Exkursion med floraväktarna till Ven lördagen den 30:e augusti 2014 Vi var 18 floraväktare som samlats vid färjeläget i Landskrona för utfärd till Ven. Av floraväktare på Ven deltog Magnus Magnusson, som räknar klintsnyltrot och Olof Rydén, som räknar källfräne. Göran Nilsson som räknar jättefräken, kamomillkulla och kråkkrassing hade fått förhinder. Rapporten nedan kompletteras av Charlottes artlista. Vi började med att gå söderut i Bäckviken för att se till jättefräken- beståndet. Vid det sydligaste huset uppstod diskussion om man vid florainvering skulle ta med rönnspirea som spritt sig från huset. En mindre stig skiljde tomten och spirean varför vi tyckte att den borde tas med vid inventering. I fållan söder om huset, som delvis är ett silkärr (Stora dynget), såg vi i den nedre delen på vippstarr och jättestarr som Arvid Nilsson har med i sin Ven- flora från 1963. Vi gick sedan en bit upp i backen för att räkna ett nyligen funnet mindre bestånd av jättefräken. Vi kom fram till 103 exemplar. Fållan verkade inte vara betad varför vi inte kunde avgöra om jättefräken tål bete eller inte. Därefter gick vi över stängslet in till det stora beståndet av jättefräken som har röjts i vinter. Björnbäret som växer överallt är armeniskt björnbär. Särkilt i den övre delen av backen hade man röjt bort mycket björnbär. Lokalen hittades 1899. Antalet exemplar var 1910 cirka 250, 1985 strax över 1000 och antalet fertila skott ungefär 250, 2002 var antalet cirka 2000 och i år räknade Göran Nilsson antalet till 619 stänglar. Det armeniska björnbäret var så sent som 2002 inget hot mot jättefräken utan brännässla ansågs då som det stora hotet. Arvid Nilsson anger inte armeniskt björnbär från Bäckviken i sin flora. Det är problem med björnbäret även på lokalen vid Ålabodarna. Därefter gick vi uppför slänten och förbi cykeluthyrningen för att se på klintsnyltroten i backen ovanför caféet. Har räknat klintsnyltrot på Ven sedan 1984. Första året hittade jag 262 exemplar på drygt 12 lokaler. Som mest har jag räknat 1146 exemplar år 1988. I år har jag räknat 11 exemplar på två lokaler varav Bäckviken hade 8. Klintsnyltroten uppträder i ett igenväxningsstadium tillsammans med konkurrenskraftiga gräs som knylhavre, som tar överhand om man inte sköter lokalen på något sätt. Här i Bäckviken har man tidigare bränt en del av backarna men ersatt denna med bete. I början var betet svagt och klintsnyltroten var fortfarande talrik. I och med kraftigare bete har det bara funnits något enstaka exemplar. Av någon anledning har Bäckviken inte betats på två år. Jag trodde då att både väddklinten och klintsnyltroten skulle blomma upp men uppblomstringen uteblev. Förra året hittade jag här 3 exemplar av klintsnyltrot. I år var det å andra sidan mycket morot här. Förhoppningsvis kommer betet igång igen nästa år då det finns mycket knylhavre i backen som riskerar ta kål på det mesta annars. Nästa lokal var den andra lokalen med klintsnyltrot i år vilken vi fick bege oss till med cykel. Den ligger i ovandelen av ett öppet område vid Gässviken. Den ingick i tomtmark i hus nedanför och backen brändes varje vår. Nu har skötseln övergått till fårbete. Stängslet går inte ända upp i backen och ovanför satt i år 3 exemplar. På platån ovanför har ett ännu ej inflyttningsklart hus byggts. På delen av tomten där ännu ej gräsmatta anlagts fanns många ogräs bland vilka Åke bland annat kunde demonstrera skillnaden mellan åker- och trädgårdsveronika. Vi skulle sedan åkt till den tidigare mest kända lokalen för klintsnyltrot på Ven vilket är utfyllnadsmark sedan tegelbrukstiden vid Husvik. I och med att klintsnyltroten inte synts till här på ett par år prioriterade vi bort denna lokal. Har som mest hittat här 388 exemplar år 1988. Väddklinten var tidigare dominant här men finns nu bara kvar i ett mindre bestånd. Området har tidigare bränts men det har inte räckt för att hålla undan främst rörsvingel.
Andra lokaler på Ven för klintsnyltrot har varit kring Norreborg, vid Prästgårdsbackarna söder om Kyrkbacken och på sydkusten på ett par ställen. Det är främst förbuskning som orsakat att väddklinten gått ut här. Till skillnad mot på fastlandet där klintsnyltroten också minskat på flera lokaler finns på Ven inga potentiella lokaler med mycket väddklint att kolonisera. Ingen ny lokal har tillkommit sedan 1984 på Ven medan på fastlandet ett par nya lokaler har hittats vid Lunnarp, Tomelilla och viss spridning sker inom en annan (Rustningshamn). Det svåra i att spå en arts framtid framgår av en rapport inom Projekt Linné från 1979 där det står om klintsnyltrotens status att En omfattande lokalreduktion har skett i Skåne. Endast inom ett område synes växten ha kvar en livskraftig population, nämligen på Ven. Efter Gässviken tog vi oss ned för backafallet vid Olanders lergrav där ett par arter kunde demonstreras som inte finns med i Arvid Nilssons flora, skogsknipprot och skavfräken. Nere vid campingen for vi mot sydost till dammen väster om Haken. Dammens floristiska sammansättning har förändrats genom åren. Arvid Nilsson anger rostnate och hästsvans av vilken den senare fanns kvar tills för några år sedan. En nyinkomling var vårtsärv som nu är borta. Ny är även källfräne som finns i den sydvästra strandkanten samt vid utloppet. Fränet växer i täta mattor och räknas genom skattning i kvadratmeter. Den var rikligare tidigare innan åtgärder i form av röjning av buskar och träd och rensning av dammen gjorts för att gynna ål. Efter bra lunch vid Tycho Brahe- muséet begav vi oss till Kungsgården för att se på kamomillkulla och kråkkrassing. Kamomillkullan är särskilt riklig i hästhagarna nordost Uranienborg men finns även på flera ställen runt gården. I den sydvästra delen av gården kunde kamomillkulla, kamomill och baldersbrå jämföras. Vi kände på lukten och såg de smala fjällen i blomman hos kamomillkullan. Åke visade på kråkkrassingen som finns kring ladugårdarna. Den är liten och lätt att gå förbi om man inte sett den tidigare. Ogräsen bör kunna finnas kvar här såvida man inte börjar spruta eller plöjer upp och sår om hästhagarna för att få tätare grässvål. Ett måste på Ven är ett besök vid gamla kyrkan ovanför Kyrkbacken. På vägen dit strax innan kyrkan stannade vi vid en stubbåker där vi hittade flera trevliga ogräs som åkersyska och rödmålla. Vid kyrkan studerade vi den rika floran med bl.a. tulkört, fältvädd, spåtistel, darrgräs, flentimotej, kungsmynta och ängshavre. Ett stort bestånd av kustruta en bit söderut kunde studeras innan regnet fick oss att ta skydd inne kyrkan. När regnet upphört gick vi genom kyrkogården och vid ett par gravar kunde Åke visa på krypoxalis som Arvid Nilsson anger härifrån. Vägen tillbaka till Bäckviken gick via cykelstigen förbi Vingesti där vid besåg ett gott bestånd av lungrot strax innanför grinden där man går ner till Vingesti. Utefter cykelstigen sågs vid ett par ställen fodergetruta. Vi såg även ett välutvecklat skålskred som är ett exempel på erosionen runt ön. Tillbaka i Bäckviken var vi några som sökte upp en syren som Göran talat om han sett men inte fått namn på. Åke hittade busken och har bestämt den till småbladig syren. Den växte utefter Hakenstigen norr om Bäckviken. Magnus Magnusson