METALOG OM DOKTORANDENS HISTORIA (Renskrivet i datorn 091101 - ursprungligen skrivet hösten 1988 (se parentesen sist); minns att jag uppförde den inför mamma och syster, som jag inte vet om de fullt ut kunde uppskatta - man måste kanske ha varit doktorand själv för att känna igen sig. Idé vid renskrivandet: skulle man kunna göra något liknande om hela karriären? Scenanvisningarna och indelningen i scener har jag skrivit nu.) Personer: Doktoranden Omvärlden Slumpens skördar En lärare Institutionsstyrelsen Professorn Kollegorna Handledaren Myndigheterna Boktryckarn Familjen Scenanvisningar Slumpens skördar spelas gärna av ett litet barn Omvärldens repliker kan skrivas på plakat och visas upp i stället för att läsas högt SCEN 1 Doktoranden: Jag vill bli vis. Omvärlden: Så dumt. Det går inte. Doktoranden: Jag vill bli vis. Familjen: Det är klart du ska. Du kan. Slumpens skördar: Antropologin finns. Doktoranden: Jag tror att antropologin kan vara en väg till visdom. En lärare (pedagogiskt uppmuntrande): Det tror jag också. Doktoranden (jublande): Nu vet jag vad jag vill bli när jag blir stor! Antropolog! SCEN 2 Institutionsstyrelsen: Välkommen till forskarutbildningen! Doktoranden: Vad gör jag nu då? Professorn: Varsågod, en bunt litteraturlistor, à 5 poäng och cirka 20 sidor styck. 1
Doktoranden (stammande). Jaha... Kollegor: Ta det lugnt. Vi har alla varit nybörjare. SCEN 3 Doktoranden: Nu har jag läst lite mer och vet lite mer. Hör här... Kollegor: Det är så mycket att läsa, man hinner inte.. Professorn: Jaså, har du inte fått någon handledare utsedd, mjaha... hum, då får vi väl se till det. (Utser handledare.) Doktoranden: Nu vill jag diskutera! Men jag törs inte, det är så konstig stämning. Kollegorna: Ta det lugnt. Så är det för alla. Det beror på konkurrensen. Det var bättre förr. SCEN 4 Doktoranden: Varsågoda! En bunt papers à 5 poäng och 25-30 sidor styck! Handledaren: Godkänt. Doktoranden: Jaha... SCEN 5 Kollegorna: Var skall du göra fältarbete då? Doktoranden: Jo, jag har funderat på ditten och datten av datten och ditten skäl. Kollegorna: Du gör det så svårt för dig! Det blir nog bra! SCEN 6 Doktoranden: Nu skall jag ut i fält! Kollegorna: Lycka till! Handledaren: Vet du hur du skall bära dig åt nu då? SCEN 7 Doktoranden (i brev hem): Det är kul i fält men ganska förvirrande också. Kan någon skriva? Kollegorna: Så var det för alla. SCEN 8 Doktoranden: Hej igen. Kollegorna: Välkommen! Hur hade du det? Blev du sjuk? 2
Doktoranden: Här har jag lite trevande anteckningar, vad tycks? Handledaren: Svårt att uttala sig om trevande fältanteckningar. Doktoranden: Det blev ont om tid på slutet i fält. Kollegorna: Oroa dig inte för det, så var det för alla. Doktoranden: Och nu vet jag inte riktigt var jag skall börja... Kollegorna: Just det, så är det för alla. Det är svårt det här. SCEN 9 Doktoranden: Kanske borde jag låta materialet ligga till sig ett tag. Jag skulle i stället kunna... Professorn (avbryter): Du skall skriva avhandling! Doktoranden: Jaha. Men jag måste försörja mig också. Familjen: Mamma! Kollegorna: Nu ser du! Det är det som är problemet. Nog kan vi skriva, men vi hinner inte, för vi måste försörja oss. Så är det! SCEN 10 Doktoranden (ytterst nervös): Kära kollegor! Här har jag ett litet paper att läsa upp på konferens utomlands! Omvärlden: Jaha. Kollegorna hemma: SCEN 11 Doktoranden: Min handledare har tagit tjänstledigt. Professorn: Jaså, det var ju besvärligt. Ja, då får jag väl åta mig det själv då. Fast jag inte har tid. Doktoranden (ödmjukt): Tack så väldigt mycket. SCEN 12 Myndigheterna: Varsågod! Utbildningsbidrag! Doktoranden: Hurra!!! Kollegorna: Man förstår inte vart de där fyra åren tog vägen. De bara rinner iväg, så är det för alla. Doktoranden: Ja, jag känner det. Det är så svårt att tänka... 3
Kollegorna: Oroa dig inte. Var inte så ambitiös. Doktoranden: Men jag vill tänka! SCEN 13 Professorn: Ja, detta är ju intressant. Men det är svårt att ta ställning utifrån så lite. Doktoranden: Inget problem! Här kommer mera! Professorn: Jag har inte tid just nu. Hör av dig när du har något mera färdigt. SCEN 14 Doktoranden: Nu är jag nästan alldeles färdig. Professorn: Oj då! Nu hinner jag inte läsa! Doktoranden: Nu är utbildningsbidraget slut. Kollegorna: Väkommen till klubben! Du blev inte heller färdig i tid! SCEN 15 Professorn: Nu har jag läst. Mycket intressant. Men det duger inte. Skriv om alltihop, med annan stil och andra teorier. Fast börja inte från början. Doktoranden: Jag önskar jag hade fått hjälp tidigare! Kollegorna: Så är det för alla. Handledningen fungerar inte. SCEN 16 Doktoranden: Kära seminariedeltagare. Vill ni höra lite lösa idéer fast jag inte vet vart de kan leda? Kollegorna: Man förstår inte vart du vill komma. Doktoranden: Jaså inte. Ja, då tänker jag väl vidare på egen hand då. Omvärlden: Vetenskap är kollektivt tänkande. Kollegorna: Suck. Vi har det inte lätt. SCEN 17 Doktoranden: Nu har jag skrivit om. Nu är det inte roligt längre. Nu får det vara så här, vare sig det är bra eller dåligt. Professorn: Jag läser. Doktoranden: Vad tycker du? 4
Professorn: Hum-hum. Doktoranden: Jag förstår inte. Kollegorna: Så är det för alla. Doktoranden: Kan det godkännas åtminstone? Professorn (förvånat): Ja, men det är väl klart för länge sen! Doktoranden: Jaså. SCEN 18 Boktryckarn: Det här duger inte. Doktoranden: Hjälp! Kollegorna och professorn: Vi undsätter dig! Var så god! (det kommer lite hjälp med layout och gratis kopiering.) Doktoranden: Jag tror jag kollapsar. Kollegorna: Så är det för alla. SCEN 19 Boktryckarn: Varsågod - DIN BOK! Doktoranden: Hjälp! Jag flyger! Det var ju roligt! Kollegorna, familjen och omvärlden: Grattis! Grattis! Grattis! Doktoranden (för sig själv, avsides): Men är jag vis nu? (Skrivet i tre omgångar, oktober 1987, mars 1988 och 881210. Bör spelas ganska monotont, som om man läste innantill, men med långsamma tydliga repliker, betoning på varje ord.) 5