Dagbok från Guatemala med We Effect Anita Boman Daniels är ambassadör för We Effect i Dalarna. På senhösten 2014 deltog hon i en resa till Guatemala som biståndsorganisationen ordnade. Här berättar hon vad som hände dag för dag. Lördag-söndag 31/10-1/11 Vi startade sex på morgonen 31 oktober och landade vid tiotiden på kvällen i Guatemala City. Men resan tog 23 timmar så hemma var klockan fem på morgonen när vi var framme. Vi möttes av Ricardo Qquieros (på bild med Anita ovan) och Anna Nilsson. Ricardo är ansvarig för landsbygdsprogrammet i de sex länder i Latinamerika som We Effect jobbar i. Anna arbetar på We Effects kontor i Stockholm. Vårt hotell låg i en säker zon av staden. Centralamerika hör till ett av de mest osäkra områdena i världen på grund av narcotraffico, som delvis flyttat från Colombia till Centralamerika. Söndag 2/11 Dagen ägnades åt lite sightseeing i staden Antigua, som byggdes av spanjorerna under 1500-talet och var huvudstad under kolonialtiden. Idag är Antigua ett välbesökt turistmål. Här kunde vi röra oss fritt. Bilden föreställer en marknad i Antigua.
Måndag 3/11 Våra fyra värdar Anaite, Maura, Berta och Ricardo turades om att föreläsa om dagens situation i Guatemala och om inbördeskriget som pågick mellan 1970-1996 (någon riktig fredsuppgörelse har ännu inte slutits). De berättade också om We Effects arbete. Berta som är av Mayasläkt berättade lite om deras syn på kvinnan och jorden: två livgivande begrepp hos dem och därför viktiga. Något som jag tog med mig hem! Vi gjorde ett besök på svenska ambassaden där vi träffade ställföreträdande ambassadören. Han berättade om det osäkra läget i landet, med en svag stat, hög kriminalitet och utbredd korruption. Minst 20 personer mördas varje dag. Man talar i Guatemala om de fjorton familjerna som härstammar från spanjorerna och som äger en stor del av marken. Småbönder har stora problem att få äganderätt till den mark de brukar och ambassaden försöker stötta dem. Det finns sjukvård - för den som har råd att betala. På kvällen lyssnade vi på ett intressant fördrag om Guatemalas jordbruk av Silvel Elias, som undervisade på universitet. Sammanfattningsvis kan man säga att de stora markägarna odlar exportgrödor på slätten och småbönderna uppe i bergstrakten producerar mest mat och en del kaffe. Guatemala har den mest ojämlika jordfördelningen i världen. Ja, efter denna dag kändes det väldigt tungt med informationen vi fått om deras enorma problem och att de behöver bistånd är inget att tveka om Tisdag 4/11 Vi startade vår resa sex på morgonen och åkte nordväst ut passerade först slättlandet med bl.a stora sockerrörsodlingar som fortfarande skördas för hand! Arbetskraften kan inte vara dyr då. Vi besökte det första kaffekooperativet CCDA, som gått över till att certifiera sin odling som rättvisemärkt och ekologisk. Att nischa sig mot detta är nästan den enda möjlighet de har. Vi blev bjudna på lunch och de berättade om sitt arbete med att få äganderätt på sin mark. Detta arbete hade resulterat i dödshot mot vissa medlemmar. Vi besökte också några kvinnor som startat en odling med grönsaker och en fiskodling. Det var roligt att se hur stolta kvinnorna var att visa upp detta. Att vara medlemmar i ett kooperativ är ingen självklarhet i länder som Guatemala. Efter en flera timmars lång bussfärd genom ett väldigt vackert landskap med vulkantoppar mot kvällshimlen nådde vi Quesaltenango där vi övernattade två nätter.
Dagen hade gett många intryck och det är tungt att se så fattiga människor. Kontrasten till vårt hotell blev enorm. Det positiva var ändå de människor vi mött och hur deras liv förändrats med hjälp kooperation. Onsdag 5/11 Denna morgon skulle vi bara åka en halvtimme som visade sig bli tre timmar. Sista delen av resan skedde ståendes på ett flak, eftersom vägen var en sorts traktorväg. Vi besökte ett kaffekooperativ som bestod av en odling långt upp i bergen och en kaffefabrik inne i staden Quetzalenango. Det var en positiv upplevelse, framförallt kaffefabriken som exporterade ca 500 ton/år, det mesta till USA. Bönderna odlade ekologiskt och rättvisemärkt och det är nog enda möjligheten att kunna konkurrera och få lite pengar över. Vi tackade med en dalahäst märkt med FEECEC, förkortningen av namnet på deras kooperativ. Torsdag 6/11 Den här dagen besökte vi olika kvinnokooperativ. Kvinnorna är särskilt utsatta i Guatemala där machosamhället fortfarande är levande. Det innebär därför en stor förändring för dem att de kan bli medlemmar i kooperativet och äga mark själva. Vi fick se odlingar av tomater och diverse grönsaker samt lite djuruppfödning. Kvinnorna var stolta att visa upp vad de åstadkommit. Vi avslutade dagen med ett besök hos en grupp kvinnor som dramatiserat sina problem och gav en föreställning för oss. Ett problem är utländska gruvbolag som vill starta en gruva på deras mark. Det var häftigt att se kvinnorna i sina vackra kläder så vi blev alla djupt berörda av deras uppvisning. Vi blev sedan bjudna på mat av en grupp kvinnor som tillhörde kooperativet, soppa med kyckling, grönsaker och majsbröd till. Jag överlämnade också här en Dalahäst med kooperativets namn AIGMIM textat.
Fredag 7/11 De två sista dagarna ägnades åt bostadsprojekten, som är en av grundbultarna i We Effects arbete. Vi började med att besöka ett slumområde i Guatemala City som hette Jesus de la buen esperanza vilket betyder Jesus med det goda hoppet. Så hoppfullt var det inte, det var det värsta jag sett trots att jag arbetat i Nicaragua under slutet på 80-talet. En annan insikt som jag fick var att det är värre att vara fattig i staden än på landsbygden. Tillgång till en människovärdig bostad är faktiskt en mänsklig rättighet enlig FN s deklaration. Slumområdet var trots allt organiserat eftersom det funnits i 40 år! Lördagen 8/11 Vi åkte 2,5 mil bort från huvudstaden för att träffa en grupp människor som startat ett bostadskooperativ. Medlemmarna bestod av åtta familjer och de hade fått hjälp att bygga varsitt litet hus i en idyllisk miljö. Skillnaden mot det vi såg dagen innan var enorm, Kvinnan som berättade för oss grät när hon beskrev hur glad hon var, framförallt för sina barns skull. Detta var det mest slående exemplet på vilken förändring We Effects arbete kan göra för människorna. På besök i bostadskooperativet Fee y Esperanca Vi övernattade på hotell i Antigua, Staden översvämmas av det hantverk som görs av mayabefolkningen i landet. Jag slås av det faktum att Guatemala säljs som turistland med hjälp av Mayabefolkningens kultur och hantverk samtidigt som de tillhör den del av befolkningen som är mest förtryckt i samhället och de som hör till de allra fattigaste. Vi avlutade dagen med middag på en av stadens alla trevliga restauranger.
Jag upplevde det väldigt tungt att se kontrasterna mellan den fattigdom vi såg på dagarna och den del av samhället vi såg på de hotell vi bodde. Säkerhetsaspekten gjorde att vi bodde på ganska bra hotell som låg i säkra områden Söndag 9/11 Jag for med på en guidad tur 06.00 på morgonen. Turen gick till en närbelägen vulkan, Vulcan de fuego (Eldvulkanen) som vi besteg. Den hade haft ett mindre utbrott så sent som i mars så vi gick på lavan som fortfarande var varm. Guiden garanterade att inget utbrott var nära förestående så det var bara att lita på honom! Det var en fantastisk utsikt när vi kom upp, toppen besteg vi givetvis inte för den var hela tiden omringad av rök. Eftermiddagen ägnade vi åt utvärdering och diskussioner om We Effects arbete. Måndag 10/11 Ricardo såg till att vi kom i god tid till flygplatsen. Tidsskillnaden gjorde att det blev tisdagskväll innan jag var tillbaka i Orsa. Den jetlag folk pratar om kände jag inte av, korna var sig lika och jag var snabbt tillbaka i gamla rutiner. Resan har dock lämnat kvar starka intryck och minnen som jag gärna vill förmedla vidare.