Mats Hagner 2015-03-11 Epost kl 14:33 Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht Kopia till miljöminister Åsa Romson Kopia till minister för högre utbildning Helene Hellmark Knutsson Det är en glädje för mig att göra Er medveten om att vetenskapliga rön nu gjort det klart att bruk av skiktad skog synes vara den idealiska typen av skogsskötsel. Detta klarläggs i bifogade brev till en skogsägare som vågat prova (brev till Johannes Persson). Då jag som professor i Umeå forskat inom detta område i många decennier är det glädjande att Media insett att hyggesfritt kan vara framtiden. Som framgår av mitt bifogade brev till en ung skogsägare som vågat prova, varnar jag dock starkt för den typ av hyggesfritt som skogsmyndigheten förordar. En bättre variant finns beskriven i min lärobok, som funnits på biblioteken sedan 2004. Tyvärr har de flesta forskar på SLU fastnat i ett försvar för det konventionella kalhyggesbruket, och använder stora resurser för att övertyga allmänhet och renskötare att kalhuggning är det bästa. Att de gör så beror emellertid på att man som forskare tvingas säga det som de flesta inom skogsnäringen vill höra. Man måste vara populär för att få forskningsanslag. Jag ställer gärna upp för att personligen informera om de vetenskapliga bevisen för att högsta möjliga virkesproduktion, och bästa virkeskvalitet uppnås **om skogen är naturligt skiktad **om virkesförrådet hålls lågt **om gallringsstyrkan hålls låg Med vänliga hälsningar Mats Hagner, prof. em. mats.hagner@allt2.se 070-64 222 44
Epost från Mats Hagner 2015-03-11 per.ramqvist@umu.se; karin.viklund@umu.se; thomas.larsson@ume.se; Professorer i Arkeologi vid Umeå universitet, Per Ramqvist, Karin Viklund och Thomas Larsson Bifogade brev till en skogsägare som börjat använda Hyggesfritt skogsbruk bör göra Er entusiastiska. Skälet är att detta alternativ till det vanliga kalhyggesbruket inte innehåller något moment som kallas maskinell markberedning. Eftersom jag forskat med alternativ till det konventionella kalhyggesbruket i många decennier har jag dels vidareutvecklat en planteringsmetod som kallas grönrisplantering (plantering utan markberedning), dels designat en helt ny typ av skogsbruksmetod som kallas Naturkultur. Naturkultur tillämpas redan i Oslo kommun på deras 18 000 hektar skog runt huvudstaden. På SLU finns 12 stora försöksområden som jag anlade 1989-93, runt om i Sverige. Där jämförs vanligt kalhyggesbruk med det jag förordar: befriande gallring kompletterad med berikande plantering = Naturkultur. Jag har skrivit ca 130 vetenskapliga skrifter, varav de flesta berör detta ämne. Utvecklingen under 20 år i dessa stora försöksområden visar att grönrisplantering fungerar lika bra som plantering efter markberedning överallt i Sverige. Plantorna överlever lika bra och tio år efter avverkningen är plantorna lika stora som plantorna som planterats på maskinellt markberedd mark. Detta visste jag redan 1995 från mina egna försök och från ca 100 försök anlagda av andra forskare. Av bifogade brev till Johannes Persson framgår att jag publicerat dessa resultat redan 1995, både internationellt och i populär form i Fakta Skog. Jag varskodde riksantikvarien om resultaten, och Leif Gren hos riksantikvarien utformade en rapport där myndigheten framhöll det viktiga i att få skogsbruket att upphöra med maskinell markberedning. Sedan dess har inga initiativ tagits av riksantikvarien. Jag har flera gånger kontaktat myndigheten som då svarat att det är ju skogsstyrelsens sak. Skogsstyrelsen har i sin tur aldrig tagit upp grönrisplantering som en möjlighet. Än i dag rekommenderar man (på sin hemsida) markberedning på alla marker, (samtidigt som man påstår sig värna fornminnen). Eftersom jag nu uppnått 80 års ålder skriver jag till Er med en vädjan om att Ni försöker hejda denna verksamhet som är detsamma som att köra caterpillar i ett museum. Mer än 90 % av alla fornlämningar är ju okända. Se bifogade brev till Johannes Persson i Vindeln som nu, tillsammans med Harald Holmberg i Lycksele, är pionjärer för hyggesfritt skogsbruk i Västerbotten. Se speciellt den lilla utställning jag haft på Västerbottens Museum under same-veckan. Innehållet ingår i brevet till Persson.
Låt mig komma till Er institution och berätta vad jag vet om grönrisplantering och kontinuerligt skogsbruk. Förena Er sedan med professorerna på andra universitet och uppvakta regeringen. Själv har jag försökt sprida kunskapen genom hembygdsförbund, folk på museer, Naturvårdande organisationer, men ingenting har kommit ut av dessa ansträngningar. Med vänlig hälsning Mats Hagner prof. em. Blåbärsvägen 19, 903 39 Umeå, 070-64 222 44, mats.hagner@allt2.se
Framsidan av VästerbottensKuriren 2015-03-10
En del av sidan 12 och 13 av VästerbottensKuriren 2015-03-10
Markberedning Onödig och Olämplig Grönrisplantering innebär att en planta med insektsskydd sätts direkt i mossan. Enklare och billigare än vanlig plantering Hagner M. (1995) Grönrisplantering - en praktisk metod på vanliga marker. Fakta Skog 4, 1-4 Hagner M. and Jonsson C. (1995) Survival after planting without soil preparation for pine and spruce seedlings protected from Hylobius abietis L. by physical and chemical shelters. Scandinavian Journal of Forest Research 10, 225-234.. Redovisar resultaten av mer än 200 fältförsök med plantering av plantor direkt i mosstäcket. Ordet Grönris syftar på att grenar från avverkade träd fortfarande har gröna barr. Metoden har visat sig fungera i alla delar av Sverige. Överlevnad och tillväxt blir i stort sett densamma som vid plantering efter markberedning.
Kalhuggning Onödig och Olämplig Elfving B. and Jakobsson R. (2006) Effects of retained trees on tree growth and field vegetation in Pinus sylvestris stands in Sweden. Scandinavian Journal of Forest Research 21,7, 29-36. Jakobsson R. (2005) Growth of Retained Scots Pines and Their Influence on the New Stand. Swedish University of Agricultural Sciences, Doctoral thesis, ISBN 91-576-7033-1 34, 1-33. Jakobsson R. and Nilsson M. (2005) Effect of border zones on volume production in Scots pine stands. Swedish University of Agricultural Sciences, Doctoral thesis, Paper 4, ISBN 91-576-7033-1 34, 1-12. Figur 1. Jakobsson och Nilsson (2005) undersökte virkesproduktionen hos tall i området närmast kanten av hyggen. De fann att det stamvirke som saknades bland småträden i den s.k. konkurrenszonen, återfanns i de stora träd som stod närmast intill. Ingen produktion gick förlorad. De konstaterade också att överflyttning av virke till stora stammar innebar en ekonomisk fördel. Virket kunde skördas snart och i form av några få stora stammar. Figur 2. Det är följaktligen ekonomiskt optimalt att odla tall på ett sådant sätt att stora tallar överallt konkurrerar med mindre tallar. De stora träden skall stå så långt isär att de inte konkurrerar med varandra. Konkurrensens räckvidd, = A, har beskrivits av Elfving och Jakobsson (2006). Figur 3. Efter att de fullmogna tallarna skördats överflyttas tillväxten till de största omogna tallarna, som konkurrerar framgångsrikt med de mindre tallarna inom räckvidden av A. Om ett par decennier kan återigen mogna grova tallar skördas.
Mats Hagner 2015-03-10 Johannes Persson Västerås 50 Vindeln Om Dig och Jenny har vi hört i TV och nu finns Ni på första sidan i VK 2015-03-10, där det står Hyggesfritt kan vara framtiden. Jag gjorde en liten utställning på Västerbottens Museum under Sameveckan. Jag bifogar den i form av de två närmast föregående sidorna. De sammanfattar några viktiga vetenskapliga sanningar, som tack vare mina broschyrer på museet nu är bekanta för samerna. Det var väldigt trevligt att resonera med Dig i telefonen. Du har sannerligen huvet på skaft. Dessutom har Du tillräckligt självförtroende för att stå emot den negativa inställningen från virkesköpare och skogsstyrelse. Ditt agerande kommer att hjälpa många andra skogsägare. Jag varnar Dig för den typ av hyggesfritt som skogsstyrelsen rekommenderar, s.k. Volymblädning. Den metoden innebär att man utför s.k. dimensionshuggning, vilket har visat sig vara en metod som har förstört många skogar över hela jordklotet. När den användes i Sverige under början av förra seklet resulterade det i gles skog, som gav dålig produktion per hektar. Orsaken var troligen att skogsbetet hindrade luckorna att växa igen med träd. Skälet till min avrådan är att en girig virkesköpare kan erbjuda Dig blädning i enlighet med vad skogsstyrelsen rekommenderar. I värsta fall låter han då sin entreprenör att gå in med sin maskin och plocka åt sig enbart vackra och värdefulla stora timmerträd. Vad som då blir kvar åt Dig är en skog som domineras av stora träd med usel sågtimmerkvalitet. Alla mindre träd blir kvar, vilket gör att Du mister virke genom självgallring. De stora träden med usel kvalitet har kvar sin livskraft och konkurrensförmåga. Detta innebär att de växer på bekostnad av de små träd som står närmast. Detta är liktydigt med att Du i huvudsak producerar uselt timmer. Denna typ av virkesskörd innebär alltså att Din skogsmark kommer att producera allt sämre virke. Varje omgång av sådan plockhuggning försämrar skogens kvalitet. I Sverige har vi sysslat med skogsträdsförädling i ett halvt sekel. Volymblädning kan leda till motsatsen, dvs. skogsträdsförsämring. Du kanske tror att jag smutskastar virkesköpare och skogsmaskins-entreprenörer. Då vill jag berätta att det ovan beskrivna var exakt vad som hände för tio år sedan, hos en nybliven skogsägare vid Kinnekulle vid Vänern. Han kom överens med Södra skogsägarna. De lovade att avverka på det sätt som Mats Hagner förordade. Södra lejde en av sina entreprenörer, som bara plockade stora värdefulla träd. Skogsägaren fick mycket bra betalt och var nöjd. Han var rörmokare och begrep sig inte på virkesodling. Han hade köpt fastigheten för att jaga och umgås med andra jägare i sin lilla jaktstuga.
När jag tittat på resultatet av Södras avverkning, skrev jag till Södras ledning och frågade varför de skövlade skog hos en intet ont anande nybliven skogsägare. Deras brevsvar löd Detta har vi inte gjort. Skogsägareföreningen hade betalat för virket men juridiskt kunde de skylla trädvalet på maskin-entreprenören. Jag inbjöd den lokala naturskyddsföreningen, som uttryckte stor förtjusning över detta alternativ till kalhuggning. Jag kontaktade den lokala tjänstemannen hos skogsstyrelsen och berättade vad Södra ställt till med. Tjänstemannen ville varken svara på mina frågor eller besöka fastigheten. Johannes, Du är väldigt välkommen som en av de hundra medlemmarna i Föreningen Naturbruk. Bland rapporter på föreningens hemsida kan Du läsa om alla konstigheter som man har för sig på SLU och hos skogsstyrelsen. Bjarne Almqvist vid skogsstyrelsen (som får kopia av detta brev, liksom skogsstyrelsens generaldirektör, Skogs-och-Lantbruksakademien, miljöministern, ministern för högre utbildning, och landsbygdsministern) är dåligt informerad. Almqvist påstår i tidningen VK, att Harald Holmberg inte gallrade på ett godtagbart sätt. Det stämmer att Holmberg blev åtalad av skogsstyrelsen för sitt sätt att plockhugga, dvs. enligt principen Naturkultur (se lärobok på Föreningen Naturbruks hemsida). Det stämmer också att målet lades ned så fort som skogsstyrelsen fick reda på innehållet i några professorers försvar för Holmberg. Se länken http://www.fsy.se/naturbruk/blanketter/blankett89.pdf Holmberg blev frikänd av tingsrätten. Till skillnad från blädning, innebär Naturkultur att man planterar (s.k. grönrisplantering utan markberedning) på alla ställen där det blivit en stor lucka, dvs. där det efter avverkningen fattas träd. Detta innebär att man ser till att alla delar av skogsmarken blir bevuxen med träd. Denna önskan var det viktigaste skälet till att man i Sverige införde en skogsvårdslag 1903. Den blädning som skogsstyrelsen nu tillåter, innehåller inget moment av berikande plantering. Eftersom myndigheten bedömer gallringen enligt ett medeltal för hela beståndets virkesförråd, kan en skogsägare kompensera stora luckor genom att ha det överslutet i andra delar av beståndet. Därmed har man frångått grundtanken i skogsvårdslagen, att alla delar av skogsmarken skall vara bevuxen med träd. Lagen vimlar av ordet bestånd men ingenstans finner man en uppgift om hur stort ett bestånd är. Det Almqvist måste informera sig om är att Harald Holmberg nu har fått skogsstyrelsens godkännande för sitt sätt att bedriva kontinuerligt skogsbruk. Skogsstyrelsens expert på hyggesfritt, Skog Dr Kristina Nilsson, har besökt Holmberg och godkänt hans skogsbruk, som innebär återkommande gallring av mogna träd. Mogna träd är stora träd som inte längre ger acceptabel ränta på sitt eget värde. Mogna träd är också mindre träd som är skadade eller växer för dåligt på grund av trängsel. I dagens artikel säger Almqvist Holmberg tog ut för mycket skog på en svårföryngrad yta. Det som Holmberg gör är, att precis som skogsstyrelsen kräver, plantera alla kalhuggna delar av skogen, dvs. i alla stora luckor. Det han dessutom gör är att använda sig av den naturliga
återväxten som finns. Holmberg anser naturligtvis att återväxt är alla ekonomiskt omogna träd. Dessa kan vara plantor (utan diameter i brösthöjd), men vanligtvis plantor med storlek ända upp till en brösthöjdsdiameter på 30 cm. Där denna återväxt är tillräckligt tät behövs naturligtvis inga plantor. Vi har funnit att berikande plantering normalt kostar endast 10 % av vad en vanlig plantering på kalhygge kostar. Problemet för Almqvist är, att den som skrivit vår skogsvårdslag, trodde att en naturlig blandning av stora och små träd leder till låg virkesproduktion, vilket motbevisats i en avhandling på SLU (Jakobsson, 2005) (se bifogade pdf-fil). Ett annat dilemma för Almqvist är att den som skrev skogsvårdslagen trodde att skog är indelad i något som heter bestånd, och att skog skall skötas med ledning av medeltal för hela stora bestånd. Den som i praktiken utför gallring tänker däremot inte alls på beståndets medeltal, när han avgör vilka träd som skall plockas bort, respektive lämnas kvar. Ett sådant beslut fattas med beaktande av förhållandet inom varje liten grupp av träd som konkurrerar med varandra om ljus och näring. Eftersom konkurrensens räckvidd endast är ca 5 m (3.5-14m), blir trädgruppens diameter endast 10 m. Att välja träd vid gallring är det mest kvalificerade beslut, som tas inom skogsskötsel. Virkesodling är en ekonomisk verksamhet. Därför krävs kunskaper om *vad industrin betalar för olika trädarter, av olika kvalitet. *vilken ekonomisk situation som skogsägaren befinner sig i *skogsägarens intresse för estetiska egenskaper hos skog och träd *skogsägarens intresse av jakt *skogsägarens intresse av bärplockning *skogsägarens önskemål rörande bevarande av biologisk mångfald *skogsägarens intresse för fornlämningar *vilka skador och sjukdomar som han kan registrera på vart och ett av träden i gruppen *vilken vitalitet som kan registreras hos varje träd i gruppen *vilken bördighet som kännetecknar just denna punkt i skogen *konkurrensens räckvidd, justerad enligt bördigheten *vilken typ av skördemaskiner som skall användas och kostnaderna för just dessa typer av maskiner *transportavståndet till avlägg och maskinernas kostnad per meter ***m.m. Skogsstyrelsen, som skall tillse att ge skogsägaren så bra råd som möjligt, har hittills inte förstått att kontinuerlig gallring kräver stora kunskaper hos den som väljer träd. Man tillåter att en skördarförare, som sitter i en maskin som kostar väldigt mycket pengar per minut, skall välja träd, i enlighet med ovan ställda krav. Det är helt fel att kräva något sådant av en entreprenör, vars uppgift är att optimera verksamheten för maskinen. Det kostar skogsägaren stora pengar om maskinföraren låter maskinen stå still medan han funderar på hur i h-te han skall maximera det långsiktiga värdet av den här trädgruppen. Maskinföraren har naturligtvis ingen möjlighet till att upptäcka en sprötkvist eller fällskada på andra sidan av en grov tall. Om det finns en sprötkvist på tallstammens nederdel, kan hela trädets värde vara 1000 kr lägre än det förväntade.
Av detta skäl har vi, som är entusiastiska för metoden Naturkultur, under sista decenniet skapat en utbildning av trädmärkare. Den som vill bli certifierad måste först klara en teoretisk tentamen och därefter en praktisk tentamen. Vi siktar nu på att få denna certifierade utbildning ackrediterad, dvs. statligt godkänd. Trädmärkaren har till sin hjälp datormodeller, som är till hjälp när han blir tveksam om hur det långsiktiga värdet av en trädgrupp skall uppnås. Det är givetvis bäst att i lugn och ro märka träd under barmarksperioden. Det enda universitet i landet som förstått värdet av och svårigheten med valet av träd vid gallring, är Linnéuniversitetet i Växjö. Där ger man kurser i ämnet. Adresser till certifierade trädmärkare finns på Naturbruks hemsida. I Västerbotten finns än så länge endast Anders Lundholm. Nyfors 40, 93495 Kåge, 070-6921200, anders-lundholm@hotmail.com En trädmärkare kostar ca 4000 kr per dag, men det är en bra investering att anlita en certifierad trädmärkare. Johannes, Din nettoinkomst av virkesodlingen fördubblas genom att använda Naturkultur. Denna metod har visat sig ge ett totalt netto som gör att Du får ungefär 100 kr/m3, utöver vad Du får som netto efter kalavverkning, dvs. virkesinkomst - återväxtkostnader. Varje dag trädmärkaren arbetar i Din skog tjänar Du 20 000 kr extra. Han hinner nämligen märka ungefär 200 m3/dag. Om alla skogsägare i landet blev lika kloka som Du, skulle den årliga avverkningen på 80 milj m3 märkas av 3 300 trädmärkare (barmark 6 månader/år = 120 arbetsdagar per år). Skogsägarna skulle tjäna 8 miljarder/år utöver vad de tjänar idag, men skogsägarna skulle bli tvungna att avstå 1.6 miljarder till trädmärkarna. Skogsindustrin skulle öka sina inkomster både genom att få virke av högre kvalitet och av att få mer virke. Nationalekonomiskt vore det alltså mycket lönsamt att övergå från kalhyggesbruk till Naturkultur.