3 Söndagen efter Trettondedagen, 3 årg. Johannes 4: 46-54 Stora sammanhanget: Johannes evangelium Författaren: Författaren är en anonym bildad man dock inte inom retorikens elit. Behärskar grekiskan men visar inte någon sofistikerad stil. Man anser att författaren kunde ha varit en lärjunge till Johannes, Jesu lärjunge, som tillägnas en särställning som den älskade lärjunge i berättelsen; en man i lärjungens närmaste krets men inte själv en lärjunge till Jesus. Författaren verkar vara insatt i judisk liturgisk sed och skrift tolkning (midrash) och hellenisk retorik. Känner till geografi i Judéen, Samarien, och Galiléen. När var det skrivet: Evangeliet är förmodligen skrivet mellan år 80 (evangeliet känner till Markus ev.) och 140 (då det citeras i Ryland papyrus). Om man kunde bevisa att Valentinus använder evangeliet och inte bara antyder en liknande tradition kunde man flyta sista författningsdatumet till c:a år130). Detta innebär att det skrivs i en tid då de kristna står inför två stora problemkomplex: a) Jesu återkomst, sluttiden, dröjde och blev inte av; b) gnosticismens tillväxt. Evangeliet skrevs efter de kristna utvisades från synagogorna. Var skrevs det: Någonstans där en stark påverkan av hellenisk judendom var möjlig: Efesos, Antiokia eller Alexandria. Målgrupp: En grupp där behovet att grunda auktoriteten i förkunnelsen hos de tolv och deras efterföljare är meningsfull. Det är de tolv som får den intima undervisningen strax förre korsfästelsen och det är de som stannar kvar när andra lärjungar lämnar sällskapet. Deras auktoritet dock är avhängig på att de äter Jesus kött och dricker hans blod, förstår undervisningen i anden och inte i bokstav och håller sig kvar i genmenskapen i kärlek och under andens ledning. Alltså, en grupp för vilka den apostoliska successionen är viktigt dock inte enbart i frågan om organisation utan framför allt i frågan om lära. Särdragen: Skriven med den uttryckliga avsikten: Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans nämn. John. 20:30-31. Jesus presenteras i större grad än hos synoptikerna som en trons objekt. Sin transcendens är av stort intresse för evangeliets författare. Evangeliet skrivs i en ny situation för den kristna tro där Johannes vill bekräfta den kristna trons grundläggande övertygelse i de nya villkoren, nya termer och nya erfarenheters fulla ljus 1. Evangeliet bekräftar vikten av att vara förankrad i det historiska skeende med dess huvudsakliga samtalspartner hos apokalyptiska rörelser och gnosticismen som den anser stå för en flykt från historien. Dock är inte evangeliet ett dokument av modern empirisk historisk karaktär utan tolkad historia! Det vill svara på frågan om vad denne mannen av kött och blod, som levde och rörde sig mellan Nasaret, Samaria och Judéen betyder för vår förståelse av vårt förhållande till Gud. Svaret ges i en livsteckning som sammanfattar både den historiske mannen och hans transcendenta identitet.
Uppvisar tillagd(a) avslutning(ar) John. 21: 1-14 samt John 21: 15-25 1. C.K. Barret, Gospel According to St. John, 1962. Struktur En grov strukturering av evangeliet kan vara: Prolog: 1: 1-18 Berättelser, samtal och tal: 1: 19-12: 50 Förberedelsen - Första tecken (vinet)1:19-2:12 Första Jerusalembesök (Påsk)- Andra tecken (ämbetsmans son botas) 2:13-4:54 Andra Jerusalembesök (en av judarnas högtid)- ni söker inte efter mig därför att ni har fått sett tecknen (brödet) 5:1-6:71 Tredje Jerusalembesök (Lövhyddsfesten)- Den här mannen gör många tecken (Lasaros uppväcks)7:1-11:57 Fjärde Jerusalembesök (Påskhögtiden)- Trots att han hade gjort många tecken inför dem trodde de inte på honom avslutning på den offentliga verksamhet 12:1-12:50 Påsken/ döden går förbi 13:1-20:29 Förberedelsen: Jesus och hans lärjungar: 13:1-17:26 Lammet slaktas: Domen, död, gravläggning: 18:1-19:42 Påskens fullbordan: uppståndelsen 20:1-29 Avslutning: 20:30-31 Tillägg a(?): 21:1-14 Tillägg b(?): 21:15-25 Avsnittets sammanhang i berättelsen: Johannes 4: 43-54 (5: 1) Struktur: Introduktion med tidsrapport efter två dagar 4: 43-45 I Kana i Galiléen 4: 46-54 (Avslutning/övergång 5:1) Avsnitt: Johannes 4:43-54 Texten: 46 Han kom alltså tillbaka till Kana i Galiléen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. 47 När han fick höra att Jesus hade lämnat Judéen och var i Galiléen, sökte han upp honom och bad honom komma ner till Kafarnaum och bota hans son, som låg för döden. 48 Jesus sade till honom: "Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte." 49 Ämbetsmannen sade: "Herre, kom innan mitt barn dör." 50 Jesus svarade: "Gå hem, din son lever." Mannen trodde på vad Jesus sade och gick. 51 När han ännu var på väg hem möttes han av sina tjänare, som talade om för honom att pojken levde. 52 Han frågade då vid vilken tid på dagen han hade blivit bättre, och de svarade: "I går vid sjunde timmen lämnade febern honom." 53 Då förstod fadern att det hade hänt just när Jesus sade till honom: "Din son lever", och han kom till tro liksom alla i hans hus. 54 Detta var det andra tecknet, och Jesus gjorde det när han hade kommit från Judéen till Galiléen.
46 ηλθεν οὖν πάλιν εἰς τὴν Κανὰ τῆς Γαλιλαίας, ὅπου ἐποίησεν τὸ ὕδωρ οἶνον. καὶ ἦν τις βασιλικὸς οὗ ὁ υἱὸς ἠσθένει ἐν Καφαρναούμ: 47 οὗτος ἀκούσας ὅτι Ἰησοῦς ἥκει ἐκ τῆς Ἰουδαίας εἰς τὴν Γαλιλαίαν ἀπῆλθεν πρὸς αὐτὸν καὶ ἠρώτα ἵνα καταβῇ καὶ ἰάσηται αὐτοῦ τὸν υἱόν, ἤμελλεν γὰρ ἀποθνῄσκειν. 48 εἶπεν οὖν ὁ Ἰησοῦς πρὸς αὐτόν, Ἐὰν μὴ σημεῖα καὶ τέρατα ἴδητε, οὐ μὴ πιστεύσητε. 49 λέγει πρὸς αὐτὸν ὁ βασιλικός, Κύριε, κατάβηθι πρὶν ἀποθανεῖν τὸ παιδίον μου. 50 λέγει αὐτῷ ὁ Ἰησοῦς, Πορεύου: ὁ υἱός σου ζῇ. ἐπίστευσεν ὁ ἄνθρωπος τῷ λόγῳ ὃν εἶπεν αὐτῷ ὁ Ἰησοῦς καὶ ἐπορεύετο. 51 ἤδη δὲ αὐτοῦ καταβαίνοντος οἱ δοῦλοι αὐτοῦ ὑπήντησαν αὐτῷ λέγοντες ὅτι ὁ παῖς αὐτοῦ ζῇ. 52 ἐπύθετο οὖν τὴν ὥραν παρ' αὐτῶν ἐν ἧ κομψότερον ἔσχεν: εἶπαν οὖν αὐτῷ ὅτι Ἐχθὲς ὥραν ἑβδόμην ἀφῆκεν αὐτὸν ὁ πυρετός. 53 ἔγνω οὖν ὁ πατὴρ ὅτι [ἐν] ἐκείνῃ τῇ ὥρᾳ ἐν ἧ εἶπεν αὐτῷ ὁ Ἰησοῦς, Ὁ υἱός σου ζῇ, καὶ ἐπίστευσεν αὐτὸς καὶ ἡ οἰκία αὐτοῦ ὅλη. 54 Τοῦτο [δὲ] πάλιν δεύτερον σημεῖον ἐποίησεν ὁ Ἰησοῦς ἐλθὼν ἐκ τῆς Ἰουδαίας εἰς τὴν Γαλιλαίαν. Struktur: Introduktion 4: 46 Jesus och mannen i kunglig tjänst 4: 47-53 Introduktion 4: 47 Jesus botar hans barn 4: 48-50 Upplösningen 4: 51-52 Avslutning 4: 53 Avslutning 4: 54 Centrala begrepp: Till Kana i Galiléen/ εἰς τὴν Κανὰ τῆς Γαλιλαίας författaren vill påminna oss om sambandet mellan det avsnitt som han ska inleda och den näst kommande med händelserna kring det första tecknet Jesus gjorde i Kana och vistelsen i Jerusalem i anslutning till det. Även denna andra vistelse i Kana kommer att följas med ett konfliktfyllt besök i Jerusalem och Templet. Man i kunglig tjänst/ βασιλικὸς basilikos betyder det som hör till kungen/kungahuset i det här fallet handlar det med all sannolikhet om en kunglig tjänsteman eller ämbetsman. Ibland utgår man ifrån att det handlar om en hedning, alltså icke jude, men ingenting i texten antyder det. Herodes Antipas var tetrark i Galiléen under den aktuella tiden och denne basilikos kunde ha varit en jude i tjänst hos en judisk kung. I så fall skulle mer nationalistiska/fromma judar kunna betrakta honom som en kvisling som medverkar med en kung av mycket tvivelaktig bakgrund (judaiserade Idumeisk fader och Samarisk moder) och helt förkastlig beteende. Tecken och under/ σημεῖα καὶ τέρατα Jesus visar sin avsmak över en tro som bygger på tecken och under, på det supranaturliga. Mannen trodde/ ἐπίστευσεν ὁ ἄνθρωπος mannens tro kommer att stå i bjärt konstrast med judarnas mottagande av Jesus i Jerusalem och i Templet. Mannens tro grundar sig inte i tecknen och undren han får se utan på hans tilltro på Jesus möjlighet att hjälpa. Tjänare/ οἱ δοῦλοι egentligen slavarna. Även om vi inte kan acceptera slaveri var den en accepterad institution under Jesus tid och generande nog för oss kristna uttalade sig varken evangelisterna eller någon av de andra neotestamentliga författarna tydligt emot den. Man började översätta ordet till tjänare efter amerikanska inbördeskrig i amerikanska översättningar 1. Man kan ändå ta stånd mot en sådan behandling av en medmänniska som oetiskt från en kristen synpunkt genom att dra etiska följder av den
människosyn som för övrigt dessa författare ger uttryck för när de likställer alla människor i vårt förhållande till Gud eller hellre i Guds förhållande till oss! Andra tecken/ δεύτερον σημεῖον Återigen knyter författaren an till en tidigare episod i sitt evangelium. Detta är det andra tecknet och därmed relateras det till det första, också det utfört i Kana. När han hade kommit från Judéen till Galiléen/ ἐλθὼν ἐκ τῆς Ἰουδαίας εἰς τὴν Γαλιλαίαν Dessa tecken utförts utanför det judiska geografiska området. Varken Galiléen generellt eller Kana och Kafarnaum i synnerhet utmärks som geografiska områden tillhörande Judéen, Guds folk kärnområde. Dessa befolkas och regeras efter hednisk lag och inte efter Torah, den judiska Lagen. δοῦλος: Bauer, Arnt and Gingrich, A Greek English Lexicon of the New Testament and other Early Christian Litterature, University of Chicago Press, 1952. Genre: Underberättelse Vad sägs, vad görs, vad sägs inte, vad görs inte? Med påpekande om att detta hände på den tredje dagen ( 43 Efter de två dagarna fortsatte Jesus till Galileen., 4:43) kan man inte undvika att koppla händelsen med Lasaros uppvaknande(11:44, se särskild vers 6) men även med Jesu uppståndelse på den tredje dagen. Men påpekande, som vi kommer att se, knyter mer direkt till händelsen på bröllopet i Kana där Jesus omvandlade vattnet till vin också på tredje dagen. Som redan sagt vill författaren understryka sambandet mellan avsnitten 4: 46-5: 47 och 2: 1-3:21. Det gör han genom påpekanden i 4:46 och 4: 54, vid avsnittets inledning och avslutning, vilket ger oss en aning om vikten som författaren tillmäter denna koppling. I det här avsnittet sker tecknet på håll. Sonen till basilikos (mannen i kunglig tjänst), den sjuke, är kvar i Kafarnaum, mer än en dags resa från Kana enligt författaren (4: 52). Det står i kontrast med mannen i Betesda, fåradammen, som Jesus botar genom direkt tilltal. Även reaktionerna kring tecknet står i kontrast: mannens hushåll i Galiléen tror på Jesus efter mötet med tecknet medan judarna i Jerusalem anklagar Jesus för brott mot Guds lag efter mötet med den helade mannen. Själva handlingen, tecknet, inleds med ett uttryck för avsmak inför krav på just tecken som förutsättning för tro. Detta blir ett slags avvisning inte så olikt den som Jesus uttalar mot sin mor vid bröllopet, också i Kana, där han utförde det första tecknet. I båda fallen går Jesus sina klienter tillmötes. Mannens reaktion på Jesus avvisande inställning ser bortom de teoretiska resonemangen om tecken som förutsättning för tro han bär på en tro som ledde honom från Kafarnaum till Kana och hans sons liv står på spel. Det är detta som står i hans fokus. Han ber för sonens liv inte för ett tecken! När Jesus ger honom försäkran om sonens återställning, trodde (mannen) på vad Jesus sade och gick precis som mannen vid Betesda tog sin bädd och gick. Slavarna som möter honom bekräftar det som har hänt och samtidigt hans tro. Hans tro får en annan dimension (från att tro på vad Jesus sade till att han kom till tro i mer absoluta termer?), en tros dimension som inkludera hela hans hushålls. Till slut får vi, evangeliets åhörare/läsare veta att det som hände var ett tecken relaterad till det första också det i Kana i Galiléen. Även om avsnittet kopplas till det tidigare tecken i Kana nämns inte det som ett tecken förrän i slutet av avsnittet. I inledningen talas det om Kana, där han hade gjort vattnet till vin.
Var finns den träffande repliken? 4: 50b Mannen trodde på vad Jesus sade och gick. Aktörer/ Roller Jesus: den motvillige undergöraren En man i kunglig tjänst/ τις βασιλικὸς: äkta fromhet personifierad där men minst förväntar sig Hans tjänare/ οἱ δοῦλοι αὐτοῦ: bekräftar undret Implicerad; mannens son/ ὁ υἱὸς: objekt för undret Setting: Offentligt och utomhus i Kana i Galiléen Vilka tilltalas i berättelsen? (litterära publiken) Mannen i kunglig tjänst tilltalar Jesus Jesus tilltalar mannen Jesus tilltalar (retoriskt?) en anonym och ospecificerad publik (oss som lyssnar?) (se och tro i 4:48 står i pluralis) Slavarna tilltalar mannen Mannen tilltalar slavarna Vem säger vad om vem? Jesus påpekar: "Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte." Berättaren säger om mannen i kunglig tjänst att han trodde innan han fick se tecken, bara på Jesus ord. Vilka är vinnarna/förlorare? Mannen som får sin son botad, sonen som blir botad samt mannens hus som tror på Jesus vinner. Förlorarna kommer vi att möta i nästa avsnitt (5: 1-47 [6:1]): judarna som inte tror trots vittnena som vittnat om att Jesus kommer från Gud med uppdraget att fullborda hans verk. Mot vilka är udden riktade? Mot de som söker tecken (4: 48). Vilka tilltalas indirekt? (implicerade publik) Den implicerade publiken är väl de kristna i Johannes kretsen. För dem är jämförelsen med Moses meningsfull på flera plan. Dels är de judiska Skrifterna kända för dem och dels är Skrifterna hyllad material och tillräckligt auktoritetsladdade att författaren känner behovet att omtolka dem och även grunda förståelsen av Jesus uppdrag på dem. Vilka tilltalas nu? (faktiska publik) Alla som hör eller läser evangeliet. Relation till dagens tema: Jesus skapar tro Mannen i kunglig tjänst trodde på Jesus ord i mötet med honom som han hade sökt. Han behövde inga tecken! Senare i berättelsen bekräftas tron med tecken och tron fördjupas och berör hela mannens hushåll.