Den mikrobiella arbetsmiljön vid insamling av matavfall RAPPORT 2008:14 ISSN 1103-4092

Den mikrobiella arbetsmiljön vid insamling av matavfall RAPPORT 2008:14 ISSN 1103-4092

Förord En återkommande frågeställning i kommuner som har eller som planerar att införa insamling av matavfall är om renhållningspersonalen på något sätt skulle vara mer exponerade för organiskt damm eller inte. Avfall Sverige har genom två examensarbetare på Göteborgs Universitet, Sara Wester och Dan Gorga, undersökt ovanstående frågeställning, dels genom litteraturstudie och dels genom fältstudier. Över 100 rapporter och publikationer står som grund för litteraturstudien och hundratals avfallsutrymmen har studerats. Studierna visar att det inte finns någon signifikant skillnad i exponering vad gäller blandat hushållsavfall och utsorterat matavfall. Men det finns en del hjälpmedel på marknaden som kan tillämpas för att ännu mer förbättra arbetsmiljön för renhållningspersonalen. Malmö september 2008 Håkan Rylander Ordf. Avfall Sveriges Utvecklingskommitté Weine Wiqvist VD Avfall Sverige 1

Sammanfattning För att uppnå ett hållbart samhälle, där inte mer resurser än vad som kan återföras tas ut, krävs det mer återvinning, återanvändning och mer materialeffektivitet. Genom att samla in hushållens matavfall separat kan näringsämnen återvinnas, energi och biogas utvinnas och därmed bidra till att nå ett mer hållbart samhälle. Biologisk behandling av matavfall förväntas öka och idag behandlas omkring 10 procent av hushållsavfallet biologiskt. I kärlen där matavfall slängs kan det bildas mögel, svampar och bakterier, som vid tömning av kärlen och containrar kan ge upphov till ett organiskt damm. Rapportens syfte har bland annat varit att utreda och sammanställa eventuella hälsoeffekter för bioaerosoler, identifiera vad eventuella skillnader i förekomsten av mögel mellan kommuner kan bero på, samt att belysa vilka åtgärder som kan vidtas för att minska exponeringen för bioaerosoler. Rapporten består av två delar, en litteratur- och en fältstudie del. Vidare omfattar denna studie endast den mikrobiella arbetsmiljön. Avfallsinsamlare exponeras för en blandning av bioaerosoler vid insamling av avfall, vilket beror på olika parametrar, som väderförhållanden, insamlingssystem och typ av förvaring. Bioaerosoler utgörs bland annat av bakterier, endotoxin, svampar och organiskt damm. Den främsta exponeringskällan består av svamp och svampsporer som utgör cirka 85 procent av den totala mikrofloran. Avfallsinsamlare exponeras för årstidsberoende koncentrationer av bioaerosoler och exponeringen är lägre jämfört med andra arbetsmiljöer med bioaerosolexponering. Vid jämförelse av blandat hushållsavfall och matavfall visar rapporten, att det inte förekommer några signifikanta skillnader mellan dessa typer av avfall och bioaerosolexponering. Hälsorisker med bioaerosolexponering avgörs främst av långtidsexponering för låga koncentrationer och exponering för höga koncentrationer under en kort period. Hälsopåverkan av bioaerosoler utgörs av infektions- och andningssjukdomar. Överlag har inga allvarliga hälsorisker rapporterats för avfallsinsamlare. De vanligaste symptomen som rapporterats är andningssymptom och luftvägsinflammation, men även mag-tarmsymptom kan vara vanliga. För närvarande är det inget land som har satt något lagligt bindande gränsvärde vad gäller mikroorganismer i arbetsmiljön. Dock finns det föreslagna gränsvärden, men dessa är inte uppsatta för avfallsinsamlare. De kan ändå fungera som riktvärden. När det gäller exponering för endotoxin och organiskt damm exponeras avfallsinsamlare generellt under de föreslagna gränsvärdena. För bakterier och främst svampar kan gränsvärden ibland överskridas. Olika insamlingssystem för matavfall kan påverka uppkomst och exponering för bioaerosoler. Insamlingsfrekvens, arbetssätt, teknologi i samband med fordon och insamlingsutrustning är exempel på påverkande faktorer inom insamlingssystemet. Tekniska åtgärder för att minska exponering för bioaerosoler utgörs till exempel av hög inlastningshöjd, plastgardiner och ventilationssystem på fordon. Användning av insatssäck i kärl är andra exempel på åtgärder. Övriga åtgärder kan vara att undvika manuell överflyttning av påsar mellan säckar eller kärl. 2

En förebyggande åtgärd kan även vara att aktualisera arbetsmiljöfrågor, för avfallsinsamlare och tjänstemän inom branschen. Information eller utbildning om exponering för bioaerosoler i arbetet kan utgöra ett delmoment inom arbetsmiljöfrågorna. 3

Innehåll 1 Inledning...5 1.1 Bakgrund...5 1.2 Syfte med rapporten...5 1.3 Metod och förutsättningar...6 1.4 Omfattning och avgränsningar...6 1.5 Ordförklaringar och förkortningar...7 2 Exponering vid insamling litteratursammanställning...9 2.1 Bakterier...9 2.2 Endotoxin...10 2.3 Svampar...10 2.4 Organiskt damm... 11 2.5 Hälsoeffekter vid exponering för bioaerosoler...12 2.5.1 Standardisering...14 2.5.2 Gränsvärden... 15 2.6 Blandat hushållsavfall jämfört med matavfall, samt andra arbetsmiljöer... 15 3 Exponering vid insamling fältstudie... 16 3.1 Påverkande faktorer fysiska... 17 3.2 Påverkande faktorer insamlingssystem...18 3.2.1 Insamlingsutrustning...18 3.2.2 Fordon...21 3.2.3 Arbetssätt...23 3.2.4 Soprum...24 4 Förebyggande åtgärder för att minska bioaerosolexponeringen...25 4.1 Personliga skyddsåtgärder...25 4.2 Tekniska skyddsåtgärder...25 5 Diskussion...26 6 Slutsatser... 28 7 Referenser...29 Bilagor 1. Fastställda och föreslagna gränsvärden för bioaerosoler 2. Bakterierexponering för avfallsinsamlare. 3. Endotoxinexponering för avfallsinsamlare.. 4. Svampexponering för avfallsinsamlare. 5. Organiskt dammexponering för avfallsinsamlare. 6. Exponering för totala mängden mikroorganismer för avfallsinsamlare. 7. Beskrivning, sjukdomarna/symptom 8. Undersökningar av symptom eller effekter associerade med avfallsinsamling. 9. Bioaerosolexponering i olika arbetsmiljöer. 4

1 Inledning För att uppnå ett hållbart samhälle har återanvändning av material och utnyttjande av resurser blivit en viktig del av dagens miljöarbete (Rylander, 2001). Åtgärder sedan 1990 talet, med bland annat ökad källsortering och förändrade behandlingar av avfall har gjort att deponering i Sverige har minskat, medan materialåtervinning, biologisk behandling och förbränning med energiutvinning har ökat (Naturvårdsverket, 2007). Trots att dagens avfallshantering är mer resurseffektiv fortsätter dock avfallsmängderna att öka och mängderna hushållsavfall har till exempel ökat med 24 procent mellan 1994 och 2005 (Naturvårdsverket, 2007). Genom biologisk behandling av matavfall, rötning eller kompostering, kan näring och energi utvinnas från avfallet. I dag behandlas omkring 10 procent av blandat hushållsavfallet biologiskt, men detta förväntas att öka. Ett nationellt mål är att 35 procent av matavfallet ska behandlas biologiskt år 2010. I nuläget samlas matavfall in för central behandling i 133 kommuner, men fler kommuner planerar att införa insamling av utsorterat matavfall (Avfall Sverige, 2008). I kärlen där matavfall sorteras kan det bildas mögel, svampar och bakterier, som vid tömning av kärlen och containrar kan ge upphov till ett organiskt damm. Därför är det viktigt att utreda eventuella hälsoeffekter kring det organiska dammet, eftersom det kan påverka insamlingen av matavfall i Sverige. Projektet initierades av Avfall Sverige och utfördes av Dan Gorga och Sara Wester som två separata 20 p examensarbeten vid Göteborgs universitet. Denna rapport är en sammanfattning av dessa två examensarbeten. I referensgruppen har Avfall Sveriges expertgrupp inom insamling av matavfall ingått samt Anna Thelberg från Gästrike Återvinnare. 1.1 Bakgrund Motiven till att Avfall Sverige tagit initiativ till en rapport beträffande bioaerosolexponering för avfallsinsamlare är: Att det uppkommit indikationer i vissa kommuner om att organiskt damm förekommer i samband med insamling av matavfall. Att avfallsinsamlare har uttryckt funderingar över eventuella hälsoeffekter för organiskt damm som observerats. Att förebygga ohälsa och utreda riskerna i arbetet för att uppnå en hälsosam miljö. Att ge kommuner som har insamling av matavfall eller planerar att införa ett sådant system hjälp att minimera förekomsten av organiskt damm vid hämtning. 1.2 Syfte med rapporten Rapporten har som syfte: Att utreda och sammanställa eventuella hälsoeffekter för bioaerosoler. 5

Att utreda gränsvärden vad gäller den mikrobiologiska arbetsmiljön som kan användas för avfallsinsamlare. Att utreda exponeringen för bioaerosoler hos andra arbetsmiljöer. Att identifiera vad eventuella skillnader i förekomsten av mögel mellan kommuner kan bero på. Att undersöka hur exponeringen för bioaerosoler kan minskas vid insamling. Att belysa vilka åtgärder som kan vidtas för att minska exponeringen för bioaerosoler. 1.3 Metod och förutsättningar Rapporten består av två delar, en litteratur- och en fältstudiedel. I den första delen redovisas den generella exponeringen för bioaerosoler, hälsoeffekter, bioaerosolexponering i andra arbetsmiljöer med mera. Som underlag för litteraturdelen har främst publicerade vetenskapliga artiklar använts. Fältstudiedelen fokuserar på att belysa faktorer som påverkar bioaerosolexponering vid insamling av matavfall samt redogör för praktiska åtgärder för att minska exponeringen. Metodik som använts för denna delstudie utgörs främst av djupintervjuer med avfallsinsamlare och tjänstemän samt egna observationer från åtta olika kommuner. Litteraturstudier i form av publicerade vetenskapliga artiklar har även använts. 1.4 Omfattning och avgränsningar Denna rapport är inriktad endast på den mikrobiologiska arbetsmiljön och innefattar bioaerosoler och mikroorganismer, samt exponering för dessa genom inandning. Vad gäller fält delen är denna inriktad på insamling av matavfall från flerfamiljshus, vilket representeras av matavfall från lägenheter i städer. Insamling av matavfall från villahushåll ingår inte i studien, eftersom insamlingssystem och hämtningsutformning ofta är annorlunda och innebär mindre exponering. Rapportens omfattning och avgränsningar utgörs av följande: Omfattar: Endast den mikrobiologiska arbetsmiljön. Endast insamling av matavfall från flerfamiljshus. Endast insamling av matavfall i papperspåsar och bioplastpåsar. Endast kärlhämtning med baklastare. Endast förbättringar av den mikrobiella arbetsmiljön ur exponeringssynpunkt. Avgränsningar: Lättflyktiga ämnen eller avgaser från trafiken omfattas ej. Arbetsskador eller arbetsrelaterade belastningar och andra fysiska åkommor behandlas inte. Senare processer vid avfallsbehandling undersöks inte. Omfattar inte kvalitetsaspekter på det utsorterade matavfallet. Inga andra arbetsmiljöaspekter tas hänsyn till. Omfattar inte påverkan på behandlingen, miljöpåverkan, etcetera. 6

1.5 Ordförklaringar och förkortningar Agens: Påverkande faktorer som till exempel mikroorganismer, eller skadliga substanser som dessa producerar/avger. Aktinomyceter: Grampositiva bakterier med ett trådformigt, grenat växtsätt som påminner om svamparnas hyfer. Allergen: Allergiframkallande ämne. Aspergillus: Det vetenskapliga namnet på borstmögel. Atopi: Ärftlig benägenhet att utveckla hösnuva, allergisk astma samt ett torrt kliande eksem. Automatiskt liftsystem: Automatisk tömning av avfallskärl i fordon. När kärlet fästs på liftsystemet hissas det automatisk upp och töms med hjälp av sensorer. Bioaerosoler: Luftburna partiklar med biologiskt ursprung. Bioavfall: Lätt nedbrytbar avfall som innehåller matavfall och trädgårdsavfall. Bronkiol: Luftrörsträdets finaste förgrening med en rördiameter understigande 1 mm. Cfu/m 3 : Koloniformade enheter per kubikmeter luft, används som enhet för bestämning av levande mikroorganismer med hjälp av odling. Emission: Utsändande, utsläppande, utgivning av partiklar eller strålning. EU/m3: Endotoxin enheter per kubikmeter luft. Exponering: Utsättande för ett ämne eller miljöfaktor, t ex genom inandning, förtäring eller hudkontakt. Glukan: En komponent i cellväggen på mögelsporer och som kan användas som indikator för mögelförekomst. Gramnegativa bakterier: Bakterier med en cellvägg uppbyggd av ett tunt lager peptidoglykan omgivet av ett yttermembran. Grampositiva bakterier: Bakterier med en cellvägg uppbyggd av ett tjockt lager peptidoglykan. Halvautomatiskt liftsystem: Tömning av avfallskärl i fordon sker genom att personal håller in knapp vid sidan av inkastet på sopbilen för att hissa och tömma avfallskärlet. Immunglobulin A,G.E: Antikroppar, protein som produceras av kroppens immunförsvar och som har till uppgift att verka mot för kroppen främmande ämnen. ODTS: Organic Dust Toxic Syndrome. En akut icke-allergisk sjukdom som kännetecknas av ökande kroppstemperaturer, rysningar, torrhosta med flera. 7

Organiskt avfall: Avfall som innehåller organiskt kol, exempelvis biologiskt avfall och plastavfall. Prevalens: Epidemiologisk term, prevalensen av ett givet tillstånd, vid en viss tidpunkt, är det antal i en population som har tillståndet. 8

2 Exponering vid insamling litteratursammanställning Avfallsinsamlare exponeras för en rad olika ämnen, partiklar och mikroorganismer vid insamling av avfall. Dessa kan utgöras av både levande och döda bakterier och svampar samt svampsporer, endotoxin, glukan, lättflyktiga organiska ämnen etc. Undersökningar visar att människor som generellt arbetar med avfall mestadels exponeras för svamp, vilket utgör cirka 85% av den totala mikrofloran (Dutkiewicz, 1997). Avfallsinsamlare är exponerade till 78-99% av den totala mikrofloran för svampar och sporer, där en majoritet av svamparna tillhör släktet Penicillium spp och Aspergillus spp (Ducel et al., 1976, cf. Nielsen et al., 1995; Dutkiewicz, 1997). Det förekommer även att bakterier och sporer från aktinomyceter kan vara dominerande (Nielsen et al., 1997b). En beskrivning av de vanligaste agenser som avfallsinsamlare kan exponeras för görs nedan. 2.1 Bakterier Bakterier är mikroskopiskt små encelliga organismer, som förekommer i nästan alla naturliga miljöer, ofta i mycket stort antal. Som grupp har bakterier stor anpassningsförmåga och förmår konsumera nästan alla naturligt förekommande organiska och många oorganiska föreningar. Den inre uppbyggnaden hos bakterier varierar starkt beroende på art och rådande miljöförhållanden. De flesta bakterier omges av en cellvägg och cellväggen ger bakterierna deras form. Bakterier har stor betydelse och har avgörande funktioner i alla ekosystem, inklusive däggdjurs och andra organismers tarmsystem och andra miljöer. Ett stort antal bakteriearter koloniserar hud och slemhinnor i t.ex. munhålan och tarmen. De är väl anpassade till den miljö de lever i och ger normalt inte upphov till sjukdom, men om värden har nedsatt infektionsförsvar kan även dessa bakterier orsaka sjukdom. Bakteriers förmåga att framkalla sjukdom bestäms av värdens försvar, bakteriens förmåga att övervinna detta försvar samt det sätt på vilket bakterien sprids (Nationalencyklopedin, 2000). Föreslagna gränsvärden för bakterier (normal arbetsdag, 8 timmar): Mellan 10 4-10 5 cfu/m 3 (bilaga 1) Exponering avfallsinsamlare (medelkoncentrationer 1 ): Mellan 4 x 10 3-5 x 10 4 cfu/m 3 (bilaga 2) Kommentar: Avfallsinsamlare exponeras för en medelkoncentration av bakterier mellan 10 3-10 4 cfu/m 3, dock kan det finnas både toppar och dalar när det gäller exponeringen (bilaga 2). Bakterieexponeringen är säsongsberoende med mer exponering under sommarhalvåret, då tillväxtfaktorerna är mer gynnsamma. För närvarande finns det inga fastställda gränsvärden för bakterier, men för de föreslagna gränsvärdena exponeras avfallsinsamlare generellt under eller i likhet med dessa. Eftersom dessa gränsvärde inte 1 Med medel medelkoncentrationer menas medelexponering under en normal arbetsdag. 9

direkt kan översättas till avfallsinsamlare kan det ändå finnas risker, trots att bakteriehalterna ligger under gränsvärdena. 2.2 Endotoxin Endotoxin är en del av cellväggen hos gramnegativa bakterier, som utgörs av lipopolysackarider och är en beståndsdel av det yttre membranet hos gramnegativa bakterier. Lipopolysackarid är ansvarig för den toxiska effekten och som frigörs framförallt när bakteriecellen spricker. Endotoxin kan förekomma i en rad olika miljöer som till exempel, avloppsvatten, svinstallar, bomullsdamm och avfall (Arbetsmiljöverket, 2007). Föreslagna och lagliga gränsvärden för endotoxin (normal arbetsdag, 8 timmar): 50 EU/m 3-200 EU/m 32 (bilaga 1) Exponering avfallsinsamlare (medelkoncentrationer 3 ): 2,5 EU/m 3 82,1 EU/m 3 (bilaga 3) Kommentar: Exponering för endotoxin är överlag låg, även om den lägsta och den högsta medelkoncentrationen skiljer sig mycket åt (bilaga 3). Det kan finnas både toppar och dalar när det gäller endotoxinexponeringen, som bland annat är säsongsberoende. För endotoxin har det föreslagits ett hälsobaserat gränsvärde till 50 EU/m 3 för 8 timmars arbetsexponering (Heederik, Douwes, 1997). Exponeringar över detta gränsvärde kan innebära hälsorisker. Avfallsinsamlare exponeras överlag långt under detta gränsvärde, men vid ogynnsamma tillfällen kan koncentrationen vara något över detta gränsvärde. 2.3 Svampar Enligt beräkningar skulle det totala antalet svamparter vara runt 1,5 miljoner. Detta gör svampar till en av de största organismgrupperna (Nationalencyklopedin, 2000). Beroende på hur svamparna bildar sporer indelas de i huvudgrupperna sporsäckssvampar, basidiesvamapar, deuteromyceter och algsvampar. De flesta mögelsvampar tillhör gruppen deuteromyceter (Davila, Nilsson, 1997). Med mögelsvampar avses mikroskopiskt små svampar, som i naturen oftast lever av att bryta ned vegetabiliskt material. Vanliga mögelsvampar är borstmögel (Aspergillus-arter) och penselmögel (Penicilliumarter). Mögel medför risk för allergier och lungsjukdomar vid inandning av mögelsporer. Svamparna är uppbyggda av celltrådar, hyfer, vilkas styva väggar innehåller kitin. Svampar livnär sig av organiska ämnen och intar denna näring i löst form med hjälp av nedbrytande enzymer som utsöndras till omgivningen. Svampar använder sig av sporspridning för sin fortplantning (Nationalencyklopedin, 2000). Detta innebär att svampsporer förekommer överallt i vår miljö och mängden sporer i uteluft varierar med årstiden. Föreslagna gränsvärden för svampar (normal arbetsdag, 8 timmar): 2 Holländskt lagligt gränsvärde, 200 EU/m3 för 8 timmars exponering. 3 Med medelkoncentrationer menas medelexponering under en normal arbetsdag. 10

10 4-10 6 cfu/m 3 (bilaga 1) Exponering avfallsinsamlare (medelkoncentrationer 4 ): 10 3-10 6 cfu/m 3 (bilaga 4) Kommentar: Vid hantering av avfall är svampar och svampsporer den största exponeringskällan (Ducel et al., 1976, cf. Nielsen et al., 1995; Dutkiewicz, 1997). Svampexponeringen är säsongsvarierad, där svampkoncentrationen är högre under sommarhalvåret än under vinterhalvåret. Avfallsinsamlare kan exponeras för svampkoncentrationer högre än bakgrundsvärdena (bilaga 4). Jämfört med de lägsta föreslagna gränsvärdena för svampar är exponering normalt under de föreslagna gränsvärdena, men kan vid ogynnsamma tillfällen vara upp till 10 gånger högre än de föreslagna gränsvärdena. Därför bör åtgärderna för att minska exponering i första hand inriktas mot svampar och svampsporer. 2.4 Organiskt damm Organisk damm är vanligtvis definierade som aerosoler eller partiklar av mikrobiellt, växt eller animaliskt ursprung och används ofta synonymt med bioaerosoler. Bioaerosoler kan bland annat vara patogena eller icke-patogena levande eller döda bakterier, mögelsporer, virus, pollen, växtfibrer, komponenter av bakterier, etc. (Douwes et al., 2003). Fastställda gränsvärden för organiskt damm (normal arbetsdag, 8 timmar): 5 mg/m 3, hygieniskt gränsvärde från svenska arbetsmiljöverket för totalhalt organiskt damm. OBS: Gäller endast för totalhalt organiskt damm och inte för mikrobiologiska luftföroreningar. 3 mg/m 3, fastställt danskt gränsvärde (bilaga 1), gäller inte för mikrobiologiska luftföroreningar. Exponering avfallsinsamlare (medelkoncentrationer 5 ): 0,22 mg/m 3-0,59 mg/m 3 (bilaga 5) Kommentar: Vid insamling av matavfall uppstår det låga koncentrationer av organiskt damm (bilaga 5). Medelkoncentrationerna för organiskt damm skiljer sig inte mycket åt mellan varandra. För organiskt damm finns det fastställda gränsvärden från arbetsmiljöverket (5 mg/m 3 ) (Arbetsmiljöverket, 2005). När det gäller exponering för organiskt damm är avfallsinsamlare sällan exponerade över detta gränsvärde. Endast vid ett fåtal ogynnsamma tillfällen kan avfallsinsamlare tillfälligt exponeras för halter över arbetsmiljöverkets gränsvärde. Dessa tillfällen kan uppstå när det varit torr väderlek under lång tid och om det sker en stor omrörning bland avfallet. Därför är exponering för organiskt damm inte ett stort problem för avfallsinsamlare. Arbetsmiljöverkets gränsvärde för organiskt damm är dock inte framtaget för just avfallsinsamlare eller avfallshantering i allmänhet och gäller inte mikrobiella luft- 4 Med medelkoncentrationer menas medelexponering under en normal arbetsdag. 5 Med medelkoncentrationer menas medelexponering under en normal arbetsdag. 11

föroreningar. Även om exponeringen för organiskt damm är liten, kan inte detta tolkas som att hälsoriken är liten. En låg organisk dammhalt behöver inte innebära att det är en låg halt av exempelvis svampsporer eller andra mikroorganismer, som kan vara en hälsorisk vid höga koncentrationer i frånvaro av höga dammhalter. Sammanfattning: Avfallsinsamlare exponeras för en medelkoncentration av bakterier som oftast ligger under de föreslagna gränsvärdena (tabell 1), dock kan det finnas både toppar och dalar när det gäller exponeringen (bilaga 2). Exponering för endotoxin är överlag låg, även om den lägsta och den högsta medelkoncentrationen skiljer sig mycket åt (tabell 1). I likhet med bakterier kan det finnas både toppar och dalar när det gäller exponeringen, som bland annat är säsongsberoende. Avfallsinsamlare exponeras överlag långt under gränsvärdet. Vid insamlig av avfall kan svampexponeringen ibland vara högre än de förslagna gränsvärdena (tabell 1). När det gäller exponering för organiskt damm är avfallsinsamlare sällan exponerade över gränsvärdena (tabell 1). Endast vid ett fåtal ogynnsamma tillfällen kan avfallsinsamlare tillfälligt exponeras för halter över arbetsmiljöverkets gränsvärde. Tabell 1. Bioaerosolexponering för avfallsinsamlare jämfört med föreslagna eller fastställda gränsvärden. Typ Gränsvärde Avfallsinsamlares exponering (medelexponering, 8 timmar) Bakterier (cfu/m3) (bilaga 1) 10 4-10 5 4 x 10 3-5 x 10 4 (bilaga 2) Svamp (cfu/m3) (bilaga 1) 10 4-10 6 10 3-10 6 (bilaga 4) Endotoxin (EU/m3) (bilaga 1) 50-200 2,5 82,1 (bilaga 3) Organiskt damm (mg/m3) (bilaga 1) 3-5 0,22-0,59 (bilaga 5) 2.5 Hälsoeffekter vid exponering för bioaerosoler Dagligen utsätts människor för en rad olika mikroorganismer och bioaerosoler. Normalt orsakar dessa inga problem för människor. Damm innehåller bakterier och svamp, vanligtvist vid en koncentration av 104-1012 cfu/g (Dutkiewicz, 1997). Nivåer för utomhuskoncentration av luftburna svampsporer och bakterier ligger oftast mellan 10 3-10 4 /m 3 (Nielsen et al., 1997a; Davila, 1998). Generellt kan alla mikroorganismer orsaka hälsoproblem, speciellt om individens kondition, mottaglighet, immunitet och exponeringssituation är i ogynnsam kombination. De mest avgörande faktorerna är långtidsexponering för låga koncentrationer och exponering för höga koncentrationer under en kort period (Jager et al., 1997). Mikroorganismernas egenskaper och exponeringsvägar är andra avgörande faktorer (Davila, 1998). Upptag av bioaerosoler sker främst via luftvägarna vid inandning, därför kan hälsopåverkan urskiljas i form av: Infektionssjukdomar Infektionssjukdomar kan orsakas av virus, bakterier, svampar och protozoer. Överföringen av ett infektionsämne kan ske genom direktkontakt eller genom en smittspridande insekt (Douwes et al., 12

2003). Hos personer som arbetar på kompostanläggningar har det visats att de kan utsättas för en risk för infektioner av Aspergillus fumigatus, som är den dominerade svampen i komposteringsanläggningar. Exponering för Aspergillus-arter kan ge upphov till en infektion som karakteriseras av granulombildning i luftvägar eller lungvävnad och ibland öron. Dock är detta sällsynt och förekommer nästan enbart hos personer med nedsatt immunförsvar (Rylander, 2001). Andningssjukdomar Andningssymptom kan vara allergiska eller icke allergiska och är mest studerat i de fall organiskt damm varit associerat med hälsoeffekter. Symptomen kan vara lindriga, förhållanden som till en början inte påverkar det dagliga livet, till svåra kroniska andningssjukdomar. Generellt är yrkesrelaterade andningssymptom resultatet från luftvägsinflammationer orsakade av specifik exponering för toxiner, pro-inflammatoriska ämnen eller allergener. Arbetsrelaterad astma är icke-allergisk och kallas ofta för astmaliknade störning och har stor dominans hos lantbrukare och lantbruksrelaterade arbetare. En astmatisk arbetare med existerande astma som arbetar i en miljö exponerad för organiskt damm, kan förvärra sina astmasymptom, vid exponeringsnivåer som normalt inte inducerar några symptom hos andra friska arbetare (Douwes et al., 2003). Hälsoeffekter Exponering för bioaerosoler sker ofta i form av blandningar och en rad olika hälsoeffekter måste övervägas. De vanligaste sjukdomarna/symptomen som uppkommer vid exponering för organiskt damm eller mikroorganismer är: Toxisk pneumoni Luftvägsinflammation Allergisk alveolit Allergisk astma och rhinit Akut toxisk alveolit eller Organic Dust Toxic Syndrome (ODTS) Byssinos och långvariga inflammatoriska förändringar i luftvägarna med tryckkänsla i bröstet och hosta Irritation i ögon och besvär från de övre luftvägarna (För beskrivning av sjukdomarna/symptomen se bilaga 6) För avfallsinsamlare har överlag inga allvarliga hälsorisker rapporterats, dock när exponering för bioaerosoler är hög ökar risken att drabbas av en rad olika hälsoeffekter. Omfattningen av symtomen beror på exponeringsnivån. De vanligaste symptomen som rapporterats för avfallsinsamlare är: andningssymtom - irritation i näsan och halsirritationer luftvägsinflammation - hosta och inflammation i luftvägarna mag-tarmsymptom - diarré och illamående andra diffusa symptom - huvudvärk och trötthet (bilaga 7) (Allmers et al., 2000; Hansen et al., 1997; Ivens et al., 1997; Rylander, Thorn, 2001; Wouters et al., 2006) 13

Orsakat av: endotoxin svampar, mögel, glukan aktionmyceter avgaser Vilka bioaerosoler som orsakat dessa symptom är inte helt klarlagt, men endotoxin, svampar och aktinomyceter utpekas som möjliga framkallare. Undersökningar i miljöer med organiskt damm tyder på att endotoxin kan vara en viktig orsak till inflammation i luftvägarna. Exponering för endotoxin kan, förutom effekter i luftvägarna, också ge upphov till generella symptom som trötthet och huvudvärk, troligen på grund av att olika ämnen frisätts från lungan efter inandning av en aerosol (Thorn, 1998a). Symptomen är dock svåra att koppla till bioaerosolexponering, eftersom huvudvärk och trötthet är diffusa symptom som kan orsakas av många olika faktorer, såsom rökning och ålder. Magtarmsymptom som bland annat kan vara kräkningar och illamående, kan vara framkallade av lukten från ruttnande avfall och behöver inte tolkas som en reaktion på hög bioaerosolexponering. Avfallsinsamlare som arbetar med insamling i städer kan också vara exponerade för avgaser från trafiken. Studier där invånare i urbana områden jämförs med invånare i lantliga områden visar en signifikant association med fler andningsbesvär för invånare i urbana områden. Därför kan andningssymptom för avfallsinsamlare också delvis orsakas av exponering för avgaser (Hansen et al., 1997). Manuell hantering av avfall är i vissa fall oundvikligt vid insamling av avfall, och avfallsinsamlare har oftast inga möjligheter till att tvätta sig under arbetspasset. Arbetarnas händer blir kontaminerade av olika mikroorganismer, som också fastnar på arbetarnas kläder och bidrar till en ökad koncentration av mikroorganismer och föroreningar vid andningszonen (Poulsen et al., 1995a). Andra relevanta vägar kan vara exponering genom sväljning, via exempelvis smutsiga händer när man äter, snusar eller röker (Ivens et al., 1997), vilket också ökar risken att drabbas av bland annat diarré och andra hälsoeffekter. Sammanfattning: Även om avfallsinsamlare exponeras för relativt låga koncentrationer av olika bioaerosoler, så finns det risk att drabbas av olika hälsoeffekter. Främst gäller detta effekterna i form av olika andningssymptom som irritationer och hosta, luftvägsinflammation och mag-tarmsymtom som diarré och illamående. Andra vanliga symptom är huvudvärk och ovanlig trötthet. Oftast är dessa symptom vanligast under sommarhalvåret då exponering är högre. Vad som orsakat dessa symtom är inte helt kartlagt, men endotoxin, svampar och aktinomyceter utpekas som möjliga framkallare, dock kan även avgaser framkalla dessa symtom. 2.5.1 Standardisering Syftet med att mäta halten mikroorganismer i arbetsmiljön kan vara att vilja ta reda på vilka halter personalen utsätts för eller att personalen drabbats av hälsoproblem där mikroorganismer misstänks vara orsaken. Hälsoeffekterna i arbetsmiljön beror oftast på inandning av luftburna mikroorganismer. 14

Därför görs de flesta mätningar av mikroorganismer som en bestämning av halten i luft. Vid provtagning och analys förekommer dock följande problem: Ingen standard för att mäta luftburna mikroorganismer. Stora skillnader på riktlinjer för provtagningsstrategi, uppsamling och analys. Bra metoder saknas för vissa mikroorganismer. Många hälsoskadliga mikroorganismer är ej identifierade i dagsläget. Dessa problem försvårar uppskattningen och jämförelsen av olika resultat och hälsorisker. 2.5.2 Gränsvärden Att använda sig av tidigare nämnda föreslagna gränsvärden och jämföra dessa med värden som avfallsinsamlare utsätts för är inte okomplicerat. Därför är det för närvarande inget land som har satt något lagligt bindande gränsvärde vad gäller mikroorganismer i arbetsmiljön. Detta gäller med undantag för Holland, som är ett av de länder där man kommit längst. Ett temporärt lagligt bindande gränsvärde för endotoxin (200 EU/m 3 ) har fastställts där, som gäller från 1 januari 2003 (Douwes et al., 2003).Vidare måste förhållandena vid fastställande av avfallsinsamlares exponeringshalter och gränsvärdena vara jämförbara för att kunna användas. Inget av de föreslagna gränsvärdena är föreslagna för avfallsinsamlare utan de flesta gäller vid arbetsexponering eller yrkesmiljöer som lantbruk, sågverk, spannmålindustrier och bomullsfabriker. Oftast beror detta på att det är i dessa yrkesmiljöer som höga exponeringar för bioaerosoler har uppmäts samt att det är i dessa yrkesmiljöer som undersökningarna är utförda. Även om det inte finns några gränsvärden som gäller för avfallsinsamlare, kan det genom att använda föreslagna gränsvärden som jämförelse av uppmätta resultat, ändå vara lättare sätta in åtgärder, eftersom det finns ett riktvärde att rätta sig efter. 2.6 Blandat hushållsavfall jämfört med matavfall, samt andra arbetsmiljöer Avfallshantering i en helt steril miljö utan några mikroorganismer är helt otänkbar. Avfallsinsamlare är exponerade för bioaerosoler oavsett vilket avfall de insamlar, dock verkar det inte finnas någon större skillnad mellan blandat hushållsavfall och matavfall (tabell 2). När det gäller andra arbetsmiljöer med bioaerosolexponering, så förekommer det hög exponering i de arbetsmiljöer där arbete sker inomhus. Dessa arbetsmiljöer ligger oftast över eller mycket över de föreslagna gränsvärdena (tabell 2, bilaga 8). Tabell 2. Bioaerosolexponering för blandat hushållsavfall och matavfall, samt andra arbetsmiljöer. Bakterier min-max (cfu/m 3 ) Svamp min-max (cfu/m 3 ) 15 Endotoxin min-max (EU/m 3 ) Organiskt damm min-max (mg/m 3 ) Hushållsavfallsinsamling 10 2-10 5 10 2-10 6 * 9-2 279 0,04-0,91 Matavfallsinsamling 10 3-10 4 10 3-10 6 * 4-7 182 0,08-0,68 Bommullspinnerier 10 3-10 5 10 3-10 5 20-7 790 * 0,3-15 * Kompostanläggning 10 3-10 7 ** 10 2-10 7 * 10-6 400 -

Bakterier min-max (cfu/m 3 ) Svamp min-max (cfu/m 3 ) Endotoxin min-max (EU/m 3 ) Organiskt damm min-max (mg/m 3 ) Lantbruk 10 3-10 5 * 10 2-10 8 ** 2-18 700 ** 3-9,1 * Reningsverk 10 2-10 6 * 10-10 3 38-321 700 ** - Spannmålsindustrier 10 2-10 3 10 3-10 9 ** 30-22 470 ** 0,3-56 ** Svinfarmar 10 3-10 6 * - 80-149 230 ** 0,5-23,5 ** Sågverk 10-10 3 104-108 ** 0-40 000 ** 0,29-10,15 * * över föreslagna gränsvärden. ** mycket över föreslagna gränsvärden. Sammanfattning: Överlag visar litteraturen att det inte förekommer några signifikanta skillnader mellan matavfall och blandat hushållsavfall. Möjligtvist kan matavfall innehålla mera svamp än blandat hushållsavfall. En förklaring till varför de båda typerna av avfall inte skiljer sig åt nämnvärt gällande bioaerosolexponering, kan vara att de har liknande sammansättning. Blandat hushållsavfall innehåller även grönsaker, äggskal och andra saker som också ingår i matavfall. Mycket tyder på att det inte farligare att samla in matavfall än blandat hushållsavfall. Arbetsmiljöer med hög bioaerosolexponering finns för det mesta vid arbeten som sker inomhus. Höga halter av organiskt damm förekommer vid sådana arbetsmiljöer där det finns en stor mängd partiklar, som kan virvla upp i luften och där det sker en stor omrörning. Spannmålsindustrier kan nämnas som exempel, där mjöldamm kan orsaka mycket höga dammhalter. Andra arbetsmiljöer med höga organiska dammhalter är bomullsspinnerier och svinfarmar. Jämfört med dessa arbetsmiljöer är avfallsinsamlare oftast exponerade för mycket lägre halter. Exponeringen för bioaerosoler är överlag lägre för avfallsinsamlare vilket främst kan bero på att deras arbete sker utomhus, samt att det endast förekommer en liten omrörning av avfall och då främst vid tömning av containrar och kärl. Avfall är även oftast lite fuktigt och instängt i påsar eller kärl vilket gör att exponeringen för det organiska dammet ytterligare minskas. 3 Exponering vid insamling fältstudie Denna del bygger dels på fältstudier och dels på litteraturstudier. Fältstudierna har inneburit djupintervjuer med avfallsinsamlare och tjänstemän inom branschen samt egna observationer av avfallsinsamlarnas arbetsmiljö. Detta har skett genom att besöka åtta svenska kommuner och under två dagar i respektive kommun åka med avfallsinsamlarna på deras vanliga rundtur. Totalt intervjuades 28 personer, av de arbetade 17 som avfallsinsamlare medan 11 arbetade som tjänstemän. Antal hämtställen som besöktes vid rundturerna varierade från 14 35 stycken. Det som observerades under en normal rundtur var allt från arbetssätt hos insamlingspersonal och vilken typ av insamlingsfordon som användes till utformning av soprum och avfallets utseende. 16

Då föregående kapitel behandlade exponering generellt för olika bioaerosoler, fokuserar fältstudie delen främst på exponering för mögelsvamp vid avfallsinsamling. Detta eftersom avfallsinsamlare enligt litteraturen exponeras till störst del för denna grupp. Vidare är det också mögelsvamp som avfallsinsamlare observerat vid hantering av matavfall. Fältstudier där bioaerosolexponering uppmätts vid insamling av avfall kan visa på stora skillnader i exponeringsnivåer. Detta kan bero på att många olika faktorer påverkar uppkomst och exponering för bioaerosoler vid insamling av avfall. Påverkande faktorer kan utgöras av: Fysiska faktorer som väder, vind och temperatur. Insamlingssystemets utformning, som till exempel typ av fordon, typ av kärl, arbetssätt etcetera (Poulsen et al., 1995; Breum et al., 1997). 3.1 Påverkande faktorer fysiska De avgörande parametrarna för svamptillväxt är tillgången till en viss temperatur, ett näringssubstrat och en viss fuktighet (Flannigan et al., 2001). Näringssubstrat Olika svampar har olika optimala förhållanden för varje tillväxtparameter och när en gynnsam blandning av dessa uppkommer tillväxer svampen som bäst. Bakterier och svampar är beroende av att använda organiska molekyler för sitt näringsbehov. Vissa bakterier och svampar kan endast få sin näring från dött organiskt material, medan andra kan vara parasiter och få sin näring från levande organismer till exempel mögelsvampen Aspergillus (Raven et al, 2003). Temperatur När det gäller den omgivande temperaturen delas mikroorganismer in i olika klasser beroende på vilket temperaturspann de kan tillväxa i. Svampsporer förekommer normalt i utomhusluften året runt, men uppkomsten av sporer varierar för olika typer av klimat. Varmt och regnigt klimat främjar tillväxt av vegetation, vilket i sin tur kan utgöra näringssubstrat för svampar och därmed främja dess tillväxt. För ett tempererat utomhusklimat visar mätningar att mest sporer förekommer från tidig sommar till sen höst, (juni- oktober), med en topp av sporer i augusti (Flannigan et al., 2001). Säsongssambandet har även visats vid undersökning av svampexponering hos avfallsinsamlare som hämtar matavfall. Resultaten visar att koncentrationen av svampexponering är låg under vintern och högre under den varma säsongen (Thorn, 2001). Vatten Vattenaktiviteten är en av de avgörande faktorerna för tillväxthastigheten och sporbildningen hos mögel. Varje mikroorganism har ett minimum och ett optimum av vattenaktivitet för tillväxt. Mögel kan uppta vatten antingen från omgivningens luftfuktighet eller från sitt substrat. Ofta är vattenaktiviteten för svamp mycket lägre än för majoriteten av bakterier (Flannigan et al., 2001). 17

3.2 Påverkande faktorer insamlingssystem Insamlingssystemen för matavfall skiljer sig åt mellan besökta kommuner när det gäller uppbyggnaden av renhållningens organisation, som till exempel insamlingsfrekvens, arbetssätt, teknologi i samband med fordon, insamlingsutrustning med mera. Även om olika kommuner har lika insamlingsutrustning vad gäller påsar och kärl, kan andra organisatoriska skillnader förekomma bland tidigare nämnda faktorer. Detta kan i sin tur påverka förekomst och exponering för bioaerosoler. Litteratur har visat att olika parametrar som tillsammans finns inom ett renhållningsföretag kan påverka uppkomsten av bioaerosoler (Poulsen et al., 1995; Breum et al., 1997). 3.2.1 Insamlingsutrustning I samband med insamling kan bland annat förvarings- och insamlingsmaterial påverka matavfallets mikroflora, vatteninnehåll samt konsistens, vilket i sin tur kan påverka uppkomsten av bioaerosoler vid hantering av avfallet (Nielsen, 1998). Typ av påsar Påsar som används för uppsamling av matavfall hos abonnenter kan utgöras av pappers- eller bioplastpåse. Erfarenhet visar att mögelförekomsten är större vid användning av papperspåse jämfört med bioplastpåse. Mögel har observerats växa igenom papperspåsarna men inte bioplastpåsarna (figurer 1 och 2). Det som avgör om svampen kan växa på eller i ett material, oberoende av näringsstatusen hos materialet är tillgängligheten av fritt vatten i materialet. Ett poröst eller hygroskopiskt material som papper eller trä, kan ta upp eller avdunsta vatten från en fuktig atmosfär, vilket möjliggör en grogrund för svampen (Flannigan et al., 2001). Papperspåsen som består av cellulosafibrer, är dessutom ett lättnedbrutet organiskt material som många mikroorganismer naturligt bryter ned. De material som är mest resistenta och som därmed utgör en mindre bra tillväxtyta för svamp är syntetiskt gummi eller plast. Dessa material är dessutom svåra för svampens hyfer att genomtränga (Flannigan et al., 2001). Eftersom bioplastpåsen till viss del består av syntetiskt framställd plast, fungerar denna påse mindre bra som tillväxtyta för mögel. Ur exponeringssynpunkt för mögel kan det vara fördelaktigt med bioplastpåsen. Däremot kan den ha nackdelar i form av att den är mindre ventilerad än papperspåsen, vilket kan leda till luktproblem av avfallet om anaerob nedbrytning sker. Bioplastpåsen har även till viss del fossilt innehåll. Samtidigt kan bioplastpåsen även vara ett problem vid vidare behandling av avfallet, den kan till exempel i nuläget inte rötas. 18

Figurer 1 och 2. Papperspåse och bioplastpåse som exempel på tillväxtyta för mögel. Ventilerad eller oventilerad insamlingsutrustning För uppsamling av avfall förekom mögel till större del i mer ventilerade insamlingssystem som till exempel papperspåsar eller papperssäck jämfört med mindre ventilerade insamlingssystem som bioplastpåse och plastkärl med lock (tabell 3). Avfall som förvarats i ett ventilerat system, där viktförlusten hos avfallet är högt, dammar betydligt mer än avfall som förvarats i ett oventilerat system med låg tillgång på luft. Det uppkomna dammet utgörs till störst del av svampsporer (Breum et al, 1996). Tabell 3. Mer eller mindre ventilerad insamlingsutrustning och förekomst av mögel. Mindre ventilerad - Mindre förekomst av mögel Mer ventilerad - Mer förekomst av mögel Bioplastpåse Kärl Täta kärl Papperspåse Papperssäck i stålstativ Ventilerade kärl När det gäller mer oventilerade insamlingssystem som till exempel insamling av matavfall i bioplastpåsar och helt täta kärl, uppgav flera avfallsinsamlare att avfallet var mer blött och att mögelsvamp inte observerades då. Litteratur visar även att avfall som förvarats i oventilerade system, är blötare eftersom det har en låg vätskeförlust vilket leder till en låg potential att damma i form av bioaerosoler. Lakvatten som kan bildas i oventilerade system, har dock ett högt innehåll av bakterier och avfallsinsamlare kan vid stänk av lakvattnet exponeras för ett högt innehåll av bakterier.(breum et al., 1996; Heldal et al., 2001). I ett oventilerat system kan mer lukt uppkomma då avfallet bryts ned anaerobt. Sett strikt från en exponeringssynpunkt, där bland annat, senare processer av avfallsbehandling inte tas med i beräkning, skulle ett oventilerat system trots ett högt innehåll av bakterier i lakvatten kunna vara fördelaktigt. Fördelen är att det borde vara lättare att undvika stänk från lakvatten från det oventilerade systemet än bioaerosoler i luften från det ventilerade systemet då avfallet bearbetas. Visserligen kan bakterierna i lakvattnet också bli luftburna och höja innehållet av bakterier i bioaerosolerna. Men eftersom studier har visat att avfall som förvarats i ett oventilerat system dammar mindre i form av mikroorganismer (Breum et al., 1996) och att sporer från svampar och aktinomyceter lättare sprids 19

i luften än bakterier (Griffiths et al., 1994 cf. Heldal et.al, 2001), borde exponeringen minska med ett oventilerat system. Kärl med eller utan lock Vissa kommuner har i dagsläget plockat bort locken på kärl som står inomhus för att öka ventileringen och avdunstningen av vätska från avfallet. Exponeringen för bioaerosoler förväntas vara större från kärl med borttaget lock, dels på grund av att avfallet förvaras i ett mer ventilerat system och dels för det inte finns något lock som fälls tillbaka då kärlet ställs ned på marken. Utan lock som fälls tillbaka vid tömning, kan dammiga bioaerosoler fortsätta att sprida sig och exponeringstiden för avfallsinsamlare ökar (Health and Safety Executive, 2007). Många tjänstemän inom branschen har positiva erfarenheter av att inte ha lock på kärlen eftersom avfallet blir torrare när vätska avdunstar och bildning av kondensvatten minskar. Detta underlättar dels hanteringen för avfallsinsamlarna då avfallet är lättare att hantera. Samtidigt blir även transporterna lättare vilket är ekonomiskt och miljömässigt fördelaktigt. Insatssäck i kärl Erfarenhet från kommuner antyder att avfall som förvaras i kärl med insatssäck ger upphov till mindre bioaerosolexponering vid tömning i fordon jämfört med avfall som uppsamlas direkt i kärl utan insatssäck. Förklaring till detta kan vara att påsar som töms direkt i ett kärl ger upphov till mer turbulens och damm vid tömning, när påsarna skakas ut från kärlet, medan hela säcken omsluter avfallet och dess innehåll när det töms i komprimatorbilen (figur 3). På detta sätt skulle insatssäck i kärlen kunna minska exponering vid tömning av avfall. Figur 3. Insatssäck som viks i hop och omsluter avfallspåsarna, förväntas damma mindre vid tömning. Sammanfattning, insamlingsutrustning: Papperspåse, kan utgöra en tillväxtyta för svamp. Avfall förvarat i ventilerad insamlingsutrustning ger ett lättare avfall, men dammar mer. Avfall förvarat i mer oventilerad insamlingsutrustning ger ett blötare avfall, lakvatten kan bildas, där bakterier främjas. Kärl utan lock kan öka exponering för bioaerosoler vid tömning av avfall men genererar oftast mindre lukt. Insatssäck i kärl kan minska exponeringen för bioaerosoler vid tömning av avfall. 20

3.2.2 Fordon När det gäller fordon och olika utformningar av dessa, har studier visat att bioaerosolexponeringen kan variera beroende på vilken typ av fordon som används (Breum et al., 1995; Neumann et al., 2002). Vanligt förekommande skyddsanordningar på fordon för att minska exponering vid hämtning av avfall är, hög inlastningshöjd, plastgardiner och fläkt samt automatsikt liftsystem och fjärrkontroll vid tömning av avfall. Inlastningshöjd Användning av fordon med en låg inlastningshöjd, 1 m ovan mark, ökar bioaerosolexponering 4 5 gånger jämfört med en högre inlastningshöjd, 1,8 m över marken (Heldal et al., 1997). Andra undersökningar har visat att en inlastningshöjd på 3 m ovan mark (figur 4) minskar exponeringen för mögelsvampar med 10 25 gånger jämfört med låg inlastningshöjd (Nielsen et al., 1997). Kommentar: Erfarenhet från fältobservationer i besökta kommuner visar att flest baklastande fordon har en låg inlastningshöjd, mellan 1-1,4 meter ovan mark för hämtning av matavfall. Fordon med en inlastningshöjd på 3 meter ovan mark observerades även i en kommun. Intervjusvar visar att avfallsinsamlaren med det höglastande fordonet upplever en låg dammighet från avfall som töms 3 meter ovan mark jämfört med avfall som töms på en låg inlastningshöjd. Figur 4. Fordon med hög inlastningshöjd. Plastgardiner och fläkt Experiment med komprimatorbil som utrustats med plastgardiner över inkastet samt ett ventilationssystem, där luften filtreras och blåses ut via utsläpp på fordonets tak, har jämförts med en konventionell komprimatorbil utan denna skyddsanordning. Studien visar generellt att komprimatorbilen med skyddsanordning har lägre bioaerosolexponeringsnivåer än det konventionella fordonet. Exponeringen för total damm var mellan 2-14 gånger lägre för fordon med plastgardiner och fläkt. Den största reduktionen av bioaerosoler uppmättes vid långsam tömning (60 sek) på fordon med skyddsutrustning jämfört vid snabbare tömning (20 sek) av avfall (Breum et al., 1995). Kommentar: Erfarenhet från fältobservation visar att hälften av fordonen i de besökta kommunerna hade skyddsanordning i form av plastgardiner och ventilationssystem. Bland intervjusvar från avfallsinsamlare 21

råder det delade meningar om skyddsanordningens effektivitet. Vissa medger samstämmigt med resultat från litteraturstudier att plastgardinerna och fläkten är bra och hjälper mot exponering för damm. Andra uppger att skyddsanordningen inte är effektiv och att damm ändå, speciellt vid blåst, kommer ut från plastgardinerna. På ett par fordon har plastgardinerna plockats bort. Det noterades då att ventilationssystemet i stället blåste ut mer damm mot avfallsinsamlaren. Detta tyder på att skyddsanordningen bör användas tillsammans, det vill säga plastgardiner samtidigt med fläkten, för att uppnå en effekt med minskad bioaerosolexponering. Automatiskt liftsystem och fjärrkontroll Den största exponeringen för bioaerosoler sker under insamling, när avfallet lastas in och komprimeras i fordon (Nielsen et al., 1995). Den effektiva tid som spenderas vid detta moment påverkar därför exponeringen för bioaerosoler hos avfallsinsamlarna. Studier som jämfört bioaerosolexponeringen vid användning av ett automatiskt- eller ett halvautomatiskt liftsystem på komprimatofordon under lastningsprocessen, visar en reducerad exponering för bioaerosoler vid användning av det automatiska liftsystemet. Enligt en utvärdering av effektiviteten hos det automatiska liftsystemet, uppmättes en svampkoncentration som var minst 10 gånger lägre vid användning av det automatiska jämfört med det halv automatiska liftsystemet (Neumann et al., 2002). Figur 5. Automatiskt liftsystem. Figur 6. Fjärrkontroll vid tömning. Kommentar: Hjälpmedel i form av automatiskt liftsystem och fjärrkontroll (figur 5 och 6) observerades på ett fåtal fordon i besökta kommuner. Avfallsinsamlare, vars fordon är utrustade med automatiskt liftsystem eller fjärrkontroll är positiva till dessa åtgärder och uppger att de inte känner av exponering för organiskt damm till lika stor grad eftersom de kan hålla ett längre avstånd från inkastet på fordonet då avfallet töms. Både automatsikt liftsystem och fjärrkontroll som används för tömning av kärl ger möjlighet att hålla ett större avstånd från emissionskällan och därmed mindre spenderad tid nära inlastningsområdet jämfört med konventionella fordon utan dessa skyddsåtgärder. 22

Sammanfattning, fordon: Hög inlastningshöjd, kan minska exponeringen för svamp med 10 25 ggr. Plastgardiner och fläkt kan minska exponeringen för total damm med 2 14 ggr. Automatsikt liftsystem, minskar exponeringen för svamp med minst 10 ggr. jämfört med halv automatiskt liftsystem. Fjärrkontroll vid tömning av avfall ökar avståndet från emissionskällan och minskar därmed exponeringen.! Viktigt att använda fläkt och plastgardiner tillsammans, annars uppnås inte önskad effekt. 3.2.3 Arbetssätt Arbetsrutiner och hur arbetet är fördelat vid avfallsinsamling kan påverka exponeringen för bioaerosoler hos avfallsinsamlare. Studier har visat att personal som har bestämda arbetsuppgifter, vid insamling av avfall exponeras till olika grader. De specifika arbetsuppgifterna som utvärderats för bioaerosolexponering vid insamling utgörs av att: Dra fram kärl för tömning, samt dra tillbaks tomma kärl till soprum. Tömma avfallet i sopbilen. Vara chaufför, det vill säga köra sopbilen (Nielsen et al., 1995). Arbetsmoment där personal exponeras till störst del för bioaerosoler är vid tömning av säckar eller kärl i komprimatorbilen. Personal med denna arbetsuppgift är också i närmast kontakt med avfallet och i studier där mätningar gjorts, stod de bredvid bilen när avfallet komprimerades. Exponeringsvärden följs sedan av personal som har som arbetsuppgift att dra fram avfallskärl för tömning och sedan dra tillbaka de tomma kärlen. Personal med denna arbetsuppgift exponerades hälften så mycket för bioaerosoler som de som arbetade med att tömma avfallet. Lägst exponering fanns bland den personal som till störst del arbetade som chaufför och inte var i kontakt med avfallet så ofta (Nielsen et al., 1995; Wouters et al., 2006). Samtidigt minskar exponeringen för mikroorganismer med 10-100 gånger med ett ökat avstånd på 2 3 meter från emissionskällan (Nielsen et al., 1995). Kommentar: I besökta kommuner förekommer inga fasta arbetsuppgifter utan arbetsmomenten fördelas jämt mellan de som arbetar i par. På så sätt kan det förväntas att exponeringen mellan de som arbetar i par inte skiljer sig åt. Arbetsrotation förekommer i en kommun där insamlingspersonalen var tredje vecka hämtar matavfall bland villor med en sidlastare. Vid hämtning med en sidlastare behöver personalen inte gå ut ur bilen, vilket gör att insamlingspersonalen under den veckan exponeras till en mindre grad. Ett roterande schema kan vara bra då den totala långtidsexponeringen minskar för avfallsinsamlarna, däremot hjälper det inte mot toppexponeringar som kan uppnås då insamling sker med konventionell baklastare. Vid observation av arbetssätt hos avfallsinsamlare, noterades det att avfallsinsamlarna ofta står i närheten av inkastet vid tömning av kärl på grund av halvautomatiskt liftsystem. Det observerades även att många inte vänder bort ansiktet från exponeringskällan i samband med tömning av kärl. För att kontrollera att avfallet tömts ur ordentligt från kärlet till sopbilen, tittar personal i stället ner i kärl. Manuell hantering i form av överflyttning av påsar från ett kärl till ett annat förekom även. Vid 23