Vibyggerå gamla kyrka Tjärning av spåntak

Vibyggerå gamla kyrka Tjärning av spåntak Vibyggerå socken, Kramfors kommun, Ångermanland Kulturmiljöavdelningen, rapport 2008: 15, Bodil Mascher & Hjördis Ek

Innehållsförteckning Inledning 3 OBJEKT / DNR. LÄNSSTYRELSENS TILLSTÅNDSÄRENDE BESTÄLLARE BESTÄLLARENS OMBUD ENTREPRENÖR ANTIKVARIE ARBETSBESKRIVNING Objektbeskrivning 3 BESKRIVNING / HISTORIK KULTURHISTORISK STATUS Åtgärder och genomförande 6 FÖRUTSÄTTNINGAR / TILLSTÅND FÖRE RESTAURERING GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER Källor 13 2

Inledning Objekt / dnr. Vibyggerå gamla kyrka, Vibyggerå församling, Kramfors kommun. Dnr. 2002 / 104 Länsstyrelsens tillståndsärende 2004-01-08 dnr. 433-3423-02 Beställare Ullånger och Vibyggerå kyrkliga samfällighet Beställarens ombud Anita Lindström, Prästbordet 101, 870 32 Ullånger Entreprenör Kyrktak Bygg & Konsult AB, Magnus Hedegård, Norrköping. Antikvarie Hjördis Ek, Murberget Länsmuseet Västernorrland. Rapportsammanställning: Hjördis Ek /Bodil Mascher Arbetsbeskrivning Program för utvändig restaurering, L. Markström, Bygg och restaureringskonsult AB, 2001-12-05 Objektbeskrivning Beskrivning / Historik I byn Sätra ligger Vibyggerå medeltida kyrka. Olika dokument från 1300-talets början pekar på att kyrkan byggdes under slutet av 1200-talet eller början av 1300-talet. År 1314 var Vibyggerå eget pastorat, men blev under mitten av 1300-talet annex under Nordingrå. Detta tyder på att här fanns en kyrka 1314. Byggnadsstilen pekar också på en datering till senare delen av 1200-talet eller 1300-talets början.

Kyrkan är uppförd i skalmurverk av natursten och har en ovanlig plan som är nästan romboid. Väggarna är utvändigt slätputsade och röjer murverkets ojämnheter. Fasaderna är avfärgade med vit kalkfärg. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus, vapenhus vid södra långsidan och timrad sakristia vid norra långsidan. Det höga, branta långhusets sadeltaket täcks av kyrkspån, liksom vapenhusets och sakristians sadeltak. Från början fanns en sakristia i sten på samma plats som den nuvarande i timmer. Från sakristians vind syns i kyrkomuren att den äldre sakristian av sten har legat i förband med kyrkomuren. Detta tyder på att sakristian byggdes samtidigt med långhuset. Vapenhuset har byggts senare än långhuset och sakristian, vilket syns på att stenarna inte är infogade i långhusmuren. Vapenhuset har sannolikt byggts under medeltiden och fanns samtidigt med sakristian i sten. Vapenhuset har ett spånklätt gavelröste i söder. Från kyrkvinden syns i kyrkmuren på östra gavelröstet att fasaden hade ett kors av röd kalksten på ett cirkulärt, nedsänkt parti (blindering). Plan över Vibyggerå gamla kyrka (Cornell, Henrik, 1918). Äldre dokument berättar att kyrkan har byggts om eller reparerats år 1556 och år 1619. Det finns inte beskrivit vilka ombyggnader som utfördes. Från år 1647 finns emellertid ett bevarat dokument som nämner att muren över sakristiedörren och sakristian av sten hade rasat. Församlingen hade inte råd att bygga upp sakristian i sten igen, utan istället byggdes en ny sakristia i liggtimmer. Under slutet av 1600-talet överkalkades de invändiga väggmålningarna som hade tillkommit under medeltiden. Det höga, branta sadeltaket byggdes på 1600- eller 1700-talet. Innertaket består av ett flackt, tredelat paneltak. På detta finns fragmentariska spår efter målningar. Kyrkans fyra fönsteröppningar har höjts och förstorats sedan medeltiden. De tättspröjsade fönsterna har blyspröjsar infästa i träbågar. Vissa har det ursprungliga glaset kvar med inristningar från 1760-talet och namn. Förstoringen av fönsteröppningarna kan ha gjorts på 1760- talet, då nya fönsterbågar sattes in. Ombyggnaderna av fönsteröppningarna kan också ha gjorts tidigare, men det finns inte några kända uppgifter om detta. Till kyrkan hörde en klockstapel uppförd 1754. När den nya kyrkan stod färdig 1873 flyttades de båda klockorna till kyrktornet och stapeln revs några år senare. 4

År 1835 blev församlingen eget pastorat på nytt. Befolkningsökningen i församlingen medförde att den medeltida kyrkan blev för trång och man beslöt att bygga en ny kyrka i grannbyn Docksta. År 1873 stod den nya kyrkan färdig och den gamla togs ur bruk. Den revs emellertid inte, utan fick stå kvar. Klockstapeln revs däremot, sedan kyrkklockorna hade flyttats till den nya kyrkan. År 1916 skadades den nya kyrkan i en brand. Då reparerades den gamla kyrkan för att återigen tas i bruk. Under tre år förrättades gudstjänsterna i den gamla kyrkan. Under början av 1900-talet började man återigen att uppskatta det kulturhistoriska värdet hos medeltidskyrkorna. Många av landets övergivna medeltidskyrkor restaurerades och togs i bruk igen. När det var dags att återgå till den nya kyrkan, vilket skedde år 1919, bestämde församlingen att den gamla kyrkan skulle repareras. En genomgripande upprustning genomfördes och kyrkan återinvigdes år 1935. Idag präglas kyrkorummet av inredningen som tillkom vid en omfattande restaurering omkring 1740. Den slutna bänkinredningen och läktarbarriären har målningar av Eric Fellström. Bänkdörrarna har fantasilandskap som motiv, medan läktarbarriären har bibliska motiv. Han har också målat taket under läktaren. Den främre bänkskärmen på båda sidor om mittgången har korskrank med snidade akantusslingor, tillverkad av snickaren Måns Gran. Predikstolen i rokoko är utförd av kyrkobyggaren Geting och i Indals kyrka finns nästan en likadan. I koret finns en altaruppsats från 1760-talet utförd av Johan Edler och målad av Hofwerberg. Altaruppsatsen inramar korfönstret med en kraftig, snidad ram. Kyrkan omges av en kyrkogård med äldre utformning. Den är gräsbevuxen och har ojämn yta. Gräset blir slaget ett par gånger under sommaren. Endast ett par gravvårdar finns kvar och stenbelagda gångar saknas. Kyrkogården inramas av ett enkelt, tjärat trästaket. Tidigare fanns här en bogård av trä, vilken revs under slutet av 1800-talet när kyrkan stod oanvänd. Vid östra sidan finns en stigport i trä med spånklädda gavelrösten och takfall. Stigporten har byggts efter en äldre stigport i trä, vilken antagligen revs ungefär samtidigt med klockstapeln. Den revs när nya kyrkan byggdes 1873 och kyrkklockorna flyttades till tornet. Klockorna förstördes när nya kyrkan skadades i branden 1916. Sedan 1960-talet står en mindre klockstapel på höjden norr om gamla kyrkan. Kyrkan har upprustats vid flera tillfällen, men den senaste större upprustningen utfördes under åren 1981-82. Fasaderna putslagades och avfärgades med kalkfärg. Nya kyrkspån lades på södra takfallet och vapenhusets båda takfall. Alla takfall tjärades med trätjära. Fönsterbågar och snickerier lagades samt målades. Den timrade sakristian hade glidit ut från långhuset på grund av olämpliga markförhållanden. Sakristian justerades tillbaka i ursprungligt läge. Nästa större upprustning påbörjades år 2005 och har pågått under tre säsonger. Det första året åtgärdades kyrkans 1700-talsfönster. I långhuset finns fyra sådana fönster, medan sakristian har yngre fönster. Långhusets blyinfattade fönster fick rötskadade trädelar ersatta med nytt virke. Bågarna behandlades med en blandning av trätjära, linolja och terpentin. Blyspröjsarna rengjordes från rost och målades med svart linoljefärg. Invändigt målades fönsterbågarna med linoljefärg i samma blågrå kulör som tidigare. År 2006 utfördes nästa upprustningsetapp, då fasadernas putsskador åtgärdades. De största skadorna fanns på östra fasaden. Lös puts bilades bort och högtryckstvättning utfördes. Lagningar gjordes med hydraliskt kalkbruk. Utmed sockeln och på vapenhusets väggar lagades också putsskador. I sydvästra hörnet av långhuset vilar väggen på ett ovanligt kraftigt stenblock och sprickbildning hade uppkommit i anslutning till detta. Putslagningar utfördes i detta hörn. Fasaderna avfärgades med fabrikstillverkad kalkfärg. Dräneringen förbättrades kring hela kyrkan genom att grästorven togs bort och istället lades grus närmast grunden. Gruset bör förbättra vattenavrinningen och minska vattenstänk på den putsade fasaden. 5

Kulturhistorisk status Kyrkan skyddas enligt Kulturminneslagen kap. 4. Åtgärder och genomförande Förutsättningar / tillstånd före restaurering År 2007 åtgärdades kyrkans höga, branta spåntak. Långhusets södra takfall och vapenhusets båda takfall lades om med nya kyrkspån under åren 1981-82. Målsättningen med restaureringen är, att kyrkans exteriöra karaktär ska bibehållas genom att använda traditionella material och metoder. Kyrkans samtliga tak är i stort behov av omtjärning med trätjära. Stigportens östra fasad, juni 2006. 6

Sakristians östra fasad, juni 2006. Samtliga spåntak ska enligt arbetsbeskrivning noggrant kontrolleras med avseende på rötskador. Ev. skadade spån ersättes mot ny spjälkad spån med lika utformning som befintliga. Spånen ska förborras och spikas med en spik likt originalläggningen. Takryttare av trä ska restaureras och tjäras lika tak. Sakristians fasader ska rengöras och målningsbehandlas med äkta trätjära. Entréporten till vapenhuset ska rengöras och målningsbehandlas med äkta trätjära. Stegporten av trä samt bogårdsstaketet ska kompletteras och justeras samt rengöras och målningsbehandlas med äkta trätjära. Genomförda åtgärder Långhusets södra takfall och vapenhusets båda takfall som lades om med nya kyrkspån under åren 1981-82 har en spetsig avslutning i motsats till de på norra takfallet och på sakristian, vilka har rundad avslutning. Sannolikt tillverkades spånen, som lades 1981-82, efter en äldre modell som hade spetsig avslutning. Spånen på norra takfallet och på sakristian lades antingen 1916, då gamla kyrkan användes i tre år när den nya hade skadats i branden, eller också under 1920- eller 30-talet när kyrkan upprustades. På södra takfallet var ett stort antal spån rötskadade och fick bytas ut mot nya. Ungefär 500 spån ersattes av nya. Skadorna på spånen på södra takfallet beror antagligen på att det har gått för lång tid sedan taket senast tjärades. På spåntakets sydsida sker en kraftigare urlakning 7

av tjäran i spånen än på norrsidan. Solen torkar ut spånen och man behöver tjära oftare på takets sydsida. När de nya spånen hade kommit på plats tjärades alla takfall genom sprutning med trätjära. Vindskivor, den spånklädda takryttaren och fönsteröppningarnas panelklädda solbänkar tjärades genom borstning med trätjära. Andra delar som tjärades med trätjära var vapenhusets spånklädda gavelröste och port samt sakristians väggar, klädda med lockpanel. Tjärning utfördes också av stigportens spånklädda tak och gavelrösten samt väggarnas lockpanel. De delar av kyrkogårdens trästaket som inte var alltför rötskadade tjärades också med trätjära. 2007-06-28. Del av kyrkans södra takfall och vapenhus under pågående tjärning. 8

2007-06-29. Del av kyrkans södra takfall och vapenhus under tjärning. 2007-06-28. Del av kyrkans södra takfall samt vapenhus under tjärning. 9

2007-06-28. Sakristians norra fasad efter tjärning. 2007-06-28. Sakristians östra fasad efter tjärning. 10

2007-06-28. Staket och stigport efter tjärning. 2007-06-28. Stigporten efter tjärning. 11

2007-06-28. Stigportens östra fasad efter tjärning. 2007-06-28. Översikt, stigport, staket, takytor efter tjärning. 12

Källor Cornell, Henrik: Norrlands kyrkliga konst under medeltiden, Uppsala 1918. Nordström, Alvar: Vibyggerå gamla kyrka, 1961. 13