Kommentarer till studentexamensprovet i historia 15.3.2006: Essäer till frågorna och kommentarer till dessa av en historielärare
Förord Dessa kommentarer är inte patentsvar på frågorna. En redaktör (fil.mag.) med historia som specialisering har skrivit essäer på varje fråga. Varje essä har sedan kommenterats av en erfaren gymnasielärare i historia. Ibland har också övriga källor refererats, bland annat Abitreenits finskspråkiga sidor och docent Heikki Mikkelis kommentarer till studentexamensproven. Till sist finns några huvudpunkter som sammanfattar ämnet. Det finns trots allt inget facit på vad som är ett perfekt svar. Dessa kommentarer kan trots sina eventuella brister och tillkortakommanden förhoppningsvis fungera som övningsmaterial för dem som vill öva inför studentskrivningarna. Historia är inte ett exakt ämne och svaren i studentexamensproven bedöms som helheter och är unika dokument i sig. Därför är det svårt att göra ett facit som i matematik. Därför kallas detta dokument för kommentarer. Det handlar om en diskussion om studentexamensfrågorna och de ämnen som behandlades. Fastän de inte ger exakta svar kan de fungera som gratis övningsmaterial för dig som vill repetera och öva historia inför studentexamensproven. Vetamix 2012.
1. Hur påverkades framväxten av kulturer av hav och floder under gamla tiden? Essän Vattenvägarna spelade en avgörande roll för framväxten av högkulturer under gamla tiden. Dels fungerade kusterna och flodvägarna som handelsled, dels var floddalarna och kusterna bördiga jordbruksområden. Som exempel kan man nämna Nilen, Eufrat, Tigris eller andra floddalar där högkulturer utvecklades under gamla tiden. (Även områden vid Indusdalen, Kina, Mexico eller Peru kunde säkerligen nämnas eftersom det här också uppstod fast jordbruksbosättning vid sötvattenkällor under gamla tiden.) I och med att man började odla jorden vid kuster och stränder uppstod en fast bosättning. Innan man började med jordbruk levde människor i ett nomadtillstånd men på grund av jordbruket började folk bebo kustområden och stränder till sötvattenkällor. Även kustområden exempelvis kring Medelhavet fungerade som sammanhängande handelsområden, vilket bidrog till att antikens Grekland och Rom kunde utvecklas ekonomiskt och sålunda växa som kulturområden. Medelhavet var ett sammanhängande handelsområde. Geografiska aspekter kunde också separera ett handelsområde från ett annat. Landkaravaner kunde förena Indien och Kina med Medelhavsområdet, men i princip var dessa olika kulturområden ganska avskurna från varandra. Högkulturerna i Mexico, Guatemala och Peru utvecklades helt utan påverkan av Kina, Indien och Europa. Vattenvägarna var förhållandevis billiga som transportled i jämförelse med landsvägar. Det gick lättare och snabbare att frakta varor längs hav och floder med skepp än med kärror längs landsvägar. Vid sidan om dessa faktorer var floder och sötvattenkällor avgörande då man började utveckla olika bevattningssystem och kanaler för åkrar. Konstbevattningen ökade åkrarnas fertilitet och avkastning av säd. Å andra sidan kunde människans bebyggelse leda till miljöproblem. Exempelvis högg romarna ned så mycket träd på exempelvis Iberiska halvön att dess landskap förändrades permanent med erosion som påföljd. Romarna hämtade också vinrankor till Rhendalen i dagens västra Tyskland. Etymologiskt härstammar begreppet kultur från latinets cultura som i sin tur har en koppling till colere som betyder ungefär att odla. Exempelvis betyder namnet Mikael Agricola Mikael jordbrukaren. (Åker är ager på latin och genom att tillägga colere får man agricola den
som kultiverar eller odlar åkern.) Ordet kultur har sålunda en koppling till jordbruket och att odla, men i dagens världs finns det naturligtvis en uppsjö av definitioner på vad begreppet kultur betyder. På grund av jordbruket växte befolkningsmängden och olika städer och byar uppstod vid hav och floder. I dessa samhällen uppstod sedan olika yrkesgrupper, t.ex. hantverkare, präster, soldater och regenter. På landsbygden fanns förstås jordbrukare som försåg städerna med mat. Även konsterna och vetenskaperna fick ett uppsving tack vare dessa nya samhällen. Konsten att skriva uppstod också vid dessa floddalskulturer. I Nildalen uppstod hieroglyferna, pilskriften i Mesopotamien, feniciernas alfabet som grekerna utvecklade vidare på, de kinesiska tecknen, maya-indianerna hade också en hieroglyfliknande skrift i Mesoamerika för att nämna några exempel. Lärarens kommentar Det viktigaste var att skribenten definierade begreppet kulturer (som något allomfattande vilket utgår från ordet för kultur som ju var jordbruk). Skribenten skulle också visa att man syftade på de tidigaste högkulturerna. Man fick gärna exemplifiera uppfinningar och uppfinningskombinationer som är relaterade till vattnet (allt från segel och åror till akvedukter). Vattnets betydelse som en kulturförmedlare var avgörande (t.ex. myten om hur Europa fördes över havet från Fenicien till Kreta). Man skulle också nämna någon ekologisk katastrof, exempelvis förorsakad av bevattningsanläggningar. Frågan kunde tacklas på många olika sätt men exempel är alltid bra. Några huvudpunkter 1. Handelsled vid kustområden. 2. Jordbruksområden och fast bosättning vid sötvattenkällor. 3. Samhällsstrukturernas förändring, städer, nya yrkesgrupper, konst, vetenskap och skrivkonsten. 4. Medelhavet, Nilen, Eufrat och Tigris i Mesopotamien, Kina, Indien och Amerika. 5. Vattenvägarna var billigare och effektivare än landsvägarna. 6. Bevattningssystem och kanaler samt miljöproblem.
2. I Västeuropa anses ståndssamhället ha övergått i ett klassamhälle mellan slutet av 1700-talet och början av 1900-talet. Vilka var orsakerna till förändringen, och vilka drag var utmärkande för den? (Se docent Heikki Mikkelis tv-svar på frågan: http://abitreenit.yle.fi/yokokeet/historia/kevat_2006.) Essän Enligt Heikki Mikkeli var kärnan i frågan industrialiseringen. Industrialiseringen som i huvudsak ägde rum under 1800-talet i Västeuropa bidrog till att skapa nya sociala klasser som den industriella arbetarklassen och den moderna borgarklassen eller medelklassen. Dessa nya sociala klasser uppstod parallellt vid sidan om det gamla ståndssamhällets ständer, det vill säga adel, präster, borgare och bönder. Börden spelade en mindre roll i det nya samhället. I det gamla ståndssamhället hade exempelvis adelns släktskapsband spelat en stor roll medan borgarklassen i det industriella samhället kunde avancera tack vare ekonomiska framgångar från enkel börd till elitstatus. 1 Mikkeli nämner inte i sitt tv-svar att det fanns en borgarklass redan före industriella revolutionen i det gamla ståndssamhället, vilket kanske kunde noteras här. Det fanns också manufakturarbetare i Europa före den industriella revolutionen i Europa. Trots allt är den industriella revolutionen under 1800-talet så pass revolutionerande socialt och ekonomiskt att vi kan tala om att en industriell borgarklass och en fabriksarbetande arbetarklass uppstår i stort sett då. Om man vill se på saken ur finsk synvinkel kan man nämna industrialiseringen i Finland under senare hälften av 1800-talet och lantdagsreformen som verkställdes kring år 1906, så som Heikki Mikkeli påpekar i sitt svar. Kring de händelser som försiggick under åren 1905-1906 övergick Finland från att vara ett ståndssamhälle till att vara ett medborgarsamhälle på den politiska arenan. 1 Även Napoleon Bonaparte ville betona sin enkla börd och att det i hans Frankrike skulle vara möjligt för vem som helst att uppnå vad som helst tack vare meriter, inte börd. Visserligen placerade Napoleon sina syskon som monarker runt om i Europa, men tanken om meriter och duglighet framom börd och släktskapsband är något som upplysningen och den franska revolutionen för fram. I det industriella samhället minskade alltså släktskapsbandens betydelse.
Trots allt bör man komma ihåg att Finland fortfarande var en del av det ryska kejserliga imperiet, som delvis fungerade fortfarande enligt gamla politiska principer. I vilket fall som helst är det som Mikkeli säger industrialiseringen som är den röda tråden och orsaken till de politiska förändringarna. På grund av ångkraft, järnvägar, fabriker m.m. växte produktiviteten vilket förändrade de sociala och ekonomiska strukturerna i Västeuropa vilket i sin tur långsamt ledde till politiska förändringar och till det att det gamla ståndssamhället miste sin position i stället för de nya sociala klasserna som gradvis ersatte de gamla ståndsklasserna. Detta ledde till ett ekonomiskt uppsving, men detta ledde inte till en jämn fördelning av kakan. Borgarklassen fick det kanske bättre i materiell mening, men arbetarklassens problem kunde vara grava. Utbildningen eller framgångsrik affärsverksamhet eller entreprenörskap kunde vara en källa till socioekonomisk avancemang. Därför uppstod också krav på socioekonomiska reformer för att de fattigaste och mest utsatta skulle få det bättre. Karl Marx skrev sina teorier under mitten av 1800-talet där han just spekulerade om arbetarklassens problem och kapitalismens samt industrialismens väsen. Arbetarrörelser var sålunda ett svar på dessa utmaningar och exempelvis grundades socialdemokratiska partier i Tyskland och Norden men också radikalare arbetarrörelser. Upplysningen och franska revolutionen under 1700-talet spelade också en avgörande roll för den industriella revolutionen. Även de vetenskapliga framsteg som försiggick under 1700-talet som ångmaskinen, kol, Spinning Jenny, effektivare jordbruk och annat liknande var en förutsättning för den industriella revolutionen. Industristädernas befolkningsantal växte också explosionsartat och ledde till problem men också nya reformer i stadsplaneringen. Lärarens kommentar Frågan var ganska invecklad. Det är klart att industrialiseringen och alla de förändringar som följde med den var avgörande men det var lite förvånansvärt att Heikki Mikkeli nämnde ett ord om t.ex. upplysningen och franska revolutionen. Ifall man ville behandla frågan ur ett finländskt perspektiv så var ju Alexander II och tiden efter 1863 (lantdagsarbetets återupptagande) avgörande. Lantdagsordningen år 1906 bröt ju definitivt det gamla ståndssamhället i Finland medan detta inte ägde rum i Kontinentaleuropa förrän efter det första världskriget. I ett verkligt bra svar borde tidsramarna ha behandlats.
Några huvudpunkter 1. Industrialisering: ångkraft, kol, järnvägar och fabriker. Industristädernas tillväxt. 2. Nya sociala klasser: arbetarklassen, borgarklassen. Det gamla ståndssamhället föll sönder. (I Finland vid samband med lantdagsreformen år 1906.) 3. Ett ekonomiskt uppsving som inte fördelades jämnt. Borgarklassens välstånd och arbetarklassens problem. Krav på socioekonomiska reformer. Marx teorier och arbetarrörelser. 4. I Finland lantdagsordningen år 1906 och lantdagsarbetets återupptagande år 1863. 5. Även franska revolutionen och upplysningen kunde nämnas som ett idéstadium för den industriella revolutionen. 6. Bördens betydelse minskade medan meriter och utbildning fick större betydelse för socioekonomiskt avancemang.
3. Det tusenåriga Östromerska riket eller Bysantinska riket hade en viktig position i östra medelhavsområdet. Vilket inflytande utövade Bysans över den europeiska kulturen? Essän Under kejsar Konstantin den stores tid år 330 efter vår tideräknings början flyttades huvudstaden från Rom till Konstantinopel i det Romerska riket. Vid sidan om denna förändring delades det romerska riket itu i öst och väst år 395. Så småningom utvecklades dessa enheter separata vägar, där Rom blev sätet för kyrkan i väst och Konstantinopel för kyrkan i öst. När Västrom härjades av folkvandringarna och Rom plundrades av goter under 400-talet förblev Konstantinopel och Östrom ganska oskadade och så småningom blev Konstantinopel den folkrikare och mäktigare halvan av det gamla romerska arvet. Under tidig medeltid utövade Bysans ett starkt inflytande på Västeuropa, vilket kan exempelvis ses i arkitekturen i Ravenna (Italien) eller Aachen (I Tyskland där kejsar Karl den store begravdes). Under medeltiden föll den antika kulturen trots allt delvis i glömska. År 529 efter vår tideräkning stängdes den filosofiska akademin i Aten av kejsar Justinianus I. Det antika filosofiska tänkandet var sålunda på nedgång. Sålunda spelade Östrom och det bysantinska riket inte en så stor roll inom vetenskaperna. Trots allt bevarades antikens litteratur på de bibliotek som fanns i Bysans medan de västeuropeiska inte sällan plundrades. När Västeuropa var på nedgång hade Bysans mer fungerande handels- och kulturkontakter till arab- och islamvärlden vars vetenskaper och konster var kanske världsledande på 700-, 800- och 900-talen. Vikingarna kunde också via Konstantinopel (Miklagård) nå marknaderna i Baghdad och Persien. Vad som bör noteras här är att vi talar oftast om Östrom då det Västromerska riket ännu existerade. Efter Västroms fall brukar man tala om Bysans (enligt staden Konstantinopels ursprungliga namn: Byzantium på latin, Byzantion på grekiska). Det bysantinska riket existerade till 1453 då det erövrades av osmanerna. I Östrom skapades lagsamlingen corpus iuris civilis som hade ett inflytande på Västeuropeisk lagstiftning. Även byggnadskonsten var en förebild för andra kulturer (med exempelvis Hagia Sophia i Konstantinopel som ett arkitektoniskt underverk som västerlänningar, muslimer, vikingar och slaver beundrade under medeltiden). När renässansen uppstod i Västeuropa spelade Bysans
en roll. I och med Bysans och kontakterna dit blev man framförallt i Italien intresserad av den antika konsten, grekiska språket och kulturen samt antiken överlag. Under högmedeltiden hade Västeuropa trots allt blivit mäktigare och det bör kanske nämnas här att västeuropeiska korsriddare erövrade och plundrade Konstantinopel år 1204. Från och med denna händelse fick västeuropéer ett fotfäste i Konstantinopel och Bysans makt minskade kraftigt. Visserligen lyckades bysantinarna återerövra makten i Konstantinopel, men dessa strider med latinarna försvagade imperiet mot andra fiender som osmanska turkar som senare erövrade Konstantinopel år 1453. För övrigt hade kyrkan delats i öst och väst år 1054 i en tvist eller schism - mellan påven i Rom och kejsaren av Bysans. Splittringen skedde gradvis och året 1054 var endast en kulmen på en lång process. Ortodoxa kyrkan hade sin bas i just Konstantinopel. Ur finsk synvinkel tävlade katolska och ortodoxa kyrkan om inflytandet i Finland, vilket till slut svängde till svenska kungamaktens och katolska kyrkans fördel visavi Novgorods och ortodoxa kyrkans nackdel. I finska och estniska har vi exempelvis begreppet Raamattu som härstammar från grekiskans grammata. Detta begrepp vid sidan av några andra ord har kommit till Östersjöregionen under medeltiden österifrån, med den ortodoxa kyrkan via Ryssland från Bysans. I fråga om kristendom spelade Bysans däremot en ganska avgörande roll som bastion för den östra delen av kristenheten under folkvandringstiden och tidig medeltid. Det var i de bysantinska delarna som den ortodoxa kyrkan utvecklades och därför spelade det Östromerska riket eller Bysantinska riket en avgörande roll på Östeuropas historia. Exempelvis ansåg de ryska tsarerna att de härstammade från de bysantinska kejsarna och att deras huvudstad Moskva var tredje Rom (Bysans var andra Rom, Moskva tredje Rom). Begreppet tsar härstammar från latinets caesar, som på svenska är kejsare, på tyska Kaiser och så vidare. Det kyrilliska alfabetet utvecklades också i Bysans och spreds till slaviska Östeuropa med ortodoxa missionärer. Ikonerna och lökkupolerna i den östeuropeiska kyrkokulturen härstammar ju också från Bysans. Lärarens kommentar Frågan var ganska konstigt ställd. En bra skribent borde ju definiera vad den europeiska kulturen är och ta ställning till hur man bör tackla uttrycket inflytande. Eftersom frågan var vagt ställd kunde man tackla den på många olika sätt men korstågen, handelskontakterna och renässansen borde ha nämnts. Grekland och grekiskan var ju en del av det Bysantinska riket vilket naturligtvis var viktigt för renässansen. I Finland syntes ju inflytandet mycket tydligt i och med två statskyrkor och hela det ryska arvet.
Några huvudpunkter 1. År 330 flyttades Romerska rikets huvudstad från Rom till Konstantinopel av kejsar Konstantin den store. 2. År 395 delades riket itu i Öst- och Västrom, vid detta skede var Östrom redan mäktigare än sin västra granne. 3. Östrom eller Bysans influerade Västeuropeisk arkitektur och konst under tidig medeltid (t.ex. Aachen i Tyskland, där Karl den store är begravd i en katedral av bysantinsk stil) och inspirerade renässansen i Italien under 1300- och 1400-talen. 4. Östrom var inte vetenskapligt framstående, men den östliga kristenheten och ortodoxa kristendomen utvecklades där och corpus iuris civilis en samling av lagar gjordes där. Handels- och kulturkontakterna exempelvis österut fungerade också bättre i Bysans än i Västeuropa under medeltiden. 5. År 1054 delades kyrkan slutligen i katolskt och ortodoxt. Kyrilliska alfabetet, ikoner och kyrkoarkitektur förmedlades från Bysans med missionsverksamhet till slaviska (och delvis ickeslaviska) Östeuropa. 6. År 1453 erövrade osmanerna Konstantinopel och Bysantinska imperiet gick under. Trots allt hade Bysans influerat Östeuropa så mycket att de ryska tsarerna utgick från att de var arvtagare till det romerska arvet genom Bysans kulturarv och att deras huvudstad Moskva var tredje Rom (Konstantinopel var andra Rom).
4. På vilket sätt avspeglar porträtten av Markisinnan Pompadour (målat av François Boucher år 1756) och av Madame Récamier (målat av Jacques-Louis David år 1800) samtida stilriktningar och ideal? (Se docent Heikki Mikkelis tv-svar på frågan: http://abitreenit.yle.fi/yokokeet/historia/kevat_2006). Docent Heikki Mikkelis svar Enligt Heikki Mikkeli representerar den första bilden till vänster rokoko-stilen. Karaktärsdragen är framförallt boken, som symboliserar kunskap och intresset för upplysningstidens kunskapsdyrkande i Frankrike. Bilden till höger representerar däremot nyklassicismen. Stildragen i denna tavla präglas av antika förebilder, vilket man kan se framförallt i kvinnans klädsel eller den antika tunikan som hon bär på sig. Lärarens kommentar Man kunde kanske påpeka på skillnader i möblemanget som betonade samma saker som avbildandet av damerna. Det lilla bordet bredvid Pompadour har utsnirklade ben som tyder på ett orientaliskt mode (Kina/ Japan) vilket passar in i tiden medan divanen till höger har skruvade ben som inspirerats av den egyptiska högkulturen. Några huvudpunkter 1. François Bouchers tavla från år 1756 representerar rokoko-stilen. Rokon hade exempelvis lätthet och luftighet som kännetecken. 2. Boken symboliserar kunskap och det franska kunskapsdyrkandet framkommer i bilden. 3. Hov- och salongslivet framträder i rokokomålningen. (Det finns också tecken på influenser från Östasien: utsnirklade ben.) 4. Jacques-Louis Davids målning av madame Récamier från år 1800 representerar nyklassicism. 5. Nyklassicismen hade antika förebilder. Nyklassicismen kännetecknas av klarare och odekorerade linjer. 6. I tavlan syns till exempel en tunika som avspeglar antikens kultur. Det finns också en sorts antik enkelhet i jämförelse med rokokostilen.
5. Det stora språnget och Kinas ekonomi under Mao Zedongs tid och därefter A-delen (max 2 poäng) Essän Jordbrukarnas och fabriksarbetarnas roll betonades i texten. Vid sidan om detta står det att Mao Zedong är den stora ledaren och att himlen (kanske paradiset?) har sänkts till jordens yta. I sista meningen påpekas det att tiotals miljoner människor sätts i rörelse då partiet kallar. Målsättningen var att försnabba den ekonomiska tillväxten med hjälp av massorna. Här kan man eventuellt betona att den kommunistiska enpartistaten Kina försökte betona det progressiva i stora språnget. Därutöver målades en strålande framtid av ekonomisk tillväxt, vilket var typiskt för samtida socialistiska stater som exempelvis Sovjetunionen. 2 Därutöver målades Mao Zedong som en ofelbar och nästan gudomlig ledare i texten. Partiet nämns också vid sidan av de väsentliga jordbrukarna och fabriksarbetarna. Både arbetare och jordbrukare nämns också i detta kinesiska textstycke från 1956. Syftet med stora språnget var sålunda att jordbrukarna och arbetarna skulle med ett stort skutt ta fast de ekonomiskt mer utvecklade länderna under ledning av ledaren Mao och det kinesiska kommunistiska partiet. Det gällde alltså att skapa tung industri, kollektivisera jordbruket och att ta landet i gemensam ägo. Lärarens kommentar Bara 2 poäng kunde delas ut vilket betydde att svaret kunde vara kort. Frågan gällde ju klart målsättningarna enligt tidningen, vilket betydde att ingen egen kunskap krävdes. Skribentens tillägg var nyttiga och bra men behövdes inte för poängen. Det som skribenten måste göra var att referera till källan genom att citera eller inleda med t.ex. Som man kan läsa i texten. Det stora språnget var ju maoismen i praktiken vilket innebar mobilisering av massorna. 2 De socialistiska staterna (eller folkdemokratierna ) efter andra världskriget profilerade sig ofta som fabriksarbetarnas men också som jordbrukarnas stater. Som ett exempel vid sidan om Sovjetunionen kan man nämna DDR. Både DDR och Sovjetunionen hade arbetar- och jordbrukarsymboler på sina flaggor.
B-delen (max 4 poäng): Essän Kinesiska kommunisterna och Mao Zedong lyckades komma till makten i Kina under slutet av 1940-talet efter ett långt inbördeskrig. Till att börja med inleddes ett samarbete med Sovjetunionen, men förhållandena mellan Stalin och Mao var kalla, delvis på grund av att Sovjetunionen tidvis inte hade gett stöd åt de kinesiska kommunisterna under det långa kinesiska inbördeskriget som pågick mellan Chiang Kai-sheks nationalister och Maos kommunister. När kommunisterna fick makten i Kina var landet ekonomiskt utarmat efter andra världskriget. Tanken med Maos stora språng var att de kinesiska jordbrukarna och arbetarna skulle börja producera viktiga råvaror som säd och metaller lokalt, för att ett ekonomiskt uppsving skulle kunna äga rum. Det stora språnget mellan åren 1958-1961 blev en ekonomisk katastrof. Bland annat hade man utvecklat lokala manufakturer på landsbygden så att landsbygdsbefolkningen skulle kunna smälta metaller i dessa. Slutresultatet var att metallerna producerades i dålig takt och det som producerades dög inte till något på grund av sin dåliga kvalitet. Dessutom var landsbygdsbefolkningen bunden till andra sysslor än själva jordbruket och sålunda producerade inte jordbruket heller någon större avkastning än tidigare. Därutöver hade man tvångskollektiviserat jordbruket och privata jordbruk förbjöds. Som slutresultat minskade produktiviteten och en stor hungersnöd orsakade dödsoffer. Den ekonomiska katastrofen kring det stora språnget ledde till att Mao Zedong hamnade i onåd hos sina partikamrater. Under sextiotalet gjorde Mao en comeback då han startade en kulturrevolution med hjälp av ungdomen. I och med att kulturrevolutionen fick många anhängare bland ungdomen kunde Mao återinstallera sin maktposition inom partiet, men de ekonomiska framgångarna uteblev. Först under 1970-talet efter Maos död då Deng Xiaoping tog makten i partiet kunde ekonomin utvecklas snabbare. Under Maos period under 1950- och 1960- talen förlitade sig Kina först på sitt grannland Sovjetunionen, men på grund av de kyliga förhållandena länderna emellan från och med 1960-talet bröts kontakterna gradvis. Redan under stora språnget och därefter hade Kina och Mao tänkt sig att Kina skulle kunna utveckla sin ekonomi till att bli mera självförsörjande, men så som det stora språnget visade uteblev den stora ekonomiska framgången, vilket de Östasiatiska länderna med amerikanskt stöd upplevde (särskilt Japan, men senare också Sydkorea och Taiwan). Sålunda var Maos regim ingen ekonomisk
framgångssaga. Maos ekonomiska doktriner var bundna till planekonomiska idéer och självförsörjning, vilket misslyckades stort med det stora språnget. När Deng Xiaoping tog över efter Mao ägde Kinas stora ekonomiska uppsving rum, då Deng började etablera kontakter med USA och började införa en begränsad marknadsekonomi i Kina under 1970- och 1980-talen. Från och med 1980-talet har den kinesiska ekonomin vuxit till att bli en av de största nationalekonomierna i världen. Marknadsekonomin har fått begränsade möjligheter att verka i Kina efter Deng Xiaopings politiska arv. Under Dengs period etablerade man bättre förhållanden med USA. USA:s regering hade noterat att förhållandena mellan Sovjetunionen och Kina var rent av fientliga. Bättre förhållanden Kina och USA emellan gynnade båda parterna i och med att Kina fick ekonomiska fördelar av handeln med USA och att USA fick en mäktig socialistisk stat att närma sig dem under kalla krigets slutskede. I dag har Kina blivit den ekonomiskt sett kanske mest intressanta landet på grund av den växande handeln i området. Visserligen är befolkningen fortfarande fattig, men den stora befolkningsmängden och den växande marknadsekonomin har bidragit till att Kinas bruttonationalprodukt stiger årligen ganska mycket. Lärarens kommentar I sitt svar är skribenten för utförlig. Ingenting före 1956 behövdes i svaret men det är klart att eleverna har nytta av informationen då de repeterar Kina. Den senare delen av skribentens text var bra - Mao dog 1976 vilket gjorde det möjligt att slå in på en marknadsekonomisk linje där Kina står idag som en kommunistisk marknadsekonomi. Några huvudpunkter 1. Stora språnget var ett försök att skapa ekonomisk tillväxt i Kina genom att mobilisera massorna. 2. Försöket misslyckades och orsakade hungersnöd, delvis på grund av tvångskollektivisering av jordbruk. Försöket att skapa tung industri misslyckades också. 3. Mao Zedong målades som en stor ledare som med stora språnget skulle leda arbetarna och jordbrukarna till en framtid av ekonomisk tillväxt. 4. Mao hade förlitat sig på att Kina skulle kunna bli mera självförsörjande och ekonomiskt sett starkare, men det lyckades inte med det stora språnget.
5. Under Deng Xiaopings tid vid makten under slutet av 1970- och början av 1980-talet började Kina förhandla med USA och Kinas ekonomi växte i samband med att marknadsekonomi infördes i begränsad skala. 6. Det var först under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet som Kina började ta fast de större ekonomierna.
6. Procentuella fördelningen av finska statens utgifter uppgiftsvis åren 1920 1990 A-delen (max 2 poäng) Essän De stora linjerna i tabellen visar att exempelvis statens traditionella uppgifter som försvaret har fått en allt mindre betydelse i statsbudgeten under tidsperioden, medan välfärdskostnaderna (bl.a. hälsovård och undervisning) fått en allt större andel av statsbudgeten. Trafiken, statens ekonomiska uppgifter och andra uppgifter har inte ändrats lika mycket andelsmässigt som de två tidigare kategorierna. De tre sista kategoriernas andel av statsbudgeten har fluktuerat av och an, varav trafikens andel av statsbudgeten har klart minskat under tidsperioden. Statens ekonomiska uppgifter och andra uppgifter har främst fluktuerat av och an beroende på tidsperioden. Lärarens kommentar En fråga vars a-del är värd endast 2 poäng. Det som skribenten reflekterat över är korrekt men jag skulle lägga till att skribenten måste använda sig av några siffror för att visa att hon eller han tolkat dem, t.ex. hur krigsåren syns i utgifterna så att de stigit till närmare 60 %. B-delen (max 4 poäng) Essän b)tidsperioden omspänner åren 1920-1990. Sålunda kan man läsa ur tabellen att exempelvis de traditionella uppgifterna för staten (bl.a. armén) utgör en stor del av statsbudgeten före och under andra världskriget. Därefter började andelen minska allt mer, säkerligen delvis på grund av att andra världskriget tog slut och Finlands militär måste begränsas enligt de avtal som man kom överens om efter kriget. Sålunda sjönk de traditionella uppgifternas andel från år 1940 från 57,3 % till 6,7 % år 1950. År 1940 upprustade Finland för andra världskriget, vilket var en mycket dyr angelägenhet. År 1950 hade man fred med Sovjetunionen, vilket innebar att finska armén begränsades främst till landstyrkor och Finland fick exempelvis inte ha u-båtar och vissa andra
mer mekaniska vapenslag. Därutöver fick Finland betala de enorma krigsskadestånden i form av industriprodukter, maskiner, skogsprodukter m.m. Krigsskadestånden bidrog till att staten investerade i andra sektorer, vilket märks i att statens ekonomiska utgifters andel av statsbudgeten ökade från 6,4 % år 1940 till 19,7 % år 1950. För övrigt kan det nämnas att välfärdsutgifterna (socialskydd, hälsovård, utbildning) har under tidens lopp fått en allt större roll i statsbudgeten. I och med att välfärdsstaten utvecklades från och med slutet av andra världskriget i Finland enligt den nordiska modellen kan man säga att just statens roll inom socialskyddet, utbildningen och hälsovården spelade en viktig roll. Om man jämför med 1920- och 1930-talen hade socialskyddskostnaderna en betydligt mindre roll, medan kostnaderna för trafik (telekommunikation, vägar m.m.) innehade den största andelen av statsbudgeten. Orsaken av att andelen av trafiken utgjorde den största delen av statsbudgeten under 1920- och 1930-talen kan förklaras av att Finland hade blivit självständigt och en modern infrastruktur måste byggas upp för att kunna bygga upp en modern ekonomi och ett modernt samhälle. Sålunda var järnvägarna, vägarna och telefonlinjerna en viktigare sak för statens budget under 1920- och 1930-talen då välfärdsstaten ännu inte hade hunnit etablera sig på grund av de bägge världskrigen. Lärarens kommentar Vapenstilleståndsavtalet 1944 begränsade armén alldeles som skribenten konstaterade. Att 57,3 % av utgifterna gick till försvaret år 1940 förklaras ju av vinterkriget. Efter Lapplandskriget och efter att fredsavtalet fastslagits så innebar ju krigsskadestånden att tyngdvikten inom budgetens utgifter försköts radikalt. Stödet till jordbruket under 1950-, 1960- och 1970-talen förklaras ju genom karelarnas placering och fr.o.m. 1960-talet den strukturförändring som förvandlade Finland från ett agrart samhälle till en modern välfärdsstat. Några huvudpunkter 1. Försvarsutgifterna var höga före och under andra världskriget, varefter de sjönk drastiskt. 2. Efter andra världskriget ökade välfärdsutgifternas andel markant. 3. Under 1920- och 1930-talen var andelen för trafik (telekommunikation, vägar m.m.) ganska högt, antagligen på grund av att man byggde mycket inom dessa sektorer på den tiden. 4. Efter andra världskriget spelade försvarskostnaderna en mindre roll medan välfärdskostnaderna (som hälsovård) fick en större andel av kostnaderna.
5. Före andra världskriget spelade försvaret av landet en större roll än välfärdsbidrag. 6. Efter andra världskriget började Finland bli en välfärdsstat i allt större skala där en stor del av statens utgifter gick åt till att garantera hälsovård socialskydd m.m.
7. Två samtida uttalanden om hur livet för folken i Stilla havet förändrades sedan européerna började verka i området vid sekelskiftet 1700/1800 och hur dessa tänkesätt förverkligades av européer under 1700 1900-talen? A-delen (max 2 poäng) Essän I det första citatet uttrycks det att den kristna missionen har varit något positivt med tanke på ursprungsbefolkningen i Tahiti. I det andra citatet beskrivs situationen mer beklagligt: ursprungsbefolkningen på Hawaii sägs ha förlorat sin identitet och sin livslust på grund av europeiska seder. Skribenten för det första citatet har uttalat dessa ord vid Londons missionssällskap år 1821, medan det senare citatet är uttalat av en tysk poet och naturforskare år 1817. Orsaken varför inspektören för Londons missionssällskap uttalar sig i frågan om befolkningen på Tahiti beror säkerligen på en mängd faktorer, men en orsak kan ha varit att Storbritannien hade efter Napoleonkrigen etablerat sig som världens största och mäktigaste imperium. Sålunda härskade Storbritannien över världshaven år 1821 och denna dominans gav upphov till kulturell och ekonomisk dominans vid sidan om den militära och politiska dominansen. Sålunda kunde inspektören av Londons missionssällskap påpeka hur invånarna hade anammat brittiska seder vid sidan om kristendomen. Den tyska poetens och naturforskarens krassare uppfattningar om befolkningen på Hawaii kan säkerligen delvis bero på det faktum att tyskarna varken hade ett tyskt rike eller kolonier under 1800-talets första hälft. Sålunda kan man säkerligen påstå att avsaknaden av kolonier gjort att tyskar inte behövde skryta om sitt eget missionsbidrag bortom haven. För övrigt är det viktigt att notera att den så kallade romantiken levde ännu starkt under början av 1800-talet. Romantiken hade ett särskilt stort fotfäste på de tyska universiteten och vi kan förmoda att den tyska poeten i fråga har varit bekant med romantikens ideal år 1817. Inom romantiken ville man ofta se det sköna i naturen och ursprungsbefolkningar, vilket kanske delvis förklarar den tyska poetens och naturforskarens synpunkt på kristendomens negativa inverkan på ursprungsbefolkningens tillstånd på Hawaii. I Storbritannien var romantiken aldrig lika stark som i Centraleuropa och Norden och sålunda kan inspektörens åsikter om kristendomens progressiva påverkan på öborna på Tahiti ha sin
grund i samtida brittiska ideologier. Efter Napoleonkrigen var Storbritannien Europas och kanske rent ut av hela världens mäktigaste imperium. Efter att ha besegrat Napoleons revolutionära och aningen religionsfientliga Frankrike flaggade brittiska kungahuset för konservatism och gamla kristna värderingar. När Storbritannien byggde upp sitt kolonialvälde under 1700- och 1800-spreds de brittiska idealen till kolonierna. Sålunda gick religion, kultur, handel och politik hand i hand under 1800-talet då Europa utökade sin sfär till kolonier bortom haven. Lärarens kommentar Skribentens resonemang är helt bra men för omfattande. Om man skall vägleda abiturienter är det skäl att betona att en fråga på två poäng skall besvaras kort. Man måste utnyttja sig av eller hänvisa till texten. Av författarnas bakgrund skulle jag betona kyrkans missionsiver i det första fallet och den upplysningsinspirerade romantiken i det andra fallet. B-delen (max 4 poäng) Essän Under 1700-1900 bredde européerna sina imperier till alla världens hörn. Sålunda tog européerna sina seder med sig. Utgående från citaten kan man väl allmänt säga att ursprungsbefolkningarna assimilerades till den västerländska kulturen. Exempelvis kan man behandla aboriginernas ställning i Australien. Genom Australiens historia behandlades aboriginerna som något annat. Först under mitten av 1900-talet fick aboriginerna medborgarskap och samma rättigheter som övriga australiensare. Före dessa händelser hade en hel del av aboriginerna assimilerats till den västerländska kulturen så att deras ursprungskultur höll på att försvinna. Fastän aboriginerna fick medborgerliga rättigheter har Australiens politik mot aboriginerna genom 1900-talet varit rent av rasistisk. (Först under 2000-talet offentliggjordes en officiell ursäkt från australiska statens sida.) Aboriginernas, som många andra ursprungsbefolkningars historia, återspeglar de värderingar som västerländska kolonisatörer hade när de koloniserade Stillahavsområdet. Även om en del vita påpekade om hur ursprungsbefolkningens kultur förstördes, så som den tyska missionären i citaten, förhöll sig en större del av kolonisatörerna i den tron som uttrycks av den engelska personen som talade för missionssällskapet i London. Exempelvis fanns under romantiken (slutet av 1700- och början av 1800-talet) en vurm att finna det vackra i naturen och i
ursprungsbefolkningar som inte var korrumperade av civilisationen särskilt inom konsterna (bildkonst och litteratur). Trots allt var denna sorts idéer ett undantag bland europeiska kolonisatörer under 1700-1900- talen. Det var sålunda önskvärt att assimilera ursprungsbefolkningen till den kristna tron och europeiska seder, med bekostnad av deras egen kultur. Inom ekonomi och politik försökte man anknyta ursprungsbefolkningarna till västerländska seder enligt ordspråket vita mannens börda. 3 Samma sak gällde inte bara aboriginer utan maorier på Nya Zeeland, afrikaner, indianer m.fl. Lärarens kommentar När det gäller behandlingen av kolonialiserade folk under 1700-1900-talen så är det ju en otroligt lång tid. I frågan betonas ändå att man skall redogöra för just ovanstående synsätt på främmande folk och kulturer vilket innebär att man inte behöver traggla genom hela kolonialismens och imperialismens historia. Det som ändå kan konstateras är att olika ursprungsfolk behandlades olika. Just befolkningen i Polynesien behandlades kanske bäst (en viss idealisering efter Robinson Crusoe) medan pygméerna i Kongo eller melanesierna betraktades som halvapor eller inte riktigt mänskliga. Utgående från frågeställningen räcker det med att begränsa sig till missionärerna och de som beundrade naturbarnen. Se frågeställningen nedan: Hur visade sig de tänkesätt som avspeglar sig i texterna européernas sätt att behandla ickevästerländska folk och kulturer på 1700-1900-talen? Några huvudsaker 1. Den engelska personen menade att den kristna missionen hade varit något positivt på Tahiti. 2. Den tyska poeten och naturforskaren ansåg att den västerländska kulturens influenser på Hawaii hade lett till att ursprungsbefolkningen tappade sin identitet och livslust. 3. Den brittiska personens åsikter representerar ett slags självsäkerhet om att den västerländska civilisationen är progressiv och för ursprungsbefolkningens fördel, vilket kan ha berott på att Storbritannien höll på att skapa ett stort kolonialvälde under 1800-talet. 3 Begreppet White Man s Burden användes av Rudyard Kipling år 1899 i en dikt som behandlade USA:s erövring av Filipinerna under det spansk-amerikanska kriget. Författaren Kipling betonade också nackdelarna av imperialismen med tanke på ursprungsbefolkningar, men många tolkade begreppet om vita mannens börda som ett berättigande av imperialismen.
4. Den tyska poetens mer pessimistiska åsikter hör eventuellt hemma i romantikens syn på den ädle vilde och i tanken om att ursprungsbefolkningar har levt i harmoni med naturen utan att civilisationen har korrumperat dem. Därför ansågs ursprungsbefolkningen vara god, medan den västerländska civilisationen hade en ond verkan. (Robinson Crusoe). 5. I Storbritannien höll den styrande klassen fast vid konservativa värderingar och kristendom under 1800-talet, vilket kan ha påverkat missionärernas inställning till ursprungsbefolkningar. 6. I Tyskland var romantiken däremot populär på universiteten under början av 1800-talet och sålunda kan det hända att tyska forskare var mera intresserade av folklore, främmande språk och kulturer i nyhumanistisk anda än av att konvertera dem till kristendomen.
8A. Hur har Japans ställning i världspolitiken och världsekonomin utvecklats efter andra världskriget? (Se docent Heikki Mikkelis tv-svar på frågan: http://abitreenit.yle.fi/yokokeet/historia/kevat_2006.) Essän Så som Heikki Mikkeli svarade på frågan var Japan en av förlorarmakterna i andra världskriget. Sålunda var landet ganska utarmat efter krigsskulder och bombningar, men så som Mikkeli påpekar började den japanska ekonomin växa förvånansvärt fort efter kriget. I politisk mening var landet allierat med USA efter andra världskriget och därför en del av västvärlden under kalla kriget. För att utveckla Mikkelis svar kan det kanske sägas att en orsak till Japans ekonomiska framgång påverkades av USA:s närvaro och Japans kontakter till västvärldens marknader. Vad som Mikkeli inte heller nämner i intervjun är den amerikanska arméns behov. I och med att amerikanska trupper (och F.N) använde Japan som bas i samband med Koreakriget uppstod en stor efterfrågan på varor särskilt under början av 1950-talet. Sålunda kunde Japan gynnas av denna handel med USA och västvärlden utan att själv delta i striderna i Korea. Under 1950-talet växte den japanska ekonomin och samtidigt dekonstruerades den militära nationalismen till att vara en ekonomisk nationalism som skulle tjäna Japan på det ekonomiska planet. Likt Tyskland har Japan efter andra världskriget blivit en ekonomisk stormakt men landet har inte blandat sig i stormaktspolitik eller utvecklat sin militär i alltför hög grad (precis som Väst-Tyskland och senare förenade Tyskland). Genom att tillverka olika varor enligt västerländska förebilder, allt från bilar till datorer, kunde Japan sakta men säkert utveckla sina egna produkter. Ännu på 1970-talet ansågs japanska bilar och varor vara underlägsna i kvalité gentemot amerikanska och europeiska dito, men på 1980- talet hade japanerna utvecklat en expertis som gjorde deras bilindustri till ett av världens främsta med Toyota, Honda, Nissan, Mazda m.m. Också inom högteknologibranschen gjorde japanska företag som Sony stora framsteg och den japanska nationalekonomin blev fort världens näststörsta efter den amerikanska. Under 1980-, 1990- och 2000-talen har västerländska ekonomer beundrat japanska produktionsformer och ekonomiska doktriner. Exempelvis har
amerikanska bilindustrin anlitat japaner till sina styrelser för att göra den amerikanska bilindustrin konkurrenskraftigare. Nu har Kinas nationalekonomi eller BNP börjat tävla om den näststörsta platsen efter USA, men det återstår att se hur de bägge asiatiska ekonomierna utvecklas i framtiden. Så som Mikkeli påpekar i tv-svaret är det i dag en utmaning för Japan att kunna konkurrera med Kina som blivit en stor aktör inom den östasiatiska ekonomin. Den inhemska japanska marknadens tillväxt har stannat i jämförelse med tidigare decennier. I väst har man eventuellt traditionellt sett Japan som en motvikt till Kina och Ryssland. Lärarens kommentar Här anser jag att skribentens svarskommentarer, som baserar sig på H. Mikkelis tankar, är tillräckliga och bra. En intressant, och provokativ tanke, som riktigt skickliga elever kunde presentera (gäller också Tyskland efter det andra världskriget) är att landet vann kriget genom att förlora det. Skulle Japan vara en ekonomisk supermakt om landet hade vunnit i det andra världskriget? Några huvudpunkter 1. Japan var en av förlorarmakterna i andra världskriget men återhämtade sig ekonomiskt väldigt fort efter kriget (likt Västtyskland). 2. Amerikanskt ekonomiskt stöd och marknadsekonomiska modeller påverkade landets ekonomiska utveckling och landets orientering västerut under kalla kriget. 3. Japanska bilindustrin och högteknologibranschen blev världsledande under 1980- och 1990-talen och landet blev en ekonomisk supermakt efter andra världskriget. 4. Japans nationalekonomi blev världens näststörsta efter USA:s. Nu (2012) konkurrerar Kina om den platsen med Japan. 5. I dag växer den japanska ekonomin inte lika snabbt som tidigare på grund av att den inhemska marknaden inte växer och på grund av konkurrens från bland annat Kina. 6. Traditionellt sett har man i väst eventuellt beaktat Japan som en motvikt till Ryssland och Kina i världspolitiken och världshandeln.
8B. På vilka grunder kan det påstås att Finland före början av 1600-talet hade blivit en del av den västerländska kulturkretsen? Essän Den katolska kyrkan etablerade sin position i samband med de så kallade korstågen som gjordes under medeltiden från Sverige till Finland. I samband med dessa korståg som gjordes under 1100- och 1200-talen etablerade den svenska kungamakten sin maktställning i Finland i samarbete med den katolska kyrkan som hade en separat organisation vid sidan om de världsliga kungamakterna och furstendömena. Den ortodoxa kyrkans mission hade också försökt etablera den östliga kyrkan i Finland i och med att fursten av Novgorod tävlade med svenska kungarna om att få beskatta de finska undersåtarna. Trots detta etablerades den västliga katolska i Finland i och med att den svenska kungamakten erövrade landet ända till Viborg med omnejd. Gränsen drogs år 1323 i Nöteborg mellan Sverige och Novgorod genom Karelska näset och norrut mot ett odefinierat ingenmansland. I och med att den katolska kyrkliga kulturen förmedlades på latin fick latinet ett fotfäste i Finland och en stor del av de medeltida skriftliga källorna i Finland är skrivna på latin. Latinet tillämpades under medeltiden som lingua franca i Västeuropa och i och med att latinet blev etablerat i Finland under medeltiden kan man säga att Finland kopplades på språkliga grunder till Västeuropa under medeltiden. Många senmedeltida stenkyrkor finns fortfarande kvar i Finland och dessa förmedlade den västliga katolska kulturen vid sidan av klostren. Även Hansan etablerade handelsstationer i Östersjöområdet och Finland under medeltiden. Hansans inflytande under senmedeltiden var i stort sett ett västeuropeiskt handelsnätverk, även om de östligaste handelsstationerna fanns i Novgorod. Trots det dominerades handelsmännens verksamhet av tyska städer och köpmän och därför kan det sägas att Hansans kontakter i Östersjöområdet under senmedeltiden förmedlade västeuropeisk kultur till Finland. Kalmarunionen skapades år 1397 delvis på grund av att de nordiska kungamakterna skulle kunna konkurrera mot Hansans makt. Därför kopplades Finland också med i denna nordiska union. Kalmarunionen kan också ses som ett västeuropeiskt fenomen eller ett fenomen som skapades av nordiska kungahus för att svara på de utmaningar som Västeuropa satte för de nordiska monarkerna.
Efter att Sverige avträdde ur Kalmarunionen och efter Stockholms blodbad år 1523 började Gustav Vasa centralisera makten och det svenska riket började bli en starkare furstestat med en starkare centralmakt enligt västeuropeiska modeller. Finland drogs också med i denna utveckling och hängde med i den tidigmoderna västerländska utvecklingen som förändrade äldre medeltida samhällssystem. När katolska kyrkan riktades för kritik under reformationen hängde Finland med i Nordens malström och reformationen genomfördes här under 1500-talet. Reformationen (och motreformationen som en reaktion till reformationen) under 1500-talet kan också räknas som ett västeuropeiskt fenomen och sålunda kan även det räknas upp som något som motiverar varför Finland räknas till Västeuropa under 1500-talet. Under reformationen utvecklade Mikael Agricola ett finskt skriftspråk och översatte Nya Testamentet. Sålunda kan man också säga att utvecklandet av ett finskt skriftspråk gör Finland till ett land som redan under 1500-talet genomförde många av reformationens reformer som var allmänt västeuropeiska. (Boktryckarkonsten uppfanns på 1400-talet i Tyskland och bidrog till reformationens framgång och till att nya skriftspråk skapades. Svenskan utvecklades som skriftspråk före finskan och började användas i svenska kungens administration under senmedeltiden vid sidan om latinet.) Mikael Agricola hade studerat i Tyskland och redan under medeltiden hade flera finländare rest till Paris och andra europeiska universitet för att studera under 1300- och 1400-talen. I och med att finländare studerade i Frankrike, Tyskland och Sverige förmedlades kulturkontakter mellan Västeuropa och Finland redan under medeltiden. Under Gustav Vasas tid (och även tidigare då fästningen i Olofsborg byggdes i Savolax på 1470- talet) uppmuntrades svenska undersåtar att flytta till ingenmanslandet och till och med ryska sidan av gränsen. Efter krig mot moskovitiska Ryssland slöts en fred i Teusina (Täysinä) år 1595 där gränsen i norr definierades. Ryssland fick inte bära skatt i Österbotten och i lappmarkerna som låg väster om Varangerfjorden. Lärarens kommentar Notera att det s.k. första korståget är en myt och aldrig ägde rum men det är sant att sydvästra Finland knöts samman med Sverige i.o.m. Nöteborgsfreden 1323. Efter det expanderade det svenska riket österut och norrut t.ex. genom Gustav Vasas skattepolitiska beslut som utlovade skattefrihet för dem som flyttade över till ingenmanslandet mellan Sverige och Ryssland. Reformationen, arvkungadömet, hertig Johan och Katarina Jagellonica i Åbo slott kunde nämnas. Det finns ju mycket man kan exemplifiera med. Det gör ju skribenten också. Som
konstaterat tidigare så är skribentens rekommendationer ganska omfattande, vilket är bra för dem som vill lära sig men kan vara avskräckande för dem som repeterar. Några huvudpunkter 1. Den katolska kyrkan och latinet etablerade sig i Finland under medeltiden i samband med att svenska riket expanderade till Finland under medeltiden. 2. I freden i Nöteborg år 1323 drogs gränsen mellan det katolska svenska riket och ortodoxa Novgorod genom Karelska näset. I freden blev Finland en del av väst. 3. Den tyska Hansan var etablerad i de finska städerna under senmedeltiden och 1500-talet: Hansan var ett västeuropeiskt handelsnätverk. 4. Gustav Vasa centraliserade makten i det svenska riket enligt västeuropeisk modell och Finland förändrades också på grund av dessa reformer. Gustav Vasas politik knöt Finland starkare till Sverige och till väst. 5. Reformationen genomfördes under 1500-talet i Finland och i Västeuropa. Renässanskulturen fick också ett litet fotfäste bland annat på Åbo slott under hertig Johan. 6. Den västliga kulturen spreds också längre österut på den östligas bekostnad. Gränsen flyttades då svenska undersåtar uppmuntrades att flytta till ingenmanslandet mellan svenska riket och moskovitiska Ryssland. I freden i Teusina år 1595 definierades gränsen mellan Sverige och Ryssland på nytt så att svenska riket (och det västeuropeiska Finland) expanderade norrut.
+9 Israel och Palestina A-delen (max 3 poäng) Essän Den brittiska politiken i Palestina tillät judisk immigration till landet enligt Balfourdeklarationen. Storbritannien hade fått förvalta Palestina som ett protektorat under Nationernas förbunds mandat efter att det Osmanska imperiet hade styckats upp efter första världskriget. Judar hade redan före denna händelse börjat emigrera till Palestina och när Storbritannien tog över protektoratet gav utrikesminister Balfour grönt ljus åt de judiska emigranterna. Visserligen förändrades Storbritanniens politik i protektoratet Palestina under mandatperioden, men i och med Balfourdeklarationen började judar flytta i större antal till området. Denna snabba invandring vållade problem bland befolkningen, vars majoritet bestod av araber. Lärarens kommentar Immigrationen efter Balfourdeklarationen kan exemplifieras från statistiken och friktionen genom citatet 1946. B-delen (max 3 poäng) Essän Krig uppstod på grund av att den brittiska mandatperioden i Palestina började ta slut (året skulle ha varit 1949 om inte krig skulle ha brutit ut). Före mandatperiodens slut hade man spekulerat om landets framtid och konflikten mellan judar och araber hade eskalerat under de senaste årtiondena på grund av omfattande judisk invandring. På grund av händelserna i Europa under andra världskriget, det vill säga judeförintelsen i Nazityskland där ca 6 miljoner judar dog, tog en del judar sin tillflykt från krigsdrabbade Europa till exempelvis USA eller Palestina. Judeförintelsen i Europa påverkade säkerligen Förenta Nationerna som efter andra världskriget röstade för att judarna i Palestina skulle ha rätt till en egen judisk stat. Både USA och Sovjetunionen godkände detta förslag. Arabförbundets medlemsländer röstade emot detta förslag. Enligt FN:s förslag skulle Palestina fördelas itu i en judisk stat och en arabisk stat med