Storslagen fjällmiljö. Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet

Storslagen fjällmiljö Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet RAPPORT 5772 DECEMBER 2007

Storslagen fjällmiljö Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet NATURVÅRDSVERKET

Beställningar Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se Postadress: CM Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln Naturvårdsverket Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25 E-post: natur@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 978-91-620-5772-5.pdf ISSN 0282-7298 Elektronisk publikation Naturvårdsverket 2007 Tryck: CM Gruppen AB Omslag: illustration, Tobias Flygar

Förord I april 2008 ska Miljömålsrådet till regeringen lämna en fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen tillsammans med de underlagsrapporter som utvärderingen grundas på. Regeringen ska i sin tur ska redovisa utvärderingen till riksdagen. Denna rapport behandlar miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö och utgör det underlag som Naturvårdsverket i samråd med Riksantikvarieämbetet överlämnar till Miljömålsrådet. Naturvårdsverkets och Riksantikvarieämbetets utvärdering har underbyggts med resultat, slutsatser och förslag till åtgärder från regionala utredningar och rapporter och från forskningsrapporter. Remissvar har lämnats av 27 instanser. Synpunkter och förslag till åtgärder har arbetats in i rapporten. Rapporten har utarbetats av Carin Åberg, Naturvårdsverket. Inger Selinge och Eva Walden Selin har levererat underlag och förmedlat synpunkter från Riksantikvarieämbetet. Underlagsrapport för delmål om buller har sammanställts av Naturvårdsverket med stöd av representanter från länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län, samt från Vägverket, Luftfartsstyrelsen och Sametinget. Naturvårdsverket, december 2007 3

4

Innehåll FÖRORD 3 INNEHÅLL 5 SAMMANFATTNING 8 Delmål 1 om skador på mark och vegetation 8 Delmål 2 om buller 8 Delmål 3 om natur- och kulturvärden 9 Delmål 4 om hotade arter 9 Förslag till nytt delmål 10 Exempel på viktiga åtgärder 10 SUMMARY 11 Interim target 1 for damage to soil and vegetation 11 Interim target 2 for noise 12 Interim target 3 on natural and cultural values 12 Interim target 4 for threatened species 13 Proposed new interim target 13 Examples of important measures 13 INLEDNING 14 Bakgrund 14 Uppdraget 14 Syfte 14 HUR SER UTVECKLINGEN I MILJÖN UT? 15 Miljökvalitetsmålet 15 Delmål 1 om skador på mark och vegetation 15 Miljötillståndet 16 Delmål 2 om buller 17 Miljötillståndet 18 Naturvårdsverkets åtgärdsförslag i föregående fördjupade utvärdering 23 Fjälldelegationens programförslag 24 Delmål 3 om natur- och kulturvärden 25 Beskrivning av fjällområdet 25 Miljötillståndet 26 Delmål 4 om åtgärdsprogram för hotade arter 29 5

Regionalt miljö- och hushållningsprogram för fjällområdet 29 Ny modell för samverkan kring fjällfrågor 29 Fjällanpassad resurs- och utvecklingsplanering 30 Offentliga regelverk och myndighetsutövning 30 Kunskapsuppbyggnad 30 UTVÄRDERING VARFÖR SER DET UT SOM DET GÖR? 31 Fjällens storslagenhet 31 Mineralprospektering och provbrytning 31 Vindkraft 31 Störningar från terrängskotrar 32 Delmål 1 om skador på mark och vegetation 32 Regionala bedömningar 33 Delmål 2 om buller 34 Utvärdering av buller från terrängskoter 34 Utvärdering av flygverksamheten 35 Delmål 3 om natur- och kulturvärden 36 Regionala bedömningar 37 Delmål 4 om åtgärdsprogram för hotade arter 38 Regionala bedömningar 38 Regionalt miljö- och hushållningsprogram för fjällområdet 39 FÖRSLAG TILL NYA OCH REVIDERADE MÅL 40 Tolkning av miljökvalitetsmålets innebörd 40 Miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö 40 Förtydligande av miljökvalitetsmålet 40 Regeringens innebär att-satser 40 Förslag: en ny att-sats ersätter en tidigare. 42 Förslag till revidering av delmål 1 om skador på mark och vegetation 43 Nuvarande delmål 43 Förslag till reviderat delmål 43 Förslag till revidering av delmål 2 om buller 43 Nuvarande delmål 43 Förslag till reviderat delmål 44 Förslag till revidering av delmål 3 om natur- och kulturvärden 44 Nuvarande delmål 44 Förslag till reviderat delmål 44 Förslag till nytt delmål 4 om fjällandskapet 45 6

Förslag till nytt delmål 45 Motivering 45 FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER OCH STYRMEDEL 47 Delmål 1 om begränsning av skador på natur- och kulturvärden 47 Förslag till regering och riksdag 47 Övriga förslag 47 Delmål 2 om buller 47 Förslag som behöver drivas inom EU 47 Övriga förslag 48 Delmål 3 om långsiktigt skydd av värdefulla natur-, kultur- och friluftsmiljöer 48 Förslag till regering och riksdag 48 Övriga förslag 49 Konsekvenser 49 Nytt delmål 4 om fjällandskapet 49 Förslag till regering och riksdag 49 REFERENSER 50 7

Sammanfattning Vart fjärde år genomför Miljömålsrådet en fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet. Denna rapport utgör underlag för miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö i den andra fördjupade utvärderingen. Rådets utvärdering inklusive underlagsrapporterna ska lämnas till regeringen den 1 april 2008. Miljökvalitetsmålet omfattar hela fjällområdet och lägger tonvikten vid utvecklingen i landskapets natur-, kultur- och friluftsmiljöer. För att målet ska kunna nås krävs att berörda sektorer och samhället i övrigt skyddar och sköter fjällområdets känsliga miljöer. Fortsatt renbete är en viktig förutsättning för att upprätthålla landskapets unika värden. Andra förutsättningar för att Storslagen fjällmiljö ska uppnås är att miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap, Levande skogar, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker och Ett rikt växt- och djurliv också uppnås. Fjällen påverkas dessutom av försurning och klimatförändringar. Större olyckor med miljöpåverkan kan komma att påverka möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet. De drivkrafter som leder till påverkan på natur-, kultur- och övriga upplevelsevärden kvarstår och riskerar att förstärkas på längre sikt. Klimateffekter är en orsak till oro. En annan är om mineralprospektering och provbrytning, vindkraftsparker, turism- och fritidsbebyggelse kommer att ta betydligt större arealer i anspråk än idag. Störningar från terrängfordon väntas också växa framöver om inte förebyggande åtgärder vidtas. Delmål 1 om skador på mark och vegetation Delmålet bedöms som möjligt att nå om åtgärder vidtas för att kanalisera bort terrängkörning och annan markskadande verksamhet från känsliga områden. Det regionala miljömålsarbetet har stor betydelse för att delmålet ska kunna uppnås. Mätningar och undersökningar från miljöövervakningsprogrammet Nationell Inventering av landskapet i Sverige (NILS) har använts för en översiktlig sammanställning över omfattningen och eventuella geografiska mönster när det gäller skador från körspår i terräng. En fortsatt tillfredställande miljöövervakning av skador på mark och vegetation är viktig och förutsätter utveckling och forskning. Det bör även undersökas om det finns praktiska förutsättningar för att använda satellitbaserad fjärranalys regionalt och nationellt för att följa upp skador på mark och vegetation. Mer kunskap behövs om renbetets betydelse för fjällekosystemet och den påverkan som uppkommer till följd av klimatförändringar och olika former av slitage. Förslag: Delmålet kvarstår men utökas och preciseras. Delmål 2 om buller Bedömningen har ändrats, och delmålet bedöms nu som möjligt att uppnå. För att nå delmålet om terrängskotrar krävs dock bland annat att gränsvärden för buller för 8

nya terrängskotrar införs i EG-direktivet 2000/14/EC i enlighet med det förslag som Naturvårdsverket under år 2005 sänt till EU-kommissionen. För att delmålet också ska kunna följas upp krävs dessutom att trafikregistret innehåller uppgifter om bullernivå för respektive fordonstyp. Registreringsfrågan utreds för närvarande av Vägverket. Andelen terrängskotrar med fyrtaktsmotorer som i normalfallet har lägre bullernivå har ökat kraftigt under det senaste året och uppgår nu till nära hälften av antalet sålda fordon. För att nå delmålet krävs dock en snabbare utfasning av äldre skotrar än i dag. Under perioden 1 april 2006 till 31 mars 2007 genomförde Luftfartsstyrelsen en kartläggning av flygverksamheten inom regleringsområde A enligt terrängkörningsförordningen och inom nationalparkerna i fjällområdet. Uppföljningen visar att flygverksamheten i de skyddade områdena nästan enbart består av helikopterflygning. Omfattningen motsvarar i genomsnitt ungefär en flygrörelse per vecka i vart och ett av de 16 områdena. Uppföljningen visar också att huvuddelen av överflygningarna över skyddade områden startar och landar i skyddade områden. Luftfartsstyrelsens analys är att reglering av start och landning är effektiv från bullersynpunkt genom att den påverkar överflygningsfrekvensen i de aktuella områdena. Bedömning och förslag om vilka åtgärder som behöver genomföras är nästa steg om delmålet om flygbuller ska uppnås. Förslag: Delmålet kvarstår men revideras. Delmål 3 om natur- och kulturvärden Bedömningen har ändrats sedan föregående år och delmålet anses inte längre möjligt att nå med nuvarande insatser. Fortsatta och förstärkta åtgärder behövs efter 2010. Det regionala miljömålsarbetet med avseende på det samiska kulturarvet och förbättrad kunskap om fjällens kulturmiljöer är avgörande för om delmålet ska kunna nås. Resurser måste till för att öka kunskapen om kulturvärdena, dels i de naturreservat och nationalparker som redan inrättats, dels för att i framtiden kunna avsätta områden med långsiktigt skydd. Riksantikvarieämbetet har tillsammans med representanter för länsstyrelser och länsmuseer i berörda län börjat diskutera vilken kunskapsuppbyggnad som behövs för att så snabbt som möjligt uppnå en nivå som är tillfredsställande i förhållande till delmålet. Förslag: Delmålet kvarstår men revideras och breddas till att även omfatta friluftsmiljöer. Delmål 4 om hotade arter Bedömningen är att delmålet uppnåddes vid målåret 2005. Delmålet avsåg ursprungligen fem åtgärdsprogram som inkluderade arter som finns både i fjäll- och skogslandskapen. 9

Vid utgången av år 2006 fanns för fjällandskapet åtgärdsprogram för fjällräv och järv fastställda, och ett program för dubbelbeckasin på remiss. Dessutom är tre program med anknytning till fjällen klara, nämligen för rikkärr, varg och brunbjörn. Sammantaget finns därmed sex åtgärdsprogram. Arbetet med att uppnå mål om hotade arter flyttas till Ett rikt växt- och djurliv. Förslag till nytt delmål Bevarande av fjällandskapet Exempel på viktiga åtgärder Utredning och förslag om värdet av renbete Utökad miljöövervakning Utredningar och förslag för att minska påverkan från mineralprospektering och lokalisering av vindkraft i fjällen Kunskapsuppbyggnad och satsningar på skydd, restaurering och skötsel av viktiga kulturmiljöer Undersökning av exploateringsföretags påverkan på friluftsvärden i fjällen Krav att terrängkörningsplaner genomförs Gränsvärden för buller från terrängskotrar Förbättrad registerstatistik för terrängskotrar Förbättrad tillsyn och information för terrängtrafiken 10

Summary Every four years, the Environmental Objectives Council conducts an in-depth evaluation of the progress towards achieving the environmental quality objectives. The present report is the basis for the Magnificent Mountain Landscape environmental objective in the second in-depth evaluation. The Council s evaluation, including supporting reports, is due to be delivered to the Government on 1 April 2008. The environmental quality objective covers the entire mountain region, emphasising developments in the natural, cultural and recreational environments of the mountain landscape. Achieving the objective will require affected sectors and society in general to protect and manage the sensitive environments of the mountain region. Continued reindeer grazing is an important prerequisite for maintaining the unique values of the landscape. Other prerequisites for achieving A Magnificent Mountain Landscape are that the Varied Agricultural Landscape, Sustainable Forests, Flourishing Lakes and Streams, Thriving Wetlands, and Rich Diversity of Plant and Animal Life environmental quality objectives are also achieved. Additionally, the mountains are affected by acidification, and climate change. Large-scale accidents with environmental consequences could affect the possibilities of achieving the environmental quality objective. The forces in society that lead to effects on natural, cultural, and other recreational assets remain strong, and there is a risk that they will become stronger in the long term. Climate effects are a cause for concern. Another cause for concern is whether mineral prospecting and exploration, wind power parks, and construction for tourism and leisure homes will take up much larger areas than they do today. Disturbance caused by off-road vehicles is also expected to increase in the future, if action is not taken. Interim target 1 for damage to soil and vegetation This interim target is judged to be achievable if measures are applied to redirect off-road driving and other land damaging activities away from sensitive areas. Regional work on the environmental quality objective is of great significance for the achievement of the interim target. Measurements and studies by the environmental monitoring programme known as NILS (National Inventory of the Landscape in Sweden) have been used to compile an overview of the extent and possible geographical patterns of damage from vehicle tracks in the terrain. Continued satisfactory environmental monitoring of damage to soil and vegetation is important, and requires development and research. The feasibility of using satellite based remote sensing regionally and nationally to monitor damage to soil and vegetation should also be explored. 11

A better understanding is needed of the significance of reindeer grazing for the mountain ecosystem, and of the effects of climate change and different types of wear. Proposal: the interim target remains, but is expanded and made more specific. Interim target 2 for noise The assessment for this interim target has been revised, and it is now judged to be achievable. However, one condition for meeting the target for light off-road vehicles is that noise limits for new light off-road vehicles are incorporated into EC directive 2000/14/EC in line with the proposal sent to the European Commission by the Swedish Environmental Protection Agency in 2005. Furthermore, the vehicle register will need to include data on noise levels for different vehicle types in order to allow for monitoring of progress towards the interim target. The registration issue is currently being studied by the Road Administration. The proportion of light off-road vehicles with four-stroke engines, which typically have lower noise levels, has risen sharply over the past year and now represents almost half of all sold vehicles. In order to meet the interim target, however, the stock of older light off-road vehicles will need to be phased out at a higher rate than currently. During the period from 1 April 2006 to 31 March 2007, the Civil Aviation Authority carried out a survey of flying activity in class A regulated areas under the off-road driving ordinance, and in national parks in the mountain region. The survey shows that flying activity in the protected areas is almost exclusively helicopter activity. The average extent of activity is about one flight per week in each of the 16 areas. The survey further shows that the majority of flights over protected areas originate and terminate in protected areas. The Civil Aviation Authority s analysis is that regulating take-offs and landings would be effective from the noise point of view since it would affect the frequency of flights over the protected areas. If the interim target is to be met, the next step is assessment of and proposals for which measures need to be applied. Proposal: the interim target remains but is revised. Interim target 3 on natural and cultural values The assessment for this interim target has been revised since the previous year, and it is no longer regarded as achievable with current resources. Continued and reinforced measures will be needed beyond 2010. Regional efforts with environmental objectives relating to the Sami cultural heritage, and better information about the cultural environments of mountain areas, will be crucial to achieving the interim target. Resources must be made available to increase and develop information about cultural assets, both in already established reserves and parks and as a basis for establishing long-term protection for new sites in the future. 12

The National Heritage Board has begun discussions with representatives of county administrative boards and county museums concerned about what is required in order to achieve, as soon as possible, a level of information which is satisfactory in relation to the interim target. Proposal: The interim target remains but is revised and broadened to include outdoor recreation environments as well. Interim target 4 for threatened species This interim target is judged to have been achieved by the 2005 target year. It originally included five action programmes which covered species from both mountain and forest regions. For mountain species, action programmes for the arctic fox and the wolverine had been adopted by the end of 2006, and a programme for the great snipe was being circulated for comments. Additionally, three programmes relevant to the mountain region have been completed, for rich fens and for the wolf and brown bear. There are thus six programmes in all. Efforts to achieve targets for threatened species will be moved to A Rich Diversity of Plant and Animal Life. Proposed new interim target Conservation of the mountain landscape Examples of important measures Study and proposal on the value of reindeer grazing Increased environmental monitoring Studies and proposals on lessening the impact of mineral prospecting and the location of wind power parks in mountain regions Information development, and funding for protection, restoration, and management of important cultural environments Study of developers impact on recreational assets in mountain regions Requirement that off-road driving plans are implemented Noise limits for light off-road vehicles Improved registration statistics for light off-road vehicles Improved surveillance of and information for off-road traffic 13

Inledning Bakgrund I april 1999 fattade riksdagen beslut om femton övergripande nationella miljökvalitetsmål. I november 2005 tillkom ett sextonde mål. Dessa 16 miljökvalitetsmål ska utgöra basen för beskrivningen av tillståndet i vår miljö. Det övergripande syftet med miljökvalitetsmålen är att vi till nästa generation ska kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. I november år 2001 beslutade riksdagen också om delmål, åtgärder och strategier för att nå miljökvalitetsmålen. De reviderades i november 2005. Delmålen anger inriktning och tidsperspektiv i det fortsatta miljöarbetet. Vart fjärde år genomförs en fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet. Denna rapport är ett led i den andra fördjupade utvärderingen. Uppdraget Utgångspunkten för denna fördjupade utvärdering av miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö är underlagsrapporten till Miljömålsrådets förra fördjupade utvärdering, Storslagen fjällmiljö, och regeringens proposition Svenska miljömål ett gemensamt uppdrag. Riktlinjerna för uppdraget om fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen fastställdes av Miljömålsrådet i januari 2006. Riktlinjerna går i korthet ut på att bedöma miljötillståndet, redovisa genomförda utvärderingar, föreslå reviderade och nya delmål samt att föreslå åtgärder och styrmedel för att nå miljömålet i ett generationsperspektiv. Naturvårdsverket har huvudansvaret för utvärderingen av Storslagen fjällmiljö. Riksantikvarieämbetet har delansvar för delmål 2. Flera andra myndigheter berörs av utvärderingen och förslagen till åtgärder, främst Sametinget, Luftfartsstyrelsen, Vägverket och länsstyrelserna i fjällänen. Syfte Utvärderingen ska ge svar på om arbetet mot miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö 2004 2007 har varit framgångsrikt. Den ska också belysa behovet av ytterligare delmål, insatser och åtgärder för att nå miljökvalitetsmålet. Rapporten ska ligga till grund för Miljömålsrådets samlade utvärdering och bedömning av miljömålsarbetet i dess helhet. Den kommer dessutom att användas som ett av flera underlag till regeringens fördjupade utvärdering av miljömålssystemet 2009. 14

Hur ser utvecklingen i miljön ut? Miljökvalitetsmålet Fjällen skall ha en hög grad av ursprunglighet vad gäller biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Verksamheter i fjällen skall bedrivas med hänsyn till dessa värden och så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar. Den samlade bedömningen är att miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö kan nås om berörda sektorer och samhället som helhet visar den hänsyn som följer av delmålen. Men det är mycket viktigt att redan nu uppmärksamma negativa effekter i fjällmiljön av ett förändrat klimat och vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra dem. När det gäller tillståndet i fjällmiljön kan en positiv trend urskiljas. Delmålet om åtgärdsprogram för hotade arter har nåtts. Andelen sålda terrängskotrar med låg bullernivå ökade markant under 2006. Om denna utveckling fortsätter kommer bullernivåerna i fjällen på sikt att sänkas. Det regionala miljö- och hushållningsprogram som har upprättats gemensamt av länsstyrelserna har börjat tillämpas under 2006. Syftet med programmet är att förbättra förutsättningarna för en hållbar utveckling i fjällmiljön. Av särskild betydelse är den föreslagna modellen för samverkan kring fjällfrågor, fjällanpassad resurs- och utvecklingsplanering och fortsatt kunskapsuppbyggnad. Det finns ett stort behov av ny och fördjupad kunskap om fjällens vegetation och kulturmiljöer samt om förekomsten av buller och markskador. Länsstyrelsernas program och samebyarnas miljöplaner utgör tillsammans väsentliga hjälpmedel för att lösa frågorna om markanvändningen i fjällen. För att ett betespräglat landskap ska upprätthållas krävs renskötsel som bedrivs och utvecklas på ett sätt som är hållbart för miljön. Delmål 1 om skador på mark och vegetation Skador på mark och vegetation orsakade av mänsklig verksamhet ska vara försumbara senast år 2010. Delmålet bedöms som möjligt att nå om åtgärder vidtas för att kanalisera terrängkörning och annan markskadande verksamhet bort från känsliga områden. Det regionala miljömålsarbetet har stor betydelse för att delmålet ska kunna uppnås. 15

Miljötillståndet I brist på bättre underlag har riskerna för skador på mark och vegetation hittills bedömts indirekt genom antalet renar och antalet terrängfordon. Antalet renar har minskat med 1,4 procent jämfört med år 2005, och antalet terrängfordon (skotrar och fyrhjulingar) har ökat obetydligt de senaste åren. Mätningar och undersökningar från miljöövervakningsprogrammet Nationell Inventering av landskapet i Sverige, NILS, har använts för att göra en första översiktlig sammanställning över omfattning och eventuella geografiska mönster när det gäller skador från körspår i terräng. Undersökningen har genomförts med hjälp av en enkätstudie, fältstudier och flygbildstolkning och avsikten har varit att få ett grepp om dagsläget för körspår i fjällens terräng. I undersökningen uppskattas den totala arealen fjäll, dvs. fjällbarrskog, fjällbjörkskog och mark ovan skogsgränsen, till ca 1 404 km2. I fältinventeringen fann man enstaka körspår i eller i närheten av 8 av de 28 undersökta rutorna i fjällen och det fjällnära området. Vid flygbildstolkning av två inventerade områden i en större ruta om 5 x 5 km registrerades många linjära element som korsar terrängen. Lättast var de att upptäcka i myrmark och i gles skog. Uppe på kalfjället (en liten del av det ena området) förekom några spår, men de var svårare att följa. Av svaren på enkäten kan konstateras att det är svårt att få en överblick av läget genom att följa antalet sökta dispenser. Beviljade dispenser kan gälla en eller flera personer och ett eller flera fordon. De få anmälningar om olovlig körning som gjorts var i några fall från Norrbotten och gällde körning på snötäckt mark. I enkätstudien har det inte gått att få fram något entydigt mönster i omfattningen av körspår, annat än att de förekommer över större delen av fjällkedjan. Av de observerade körspåren överväger 4-hjuliga motorcyklar som fordonstyp och spåren förekommer över hela fjällkedjan. Det finns en hel del uppgifter om att dräneringsdiken har bildats i spåren utmed sluttningar. På många håll upplevs skadorna som stora och i några fall även över utbredda områden. Det fanns också rapporter från några håll om att rivskador har läkts. Myrar återfår vegetation relativt snabbt, men på andra ställen kan det ta lång tid för markskadorna att läka. I några enkätsvar rapporteras att skadorna läkt till en del, men att sammanpackningen av marken gör att spåren ändå syns tydligt. En ny studie har gjorts under sommaren 2007 med fokus på frågor som hänger samman med markslitage, körskador och täckningsgraden av olika vegetationstyper. Totalt fanns i hela fjällområdet enligt denna studie ca 1 km stigar, körspår eller leder bredare än 2 dm per km2, dvs. spår med en sammansättning som avvek från omgivningen på grund av tramp eller fordonskörning. Var åttonde av dessa stigar, körspår eller leder är påverkade av fyrhjulingar. Den tidigare genomförda enkätundersökningen (Allard et al. 2004) antyder att det finns större koncentrerade områden med skador från terrängkörning. Skattningarna i 2007 års studie visar inte på lika stora skador. Det kan bero på att terrängkörningen inte orsakat större skador i fjällen som helhet och att enkätundersök- 16

ningen överskattat påverkansgraden av terrängkörning i de områden som svaren gäller Alternativa förklaringar är att enkätundersökningen som metod framförallt förmedlar information om lokala störningar och inte ger en bild av påverkansgraden i fjällen som helhet, något som NILS fältinventering gör. Det kan också vara så att antalet NILS-ytor i fjällen måste utvidgas för att terrängkörningen ska fångas upp i högre utsträckning i fältinventeringen. Om man ska få ett bättre grepp om i vilken utsträckning fjällvärlden är påverkad av den alltjämt ökande förekomsten av terrängfordon krävs insatser i flera avseenden. Studierna behöver utvidgas, och metoderna för flygbildstolkning utvecklas. Graden av återhämtning och fältdata från linjeinventeringen behöver kunna kopplas till vegetationskartan. Då kan man också ringa in i vilka områden åtgärder behöver sättas in och vilka åtgärder som är bäst lämpade i dessa områden. Kunskapen från NILS-inventeringarna i fjällen är ett viktigt underlag för terrängkörningsplaner i fjällen. NILS-kunskapen kan också ligga till grund för information och utbildning till både allmänhet och yrkesförare om hur skador från terrängkörningen kan minimeras. I det regionala miljö- och hushållningsprogrammet för fjällområdet föreslår länsstyrelserna att det skapas praktiska förutsättningar för att använda även satellitbaserad fjärranalys regionalt och nationellt för övervakning av skador på mark och vegetation. Delmål 2 om buller Buller i fjällen från motordrivna fordon i terräng och luftfartyg ska minska och uppfylla följande specifikation, nämligen att: minst 60 % av terrängskotrar i trafik senast år 2015 ska uppfylla högt ställda bullerkrav (lägre än 73 dba), buller från luftfartyg senast år 2010 ska vara försumbart både inom regleringsområde klass A enligt terrängkörningsförordningen (1978:594) och inom minst 90 % av nationalparksarealen. Bedömningen har ändrats och delmålet bedöms nu som möjligt att uppnå. Om delen om terrängskotrar ska nås krävs dock bl.a. att gränsvärden för buller för nya terrängskotrar införs i EG-direktivet 2000/14/EC i enlighet med det förslag som Naturvårdsverket under år 2005 lämnade till EU-kommissionen. För att delmålet dessutom ska kunna följas upp krävs att trafikregistret innehåller uppgifter om bullernivå för respektive fordonstyp. Frågan om registrering utreds för närvarande av Vägverket. Terrängskotrar med fyrtaktsmotor har normalt lägre bullernivå än övriga. Andelen skotrar med fyrtaktsmotor har ökat under det senaste året och uppgår nu till nära hälften av antalet sålda fordon. Om delmålet ska nås behöver dock äldre skotrar fasas ut snabbare än i dag. 17

Miljötillståndet Fjällområdet är mycket stort och skiftande till sin karaktär. Möjligheterna att åstadkomma bullerfrihet varierar. För de ödsligt belägna delarna av fjällen förväntas enbart naturljud och där är alla främmande ljud störande. I sådana områden bör kravet vara att samhällsbuller, t.ex. buller från terrängfordon och flygfarkoster, har så låg nivå att de i princip inte alls hörs. För de delar av fjällområdet där rennäring bedrivs intensivt eller där trafik med terrängfordon i övrigt förekommer, liksom i närheten av fjällanläggningar är det inte möjligt att upprätthålla en låg bullernivå. I sådana områden går det inte att åstadkomma bullerfrihet utan mycket genomgripande åtgärder. Här tvingas man acceptera att det förekommer samhällsljud. TERRÄNGKÖRNING Terrängskotrar och miljö Terrängskoterns miljöprestanda har under senare år förbättrats avsevärt. Nya motorer har utvecklas, och ny teknik minskar utsläpp av avgaser och miljöfarliga ämnen och minskar bränsleförbrukningen. Tvåtaktsmotorn har tidigare varit den dominerande motorn för terrängskotrar. Under de senaste åren har fyrtaktsmotorn introducerats av samtliga större terrängskotertillverkare, och andelen sålda fordon med fyrtaktsmotorer har som nämnts ökat under det senaste året. Antal terrängskotrar Vid årsskiftet 2006/07 uppgick antalet registrerade terrängskotrar i Sverige enligt SCB:s statistik till nästan 300 000 fordon. Antalet fordon i trafik var nästan 180 000. Terrängskotrar i trafik i fjällänen fördelade sig vid årsskiftet 2006/07 på följande sätt på de fyra länen : Dalarnas län 16 555 fordon Jämtlands län 22 426 Västerbottens län 30 887 Norrbottens län 36 808 Summa 106 666 fordon Följande figur visar utvecklingen av antalet terrängskotrar i trafik i fjällänen under tiden 1980-2006. Antalet fordon i trafik i fjällänen har uppgått till c:a 100 000 fordon under den senaste 15-årsperioden. 18

Figur 1. Terrängskotrar i trafik i fjällänen under tiden 1980-2006. Källa: SCB Eftersom det i gruppen terrängskotrar förekommer både snöskotrar och s.k. terränghjulingar (normalt med 4 hjul) ingår i siffrorna ovan också terränghjulingar. En tidigare kartläggning från 1997 visade att antalet terränghjulingar för hela landet uppgick till c:a 21 000 fordon, varav ca 4 200 i fjällkommunerna En kartläggning under 2007 visar att antalet terränghjulingar i hela landet är drygt 38 000 fordon, varav 5 220 finns i fjällkommunerna och 12 157 i fjällänen. Det är också viktigt att uppmärksamma att antalet registrerade fordon omfattar såväl fordon i trafik som avställda fordon. Antalet avställda fordon varierar kraftigt efter årstid. Antalet avställda fordon för hela landet kan under sommarhalvåret uppgå till över 120 000. I miljökvalitetsmålet anges att det är antalet terrängskotrar i trafik som skall följas upp. Det kan tolkas så att såväl snöskotrar som terränghjulingar ingår i begreppet. Det är också viktigt att uppmärksamma att antalet registrerade terrängskotrar i fjällområdet inte är detsamma som det antal skotrar som används kontinuerligt i området. Det finns ett betydande antal som används under kortare tid av ägare från andra delar av landet som har sin fritidsbostad i fjällområdet. Det förekommer även ett betydande antal terrängskotrar med ägare från andra länder och som regelbundet besöker eller har fritidshus i de svenska fjällen. Till detta kommer också de uthyrningsskotrar som finns i fjällområdet men där verksamheten kan drivas av företag med annan hemort än fjällen. 19

Buller från terrängskotrar Vägverkets registreringsdata över terrängskotrar innehåller inte uppgift om vilka fordon som har tvåtakts- eller fyrtaktsmotorer. Det framgår inte heller av ingångsdata till registret vilken bullernivå som fordonet uppfyller. Fyrtaktsmotorer har introducerats först under de senaste 3-4 åren, men uppgifter från snöskoterbranschen har visat att andelen nyregistrerade sådana fordon har ökat mycket kraftigt under det senaste året. Man räknar med att andelen skotrar med fyrtaktsmotor kommer att fortsätta att öka och snart utgöra mer än hälften av de årligen sålda skotrarna. Utöver uthyrningen av terrängskotrar i fjällområdet har en begränsad uthyrning av terränghjulingar börjat förekomma. Om denna verksamhet ökar kommer buller från terrängfordon att skapa problem också sommartid. Det är viktigt att följa denna utveckling och kraftigt betona vikten av att länsstyrelserna inte ger uthyrningsföretag dispens från terrängkörningsförbudet på barmark för körning i och i anslutning till fjällområdet. FLYG I FJÄLLEN Tystnaden bryts Bullernivåerna från flygverksamhet i fjällen är så låga att det inte finns skäl att anta att människors hälsa påverkas. Den negativa effekten av flygverksamheten för fjällbesökaren består i istället av att tystnaden bryts, stillheten störs och att man inte upplever samma vildmarkskänsla. Det finns ingen samlad bild av hur faunan påverkas av buller från flygtrafik. Vid start och landning är bullernivåerna höga, och där är det rimligt att anta att skrämseleffekter på faunan uppkommer. Tolkning av begreppet försumbart buller I miljökvalitetsmålet för fjällområdet anges begreppet försumbart buller utan att innebörden anges närmare. Naturvårdsverket har i samband med den förra fördjupade utvärderingen angett att riktvärdet för bullerfrihet för de inre delarna av fjällområdet bör vara 40 dba, som A-vägd ekvivalentnivå under bullerhändelsen. Vid denna låga nivå är det ett stort avstånd till bullerkällan. Tiden för varje bullerhändelse blir 1-2 minuter. Det går dock inte alltid att hålla sig inom den angivna ljudnivån. Den bör rimligen kunna få överskridas högst 10 minuter per vecka (5-10 bullerhändelser). Om ljudkvaliteten uppfyller dessa nivåer bör kravet på försumbart vara uppfyllt. Därför bör denna bedömningsgrund gälla som mått på ett område med försumbart buller. Skyddade områden i fjällområdet I delmålet för flygbuller anges områden som dels är skyddade som nationalpark enligt 7 kap. miljöbalken, dels områden som omfattas av trafikrestriktioner för 20

terrängtrafik enligt terrängkörningsförordningen (1978:594).I det följande beskrivs vilka områden det gäller. Sveriges nuvarande 28 nationalparker är en viktig del av landets skyddade natur. Parkerna har betydelse både som bevarade landskap med höga naturvärden och som besöksmål för den naturintresserade allmänheten. I föreskrifter som ges ut av Naturvårdsverket framgår vad som är tillåtet i de olika nationalparkerna. Eventuella undantag från föreskrifterna prövas av länsstyrelsen. I fjällområdet finns nio nationalparker där de största ligger i Norrbottens län. Av tabellen framgår att det finns restriktioner för landning med luftfartyg i samtliga nationalparker. Restriktioner för överflygning finns för fem nationalparker, medan de fyra övriga saknar sådana restriktioner. Namn och län Areal (ha) Flygrestriktioner Landningsförbud Överflygning Vadvetjåkka (BD) 2 630 Nej (1, 2) Ja Abisko (BD) 7 700 Nej (1, 2) Ja Stora Sjöfallet (BD) 127 800 Minst 300 meter. Ej i dalgångar. 3) Ja (1, 3) Ja (1,3) Ja (1, 3) Sarek (BD) 197 000 Minst 300 meter. Ej i dalgångar. 3) Padjelanta (BD) 198 400 Minst 300 meter. Ej i dalgångar. 3) Pielekaise (BD) 15 300 Nej (1, 2) Ja Sånfjället (Z) 10 400 Minst 300 meter Ja (1) Töfsingdalen (W) 1 365 Nej (1, 2) Ja Fulufjället (W) 38 483 Minst 600 meter Ja (1,) SUMMA 599 078 ha Tabell 1. Nationalparker i fjällområdet (Norrbottens, Jämtlands och Dalarnas län). 1) Tillåtet för tjänsteman i tjänsteärende angående rennäring, polis eller national-parksförvaltning. Anmälan ska göras i förväg. Även tillåtet för sjukvård och räddning. Anmälan i efterhand om inte annat är möjligt. 2) Tillåtet för medlem i vissa samebyar i samband med renskötselarbete eller husbehovs- och yrkesfiske. 3) Tillåtet för medlem i vissa samebyar att flyga i dalgångar i samband med renskötselarbete. Källa: Luftfartsstyrelsens rapport Fjällflygsuppdraget. Kartläggning av flygverksamhet i skyddade fjällområden. De regleringsområden som inrättats enligt terrängkörningsförordningen (1978:594) är indelade i A-, B- och C-områden efter hur starka begränsningar som gäller för färd med motordrivna fordon. Klassificeringen A-C görs med utgångspunkt i terrängkörning på snötäckt mark enligt följande: A B områden utan allmänna skoterleder och med mycket starka begränsningar för körning med terrängskoter, områden med få allmänna skoterleder och med starka begränsningar för körning med terrängskoter och 21

C områden som kan inrymma flera allmänna skoterleder och med begränsningar för körning med terrängskoter. I regleringsområdena för terrängskotertrafiken finns med undantag för vissa mindre delar i Jämtlands län som även utgörs av naturreservat inte några restriktioner för flygtrafiken. I tabellen redovisas de regleringsområden som har klass A. Namn, län Typ av område och areal (ha) Torneträsk (BD) A-område 51 948 Tjuoltadalen (BD) A-område 20 390 ha Sulitelma (BD) A-område 15 829 Artfjället (del) (AC) A-område 42 900 Frostviken (del) (Z) 2 st A-områden 62 026 (15 003 + 47 023) Hotagen (del) (Z) A-område 74 426 Skäckerfjällen (del) (Z) A-område 46 255 SUMMA 313 774 ha Flygrestriktioner Överflygning Nej Nej Nej Nej Nej Landningsförbud Nej Nej Nej Nej Ja (7 200 ha inom Jougdadalens NR)) Nej Ja (förutom c:a 1 000 ha) Nej Nej Tabell 2. Regleringsområden klass A (Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län). Källa: Luftfartsstyrelsens rapport Fjällflygsuppdraget. Kartläggning av flygverksamhet i skyddade fjällområden. Buller från flygverksamhet Det mest verkningsfulla sättet att minska buller från luftfartyg i ett område är att förbjuda start och landning där. En viktig bieffekt av start- och landningsförbud är att överflygning på låg höjd av ett sådant område minskar eller i många fall helt upphör. I samband med föregående utvärdering av delmålet för flygbuller gjorde Luftfartsverket en översiktlig analys av flygbuller från överflygningar av fjällområdet på hög höjd. Genom att extrapolera maximalnivåer med hänsyn till avstånd beräknade man den på energibasis genomsnittliga maximalnivån för B737-500 till 34 dba vid överflygning på 33 000 ft (10 000 meter). Motsvarande ljudnivå på 20 000 ft ( 6 100 meter) beräknades till 41 dba. Med hänsyn till resultaten av denna analys beräknades bullernivån från överflygning på hög höjd ligga på en så låg nivå att någon reglering av sådan flygverksamhet inte behövs. Den uppfyller kravet på försumbart buller. För överflygning på låg höjd t.ex. 2 000 ft (610 meter) visade däremot Luftfartsverkets analyser att bullernivån från en helikopter kunde uppgå till 60-75 dba på marken. En sådan bullernivå kan inte betraktas som godtagbar ur störningssynpunkt. 22

Överflygningar med helikopter och mindre flygplan sker vanligtvis på 300-500 meters höjd. Utanför tätbebyggelse är minimiflyghöjden generellt 150 meter över hinder utom vid start och landning. Med ökad höjd kommer den momentana ljudnivån och ekvivalentnivån att minska, medan varaktigheten ökar. Om ett överflygningsförbud, som komplettering till ett förbud mot start och landning ska vara verksamt behöver minimiflyghöjden vara relativt hög. Naturvårdsverkets åtgärdsförslag i föregående fördjupade utvärdering Vid föregående fördjupade utvärdering (FUT 2003) lämnade Naturvårdsverket följande åtgärdsförslag för delmålet minskat buller i fjällområdet. TERRÄNGKÖRNING Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdraget om miljöklassning av snöskotrar behöver slutföras. Där övervägs frågan om skilda bullernivåer för snöskotrar. Vägverkets statistik över terrängskotrar behöver förbättras och motortyp och bullernivåer anges så att det blir möjligt att löpande följa upp hur stor andel av snöskoterbeståndet som uppfyller det angivna miljökvalitetsmålet. Ytterligare bullermätningar genomförs för de nya snöskotermodellerna för att avgöra om de uppfyller bullerkravet 73 dba eller om det finns behov av teknikutveckling för att klara denna bullernivå. Genom enkätundersökning etc. bör användningen av terrängskotrarna i fjällområdet närmare kartläggas, eftersom omfattningen av användningen har betydelse för den totala bullerstörningen för ett område. För att generationsmålet för buller i fjällområdet ska nås, bör redan nu en kartläggning påbörjas av behovet av att inrätta ytterligare skoterregleringsområden. FLYGTRAFIKEN Luftfartsstyrelsen behöver utfärda start- och landningsförbud med stöd av 64 luftfartsförordningen inom samtliga regleringsområden A i terrängkörningsförordningen. Fortsatt utredningsarbete behöver ske vad gäller möjligheterna att reglera överflygning inom samtliga nationalparker och samtliga regleringsområden A i terrängkörningsförordningen. Huvuddelen av dessa åtgärdsförslag har börjat omsättas i praktiken. Några av åtgärderna har också slutförts. Under avsnittet Nya åtgärder och styrmedel anges de förslag till åtgärder som nu behöver vidtas för att miljökvalitetsmålet ska nås. 23

Fjälldelegationens programförslag Länsstyrelserna i fjällänen har genom Fjälldelegationen haft ett särskilt regeringsuppdrag att ta fram ett program med åtgärder för att begränsa de negativa effekterna av barmarkskörning i fjällen. Detta uppdrag redovisades till regeringen den 30 mars 2007. Programförslaget innehåller åtgärder som kan genomföras inom en tidsram av tre år från det att regeringen godkänner förslagen. Förslagen redovisas i korthet i det följande: KALFJÄLLETS MILJÖZON Kalfjällets miljözon införs som begrepp i terrängkörningslagen (1975:1313). Det innebär att verksamheter som får bedrivas inom denna miljözon ska följa myndigheternas råd och anvisningar så att markskador minimeras. Terrängkörning, rörligt friluftsliv och mineralprospektering är exempel på sådana verksamheter som berörs av miljözonen. Stor restriktivitet ska gälla vid dispensprövning av terrängtrafik på barmark inom kallfjällets miljözon. I princip föreslås att ingen fritidskörning i samband med fiske, jakt, bärplockning m.m. ska tillåtas inom denna miljözon om inte synnerliga skäl kan redovisas. TERRÄNGKÖRNINGSPLANER INFÖRS För de verksamheter som har rätt att köra på barmark i fjällen (kalfjällets miljözon) ska en terrängkörningsplan upprättas. Planen ska godkännas av länsstyrelsen. Bestämmelserna för att få till stånd en Regler om terrängkörningsplan ska införas i terrängkörningsförordningen. Planen ska innehålla följande uppgifter: 1. viktiga transportleder inlagda på karta, 2. högsta antalet fordon som verksamheten behöver inom kalfjällets miljözon och vilken typ av fordon som används, 3. under vilken tidsperiod fordonen används, 4. om miljöbränsle används och 5. behov av återställnings- eller förstärkningsarbeten på avsnitt av viktiga transportleder. Terrängkörningsplaner ska vara upprättade och godkända för dem som har rätt att köra på kalfjäll senast år 2008. Planen ska revideras vart tredje år. EKONOMISKT STÖD FÖR MER MILJÖANPASSADE METODER Inom landsbygdsprogrammet finns möjlighet att ansöka om pengar för att bekosta framtagandet av terrängkörningsplaner. Det föreslås i detta program att ekonomiskt stöd för upprättande av terrängkörningsplaner och markförbättrande åtgärder för transportleder ska ingå i förslag om miljöanpassade metoder. Från och med 2008 kommer det dessutom att finnas möjlighet att ansöka om ersättning för att minska markslitaget genom att bl.a. anlägga körleder. HÖJDA STRAFFSANKTIONER För att få en större respekt för reglerna i terrängkörningslagen föreslås att praxis för penningboten höjs till motsvarande nivåer som i Norge. 24

INFORMATION Regeringen bör avsätta särskilda medel år 2008 till informationskampanjer om barmarksförbudet. MILJÖÖVERVAKNING Påverkan av barmarkskörning ska utgöra en del av miljöövervakningen av fjällen och de fjällnära skogarna. Studier av barmarkskörningens effekter bör kunna samordnas med miljöövervakningsprogrammet NILS som samtidigt bör utökas till att omfatta hela fjällområdet eller minst Kalfjällets miljözon. Det är angeläget att miljöövervakningen blir så heltäckande som möjligt. Delmål 3 om natur- och kulturvärden Senast år 2010 ska merparten av områden med representativa höga naturoch kulturvärden i fjällområdet ha ett långsiktigt skydd som vid behov omfattar skötsel och restaurering. Bedömningen har ändrats sedan föregående år, och delmålet anses inte längre möjligt att nå. Fortsatta åtgärder behövs också efter 2010. Det regionala miljömålsarbetet avseende det samiska kulturarvet och förbättringar i kunskapen om fjällens kulturmiljöer är avgörande för om delmålet ska kunna nås. Resurser måste till för att öka kunskapen om kulturvärdena, dels i de naturreservat och nationalparker som redan inrättats, dels för att i framtiden kunna avsätta områden med långsiktigt skydd. Beskrivning av fjällområdet Naturvårdsverket utarbetade under 2007 ett utkast till ny nationalparksplan. Avsikten med planen är att den ska ligga till grund för förnyelse av arbetet med att inrätta nationalparker i Sverige. I utkastet beskrivs fjällandskapets olika regioner. Sveriges arktiska landskap ligger i landets nordligaste hörn, ett relativt begränsat område nordost om Torneträsk upp till treriksröset. Klimatet är strängt med kalla vintrar, korta relativt varma somrar och låg årsnederbörd. Landskapet utgörs av förfjällsterräng med små höjdskillnader. Enstaka avrundade fjäll ingår, men huvudkaraktären bestäms av vidsträckta, släta platåer och mjukt rundade bergkullar. Berggrunden består av urberg och skiljer sig i morfologiskt hänseende från fjällberggrunden. I Norge övergår regionen i fjällbergarter och höga massiv. Den arktiska regionen skiljer sig väsentligt från annan fjäll- och förfjällsterräng i fjällregionen. Dess speciella karaktär beror mer på det nordliga läget än på höjden över havet. Den arktiska regionen saknar nationalparker. I dess centrala del finns ett område Tavvavuoma med mycket höga naturvärden som är väl lämpat att representera regionens natur i nationalparksnätet. Tavvavuoma-området omfattar ca 40 000 ha. 25

Högfjällsregionen omfattar Lapplandsfjällen och en del av norra Jämtlands fjällvärld. Landskapet har hög medelhöjd över havet och stor andel kalfjäll. Topografin har vissa genomgående karaktärer. Fjällmassiven är avrundade i väster, höga och branta i de centrala delarna och avslutas åt öster med flacka platåer. Särskilt branta fjäll finns inom Sarek-Kebnekaise i regionens norra del. Högfjällsregionen ligger längs en 40 mil lång nord-sydlig sträcka. Stora delar är sammanhängande kalfjäll. Dalgångar med björkskog tränger på vissa platser in österifrån. Vid avslutningen åt öster finns som regel ett brett björkskogsbälte mellan fjällhedarna och barrskogslandet. Vegetationen i övrigt är tydligt zonerad och domineras av rishedar och ängar på lägre nivåer. Högre upp övergår de i gräshedar. I högfjällen upptar blockmarker, permanenta snöfält och glaciärer stora ytor. Högfjällsregionen innehåller Sveriges mest storartade landskap och den av människan minst förändrade naturen. Inget annat område i Europa har lika höga kombinerade kvaliteter av vidsträckt vildmark och monumentala landskap. Här finns fortfarande möjlighet till exklusiva upplevelser av ursprunglig natur och till veckolånga enskilda vildmarksvandringar. Högfjällsregionen innehåller sex nationalparker varav tre, Sarek, Padjelanta, och Stora Sjöfallet ligger intill varandra och bildar ett landskapstäckande område med enastående värden. De övriga tre, Vadvetjåkka, Abisko och Pieljekaise är små och omfattar begränsade ytor fjällterräng med specifika värden. Södra fjällregionen omfattar Dalarnas och huvuddelen av Jämtlands fjällandskap. Det utgörs inte på samma sätt som högfjällsregionen av sammanhängande fjällhedar, utan är uppdelat på flera åtskilda områden. De mellanliggande markerna utgörs i regel av barrskogsbeväxt förfjällsterräng i form av breda dalgångar eller platåer. Den södra fjällregionen skiljer sig från högfjällsregionen främst genom lägre och mer avrundad topografi, mer uppstyckade kalfjällsområden och en närmare kontakt mellan fjällhed och barrskog. Denna region är mer lättillgänglig och över lag mindre krävande att uppleva än högfjällsområdet. Naturen är storslagen och varierad. De enskilda fjällområdena har ofta specifika, intressanta karaktärer bl.a. i övergångarna till förfjällsterrängen. Mötena mellan fjällnatur och urskogsartade barrskogar ger genuin, vacker vildmarkskaraktär. Det finns goda förutsättningar för omväxlande friluftsliv i skogs- och fjällterräng. I den södra fjällregionen ligger nationalparkerna Sånfjället, Töfsingdalen och Fulufjället. Miljötillståndet De skyddade landområdena i fjällen är mycket omfattande, och det finns vidsträckta skyddade områden som innehåller både höga kulturvärden och höga naturvärden, t ex. Lapplands världsarv. Landområdena i fjällen har dessutom en hög och värdefull geologisk mångfald. Skyddet av vattenmiljöerna är inte lika omfattande och behöver förbättras. Många större fjällsjöar är reglerade, och de återstående outbyggda fjällälvarna har därför stor betydelse för bevarandet av fjällregionens biologiska mångfald. Även 26

skyddet av miljön i fjällsjöarna är begränsat, liksom kunskapen om representativa höga kulturvärden och det samiska kulturarvet. Det finns ett behov av skötsel av de skyddade områdena som ännu inte är tillgodosett. Skyddet av sötvattensmiljöerna ingår generellt i miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag. Höga natur- och kulturvärden knutna till det fjällnära jordbruket hör till miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Den fjällnära skogen avgränsas enligt förordningen (SKSFS 1991:3) om gränserna för fjällnära skog. Gränsen är dragen som en buktande, heldragen linje från norra Dalarna till gränsen mot Finland i Tornedalen. Den fjällnära skogen omfattar också ett betydande antal enklaver av skog på berg och höjdryggar öster om den heldragna gränsen i Norrbottens och Västerbottens län. Enligt miljömålspropositionen 2004/05:150 ingår skogsmiljöer med höga natur- och kulturvärden ovan gränsen för fjällnära skog i miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö. Av Nationell strategi för formellt skydd av skog som fastställdes av Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen år 2005 framgår att Delmål 1 i Levande skogar avser området nedanför gränsen för fjällnära skog. Bevarandet av de stora arealer oskyddade urskogsartade skogar som fortfarande finns i det fjällnära området måste därmed hanteras vid sidan av detta mål och ingå i miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö. Knytningen till Storslagen fjällmiljö innebär att urskogsartade skogar i det fjällnära området löper mindre risk att avverkas. De skogar som utpekats inom ramen för statsskogsuppdraget, liksom andra urskogsartade skogar på statens marker bör i första hand bevaras genom markägarnas frivilliga skydd. Även om det fjällnära området sammantaget ges låg prioritet när det gäller att bilda naturreservat, biotopskydd eller ingå naturvårdsavtal under målperioden bör särskilt lämpliga objekt prioriteras högt, t.ex. urskogsartad skog på marker av hög bonitet, i synnerhet om sådana påträffas på privatskogsbrukets marker eller allmänningsskogarna. ETT PROJEKT KRING RENVALLAR Satelliter har känsliga sensorer som kan uppfatta nyansskillnader i det reflekterade ljuset från jordytan långt bortom vad det mänskliga ögat klarar av. Detta utnyttjas i ett utvecklingsprojekt tillsammans med naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet och Silvermuseet i Arjeplog. Renvallar är avgränsade ytor som användes som uppsamlingsplatser för tamrenar för bland annat mjölkning, slakt och kalvning fram till omkring mitten av 1900- talet. Den moderna renskötseln har en mer extensiv inriktning och renvallarna används därför inte längre. På grund av den långsamma vegetationstillväxten i fjällen syns de fortfarande som svagt ovala ytor, ofta med en frodig örtvegetation som kontrasterar mot den kargare omgivningen. Projektet kommer att utvärdera både manuella och automatiska tolkningsmetoder för att lokalisera renvallarna i satellitbilderna. Avsikten är att hitta metoder som kan underlätta karläggningen av fjällens kulturarv. 27