En helande Gud! Av: Johannes Djerf Jag tänkte att vi idag skulle läsa ifrån Mark.7:31 32. Vi läser Det här är en fantastisk berättelse tycker jag om en man, vars öron fick nytt liv. Vi vet inte riktigt, men troligtvis så har mannen varit döv under en väldigt lång tid, kanske ända ifrån födseln. Det står att han var nästan stum. Alltså han kunde formulera några få ord. Men eftersom han aldrig fått höra hur orden uttalas eller lärt sig att prata så var det några väldigt få ord, som mannen försökt pressa fram genom livets alla olika situationer. Det är många gånger han önskat kunna uttrycka sin glädje över god mat, goda vänner eller barnen som fötts. När sorg kommit nära, så har tårarna känts väldigt tunna, när inte tröstens ord fått bära andra, som han sörjt tillsammans med. Ibland har vi svårt att formulera och hitta orden för all glädje, sorg och alla andra känslor, men vi får oftast fram något till slut i alla fall. Den här mannen kunde inte det. Han kanske visste vad han ville säga, men det kom inte fram genom hans mun, för han visste inte hur det skulle låta och det var många gånger då det inte fanns någon som förstod vad han ville, hur mycket han än önskade. Flera gånger hade han försökt förklara sin omsorg och kärlek till människor, men bara blivit missförstådd. Och själv märkte han att han missförstod andra genom få känslor och många ord, som han inte kunde höra. Han hade ofta dömt ut andra människor. Hans öron var stängda, och därför hade också hans hjärta ibland stängts alldeles för tidigt, det visste han. Men den här dagen så fick mannen ändå uppleva hur människor omkring honom faktiskt brydde sig om honom på ett fantastiskt sätt. Han var inte helt oviktig för andra. Utan det fanns många människor som längtade efter att han skulle få höra orden som de ville säga till honom. Som längtade efter att få höra hans röst. Hur den än skulle låta, om den skulle vara mörk och dov, hes eller gnälligt ljus så skulle det vara den vackraste av alla. Och de tog honom till den man som gjort många och helt obeskrivliga under i området den senaste tiden. De hade hört och även sett hur denna Jesus lagt sina händer på människor, som då blivit friska. Överallt där han hade gått fram så hade man lagt fram sjuka på de öppna platserna och bett att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som hade rört vid honom hade blivit friska. Så nu hade man även fört deras döva vän till Jesus, och bett Jesus att lägga sina händer på honom, så som han gjort med alla andra som blivit helade! De förväntade sig ett under! På detta sätt, genom andra människors hjälp så är det många människor som kommer till Jesus även idag. Du och jag är precis som den döva mannen ibland. Kanske inte fysiskt till kroppen, men i vårt hjärta, i det andliga, i förhållandet till Gud, så har vi många gånger svårt att höra och att tala.
Då vi ofta har svårt att ta oss till Jesus själva för att faktiskt lyssna till vad det är Gud vill arbeta med i våra liv, och hur han vill använda oss till andra, kanske just för alla andra röster som hörs runtomkring oss hela tiden. Röster av hopplöshet och tvivel. Röster om att vi inte är tillräckligt goda nog, att få komma till Jesus med vårt liv, som ibland känns ganska litet i jämförelse med andras. Och då är det så oerhört gott att ha andra människor omkring sig, som kan föra dig och mig till Jesus. Precis som den döva mannen kom till Jesus när han själv inte kunde höra. En helande gemenskap som du och jag är beroende utav när vi inte riktigt vet vad Gud vill med våra liv, när vi inte riktigt vet vad Gud vill med det som sker i vår vardag just nu, när vi inte riktigt förstår Guds ord, när vi inte tycker att vi har tid till att lyssna på Guds röst. Då finns det andra människor som kan föra oss tillbaka till Jesus som vill öppna våra öron, så att vi hör tydligare, så att vi kan veta att vi genom Jesus är värdiga att bli ledda av hans ljuva röst genom livets alla områden. Du är viktig för honom, och de människorna som sitter bredvid dig idag vill hjälpa dig, så att du får lär känna Guds röst ännu mer. Jag tänker på en av de bönesamlingar som vi har i vår församling. Vi är några som brukar träffas, en timme varje onsdagskväll. Ibland är vi bara 2 eller 3 och vissa kvällar kan vi nästan vara 10 st. som träffas för att prata om det som händer i vår by och i vår församling, och så ber vi för dessa människor och situationer. Och det är verkligen en stund då man får ställa om sin osynliga parabolantenn mot himlen för en stund. Oftast när jag kommer dit så har dagen varit full av händelser, möten med människor, glada stunder och även jobbiga stunder, tankar inför helgens predikan eller något som hänt hemma. Man är ganska så trött helt enkelt när man sätter sig ner efter en dag med fullt av olika röster hit och dit som ibland också tar över tar över ens leende på läpparna. Men när mina vänner bredvid börjar be så är det som allt bryts för en sekund. Även om kroppen är trött så får hjärtat nytt liv. Vännerna bredvid berättar genom deras böner, tysta som höga, långa som korta, att Gud är där. Varje gång jag går därifrån så är det som att alla sår, all hopplöshet, alla tvivel och allt missmod som kan finnas, är läkt. Det är helt igen. Även om rösterna ifrån dagen finns kvar så finns det en röst som är starkare än alla andra, och det är Guds helande röst. Och den skulle jag aldrig få höra om inte mina bedjande församlingsmedlemmar dragit mig till honom. Det här sker när vi som kristna träffas. I vår vardag, på våra skolor och arbetsplatser, på våra Gudstjänster och samlingar både i Törestorp och här i Hjällbo. För det finns en helande kraft när Guds barn möts! Gud använder den kristna gemenskapen för att hela. Det är därför vi då och då kan sakna församlingen. Vi kanske inte har varit med på flera veckor av olika anledningar. Ibland kanske vi försöker förneka behovet av församlingen, men det tar inte lång tid fören vi är där igen. För vi vet att det är en gemenskap som jag mår bra utav och som jag behöver. Församlingen världens bästa uppfinning! Så är det bara!
Gud visar att han är en helande Gud genom gemenskapen men även genom hans händer. Och det får vi bevis på när vi fortsätter läsa i vår text idag. V.33 i Mark.7. Det här är en liten märklig vers. Varför behövde han greja med sina fingrar i hans öron och dessutom spotta. För att förstå detta lite mer så tycker jag att vi kan ha med en sak och det är att i den sena antiken så verkar det faktiskt vara så att spottandet förknippades med helande. Jesus ville helt enkelt bara klart och tydligt visa mannen vad som skulle hända. Det är med omsorg som Jesus bemöter mannen som troligtvis är i ett ganska så rörigt tillstånd. Hans vänner hade fört honom till en person, som många verkade se upp till. Det var fullt av folk runtomkring och många verkade väldigt ivriga till att se vad som skulle hända honom. För en sekund var alla ögon riktade mot honom, något som han inte var van vid, han brukar aldrig få vara i centrum vilket gjorde honom bara ännu mer förvirrad. Men Jesus kände varje tanke hos honom och visste att han behövde vara ensam med honom för att han verkligen skulle förstå vad som hände och han tog honom bort ifrån den stora folkmassan för att berätta vad som nu skulle ske. Det blev symboliska handlingar för mannens tro, som han aldrig skulle glömma. På samma sätt behöver du och jag tas undan ifrån allt ibland. Ifrån allt som sker runtomkring oss som lätt kan framkalla de här förvirrade och nästan panikfyllda känslorna, ifrån alla frågor och ifrån all rädsla som vi bär på. Det finns en bra berättelse om badvakten som en dag satt uppe i sitt torn, då han hörde någon som ropade febrilt på hjälp ute i vattnet. Snart fick han syn på en person som låg och viftade hysteriskt med armarna. Badvakten tog sin röda livboj och störtade ner för trappan, över stranden och fram till vattenbrynet. Men där stannade han. Spring ut och hjälp honom då!! Skrek de som hade samlats där. Men han förklarade för dem att han inte kunde det, att det var livsfarligt så länge mannen viftade så mycket med armarna. Efter en liten stund låg mannen helt stilla och medvetslös i vattnet. Då kunde badvakten simma ut, dra in honom och göra mun-mot-mun metoden på honom, och efter en stund frisknade han till. Jag känner mycket igen mig i denna man som ligger ute på vattnet med de hysteriskt viftande armarna, och jag tror att du kan göra det med. Ibland känner man sig så, ensam ute på ett stort hav som kallas livet och man vet inte riktigt vet var man ska göra. Man känner sig ensam, man känner sig övergiven och nästan lite panikslagen ibland. Och det är många gånger man fått lära sig att det inte är fören man tagit ner ens överspända armar och tankar som badvakten, Jesus kan komma och rädda oss.
Det är när vi har lugnar ner oss och slutat tro att jag kan rädda mig själv som Jesus kan komma ut, ta mig åt sidan och rädda mig. Lägga sina händer på mig och visa vad det är som sker och vad han vill berätta för mig. Helande, räddande händer som vi har i uppdrag att förmedla till en trasig värld. När Jesus skulle sända ut de tolv lärjungarna så står det att han gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor. Och i vers 8 i matt.10. så säger han Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva, ge det som gåva. Detta handlade inte bara om dessa 12 lärjungar utan Jesus förväntade sig att alla hans lärjungar skulle göra samma saker. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar och lär dem hålla alla de bud jag gett er, sade Jesus. Alltså ska också du och jag lägga händerna på de sjuka. Det är de händerna som Jesus har i den här världen för de som är trasiga till kroppen, men även de som är trasiga till själen. Några har en speciell gåva i detta men det är en uppgift som vi alla har fått och ska praktisera. Det är faktiskt något som pågått genom hela historien och som är högst verkligt än idag! Jag minns t.ex. vårt scout läger i somras som jag kom till, med en väldig förkylning. Jag var helt täppt i min näsa, vilket gör att huvudet även känns som ett enda tungt betongblock att gå runt att bära på. Jag trodde att jag skulle få avbryta mitt läger och åka hem igen, men jag ville så gärna vara kvar så under kvällarna lade barnen och mina ledarkamrater händerna på mig och bad till Jesus, vilket gjorde att jag bara blev bättre för varje dag som gick och när veckan var slut kom jag knappt ihåg att jag varit sjuk när jag kom dit. Ser ni mönstret!? Jesus är en helande och verksam Gud i en gemenskap som är helande, där vi i bön lägger våra händer på varandra. Men Jesus använder sig också av en sak till i den här texten. Och det är ordet. Vi läser v.34-35. Genom ett enda ord, så var all ofrivillig tystnad borta. Förstå vilken känsla! Effata, Öppna dig. På några få ställen i evangelierna så väljer författarna att skriva de ursprungliga arameiska orden som Jesus använde sig utav, och detta är ett utav dem. Vilket gör att vi kan förstå att det måste ha varit ord som särskilt bränt sig fast i lärjungarnas minne. Ord som särskilt visade, vilken makt som låg i Jesus ord. Med ordet "Effata" öppnades den döve och nästan stummes öron och mun. Och med samma ord och kraft kan Jesus öppna det som är stängt i ditt och mitt liv. Ett enda ord ifrån Jesus är allt som behövs för att allt ska förändras! Jag tror att vi är flera som upplevt det. Den gången när Jesus kallade på dig och sa följ mig.
Eller stunder då du har läst din bibel och då orden plötsligt fått liv, som förändrat din dag. Ord av tröst, uppmuntran och vägledning. Ord av helande rakt in i både din själ och kropp. Ja visst, men ibland så är det ju inte alltid så. Att det sker på en enda gång. Du tänker att, det är inte alltid min vän blir helad som jag ber för, det är inte alltid jag fattar vad Jesus menar när jag läser min Bibel, och det är faktiskt inte alltid jag tycker att församlingen är särskilt varm och helande. Varför är det så? Alla de frågorna har inte alltid ett svar, men Jesus ger oss ett väldigt bra exempel ändå på detta. Och det är lite längre fram i Mark.8:22-25. Även här har vi saliven med som en helande symbol. Men här stod det att den här mannen som var blind inte börjar se direkt. Han säger att Jag ser människorna gå omkring, men de ser ut som träd. Alltså mannen blev inte helt frisk med en enda gång. Vad är detta? Är det för att Jesus inte kunde? Hade han en dålig dag? Nae, verkligen inte. Jag tror absolut att Jesus kunde göra honom frisk direkt, men han ville visa den här mannen och även oss som har detta evangelium i handen idag att ibland så är det så här. Allt sker inte med en enda gång. Ibland så är helandet något gradvis. Snarare än ett ögonblicks verk. Det är inte alltid klart med de andliga sanningarna i början. Det är inte alltid det sker ett under direkt när man ber. Men det som är skönt att veta genom den här texten det är att innan Jesus gick därifrån var mannen helt botad. Så tycker du att det inte känns naturligt att lägga händerna på någon och be, eller känns det som att dina böner inte når fram, fortsätt att be, en dag kommer personen bli helad. Om det är här på jorden, kan ingen veta, men vi kan veta att en dag blir han eller hon frisk. Så fortsätt att hålla hoppet vid liv. Känner du att bibeln är torr och inte har så mycket att ge dig. Fortsätt att läsa. Vid ett annat tillfälle så kommer Guds ande och berättar för dig vad det betyder och vilken kraft det har. Trivs du inte i din församling. Stanna kvar. För jag tror att med tiden så kommer du se nya saker hos människor och du kommer få upptäcka vad de har att ge dig och vad du har att ge dem. För det finns en Helande Gud! Jag tror att människorna som förde den döve mannen till Jesus fick uppleva just detta den här dagen. Vi läser till sist. V.36-37. Jag tror att orden ifrån Jes.35:4-5 ekade i deras huvuden när de gick hem den dagen, vilket gjorde att de ivrigt ville berätta för andra om honom. Det står: Säg till de försagda: "Var starka, frukta inte!" Se, er Gud kommer med hämnd, vedergällning kommer från Gud. Han kommer själv och frälsar er. Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Messias, Gud själv som kom för att frälsa oss vill hela dig och mig också den här dagen. Vi behöver alla öppnade öron och lösta tungor. Amen