Barn som bevittnar våld i hemmet en straff- och skadeståndsrättslig studie Anna Nyholm

Barn som bevittnar våld i hemmet en straff- och skadeståndsrättslig studie Anna Nyholm Examensarbete 30 poäng i straffrätt Juridiska institutionen, Stockholms universitet Höstterminen 2009 Handledare: Jack Ågren

2

Sammanfattning Under de senaste åren har inte enbart barn som är direkta måltavlor för fysiskt våld i hemmet diskuterats, utan även frågan om samhällets och rättsväsendets sätt att se på barn som bevittnar våld i hemmet. I första hand har diskussionen gällt situationen att ett barn bevittnar hur en man, ofta barnets far, misshandlar barnets mor. Flera undersökningar visar att sådana upplevelser kan vara klart skadliga för barnets välbefinnande och utveckling. Lagstiftaren har tagit upp problemområdet våld i hemmet vid flera tillfällen och problemområdet ger upphov till flera frågeställningar. Uppsatsens första huvudfråga är: Kan man, inom ramen för gällande rätt, hävda att det innebär ett brott mot barnet, när barnet bevittnar våld i hemmet? Vilka brott kan det i så fall vara fråga om? De brott mot barnet som det skulle kunna röra sig om är, enligt min bedömning, misshandel, vållande till kroppsskada eller sjukdom, grov fridskränkning eller ofredande. När det gäller fysiska skador är rättsordningen tydlig: det är straffbart att åsamka en annan människa en fysisk skada. Vad gäller psykiska skador framgår av brottsbalkens förarbeten att vissa former av allvarlig psykisk påverkan är straffbara som misshandel, men det utvecklas ingenstans vad detta konkret innebär. Det saknas dessutom rättsfall där man prövat om det är straffbart att åsamka någon enbart psykisk skada. Det centrala när det gäller fråga ett är om barnet tillfogas en psykisk skada av att bevittna våld i hemmet. En skada i brottsbalkens mening innebär en medicinskt påvisbar effekt, t.ex. sömnstörningar, ångest, chock, neuros, depression eller posttraumatiskt stressyndrom. Forskningen visar att barn som bevittnar våld i hemmet ofta drabbas av medicinskt påvisbara effekter, t.ex. posttraumatiskt stressyndrom. När det i det enskilda fallet går att bevisa att ett barn har drabbats av en psykisk skada och att det är en följd av att barnet bevittnat våld i hemmet, bör det därmed enligt gällande rätt vara möjligt att döma för misshandel eller vållande till kroppsskada eller sjukdom. Om den våldsamme föräldern visste om att barnet hörde eller såg våldet och insåg risken att barnet skulle ta skada av detta bör i vart fall likgiltighetsuppsåt kunna föreligga och då blir det fråga om misshandel. Om uppsåt inte kan styrkas kan det vara fråga om oaktsamhet och därmed vållande till kroppsskada eller sjukdom. Jag anser således att barns bevittnande av våld i hemmet är ett brott mot barnet redan enligt gällande rätt. Däremot inser jag att man i rättstillämpningen förmodligen inte är beredd att ta det steget och därmed krävs lagändringar. Jag föreslår hur man kan justera paragraferna om misshandel och vållande till kroppsskada eller sjukdom, för att tydliggöra att även psykiska skador omfattas av dessa bestämmelser. Min uppfattning är också att om man inte kan styrka att barnet skadats borde man i vart fall kunna anse att den våldsamme föräldern ofredar barnet genom hänsynslöst beteende. När det gäller ofredandebrottet har Högsta domstolen dock slagit fast att barns bevittnande av våld i hemmet inte utgör ofredande av barnet och även om man kan rikta vissa invändningar mot HD:s resonemang krävs en lagändring eller ett pleniavgörande för att förändra rättsläget. Jag föreslår hur man kan ändra paragrafen om ofredande, för att barns bevittnande av våld i hemmet tydligt ska omfattas av den bestämmelsen. Uppsatsens andra huvudfråga är: Kan man, inom ramen för gällande rätt, hävda att ett barn som bevittnar våld i hemmet har rätt till skadestånd för det psykiska lidande som tillfogas barnet? Det centrala när det gäller fråga två är begreppen skada och adekvat kausalitet. När 3

skadeståndslagen 2 kap. 1 talar om personskada avses såväl fysisk som psykisk skada. Skadebegreppet har i princip samma innebörd som inom straffrätten, dvs. en medicinskt påvisbar effekt. Med adekvat kausalitet menas att skadan ska vara en förutsebar, i någon mån typisk och inte alltför avlägsen följd av handlingen. Utöver skada och adekvat kausalitet krävs för skadeståndsskyldighet att det föreligger vållande, dvs. uppsåt eller oaktsamhet. Med hänvisning till forskningen menar jag som sagt att barn ofta drabbas av skada i medicinsk mening av att bevittna våld i hemmet. Adekvansbedömningen avser om det föreligger eller inte föreligger ett adekvat orsakssamband mellan en psykisk skada hos barnet och det faktum att barnet bevittnat våld i hemmet. Jag menar att man bör utgå ifrån att adekvat kausalitet mellan bevittnandet av våld och psykisk skada hos barnet föreligger, när det gäller vissa typer av grova brott, såsom grov kvinnofridskränkning, grov misshandel, våldtäkt, grov våldtäkt och grov skadegörelse. När det gäller andra brott måste man göra en bedömning i det enskilda fallet för att kunna ta ställning till om adekvat kausalitet kan anses föreligga. När det gäller vållandefrågan menar jag att gärningsmannen i många fall inte kan anses leva upp till de krav på aktsamhet som ställs på en förälder gentemot barnet och därmed i vart fall har agerat oaktsamt. Jag anser därmed att ett barn som bevittnar våld i hemmet redan enligt gällande rätt har rätt till skadestånd för det psykiska lidande som tillfogas barnet. Däremot inser jag även här att man i rättstillämpningen sannolikt inte är beredd att ta det steget och därmed krävs lagändringar också i detta fall. Jag föreslår hur man kan komplettera skadeståndslagen 2 kap. 1 med ett andra stycke som tydliggör att paragrafen även gäller skador som barn drabbas av genom att bevittna våld i hemmet. Regeringen säger i prop. 2002/03:53, s. 69: Det får inte råda något tvivel om att barn som direkt eller indirekt drabbas av våld ges ett så fullgott rättsligt skydd som möjligt. Det är ett yttrande som förpliktigar! 4

Innehållsförteckning 1. Inledning...7 1.1 Bakgrund...7 1.2 Problemformulering...8 1.3 Avgränsningar...9 1.4 Metod...10 1.5 Disposition...11 1.6 Viktigare lagstiftningsärenden...11 2. Barn som vittnen till våld i hemmet en bakgrundsbild...12 2.1 Antal drabbade barn...12 2.2 Symptom hos barn som bevittnar våld i hemmet...13 3. Ett brott mot barnet?...16 3.1 Inledning...16 3.2 Barnet som brottsoffer och målsägande...16 3.2.1 Inledning...16 3.2.2 Brottsofferbegreppet...17 3.2.3 Målsägandebegreppet...18 3.2.4 Vad handlar debatten egentligen om?...20 3.3 Straffteoretiska utgångspunkter...21 3.3.1 Allmänt om straffteoretiska resonemang...21 3.3.2 De straffrättsliga teorierna tillämpade på uppsatsämnet...22 3.4 Misshandel...25 3.4.1 Inledning...25 3.4.2 Psykisk misshandel...25 3.4.3 Lindrigare och svårare former av psykisk påverkan...29 3.4.4 Skaderekvisitet i BrB 3 kap. 5...30 3.4.5 Skador av att bevittna våld i hemmet...31 3.4.6 Orsakssamband mellan bevittnande och skada...31 3.4.7 Uppsåtsfrågan...32 3.4.8 Bevissvårigheter...33 3.4.9 Legalitetsprincipen...34 3.4.10 Slutsatser...36 3.5 Vållande till kroppsskada eller sjukdom...36 3.6 Grov fridskränkning...37 3.7 Ofredande...38 3.8 Olaga frihetsberövande, olaga tvång, olaga hot...42 3.9 FN:s barnkonvention och svensk straffrätt...42 5

3.10 Ett brott mot barnet tänkbara lagändringar...45 3.10.1 Inledning...45 3.10.2 En helt ny straffbestämmelse?...45 3.10.3 En komplettering av en befintlig straffbestämmelse?...45 4. Barnet och skadeståndsrätten...48 4.1 Inledning...48 4.2 Skadeståndsrättens funktioner...49 4.3 Skadestånd för psykiskt lidande en pågående rättsutveckling...51 4.3.1 Inledning...51 4.3.2 Utvecklingen i rättspraxis, 1970-tal 1990-tal...53 4.3.3 Utvecklingen i lagstiftningen...54 4.3.4 Utvecklingen i rättspraxis, 2000-talet...55 4.3.5 Utvecklingen i rättspraxis och lagstiftning en sammanställning...56 4.3.6 Bevislättnad...58 4.3.7 Slutsatser...58 4.4 Brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen 4a...59 4.5 Skada en jämförelse mellan olika upplevelser...62 4.6 Adekvat kausalitet mellan bevittnandet och skadan...65 4.6.1 Inledning...65 4.6.2 Adekvat kausalitet i HD:s praxis...66 4.6.3 Brottsoffermyndighetens praxis...67 4.6.4 Olika brottstyper...69 4.7 Bör skadestånd utgå?...71 4.8 Skadestånd till barnet tänkbara lagändringar...72 5. Källor och litteratur...76 6. Vissa förkortningar...78 6

1. Inledning 1.1 Bakgrund Långt in på 1900-talet sågs aga som ett naturligt och rimligt inslag i uppfostran av barn, men successivt har attityderna förändrats. I strafflagen (SL), brottsbalkens föregångare, fanns i 14 kap. 16 en straffrihetsbestämmelse, som stadgade att den som använde sin lagliga rätt att aga en person som stod under hans lydnad inte skulle ådömas straff om han åsamkade personen skada som var ringa. Den upphävdes 1957 och därefter kunde man beivra aga även om endast lindrig misshandel förekommit. År 1966 ändrades även den familjerättsliga bestämmelse som ansågs ge föräldrar visst lagligt utrymme att aga sina barn, föräldrabalken (FB) 6 kap. 3. Enligt bestämmelsens lydelse till och med 1966 skulle föräldrar ha uppsikt över sina barn och för att tillrättavisa barnet fick de använda de uppfostringsmedel som med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter kunde anses lämpliga. I lämpliga uppfostringsmedel inkluderades kroppslig bestraffning. Efter ändringen kvarstod endast kravet att föräldrarna skulle hålla erforderlig uppsikt över barnen. 1 År 1979 blev Sverige det första landet i världen som införde ett uttryckligt förbud mot kroppslig bestraffning av barn. Visserligen fanns sedan 1966 inget lagstöd för aga och då kan man tycka att misshandelsbestämmelserna i brottsbalken borde ha varit tillräckliga för att anse att aga var förbjudet, men rättsläget betraktades som oklart. 2 Med tanke på vad som tidigare gällt ansågs ett uttryckligt förbud behövas och det infördes genom ett tillägg i FB 6 kap. 3. 3 Sedan 1983 finns agaförbudet i FB 6 kap. 1 som har följande lydelse: Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Under de senaste åren har inte enbart barn som är direkta måltavlor för fysiskt våld i hemmet diskuterats, utan även frågan om samhällets och rättsväsendets sätt att se på barn som bevittnar våld i hemmet. I första hand har diskussionen gällt situationen att ett barn bevittnar hur en man (ofta barnets far) misshandlar barnets mor. Flera undersökningar visar att sådana upplevelser kan vara klart skadliga för barnets välbefinnande och utveckling. Lagstiftaren har tagit upp problemområdet våld i hemmet vid flera tillfällen, bl.a. i samband med ändringar av socialtjänstlagen och brottsskadelagen. Det finns också rättsfall från Högsta domstolen, där aspekter på problematiken har prövats. Regeringen anför i prop. 2002/03:53: För det barn som utsätts för misshandel av en förälder är hemmet inte längre den trygga och skyddade plats det borde vara och den förälder som förövat brottet och som egentligen skall vårda och skydda barnet från att utsättas för brott är inte längre en person att känna tillit till. Även barn som bevittnar våld i sina familjer 1 Holmqvist, Lena, Leijonhufvud, Madeleine, Träskman, Per Ole, Wennberg, Suzanne, Brottsbalken. En kommentar, supplement 20, Stockholm 2008 (cit. Brottsbalkskommentaren), s. 3:31. Se även Barnombudsmannens hemsida, Barnaga är förbjudet i Sverige, http://www.bo.se/kronika.aspx?pageid=4407, studerad 2009-09-10. 2 Lagstödet för aga kan ses som en undantagsregel i förhållande till misshandelsbestämmelsen och tar man bort ett undantag blir rimligen huvudregeln automatiskt gällande. 3 Brottsbalkskommentaren, s. 3:31 ff. Se även Barnombudsmannens hemsida, Barnaga är förbjudet i Sverige, enligt hänvisning i not 1. 7

befinner sig i en liknande situation. Numera vet vi genom bl.a. forskning att barn som ser eller hör hur den ene föräldern misshandlar den andre påverkas mycket starkt av upplevelsen och ofta berövas sin trygghet inte bara i förhållande till förövaren utan också i förhållande till den som blir slagen. Den senare försätts nämligen i en situation där han eller hon inte kan försvara sig själv och därmed inte heller kan erbjuda barnet någon trygghet. Dessutom upplever barnet en maktlöshet genom att det inte självt kan göra något för att skydda den förälder som blir slagen. 4 Regeringen säger i samma proposition att det finns skäl att fortsätta arbetet med dessa frågor och därvid analysera om det finns möjligheter att ytterligare förstärka barns skydd mot våld i hemmet samt att det inte får råda något tvivel om att barn som direkt eller indirekt drabbas av våld ska ges ett så fullgott rättsligt skydd som möjligt. 5 Problemområdet ger upphov till flera frågeställningar, såväl de lege lata som de lege ferenda och de sententia ferenda. 6 Jag kommer dock att i första hand fokusera på frågor som rör vad som kan anses vara inom ramen för gällande rätt. 1.2 Problemformulering Den första huvudfrågan jag ställer är: Kan man, inom ramen för gällande rätt, hävda att det innebär ett brott mot barnet, när barnet bevittnar våld i hemmet? Vilka brott kan det i så fall vara fråga om? För att kunna besvara den frågan krävs en analys av rättsläget med avseende på psykiska övergrepp. Kan man, inom ramen för gällande rätt, dömas för psykisk misshandel? Vad innebär i så fall psykisk misshandel, dvs. kan barn som bevittnar våld mot närstående i hemmet anses vara utsatta för psykisk misshandel? Kan andra brott än misshandel komma i fråga, t.ex. ofredande? Förutom en analys av gällande rätt följer även en diskussion om hur en lagändring skulle kunna utformas, om man vill införa en straffbestämmelse som uttryckligen slår fast att det är ett brott mot barnet när den ena föräldern misshandlar den andra föräldern och barnet ser eller hör vad som händer. Ett viktigt steg i arbetet för barns rättigheter togs när FN:s generalförsamling år 1989 antog FN:s konvention om barns rättigheter, Barnkonventionen. 7 Sverige ratificerade konventionen 1990. 8 Jag tar upp frågan om Sverige i straffrättsligt hänseende lever upp till barnkonventionen när det gäller barn som bevittnar våld i hemmet. Är dessa barns straffrättsliga skydd idag tillräckligt? Den andra huvudfrågan jag ställer är: Kan man, inom ramen för gällande rätt, hävda att ett barn som bevittnar våld i hemmet har rätt till skadestånd för det psykiska lidande som tillfogas barnet? 4 Prop. 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer, s. 70 f. 5 Prop. 2002/03:53, s. 69. 6 De lege lata syftar på vad lagen är, dvs. gällande rätt. De lege ferenda handlar om vad lagen borde vara, dvs. hur man borde ändra lagen. De sententia ferenda handlar om vad rättspraxis borde vara, dvs. man diskuterar behovet av praxisändringar. 7 Idag har de flesta, 193 stycken, av världens stater ratificerat konventionen, se United Nations Treaty Collection, http://treaties.un.org/pages/viewdetails.aspx?src=treaty&mtdsg_no=iv-11&chapter=4&lang=en, kontrollerad 2009-10-29. Endast Somalia och USA saknas på listan, se Regeringskansliet, Utrikesdepartementet, Mänskliga rättigheter Konventionen om barnets rättigheter, Stockholm, 2006, s. 5. 8 Se prop. 1989/90:107 om godkännande av FN-konventionen om barnets rättigheter. 8

Skadeståndsrätten är nära förknippad med straffrätten och fyller delvis samma syften. För att ge en mer fullständig bild av problemområdet bör därför även en skadeståndsrättslig analys ingå. Här krävs bland annat en diskussion om hur begreppen skada (psykisk skada) och adekvat kausalitet ska tillämpas när det gäller barn som bevittnat våld i hemmet. Den som personligen blir utsatt för brott, dvs. är brottets primära måltavla, har ofta rätt till skadestånd för dels fysiska och psykiska skador till följd av brottet, dels för den kränkning som brottet inneburit. Om svaret på min första huvudfråga är att barns bevittnande av våld i hemmet innebär ett brott mot barnet, blir barnet primär måltavla för detta brott och således med stor sannolikhet berättigat till skadestånd för eventuella psykiska skador och för kränkning. Med tanke på att det är långt ifrån säkert att man i rättstillämpningen skulle acceptera att bevittnandet utgör ett brott mot barnet, oavsett min slutsats, menar jag dock att det också är betydelsefullt att utreda om barnet har rätt till skadestånd, även om det inte anses ha blivit utsatt för brott. Dessutom blir diskussionen om skadebegreppet och den adekvata kausaliteten relevant oavsett om bevittnandet skulle anses vara ett brott mot barnet eller inte. När barnet begär skadestånd för psykisk skada till följd av bevittnandet, måste man under alla förhållanden kunna styrka både skada och adekvat kausalitet mellan bevittnandet och skadan. Vidare behandlas hur en lagändring kan utformas, om barnet ska ges uttrycklig rätt till skadestånd. 1.3 Avgränsningar I det följande talar jag ibland om gärningsmannen som barnets far och offret för den fysiska misshandeln som barnets mor. Ibland använder jag alternativt begreppet förälder. Det kan givetvis även vara en kvinna som misshandlar ett barns far eller en förälder i ett homosexuellt förhållande som misshandlar den andra föräldern. Modern kan också leva tillsammans med en annan man än barnets far och bli misshandlad av denne nye man. Man kan tänka sig även andra personer som offer respektive gärningsman. 9 Jag använder också ofta uttrycket att modern blir misshandlad. Straffrättsligt kan det bli fråga om att alternativt klassa gärningarna som något annat brott, t.ex. grov kvinnofridskränkning eller vållande till kroppsskada eller sjukdom, men jag väljer återigen för enkelhetens skull att använda misshandelsbegreppet. Vidare utgår jag ifrån att misshandeln sker i moderns och barnets hem, men den kan äga rum även på andra platser där familjen är samlad, t.ex. på ett hotellrum under en semesterresa. Vidare nyttjar jag uttrycket våld i hemmet. Med det menar jag att den ena föräldern misshandlar den andra eller att en förälder blir misshandlad av sin nya partner osv. (se första stycket). I benämningen ingår inte att någon utomstående person, till exempel en inbrottstjuv, tar sig in i 9 I prop. 2002/03:53 föreslår regeringen en ny straffskärpningsgrund i BrB 29 kap 2 8 p, vilken säger att som en försvårande omständighet vid straffmätningen ska beaktas om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person. Den tar sikte på t.ex. att barnet bevittnar att en förälder blir misshandlad av en annan förälder. Regeringen utvecklar (s. 111) vad som avses med begreppet närstående: Till närståendekretsen hör främst barnets mor eller far eller fosterföräldrar men även samboförhållanden hör givetvis hit. Normalt sett har barn dock en nära och förtroendefull relation även till andra vuxna än de som mer direkt ingår i familjen, såsom t.ex. mor- och farföräldrar, mostrar och fastrar. Även dessa bör omfattas av bestämmelsen. Jag ansluter mig i princip till regeringens avgränsning av personkretsen, men talar ändå för enkelhets skull i uppsatsen om barnets far och mor eller barnets föräldrar. Jag vill även poängtera att allvarliga skadeverkningar också kan uppstå om barnet bevittnar att dess syskon misshandlas av den ena eller båda föräldrarna. Straffskärpningsgrunden behandlas närmare i bl.a. delavsnitt 3.4.2. 9

hemmet och angriper någon familjemedlem. Man kan överväga om det är intressant att diskutera även situationer som innebär att föräldrarna begår andra typer av brott inför ögonen på barnen, till exempel säljer narkotika. Min utgångspunkt är dock den omfattande diskussion i samhället som har varit om barn som bevittnat just våld i hemmet. Lagstiftaren har, som sagt, vid flera tillfällen tagit upp just denna fråga och den har även, som jag berör i uppsatsens andra avsnitt, behandlats i medicinsk forskning. I dessa sammanhang har man inte tagit upp andra former av brottslighet som föräldrar kan ägna sig åt inför ögonen på barnen och jag ser bevittnande av annan brottslighet som en helt annan fråga än den jag tar upp i denna uppsats. 1.4 Metod För att besvara de frågor jag ställer i uppsatsen kommer jag i första hand att använda mig av det som brukar kallas traditionell juridisk metod, dvs. utgå ifrån, tolka och förhålla mig till det som står i lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin. Jag kommer också att använda mig av straffteoretiska (Varför straffar vi?) och skadeståndsteoretiska (Varför dömer vi ut skadestånd?) utgångspunkter i min diskussion. Dessa utgångspunkter behövs eftersom det är tydligt att lagstiftningen idag tillämpas som om svaret på båda mina huvudfrågor är nej. Vid våld i hemmet förekommer inga åtal för brott mot barnet, så länge barnet inte varit den primära måltavlan för ett angrepp. Skadeståndslagstiftningen tillämpas som om barnen i princip inte har rätt till skadestånd. 10 De straffteoretiska och skadeståndsteoretiska utgångspunkterna kommer till användning, när jag diskuterar om någon av huvudfrågorna borde besvaras med ett entydigt ja i stället för nej. Den problemställningen är närmast rättspolitisk till sin karaktär. Jag menar i och för sig att de båda huvudfrågorna i uppsatsen är intressanta oavsett om en förändrad rättstillämpning vore bra eller inte. Det är nästan alltid juridiskt intressant och relevant att diskutera vad som ryms inom ramen för gällande rätt. Samtidigt är det av minst tre skäl viktigt att också diskutera skälen för och emot en förändring. För det första kan tolkningen av en viss paragraf påverkas av varför paragrafen finns till, paragrafens värdegrund. Olika former av teleologisk lagtolkning handlar just om att tolka lagen utifrån dess tänkta effekter, vad lagstiftaren tänkte uppnå med bestämmelsen. Man kan därför tänka sig att svaret på frågan om en förändring vore bra eller inte skulle kunna påverka hur en paragraf bör tolkas inom ramen för gällande rätt. För det andra blir framställningen mer trovärdig, fullständig och användbar om man också presenterar vilka skäl som finns för att förändra rättstillämpningen. För det tredje är det självklart viktigt att fråga sig varför man vill göra en förändring, om man som jag vill diskutera inte enbart gällande rätt, utan också hur man skulle kunna utforma en förändring av lagstiftningen för att entydigt kriminalisera barns bevittnande av våld i hemmet. Straffteorin och skadeståndsteorin presenteras närmare i delavsnitt 3.3 respektive 4.2. 10 Om den ena förälderns våld mot den andra föräldern lett till att offret dött, har dock barnet (liksom en del andra nära anhöriga till offret) enligt SkL 5 kap. 2 3 p rätt till skadestånd, oavsett om barnet bevittnat brottet eller inte. 10

1.5 Disposition Detta inledande avsnitt avslutas i delavsnitt 1.6 med en uppställning som visar hur utredningar, propositioner och lagstiftning hänger ihop, när det gäller vissa viktiga lagstiftningsärenden. Därefter följer avsnitt 2, som ger en bild av hur barn påverkas av att bevittna våld i hemmet. Det finns en hel del forskning på detta tema och jag refererar en del av de resultat som presenterats. Sedan kommer avsnitt 3, som rör de straffrättsliga aspekterna på problemområdet, det vill säga en analys av den första huvudfrågan jag ställer. Jag berör också (delavsnitt 3.9) vilka krav som FN:s barnkonvention ställer på Sverige när det gäller kriminalisering av psykiskt våld mot barn och om dagens lagstiftning lever upp till konventionens krav. Slutligen följer i avsnitt 4 en skadeståndsrättslig del, där jag diskuterar om barn som bevittnar våld i hemmet har rätt till skadestånd för det psykiska lidande som barnet tillfogas. Både det straffrättsliga och det skadeståndsrättsliga avsnittet avslutas med förslag till lagändringar (delavsnitt 3.10 och 4.8). 1.6 Viktigare lagstiftningsärenden För att underlätta den fortsatta läsningen följer här en uppställning som tar upp de lagstiftningsärenden som är viktigast för uppsatsen. Uppställningen visar vilken SOU eller Ds som utgör underlag för vilken proposition och vilken lag eller paragraf som propositionen resulterade i. SOU 1953:14 Förslag till brottsbalk ligger till grund för prop. 1962:10 Förslag till brottsbalk, som resulterade i Brottsbalk (1962:700). (I anslutning till misshandelsbrottet i BrB 3 kap. 5 nämns att vissa svårare former av psykisk påverkan kan utgöra misshandel.) SOU 1992:84 Ersättning för kränkning genom brott och SOU 1995:33 Ersättning för ideell skada vid personskada ligger till grund för prop. 2000/01:68 Ersättning för ideell skada, som resulterade i bl.a. SkL 5 kap. 2 3 p (ersättning till personer vars anhöriga dödats genom skadeståndsgrundande handling). SOU 1995:60 Kvinnofrid ligger till grund för prop. 1997/98:55 Kvinnofrid, som resulterade i bl.a. BrB 4 kap. 4a (brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning). SOU 2001:72 Barnmisshandel att förebygga och åtgärda ligger till grund för prop. 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer, som resulterade i bl.a. BrB 29 kap 2 8 p (en straffskärpningsgrund som säger att vid bedömningen av brottets straffvärde ska beaktas om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person). Ds 2004:56 Barnen i brottets skugga ligger till grund för prop. 2005/06:166 Barn som bevittnat våld, som resulterade i bl.a. brottsskadelagen 4a (enligt vilken barn som bevittnar ett brott som är ägnat att skada barnets trygghet och tillit i förhållande till en närstående person har rätt till brottsskadeersättning från staten). 11

2. Barn som vittnen till våld i hemmet en bakgrundsbild 2.1 Antal drabbade barn Som en bakgrund till den följande juridiska analysen vill jag ge en kortfattad beskrivning av hur vanligt förekommande det är att barn bevittnar våld mot en närstående i hemmet samt vad forskningen säger om hur det påverkar barn att bevittna våld i hemmet. I Sverige finns idag ingen exakt statistik över hur många barn som bevittnar våld i hemmet. Det hela försvåras även av att mörkertalet är stort. Försök att göra ungefärliga uppskattningar har gjorts för att ta reda på hur många barn som är drabbade och då har man funnit följande. En undersökning utgick ifrån antalet polisanmälda fall av kvinnomisshandel och uppskattade därifrån att 190 000 barn årligen bevittnar att mamma blir misshandlad. Endast en liten del av dessa fall kommer till myndigheternas kännedom. 11 I en enkätundersökning till 12-åringar i Sollentuna uppgav 3,7 procent, 34 av 919, att de bevittnat våld i hemmet under det senaste året. 12 Kommittén mot barnmisshandel genomförde en enkätundersökning med 1 764 mellanstadieelever och 1 576 20-åringar som svarade på frågan om vuxna i hemmet hade slagits. 10 procent från båda åldersgrupperna svarade att det hänt vid något enstaka tillfälle, 5 procent att det hänt ofta. 13 I intervjuer med barn, som vistats med sina mödrar på kvinnohus i Danmark, uppgav endast 2 procent av barnen att de inte hade varit närvarande vid något misshandelstillfälle. 14 År 2005 vistades 2 700 barn i Sverige på en kvinnojour med sin mamma. 15 I en genomgång av 141 polisanmälda fall av kvinnomisshandel fanns 122 hemmavarande barn. I 69 procent av fallen hade barnen varit närvarande vid våldstillfället. 16 Ensamstående kvinnor med barn är, enligt SCB, en högriskgrupp när det gäller att utsättas för våld. 10,5 procent har varit utsatta för våld eller hot i bostaden under de senaste 12 månaderna. Beträffande kvinnor som är småbarnsföräldrar är siffran än högre, 14,7 procent. 17 Den tendensen stöds av en annan undersökning, som fann att misshandel är vanligare i familjer med små barn. 18 Genom Brottsförebyggande rådets (BRÅ) statistik går det att uppskatta antalet barn som bevittnar våld i hemmet genom att utgå från anmälda brott mot kvinnor, med hänsyn tagen till anmälningsbenägenhet och mörkertal samt det genomsnittliga antalet barn varje kvinna föder. 11 Arnell, A, Ekbom, I, och han sparkade mamma, 2 uppl, Stockholm, 2006, s. 34. 12 Swanberg, I, Enge Schwartz, M, 12-årsenkäten. Tolvåringars hälsa och levnadsvanor i nordvästra sjukvårdsområdet, Sollentuna, 2000. 13 SOU 2001:72 Barnmisshandel, s. 128. 14 Christensen, E. Börnekår. En undersögelse af omsorgssvigt i relation till börne og unge i familier med hustrumishandling, Nordisk psykologis monografiserie, nr 31,vol 42, 1990. Refereras i Socialstyrelsen, Barn i skuggan av våldet, Stockholm, 2002, s. 16. 15 Arnell, Ekbom, a.a, s. 34. 16 Hydén, M, Kvinnomisshandel inom äktenskapet, Stockholm, 1994, s. 162. 17 SCB, Undersökning av levnadsförhållanden, ULF, 2006-2007 och 2004-2005, refereras i Välfärd, en skrift från SCB, nr 1 2009, s. 3. 18 Fantuzzo, J.W, Mohr, K.W, Prevalence and effects of childrens exposure to domestic violence. Domestic violence and children, vol 9, nr 3, 1999. Refereras i Socialstyrelsen, a.a, s. 14. 12

BRÅ har statistik från 2008 rörande här relevanta brott mot kvinnor över 18 år, som varit utsatta för brott inomhus och där gärningsmannen varit en för offret känd person. 19 När det gäller misshandel är antalet anmälda brott 15 184. Rörande grov kvinnofridskränkning är antalet anmälda brott 2 733. Beträffande de här typerna av brott räknar man med ett mörkertal på 80 procent. Varje kvinna föder i genomsnitt 1,91 barn. Med dessa förutsättningar får vi fram att cirka 170 000 barn årligen riskerar att bevittna våld i hemmet. 20 Detta är givetvis bara en grov uppskattning, en fingervisning. En och samma kvinna kan ha varit utsatt för flera av dessa brott. Vi vet heller ingenting om hur många barn de våldsutsatta kvinnorna vid det aktuella brottstillfället faktiskt hade fött, inte heller hur många av barnen som de facto var hemma och bevittnade våldet. Inte heller övriga refererade undersökningar ger något exakt svar på hur många barn som varje år bevittnar våld i hemmet. Det exakta antalet barn som drabbas är dock inte avgörande. Det är rimligt att anta att det rör sig om en stor grupp barn. Det vi vet säkert är att de är alldeles för många. Dessa barn är skyddsvärda och vi har ett ansvar för dem. 2.2 Symptom hos barn som bevittnar våld i hemmet I Straffnivåutredningens slutbetänkande, SOU 2008:85 Straff i proportion till brottets allvar, diskuterar man både fysiska och psykiska effekter av våldsbrott. Man konstaterar bl.a. att den psykiska påfrestningen av att uppleva allvarliga våldsbrott kan leda till rent medicinska konsekvenser och att det finns risk för att offret drabbas av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD 21 ). 22 Jag avser nu att översiktligt redovisa en del om vad forskningen har att säga gällande hur barn som bevittnar våld i hemmet påverkas i en mer medicinsk mening. Barns bevittnande av våld sker på många olika sätt. Många barn försöker skydda sin mamma med kroppen, vilket ofta leder till att de själva blir misshandlade. Barn kan också försöka ge skydd för mamman genom att ge sig på den som slår. Andra barn står förskrämda och tittar. 23 Barn till misshandlade kvinnor har ofta samma symptom som barn som far illa av andra orsaker, men en del barn har inte några symptom alls. Medan små barn ofta får somatiska (kroppsliga) symptom utvecklar äldre barn oftare ett eller flera specifika symptom. 24 De posttraumatiska reaktioner som misshandlade kvinnor uppvisar återkommer ofta hos barnen. Kvinnorna och barnen i en familj där det förekommer våld lever i en likartad situation. 25 19 Se Brottsförebyggande rådets hemsida, www.bra.se, kontrollerad 2009-09-23. År 2008 anmäldes 2 090 våldtäkter som begåtts inomhus mot en kvinna över 18 år, men det framgår inte om gärningsmannen var en bekant och därför ingår inte dessa brott i uträkningen. 20 Uträkningen ser ut så här: (15 184 + 2 733)/0,2x1,91. 21 Vanligen används den engelska förkortningen PTSD, för Post Traumatic Stress Disorder, men även den svenska förkortningen PTSS, för Posttraumatiskt stressyndrom, förekommer. Jag har valt att genomgående använda PTSD. 22 SOU 2008:85, s. 251. 23 Graham-Bermann, S, The impact of woman abuse on children s social development: research and theoretical perspectives. I Holden, G.W, Geffner, R, Jouriles, E.N. (red), Children exposed to marital violence. Theory, research and applied issues, Washington, 1988. Refereras i Socialstyrelsen, a.a, s. 16. 24 Holden, G.W. Introduction: The development of research into another consequence of family violence. I Holden, Geffner, Jouriles, Children exposed to marital violence. Theory, research and applied issues. Se även Christensen, E, Persson, L, När mor får bank - en mosaik om born i voldsramte familjer, Köpenhamn, 1998. Refereras i Socialstyrelsen, a.a, s. 15 f. 25 Eth, S, Pynoos, R.S. (red), Post-traumatic stress disorder in children, Washington, 1985. Refereras i Socialstyrelsen, a.a, s. 16. 13

Utsatthet för våld i familjen påverkar många olika områden och får olika effekter i olika åldrar. De utsatta barnen tenderar att vara mer aggressiva och ha fler beteendeproblem i skolan. Andra effekter kan vara depression, suicidalt beteende, ångest, rädslor, fobier, sömnsvårigheter, tics, sängvätning och låg självkänsla. Nedsatt koncentrationsförmåga, skolsvårigheter och genomsnittligt lägre resultat på test som mäter språk, motorik och tankeförmåga konstateras i några studier. 26 En beräkning visar att 50-60 procent av de barn som bevittnat hur mamma misshandlats utvecklar symptom i klinisk mening. Forskarna betonar samtidigt att en del barn som inte uppvisar symptom kan komma att utveckla anpassningsproblem senare under uppväxten. 27 En amerikansk studie analyserar skillnaderna mellan de barn som har stora problem och de som till synes klarar sig relativt bra efter att ha bevittnat misshandel av modern. I en studie av barn boende på kvinnojourer finner forskarna att ca 40 procent har så stora svårigheter att de behöver behandling. 28 I en studie gjord av Bris, Barnens rätt i samhället, säger man att utsatthet för psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt är förbundet med ett brett spektrum av effekter och att de psykiska skadorna troligen är ännu allvarligare för barnet än de fysiska skadorna. 29 Att leva med psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt innebär en ökad risk för att drabbas av psykisk ohälsa, ökad risk för att skolarbetet drabbas och ökad risk för negativa sociala konsekvenser. 30 I ett projekt, Barn i skuggan av våldet, av mottagningen Bågen i Stockholms läns landsting, finansierat av Brottsoffermyndigheten och Socialstyrelsen, har man träffat 26 förskolebarn, 17 flickor och 9 pojkar, som bevittnat misshandel av mamma. 31 Misshandeln har pågått mellan två år och under hela barnets liv och har varierat mellan psykisk misshandel och grov fysisk misshandel. 32 Samtliga barn uppvisar symptom på posttraumatisk stress. 23 stycken, 88 procent, uppfyller dessutom kriterierna för PTSD. Tre barn, 12 procent, uppvisar lindigare symptom på PTSD. Många av barnen har dessutom andra barnpsykiatriska diagnoser, t.ex. svårighet att kontrollera urin respektive avföring, reaktiv kontaktstörning, trotssyndrom, sömn- och ätstörningar samt separationsångest. En del av barnen lider framförallt i tysthet och besvärar vanligast sin omgivning genom ängslighet och mardrömmar. Andra exempel på barnens beteende är aggressivitet på dagis, att slå yngre barn och småsyskon, ibland så svårt att de får uppsöka sjukhus, använda mycket svordomar och könsord, ge sig på personal och vara provokativ mot vuxna, att ständigt vara rädd, vakna skrikande flera gånger per natt samt kräkas mer eller mindre dagligen. 33 26 Fantuzzo, J.W, Mohr, K.W, Prevalence and effects of childrens exposure to domestic violence, Domestic violence and children, vol 9, nr 3, 1999. Refereras i Socialstyrelsen, a.a, s. 16 f. 27 Graham-Bermann, S, Evaluating interventions for children exposed to family violence, Journal of aggression, maltreatment and trauma, vol. 3, nr 2, 2000. Refereras i Socialstyrelsen, a.a, s. 17. 28 Hughes, H.M, Luke, D.A, Heterogenity in adjustment among children of battered women. I Holden, G.W, Geffner, R, Jouriles, E.N. (red), Children exposed to marital violence. Theory, research and applied issues, Washington, 1988. Refereras i Socialstyrelsen, a.a, s. 17. 29 Bris (Barnens rätt i samhället), Kan man bli sjuk av ord? Det osynliga våldet mot själen 2008. En studie av psykisk barnmisshandel och emotionell omsorgssvikt i BRIS barnkontakter år 2007 (cit. Bris), s. 65. Studien bygger på 1 161 kontakter där barn själva valt att berätta om psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt (s. 4). 30 Bris, s. 4. 31 Socialstyrelsen, a.a, s. 7. 32 Socialstyrelsen, a.a, s. 25. 33 Socialstyrelsen, a.a, s. 28. 14

Diagnossystemet DSM-IV definierar en traumatisk händelse på följande sätt: Personen har varit utsatt för en traumatisk händelse där följande ingått i bilden: 1. personen upplevde, bevittnade eller konfronterades med en händelse eller en serie händelser som innebar död, allvarligare skada (eller hot om detta), eller hot mot egen eller andras fysiska integritet 2. personen reagerade med intensiv rädsla, hjälplöshet eller skräck. Obs: hos barn kan detta ta sig uttryck i desorganiserat eller agiterat beteende. 34 För att få diagnosen posttraumatiskt stressyndrom ska barnet - återuppleva händelsen enligt fastställda kriterier. Vanligt är till exempel återkommande lekar och mardrömmar. - undvika sådant som förknippas med traumat och ha allmänt nedsatt själslig aktivitet. Exempel är undvikande av platser eller personer som framkallar minnen och begränsande affekter. - visa ihållande symptom på överspändhet. Exempel är orolig sömn, lättskrämdhet och koncentrationssvårigheter. 35 I en artikel i Läkartidningen beskriver Janson och Almqvist att antalet barn som bevittnar våld inom familjen vida överstiger antalet barn som utsätts för direkt misshandel och att våld inom familjen troligen förstör livet för fler människor än alla genetiska sjukdomar sammantaget. Artikelförfattarna drar vissa paralleller till flyktingbarn som ofta traumatiserats av att de bevittnat en eller båda av föräldrarna utsättas för våld. 36 Barn som utsätts för enstaka traumatiska händelser visar ofta symptom som stämmer väl överens med kriterierna för PTSD. Barn som utsätts för långvariga eller upprepade trauman får en mer komplex symptombild och utvecklar personlighetsförändringar som drabbar självuppfattningen och förmågan att relatera till andra. 37 Vanliga besvär som uppvisas är ont i magen, sömnproblem, mardrömmar, ätstörningar, överdrivet föräldraberoende, separationsångest, håglöshet, passivitet, aggressivitet och rastlöshet. Andra besvär till följd av traumat är exempelvis uppmärksamhets- och minnesstörningar samt koncentrationssvårigheter. 38 Artikelförfattarna refererar också till undersökningar som beskriver erfarenheter av att växa upp i misshandelsmiljöer och som bekräftar att minnena av våld är mycket tydliga och fortsätter att drabba barnen även sedan de vuxit upp. 39 Ett hot som kommer från en person som barnet är beroende av för att få kärlek och omsorg ger mer omfattande och annorlunda psykiska effekter än ett hot som kommer från okända personer. 40 Slutsatsen av denna översiktliga forskningsgenomgång måste bli att det finns tydligt stöd för att hävda att barn som bevittnar våld i hemmet löper stor risk att drabbas av olika medicinskt påvisbara effekter. 34 Socialstyrelsen, a.a, s. 18. Definitionen av posttraumatiskt stressyndrom i DSM-IV återges i sin helhet i en bilaga till rapporten, s. 55 f. 35 Socialstyrelsen, a.a, s. 18. 36 Janson, Staffan, Almqvist, Kjerstin, Barn som bevittnat våld. En utsatt grupp som är alltför lite uppmärksammad, Läkartidningen, volym 97, nr 38, 2000, s. 4094. 37 Janson, Almqvist, a.a, s. 4095 f. 38 Janson, Almqvist, a.a, s. 4096, 4098. 39 Janson, Almqvist, a.a, s. 4098. 40 Janson, Almqvist, a.a, s. 4095. 15

3. Ett brott mot barnet? 3.1 Inledning I detta avsnitt kommer jag att diskutera följande frågeställning: Kan man, inom ramen för gällande rätt, hävda att det innebär ett brott mot barnet när barnet bevittnar våld i hemmet? Vilka brott kan det i så fall vara fråga om? Frågor rörande situationer som innefattar t.ex. att pappan hotar eller tvingar barnet kommer inte att beröras närmare här. I de fallen vänder sig pappans handlande direkt mot barnet, dvs. barnet blir primär måltavla för agerandet/det eventuella brottet. Uppsatsens fokus ligger i stället på frågan om det faktum att mannen misshandlar kvinnan, medan barnet ser eller hör vad som händer, innebär att ett brott begås även mot barnet. Det innebär att kvinnan är primär måltavla. De brott mot barnet som mannens agerande skulle kunna utgöra är, enligt min bedömning, misshandel, vållande till kroppsskada eller sjukdom, grov fridskränkning eller ofredande. Det finns inga andra brott i brottsbalken, vars rekvisit skulle kunna uppfyllas genom mannens agerande i förhållande till barnet. Brott som kan begås i familjevåldssituationer, men som inte har direkt koppling till min frågeställning, är t.ex. olaga frihetsberövande, olaga tvång och olaga hot. Jag beskriver i delavsnitt 3.8 kortfattat varför de inte är aktuella här. Innan jag går vidare och diskuterar vilka brott mot barnet det skulle kunna vara fråga om när ett barn bevittnar våld i hemmet (delavsnitt 3.4 ff), kommer jag att ta upp två saker. Närmast (delavsnitt 3.2) följer några kommentarer om debatten som gäller huruvida barn som bevittnat våld i hemmet ska ges målsägandestatus. Därefter (delavsnitt 3.3) tar jag upp olika straffteoretiska utgångspunkter och ställer dem i förhållande till uppsatsämnet. Syftet är att belysa om det vore bra om bevittnande av våld i hemmet skulle vara ett brott mot barnet. I delavsnitt 3.9 behandlas om Sverige lever upp till FN:s barnkonvention när det gäller den straffrättsliga lagstiftningen gällande barn som bevittnar våld i hemmet och i delavsnitt 3.10 diskuteras vissa tänkbara lagändringar. 3.2 Barnet som brottsoffer och målsägande 3.2.1 Inledning Debatten om huruvida barn som bevittnat våld i hemmet ska ges målsägandestatus hör nära samman med uppsatsens ämne och blossar upp i media och i politiska sammanhang med jämna mellanrum. Frågan aktualiserades senast i början av oktober 2009 i och med att Rädda Barnen, Brottsoffermyndigheten och Barnombudsmannen kritiserade den relativt nya 4a i brottsskadelagen, som behandlas närmare i delavsnitt 4.4. 41 Frågan har också tagits upp i ett antal riksdagsmotioner under senare år. 42 Ibland talas inte om att barnen ska ges målsägandestatus utan om att barnen ska förklaras vara brottsoffer. Det bidrar inte till ökad klarhet att begreppen 41 Kritiken uppmärksammades bl.a. i Dagens Nyheter den 3 oktober 2009 i artikeln Skadestånd kan gå till gärningsman, http://www.dn.se/nyheter/sverige/skadestand-kan-ga-till-garningsman-1.966790, kontrollerad 2009-10-29. Den togs också upp i Expressens ledare den 5 oktober 2009 under rubriken Rädda barnen, http://www.expressen.se/ledare/1.1731041/radda-barnen, kontrollerad 2009-10-29. 42 Några exempel. I motion 2003/04:Ju312 används målsägandebegreppet även om yrkandet rör en utredning om barns ställning då de bevittnar våld mot närstående. I motion 2006/07:Ju344 handlar yrkandet om att barn som bevittnar våld i hemmet fullt ut ska betraktas som brottsoffer och sedan blandas målsägande- och brottsofferbegreppen i brödtexten. I motion 2007/08:Ju433 sägs bland annat: Frågan om barn som bevittnat våld i nära relationer också ska vara att anse som brottsoffer vill vi se utredd. 16

målsägande och brottsoffer blandas. Ett skäl till att debatten blir något förvirrad är att den kretsar kring två begrepp, målsägande och brottsoffer, utan att debattörerna klargör exakt vad begreppen innebär. I svensk rätt har en tudelning kommit att ske mellan begreppen brottsoffer och målsägande. Det föreligger också en skillnad mellan begreppet brottsoffer i dess allmänspråkliga betydelse och i dess juridiska betydelse. Begreppet målsägande är ett så juridiskt-tekniskt begrepp att det inte går att skilja mellan dess allmänspråkliga och dess juridiska betydelse. Jag tänker kort analysera och jämföra begreppen och sedan kommentera den aktuella debatten. 3.2.2 Brottsofferbegreppet Att vara offer för någonting får språkligt sett anses innebära att man har påverkats på ett negativt sätt av detta något. Om man är offer för ett brott har man således språkligt sett påverkats negativt av brottet. Denna negativa påverkan kan uppenbarligen uppkomma på olika sätt. Den som är omedelbar måltavla för brottet, t.ex. den som blir misshandlad eller bestulen, blir självklart direkt påverkad men negativ påverkan kan även ske indirekt. Om en nära anhörig blir mördad påverkas de anhöriga känslomässigt på ett negativt sätt. Ett barn som förlorar en vårdnadshavare kan även drabbas av mer konkreta förluster genom att en person som är viktig för dess ekonomiska trygghet och psykiska välbefinnande försvinner. Om man ska söka efter en legaldefinition av begreppet brottsoffer kan det vara naturligt att börja med att studera brottsskadelagen. Av 1 framgår att lagen reglerar ersättning av svenska statsmedel för skada till följd av brott (brottsskadeersättning). Den som har skadats till följd av brott kan ansöka om brottsskadeersättning hos Brottsoffermyndigheten. Ersättning betalas i första hand ut för personskada. I vissa fall kan även kränkningsersättning och ersättning för sakskada utgå. 43 Någon uttrycklig definition av brottsofferbegreppet finns dock inte i brottsskadelagen och inte heller i förordningen med instruktion för Brottsoffermyndigheten. I förordningen 1 sägs endast att myndighetens uppgift är att främja alla brottsoffers rättigheter. Brottsoffermyndigheten ska alltså tillvarata brottsoffrens intressen. I detta ingår att pröva ansökningar om brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen. Av detta skulle man kunna dra slutsatsen att den som med stöd av brottsskadelagen kan få brottsskadeersättning från Brottsoffermyndigheten i lagstiftningens mening är ett brottsoffer. Den 15 november 2006 trädde en lagändring i kraft genom vilken en ny 4a infördes i brottsskadelagen. 44 Den lyder: Brottsskadeersättning betalas ut till ett barn som bevittnat ett brott som varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos barnet i dess förhållande till en närstående person. I och med detta ges barn som bevittnar våld i hemmet en självständig rätt till ersättning från Brottsoffermyndigheten. Samtidigt infördes också i socialtjänstlagen 5 kap. 11 ett nytt tredje stycke som löd: Nämnden bör också beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp. Redan året därpå ändrades detta stycke och då byttes bör ut mot skall och beakta blev särskilt beakta. 45 Socialtjänsten fick därmed ett tydligt uppdrag och inte längre enbart en rekommendation att beakta att barn som bevittnat våld i hemmet är brottsoffer. Socialtjänstens inställning där man bor ska alltså inte spela någon roll för om man får stöd eller inte. I propositionen om lagändringarna (prop. 2005/06:166 Barn som bevittnat våld) diskuterades frågan 43 Se närmare brottsskadelagen 2-4. 44 Prop. 2005/06:166 Barn som bevittnat våld. 45 Prop. 2006/07:38 Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor. 17

om hur begreppet brottsoffer ska definieras. Riksdagens ombudsmän (JO) och Åklagarmyndigheten ansåg att det ur systematisk synpunkt vore olyckligt att beteckna personer som brottsoffer som kanske inte skadeståndsrättsligt kan härleda sin rätt till ersättning på grund av brottslig handling. 46 Innan dessa lagändringar genomfördes var brottsskadeersättning enbart att se som en sekundär ersättning i förhållande till det skadestånd som gärningsmannen dömdes att betala till brottsoffret. Brottsskadeersättning utbetalades när gärningsmannen själv inte kunde betala sitt skadestånd och staten fick därefter ett regressanspråk mot gärningsmannen. JO och Åklagarmyndigheten verkar mena att det vore systematiskt tveksamt att införa en rätt till brottsskadeersättning som inte förutsätter att det finns ett skadestånd till följd av brott i grunden. Om man vill spetsa till formuleringen skulle man kunna säga att JO och Åklagarmyndigheten ifrågasätter om man ska kunna få brottsskadeersättning, utan att ha varit utsatt för ett brott. Med anledning av detta anför regeringen att barn som bevittnar våld i hemmet ur ett övergripande samhällsperspektiv är offer för brott. 47 Här hade man alternativt kunnat säga att barn som bevittnar våld i hemmet och påverkas negativt av det språkligt sett är offer för brott. Regeringen fortsätter: Det finns ingen legal definition av brottsoffer. Det finns inte heller någon allmänt accepterad definition av vem eller vilka som är att betrakta som brottsoffer. Ny kunskap och nya insikter gör brottsoffer till ett föränderligt begrepp och olika definitioner används i olika sammanhang. Men det finns legala definitioner av brottsoffer. Regering och riksdag har infört en uttrycklig definition i socialtjänstlagen. En annan kan härledas utifrån brottsskadelagen och Brottsoffermyndighetens uppdrag: den som med stöd av brottsskadelagen kan få brottsskadeersättning är ett brottsoffer. Denna definition har i vart fall ett indirekt stöd i lagstiftningen. Däremot har regeringen givetvis rätt, om man tolkar in att regeringen syftar på att forskningen kan komma att ge nya svar på frågan vem som skadas av brott och därmed blir offer för brott. De skador som drabbar barn som bevittnar våld i hemmet har blivit alltmer uppmärksammade och de genomförda lagändringarna är en följd av både forskning och en diskussion i samhället rörande dessa frågor. Framöver kan det vara andra brottsutsatta personers situation som uppmärksammas. Regeringen har också rätt på så sätt att det inte finns en enhetlig definition av brottsofferbegreppet. Sammanfattningsvis kan man konstatera att barn som bevittnat våld i hemmet i flera sammanhang, bl.a. i socialtjänstlagen, redan anges vara brottsoffer. Att kräva lagändringar för att de ska bli brottsoffer leder därmed till oklarhet om vad kravet egentligen handlar om. 3.2.3 Målsägandebegreppet För att övergå till att diskutera målsägandebegreppet kan man konstatera att det har en tydlig legaldefinition. Målsägande är den mot vilken ett brott är begånget eller som blivit förnärmad eller lidit skada av brottet, vilket framgår av RB 20 kap. 8 4 st. Det första rekvisitet den mot vilken ett brott har blivit begånget är ofta lätt att tillämpa. Brottets måltavla brukar framgå av brottsbeskrivningen i den aktuella straffbestämmelsen. Vid till exempel misshandel är det den misshandlade som är målsägande. 48 46 Prop. 2005/06:166, s. 17. 47 Prop. 2005/06:166, s. 17. 48 Fredriksson, Max, Malm, Ulf, Brottsoffrens rättigheter i brottmålsprocessen, Stockholm 2004, s. 28. 18

När det gäller det andra rekvisitet, den som blivit förnärmad av ett brott, är det lite mer oklart vad det avser. Det räcker inte med att någon känt sig förnärmad av ett brott. Regeringen utvecklar saken något i prop. 2005/06:166: I praxis har målsägandebegreppet sammanfattats så att målsägande vid ett visst brott är den eller de personer som med hänsyn till straffbudets syfte kan anses vara så direkt berörda av brottet att de framför andra personer inom brottets verkningskrets bör betros med utövandet av den offentliga funktion som en strafftalan innebär (jfr Agge och Thornstedt i NJA 1969 s. 364). 49 Det tredje rekvisitet, den som lidit skada av det, har sitt ursprung i strafflagen 6 kap. 8 som innehöll regler om skadestånd. Det kapitlet är nu ersatt av skadeståndslagen (1972:207). 50 Att vara skadelidande enligt detta rekvisit betyder, såvitt jag förstår, att ha rätt till skadestånd enligt skadeståndslagen. För att kunna lida skada i det här rekvisitets mening måste det alltså föreligga adekvat kausalitet mellan skadan och den påstått skadegörande handlingen, dvs. brottet. Att vara målsägande ger vissa processrättsliga rättigheter, vilket framgår av olika paragrafer i RB 20 kap. Det ger till exempel rätt att biträda allmänt åtal, överta väckt allmänt åtal samt väcka enskilt åtal, om åklagaren avstår från att väcka allmänt åtal. En målsägande kan också ha rätt att få hjälp under en rättegång av ett målsägandebiträde, vilket framgår av Lagen (1988:609) om målsägandebiträde. 51 Ur lagtexten kan man alltså läsa ut att målsägande är bl.a. den som lidit skada av brottet eller, med andra ord, den som är offer för brottet. Regeringen säger dock att barn som bevittnat ett brott, men inte direkt utsatts för brott, inte bör ges målsägandeställning. 52 Denna ståndpunkt motiveras inte uttryckligen, men i samband med diskussionen om målsägandestatus konstaterar regeringen att man i prop. 2002/03:53 tog ställning mot en utökad kriminalisering av psykisk misshandel av barn. Regeringen verkar anse att frågan om vilka som ska ha målsägandestatus hör nära samman med frågan om vilka gärningar som ska vara kriminaliserade. Förmodligen menar man att det vore att gå för långt från straff- och skadeståndsrättens grundläggande systematik, om man tillerkände ett barn målsägandestatus i fall där barnet blivit utsatt för något som inte i sig är ett brott mot barnet. Det är oklart vad det skulle ha för praktisk betydelse att i en sådan situation ge barnet målsägandestatus. De olika rättigheter, som målsägandestatus ger, är av processuellt slag och utformade med tanke på att målsäganden har intressen att bevaka i samband med väckande och fullföljande av åtal. Åtalet rör vanligen brott med målsäganden som måltavla, men i till exempel de fall då brottets primära måltavla avlidit till följd av brottet har i stället den avlidnes närmaste anhöriga intressen att bevaka i form av rätt till skadestånd och blir till följd av det målsägande. Det finns även vissa andra fall, när den primära måltavlans närstående kan ha rätt till skadestånd till följd av psykiskt lidande och även i dessa fall är de målsägande; se vidare avsnitt 4.3. Barn som bevittnat våld i hemmet är alltså brottsoffer i brottsskadelagens och socialtjänstlagens mening och har därmed drabbats på ett negativt sätt av brott, men de anses än så länge vanligen inte ha lidit skada i rättegångsbalkens och skadeståndslagens mening av att ha bevittnat detta våld. 53 De har drabbats, men inte skadats, om man spetsar till det hela. Man skulle därmed kunna hävda att det finns en diskrepans mellan det juridiska språket och det allmänna språket, när det gäller 49 Prop. 2005/06:166, s. 24. 50 Fredriksson, Malm, a.a, s. 29. 51 Jfr hänvisning i RB 20 kap. 15 2 st. 52 Prop. 2005/06:166, s. 24. 53 Undantag gäller uttryckligen om föräldern avlidit till följd av våldet och i några andra situationer. Se vidare avsnitt 4. 19

innebörden av begreppet lida skada ( skadas ). 3.2.4 Vad handlar debatten egentligen om? Som jag ser det är det glappet mellan skadebegreppet i RB och SkL, såsom dessa lagar hittills har tolkats, och skadebegreppet i allmänt språkbruk som gör att debatten om att ge barn målsägandestatus kommer tillbaka då och då. Även frågan om det ska anses vara ett brott mot barnet, när barnet bevittnar våld i hemmet, bottnar ytterst i skadebegreppet, även om det inte framkommer så tydligt i den allmänna debatten. 54 Debatten utgår ifrån att barn skadas av att bevittna våld i hemmet. I lagarna används begreppet skada och ändå anses barn som bevittnar våld i hemmet varken vara utsatta för brott eller ha rätt till skadestånd. Som jag uppfattar diskussionen, menar debattörerna antingen att det bör ses som ett brott mot barnet när barn bevittnar våld i hemmet (vilket också ger barnet rätt till riktigt skadestånd ), eller att barn som bevittnar våld i hemmet bör ha rätt till riktigt skadestånd även om de inte anses vara primära måltavlor för ett brott. Barnombudsmannen tycks vara inne på den första varianten: BO Fredrik Malmberg planerar att föreslå en ny brottsrubricering i strafflagstiftningen: barnfridsbrott. Då blir barnet målsägare när det bevittnar brott mot närstående. - Får barnet målsägandestatus kan inte föräldrarna motsätta sig att barnet medverkar i en förundersökning, säger Malmberg. 55 Expressens ledarskribent argumenterar närmast för den andra varianten: Det här måste rättas till. Ett konkret förslag från Brottsoffermyndigheten går ut på att inte bara våldsoffret utan också barnen ska få målsägarstatus så att de kan få skadestånd från gärningsmannen fastställda av rätten. 56 Förre justitieministern Thomas Bodström verkar också uppfatta det som om debatten gäller rätten till skadestånd. Han säger till Dagens Nyheter: Det är traumatiskt att föra in barnen i rättssalen och låta dem processa mot sina föräldrar. 57 Om han inte tänker sig att barnen ska väcka enskilt åtal mot den misshandlande föräldern, måste han mena att barnen inte ska behöva driva skadeståndsprocess mot en förälder. Det är ett lite märkligt synsätt han ger uttryck för. I det ögonblick förälderns slag träffar barnet blir barnet oomtvistat utsatt för brottet misshandel. I den efterföljande rättegången är det ingen som ifrågasätter att målsägandebiträdet ska kräva skadestånd av föräldern för barnets räkning. Vi för alltså redan nu in barn i rättssalen just för att processa mot en misshandlande förälder. Om ovanstående är vad debattörerna menar, borde de säga det i stället för att säga att barn ska ges målsägandestatus. De börjar, som jag ser det, i fel ände. Barn som utsatts för brott har målsägandestatus till följd av att de utsatts för brott, det vill säga brottet kommer först, målsägandestatusen sedan. 58 Om man ger barn som bevittnat våld i hemmet rätt till riktigt 54 Brottet misshandel innebär att tillfoga någon en skada. Om barnet skadats psykiskt av att bevittna våld i hemmet kan barnet ha blivit misshandlat eller också kan barnet ha blivit utsatt för något av de andra brott som innebär att någon tillfogas en skada, förutsatt att det subjektiva rekvisitet är uppfyllt. 55 Faktaruta till artikeln Skadestånd kan gå till gärningsman, Dagens Nyheter den 3 oktober 2009. 56 Expressens ledare den 5 oktober 2009, Rädda barnen, http://www.expressen.se/ledare/1.1731041/radda-barnen, kontrollerad 2009-10-29. 57 Dagens Nyheter den 3 oktober 2009, artikeln Skadestånd kan gå till gärningsman. 58 En riksdagsmotion, där motionärerna faktiskt insett detta, är 2005/06:Ju38. Yrkande 1 handlar om att införa en straffrättslig reglering som innebär att barn som bevittnat våld fullt ut skall kunna anses som brottsoffer och därmed erhålla målsägandeställning. Däremot använder motionärerna som synes brottsofferbegreppet på ett något lekmannamässigt sätt. 20