ARVIN GHASEMI FEED-IN-TARIFFS FÖR SOLCELLER FEED-IN-TARIFFS FOR SOLAR CELLS

ARVIN GHASEMI FEED-IN-TARIFFS FÖR SOLCELLER ett europeiskt perspektiv applicerat på Sverige FEED-IN-TARIFFS FOR SOLAR CELLS A European perspective applied to Sweden Handledare: Joseph Strahl Examinator: Kjell Mårtensson MV109A Urbana studier VT 2013 Miljövetenskap III C-uppsats

SAMMANDRAG Denna studie granskar tre länder; Tyskland, Spanien och Danmark, som använt feed-in-tariffs (FIT) under en längre tid för att främja elproduktion från solceller. Granskningen omfattar hur användningen sett ut och förändrats, samt om det resulterat i en ökning av solceller. I granskningen ingår också en genomgång av det nuvarande stödsystemet för solceller i Sverige, huruvida det främjat industrin för solceller och om FIT:s skulle kunna användas i Sverige. Granskningens resultat visar att det är svårt att härleda användningen av en viss sorts stödsystem till en ökning av solceller, då det ofta är många olika incitament som används samtidigt. Dessutom kan utformningen av FIT:s skilja sig så mycket att bara användningen av FIT inte garanterar att mängden solceller kommer öka. För att FIT:s ska kunna användas för att främja solcellskapaciteten måste tariffen vara relativt hög, jämfört med exempelvis vindkraft, samt reformeras allteftersom för att hantera de problem som dyker upp på vägen. I Sverige, som sedan 2003 använt elcertifikat och ett investeringsstöd (sedan 2005), har ingen stor ökning av solcellskapaciteten skett jämfört med de andra länderna. Teoretiskt sett kan FIT:s användas i Sverige, men det kräver politisk beslutsamhet, och att en justering av elcertifikatssystemet skulle vara mindre komplicerad. Nyckelord: feed-in-tariff, solcell, PV, FIT, Sverige Abstract This study analyses three cases where feed-in-tariffs (FIT) have been used, and whether it resulted in an increase of solar cells (PV). The cases were Germany, Spain and Denmark and the examination of these cases included how the use of FIT: s have appeared and changed. Then the current Swedish support system for PV was studied, to see whether the promotion has been successful, and lastly if an FIT-system could be brought into place in Sweden. The results showed that, firstly, it will be hard to trace the use of just one incentive to an increase of PV-installations since most often many incentives are used at once. Secondly, the design of a FIT-system can differ so much that the sole use of FIT: s doesn t guarantee that PV will grow. For there to be a rise in PV, the tariff must be set relatively high, compared to wind power, and continuously reformed as new problems arise along the way. In Sweden, which since 2003 have used green certificates and an investment aid (since 2005), no significant increase of PV has occurred compared to the other countries. The discussion showed that even though a FIT-system theoretically can be used in Sweden it demands political determination, and that an adjustment or reformation of the certificate system would be less complicated. Keywords: feed-in-tariff, solar cell, PV, FIT, Sweden 2

Förord Jag skulle vilja passa på att tacka de som hjälpt mig med min uppsats. Tack till min handledare Joe Strahl, universitetsadjunkt på Urbana Studier vid Malmö Högskola och Lena Eriksson, projektledare på Miljöförvaltningen i Malmö som lett mig på rätt väg. Tack också till Roland Zinkernagel, EU-koordinator på Miljöförvaltningen i Malmö och Alvar Palm, doktorand i miljöekonomi vid Lunds Universitet, som tillförde intressanta perspektiv i diskussionen om solceller. 3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammandrag... 2 Förkortningar... 6 1. Inledning... 7 1.1. Syfte... 8 1.2. Frågeställningar... 8 1.3. Disposition... 8 2. Att granska Feed-in-tariffs... 9 2.1. Undersökningsmetod... 9 2.2. Material... 10 2.3. Fall... 10 2.4. Att jämföra fallen... 11 3. Varför investera i Solceller?... 13 3.1. Energi från solen... 13 3.1.1. Solteknik... 14 3.1.2. Brister hos solceller... 14 3.1.3. Geografisk potential hos solcellstekniken... 15 4. Teoretisk förankring... 17 4.1. Miljöns funktioner... 17 4.2. styrmedel och dess användning... 18 4.2.1. Kategorisering av styrmedel... 18 4.2.2. Problem med styrmedel... 19 4.3. Vad är feed-in-tariffs?... 20 4.3.1. Feed-in-tariffs i ett styrmedelsperspektiv... 21 5. Granskning av studiens fall... 22 5.1. Tyskland... 22 5.1.1. The Feed-in-law... 22 5.1.2. Renewable Energy Sources Act... 23 5.2. Spanien... 24 5.2.1. RD 2818:s design och uppbyggnad... 25 5.2.2. Reformering av RD2818 till RD436 och RD661... 26 5.2.3. Effekterna av lagarna... 27 5.3. Danmark... 28 5.4. Sverige... 30 5.4.1. Från oljekrisen till idag... 30 4

5.4.2. Dagens situation för solceller... 32 5.4.3. Elcertifikatsystemet... 33 6. Jämförelse & Diskussion... 34 6.1. Att jämföra statistik... 34 6.2. Synen på kärnkraft... 34 6.3. Har ländernas FIT-system ökat solcellskapaciteten?... 35 6.3.1. Tyskland... 35 6.3.2. Spanien... 35 6.3.3. Danmark... 35 6.3.4. Sverige... 35 6.3.5. Faktorer som påverkat ländernas framgång... 36 6.4. Skulle FIT:s kunna användas i Sverige?... 38 6.4.1. Politisk stabilitet & intressegrupper... 38 6.4.2. Politiskt omöjligt?... 39 7. Slutsats... 41 Källförteckning:... 43 5

FÖRKORTNINGAR IEA = International Energy Agency PVPS = Photovoltaic Power System Programme FIT = Feed-in-tariffs PV = Photovoltaic RES = Renewable energy sources EFL = Electric feed law RESA = Renewable energy sources act RES-E = Renewable energy sources electricity TGC = tradeable green certificates Enhet Symbol Betydelse Kilowatt kw 10 3 watt = 1 000 watt Megawatt MW 10 6 watt = 1 000 kilowatt Gigawatt GW 10 9 watt = 1 000 megawatt Terawatt TW 10 12 watt = 1 000 gigawatt 6

1. INLEDNING På grund av de negativa konsekvenser som följer en storskalig användning av fossila bränslen görs nu satsningar för att öka andelen förnyelsebara energikällor. Utöver utmaningen att övergå till förnyelsebara energikällor förväntas även världens energiefterfrågan att öka med 60 % från 2002 2030, vilket ställer ännu högre krav på framtidens energilösningar (Solangi, 2011 s. 2150). Dagens moderniserade värld är, trots att lång tid har gått sedan den västerländska industrialiseringen, fortfarande driven av fossila energislag. Även om de förnyelsebara källorna ökar i användning ser det inte ut som att någon betydande övergång håller på att ske. De fossila energityperna har istället ökat med 33 gånger mer än de förnyelsebara under 1980-2006 (Bonnedahl 2012 s.31). Som figur 1 visar har världens konsumtion ökat stadigt, förutom under finanskrisen 2009, med olja som den största andelen, som 2011 stod för 33,1 % (IAE, 2012 s. 6). Marknadsandelen som kol står för under 2011, 30,3 %, är den högsta sedan 1969. Denna ökning i efterfråga och konsumtion kommer att försvåra övergången till förnyelsebara energikällor, och är en av anledningarna till att stödsystem används för att främja elproduktion från förnyelsebara energikällor. En stor mängd incitament och stödsystem har utvecklats för att främja el från förnyelsebara energikällor. Dessa inkluderar prislagar, kvoteringssystem, produktionssubventioner med flera. Vilka av dessa mekanismer som är de mest effektiva diskuteras livligt, framförallt när fler och fler länder Figur 1. Världens energiförsörjning i megaton kol-ekvivalenter från 1971 till 2010. Energikällor som visas är kol/torv, olja, naturgas, kärnkraft, vattenkraft och biobränslen/avfall och slutligen övrigt. *I övrigt ingår sol och vindkraft, geotermik etc. Ur IAE, 2012 s. 6. 7

undersöker sätt att främja elproduktion från förnyelsebara energikällor (Lipp, 2007 s. 5481). Två av de mest vanliga är feed-in-tariffs och certifikatsystem. Feed-in-tariffs, som kommer vara i centrum i denna uppsats, grundar sig att ge producenter ett långsiktigt kontrakt på att de kan sälja sin överflödsel till ett fast pris. Detta ökar säkerheten för investerare och producenter som inte producerar så stora mängder. Dessa används till många olika sorters energitekniker, men i denna studie kommer solceller vara i fokus. Solceller är en teknik där solens ljusenergi direkt omvandlas till elektricitet som kan förbrukas av producenten eller säljas vidare. 1.1. SYFTE Denna studie ska granska de incitament som används för att främja småskalig produktion från solceller. Fokus kommer ligga på det vanligaste incitamentet som tas upp i denna debatt; feedin-tariffs (FIT:s), vad det är och hur det kan användas. I denna studie kommer Tyskland, Spanien, Danmark att granskas för att se hur framgångsrikt FIT:s varit i de olika fallen och vilken effekt de haft för främjandet av solceller. Därefter kommer Sverige att granskas för att se vad läget är för förnyelsebar elproduktion, och hur stödsystemet ser ut. I diskussionen kommer fallen att användas till att se om FIT:s skulle kunna appliceras på Sverige. 1.2. FRÅGESTÄLLNINGAR o Hur har användningen av FIT:s för solceller sett ut i Tyskland, Spanien och Danmark? o Har användningen av FIT:s främjat en ökning av solceller i dessa länder? o Hur ser stödsystemet för solceller ut i Sverige nu? o Skulle FIT:s för solceller kunna användas i Sverige? 1.3. DISPOSITION Kapitel 2 kommer att ge en inblick i hur den vetenskapliga processen sett ut under studietiden samt hur urvalet av studier sett ut. I kapitel 3 beskrivs vad solceller är, dess fördelar och nackdelar samt dess potential geografiskt. Kapitel 4 ger en teoretisk bakgrund till resursanvändning, samt styrmedel som kan användas för att främja miljöteknik. I kapitel 5 granskas de olika fallen och i kapitel 6 följer en diskussion av dessa. 8

2. ATT GRANSKA FEED-IN-TARIFFS När en studie genomförs är det en mängd variabler som ska beaktas för att granskningen ska gå den väg som forskaren vill. Först måste det tillvägagångssätt som ska användas för att framskaffa materialet väljas, så att studien får det material som behövs. Därefter måste forskaren fundera över vad materialet och granskningen ska leda till, det vill säga vilken sorts resultatform som önskas, så att förfaringssättet överensstämmer med den önskade resultatformen. När materialet införskaffats ska det analyseras och bearbetas, vilket gör att ett resultat formas. 2.1. UNDERSÖKNINGSMETOD Den tolkning som forskaren gör är omöjlig att frigöra sig ifrån, och bör ses som något som är naturligt i forskningsprocessen (Holme & Solvang, 1997 s.95, Silverman, 2010 s.45). Samtidigt är det viktigt att påpeka hur viktig källkritik är inom ett ämne som förnyelsebar energi. En fara är att resultatet kan bli så som forskaren önskar, vilket går emot den oberoende forskningens grundprinciper. I sådana fall kan det vara önskvärt att granska vem som finansierat studien, för att se om det finns kolliderande intressen, som exempelvis med forskning kring röknings positiva hälsoeffekter som sponsrades av cigarett-tillverkare under 1900-talet. Finns det ett intresse bakom studien att få användningen av kol att se positiv ut i ett energisammanhang kommer inte förnyelsebara energikällor att kunna granskas på ett objektivt sätt. Denna studie är inte ett samarbete med något företag utan har varit fristående, med undantag för ett avlägset samarbete med Malmö Stad. Denna studie var i början tänkt att rikta sig till Malmö Stad snarare än till Sverige, något som senare visade sig vara för komplicerat. Samarbetet med Malmö stad sträckte sig dock enbart till möte med två tjänstemän vid Miljöförvaltningen i Malmö, Lena Eriksson och Roland Zinkernagel. Dessa möten användes inte som intervjuer och därigenom som resultat, utan endast som tankestartare och som källor för intressanta perspektiv. Studiens granskning bygger på kvalitativ induktion, vilket innebär att, istället för att försöka få reda på om en specifik hypotes är sann eller falsk, att forskaren försöker svara på en eller flera frågor med hjälp av olika fall (6 P & Bellamy, 2012 s.76-77). Detta går ut på att jag har valt mitt problemområde, format mina forskningsfrågor och mitt syfte, genom att granska en stor mängd studier. Därefter har diskussioner med min handledare fått mig att justera min problemställning, och även lett in mig på relevanta sidospår som tillför djup i uppsatsen. Då börjar sammanställningen av det material jag samlat ihop, och analysen kan påbörjas. 9

2.2. MATERIAL Eftersom litteratursökning är den vetenskapliga tekniken i uppsatsen är det viktigt att mycket tid läggs på att hitta användbart material. I min sökning har jag använt Google Scholar mycket, då det är en omfattande databas, som innehåller många artiklar från tidsskrifter som är användbara, exempelvis Energy Policy. Generellt sett finns det väldigt mycket forskning som rör solceller, vilket gör det lättare att hitta artiklar, men samtidigt mer tidskrävande att söka och läsa igenom materialet. Vad gäller Tyskland finns det en stor mängd artiklar som beskriver utvecklingen, då de varit ledande i både solceller och vindkraft. Det finns även mycket forskning som behandlar Danmark och Sverige. Spaniens FIT-system och dess efterverkningar har dock inte granskats lika omfattande som de andra, vilket gör att jag tvingats förlita mig på ett fåtal studier. För att undvika studier som inte håller vetenskaplig kvalitet har jag främst använt artiklar från vetenskapliga tidskrifter samt studier som tidigare vetenskapliga artikelförfattare använt. Utöver detta har några artiklar och rapporter använts från organisationer och myndigheter som IEA PVPS (International Energy Agency, Photovoltaic Power System Programme) och Energimyndigheten i Sverige. 2.3. FALL Meningen med en fallstudie är att granska ett händelseförlopp på en viss nivå, eller en viss del av ett stort förlopp, för att beskriva detta mer eller mindre detaljerat (Ejvegård, 2003 s.33). En av fördelarna med ett sådant tillvägagångssätt är att författaren kan ge läsaren en uppfattning om ett visst händelseförlopp utan att behöva ge information om hela händelsen. De fall som valts ut för granskning i denna studie har valts efter noga övervägande och analys av befintlig forskning inom området. Sverige är det fall som ligger till grund för studien och har därför en naturlig plats i den. Tyskland och Spanien är två av de största aktörerna inom solenergi och är två självklara fall i denna studie. Danmark är ett land som inte satsat stort på solceller, vilket gör att de vanligtvis faller ur studier av denna inriktning, men jag anser att det ändå är ett relevant fall av två anledningar. För det första kommer de andra fallen som valts ut att jämföras med Sverige och då är det intressant ha med ett som delar flera likheter med Sverige, såsom geografisk plats 1 och politiskt klimat. För det andra är de stora förändringar som skett inom Danmarks energipolitik, då de skiftade från FIT:s till elcertifikat, intressanta att analysera ur ett styrmedelsperspektiv. En sådan analys kan visa hur stor påverkan styrmedlen har och hur samhället påverkas när de förändras. 1 Se sida 12 om geografisk potential. 10

2.4. ATT JÄMFÖRA FALLEN För att kunna dra slutsatser från flera fall när det gäller politik, krävs det att de kan jämföras på ett adekvat sätt (6 P & Bellamy, 2012 s.119-120). En sådan jämförelse kräver att fallen är lika till den grad att variabler i de olika fallen kan omvandlas så att de är förenliga med varandra. En del i detta är att enheterna i de länder som granskas behöver vara lika till den grad att de kan jämföras på ett hållbart sätt. Dessa enheter består i denna studie, som granskat användningen av FIT:s för att främja solceller, av kwh, /kwh et cetera, som är naturligt enkla att jämföra. Ejvegård påpekar att följande bör beaktas vid användning av komparation (2003 s.41): o Jämförelsen måste utgå från enheter som går att jämföra. o Före jämförelsen måste de företeelser som ska jämföras generaliseras. o En meningsfull jämförelse kräver en enhetsomvandling (exempelvis valuta). o Såväl likheter som olikheter ska beskrivas i jämförelsen. Denna studie har beaktat dessa punkter vid jämförelser av de olika fallen för att undvika att felaktiga slutsatser dras och att resultatet korrumperas. När de fyra länderna har granskats individuellt kan de jämföras med varandra och skillnader kan påpekas. Delar av jämförelsen och diskussionen har sitt ursprung i samtal med Roland Zinkernagel, EU-kordinator på Malmö miljöförvaltning, samt Alvar Palm, doktorand vid Lunds Universitet. Dessa personer har dock inte agerat källor i denna i uppsatsen utan har endast utfrågats för att få nya perspektiv och problemvinklar av ämnet. När jag jämfört de olika länderna har jag utgått från de punkter som studien fokuserar på, det vill säga; användningen och spridningen av solceller, användningen av feed-in-tariffs, dess design och effektivitet i att främja solceller samt andra påverkande faktorer. Därefter har jag försökt hitta punkter där länderna skiljs åt eller valt olika strategier. Användningen och spridningen av solceller syftar oftast till ökning i kapacitet och vad som stimulerat denna. Vad gäller användningen av FIT:s är de olika designdetaljerna intressanta, exempelvis hur länge kontrakten mellan producent och elbolag gäller, eller till vilket pris producenterna säljer till elbolagen. Effektiviteten hos FIT:s gestaltas ofta av skillnader i solcellskapacitet. De andra påverkande faktorerna som jag tittar på i jämförelsen utgår från figur 16, faktorer som påverkar utveckling av förnyelsebar energi, hur de sett ut och skiljt sig i de olika länderna. Bland dessa finns exempelvis synen på och tillgången till kärnkraft, något som visat sig skilja 11

mycket i de olika länderna. Dessa faktorer ger mig en övergripande bild av vad som kan ha påverkat tillväxten av solceller i de olika länderna. 12

3. VARFÖR INVESTERA I SOLCELLER? I denna del kommer först de fördelar och nackdelar som solteknik innehar att granskas, därefter avhandlas geografisk potential för solceller. 3.1. ENERGI FRÅN SOLEN Solen är en källa till enorma mängder energi som vi skulle kunna ta del av utan att många av de problem som generellt kopplas till fossila energikällor skulle förvärras. Ett av dessa problem är global uppvärmning (Wright & Boorse 2011). Ökande priser, knapphet och förvärrade miljökonsekvenser hos fossila bränslen gör att alternativ till dem granskas, där solenergi växer i andel för varje år. Trots att tekniken växer i omfattning är andelen levererad solenergi mycket liten i förhållande till de fossila energikällorna. År 2011 bestod under 1 % av jordens totala Figur 2. Global solcells-produktion 2000-2011 i MWp. Ur Barométre Photovoltaique, 2012 s.124. levererade el av elektricitet från solceller (Solangri et al, 2011 s.2150). Detta beror troligen på det höga investeringspris som solteknik traditionellt haft och förknippats med, som har gjort tekniken till en av de dyraste förnyelsebara källorna. Undersökningar har dock visat att det inte bara finns stora miljöförtjänster med solceller utan att det även finns potential till en stor energiproduktion (Suri et al, 2007). De positiva effekter som elproduktion från solteknik leder till är att (Tsoutsos et al, 2005 s.289): o Utsläpp av växthusgaser, giftiga gaser och partiklar minskar o Vattenkvaliteten förbättras o Antalet elledningar minskar o Skadad mark eller oanvändbara ytor kan utnyttjas Vidare ser Tsoutsos et al även några socio-politiska fördelar med elproduktion från solteknik (Ibid): o Ökning i lokal eller nationell energi-självständighet 13

o Ökad mångfald och säkerhet i energisystemets tillgång o Accelererande elektrifiering av utvecklingsländer 3.1.1. SOLTEKNIK Inom teknik som används till att omvandla solenergi till en användbar energi finns två underkategorier: solfångare och solceller eller fotovoltaik. Solfångare är designade för att ta emot solens värme och använda den till uppvärmning av lokaler eller vatten, det vill säga ingen el utvinns ur den. För solceller eller fotovoltaik, omvandlas istället solenergin direkt till elektricitet, som kan användas i en mångfald av scenarier (Haas, 2000 s.32). Generellt kallas denna teknik för PV, från engelskans photovoltaic. 3.1.2. BRISTER HOS SOLCELLER Även om solcelltekniken är en teknologi med stor potential och möjlighet att angripa några av de större miljöproblem som yttrar sig idag, finns det självklart även negativa sidor. Dessa brister kan göra framväxten långsam och stoppa mognad av en teknik som gör den socialt tillgänglig och ekonomiskt försvarbar. Solceller kräver en viss fysisk yta, vilket gör att om det är en markinstallation, måste marken som ska användas vara lämplig så att installationen inte påverkar omgivningen negativt. Om det är en tak-baserad installation måste huset anpassas för solceller, då det ofta är en viss vinkel som eftersträvas i installationen (Tsoutsos et al, 2005 s.293). Om inte detta är möjligt måste speciella ställningar för solcells-installationen byggas. Ett annat problem, som inte bara gäller solceller, är när elproduktionen inte är konstant utan fluktuerar av någon anledning. Som med många förnyelsebara energikällor, exempelvis sol och vind, beror detta på att energiproduktionen från källan inte är konstant, då solen inte skiner jämt eller att det inte blåser jämt. För solceller innebär detta att ingen el kan produceras när solen gått ner, när det är för molnigt eller när solstrålarnas intensitet är för låg. Anledningen till att det är ett problem är för att elbolagen vill ha ett konstant flöde av elektricitet, från källor som kan tas i drift när som helst. Dessutom vill de kunna beräkna, och veta, exakt hur mycket elektricitet som kommer att produceras i förväg. Båda dessa punkter räknas som brister hos solceller. Sätt att kringgå denna problematik är att satsa på el från en mängd olika sorters förnyelsebara energikällor som kompletterar varandra, så att en mer heltäckande elproduktion är möjlig, hela året. I dagstidningar 2 skrivs att europeiska länders 2 http://www.svd.se/naringsliv/europas-energisystem-infor-stora-forandringar_6238276.svd Sökdatum: 14/5-13 14

satsningar på elproduktion från förnyelsebara energikällor skapar problem för kraftnät som fördelar elektricitet mellan konsumenter. Dessa brister i kraftnät är nödvändiga att ta itu med för att en stor ökning av produktion från småskaliga aktörer, mikroproducenter, ska vara möjlig, och är en del av en framgångsrik satsning på förnyelsebar elproduktion. En annan viktig punkt här är lagring av energi från solceller som än så länge varit komplicerat, men som ser ut att vara på uppgång. En ny subvention i Tyskland som hjälper mikroproducenter att lagra sin elektricitet från solceller, tros komma att förstora marknaden för lagring av el från solteknik exponentiellt de närmaste fem åren 3. En sådan ökning skulle troligtvis stimulera ökningen av solceller ännu mer samt stabilisera elnätet, som kommer att behöva vara mer flexibelt. 3.1.3. GEOGRAFISK POTENTIAL HOS SOLCELLSTEKNIKEN Utöver den problematik som finns i att elproduktion från solceller fluktuerar efter när solen skiner, finns även problematik kopplad till intensiteten i solens strålar. För att veta vad solceller har för möjlighet att ersätta fossila energikällor måste det granskas vilken potential solceller har geografiskt sett. Tyskland och Danmark, som valts ut som fall, ligger i mellersta och norra Europa, med en ganska låg solpotential jämfört med Spanien som är bland de länder som har mest potential i Europa (Suri et al, 2007 s.1295). Jämförs dessa med Sverige, utifrån figur 4, kan det sägas att större delen av Sverige har lika mycket potential för solcellsproduktion som större delen av Tyskland och hela Danmark. Sverige har självklart mycket lägre potential än Spanien, men kan alltså definitivt jämföras med den i norra och centrala Tyskland vid modulinstallation i optimal vinkel 4. 3 http://www.pv-magazine.com/news/details/beitrag/pv-storage-market-to-reap-19-billion-by- 2017_100011054/#axzz2TGkdjKdL Sökdatum: 14/5-13 4 Eftersom solen inte ligger rakt ovanför dessa länder finns det mycket att tjäna på att vinkla solcellsinstallationen så att en så hög mängd solstrålar som möjligt träffar. Denna vinkel är annorlunda för var installationen befinner sig i förhållande till ekvatorn. 15

Figur 3. Årlig sammanlagd mängd elektricitet genererat från en 1 kw p -anläggning med moduler i optimal vinkel. Ur Suri et al, 2007 s.1298. 16

4. TEORETISK FÖRANKRING I detta kapitel tas först de funktioner som miljön bistår med för människan upp, därefter förklaras styrmedel och dess användning, för att sluta med en beskrivning av FIT:s och vilken sorts styrmedel som det är. 4.1. MILJÖNS FUNKTIONER För att få reda på varför vi behöver förnya våra energisystem och övergå till de energikällor som ej är begränsade i mängd, från de som är det, måste vi förstå varför de utsläpp som tvingar oss att ändra miljökällor skett. Enligt Hannigan förklaras grundorsaken till miljöförstöring bäst av Catton & Dunlaps modell (Figur 4) över de tre konkurrerande funktioner som miljön bistår med för människan: som resursdepå, levnadsareal och avfallsdeponi (Hannigan, 1995 s.18). Som resursdepå används jorden för att få tillgång till resurser som människan behöver för att överleva, och dessa resurser kan överutnyttjas. Levnadsareal möjliggör plats för det vardagliga livet och det som samhället kräver, och leder till överbefolkning om den överutnyttjas. Det kan även skapas konflikter om samhällen använder eller förstör varandras levnadsareal. Som avfallsdeponi blir jorden en papperskorg för människan och alla hennes biprodukter och sopor, vilket om det överutnyttjas kan leda till hälsoproblem eller att ekosystembalansen rubbas. Dessa tre funktioner påverkar och begränsar ofta varandra, som när en sopdeponi placeras i närheten av en boplats. Deponin gör platsen olämplig att bo på samtidigt som det Figur 4. Miljöns konkurrerande funktioner. Ur Dunlap & Catton 2002. blir omöjligt att utnyttja marken till exempelvis odling. Catton & Dunlaps modell är intressant att diskutera ur ett energiperspektiv. Kol, olja och andra fossila energibärare är resurser som igår i miljöns resursdepå. När dessa överutnyttjas skapas brist på dem, och miljön påverkas av utsläppen, precis som vi också kan. Energi från förnyelsebara källor såsom sol, vind och vatten är en inte en del av miljöns resursdepå på samma sätt, utan kräver istället en del av den levnadsareal som vi använder jorden som. Vindkraftverk kräver plats som skulle kunna användas till annat, vilket innebär att ett överutnyttjande av sådana energikällor leder till trängsel och konflikter mellan grupper om plats. 17

4.2. STYRMEDEL OCH DESS ANVÄNDNING Det finns styrmedel som används för att minska användningen av en teknik och så finns det styrmedel som används för att införa eller öka användningen av denna. Dessa två kategorier brukar delas in i administrativa och ekonomiska (Phil, 2007 s. 63-66). Administrativa styrmedel innebär att myndigheten sätter direkta gränser och regler för hur mycket av ett ämne som får användas eller hur en tillgång får användas. Ett sådant styrmedel används främst vid reglering av utsläpp eller användning av miljöfarliga ämnen, men kan även gälla specifika geografiska platser eller tekniker. Ekonomiska styrmedel används istället för att påverka marknaden och exempelvis minska efterfrågan av ett miljöfarligt ämne. Det kan visa sig i form av en miljöskatt eller avgift (används här synonymt), då en extra kostnad tillkommer vid köp av varan. Det motsatta kallas för subvention, då en köpare får betalt för att köpa något, vilket resulterar i att varan blir billigare. Den fundamentala skillnaden mellan administrativa och ekonomiska styrmedel är huruvida staten direkt vill förändra valmöjligheterna genom att förbjuda viss teknik (administrativa) eller vill påverka marknadsklimatet (ekonomiska) för en viss teknik och på så sätt indirekt påverka de val som görs (Ibid s.67). När det gäller solceller i staden så är de styrmedel som används för att öka användningen av en teknik mest intressant, där bland annat subventioner faller in. 4.2.1. KATEGORISERING AV STYRMEDEL För att få en uppfattning över vilka styrmedel som är aktuella vid främjandet av solceller, är en kategorisering av sådana intressant. Även om inte alla styrmedel i följande kategoriseringar används för att direkt stärka soltekniks plats på marknaden, är det viktigt att även granska andra styrmedel, som ofta används för att förändra förhållandet mellan förnyelsebara energikällor och fossila. Kibert (2002) delar upp de styrmedel som kan användas för att minska människans ohållbara livsstil i fem kategorier; regulatoriska, ekonomiska, information/kommunikativa, frivilliga och forskningsrelaterade (Kibert, 2002 s.388). Regulatoriska innefattar teknologisk standard, det vill säga en obligatorisk standard för specifika tekniker eller processer för att förebygga miljöproblem. Som ett exempel på detta är utfasningen av traditionella glödlampor intressant. På grund av den traditionella glödlampans ineffektivitet fasar EU ut alla sorters glödlampor till förmån för mer effektiva tekniker (Energimyndigheten, 2013). Regulatoriska styrmedel innefattar även resultatbaserad standard, genom problem som måste lösas eller mål som måste nås, med fokus på resultatet eller utfallet. Detta är nära besläktat med det som traditionellt 18

kallas för administrativa styrmedel genom att det är staten eller myndigheter som sätter gränser eller standarder (Phil 2007 s. 63-66). Kibert ser utsläppsskatter och avgifter och även subventioner som ekonomiska styrmedel, vilket betyder att han delar den syn som tidigare beskrivits (Kibert 2002, s.388). Kommunikativa och informationsrelaterade styrmedel och verktyg innebär de sätt som teknikens egenskaper, fördelar eller nackdelar kommuniceras ut till allmänheten. Frivilliga verktyg innefattar de överenskommelser, miljöpolicys och samarbeten som skapas för att minska miljöpåverkan utan statens inverkan, mellan företag, individer eller inom företag. Kiberts sista kategori, forsknings och utvecklingsverktyg, bygger på satsningar på forskning inom den privata sektorn, samt samarbete med denna. Denna kategorisering involverar styrmedel som myndigheter, företag och privatpersoner kan ta del av, vilket gör den till en bred och övergripande typologi. En annan kategorisering, som dock endast fokuserar på de incitament som staten kan använda, står Sawin för och delar in de i fem (2004 s.2); (1) regler som styr tillträde till markanden eller elnät, och skyldigheter kopplade till produktion eller köp, (2) ekonomiska incitament, (3) branschstandarder, tillstånds och byggnormer, (4) utbildning och informationsspridning, samt (5) intressenters delaktighet. Jämförs denna kategorisering med Kiberts, finns flera gemensamma incitament som: marknadsrelaterade, ekonomiska, branschstandarder et cetera (Kibert, 2002 s.388). Slutligen kategoriserar Stavins nationella styrmedel som kan användas för att motverka miljöproblem i två större grupper (Stavins 1997, tabell 2, s.5): (1) lednings-kontroll och frivilliga styrmedel, vilket innefattar effektivitetsstandarder, produkt- och ämnesförbud, samt frivilliga överenskommelser eller avtal. Den andra gruppen innefattar (2) marknadsbaserade styrmedel det vill säga; avgifter, skatt på fossila bränslen och handel med utsläppsrätter. Denna kategorisering fokuserar på hur staten kan påverka marknaden och de val som aktörer kan göra på marknaden, vilket gör att den är något mer begränsad än Kiberts eller Sawins typologier. 4.2.2. PROBLEM MED STYRMEDEL Trots att det finns en stor tilltro till de administrativa och regulatoriska styrmedlen, finns det problem med dessa metoder och hur de påverkar marknaden (Pihl, 2007 s.97). Ett av dessa problem är att, även om en utsläppsgräns finns, så påverkas inte de utsläpp som faller under gränserna, vilket gör att inte alla utsläpp regleras (Ibid s.80). Meningen med styrmedel kan 19

sägas vara att minska de externa effekter utsläpp skapar, vilka inte påverkas om utsläppen sker under satta gränser. Resultatet blir att gränsdragningar eller standarder inte får samma effekt som avgifter på utsläppen. Ett annat problem är att satta gränser minskar fördelarna för företag som minskar utsläppen ytterligare eller investerar i ny miljöteknik, eftersom de inte tjänar något på det (Stavins 1997 s.9). Skulle det istället vara en avgift på utsläppen skulle företaget tjäna på att minska utsläppen. Företag skulle även kanske tro att om de minskade sina utsläpp, skulle de gränsdragningar som redan finns bli striktare, vilket företaget inte heller skulle tjäna på. Även ekonomiska styrmedel som avgifter har sina brister, vet myndigheter verkligen att utsläppen minskar om priset ökar? Hur ska myndigheten veta hur stor avgift som krävs? Vad gäller den första frågan är det en av fördelarna med administrativa styrmedel, att utsläppsmängden är klar medan priset däremot inte är det (Pihl, 2007 s.86-87). Med ekonomiska gäller det motsatta, priset på utsläppen är tydligt medan mängden inte kan förutses. Den andra frågan tar upp storleken på avgiften, vilket brukar lösas med att myndigheten testar sig fram, och höjer om avgiften inte ger någon effekt (Ibid). Nackdelen med en sådan metod är att det antagligen tar tid innan rätt pris sätts, vilket leder till att miljöproblemen förvärras, och inte hanteras förens en balans mellan avgift och pris är nådd. 4.3. VAD ÄR FEED-IN-TARIFFS? Ett incentiv som varit starkt framträdande i solteknikens framväxt i Europa är det som kallas feed-in-tariffs (FIT)(Haas, 2000 s.19). FIT innebär att ett fast, garanterat pris per kwh sätts från kommunal eller statlig nivå, som energibolaget måste betala de privata producenter för den förnyelsebara energi som matas in i elnätet (Sijm, 2002 s.5). Detta system förutsätter att privata producenter kan sälja den överflödsel som inte används i hushållet till det allmänna elnätet. Även om det idag, i Sverige, ofta går att som mikroproducent sälja överflödsel till elbolag, är det inte ofta det är lönsamt. Av den anledningen, samt på grund av solcellers traditionellt sett höga pris, väljer många att inte investera i tekniken, i hopp om att inköpspriset kommer att minska eller att det ska bli lättare att sälja överflödsel i framtiden. FIT:s löser båda dessa problem genom att ett fast pris tillhandahålls, vilket innebär att det går att räkna ut om investeringen kommer löna sig eller inte, över ett långsiktigt perspektiv (Jacobsson & Lauber, 2004 s.264). Hur långsiktigt som det fasta priset erhålls ser annorlunda ut beroende på FIT-systemets design (del Rio & Gual, 2007 s. 995). För att kunna betala mikroproducenter för den el som förs in i elnätet kommer elbolaget att höja det generella elpriset för alla kunder. Höjningen kommer dock vara så liten att det kan diskuteras huruvida 20

det kommer att vara ett problem innan en stor del av marknaden använder sig av FIT:s. I vissa versioner av FIT-system så kompenseras investerare för det höga pris som en tidig investering innebär, genom att det fasta priset per kwh minskar allteftersom. Det innebär att det lönar sig mer desto tidigare investeringen sker. FIT:s för att främja solceller används över hela jorden och fanns i början av 2009 i 45 länder och 18 regioner eller provinser (Wiginton et al, 2010 s.348). 4.3.1. FEED-IN-TARIFFS I ETT STYRMEDELSPERSPEKTIV Baserat på de kategoriseringar som beskrivits tidigare räknas FIT:s som ett marknadsbaserat ekonomiskt styrmedel. Detta beror på att FIT:s, genom att säkerställa att förnyelsebar el kan säljas till ett bestämt pris, påverkar marknaden och de val som aktörer gör. Kan investerare beräkna hur mycket de kommer att tjäna på att producera en viss mängd förnyelsebar el kommer det att göra solceller till ett mer lönsamt projekt. FIT:s fungerar inte som ett administrativt styrmedel då användingen av dem inte innebär att några andra tekniker, såsom fossila, förbjuds eller ökar i pris, utan det är istället de förnyelsebara (de som erhåller tariffer) som blir billigare och mer attraktiva. Detta innebär att de fossila energikällornas pris ökar indirekt jämfört med de förnyelsebara. Många av de problem som gäller för ekonomiska styrmedel gäller även för FIT:s. Det är svårt för staten och myndigheter att veta hur mycket stöd, hur stor tariff, som en omogen teknik behöver för att kunna konkurrera rättvist med de fossila alternativen. Därför är det viktigt att se på vad andra länder har gjort och hur de utformat sina FIT-system, så att alla länder inte går i samma fälla och behöver testa sig fram. Kan vi lära oss från andra länder om vilka designdetaljer som är viktigast borde övergången till ett FIT-system inte vara så krävande, och en del av problematiken med sådana ekonomiska styrmedel kan minska. 21

5. GRANSKNING AV STUDIENS FALL I Europa är det flera länder som satsat på att främja solceller genom olika styrmedel och incitament, som visat sig mycket framgångsrika. I denna del kommer Tyskland, Spaniens, Danmarks och Sveriges satsningar på solcellsteknik granskas med en kort historisk tillbakablick på användningen av FIT:s. I Sveriges fall kommer istället en generell energihistorisk granskning att göras, där den moderna delen fokuserar på solceller. 5.1. TYSKLAND Tyskland är och har sedan 1990-talet varit den stora aktören inom användningen FIT:s för solceller och står med Spanien för ungefär 73 % av världsandelen av installationer (IEA PVPS, 2008 s. 6). I Tyskland påverkades energidiskussionen starkt av Tjernobyl-olyckan 1986, och den politiska ledningen var efter det i stort sett eniga om att avveckla kärnkraften (Jacobsson & Lauber, 2006 s.263). Därför satsades det, i slutet av 1980-talet, mycket på subventioner och kommunikationsprogram för att främja sol- och vindkraft (Lipp, 2007 s.5487). 5.1.1. THE FEED-IN-LAW Ett av lagförlagen som var avsett att förenkla övergången till förnyelsebara energikällor var The Feed-in-law, ibland kallad Electric Feed Law (EFL), som trädde i kraft 1991 (Sijm, 2002 s.7). Den använde FIT:s, där tariffen bestod av 90 % av vad som betalats ut det nästsista kalenderåret, vilket skulle sporra tidiga investeringar (Jacobsson & Lauber, 2006 s.264). Lagen skulle jämna ut prisskillnaden mellan förnyelsebara och fossila energikällor, samt skapa investeringsmöjligheter inom den förnyelsebara energiindustrin (Lipp, 2007 s.5488). Medan lagen inte var speciellt framgångsrik på att främja solceller, ökade vindkraftkapaciteten kraftigt, och dubblerades varje år mellan 1990 och 1995, vilket år 2000 gjorde Tyskland till världsledande inom vindkraft (Sijm 2002, s.7). Lagen var även effektiv på att skapa nätverk mellan vindturbinsleverantörer och komponentleverantörer, som var tvungna att anpassa turbinerna för de specifika beställarna (Jacobsson & Lauber, 2006 s.264-265). Trots denna framgång som EFL innebar för vindkraft ökade kritiken mot den under 90-talet, kritik som främst kom från elbolagen som underskattat lagens påverkan på marknaden (Lipp, 2007 s.5488). EFL ledde till minskad vinst för elbolagen och snabbt sjunkande elpriser sades förvränga prisfördelningen eftersom den främst stimulerade vindkraft i de norra, blåsiga delstaterna (ibid). Lagen kritiserades även på EU-nivå då den sortens FIT:s sågs som olämpliga subventioner som förvränger konkurrensen och inte var kompatibla med den 22

Total mängd installerad solcellsenergi i Tyskland (MW) 4500 4000 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 liberaliserade, fria marknad Figur 5. Egen sammanställning av data från IEA PVPS 2008. som EU sades vara (Sijm, 2002 s 8). Anklagelserna ledde dock inte till några fällande åtal. Den stora ökning i vindkraftskapacitet som EFL innebar förklaras med att tariffernas nivå (prismässigt) antingen var på en relativt hög nivå, som med vindkraft eller på en för låg nivå, som med solceller (Ibid, s.9). Baserat på denna kritik reformerades först EFL, för att sedan ersättas med Renewable Energy Sources Act (RESA) under 2000 (Jacobsson & Lauber, 2006 s.267). 5.1.2. RENEWABLE ENERGY SOURCES ACT RESA förlitade sig fortfarande på FIT men använde istället fasta priser över en 20-årsperiod, som var olika för; olika teknologier, storleken på produktionen och geografiska positioner (Lipp, 2007 s. 5488). Precis som i EFL minskade priset beroende på när investeringen skett för att kompensera för teknikens sociala tillgänglighet och pris, men istället för att priset minskade med 10% vilket visat sig vara för högt, sänktes det till ca 5 % (Jacobsson & Lauber, 2006 s. 268). Vissa av tarifferna sänktes, som för vattenbaserad vindkraft, medan de för solceller höjdes (Ibid). Generellt innebar lagen en större säkerhet för investerare då de hade möjlighet att få ett fast pris i 20-år och beräkna hur mycket som produktionen skulle inbringa. Även om lagen stundtals kritiserades innebar den lägre kostnader och en säkrare marknad för elbolagen (Sijm, 2002 s. 9.10). RESA innebar även stora förändringar för solceller och dess investeringspotential för producenter, då tariffen höjdes till 0,506 per kwh (från 0,0849 kwh 1991) för takbaserade solceller med en produktion upp till 5 MWp (Sijm, 2002 s.7, 23

Jacobsson & Lauber, 2006 s.268). RESA blev hyllat av miljörörelsen då den tar hänsyn till energikällors externa kostnader; Most of the social and ecological follow-up costs associated with conventional electricity generation are currently not borne by the operators of such installations but by the general public, the taxpayers and future generations. The Renewable Energy Sources Act merely reduces this competitive advantage. (Federal Ministry for the Environment, Nature Conservation and Nuclear Safety, 2000). Även om FIT-incitamenten i RESA hade en stor del i den framgång som explosionen av förnyelsebara energikällor i Tyskland innebar, kan dock inte hela förtjänsten tilldelas FIT. Under de närmaste decennierna har mängden forskning och utveckling i landets många universitet, ökat stort inom solcells-branschen vilket hjälpt till att främja användningen (Lipp, 2007 s.5488). Tyskland har även använt andra incentivsprogram som exempelvis 1000-roof-programme, ett program som via subventioner Figur 6. Visar ökningen av förnyelsebar energi (RES) i Tyskland från 1990 till 2010. PV = solceller. Ur Stentz, 2013. uppmuntrade privatpersoner att installera solceller på sina hustak (expanderades senare till 100,000-roof-programme)(Jacobsson & Lauber, 2006 s.266). 5.2. SPANIEN Spanien är även ett av de länder som brukar nämnas när det gäller FIT:s för att främja solceller. Detta för att Spanien sedan 1980-talet, trots olika politiska majoriteter, stadigt satsat på olika styrmedel och incitament för att främja förnyelsebara energikällor (del Rio & Gual, 2007 s.998). Bland dessa styrmedel och incitament har FIT:s varit det som satsats mest på, även om andra också använts (Ibid, s.999). Den första lagen som haft en roll i Spaniens FITsatsning är lag 82/1980, som trädde i kraft 1980 och gav ett stöd till förnyelsebara energikällor och energieffektivitet, främst för att minska beroendet av elimport (del Rió González, 2008 s.2918). 24

I Royal Decree 2366 (RD 2366) som introducerades 1994 sattes grundläggande villkor mellan mikroproducenter och energibolag, och kompletterades senare med Lag 54/97, som bland annat garanterade tillgång till elnätet för mikroproducenter (del Rio & Gual, 2007 s.998, Sjim, 2002 s.12). 1998 kom Royal Decree on Special Regime (RD 2818) för att nå ett mål som sattes upp nationellt, att 12 % av Spaniens energitillförsel skulle vara förnyelsebar till 2010 (Ibid). De effekter som RD 2818 hade på Spaniens marknad för förnyelsebara energikällor har tyvärr inte granskats i en stor mängd studier, vilket gör att detta avsnitt i huvudsak kommer att baseras på; An integrated assessment of the feed-in tariff system in Spain (del Río & Gual) från 2007, samt Ten years of renewable electricity policies in Spain: An analysis of successive feed-in tariff reforms (del Rió González) från 2008. 5.2.1. RD 2818:S DESIGN OCH UPPBYGGNAD RD2818, som blev en vändpunkt för Spaniens energipolitik, gav ett bredare stöd till olika förnyelsebara energikällor, även kraftvärme och energi från restprodukter (del Rio & Gual, 2007 s. 998). I den fick mikroproducenter välja mellan; (I) en fixerad premie som sätts och uppdateras årligen av staten baserat på marknadens genomsnittliga elpris, som adderas med det totala marknadspriset eller (II) ett fixerat totalpris som också justeras årligen, så investerare kan räkna ut hur mycket som de kan tjäna (Ibid). Dessa priser och premier betalades i slutändan av slutkonsumenten, det vill säga användaren. Förhållandet mellan de olika aktörerna inom det Figur 7. Visar flödet av pengar och elektricitet i det spanska FIT-systemet. Ur del Rio & Gual, 2007 s.999. RES-E = förnyelsebar el. spanska FIT-systemet visas i figur 7. Producenten av förnyelsebar el (RES-E generator) distribuerade elen till ett elbolag (electricity distributor), som skickade kostnaderna för premierna vidare till slutkunden. Mellan Spaniens nationella elbolag (CNE) och elbolagen delas sedan kostnader och vinster (del Rio & Gual, 2007 s.999). Dessa extra kostnader som tarifferna innebar ledde till ett höjt elpris och justerades genom att premierna sänktes för de flesta teknologier, dock ej solceller (Ibid, s.999). 25

5.2.2. REFORMERING AV RD2818 TILL RD436 OCH RD661 2004 uppdaterades och justerades RD2818 till RD436, som var ämnat att stabilisera marknaden mer (del Río Gonzalez, 2008 s.2918). Dessa justeringar inkluderade möjligheten för mikroproducenter att sälja förnyelsebar el till distributörer, elbolag eller direkt till marknaden. I båda fallen baserades stödet på den genomsnittliga elektriska tariffen/priset, som minskar under installationens livstid samt är garanterad under denna livstid (Ibid). Precis som tidigare sattes stödet årligen av staten men på ett mindre godtyckligt vis. Allteftersom mängden mikroproducenter av förnyelsebar el ökade, ökade även deras inflytande i de lagar som stiftades. Mikroproducenter tyckte att de tidigare årliga premierna inte sattes på ett pålitligt sätt, och att de hämmade investeringar då producenter inte i förväg visste vad de skulle få (Ibid, s.2924). Den fasta tariffen under installationens livstid gjorde att mikroproducenter kunde planera sina investeringar med tillförsikt. RD436 uppmuntrade användandet av förnyelsebar el mellan distributörer, samt behandlade fluktuerande produktion av förnyselsebar el från mikroproducenter, då den har en negativ effekt på elnätets stabilitet (del Río Gonzalez, 2008 s.2918). Då det i RD2818 inte fanns någon kostnad för avvikelser inom produktionen från mikroproducenter till elbolagen, blev det vid investering osäkrare för elbolagen. Detta reglerades i RD436 genom att det sattes toleransgränser för avikelser som producenterna var tvungna att följa för att undvika kostnad, vilka var: 20 % för solceller och vind och 5 % för de övriga (ibid, s.2921). Det krävdes även av producenterna att de uppskattade sin levererade el-mängd 30 timmar i förväg, för att öka elnätets stabilitet (del Rio Gonzalez, 2008 s.2925). RD436 blev dock kritiserat på flera punkter, bland annat för att den inte innehöll någon metod för att dela kostnaderna för att förstärka elnätet mellan producenter av förnyelsebar el och distributörer. Denna brist på kostnadsfördelning ledde till konflikter mellan staten, producenter, distributörer och elnätsförvaltare (ibid, s.2925). Detta löste den näskommande reformen RD661 mer eller mindre, som fortsatte justera villkoren efter de klagomål som producenterna, elbolagen eller övriga aktörer haft. Om kostnaderna för att förstärka elnätet skriver del Río (del Río Gonzalez, 2008 s.2926): Although RD661 is said to create a procedure to share the costs of grid infrastructures and reinforcements between the different actors, the attribution of those costs is still controversial. Generally, they have to be paid by the RES-E (Renewable Energy Sources-Electricity) generator. A legal framework with clear, objective and nondiscriminatory rules for cost-sharing is still missing. 26

HD661 säkrade även producenter av förnyelsebar els prioriterade tillträde till elnätet, genom att kräva att producenterna var kopplade till driftcentral (del Río Gonzalez, 2008 s.2926). Vidare så kunde inte längre de förnyelsebara energitekniker som har en fluktuerande produktion, såsom vind och solceller, få en extra premie för kapacitetsgaranti, som de fick i RD2818 eller RD436 så länge elen såldes via budgivning på marknaden (RD2818) eller direkt på marknaden (RD436)(Ibid s.2920). Dessutom sänktes toleransgränsen för avikelser inom solceller och vind till 5 %, vilket gjorde att gränsen var densamma för alla förnyelsebara energikällor (del Río Gonzalez, 2008 s.2926). För att minska höjningarna i pris för slutkonsumenten avskaffades en subvention som skulle hjälpa producenter av förnyselsebar el att komma ut på elmarknaden, samt ett tak sattes för hur höga premierna till mikroproducenter kunde vara (Ibid). 5.2.3. EFFEKTERNA AV LAGARNA Granskningar av lagarnas effekt visar att de gav ett stort uppsving i vindkraft, men att de andra teknologierna inte gagnades lika mycket (del Rio & Gual, 2007 s.1000). Spanien hade satt ett mål över mängd förnyelsebar energi till 400 MW år 2010, som nåddes 2007 då mängden uppgick till 680 MW (Solangri et al, 2011 s.2155). Att de övriga teknologierna, utöver vindkraft, inte ökade lika mycket betyder dock inte att FIT:s är ineffektiva på att främja andra sorters förnyelsebara energitekniker än vind, utan snarare att utvecklingen av 700 600 500 400 300 200 100 teknologier påverkas av en mängd faktorer (Ibid). Många 0 Total produktion från solceller i Spanien (MW) 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 Figur 8. Egen sammanställning av data ur IEA PVPS, 2008. aktörer ser att tillgången till bra kontakt med elnätet som en av de avgörande faktorerna för hur mycket potential tekniken har. I fallet med vindkraften har de höga premierna gjort att små problem inte varit avgörande. De småskaliga, förnyelsebara producenternas organisation (i Spanien), APPA, ser svag infrastruktur och tillgången till elbolagens elledningar som stora orsaker till att inte alla förnyelsebara energitekniker varit framgångsrika i Spanien (del Rio & Gual, 2007 s.1000). Solcellskapaciteten har dock ökat relativt mycket de senaste åren tack 27

vare en konsekvent FIT:s satsning, men flera barriärer kvarstår som; hög kostnad, dåliga lånevillkor och byråkratiska förseningar (Ibid). Solcells-industrin i Spanien verkar inte ha haft samma framgångsrika nätverksbyggande som i Tyskland, vilket kan ha en stor påverkan på den sociala och ekonomiska tillgängligheten hos en teknologi. En positiv effekt av satsningarna på förnyelsebar el är att de lett till en stor ökning av anställda inom branschen, vilket är en social vinst som ofta förbises (del Rio & Gual, 2007 s.1009). Det är även intressant att fundera över hur stor inverkan dåligt rykte och okunnighet hos privatpersoner eller elbolag har för främjandet av en teknologi, vilket kan ha påverkat i Spanien. Siffror visar att Spaniens totala solcells-kapacitet under 2010 låg på 3 859 MW p (Barométre Photovoltaique, 2012 s.114). Den spanska FIT-modellen har visat att det går att skapa en stabil och hållbar marknad för förnyelsebar el med hjälp av FIT:s, så att investeringspotential finns, samtidigt som systemet regelbundet reformeras och uppdateras (del Río Gonzalez, 2008 s.2928). Problem hanteras löpande allteftersom de uppkommer, vilket visar att det är flexibiliteten som är den stora styrkan hos Spaniens modell, vilket kommer ifrån att den är förhållandevis enkel (Ibid). Reformerna har på ett smart sätt baserats på den kritik som aktörerna haft, vars inflytande ökat allteftersom deras andel ökat. 5.3. DANMARK Danmark har en lång tradition av att satsa på förnyelsebar el som, precis som med många andra länder, kan ledas tillbaka till oljekrisen 1973 (Lipp, 2007 s.5486). Landet, som inte har några större mängder inhemska fossila bränslen, valde tidigt att inte satsa på kärnkraft, vilket skapade gott om plats för förnyelsebara energikällor (Meyer, 2007 s.349). FIT:s introducerades 1993, och var ett av många incitament och styrmedel som Figur 9. Visar installerad kapacitet av vindkraft i Sverige och Danmark. Ur Meyer, 2007. 28

skulle främja förnyelsebar el, vilket blivit populärt bland befolkningen (Lipp, 2007 s.5486). I Danmark var vindkraft mycket socialt accepterat, och med de nya incitamenten, även ekonomiskt tillgängligt, vilket förklarar den ökning av vindkraft som sedan följde. Eftersom Danmark inte satsat så stort på solceller kommer denna del att fokusera på vindkraft och hur FIT:s användes för att främja denna teknik. Den danska FITmodellen som användes skiljde på olika sorters förnyelsebara energikällor, vilka fick olika tariffer, och även på geografisk plats, vilket gjorde att platser som inte var lika lönsamma fick en högre tariff (Sijm, 2002 s.10). För vindkraft baserades tariffen på 85 % av elpriset för slutkunden i det specifika området, vilket motsvarade 3-5 cent/kwh under slutet av 90-talet (ibid). Denna modell, tillsammans med alla andra subventioner, gjorde att vindkraft blev intressant för större delar av befolkningen och inte bara entusiaster (Lipp, 2007 s.5486). Vindkraft blev, i och med detta, lönsamt för alla investerare och ökade 1990-2000 leveranskapaciteten, från 343 MW till 2300 MW, med en genomsnittlig årlig ökning på 21 % (Sijm, 2002 s.11). Andra incitament riktade mot vindkraft inkluderar; direkta subventioner, skatteundantag för privata Figur 10. Visar den årliga ökningen av turbiner och kapacitet i Danmark. Från Meyer, 2007. Figur 11. Visar vindkrafts-kapaciteten och andelen vindkraftsel i den nationella elproduktionen i Danmark. Ur DEA 2011. turbininvesterare och skattefri elproduktion upp till 7000 kwh (Lipp, 2007 s.5486). Alla dessa satsningar plus ökande investeringar inom forskning och teknisk utveckling, som effektiviserat turbintekniken, gjorde att vindkraften i Danmark blomstrade. 29

Detta kom senare att förändras radikalt då Danmark år 2000 ändrade styrmedel för att främja förnyelsebar energiproduktion till ett som baseras på green certificates, elcertifikat, som även Sverige använt sedan 2003 (Meyer, 2007 s.553). En av anledningarna till att detta skift gjordes var de höga kostnader för staten som de föregående lagarna lett till; 1998 betalade staten mikroproducenter ungefär 75 miljoner euro genom alla subventioner och skattelättnader (Sijm, 2002 s.11). Den danska staten var naturligtvis orolig över att vindkraftskapaciteten skulle fortsätta öka, vilket skulle innebära en ännu tyngre börda för landet. En annan anledning till att ändra system var att EU-kommissionen föredrog ett mer marknadsorienterat styrmedelssystem, som green certificates, vilket senare även skulle kunna leda till en sammanflätning av dessa system mellan flera länder (Meyer, 2007 s.353). Denna ändring resulterade i en kollaps av den danska vindkraftsmarknaden, med få nya vindkraftverk byggda sedan 2004 (Lesser & Su, 2008 s.985). En del av orsaken till detta är att handeln med elcertifikat på EU-nivå år 2000 blev framflyttat, men framförallt att de nya villkoren inte alls är tillräckliga (Meyer, 2007 s.353). 2007 ligger danska vindproducenter lägst i pris i EU per levererad kwh (ibid). En del i denna stora minskning ligger inte bara i att de subventioner och skattelättnader som togs bort utan även i minskade satsningar på forskning och utveckling, vilket underminerar både den teknologiska och den socio-politiska strukturen (Haas et al, 2004 s.837). Som figur 7 visar ledde det till ett stopp i kapacitetsökning som först nu de senaste åren fortsatt (DEA, 2011 s.9). 5.4. SVERIGE Sverige är intressant att granska efter Danmark eftersom de delar många egenskaper samtidigt som resultatet av de satsningar på förnyelsebara energikällor som gjorts ser annorlunda ut. De två länderna ligger geografiskt sett relativt nära varandra men skiljer sig stort i resurstillgångar och val av förnyelsebar energiresurs. Medan Danmark, som inte haft så stora resurser vilket fått dem att satsa på förnyelsebar el tidigt, har Sverige, med mycket skog och floder, länge förlitat sig på vissa resursbaserade bränslen som vattenkraft. Medan Danmark tidigt sade nej till kärnkraft har Sverige förlitat sig på det under en längre period och fortsätter att göra det idag. 5.4.1. FRÅN OLJEKRISEN TILL IDAG Oljekrisen under 1970-talet, som höjde oljepriset, sporrade satsningar på andra energikällor för att öka Sveriges självständighet och säkerhet, vilket gjorde att energiproduktionen förändrades mycket (Åstrand & Neij, 2006 s.279, Nilsson et al, 2004 s.68). Olja stod för 30

ungefär 80 % av den huvudsakliga energitillförseln under början av 1970-talet men har sedan dess minskat (Ibid, s.72). Vad gäller solteknik i Sverige skapades ett tidigt försprång under 70-och 80-talet genom att utnyttja storskaliga solenergiprojekt till regionala värmenätverk 5 (Jacobsson & Bergek, 2004 s.25). Detta försprång kom senare, under 1990-talet, tyvärr att bli fruktlöst då ett flertal faktorer förhindrade en utbyggnad av den marknad som krävs för att soltekniksindustrin ska växa (Ibid). Vattenkraften, som stått för en stor del av Sveriges el länge, var begränsad, då de outnyttjade floder som skulle kunnat användas var skyddade enligt lag, vilket tvingade realistiska alternativ att granskas rigoröst (Nilsson et al, 2004 s.68). Valet hamnade enhälligt på kärnkraften och en stor satsning påbörjades under 70-talet, för att sedan bli en omdiskuterad fråga efter kärnkraftsolyckan på Three Mile Island 1979 och därefter i Tjernobyl (Ibid, s.72). Som en konsekvens av denna debatt bestämdes det att kärnkraften skulle fasas ut till 2010, ett beslut som 1997 övergavs, även om en kärnreaktor, Barsebäck I, några år därefter stängdes ner (Nilsson et al, 2004 s.72). Även om ett beslut om att fasa ut kärnkraften tagits, fanns det en stor osäkerhet över vad som skulle ersätta den, vilket gjorde att de förnyelsebara energikällorna hela tiden jämfördes direkt med kärnkraften. Detta fick elproduktion från förnyelsebara källor att förlora legitimet då dess potential sågs som försumbar jämfört med kärnkraften. Detta fenomen kom senare att kallas nuclear power trauma vilket karaktäriserar denna tid i Sveriges energihistoria (Jacobsson & Bergek, 2004 s.14-15). Figur 12. Sveriges elproduktion per energislag, redovisat i TWh. Ur Energimyndigheten 2012. 1 Anmärkning från energimyndigheten; vattenkraft och vindkraft samredovisas till och med 1996, därefter särredovisas vindkraften i en egen serie. 5 För mer information om detta, se Bångens och Sinhart, 2002. 31

För att lyckas med en utfasning av kärnkraften satsades det på förnyelsebar elproduktion inom flera teknologier, dock främst vindkraft och biobränsle (Åstrand & Neij, 2006 s. 279). Dessa satsningar inkluderade inom vindkraft en investerings-och produktionssubvention, administrativa incitament som skulle öka konkurrensen på marknaden samt hjälpa mikroproducenter (Meyer, 2007 s.355, Åstrand & Neij, 2006 s. 280). Även om dessa satsningar visade att en önskan att övergå till ett mer förnyelsebart energisystem fanns, var inte dessa insatser tillräckliga (för att mäta sig med den tyska eller danska framgången) och sades vara begränsade i både tid och omfattning (Jacobsson & Bergek, 2004 s.25). Jämförs incentiven med Tyskland är de både mindre och för med sig en större osäkerhet, och ett av de största problemenen var att få byggnadstillstånd och processen kring detta (Ibid). Processen kantades av krånglig byråkrati som främjade redan etablerad teknologi, vilket inte justerades av politiker, då de hade fullt fokus på kärnkraftsfrågan (Jacobsson & Bergek, 2004 s 25). För solteknik var situationen inte fördelaktig under 1990-talet, då flera faktorer försämrade dess utveckling. En av dessa faktorer var att branschen saknade legitimet och säkerhet, som resulterade i att investerare avvaktade, bristande arbetskraft hos installationsföretag samt högt pris på tekniken (Ibid, s. 25-26) 5.4.2. DAGENS SITUATION FÖR SOLCELLER Som figur 12 visar har elproduktionen från kärnkraft och vattenkraft varit förhållandevis stadig sedan slutet av 1980-talet. De subventioner och incitament som formades under 80 och 90-talet har inte varit mycket framgångsrika även om en viss ökning de senaste åren går att urskilja. Bland annat påbörjades byggnationen av Sveriges hittills största solcells-installation under 2012 utanför Simrishamn i Skåne och förväntas producera 440 000 kwh/år (IEA PVPS, 2012 s. 86). 2005 infördes ett investeringsstöd för installation av elnätskopplade solcells-system på statliga byggnader, som innebar att 70 % av investeringskostnaden täcktes. Denna justerades 2009-2011 till att gälla för alla elnätskopplade solcellsinstallationer och täckte 60 % av investeringskostnaden, och har nu förlängts (2012-2016) men med endast 35 % av kostnaden täckt (Ibid). Subventionen har Sveriges totala energiproduktion Figur 13. Egen sammanställning av data ur Energimyndigheten 2012, Energiläget. Vattenkraft Vindkraft Kärnkraft Kraftvärme i industrin Kraftvärme Kondenskraft 32

främjat en ökning genom att den kumulativa produktionen från solceller kopplade till elnätet ökade från 250 kw under 2005, till 9300 kw under 2011(IEA PVPS, 2012 s.86). Elektricitet från solceller står dock endast för 0,01 % av Sveriges totala energiproduktion (Ibid). 5.4.3. ELCERTIFIKATSYSTEMET Sverige har valt att istället för FIT:s, sedan 2003 satsa på elcertifikat eller, tradeable green certificates (TGC). Elcertifikat beskrivs såhär av energimyndigheten (ET 2011:32): De elproducenter vars elproduktion uppfyller kraven i lagen om elcertifikat får ett elcertifikat för varje megawattimme (MWh) el som de producerar. Efterfrågan på elcertifikat skapas då alla elleverantörer samt vissa elanvändare är skyldiga att köpa elcertifikat motsvarande en viss andel (kvot) av sin elförsäljning eller användning. Detta system grundar sig i att marknaden väljer vilka teknologier som blir framgångsrika enligt den neoklassiska ekonomitraditionen, då samma pris gäller för alla elcertifikat. Problemet med detta system är att det behandlar alla tekniker likadant, mogna som omogna (Energimyndigheten, 2004 s.51). En omogen teknologi som solceller får samma villkor som en mer mogen, exempelvis vindkraft. Detta resulterar i att investerare väljer det som ger flest elcertifikat just vid investeringstillfället, och inte ser den långsiktiga potential som solceller innehar. Ny teknologi förknippas med en snabbare minskning i pris än de äldre gör, vilket borde synas i de incitament som staten använder för att främja dem. Dessutom kan Figur 14. Ur IEA PVPS 2008, s.16. elcertifikatsystemet diskuteras utifrån hur det förhåller sig till mikroproducenter och om det är tillräckligt anpassat för dessa. Fouquet & Johansson skriver följande om TGC (2008, s. 4084): According to research in Sweden, TGC are not efficient as a measure to correct for the effect of environmental external costs of fossil fuels and nuclear power, not efficient as a measure to create nursing markets for new electricity supply technologies. 33

6. JÄMFÖRELSE & DISKUSSION I detta kapitel kommer de fyra fallen; Tyskland, Spanien, Danmark och Sverige, att jämföras och en sammanfattning av ifall FIT-systemen har varit framgångsrika i de tre förstnämnda länderna presenteras. Slutligen diskuteras huruvida FIT:s skulle kunna användas i Sverige. 6.1. ATT JÄMFÖRA STATISTIK I metodkapitlet diskuterades att det är viktigt att komma ihåg vad som gäller vid jämförelse av olika fall. För att bedöma om fallen går att jämföra används Ejvegårds punktlista över viktiga faktorer vid komparation (Ejvegård, 2003 s.41). De fall som granskas behöver vara lika till den grad att de kan jämföras på ett hållbart sätt. Det innebär att jämförelsen måste utgå ifrån enheter som går att jämföra. Dessa enheter består i denna studie, som granskat användningen av FIT:s för att främja solceller, av kwh, /kwh et cetera, som är naturligt enkla att jämföra. 6.2. SYNEN PÅ KÄRNKRAFT Något som skiljer länderna i denna studie åt är hur de såg på kärnkraft som energikälla, samt hur väl förnyelsebara energikällor var en del av landets tradition. Tyskland gjorde, efter olyckorna under 70- och 80-talen, en riskbedömning med en annan slutsats än exempelvis Sverige och har på ett seriöst sätt försökt att hitta ersättare och alternativ. Efter Fukushima bestämde Merkels koalitionsregering att alla Tysklands kärnkraftverk ska avvecklas till 2022 (Joskow & Parsons 2012, s.16). Dessa antaganden stimulerar såklart utvecklingen av solceller och andra förnyelsebara energiteknologier då kärnkraften måste ersättas med något. Därför påverkar synen på kärnkraft och användningen av den hur effektivt förnyelsebara energiteknologier kan främjas. I Danmark har inte kärnkraft haft något starkt fäste då det varit ett land som under en längre tid satsat på förnyelsebar el. Detta har gjort att branschen varit öppen och haft en legitimitet som kanske inte har funnits i Sverige. Förnyelsebar el har i Sverige, på grund av det kärnkrafts-trauma som beskrivits tidigare, kämpat med att få legitimitet och marknadsdelar, ofta förgäves då det automatiskt jämförts med kärnkraften. Dessutom anser självklart inte alla att kärnkraften behöver avvecklas, då det är många som ser att fördelningen av vattenkraft och kärnkraft som Sverige har idag är tillräcklig. Denna stora skillnad i synen på kärnkraft mellan Sverige och Tyskland, skulle kunna ses som att Tyskland har haft en starkare anti-kärnkraftslobby. Spanien har förlitat sig på kärnkraft länge, och ser ut att fortsätta med detta trots den framgång de haft med förnyelsebar elektricitet. 6 6 http://www.world-nuclear-news.org/np-no_limits_for_spanish_reactors-1702117.html 34

6.3. HAR LÄNDERNAS FIT-SYSTEM ÖKAT SOLCELLSKAPACITETEN? De fall som granskats har, när de varit framgångsrika, varit det på olika sätt. De stödsystem som använts i de olika länderna skiljer sig åt mycket, vilket gör att de kan vara framgångsrika på olika vis. För de länder som inte använt FIT diskuteras istället det stödsystem de använt, som Sverige och elcertifikat. 6.3.1. TYSKLAND Den första tyska lagen EFL, visade sig mycket framgångsrik för vindkraft men samtidigt inte alls ge samma effekt för solceller. Detta är tydligt i figur 5. När tarifferna för solceller justerats och ett garanterat pris sattes långsiktigt i Renewable Energy Sources Act (RESA), ökade solcellskapaciteten enormt och fortsätter att göra det. Detta ses som en stor framgång, vilket återspeglas i den syn som finns av den tyska modellen 7 i forskning, där det anses vara ett mycket effektivt system. 6.3.2. SPANIEN Det spanska systemet grundar sig i en konsekvent satsning på förnyelsebar el och FIT med regelbundna justeringar och reformer i lagar och regler. Att många problem som elbolag och producenter upplever justeras tyder på en hög transparens och ambitionsnivå hos den spanska staten. Några av problemen som visat sig är höga kostnader, dåliga lånevillkor och byråkratiska förseningar. 6.3.3. DANMARK Det danska FIT-systemet fungerade väl, och gav Danmark en stor ökning i vindkraftskapaciteten, men främjade dock inte solceller i särskilt hög grad. På grund av att systemet ansågs vara en belastning för staten, kritik från EU-nivå och även förändrad regeringsmakt, skiftade Danmark till ett elcertifikat-system. Inledningsvis stoppade skiftet framväxten av förnyelsebar energiteknologi, men nu verkar i alla fall vindkraftskapaciteten att fortsätta öka. 6.3.4. SVERIGE Sverige, som länge förlitat sig på kärnkraft och vattenkraft, har sedan 2003 använt sig av elcertifikat, och sedan 2005 av investeringsstöd för solcells-installationer. Dessa satsningar sökdatum -7/5-13 7 Den tyska modellen brukar referera till de lagar och regler som gällde efter RESA. 35

har ännu inte gett någon större effekt på solcells-kapaciteten, eftersom endast 0,01 % av Sveriges totala energiproduktion utgörs av solceller. 4000 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 Tyskland Spanien Danmark Sverige 19921993 199419951996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 Figur 15. Total mängd installerad solcellsenergi i Tyskland, Spanien, Danmark och Sverige i MW. Egen sammanställning av data ur IEA PVPS 2008. Data från Spanien saknas innan år 2000. 6.3.5. FAKTORER SOM PÅVERKAT LÄNDERNAS FRAMGÅNG När dessa fyra fall jämförs är det tydligt hur annorlunda ett tillvägagångssätt för att främja tillväxten av solceller kan se ut. Denna jämförelse baseras på figur 16, som visar fem faktorer som påverkar utvecklingen av förnyelsebar energi; geografi/utgångspunkt i energipolitik, den ekonomiska situationen, politik, teknologi och kognitiv omgivning (Reiche & Bechberger, 2004 s.849). Även om denna modell rör förnyelsebar energi generellt och inte solceller specifikt är den användbar och applicerbar på solceller, eftersom den är generell och omfattande med många infallsvinklar som går att applicera på flertalet olika teknologier. Fallen har haft olika utgångspunkt i modellen, vilket gjort att hjälpsystemen och vägen till dem, sett olika ut. Först och främst i geografin, då klimat skiljer sig mellan fallen, exempelvis har Spanien mycket mer potential när det gäller solceller tack vare det varma klimatet. De tre andra länderna har dock liknande klimat om norra och centrala Tyskland, hela Danmark samt större delen av Sverige jämförs, vilket gör att de har likartad potential. Vad gäller 36