Pehr Henrik Törngren Till hundraårsminnet av hans födelse 29 oktober 1908

Nr 57 December 2008 NOTISBLAD FÖR SLÄKTFÖRENINGEN LOVISA MARIA HJELMS ÄTTLINGAR Redaktör: Dag Kihlblom, Johan Skyttes väg 4 B, 554 48 Jönköping, dagkihlblom@glocalnet.net, 036-16 45 75 Pehr Henrik Törngren Till hundraårsminnet av hans födelse 29 oktober 1908 1

Åter en redaktion för Hjelmaren Här kommer nr 57 av vår släktföreningens notisblad, som det så blygsamt heter. Första numret kom 1971 i samband med att släktboken var klar. Bladet hade en redaktion de sex första åren på tre personer Gerhard Bendz, Beatrice von Hofsten och Bengt O.T. Sjögren. Den senare tog sedan ensam över till 1981. Därefter skötte Claes von Hofsten om utgivandet i 8 år, med hjälp av Margareta Sunnerholm i tre nummer. År 1990 var det Vibeke Carlanders tur fram t.o.m. 1994, varefter nuvarande Olof Cronberg tog över som tillförordnad redaktör. Efter ett nummer med Mica Törnqvist blev Olof ordinarie 1995. Olof Cronberg har tills förra året både varit bladets redaktör och gjort layouten samt svarat för distributionen. Dessutom har han arbetat med den fortlöpande genealogiska redovisningen och informerat i Hjelmaren om detta under Familjenotiser. Olof är läkare i Växjö och är bl.a. ordförande i Föreningen för datorhjälp i släktforskningen (DIS). Redan för fem år sedan sände Olof ut nödsignaler om hjälp med redaktionsskapet för Hjelmaren. Nu har han hörsammats genom att en redaktion på tre personer åter skapats. Huvudansvaret för redaktionella frågor har undertecknad, för layout och tryckerikontakter Olof Cronberg och för distribution vår sekreterare Gudrun Svensson. I nästa nummer i vår kommer jag att presentera mig. Vad ni som läsare av detta nummer särskilt bör lägga märke till är artikeln om vår släktförenings grundare Pehr Henrik Törngren som i höst skulle ha fyllt 100 år. Artikelförfattaren Bengt O.T. Sjögren var en av de som gjorde att Törngrens släktbok kunde färdigställas efter hans alltför tidiga bortgång. Gemensamma träffar presenteras också i bladet. Närmast i tiden är två regionala träffar 2009. En genomförs 9 maj i Karlskrona, Blekinge och en planeras till 19 september i Mariefred, Södermanland. Sedan är det dags för 3-årssläktmötet 17-19 september 2010 nära Mullsjö i Västergötland. DAG KIHLBLOM JÖNKÖPING Innehåll Ordföranden har ordet 3 Pehr Henrik Törngren 4 Fyrtio år i UD:s tjänst 6 Den högre inre meningen med livet 10 Regionala träffar i Karlskrona och Mariefred 2009 13 Nästa släktträff i Mullsjö 2010 15 Kerstin Lindecrantz 17 Kerstin och Björn Zethræus 18 Familjenotiser 21 Adresser till styrelsen mm 23 2

Ordföranden har ordet Ärade medlemmar i vår stora släktförening, bästa fränder. Den finska sociologen Allardt har menat att våra mänskliga behov kan uttryckas i tre termer: Att ha, att älska och att vara. - Att ha är den materiella sidan av vår tillvaro. Att äga och ha tillgång till attraktiva objekt och att ha råd att förverkliga våra önskedrömmar är förstås viktigt under hela vår levnad, men kanske framför allt i yngre år. - Att älska, att ha någon som man får bry sig om och ägna sina omsorger, är för de flesta människor något av det värdefullaste livet har att erbjuda oss. - Men vad är då att vara? Kanske kan det vara att ha vänner och goda relationer till sin omgivning. Kanske att vara respekterad och ha en personlig identitet och att känna att man har ett egenvärde och är uppskattad av andra. människor. I ungdomen och under medelåldern är väl de två första alternativen mest väsentliga, men med stigande ålder ökar alltmer betydelsen av det tredje begreppet. Kanske är det sådana mekanismer som gör, att när vi i unga år betraktar familj och mycket nära släktingar, som t.ex. kusiner, som någonting självklart så blir kunskapen om tidigare generationer ganska så bristfällig. Det är nog fler än jag som ångrar att man inte bättre hörde sig för om hur det var i äldre tider genom att fråga de gamla i släkt och familj, medan de ännu levde. Och när man så småningom blir medveten om detta så är det ofta för sent. Det är nog ingen tillfällighet att intresset för släktforskning ökar markant med stigande ålder och att rötterna bakåt i tiden blir alltmer intressanta och värdefulla att känna till. Utifrån dessa utgångspunkter kan vi ättlingar till vår anmoder Lovisa Maria Hjelm, född i Karlskrona år 1754, glädja oss åt att vi har en unik möjlighet att närmare bekanta oss med våra förfäder genom den stora släktboken, som fortfarande finns att tillgå. Och genom medlemskap i vår släktförening, där vi genom att bevista de möten som arrangeras och ta del av utgivna skrifter, alltmer ökar vår kunskap om tidigare generationer. Och kanske borde vi mer aktivt entusiasmera våra egna efterkommande i yngre åldrar att vara med om detta, innan de blir alltför gamla för att upptäcka att man bättre borde tagit vara på möjligheterna. Medan tid ännu fanns! Med bästa släkthälsningar LARS LINDER UPPSALA (släktgren Carlson sid 280 i släktboken) 3

Pehr Henrik Törngren Till hundraårsminnet av hans födelse 29 oktober 1908 Det var en stor, nästan omvälvande, händelse för en ung man att få vara med i Grand Hotells spegelsal den 11 november 1954. Då samlade Pehr Henrik Törngren oss alla till ett släktmöte, på 200-årsdagen av Lovisa Maria Hjelms födelse, och bildade vår släktförening. Den då 46-årige läkaren och psykiatern hade många intressen och verksamhetsgrenar, främst inom den kulturella sektorn, men engagemanget i den egna släkten var nog ett av de mest dominerande. Tog initiativ till vår släktbok Min morfar Josef Carlson (1858-1941) korresponderade med sin kusin professorskan Julia Jolin (född Carlson, 1856-1924). I ett av sina brev berättar hon om sin unge dotterson Pehr Henrik och om hans stora släktintresse. Hans vision var tidigt att i en släktbok redovisa alla ättlingarna till Lovisa Maria Hjelm. Detta blev också beslutet vid det första släktmötet, kanske en smula lättsinnigt fattat av dem som inte behövde arbeta aktivt i ämnet. Pehr Henrik Törngren gav sig i kast med uppgiften jämsides med allt annat som engagerade honom, såsom Svenska Läkarsällskapets porträttsamling, gamla svenska gravstenar och givetvis allt som hade att göra med hans verksamhet som psykiater. Hans arbetsbörda blev allt större, men med ackuratess genomförde 4 han de kommande årens släktmöten och arbetade samtidigt vidare med boken. Det lilla bistånd jag kunde ge honom medförde en personlig korrespondens, många samtal och som gengåva fick jag hans släktartiklar så snart han redigerat ut en ny version. Han hade en mycket prydlig piktur och skaffade sig därtill en skrivmaskin med apotekarstil, som sparade utrymme. Pehr Henrik Törngrens arbetsbörda var oundvikligen självförbrännande och han återfanns i sitt hem vid Kungsholmstorg drabbad av hjärnblödning. Han avled strax därefter den 19 januari 1965, endast 57 år gammal. Den borgerliga begravningen, förrättad av Erland Josephson, skedde i Skogskrematoriet i Stockholm den 4 februari. Urnan gravsattes i Isac Wiksells familjegrav på Maria kyrkogård mellan kyrkans norra tvärgavel och Hornsgatan. Det såg allvarligt ut för vår släktförening och arbetet med släktboken efter hans hastiga och oväntade bortgång. Men Beatrice von Hofsten (född Odhner) fattade rodret och blev under de kommande åren en engagerad och uppskattad ordförande, som med stor framgång ledde våra släktmöten på olika platser. Oftast var de kombinerade med en kulturhistorisk utflykt den andra mötesdagen, vilket sedan blev regel.

Fyra som fullföljde släktboken Efter många sonderingar fann man 1969 en ättling som var villig att fullfölja och ge ut Pehr Henrik Törngrens släktmanus. Det var den från TV kände klassikern, professor Gerhard Bendz, som jag samma år inledde mitt oförgätliga samarbete med. En av de stormigaste dagarna i oktober möttes vi i Köpenhamn för samråd. Därmed inleddes slutfasen av arbetet, som varade i två år. Det innebar för egen del avstående från all annan aktivitet och en stor koncentration för att nå målet. Att Beatrice von Hofsten även kom att ingå i redaktionen var en stor tillgång, särskilt när ekonomin blev brydsam. Den som då räddade vår situation var släktingen och kamerauppfinnaren tekn. dr. Victor Hasselblad, inspirerad av sin maka Erna (född Nathorst). Släktboken klar 1971 Till vårt släktmöte i Skara i juni 1971 förelåg så, efter alla sorger och mödor, vår stora släktbok Lovisa Maria Hjelms ättlingar 1772-1971. Den fick ett gott mottagande, bl.a. av historieprofessorn i Uppsala Sten Carlsson, som recenserade boken i Svenska Dagbladet. Vi hade fullföljt Pehr Henrik Törngrens tanke. Genom den fortlöpande genealogiska redovisningen fortsätter detta arbete, i det av Gerhard Bendz startade notisbladet Hjelmaren. Epilog Just detta år har jag fått uppleva en säregen slutvinjett till Pehr Henriks minne. På en auktion i Göteborg förvärvade jag en porträttminiatyr förställande kamreraren vid Ostindiska Kompaniets stockholmskontor Pehr Wigert (1748-1820). När jag började sökta fakta kring honom och hans ättlingar, fann jag att han var morfars morfars far till just Pehr Henrik! Det känns rätt och riktigt att bli ägare till denna porträttbild, som förstås borde ha tilltalat han sentida ättling och namne mycket. För oss, som fick uppleva Pehr Henrik Törngren, samarbeta med honom och erfara utstrålningen av hans rika personlighet, är han oförgätlig. BENGT O.T. SJÖGREN GÖTEBORG OCH SKARA Släktgren Carlsson sid I, VII, 223 och 258 i släktboken 5

Vad gör man, när man blir ombedd att för Hjelmaren sammanfatta erfarenheterna från 40 år i utrikesdepartementets tjänst på bara ett par sidor? Jag har minnen nog för en bok men har bara ett par sidor till förfogande i denna släktföreningens fina, men inte alltför spatiösa publikation. Alltnog: jag gör ett försök. Jag är född 1939 i Herrljunga samt blev Skarastudent 1957 och jur. kand. i Uppsala 1964. En kollega till mig, som var stationerad i den s.k. Demokratiska Republiken Kongo, skrev för en del år sedan en rapport till UD, som inleddes på följande sätt: Under det senaste året har betydande förändringar ägt rum inom den 6 Hustru Tilly och jag tillsammans med statsminister Göran Persson och statsrådet Anders Sundström i den Förbjudna staden vid statsministerbesöket i Peking hösten 1996. Fyrtio år i UD:s tjänst diplomatiska kåren i Kinshasa. Min företrädare blev som bekant svårt skadad vid en bilolycka, den brittiske Head of Chancery fl ögs hem för en mycket allvarlig tropisk magsjukdom, och den sovjetiske chargén måste repatrieras till följd av en leverskada. Danske generalkonsuln och hans maka har överfallits och rånats i sitt sovrum, och den biträdande amerikanske militärattachén blev av okända personer nedskjuten bredvid sin älskarinna. Franske ambassadören har just beviljats förfl yttning, en av de israeliska ambassadtjänstemännen ligger svårt sjuk, schweiziske generalkonsuln har nyligen avlidit på ett sjukhus i Basel, och västtyske ambassadören har blivit uppäten av en krokodil.

Så kan UD-tjänsten vara ibland så långt från det så kallade kristallkronelivet som möjligt. Jag har aldrig mött en fyrbent krokodil under mina 40 år i UD:s tjänst, men jag har stött på många mänskliga krokodiler av bägge könen. På ett sätt skulle man kunna beskriva diplomatisk verksamhet som konsten att manövrera sig runt krokodilerna. Det är stimulerande att hantera krokodiler, fast man kan få en och annan repa, när de nafsar efter en. Om jag finge välja en gång till skulle jag definitivt välja samma yrke, och jag är glad över vad jag har fått vara med om under dessa år -1965-2005- trots sådana praktiska olägenheter som 16 flyttar etc. Lagos Efter antagning till UD och första utbildning kom jag som första post till ambassaden i Lagos 1965-67. Facit av de båda åren var för min del två militärkupper, ett inbördeskrig, en större och flera mindre pogromer, tre tropiksjukdomar samt att bli rånad och nedslagen en gång. Men jag tyckte det hela var oerhört spännande, ung och utan familjeansvar som jag var. Bonn Sedan följde ambassaden i Bonn 1967-70 med politiska och juridiska frågor. Kontrasten i alla avseenden till min första post var givetvis slående. Mitt intresse för Tyskland och den tyska frågan väcktes. Jag fick bl.a. följa början till Willy Brandts nya Ostpolitik med trevande försök till dialog med DDR. Sedan följde tjänstgöring hemma på UD med Europaråds- och mänskliga rättighetsfrågor. Detta var särskilt intressant som det ägde rum direkt efter de nordiska staternas mål i Europadomstolen mot militärjuntans Grekland i början av 1970-talet. Tel Aviv Så följde fyra år vid ambassaden i Tel Aviv 1973-77. Jag tror att min mor i det sammanhanget förlorade en del av sin tilltro till min förmåga att göra politiska bedömningar. Jag hade lugnat hennes oro över krigsrisker och instabilitet i regionen med att jag såg läget som betryggande stabilt. Jag anlände till Israel den 1 oktober 1973. Sex dagar därefter bröt Yom Kippurkriget ut. Jag fick en första bild av Mellanösternproblemets komplexitet och svårlösbarhet under dessa fyra år. London Så följde två år vid ambassaden i London, som politisk förstesekreterare. Att bo i London var ett speciellt nöje, eftersom min hustru kommer från England. Hon tjänstgjorde vid brittiska ambassaden i Tel Aviv och vi hade träffats där. Så kom jag 1979 som kansliråd hem till UD och politiska avdelningen där. Under åren hemma hade jag ansvar för 7

säkerhetspolitiska frågor i kontakterna mellan UD och försvarsdepartementet, och var en av sekreterarna i 1978 års försvarskommitté. Bonn Hösten 1982 var det så dags att återvända till Bonn, denna gång som minister och andreman. Under mina fyra år på denna post kunde jag bl.a. följa den stora striden om utplacering av NATO:s medeldistanskärnvapen Pershing 2 för att balansera de sovjetiska SS 20. Jag fick även se fredsrörelsen nå sin höjdpunkt i styrka och framväxten av De Gröna, som en viktig inrikespolitisk aktör. Rumänien I tre år, december 1986-1989 var jag sedan ambassadör i Rumänien. Det var en bisarr upplevelse, där man kunde följa slutfasen i en stalinistisk kommandoekonomi med energibrist, mörka och fryskalla bostäder under de långa vintrarna, matbrist och långa köer för de få förnödenheter som fanns. Vi såg det brutala förtryck som utövades av säkerhetsorganet Securitate, och kunde dagligen följa de svassande och krypande hyllningarna i TV och press till Ceausescu och hans hustru. När jag sade adjö till honom den 5 december 1989, i samband med min hemförflyttning, kunde jag inte veta att han då bara hade 20 dagar kvar till sin avrättning, sedan revolutionen störtat honom och hans hustru från makten under julen 1989. 8 EU-medlemskap Så kom jag hem till UD igen, denna gång som chef för västeuropeiska och amerikanska ärenden på den politiska avdelningen. Två frågor dominerade min tid på den posten: Europas ombyggnad efter murens fall och Sveriges blivande EU-medlemskap. Jag tror att jag aldrig arbetat så hårt och samtidigt med så stark känsla av tro på vad jag gjorde. Sverige höll, när beslutet om att söka medlemskap togs, på att bli ett land på marginalen i Europa. Lyckligtvis fungerade dock hela medlemskapsarbetet ända fram t.o.m. folkomröstningen, och vi kom med i den sedan alltmer växande klubben. Kina Hösten 1992 var det dags för mig att resa ut för de kanske mest spännande åren av mitt yrkesliv, som ambassadör i Kina. Jag fick på parkettplats följa de väldiga förändringar som skett och sker i detta jordens folkrikaste land. Det är enorma krafter som satts i rörelse, när detta flitiga och intelligenta folk väl befriades från det maoistiska systemets spärrar. Man kan med viss rätta säga att det i Kina pågår världshistoriens största ekonomiska experiment i och med övergången från kommandotill marknadsekonomi. Hundratals miljoner människor har redan lyfts från sin tidigare absoluta fattigdom till en bättre levnadsstandard. Mycket återstår att göra, och många problem kvarstår: enpartisystemet, den bristande

respekten för mänskliga rättigheter, de väldiga miljöproblemen, folkökningen etc. Men det råder ingen tvekan om att Kina är på god väg att återta sin plats som en av världens viktigaste aktörer. Som ambassadör i Kina var jag också sidoackrediterad som ambassadör till Nordkorea och Mongoliet. Nordkorea var en absurd upplevelse med dess extrema politiska system och intensiva misstänksamhet mot omvärlden. Dyrkan av Kim Il Sung och Kim Jong Il påminner mer om en extrem religiös sekt än om någonting annat. Ett Nordkorea med kärnvapen vore extremt farligt, och enligt min mening är situationen kring dess kärnvapenprogram en av de största faror vår värld har att dras med idag. I Mongoliet imponerades jag mycket av de fattiga mongolernas framgångsrika försök att förvandla sitt land till en demokrati efter så många år av benhård, kommunistisk diktatur. 1997-2000 var jag åter hemma i Stockholm för olika förhandlingsuppdrag. Under den tiden var jag också chef för EU:s valövervakning i Kambodja under fem månader 1998, och chef för den svenska ECMM-delegationen i Sarajevo första halvåret 1999. Båda uppdragen lämnade en bitter smak i munnen mot bakgrund av de grymheter som begåtts av Pol Pot och hans röda khmerer, liksom av fanatiska nationalister under det jugoslaviska inbördeskrigets dagar. Inspektion av hederskompani i Ulan Bator - huvudstad i Mongoliet - i samband med överlämnande av mina kreditivbrev där våren 1993. Egypten Hösten 2000 var det så dags för mitt sista uppdrag, som ambassadör i Egypten (och Sudan). Mina tre år i Mellanösterns stormakt dominerades helt av den andra intifadan; konflikten mellan israeler och palestinier, där egyptierna gjort och gör frenetiska ansträngningar att medla, men förgäves. Så kom den 11 september 2001, förspelet till Irakkriget och till slut dess utbrott och besegrandet av Saddam Hussein. När jag lämnade Kairo i slutet av 2003 var konflikten mellan israeler och palestinier lika bitter som någonsin, och faran för ett inbördeskrig i Irak överhängande. Inte så mycket har ändrats sedan dess. Mellanöstern sitter fast i problemmoraset. Tyvärr ser jag få möjligheter att denna plågade region skall finna några snara lösningar. Hatet är för djupt, och alltför många 9

positioner fastlåsta. Jag är rädd att världen rätt länge till kommer att få leva med detta elände. Det har kanske tagit Dig, käre frände och läsare, tio minuter att läsa min lilla sammanfattning av vad som hänt mig under 40 år. Jag hoppas Du har haft något nöje av att följa mig på vägen. För egen del var mina 40 år med UD en ständig källa till stimulans och arbetsglädje, som jag med glädje kan tänka tillbaka på under min pensionering här i Skara. SVEN G. LINDER SKARA (släktgren Carlson sid 280 i släktboken) Den högre inre meningen med livet Tal vid släktmötet i Sigtuna 15-17 juni 2007 Till min son Philippe med kärlek Att nu kunna stå inför denna stolta släkt gläder mig, ty vad jag ska berätta härrör sig just ifrån vår anmoder Lovisa Maria Hjelm. Vid 5-års ålder, då min pappa Holger kom hem ifrån Afrika och Angola, visste jag att en dag skulle även jag besöka detta land. Men hur visste ingen. Vid 13 års ålder kom jag att höra portugisiska för första gången. Då 10 bodde jag i Stockholm. Jag kände att detta språk skulle bli mitt. Men när visste ingen. Vid 20 års ålder började jag studera i Neuchâtel i Schweiz och mötte så min blivande man Joao, som var från Portugal. Detta ledde till besök i landet och vid den tiden innan revolutionen gällde 4 års militärutbildning, varav två i Afrika - antingen i Angola eller Mozambique, som då tillhörde Portugal. Ja, det blev Angola och självklart skulle jag dit. Så skedde!

Släktmöte mellan familjerna Hammar och Fernström i Karlskrona 2005. Sonen Philippe på knä längst fram till höger. Sammanlagt 50 släktingar deltog. Väl där började jag arbeta på turistbyrån i Luanda hos dåvarande premiärministären Sa Carneiros kusin. En dag kom det in en blond flicka. Vi talade portugisiska med varandra tills jag frågade varifrån hon kom och att jag sökte en släkting vid namn Gösta Hammar (sid 345 i släktboken). Svaret från henne var ja, men det är ju min pappa! Året var 1971. Så träffades jag och Nina Hammar. Några månader senare bar det iväg med jeep över savann och djungel till södra Angola och Fazendan. När jag väl kom fram, och satt på den plats pappa suttit så många år tidigare, var känslan fantastisk. Tänka sig då var jag 5 år, nu var jag 25 år. Språket blev successivt mitt efter studier, litteratur och många år på svenska konsulatet på Madeira. Vid den tiden bodde även mina föräldrar där, så hemma var Garajan och ön Madeira. Men när sonen Philippe var klar med studierna på Gränna internatskola blev det dags att hjälpa till, så i och med detta flyttade även jag tillbaka till Sverige. Och på så sätt åter till de rötter som ju fanns i Blekinge. Vi kom att tala om släkten och svunna tider. Ja, nu kom jag i kontakt med Lovisa Maria Hjelms ättlingar och alla här. Genom berättelser och våra sammankomster fick jag veta och förstå så mycket. 11

Gunilla Fernström tillsammans med systern Birgitta Brodt från Schweiz på släktträffen i Skåne 2004. Mitt arbete som lärare tog mig tillbaka till Olofström och Jämshög. Där fick jag reda på att det var här i muren vid kyrkan i Jämshög, som våra anfäder låg begravna i den gamla kyrkomuren från 1700-talet. Så här hade prosten Olaus (Olof Hammar - sid 331) och hans hustru Eliana (Billberg - sid 2 m.fl.) verkat och här hade Lovisa Maria Hjelm besökt dem. Med en fin känsla och stor andakt gick jag så, som 5:e generationen, in i kyrkan. En känsla av stolthet och glädje, då jag genom kommunens hjälp hade kunnat rädda muren med graven till eftervärlden. katolskt land. Den inre känslan av glädje som berörde mig genom Lovisa Maria Hjelm vår anmoder. Tack för den inre större meningen med livet. Ty släkten komma, släkten gå. Mina ord till alla är: Above all there is love. Reach it, free yourself, so you can help others! GUNILLA FERNSTRÖM KARLSKRONA (SLÄKTGREN Hammar sid 383 i släktboken) Så senast i den gamla katolska kyrkan i Lund fick jag förstå mina år i ett 12

Träskulpturen Rosenbom är ett signum för Karlskrona Regionala träffar i Karlskrona och Mariefred Sedan 1954 avhålles som bekant vart tredje år ett allmänt släktmöte i vår förening. Senast möttes vi i Sigtuna i juni 2007, och nästa stora möte planeras till Mullsjö i Småland 17 19 september 2010. Men tre år är en lång tid och därför har under årens lopp i mellanperioderna avhållits regionala släktmöten. Tanken har varit att man träffas under en dag. Tiderna anpassas så att man inom hyfsat reseavstånd kan vara med utan krav på övernattning. Karlskrona 9 maj 2009 En sådan regionalt släktträff planeras nu till våren 2009 i Karlskrona, vår anmoder Lovisa Maria Hjelms födelsestad. Lördagen den 9 maj är intresserade släktingar och fränder välkomna till Karlskrona. Där samlas vi på Bryggarberget klockan 10.30. Ciceron blir vår frände Göran Carlander. Han bor i staden och ställer välvilligt upp för att vara vår platsvärd. Vi får ta närmare del av stadens sevärdheter och på lämpligt ställe inta lunch. Vi avser förstås även att besöka den plats där Lovisa Maria en gång bodde och bekanta oss med de miljöer, där hon levde en stor del av sitt liv. Sammankomsten beräknas vara avslutad före klockan 17. Karlskrona har en mycket intressant historia och staden blev utnämnd till 13

världsarv år 1998 av UNESCO. Maj kan vara en underbar månad i södra Sverige och vi hoppas att många tar detta tillfälle i akt att närmare bekanta sig med fränder och släktingar i denna vår anmoders egen hemmiljö. De som önskar logi kan söka det på Internet under hotell Karlskrona. Kostnad för lunch, inträden och guidning beräknas till cirka 300 kr per person. Någon ytterligare kallelse utsänds inte. Gör anmälan senast 2 maj 2009 till Göran Carlander Karlskrona 0455-81 604 eller 0703-26 40 31 Mariefred 19 september 2009 Eftersom en regional träff inte bör medföra ett alltför stort reseavstånd planeras ytterligare en sådan i mellersta delen av landet. Denna avses äga rum lördagen den 19 september 2009 i Mariefred, med Gripsholms slott som attraktivt besöksmål. Närmare besked härom i nästa nummer av Hjelmaren. Väl mött på dessa möten hälsar STYRELSEN 14

Grytereds gård vid sjön Stråken kommer vi att besöka på släktträffen 2010. Nästa släktträff i Mullsjö 2010 Kring Ryfors i Västergötland Vi har haft möjlighet, att på släktträffar vart tredje år, få träffa varandra och bekanta oss med olika delar av vårt land, där medlemmar i vår förening varit lokala värdar. År 2004 var vi i Skåne för att även fira 250-årsdagen av Lovisa Maria Hjelms födelse. Vi bodde på Stiftsgården Åkersberg i Höör. På programmet stod bl.a. besök i S:t Peters klosterkyrka i Lund, där vi lade ner blommor på hennes grav. Sedan besåg vi Domkyrkan och Kulturen i Lund. Dagen därpå reste vi till Sövdeborgs slott och avslutade med lunch på Kulturens Östarp. Värdar denna gång var Eva och Erik Wallerius boende i Åkarp. År 2007 träffades vi i Uppland. På Sigtunastiftelsen höll vi till med program, mat och logi. Medeltidsstaden Sigtuna lärde vi känna och i Mariakyrkan berättade medlemmen och ärkebiskopen Gunnar Weman. Vi besökte även Rosersbergs och Steninge slott. Folkmusik och spelmanstraditioner i Uppland var en 15

njutbar del framförda av familjen Lars Linder, som även var vår värd. Till Västergötland nästa gång Nästa släktträff förläggs till Västergötland, mittemellan de två föregående. I det landskapet har vi inte varit sedan 1971. Planerade datum är 17-19 september 2010, något vi tror ska passa mångas almanackor. På fredagskvällen är det samling i Engelska Villan på Ryfors Bruk. Där kommer många att bo, men även i Mullsjö 5 km därifrån. Förutom släktmötesförhandlingar, släktmiddag och andra trevliga måltider finns följande tankar om några närliggande intressanta platser, som vi kan besöka och lära känna under lördagen och söndagen - många av dem med släktanknytning. Ryfors Bruk var i den Sagerska släkten en gång en mycket stor egendom med jordbruk, skog, järnbruk och sågverk. Idag är den delad i Ryfors Övre vid bruket och Ryfors Nedre vid Margreteholm, där våra släktingar Yvonne Sager respektive Adam Moltke Hvitfeldt är ägare. På Ryfors tillkom 1888 landets första golfbana längs Tidan, något för golfbitna medlemmar att pröva på när vi träffas. Här finns också en engelsk park och en gammelskog med tallar över 30 m. I Hjelmaren nr 31 (1992) finns en anmälan om en bok från livet i Ryfors på 1800-talet, som tillkommit på initiativ 16 av vår medlem Bengt O T Sjögren, som då var arkivarie i Göteborg. Bjurbäcks socken, gränsande till Ryfors, har också flera tänkbara utflyktsmål. Ett är Grytereds gård, där min dotter Lena med maken Mickael Kihlblom bor, och där jag har en liten nerlagd småskola. Längre upp längs sjön Stråken ligger Bönareds gamla prästgård, där Hembygdsföreningen på somrarna serverar kaffe och jordgubbstårta. Bjurbäcks kyrka ligger vid Nässjön och på andra sidan viken Näs lilla herrgård, som en gång tillhört familjen Sager. Här finns Näs Lagård med högklassigt konsertprogram på somrarna. Vi tror att programmet för släktmötet blir intressant och omväxlande. Mer om det kommer - det är bara knappt två år kvar! DAG KIHLBLOM JÖNKÖPING (Släktgren Billberg sid 20 i släktboken)

Kerstin Lindecrantz med förste maken Lennart Benckert i Stockholm omkring 1995. I mars kom budet att Kerstin Lindecrantz (Släktgren Billberg sid 8 och 11 i släktboken) avlidit. Kerstin var kassör i styrelsen under åren 1983-94. När hon slutat som styrelsemedlem tog hon sig uppdraget att vara med i valberedningen. Under alla år deltog Kerstin, så mycket hon orkade p.g.a. sin sjukdom, i föreningens aktiviteter. Kerstin var med i planering och organiserande av flera släktmöten. När vi på våren 1995 fick veta att den inbokade möteslokalen i Vadstena gått i konkurs, så var det genom hennes rådighet och handlingskraft som en ny lokal ordnades. Vi kunde genomföra Kerstin Lindecrantz (1933-2008) släktmötet, som blev mycket lyckat. Ytterligare en av Kerstins idéer finns kvar hos oss, nämligen släktnålen, som vi har stor glädje och nytta av. Vi som kände Kerstin väl och som arbetade med henne i styrelsen, där hon inspirerade oss med sitt engagemang och intresse, känner idag vemod och stor tomhet. Vi lyser frid över hennes minne. GUDRUN SVENSSON VEDDINGE (släktgren Carlson sid 277 i släktboken) 17

Kerstin och Björn Zethræus Min mor hette Kerstin Zethræus (1913-2007). Hon blev 94 år och hade då överlevt min far Björn Zethræus med 23 år. De träffades i Alvesta 1944, där Björn var notarie på domsagan och Kerstin arbetade på hemslöjden. De gifte sig i Allhelgona kyrkan i Stockholm på nyårsafton 1944, samma kyrka som Kerstin begravdes i 2008. Kerstin Zethræus Kerstin växte upp i Vemdalen, som på den tiden inte var en turistort, utan en liten fjällby med småjordbruk. Hon bodde där med sina föräldrar, två äldre bröder och morfar, som var kronolänsman. Kerstins far Richard Ekman var konstnär och kunde med hjälp av extraarbeten, såsom teckningar i tidningar, julkort etc, försörja sin familj som konstnär även om det var svårt ibland. Kerstins mor Hanna var känd för att kunna koka soppa på en spik. När min mamma gått ut småskolan flyttade hela familjen till Stockholm, framförallt för att bröderna och så småningom även Kerstin skulle kunna utbilda sig, vilket morfar tyckte var viktigt. När Kerstin tagit realexamen började hon i Tekniska skolan, som Konstfack hette på den tiden. Där gick hon halvtextillinje och utbildade sig både till bildlärare och konstnär. Hennes första jobb var att arbeta som väverska på Sven Erixson X-ets stora gobeläng Melodier på torget, vilket tog två år. Hon har också arbetat en del som bildlärare och på Hemslöjden. Men framför allt har hon jobbat hemma som konstnär och vävt många egna gobelänger och målat akvareller. Kerstin hade utställningar både i Östersund och i Stockholm. I Vemdalens kyrka hänger en gobeläng ovanför predikstolen som hon vävt. Till kyrkan i Vemdalen ritade hon också en brudkrona och hon sålde en del vävar till kyrkor, ålderdomshem och Kerstin Ekman och Björn Zethræus gifte sig 1944. 18

Kerstin Zethræus fick återse sin X-et gobeläng på Liljevalchs 2003. Hon står nere i trappan med dottern Karin. Affischen på väggen visar en del av den. privatpersoner i Jämtland-Härjedalen. I Umeå vävde Kerstin en liten väv till den lilla kyrkan Helena Elisabeth. Se bild nedan. När hon fyllde 90 år var det en X-et utställning på Liljevalchs och den stora gobelängen flyttades till Stockholm från Göteborgs konserthus, så att hon fick chansen att se den på gamla dar. Björn Zethraeus Min far kom från helt andra förhållanden. Hans far Seth Zethræus (sid 16) var bankdirektör, de bodde i en stor lägenhet i Halmstad och hade tjänstefolk! När min mor första gången besökte sina svärföräldrar sprang hon för att hjälpa till ned på gården med soporna, men blev tillrättavisad det skulle pigan göra! Både jag och min bror Stig är födda i Gällivare, vilket berodde på att min far gjorde sin notarietjänst vid Norrlands nedre domsaga i Umeå. Därifrån utlokaliserades han för tingsmeritering till Gällivare. Vi flyttade tillbaka till Umeå, där vi bodde till 1961. Sedan flyttade vi till Östersund, mycket för att komma nära Vemdalen, men också för att Björn fick tjänst som häradshövding där. Från Östersund flyttade Kerstin och Björn 1970-71 till Stockholm. Far arbetade på Stockholms tingsrätt och senare som lagman och chef vid Solna tingsrätt. Efter fars död 1984 Kerstin bodde själv kvar i radhuset i Hässelby. Släktboken och släktföreningen Några år efter att mina föräldrar hade flyttat till Hässelby kom boken Lovisa Maria Hjelms ättlingar, som de tyckte var oerhört spännande. De erbjöd oss att få var sitt exemplar, men vi tyckte att det var otroligt fånigt och töntigt att intressera sig för släkten. Vi var alldeles 19

Kerstin var en konstväverska. Väven från kyrkan Helena Elisabeth fanns med på hennes begravningskort 2008. för radikala för det. Det är något vi ångrat nu, när vi kommit upp i släktintresseåldern och det bara finns ett exemplar av boken. Vi har löst det så att vi placerat boken i vårt gemensamma hus i Vemdalen. Själv har jag och min kusin Johan Zethræus, som bor i England, gått med i föreningen den dag då Kerstin Zethræus begravdes 25 januari 2008. KARIN ZETHRÆUS STOCKHOLM (Släktgren Billberg sid 17 i släktboken) 20

Familjenotiser Familjenotiserna har ordnats släktgrensvis i den ordning de återfinns i släktboken. Notiserna är på sätt och vis föreningens ryggrad. Tänk därför på att meddela aktuella familjehändelser till föreningens arkivarie Olof Cronberg, Södra Järnvägsgatan 21 A, 352 34 Växjö, tel/fax 0470-21763 (epost: olof.cronberg@abc.se). Det går också bra att fylla i ett formulär på internet (http://www.abc.se/~m2976/hjelm/). Släktgrenen Billberg Lindecrantz, Rut Kerstin (f. Billberg, s 11), 15/3 2008 i Danderyds förs, Stockholm. Zethræus, KERSTIN Maria (f. Ekman, s. 17), 10/12 2007 i Bromma förs., Stockholm, och begr. 25/1 2008. Släktgrenen Hofverberg Cederbom, Annie MARIA (s 44s), gymnasielärarexamen. G. 1/9 2007 i Tunabergs kyrka m. sjuksköterska LARS Andreas Haglund, f. 13/9 1978 i Färila (Häls.), son av OLOV Mattias och ANITA Margareta Haglund. Släktgrenen af Billbergh Söderman, INGRID Turinna (s 56), 11/1 2004 i Engelbrekts förs. i Stockholm, begr. i Bromma minneslund. Söderman, YLVA Margareta (s. 57s), sjukgymnast. G. 14/6 2008 m. byggnadsingenjören OLOF Robertsson, f. 14/10 1973 i Solna, son av Jan Olov och Lillemor Robertsson. Barn (VIII): REBECKA Viktoria, f. 28/7 2001 i Eskilstuna; VIKTOR Johan Daniel, f. 25/12 2005 i Huddinge. Dufour, Alain JOHAN (s. 70). G. 29/3 1997 i Kungsholms förs., Stockholm m. CAROLINE Cecilia Stenwreth, f. 10/12 1969 i Kristina förs., Jönköping. Barn (VIII): Edvard LÉON, f. 28/5 2001 i Tyresö; Signhild ELLINOR Delphine, f. där 10/12 2002; Félix Ludovic Olivier, f. där 4/3 2005. Gawell, KARIN Margareta (f. Richert s. 95), 1/12 2007. Släktgrenen Schönherr Richert, MALIN Hansdotter (s. 105), 9/8 2007 i Vanløse, Köpenhamn, Danmark. Richert, Hans KRISTER (s. 105), 24/11 2005 i Vanløse, Köpenhamn, Danmark. 21

Richert, Anna MALENE (s. 105). G. 12/5 2000 m. Kurt Bjerregaard Jacobsen. Cronberg, BARBRO Maria (s 174s) och PER Olof Gustaf Sköldenberg. Barn (VIII): ALVA Barbro Maria, f. tvilling 13/4 2008 i Sankt Petri förs. i Malmö; HEDDA Gertrud Maria, f. tvilling 13/4 2008 där. Cronberg, Hedvig CECILIA (s. 174s). G. 25/10 2008 i Västra Klagstorps kyrka (Sk.) m. MAGNUS Gunnar Egon Andersson, f. 10/5 1965 i Bunkeflo (Sk.), son av Kurt EGON och Gull BERIT Andersson. Serin FOLKE Carl Olof (s. 200), 16/8 2008. Lindgren, INGRID Grete (f. Carlsson, s. 212), 25/10 2007. Släktgrenen Carlson Franck, Ernst Arvid INGEMAR (s. 235), 2/10 2007 i Johannebergs förs., Göteborg; jordfäst 26/10 i Sätila kyrka och begr. där. Thorson, ROLF Ivan (s. 252), 9/9 2006 i Hammarö (Värml.). Funkquist, Kerstin Maria Elisabeth (KIM) (s. 252), 25/8 2007 i Kristinehamn. Sjögren, SVEN-ERIK Verner (Nilsson) (s.286), 5/11 2007 i Uppsala. Ihre, Nils Johan HOLGER (s. 290), 19/12 i Danderyd. Fagerlund, JONAS Adolf Melcher Vogt (s. 303), 11/3 2008 i Uppsala. Wetterberg, Sara Louise (f. Sörensson, s 307), 9/1 2008 i Malmö. Svenungsson, INGRID Linnea (f. Palmqvist, s 311), 25/1 2007 i Karlskoga. Släktgrenen Hammar Hammar, Frank DANIEL (s. 344s). G. 14/9 2007 i Nykyrka (Sörml.) m. Anna Linda HILLEVI Zetterberg, f. 5/5 1978 i Täby. Edgren, JOHAN Stig Bertil och Else MARIA (f. Falck s 381). Barn (VII): AGNES Hanna Maria, f. 13/11 2006 i Dalby. Släktgrenen Kinberg Inga uppgifter har influtit. Släktgrenen Schlyter Hovstadius, Oscar WALTER (s. 484), 25/11 2007. OLOF CRONBERG (Släktgren Schönherr sid 174 i släktboken) 22

Styrelse 2007-2009 Ordförande LARS LINDER, Skolgatan 23, 753 12 Uppsala, 018-544968, lasselulle@zeta.telenordia.se Vice ordförande och redaktör DAG KIHLBLOM, Johan Skyttes väg 4 B, 554 48 Jönköping, 036-16 45 75, dagkihlblom@glocalnet.net Sekreterare GUDRUN SVENSSON, Björkholmsvägen 9, 430 20 Veddige Kassör ANDERS HOLM, Capellavägen 4, 181 32 Lidingö, 08-767 60 57, a.holm@telia.com Arkivarie OLOF CRONBERG, Södra Järnvägsgatan 21 A, 352 34 Växjö, 0470-217 63, olof.cronberg@abc.se Suppleanter MADELEINE EWERT, Smyckegatan 71, 426 51 Västra Frölunda, 031-45 47 38, orc520t@tninet.se HANS SYLVÉN, Sveavägen 96, 113 50 Stockholm, 08-6734599 23

Nästa nummer av Hjelmaren utkommer i juni 2009 Det kommer bland annat att innehålla: * Mer om regionala träffen i Mariefred * Eva Wallerius berättar om Lovisa Maria Hjelms halsband (se ovan!) Vandring i Lovisa Maria Hjelms fotspår i Karlskorna 9 maj 2009 Glöm ej bort att anmäla dig till den regionala släktträffen i Karlskrona lördagen den 9 maj 2009. Se ytterligare information sidan 13-14. 24