängliga material av allmän karaktär som uteslutande ägnar sig åt att ge rekommendationer för flerspråkig kommunikation är guiden Nå ända fram (2002) från tidigare Integrationsverket. Det är ett häfte på några sidor med rekommendationer om hur man når ut med information till personer med annat modersmål än svenska, t.ex. om språkval. Eftersom Integrationsverket lagts ner är materialet numera herrelöst och uppdateras inte heller, men det går fortfarande att få tag på i elektronisk form, t.ex. på Botkyrka biblioteks webbplats 16. Det finns dessutom en del andra instruktiva och informativa texter om webbtillgänglighet, klarspråk och lättläst som kan vara till hjälp i arbetet med att nå ut med information till personer med annat modersmål än svenska, t.ex. Tillgängliga webbplatser i praktiken (Englund och Sundin 2004), Lättläst så funkar det (Sundin 2007). Det finns också exempel på internt framtagna riktlinjer för flerspråkig information i offentlig verksamhet som förtjänar att lyftas fram, t.ex. Riktlinjer för översättning i Försäkringskassan (2008) och Kommunförbundet Norrbottens (2008) folder om översättning till nationella minoritetsspråk. Se bilaga 1 för en samling hänvisningar till instruktiva texter som kan vara till hjälp vid utformning av flerspråkig information och kommunikation på webben. Mångspråkigheten i dagens Sverige ställer höga krav på kommunikationen mellan myndigheter och medborgare, om information ska vara tillgänglig för alla med hänsyn till olika språkliga behov och rättigheter. Situationen ställer också 11. 41 % av myndigheterna följer dem enligt Handisams undersökning Hur tillgänglig är statsförvaltningen 2007? (Handisam 2008). Se även http://verva.24-timmarswebben.se/master.html?http://verva.24-timmarswebben. se/web/t/page.aspx^id=5475.htm 12. http://www.migrationsverket.se/ 13. http://www.immi.se/ 14. http://www.lansstyrelsen.se/gavleborg/projektwebbar/ Integrationsprojektet/ 15. http://www.botkyrka.se/vuxenutbildning/undermapparvux/49784.html 16. www.mkc.botkyrka.se/biblioteket/publikationer/naandafram.pdf 21 Rapport 2.indd 21 2010-06-24 10:47:44