Vräkningsförebyggande arbete. stöd till socialtjänsten och andra aktörer

Vräkningsförebyggande arbete stöd till socialtjänsten och andra aktörer

Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är en Lägesbeskrivning. Det innebär att den innehåller redovisning och analys av kartläggningar och andra former av uppföljning av lagstiftning, verksamheter, resurser mm som kommuner, landsting och enskilda huvudmän bedriver inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, hälsoskydd och smittskydd. Den kan utgöra underlag för myndighetens ställningstaganden och ingå som en del i större uppföljningar och utvärderingar av t ex reformer och fördelning av stimulansmedel. Socialstyrelsen svarar för innehåll och slutsatser. Artikelnr 2008-131-18 Omslag Socialstyrelsen/Iwa Wasberg Sättning Edita Västra Aros Tryck Edita Västra Aros, Västerås, april 2008

22 Förord Sedan år 2002 har Socialstyrelsen haft regeringens uppdrag att utveckla kunskap om hemlöshetens omfattning och metoder för att motverka hemlöshet, genom kartläggningar och stöd till lokalt utvecklingsarbete. I februari 2007 presenterade regeringen för första gången en samlad strategi för arbetet mot hemlöshet under rubriken Hemlöshet många ansikten, mångas ansvar. Socialstyrelsen fick då i uppdrag att i samråd med Boverket, Kronofogdemyndigheten, Kriminalvården samt Sveriges Kommuner och Landsting leda och koordinera ett fortsatt arbete mot hemlöshet samt motverka vräkning och hemlöshet bland barn, i enlighet med regeringens strategi för åren 2007 2009. Till hemlöshetsuppdraget finns en extern referensgrupp knuten, i vilken bland annat brukarorganisationer ingår. Som en del i uppdraget har Socialstyrelsen i samråd med Kronofogdemyndigheten tagit fram ett vägledande material för kommuner och andra aktörer i vräkningsförebyggande arbete. Syftet med denna vägledning är att ge kommunerna stöd i att utveckla och säkra rutinerna i arbetet med att motverka vräkning, särskilt för barnfamiljer. Vägledningen ger information om lagstiftningen på området och beskriver centrala förutsättningar för att kunna bedriva ett effektivt vräkningsförebyggande arbete. Dessutom ges exempel på hur man kan arbeta med vräkningsförebyggande insatser i kommunerna. Det är Socialstyrelsens förhoppning att skriften ska kunna fungera både som inspiration och som ett användbart verktyg i arbetet för att motverka vräkningar. Vägledningen har författats av Socialstyrelsens utredare Ann Jönsson och Maria Boustedt Hedvall i samverkan med juristerna Mattias Nyberg- Lind och Peter von Wowern från Kronofogdemyndigheten samt juristen Anna Schölin från Socialstyrelsen. Projektledare för hela hemlöshetsstrategin är Annika Remaeus från Socialstyrelsen. 3

Förord 22 Ett stort tack ska riktas till de personer som har varit behjälpliga under arbetet med denna skrift: Johan Holmdahl och Pia Kjellbom, doktorander vid Socialhögskolan i Stockholm, samt Kjell-Åke Gidlöf och Katarina Söderlin, Södra Innerstadens stadsdelsförvaltning i Malmö, som samtliga har gett värde fulla synpunkter på innehållet. Ett stort tack ska även gå till personal från vräkningsförebyggande verksamheter i kommunerna som inför arbetet med vägledningen har delat med sig av sin kunskap och sina erfarenheter. Lars-Erik Holm Generaldirektör 4

22 Innehåll Förord... 3 Sammanfattning... 9 Inledning... 11 Vräkningar en del av hemlöshetsproblematiken... 11 Både socialpolitik och bostadspolitik... 11 Därför vägledning... 13 Metod... 14 Definitioner... 15 Etiska utgångspunkter... 15 Brukarinflytande... 16 Individuellt och kollektivt brukarinflytande... 17 Barnperspektiv... 17 Bakgrund... 18 Vräkningar i Sverige... 18 Vräkningar drabbar också barn... 20 Riskgrupper en alltmer komplex bild... 22 Äldre och yngre personer ökar bland de vräkningshotade... 22 Missbruk och psykisk funktionsnedsättning riskfaktorer för vräkning.23 Förutsättningar för vräkningsförebyggande arbete... 24 Policydokument och handlingsplaner... 24 Samverkan... 26 Samverkan inom den egna förvaltningen och med bostadsföretag... 27 Samverkan mellan socialtjänst och psykiatri... 29 Samverkan mellan socialtjänst, bostadsföretag och psykiatri... 29 Samverkan och sekretessfrågor... 30 Kritiska röster mot samverkan... 31 5

Innehåll 22 Kunskap och information... 32 Information till hyresgäster... 32 Föreningslivet som kunskapsförmedlare... 33 Förankring i den kommunala organisationen ger legitimitet... 33 Vräkningsprocessen hur går den till och vad säger lagen?... 35 Det vanligaste vräkningsförloppet... 36 Att förlora hyresrätten till bostaden vad säger hyreslagen?... 38 Utebliven eller försenad betalning av hyra... 38 Störningar... 39 Att förlora nyttjanderätten till bostaden vad säger bostadsrättslagen?... 39 Utebliven eller försenad betalning av månadsavgift... 40 Störningar... 40 Tvångsförsäljning... 40 Att fastställa att det finns grund för vräkning lagen om betalningsföreläggande och handräckning...41 Ansökan om vräkning till den summariska processen... 41 Ansökan om vräkning på grund av obetald hyra... 42 Ansökan om vräkning på grund av störningar... 43 Ansökan om vräkning från bostadsrätt... 43 Kostnader i samband med den summariska processen... 44 Vräkningens verkställande utsökningsbalken... 44 Vad krävs för att en vräkning ska kunna genomföras?... 44 Eventuella hinder mot en vräkning... 45 Kostnader för vräkning... 46 Underrättelse och delgivning... 46 Anstånd och uppskov... 47 Vräkningen genomförs... 48 Efter vräkningen... 49 Socialtjänstens möjligheter att agera vid vräkningar... 50 Socialtjänstens rutiner vid handläggning av vräkningsärenden... 51 Meddelande om uppsägning... 51 Meddelande om och verkställande av vräkning... 52 Möjligt att agera före hot om uppsägning... 53 Viktigt att säkerställa rutiner för uppföljning... 53 6

22 Innehåll Vräkningsförebyggande insatser och verksamheter... 54 Ekonomiskt bistånd... 55 Socialtjänsten åtar sig betalningsansvaret för hyran... 56 Socialtjänsten övertar hyreskontraktet... 56 Hyresrådgivning... 56 Budget- och skuldrådgivning... 56 Boendestöd... 57 Personligt ombud... 57 Utvecklad missbrukarvård... 58 Andra insatser... 58 Exempel på förebyggande arbete... 59 Uppsökande arbete i Norrköping... 59 Projekt förebyggande i Södra Innerstaden, Malmö... 60 Hyresrådgivningen i Solna... 61 Dilemman vid bedömning av bistånd till boende... 62 Referenser... 66 Lagstiftning... 66 Lagar... 66 Förordningar... 66 Skrifter i serien Statens offentliga utredningar (SOU) och departementsserien (Ds)... 67 Propositioner... 67 Socialstyrelsens författningssamling... 67 Socialstyrelsens handböcker... 67 Övriga publikationer från Socialstyrelsen... 67 Övrig litteratur... 68 Webbplatser... 70 Intervjuer och möten... 70 Bilaga 1... 72 Bilaga 2... 73 7

8

22 Sammanfattning Det finns ett starkt samband mellan vräkning och hemlöshet. Personer som blivit vräkta har mycket svårt att åter komma in på den ordinarie bostadsmarknaden. Att förebygga vräkning är därför en viktig del i det samlade arbetet mot hemlöshet. Socialtjänstens ansvar i det vräkningsförebyggande arbetet är stort, eftersom den handlägger ärenden som är förknippade med risk för vräkning. Även andra kommunala förvaltningar samt Kronofogden, bostadsföretagen, hälso- och sjukvården och frivilligorganisationer har en betydelsefull roll i det vräkningsförebyggande arbetet. Denna vägledning är i första hand ämnad att vara ett stöd i socialtjänstens utveckling av det vräkningsförebyggande arbetet, men är även tänkt att kunna användas av andra aktörer. En viktig förutsättning för att kommunen ska kunna bedriva ett vräkningsförebyggande arbete är att långsiktiga mål har fastställts och att konkreta åtgärder har angetts för hur målen ska nås. Personal inom kommun, bostadsföretag, Kronofogden och andra aktörer behöver kunskap om aktuell lagstiftning och om olika handlingsalternativ. Hyresgästen behöver kunskap om de rättigheter och skyldigheter som är förknippade med ett hyresavtal. Det är viktigt att det vräkningsförebyggande arbetet har en stark förankring i den kommunala organisationen och ingår i socialtjänstens permanenta verksamhet. Ett tydligt brukarperspektiv innebär att både den enskilde individen och brukarorganisationer är aktörer som medverkar i utformningen av arbetet. Socialtjänsten behöver säkerställa rutiner för arbetet med vräkningsärenden. Det handlar om att kunna agera snabbt och aktivt, att noggrant gå igenom olika handlingsalternativ och upprätta arbetsplaner, att vid behov samverka med andra aktörer, att dokumentera och följa upp ärenden. Säkerställda rutiner är särskilt viktigt för att kunna tillgodose barns behov av ett tryggt boende. Vräkningsförebyggande insatser i kommunerna kan vara direkt avsedda att motverka vräkning. De kan också fungera indirekt vräkningsförebyggande. Det sistnämnda innebär att insatserna i första hand är tänkta att tillgodose ett annat behov, men dessutom kan ha en vräkningsförebyggande effekt. Hyresrådgivning till hushåll med boendeproblem är ett exempel på en direkt vräkningsförebyggande insats. Budget- och skuldrådgivning, missbrukarvård och boendestöd är exempel på insatser som kan ha en indi- 9

Sammanfattning 22 rekt vräkningsförebyggande effekt. Ett effektivt vräkningsförebyggande arbete förutsätter att olika typer av insatser finns tillgängliga. Socialtjänsten behöver samverka med andra kommunala förvaltningar, hälso- och sjukvården, Kronofogden, bostadsföretag, frivilligorganisationer med flera. Samverkan underlättas av att mål finns angivna, att det finns mandat och tydlig ledning samt att parternas respektive roller är klargjorda. 10

22 Inledning Vräkningar en del av hemlöshetsproblematiken Att motverka vräkningar är ett av målen i den strategi mot hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden som regeringen har fattat beslut om. I planeringen av vräkningsförebyggande insatser är det viktigt att beakta sambandet mellan vräkning och hemlöshet, att vräkningar är en del av hemlöshetsproblematiken. Vräkningsförebyggande arbete ingår därmed i en samlad satsning mot hemlöshet. Både socialpolitik och bostadspolitik Hemlöshet är en komplex fråga. Det finns oftast inte en orsak till att en person saknar ett hem och det fordras en rad olika insatser för att hemlöshet ska kunna motverkas. Det är viktigt att se hemlösheten ur ett brett perspektiv och inte enbart betrakta den som en socialpolitisk fråga och en angelägenhet för kommunens socialtjänst. 1 Hemlöshet är snarare både ett individuellt och ett strukturellt problem som kräver lösningar av många samverkande aktörer. Det gäller på såväl politisk nivå som verksamhetsnivå. Socialtjänsten har inte på egen hand verktygen för att lösa problemet med hemlöshet. Detta är i högsta grad också en bostadspolitisk fråga. Även andra politikområden, såsom arbetsmarknads- och integrationspolitik, har betydelse för utvecklingen av hemlösheten. Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. 2 Varje kommun ska också planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder. 3 Vid planeringen av bostadsförsörjningen ska kommunen, om det behövs, samråda med andra kommuner som berörs av planeringen. Riktlinjer för bostadsförsörjningen ska antas av kommunfullmäktige under varje mandatperiod. Lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar anger också att kommunen ska anordna bostadsförmedling om det behövs. Om två eller flera kommuner behöver en gemensam 1 Socialstyrelsen 2007a 2 Socialtjänstlagen, SoL (2001:453) 2 kap. 2 3 Lag om kommunernas bostadsförsörjningsansvar (2000:1383) 11

Inledning 22 bostadsförmedling ska de anordna en sådan. Regeringen kan förelägga en kommun att anordna en bostadsförmedling. Plan- och bygglagen 4 ger kommunerna möjligheter att påverka utvecklingen av bebyggelsen och dess innehåll. Kommunen kan styra det kommunala bostadsföretaget med ägardirektiv. Bostadspolitiken är under ständig förändring och påverkar också hemlösheten. Det gäller både tillgången på bostäder och de villkor hyresvärdarna ställer för att erbjuda kontrakt. Ett allt hårdare klimat på bostadsmarknaden kan märkas. Det handlar dels om brist på hyreslägenheter, dels krav på referenser, en fast inkomst från anställning och frånvaro av betalningsanmärkningar för att bli accepterad som hyresgäst. Detta leder till att hushåll med svag ekonomi idag har svårt att få ett hyreskontrakt. Det har till exempel blivit vanligare att hyresvärdar inte accepterar hyresgäster som huvudsakligen försörjer sig på ekonomiskt bistånd. 5 Forskaren Janne Flyghed fann i sin studie av praxis vid vräkningsärenden hos hyresvärd, Kronofogden och socialtjänst att 43 procent av värdarna inte accepterade försörjningsstöd som inkomst. Det är en ökning med 40 procentenheter sedan år 1994, då en liknande studie genomfördes. 6 En följd av dessa skärpta krav är att hushåll blir klienter hos socialtjänsten för att lösa sin bostadssituation, trots att deras problem i första hand handlar om en låg inkomst. Utvecklingen på bostadsmarknaden innebär att socialtjänsten idag många gånger är satt att lösa ett problem som den inte på egen hand har lösningen till. När socialtjänsten försöker lösa problemet finns risk att negativa effekter uppstår. Studier 7 8 tyder på att socialtjänsten i vissa fall i stället för att fokusera på klienternas brist på bostad inriktar sig mer på sådana problem som socialtjänsten har ett tydligare mandat att arbeta med, exempelvis missbruk, ekonomiska svårigheter och psykiska problem. Följden blir att strukturella problem det vill säga brist på bostäder tillgängliga för målgruppen görs till individuella svårigheter. En annan effekt av att socialtjänsten måste försöka lösa bostadssituationen för personer som inte säkert borde tillhöra målgruppen är att detta riskerar att ta resurser från arbetet med de mest utsatta individerna. 4 Plan- och bygglag, PBL (1987:10) 5 SOU 2005:88 6 Flyghed, J. 2005 7 Socialstyrelsen 2006b, Sahlin, I. 1996 8 SOU 2005:88, Löfstrand, C. 2005 12

22 Inledning Därför vägledning Att bli vräkt är ett stort negativt ingrepp i en människas liv. Få händelser skapar en så stor risk för en drastiskt försvagad position på bostadsmarknaden. Forskning pekar på att personer som en gång blivit vräkta har mycket svårt att åter igen komma in på bostadsmarknaden. 9 Personer som blir vräkta riskerar att under en längre tid hamna på en sekundär bostadsmarknad utan fast förankring. 10 Att förebygga vräkningar är därmed en betydelsefull del i de samlade insatserna mot hemlöshet. Kunskap om hur vräkningar går till och om vad som kan göras för att de ska undvikas efterfrågas av många aktörer. I utredningen Vräkning och hemlöshet drabbar också barn 11 konstaterades att hyreslagstiftningen av många uppfattas som komplicerad och svåröverskådlig och att man inom socialtjänsten ofta har liten kännedom om både hyreslagen och utsökningsbalken. Socialtjänstens företrädare har framfört att deras insatser ofta kommer för sent, både på grund av bristfälliga rutiner inom den egna organisationen, men också på grund av att hyresvärdar ibland signalerar för sent. Hyresvärdar å andra sidan menar att det många gånger är svårt att få kontakt med socialtjänsten för att få till stånd en dialog och informera om ett ärende. 12 I februari 2007 presenterade regeringen en strategi för att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden, Hemlöshet många ansikten, mångas ansvar. 13 I strategin har regeringen angett som mål att antalet vräkningar ska minska och att inga barn ska vräkas. För att utveckla och säkra rutinerna i kommunernas arbete med att motverka vräkningar, särskilt för barnfamiljer, har Socialstyrelsen fått i uppdrag att i samråd med Kronofogdemyndigheten ta fram ett vägledande material riktat till kommuner och andra berörda aktörer. Denna vägledning är tänkt att fungera som ett stöd i utvecklingen av det vräkningsförebyggande arbetet. Målgruppen är i första hand personal inom socialtjänsten, men vägledningen är även tänkt att kunna användas av andra aktörer såsom Kronofogden och bostadsföretag. 9 Flyghed, J. & Nilsson, A. 2004a 10 Med sekundär bostadsmarknad avses boendelösningar med någon form av hyresavtal, vanligen andrahandskontrakt, där boendet är förenat med tillsyn och/eller särskilda villkor eller regler. Se Socialstyrelsen och Boverket 2007. Enligt forskaren Ingrid Sahlin handlar det om bostäder som upplåts i andra hand utan besittningsrätt och med tilläggsvillkor som går utöver dem som vanliga hyresvärdar anger. Se Sahlin 2000, s. 114. 11 SOU 2005:88 12 HSB 2006 13 Socialdepartementet 2007 13

Inledning 22 Metod En förutsättning för att en vägledning i vräkningsförebyggande arbete ska kunna bli användbar i praktiken är att den står på en stabil och gedigen kunskapsbas. I arbetet med vägledningen genomfördes inledningsvis en grundlig genomgång av litteratur och forskning på området. I detta material ingick bland annat utvärderingsrapporter från vräkningsförebyggande projekt, Socialstyrelsens tidigare hemlöshetsrapporter, forskningsartiklar, den statliga utredningen Vräkning och hemlöshet drabbar också barn 14 samt informationsmaterial från Kronofogdemyndigheten. Juridisk expertis från Kronofogdemyndigheten och Socialstyrelsen har därefter gemensamt tagit fram en beskrivning av hur själva vräkningsförfarandet går till, samt gått igenom gällande lagstiftning på området. En arbetsgrupp från Socialstyrelsen har genomfört studiebesök hos företrädare för vräkningsförebyggande verksamheter i syfte att samla in exempel på hur det förebyggande arbetet kan gå till i praktiken. Besök har genomförts i både stora och små kommuner, hos bostadsföretag och kommunala verksamheter. De verksamheter som besökts har haft ett uttalat mål att arbeta förebyggande, oftast genom uppsökande insatser. Avsikten med besöken har varit att få kunskap om såväl verksamma som mindre verksamma arbetsmetoder, att få ta del av både positiva och negativa erfarenheter av vräkningsförebyggande arbete. Socialstyrelsens arbetsgrupp har även varit i kontakt med nätverk av kommuner som arbetar vräkningsförebyggande, och har deltagit vid seminarier och konferenser för att samla in ytterligare information. Då inget annat anges i den löpande texten, är citat hämtade från dessa olika studiebesök och möten. Det bör understrykas att de vräkningsförebyggande verksamheter som omnämns i vägledningen är exempel på hur arbetet kan bedrivas. Dessa verksamheters erfarenhetsbaserade kunskap utgör ett viktigt underlag i vägledningen. Samtidigt bör framhållas att vräkningsförebyggande arbete idag bedrivs på många håll i landet och att liknande erfarenheter finns från dessa. 14 SOU 2005:88 14

22 Inledning Definitioner Avhysning är den juridiska termen för det som i vardagligt tal benämns vräkning. Det innebär att någon på grund av till exempel obetald hyra eller störning tvingas flytta från sin bostad, sitt kontor, eller sin affärslokal. 15 Man kan också bli vräkt från garage och parkeringsplats. Denna vägledning handlar om hur vräkning från bostäder ska kunna motverkas. I det följande används orden vräkning och avhysning synonymt. Med hyresvärdar avses såväl allmännyttiga bostadsföretag, privata bostadsföretag som bostadsrättsföreningar, där inte något annat anges. Socialtjänsten organiseras på olika sätt i kommunerna. Det finns många lokala namn på de olika delarna av socialtjänsten. I denna vägledning används genomgående benämningarna socialtjänsten och socialnämnden. Vräkningsförebyggande insatser i kommunerna kan vara både direkta och indirekta. Med direkt vräkningsförebyggande insatser avses verksamheter som är inriktade på att komma tillrätta med individers problem i boendet och därmed förhindra vräkning. Ett exempel på detta är hyresrådgivning. Med indirekta insatser avses verksamheter som i första hand är ämnade att tillgodose ett annat behov, men som dessutom ofta kan ha en vräkningsförebyggande effekt. Hit kan exempelvis räknas budget- och skuldrådgivning, missbrukarvård, boendestöd, personligt ombud för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Med boendestöd avses en personell resurs för att bistå individen att hantera problem förknippade med boendet, bland annat för att kunna förebygga vräkning. Boendestödet kan organiseras genom kommunens socialpsykiatriska verksamhet eller genom individ- och familjeomsorgen (IFO) och förmedlas som regel i individens bostad av så kallade boendestödjare eller boendeteam. 16 Etiska utgångspunkter Vräkningsfrågan rymmer en rad viktiga etiska aspekter att reflektera över. Framför allt brukarorganisationer, men även forskare, har i olika sammanhang lyft fram frågans etiska dimension. Etiska aspekter på vräkningsfrågan har behandlats av Socialstyrelsens rådgivande nämnd för etiska 15 www.kronofogden.se 16 Blid, M. 2006 15

Inledning 22 frågor. 17 Detta skedde i samband med att Socialstyrelsen tog fram en plan för genomförandet av regeringens strategi mot hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden. 18 Nämnden behandlade bland annat etiska perspektiv på vräkningsförebyggande arbete. När ska samhället ingripa i enskilda människors liv? Finns risken att ett aktivt förebyggande arbete upplevs som ett intrång av hyresgästen, att det tar ifrån den enskilde hennes initiativkraft och försvårar möjligheten att på egen hand lösa problemen? Nämnden anser att barnens bästa alltid ska värnas när det handlar om vräkningar. De vuxnas integritet kommer här i andra hand. Även utredningen Vräkning och hemlöshet drabbar också barn 19 tar upp den intressekonflikt som kan finnas mellan en tidig reaktion och ingripande från samhällets sida i ärenden som rör vräkning av barnfamiljer och föräldrarnas önskan att själva bestämma över sina kontakter med myndigheterna. Utredaren drar samma slutsats som den rådgivande etiska nämnden, att barnets behov av ett stabilt boende alltid ska väga tyngre än föräldrarnas eventuella önskan att hålla myndigheterna utanför. I arbetet med att motverka vräkning lyfts behovet av samverkan ofta fram. Det gäller samverkan mellan olika delar av kommunen, mellan kommun och landsting, Kronofogden och bostadsföretag med flera. Samverkan har en tydlig koppling till ett antal etiska frågor. Parterna kan till exempel ha olika uppfattningar om hur man behandlar frågor om hyresgästens integritet. En bärande utgångspunkt är att samverkan aldrig ska ske över den enskildes huvud. Det är angeläget att kommunerna får möjlighet att lyfta de etiska aspekter som är förknippade med arbetet med att förebygga vräkning och hemlöshet. Brukarinflytande En bärande utgångspunkt i socialt arbete är strävan efter att ta tillvara och utveckla individens egna resurser. Respekt för individens självbestämmande och integritet ska prägla socialtjänstens verksamhet. 20 17 Nämnden är ett rådgivande och stödjande organ för Socialstyrelsen. De ärenden som nämnden tar upp för bedömning kan initieras från Socialstyrelsens verksamhet, men nämnden kan även ta egna initiativ. 18 Socialstyrelsen 2007a 19 SOU 2005:88 20 SoL 1 kap. 1 16

22 Inledning I planen för att genomföra regeringens strategi mot hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden 21 anges att ett starkt brukarperspektiv ska genomsyra arbetet. Det betyder att såväl den enskilde individen som brukarorganisationer är aktörer som medverkar i utformningen av insatserna. Individuellt och kollektivt brukarinflytande Brukarinflytande kan sägas vara individuellt eller kollektivt. 22 För den enskilde individen kan brukarinflytande innebära att hyresgästen tillsammans med socialtjänsten aktivt medverkar i att formulera en arbetsplan. Det kan bland annat handla om att göra upp en avbetalningsplan, söka budgetrådgivning, söka missbruksbehandling. Med kollektivt inflytande avses att en grupp eller organisation har inflytande över eller påverkar en process eller verksamhet. Barnperspektiv I regeringens strategi mot hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden är ett av de utpekade målen att inga barn ska vräkas. 23 I socialtjänstlagen anges att hänsyn till vad barnets bästa kräver ska beaktas när åtgärder rör barn. 24 Denna paragraf har skrivits med utgångspunkt i FN:s barnkonvention. 25 På bostadsområdet kan man utgå ifrån att barnet alltid behöver en bostad. Om föräldrarna är separerade bör de ha varsin bostad där barnet kan umgås med sina föräldrar. 26 Utredningen Vräkning och hemlöshet drabbar också barn 27 drog slutsatsen att det finns ett starkt lagstöd för att förhindra att barn vräks, men att bristerna idag finns i den lokala praktiken. 21 Socialstyrelsen 2007a 22 Socialstyrelsen 2003a 23 Socialdepartementet 2007 24 SoL 1 kap. 2 25 FN:s konvention om barnets rättigheter. Antagen den 20 november 1989. Sverige ratificerade konventionen 1990. 26 SOSFS 2003:5 27 SOU 2005:88 17

22 Bakgrund Detta kapitel innehåller en kort faktabakgrund: antalet vräkningar i Sverige, utvecklingen av antalet vräkningar, sambandet mellan vräkning och hemlöshet och riskgrupper. Vräkningar i Sverige Statistik vad gäller vräkningar i Sverige har fram till helt nyligen omfattat samtliga avhysningar, det vill säga från bostäder såväl som från lokaler och parkeringsplatser. Från och med år 2008 är Kronofogdemyndighetens statistik uppdelad, så att det numera är möjligt att se hur många avhysningar som gäller bostäder respektive andra lokaler. 28 Statistikredovisningen nedan avser dock samtliga avhysningar. Under år 2007 inlämnades 32 967 ansökningar om avhysning till Kronofogdemyndighetens summariska process. 29 Av dessa ansökningar verkställdes 3 218 avhysningar. 30 Merparten av ansökningarna, cirka 90 procent, ledde alltså inte till vräkning. En tolkning som kan göras av detta är att de flesta problem som föranleder hyresvärdar och bostadsrättsföreningar att ansöka om avhysning kan lösas på vägen, innan det hinner gå så långt som till en genomförd avhysning. En annan förklaring kan vara att hyresgästen har flyttat ut från lägenheten innan vräkningen har hunnit verkställas. Därmed räknas inte avflyttningen som en vräkning även om hyresgästen formellt har blivit uppsagd från lägenheten. Nedanstående tabell visar antalet ansökningar om avhysning, antalet ansökningar om verkställighet respektive antalet verkställda avhysningar, mellan åren 2003 och 2007. 28 Inom ramen för regeringens hemlöshetsstrategi Hemlöshet många ansikten, mångas ansvar har Kronofogdemyndigheten fått i uppdrag att utveckla och förbättra statistiken kring avhysningar. Med den förbättrade statistiken kommer det att bli möjligt att följa ansökningar om samt verkställda avhysningar på kommunnivå, efter variabler som kön, hushållstyp, antal barn m.m. Statistiken kommer därmed att kunna användas av kommuner som ett av flera viktiga kvalitetsinstrument i det bostadssociala uppföljnings- och planeringsarbetet. Se Socialdepartementet 2007. 29 Statistik framtagen av Kronofogdemyndigheten 30 I kapitlet Vräkningsprocessen hur går den till och vad säger lagen förtydligas innebörden av Kronofogdemyndighetens summariska process respektive verkställighetsprocessen. 18

22 Bakgrund Tabell 1. Antalet ansökningar om avhysning, ansökningar om verkställighet samt verkställda avhysningar, år 2003 2007 31 År Ansökningar om avhysning till den summariska processen Ansökningar om verkställighet Verkställda avhysningar 2007 32 967 9 374 3 218 2006 33 200 9 234 3 298 2005 33 962 10 731 3 938 2004 34 241 11 027 3 916 2003 34 931 11 636 4 239 Under denna femårsperiod följer vräkningsstatistiken samma mönster, med betydligt fler ansökningar om avhysning och verkställighet än antalet faktiskt verkställda avhysningar. Tabellen ovan visar samtidigt en minskning av det totala antalet verkställda avhysningar mellan de aktuella åren. Det minskade antalet vräkningar är en utveckling som har pågått ända sedan år 1994, då en toppnotering på 7 615 verkställda avhysningar gjordes. 32 Att antalet vräkningar sedan dess har minskat kan dock inte entydigt tolkas som att situationen på bostadsmarknaden har blivit lättare för hushåll med olika typer av problem. Samtidigt som antalet vräkningar minskar har det nämligen blivit allt svårare för hushåll med låga inkomster att ta sig in på bostadsmarknaden. Forskning har beskrivit hur bostadsmarknaden har en ingång kontraktstecknandet och en utgång vräkning eller flytt. 33 Detta har stor betydelse för vräkningsutvecklingen eftersom förändringar vid slussarna påverkar varandra. Nedgången i antalet vräkningar under de senaste åren beror på att både ingången och utgången täppts igen av hyresvärdarna. Ingången har täppts igen genom att värdarna har skärpt sina krav på hyresgästerna och inte längre är beredda att ta in potentiella problemhushåll i samma utsträckning som tidigare. Utgången har täppts till genom att värdarna har blivit mer återhållsamma med att vräka hyresgäster. De flesta av dem som vräks i Sverige är ensamstående, mellan 25 och 45 år gamla, och bor i storstäderna. Två av tre vräkta är män. Ungefär 30 procent är utländska medborgare 34. Det är en hög siffra med tanke på att personer födda utomlands utgör 13 procent av Sveriges befolkning. 35 31 Se not 29 32 SOU 2005:88 33 Flyghed, J. & Nilsson, A. 2004a 34 Flyghed, J. 2000 35 www.scb.se 19

Bakgrund 22 Den främsta orsaken till att personer vräks är att de inte betalar hyran. Närmare 85 procent av de verkställda vräkningarna sker på grund av detta. Cirka 5 procent vräks för att de har haft ett störande beteende och resten för att de har betalat hyran för sent vid ett flertal tillfällen. 36 De som vräks därför att de inte har betalat hyran har relativt små skulder. En undersökning av vräkta hushåll år 1991 visade att drygt 70 procent av de vräkta hushållen hade en hyresskuld som var mindre än 20 000 kronor. 37 Samma undersökning 38 visade att knappt 30 procent av hushållen hade bostadsbidrag. Med tanke på vräkta personers ofta svaga ekonomi kan detta verka förvånande, men det visade sig att tre fjärdedelar av dem som inte hade bostadsbidrag inte ens hade ansökt om detta. 39 År 2001 var andelen vräkta med bostadsbidrag i stort sett densamma som vid det tidigare undersökningstillfället. 40 De vräkta som grupp har sämre hälsa och är överrepresenterade för olika typer av slutenvård, särskilt vård för psykisk ohälsa. 41 Vräkningsundersökningen år 1991 visade att en stor andel av de vräkta hushållen, trots intensiva spårningsinsatser, inte gick att lokalisera ett drygt år efter vräkningen. Mycket talade för, menade forskarna, att dessa personer befann sig i riskzonen för hemlöshet eller redan var permanent hemlösa. 42 Vräkningar drabbar också barn Socialstyrelsens kartläggning av hemlöshetens omfattning i Sverige år 2005 visade att drygt 5 000 av de hemlösa personerna var föräldrar till barn under 18 år. 43 36 Flyghed, J. 2000 37 Ibid, Flyghed, J. & Stenberg, S-Å 1993 38 Flyghed, J. & Nilsson A. 2004a, Flyghed, J. & Stenberg S-Å 1993 39 Ibid, Flyghed, J. & Stenberg, S-Å 1993 40 Flyghed, J. & Nilsson, A. 2004a 41 Flyghed, J. 2000 42 Ibid 43 Socialstyrelsen 2006a 20