EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 11.8.2003 KOM(2003) 492 slutlig 2003/0189 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om vissa fluorerade växthusgaser. (framlagt av kommissionen)
1. INLEDNING Detta förslag till en ny EG-förordning om fluorerade gaser är en viktig del i första fasen av Europeiska klimatförändringsprogrammet. Förslaget innebär att det skapas ett rättsligt ramverk för att minska utsläppen av fluorkolväten (HFC), perfluorkarboner (PFC) och svavelhexafluorid, som är kraftfulla växthusgaser som omfattas av Kyotoprotokollet. Förslaget omfattar bestämmelser om minskning, rapportering, utsläppande på marknaden samt användning av fluorerade gaser. 2. PROBLEMOMRÅDEN 2.1. Internationella åtgärder mot klimatförändringen Åtgärder för att minska utsläppen av fluorerade gaser måste ses i ett större sammanhang av breda insatser som görs för att bekämpa klimatförändringen, som anses vara ett av de största ekonomiska och miljömässiga hot mänskligheten står inför. Världssamfundet reagerade genom att 1992 anta Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (UNFCCC), som innehåller slutmålet att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären skall ligga på en nivå som innebär att man förhindrar farlig mänsklig påverkan på klimatsystemet. Detta följdes upp genom antagandet av Kyotoprotokollet 1997 som innehåller krav på att de industrialiserade länderna skall minska sina sammanlagda utsläpp av växthusgaser med 5,2 % jämfört med 1990 års nivå under perioden 2008-2012 (första åtagandeperioden). 2.2. Europeiska gemenskapens åtgärder mot klimatförändringen I Europeiska gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (2001 2010) 1 ingår bekämpning av klimatförändringen som en av nyckelprioriteringarna. I programmet sägs bland annat att förändringen utgör en av de svåraste utmaningarna under de närmaste tio åren och därefter. Enligt Kyotoprotokollet har gemenskapen förbundit sig att minska utsläppen med 8 % under den första åtagandeperioden, vilket motsvarar en total minskning med 336 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Vid Europeiska rådets toppmöte i Göteborg i juni 2001 betonade stats- och regeringscheferna att i EU:s strategi för en hållbar utveckling är bekämpningen av klimatförändringen en av huvudprioriteringarna. Vidare underströk man sina ambitioner att uppnå målen i Kyotoprotokollet. Både Europeiska gemenskapen och medlemsstaterna har ratificerat Kyotoprotokollet 2. 1 2 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, EGT L 242, 10.9.2002. EU ratificerade Kyotoprotokollet i enlighet med rådets beslut av den 25 april 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, och gemensamt fullgörande av åtaganden inom ramen för detta, (EGT, 15.5.2002, L 130, s. 1). Gemenskapen och medlemsstaterna ratificerade Kyotoprotokollet den 31 maj 2002. 2
2.3. Europeiska klimatförändringsprogrammet Europeiska klimatförändringsprogrammet (ECCP) inrättades i juni 2000. Syftet med programmet var att man skulle ta fram ytterligare kostnadseffektiva åtgärder som skulle bidra till att gemenskapen skulle kunna uppnå målen i Kyotoprotokollet. Programmet inrättades som en samrådsprocess med alla berörda parter, som bland annat omfattade sektorsarbetsgrupper, till exempel en arbetsgrupp för fluorerade gaser. I rapporten om programmets första fas från juni 2001 3 summeras arbetsgruppernas resultat och slutsatser. Arbetet resulterade i totalt 42 kostnadseffektiva förslag som ansågs ha potential att minska de totala utsläppen av växthusgaser med 664 765 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Arbetsgruppen för fluorerade gaser Arbetsgruppen bestod av representanter från samtliga relevanta industrisektorer, icke-statliga organisationer på miljöområdet och medlemsstaterna. Mötesprotokollen och rapporterna från arbetsgruppen har spritts till en bredare publik. Av arbetsgruppens rapport från juni 2001 4 framgår att utsläppen av fluorerade gaser under 1995 uppgick till cirka 65 miljoner ton koldioxidekvivalenter eller 2 % av de totala utsläppen av växthusgaser inom gemenskapen. Fluorkolväten används främst i kylmedier, lösningsmedel för rengöring och expansionsmedel. Perfluorkarboner används vid tillverkning av halvledare och som rengöringsmedel, och användningsområdena för svavelhexafluorid är i första hand högspänningsbrytare och vid magnesiumtillverkning. Om inga ytterligare åtgärder vidtas, pekar prognoserna på att utsläppen skulle öka till ungefär cirka 98 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2010, vilket motsvarar 2 till 4 % av de totala prognostiserade utsläppen av växthusgaser. Arbetsgruppen utarbetade flera rekommendationer i fråga om åtgärder för att minska utsläppen av fluorerade gaser, och det rådde bred enighet bland berörda parter om behovet av ett rättsligt ramverk på gemenskapsnivå för att förbättra minskningen och övervakningen av fluorerade gaser och för att införa begränsningar av utsläppande på marknaden och användning av vissa produkter. Första delen av det europeiska klimatförändringsprogrammet I kommissionens meddelande om genomförandet av första delen av det europeiska klimatförändringsprogrammet 5 från oktober 2001 föreslås 12 prioriterade åtgärder som skall läggas fram under 2002 och 2003, bland annat ett förslag till lagstiftning om fluorerade gaser. 3 4 5 European Climate Change Programme Report, juni 2001 http://europa.eu.int/comm/environment/climat/eccp_longreport_0106.pdf Rapport från arbetsgruppen för fluorerade gaser http://europa.eu.int/comm/enterprise/chemicals/sustdev/fluorgases/gas1.pdf KOM(2001) 580 slutlig. 3
Rådet (miljö) välkomnade den 12 december 2001 kommissionens intentioner att lägga fram ett förslag till ramdirektiv om fluorerade gaser, inklusive minskningar av utsläpp från stationära och mobila källor, övervakning av de mängder fluorerade gaser som släpps ut på marknaden samt restriktioner i fråga om marknadsföring och användning i tillämpliga fall på relevanta användningsområden där det finns gångbara alternativ, och om en minskning inte är möjlig att uppnå, trots frivilliga alternativ från vissa sektorer inom branschen för fluorerade gaser där utveckling av alternativ fortfarande pågår. Den 25 september 2002 välkomnade även parlamentet kommissionens planer på att lägga fram ett förslag till ett ramdirektiv om fluorerade gaser. Parlamentet ansåg att de förväntade minskningarna av utsläppen av fluorerade gaser och den förbättrade övervakningen var kostnadseffektiva åtgärder som skulle medföra fördelar för miljön. Parlamentet poängterade vidare vikten av att samtliga tillämpningsområden omfattas av förslaget och att insatserna i fråga om målen för ozonlagret och klimatmålet bör samordnas inom gemenskapens miljöarbete när det gäller sektorn för kyl- och luftkonditioneringsanläggningar. Därigenom kan de fungera som en drivkraft för ny teknik. I samband med ECCP-processen uppmanade rådet (miljö) den 10 oktober 2000 kommissionen att undersöka och förbereda åtgärder för minskning av alla typer av utsläpp av växthusgaser från luftkonditioneringar i fordon. Undersökningar gjordes för att fastställa hur mycket kylmedel som läcker från luftkonditioneringsanläggningar och för att bedöma hur bränsleförbrukningen fram till år 2010 och därefter påverkas. Kommissionen inledde även en samrådsprocess med alla berörda parter som ledde fram till en konferens den 10 och 11 februari 2003 ( Conference on Options to Reduce Greenhouse Gas Emissions from Mobile Air Conditioners ). Vid konferensen, där man diskuterade åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser från mobila luftkonditioneringsanläggningar, deltog 150 personer från industrin, den offentliga sektorn, icke-statliga organisationer, medlemsstaterna, de flesta anslutningsländerna, samt USA, Japan och Australien. Samrådet avslutades den 11 mars 2003. Av undersökningarna och samrådet med berörda parter framkom att läckaget av HFC- 134a är ungefär 40 % högre än vad ECCP:s arbetsgrupp uppskattat. Man fick också flera bevis för att utfasningen av HFC-134a i fordons luftkonditioneringssystem skulle vara en kostnadseffektiv åtgärd. Med tanke på att kostnaderna för luftkonditioneringssystem som är baserade på alternativa kylmedier förmodligen kommer att forsätta att minska som en följd av tekniska framsteg, drog kommissionen slutsatsen att det bästa handlingsalternativet skulle vara ett flexibelt system med en successiv utfasning av HFC-134a. Denna slutsats understryks ytterligare i den överenskommelse som rådet och parlamentet nådde som en del av direktivet om ett EU-omfattande system för handel med utsläpp av växthusgaser, där kommissionen uppmanas att särskilt överväga åtgärder på gemenskapsnivå för att få transportsektorn att ta en stor del av ansvaret för att Kyotomålet uppnås. 4
3. FÖRSLAGETS MÅL OCH DESS TILLVÄGAGÅNGSSÄTT 3.1. Övergripande politiska mål Förslagets övergripande mål är att på ett märkbart sätt bidra till Europeiska gemenskapens mål enligt Kyotoprotokollet genom införandet av kostnadseffektiva minskningsåtgärder, och att förhindra en sådan snedvridning av den inre marknaden som skulle kunna bli följden av redan införda eller planerade nationella åtgärder som sinsemellan skiljer sig åt. I första hand gäller det att skydda den inre marknaden genom harmonisering och förbättrade krav om begränsning av utsläppen och rapportering av fluorerade gaser. Detta innebär att det krävs harmoniserade begränsningar av utsläppande på marknaden och användning av fluorerade gaser i tillämpningar där det antingen är svårt att innesluta dem eller där de fluorerade gaserna anses olämpliga och där det finns bra alternativ. Förslaget tros kunna minska de förväntade utsläppen av fluorerade gaser med cirka 23 miljoner ton koldioxidekvivalenter till år 2010. För perioden därefter förväntar man ännu större minskningar eftersom vissa av bestämmelserna inte kommer att ge något större genomslag förrän då. 3.2. Metoden för att uppnå målen Kommissionen har noga övervägt vilket politiskt instrument som är det lämpligaste för de föreslagna åtgärderna i fråga om fluorerade gaser. Under övervägandena beaktade man åsikterna från arbetsgruppen och andra berörda parter. Kommissionen anser att det rättsliga ramverket bör uppfylla nedanstående krav: Det skall vara heltäckande för att säkerställa att samma bestämmelser gäller i hela gemenskapen för de gaser som är aktuella inom nyckelsektorerna. Man bör också beakta frivilliga åtgärder som vidtas inom exempelvis halvledar-, ställverks- och skumindustrin, och hur sektorer som aluminiumproduktion påverkas av befintlig lagstiftning såsom rådets direktiv 96/61/EG. Detta är viktigt, eftersom vissa medlemsstater har infört nationell lagstiftning om fluorerade gaser som enligt den preliminära analysen kan vara oproportionerlig och påverka den inre marknaden negativt. Det skall vara flexibelt för att ta hänsyn till de olika nationella förhållandena i medlemsstaterna, skillnaderna mellan olika sektorer och tillämpningar och kopplingarna till andra politikområden Det skall vara anpassningsbart så att områden där det saknas kunskap idag kan åtgärdas längre fram i lämplig takt. 5
Enligt kommissionen är en ny gemenskapsförordning bästa sättet för att uppfylla dessa krav. Den uppfattningen överensstämmer med de allmänna målen i vitboken om styrelseformerna i EU 6 eftersom det föreslås ett rättsligt instrument som erbjuder rätt avvägning mellan behovet av ett enhetligt tillvägagångssätt och flexibilitet i fråga om hur vissa bestämmelser tillämpas. Till exempel bör kraven på återvinning av fluorerade gaser från kasserad utrustning i återanvändningssyfte eller för destruktion gälla samtliga sådana tillämpningar i hela gemenskapen. Å andra sidan är det medlemsstaterna som utifrån förhållanden och behov i landet utformar utbildnings- och certifieringsprogram för dem som är verksamma på dessa områden. En ny gemenskapsförordning kommer att sörja för att en uppsättning bestämmelser om inneslutning tillämpas på de nyckelsektorer där både fluorerade gaser och ozonnedbrytande ämnen används. Många av de industrisektorer och -företag som påverkas av förslaget omfattas också av förordning (EG) 2037/2000 genom vilken det införs liknande bestämmelser om inneslutning för ozonnedbrytande ämnen. Det skulle vara lämpligt att se till att medlemsstaterna får möjlighet att bygga vidare på befintliga ramverk och minimera påverkan på den inre marknaden. Kopplingen till förordning (EG) nr 2037/2000 är mycket viktig. På internationell nivå blir kopplingarna allt starkare mellan Montreal- och Kyotoprotokollen både på politisk och vetenskaplig nivå. I 1999 års rapport från arbetsgruppen för fluorkolväten och perfluorkarboner inom UNEP:s panel för teknisk och ekonomisk utvärdering 7 sägs att fluorkolväten, och i mindre utsträckning perfluorkarboner, behövs för att ersätta ozonnedbrytande ämnen för vissa användningsområden. Detta är särskilt viktigt i Europeiska gemenskapen, där utfasningen av CFC, HCFC och andra ozonnedbrytande ämnen kommer att innebära en övergång till fluorerade gaser i vissa tillämpningar. Syftet med det här förslaget är därför att se till att utfasningen av ozonnedbrytande ämnen inte undergrävs. Utvecklingen av gemenskapsförordningen är en annan viktig faktor. Av diskussionerna i arbetsgruppen framgick att det inte var möjligt att fullborda ett heltäckande ramverk i fråga om inneslutning av fluorerade gaser eftersom flera frågor måste undersökas närmare. Kommissionen har därför för avsikt att tillämpa en tvåstegsmodell. Först fastställs genom det här förslaget ett ramverk. Sedan kommer en övervaknings- och utvärderingsperiod och därefter fattar kommissionen beslut om de befintliga kontrollerna behöver förstärkas och om det finns behov av ytterligare åtgärder för att man skall vara säker på att målet verkligen uppfylls. Bland dessa ytterligare åtgärder kommer kommissionen att undersöka om det skulle vara lämpligt att använda miljöavtal för att minska utsläppen och förbättra övervakningen av fluorerade gaser i vissa sektorer. ECCP:s arbetsgrupp kom fram till att tillverkning av halvledare, drift av högspänningsbrytare och skumtillverkning var sektorer som skulle kunna undersökas närmare. 6 7 KOM(2001) 428 av den 25.7.2001. The implications to the Montreal Protocol of the inclusion of HFCs and PFCs in the Kyoto Protocol, UNEP, oktober 1999. 6
3.3. Förslagets rättsliga grund Genom det här förslaget införs åtgärder som syftar till att minska utsläppen av fluorerade gaser, vilket bidrar till att Europeiska gemenskapen och medlemsstaterna kan uppfylla målen i Kyotoprotokollet. Åtgärderna påverkar även användningen och utsläppandet på marknaden av produkter. Förslaget är utformat för att garantera att den inre marknaden skyddas genom att kraven om övervakning, inneslutning, utsläppande på marknaden och användning av fluorerade gaser harmoniseras. Detta är viktigt eftersom medlemsstaterna vidtar eller planerar nationella åtgärder som skulle kunna påverka den inre marknaden. För att kunna välja en lämplig rättslig grund för förslaget är det nödvändigt att se var dess tyngdpunkt ligger. Med tanke på att bestämmelserna om användning och utsläppande på marknaden av produkter är av central karaktär och att snedvridningen av den inre marknaden sannolikt skulle öka om förslaget inte lades fram, är det lämpligt att basera förslaget på artikel 95 i EG-fördraget. 3.4. Subsidiaritet och proportionalitet I det här förslaget tas hänsyn till principerna om subsidiaritet och proportionalitet. Behovet av att minimera snedvridningen av den inre marknaden beaktas genom att det införs rättvisa konkurrensregler för berörda företag. Genom bestämmelserna om inneslutning och återvinning är det i princip möjligt att uppnå målet för den inre marknaden samtidigt som man garanterar en hög miljöskyddsnivå. Det behövs emellertid enhetliga restriktioner för utsläppande på marknaden och användning i de fall där inneslutningen inte fungerar eller där det anses olämpligt att använda fluorerade gaser. Medlemsstaterna behöver emellertid flexibla regler som gör att de kan införa andra bestämmelser, exempelvis utbildnings- och certifieringsprogram, beroende på situationen i landet. Behovet av att vidta rättsliga åtgärder för att minska förekomsten av fluorerade gaser får starkt stöd av samtliga berörda parter. Efter en analys har det visat sig att de föreslagna åtgärderna är kostnadseffektiva och proportionerliga. 4. FÖRSLAGETS HUVUDDELAR 4.1. Artikel 3: begränsning av utsläppen Den här artikeln innehåller bestämmelser som är utformade för att förbättra inneslutningen av fluorerade gaser. Bestämmelserna omfattar följande: Skyldighet att förhindra och minimera läckage Obligatoriska läckagekontroller System för upptäckt av läckage Skyldighet att föra register I rapporten från arbetsgruppen och i en teknisk undersökning som genomförts för kommissionens räkning 8 finns mer bakgrundsinformation om åtgärder i fråga om förvaring. 8 Assessment of the costs and implication on emissions of potential regulatory frameworks for reducing emissions of HFCs, PFCs and SF6, Enviros 1 mars 2003, http://europa.eu.int/comm/environment/climat/eccp.htm 7
Skyldighet att förhindra och minimera läckage Genom kravet på att samtliga åtgärder som är tekniskt och ekonomiskt genomförbara skall vidtas för att förhindra och minimera läckage, åläggs de personer som ansvarar för utsläpp av fluorerade gaser vissa förpliktelser. Läckagekontroll Genomförandet av bestämmelserna om begränsning av utsläpp i förordning (EG) 2037/2000 har visat att regelbundna läckagekontroller är ett av de effektivaste sätten att minska utsläppen från utrustning. Kravet på fast kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning samt brandskyddssystem är minst en läckagekontroll per år utförd av kompetent personal, men hur ofta kontrollerna skall ske varierar beroende på hur mycket fluorerad gas utrustningen innehåller. Mängd fluorerad gas i utrustningen Antal kontroller per år System för upptäckt av läckage 3 kilo eller mer En 30 kilo eller mer Fyra 300 kilo eller mer En gång per månad De som äger fast kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning eller brandskyddssystem som innehåller 300 kilo fluorerad gas eller mer måste installera system för upptäckt av läckage. Den behöriga myndigheten kan ändra kontrollfrekvensen i de fall sådana system är installerade. Skyldighet att föra register De som äger fast kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning eller brandskyddssystem som innehåller 3 kilo fluorerad gas eller mer måste föra register. Registren bör innehålla uppgifter om kvantitet och vilken typ av fluorerad gas som används i den installerade utrustningen samt vilka mängder gas som fylls på respektive återvinns vid service. Informationen måste hållas tillgänglig och kan begäras fram av antingen relevant behörig myndighet eller kommissionen. Medlemsstaterna och kommissionen kan använda dessa uppgifter för få en bättre uppfattning om hur mycket olika typer av utrustning läcker och förbättra sin övervakning och prognostisering av utsläpp. 4.2. Artikel 4: återvinning Fluorerade gaser måste återvinnas i återanvändnings-, regenererings- och destruktionssyfte från kylkretsar i all kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning, utrustning som innehåller lösningsmedel, brandskyddssystem och högspänningsbrytare. Fluorerad gas i återfyllningsbara behållare måste också återvinnas. Om det är tekniskt genomförbart och kostnadseffektivt, skall även fluorerad gas från alla andra typer av produkter och utrustning återvinnas. 8
4.3. Artikel 5: utbildnings- och certifieringsprogram Medlemsstaterna kommer att åläggas att inrätta program för utbildning och certifiering av den personal som utför läckagekontroller och den personal som medverkar vid återvinning, återanvändning, regenerering samt destruktion av fluorerade gaser. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om dessa program. Informationen skall ha det format som förvaltningskommittén bestämmer. Medlemsstaterna skall erkänna certifikat som utfärdats i andra medlemsstater. 4.4. Artikel 6: rapportering Rapporteringskraven för fluorerade gaser gäller dem som tillverkar, importerar eller exporterar större mängder än ett ton per år. Uppgifter om produktion, import, export, återanvändning och destruktion av fluorerade gaser skall årligen lämnas till kommissionen. Genom dessa uppgifter kommer man också att få veta inom vilka tillämpningar dessa fluorerade gaser används. För producenter och importörer kommer rapporterna att omfatta en uppskattning av de förväntade utsläppen under ämnets livscykel. Uppgifterna kommer vidare att användas av kommissionen för att kontrollera att de utsläppsnivåer som anmäls till UNFCCC är korrekta. Kommissionen kommer att skydda uppgifterna. 4.5. Begränsning av användning och utsläppande på marknaden Det finns flera begränsningar för användningen av fluorerade gaser och för utsläppande på marknaden av produkter och utrustning som innehåller sådana gaser. Dessa restriktioner är nödvändiga antingen därför att det är svårt att minska utsläppen av fluorerade gaser i dessa tillämpningar eller därför att användningen av fluorerade gaser anses olämplig. Under sådana omständigheter föreslås begränsningar av användning och utsläppande på marknaden, eftersom tekniskt genomförbara och kostnadseffektiva alternativ är tillgängliga. Mer bakgrundsinformation om dessa tillämpningar och vilka alternativ som står till buds finns i arbetsgruppens rapport och i en teknisk undersökning som utarbetats för kommissionens räkning 9. Arbetsgruppen beaktade till fullo denna undersökning, som på ett detaljerat och ingående sätt analyserar de möjliga konsekvenserna av dessa begränsningar. 4.6. Artikel 7: begränsning av användningen Formgjutning av magnesium Från och med den 1 januari 2007 kommer användning av svavelhexafluorid att vara förbjuden. Detta förbud gäller emellertid inte formgjutning av magnesium om den årliga förbrukningen av svavelhexafluorid understiger 500 kg. För verksamhet av den storleken saknas det ännu alternativ som är ekonomiskt försvarbara. Fordonsdäck Användningen av svavelhexafluorid för påfyllning av fordonsdäck kommer att förbjudas när förslaget till EG-förordning träder i kraft. 9 Costs and impacts on emissions of potential regulatory framework for reducing emissions of HFCs, PFCs and SF6, Ecofys 18 februari 2003. 9
Luftkonditioneringssystem i personbilar och lätta kommersiella fordon Enligt den här bestämmelsen skall fabriksfyllningen i luftkonditioneringssystem i personbilar och lätta kommersiella fordon som släpps ut på marknaden efter den 1 januari 2009 bestå av ett kylmedium med en global uppvärmningspotential på högst 150. Bestämmelsen har tillkommit i syfte att förhindra att sådana fordon släpps ut på marknaden under utfasningsperioden med ett tomt luftkonditioneringssystem som kan efterfyllas med HFC- 134a eller någon annan fluorerad gas som har en global uppvärmningspotential på mer än 150. 4.7. Artikel 8 och bilaga II: utsläppande på marknaden Luftkonditioneringssystem i personbilar och lätta kommersiella fordon Se förklaringen nedan beträffande artiklarna 9 och 10. Icke-påfyllningsbara behållare Utsläppande på marknaden av icke-påfyllningsbara behållare kommer att förbjudas ett år efter det att den föreslagna EG-förordningen trätt i kraft. Denna typ av behållare är av engångstyp, vilket innebär att fluorerad gas som eventuellt finns kvar i behållaren slutligen kommer att släppas ut i atmosfären. Förbudet gäller inte dosaerosoler eller icke-påfyllningsbara behållare som används för försöksändamål i laboratorier. Icke-slutna anläggningar med direktförångning Utsläppande på marknaden av icke-slutna anläggningar med direktförångning som har fluorerade gaser som kylmedium kommer att förbjudas efter det att förslaget till EGförordning trätt i kraft. Detta omfattar självkylande dryckesbehållare där kylningen är ett resultat av att kylmediet släpps ut i atmosfären. Brandskyddssystem och brandsläckare Utsläppande på marknaden av brandskyddssystem och brandsläckare som innehåller perfluorkarboner kommer att förbjudas när förslaget till EG-förordning träder i kraft. Det kommer dock att vara tillåtet att använda perfluorkarboner vid service av befintliga brandskyddssystem och brandsläckare. Fönster Utsläppande på marknaden av fönster som innehåller fluorerade gaser kommer att förbjudas två år efter det att den föreslagna EG-förordningen trätt i kraft. Fotbeklädnader Utsläppande på marknaden av fotbeklädnader som innehåller fluorerade gaser kommer att förbjudas när förslaget till EG-förordning träder i kraft. Utsläppande på marknaden av fotbeklädnader som innehåller andra fluorerade gaser är förbjudet från och med den 1 juli 2006. Genom det senare förbudet kan övergången till alternativ göras på ett ekonomiskt försvarbart sätt. 10
Enkomponentsskum Utsläppande på marknaden av enkomponentsskum som innehåller fluorerade gaser kommer att förbjudas ett år efter det att den föreslagna EG-förordningen trätt i kraft, förutom i de fall när användningen av fluorkolväten är nödvändig för att nationella säkerhetsnormer skall kunna uppfyllas. Nya aerosoler Utsläppande på marknaden av nya aerosoler som innehåller fluorerade gaser kommer att förbjudas tre år efter det att den föreslagna EG-förordningen trätt i kraft. 4.8. Artiklarna 9 och 10: luftkonditioneringssystem i nya fordon Gränser i fråga om läckage från mobila luftkonditioneringssystem Det finns gränser för hur mycket nya personbilar och lätta kommersiella fordon som släpps ut på marknaden får läcka om de är utrustade med luftkonditioneringssystem som innehåller fluorerade gaser med en global uppvärmningspotential på mer än 150 (för närvarande HFC- 134a). Läckaget får inte överstiga 40 gram fluorerade gaser per år för system med en förångare och 50 gram fluorerade gaser per år för system med dubbla förångare. De tillverkare som släpper ut denna typ av fordon på marknaden måste kunna förelägga oberoende intyg av storleken på läckaget. Enligt en undersökning som gjorts för kommissionens räkning är det faktiska läckaget i EU för närvarande omkring 53 gram HFC- 134a per år och varierar mellan 30 och 80 gram. Enligt den information som erhållits vid samråd med berörda parter, uppger många tillverkare att luftkonditioneringssystemen inte bör läcka mer än 40 gram per år. Denna prestandastandard garanterar att alla tillverkare följer god affärspraxis och använder delar av hög kvalitet. I system med två förångare, som huvudsakligen används i terrängbilar och minibussar, godtas ett läckage på 50 gram för att ta hänsyn till det läckage som orsakas av den ytterligare förångaren och ledningarna. Kostnadsökningen på grund av kravet att kvalitetsdelar skall användas är försumbart. Utsläppande på marknaden av nya fordon som är utrustade med luftkonditioneringssystem innehållande HFC-134a Genom den här artikeln läggs grunden för utfasning av luftkonditioneringssystem i nya personbilar (M1) och lätta kommersiella fordon (N1) som använder HFC-134a. Utfasningen skall inledas den 1 januari 2009 och vara avslutad den 31 december 2013. Detta gäller också begagnade bilar som importerats till EU för första gången. Bilar som importerats för personligt bruk är emellertid undantagna. Under perioden 1 januari 31 december 2009 kommer bara 80 % av en förutbestämd andel personbilar och lätta kommersiella fordon att kunna släppas ut på marknaden med luftkonditioneringssystem som innehåller HFC-134a. Under de följande åren sänks därefter nivån stegvis till 60 %, 40 %, 20 % och 10 % för att slutligen, år 2014, vara nere på 0 % då inga luftkonditioneringssystem i nya personbilar eller lätta kommersiella fordon kommer att innehålla HFC-134a. Den stegvisa utfasningen är tänkt att ge biltillverkare och importörer tillräckligt med tid så att de kan införa ändringarna på ett kostnadseffektivt sätt. Kvoten för ett visst år baseras på det antal bilar som släppts ut på marknaden två år tidigare. Som exempel kan anges att kvoten för 2009 blir 80 % av det antal bilar som släppts ut på marknaden i EU under 2007 och kvoten för 2010 blir 60 % av det antal bilar som släppts ut på marknaden i EU under 2008. Referensåret för tilldelningen uppdateras alltså varje år. Eftersom man vid 11
tilldelningen av kvoter utgår från det totala antalet bilar som släpps ut på marknaden (inte från antalet bilar som har ett mobilt luftkonditioneringssystem) är uppdateringsmetoden varken orättvis eller ineffektiv. Eftersom detta arrangemang endast kommer att användas under en övergångsperiod är det godtagbart att använda de färskaste uppgifterna vid tilldelning av överföringsbara kvoter. För att ge utrymme för flexibilitet och sålunda minska kostnaderna för överensstämmelse, kommer ett system med överföringsbara kvoter för luftkonditioneringssystem som drivs med HFC-134a att inrättas. Kvotinnehavarna kan utan begränsningar överföra kvoter till andra kvotinnehavare. För att överföringarna skall bli giltiga måste de anmälas till kommissionen, som registrerar det ändrade innehavet i ett elektroniskt register. För att uppmuntra att luftkonditioneringssystem som drivs med alternativa kylmedier tas i bruk så snart som möjligt, kommer biltillverkare och importörer att tilldelas ytterligare kvoter för luftkonditioneringssystem som drivs med HFC-134a i ett förhållande ett till ett. Om en biltillverkare exempelvis år 2007 släpper ut 10 000 bilar utrustade med luftkonditioneringssystem som drivs med alternativa kylmedier, kommer tillverkaren att tilldelas en ytterligare kvot på 10 000 luftkonditioneringssystem som drivs med HFC-134a för år 2009 eller något annat år fram till år 2018. Om en biltillverkare släpper ut en förbättrad luftkonditionering som drivs med HFC-134a, på marknaden och man kan påvisa att utsläppen halverats, skulle tillverkaren tilldelas ytterligare kvoter för luftkonditioneringar som innehåller HFC-134a i ett förhållande två till ett. Om till exempel biltillverkaren år 2007 släppte ut 10 000 bilar på marknaden utrustade med förbättrade luftkonditioneringar som innehåller HFC-134a, skulle tillverkaren tilldelas en extra kvot på 5 000 HFC-134a-drivna luftkonditioneringar (eller en kvot på 10 000 HFC-134a-drivna förbättrade luftkonditioneringar) den 1 januari 2009 eller något annat år fram till 2018. Särskilda bestämmelser har utformats för eventuella nya tillverkare och importörer, dvs. för biltillverkare och bilimportörer som inte släppte ut några fordon på marknaden under 2007 och efterföljande år. Dessa nya tillverkare och importörer kommer att tilldelas ickeöverföringsbara kvoter som motsvarar en viss procentandel av produktionen under innevarande år. En ny tillverkare eller importör som vill släppa ut fordon med HFC-134a på marknaden under 2010 och som inte tidigare har sålt några bilar i EU, skulle till exempel i efterhand tilldelas icke-överföringsbara kvoter för 2011 baserade på försäljningen under 2010. Nya tillverkare eller importörer skulle alltså kunna köpa kvoter (t.ex. om marknadspenetrationen för mobila luftkonditioneringssystem baserade på HFC-134a var högre än 60 % i enlighet med artikel 10.1). Samtidigt som de skulle kunna spara kvoter till nästa år, skulle de emellertid inte kunna överföra kvoter till andra tillverkare och importörer. Certifieringsförfarandena och påföljderna skulle vara desamma som för andra företag. Särskilda regler har också utarbetats för små producenter. Samma definitioner som i typgodkännandesystemet används, dvs. små serier och slutserier som uppfyller de gränsvärden som anges i bilaga XII till direktivet om typgodkännande (70/156/EEG) är undantagna. I verifikationssyfte måste det antal fordon som släpps ut på marknaden rapporteras. Verifikationskraven för kvoteringssystemet anges. Inom tre månader måste biltillverkare och importörer lämna den verifierade informationen till kommissionen. Under följande tremånadersperiod kan kvotinnehavare fortsätta att överföra kvoter så att de kan vara säkra på att de innehar tillräckligt med kvoter för de fordon som släpps ut på marknaden. I slutet av denna tremånadersperiod skrivs motsvarande antal kvoter av (dvs. de raderas), medan oanvända kvoter gäller följande år. 12
Straffet i fråga om luftkonditioneringssystem som inte uppfyller kraven är satt så att det under det följande året dras bort två enheter från kvoten för varje enhet som inte uppfyllde kraven i denna förordning. Eftersom biltillverkare och importörer kan överföra kvoter sinsemellan kommer det straffet förmodligen inte att användas i praktiken. Ett bötesbelopp på 200 euro har fastställts för varje enhet som inte uppfyller kraven, vilket sker på ett transparent sätt såtillvida att man offentliggör namnet på dem som inte följer artikel 6 i förordningen. Det krävs ett högt bötesbelopp för att säkerställa att samtliga biltillverkare (både de som uppfyller kraven tidigt och sent) behandlas rättvist. Ett lågt bötesbelopp skulle uppmuntra till att vissa inte följde kraven, vilket skulle innebära en orättvisa för andra tillverkare. Bötesbeloppet är uträknat på samma sätt som i direktivet om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen 10. I det direktivet fastställs bötesbeloppet till 100 euro per ton koldioxid och ett avdrag på 1 ton från nästa års tilldelning av utsläppsrätter. Eftersom ett mobilt luftkonditioneringssystem baserat på HFC-134a släpper ut omkring 2 ton koldioxidekvivalenter under sin livstid överensstämmer bötesbeloppet på 200 euro per system som inte uppfyller kraven med direktivet om handel med utsläppsrätter för växthusgaser. Slutligen kan oanvända kvoter överföras till följande år så att biltillverkare och importörer på ett smidigt och kostnadseffektivt sätt kan planera införandet av luftkonditioneringssystem som drivs med alternativa kylmedier. För att tillåta att vissa luftkonditioneringssystem som drivs med HFC-134a placeras på nischmarknader finns möjligheten att överföra kvoter från 2014 till 2018. Nya kvoter kan dock inte tjänas in under den perioden. Det är viktigt att konsumenter informeras om hur mobila luftkonditioneringssystem påverkar bränsleförbrukningen och utsläppen av koldioxid och fluorkolväten. Kommissionen har därför för avsikt att vid översynen av direktiv 1999/94/EG 11 överväga hur detta bäst kan uppnås och lägga fram väl avpassade förslag. Det finns en särskilt bestämmelse som gör det möjligt för biltillverkare eller -importörer att tillsammans uppfylla kraven på luftkonditioneringssystem i fordon. Enligt Europeiska gemenskapens konkurrensregler skulle detta göra det möjligt för biltillverkare och -importörer att agera på europeisk nivå och därmed minimera byråkratin och underlätta tillämpningen av denna förordning. För att underlätta övervakningen av denna förordning har kommissionen för avsikt att föreslå en ändring i typgodkännandedirektivet (70/156/EEG). Tanken är att typgodkännandet för fordon skall omfatta information om luftkonditioneringssystemen och att det skall framgå vilken roll typgodkännandemyndigheterna spelar när det gäller att kontrollera läckaget från mobila luftkonditioneringssystem. 10 11 Förslag till direktiv, KOM(2001) 581, 23.10.2001. Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/94/EG av den 13 december 1999 om tillgång till konsumentinformation om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp vid marknadsföring av nya personbilar. 13
4.9. Artikel 11: översyn Övervakning Det är viktigt och nödvändigt att övervaka hur effektiva åtgärderna i förslaget till EGförordning är för att man skall vara säker på att det politiska målet uppnås. Övervakningen skall ske genom analys av förteckningarna över utsläppen av växthusgaser, som medlemsstaterna en gång per år lämnar till kommissionen i enlighet med mekanismen för övervakning av växthusgaser. Dessutom kan de uppgifter som lämnas av tillverkare, importörer och exportörer om vilka mängder fluorerade gaser som släpps ut på marknaden användas för att kontrollera medlemsstaternas uppgifter. Kommissionen kommer också att överväga om det behövs ytterligare undersökningar för att förbättra övervakningen och prognostiseringen av utsläpp. Utvärdering Det här förslaget omfattar luftkonditioneringssystem i personbilar och lätta kommersiella fordon. Kommissionen kommer också att undersöka läckage av fluorerade gaser från luftkonditionerings- och kylsystem i andra transportmedel. Beroende på vilka resultat den undersökningen leder fram till kan kommissionen komma att lägga fram ett förslag till ytterligare lagstiftning senast den 31 december 2005. Inom fem år efter det att förslaget till EG-förordning träder i kraft, måste kommissionen utföra en bred utvärdering av bestämmelserna och överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet. Bland annat skall man se till att arbetsgruppens samtliga rekommendationer beaktas och att de följs upp om det skulle visa sig nödvändigt I rapporten skall man bedöma hur gällande bestämmelser påverkar utsläppen och presentera prognostiserade utsläpp av fluorerade gaser, utvärdera de utbildnings- och certifieringsprogram som medlemsstaterna inrättat enligt artikel 5, bedöma behovet av EG-normer för att begränsa utsläppen av fluorerade gaser från utrustning, inbegripet tekniska konstruktionskrav på produkter och utrustning, bedöma behovet av att utveckla och sprida beskrivningar av bästa tillgängliga teknik och bästa miljömetoder när det gäller förhindrande och minimering av utsläpp av fluorerade gaser, göra en övergripande sammanfattning av den tekniska nivåns utveckling, de erfarenheter som gjorts, miljökrav och eventuella konsekvenser för den inre marknadens funktion. När utvärderingen är klar kommer kommissionen att skicka en rapport till Europaparlamentet och rådet och, i tillämpliga fall, även presentera förslag på ändringar av förslaget till EGförordning. 14
4.10. Artikel 12: förvaltningskommitté Genom den här artikeln skapas förutsättningar för att kommissionen skall kunna bistås av den förvaltningskommitté som inrättats i enlighet med förordning (EG) nr 2037/2000 i frågor som rör fluorerade gaser. Genom förvaltningskommittén kan man dra nytta av de starka kopplingar som finns mellan Montreal- och Kyotoprotokollen och dessutom kan man säkerställa att det i de beslut som fattas om fluorerade gaser tas hänsyn till politiken rörande ozonnedbrytande ämnen. 5. SAMRÅD Genom ECCP-processen har samtliga nyckelaktörer varit inblandade. Arbetsgruppen bestod av cirka 10 permanenta och 110 roterande deltagare från industrin, icke-statliga miljöorganisationer, universitetsvärlden, konsultbyråer, medlemsstaterna och kommissionen. Majoriteten av de 110 roterande deltagarna var hämtade från olika industrigrenar. Den stora spridningen bland grupperna återspeglar hur mångskiftande och komplexa de olika sektorer är som bidrar till utsläppen av fluorerade gaser. Eftersom så många specialister från industrin deltog, inriktades diskussionerna på att uppnå enighet om de olika tekniska möjligheter som står till buds för att minska utsläppen. Inom ramen för gruppens arbetsprogram har samtliga viktigare sektorer som står för utsläpp av fluorerade gaser täckts av nio heldagsseminarier mellan juni 2000 och april 2001. Arbetsgruppens mandat utvidgades så att den kunde utvärdera tekniska aspekter på förslaget till rättsligt ramverk. Följande tre möten har hållits: den 6 maj 2002, 27 juni 2002 och 25 september 2002. Dessutom har kommissionens tjänster hållit bilaterala möten med aktörer på området, framförallt när tekniskt och kommersiellt känsliga aspekter av förslaget diskuteras. 6. BEDÖMNING AV PÅVERKAN PÅ FÖRETAGEN 12 6.1. Analys av de ekonomiska kostnaderna och potentialen för minskade utsläpp Utsläpp: utgångsvärde och prognoser Arbetsgruppen undersökte olika källor till utsläpp av fluorerade gaser och fastställde ett utgångsvärde år 1995 och gjorde därefter prognoser fram till och med år 2010. Det visade sig att utsläppen ökat med cirka 50 %, från 65 till 98 miljoner ton koldioxidekvivalenter mellan 1995 och 2010 (tabell 1). Dessa siffror rymmer kraftiga ändringar mellan olika sektorer av fluorkolväteutsläpp som behöver förklaras närmare. Utsläppen av fluorkolväten från industriell verksamhet förväntas sjunka från 31,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter till 7,7 miljoner ton. Inom andra sektorer finns en trend som pekar på kraftigt höjda utsläpp eftersom fluorkolväten används för att fasa ut ozonnedbrytande ämnen. Denna trend är tydligast i kyloch luftkonditioneringssektorn där utsläppen ökade från 3,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 1995 till cirka 40,5 miljoner ton år 2010. 12 Det var inte nödvändigt att göra någon utförlig konsekvensbedömning av detta förslag. I bedömningen av påverkan på företagen utvärderas förslagets ekonomiska konsekvenser för företagen och dess miljöfördelar i form av förväntade utsläppsminskningar. 15
Tabell 1: Utsläpp (grundvärde och prognoser) (miljoner ton koldioxidekvivalenter) Sektor 1995 2010 Kyl och luftkonditionering 2,3 20,5 Mobil luftkonditionering 1,4 20,0* Skumtillverkning 0,1 9,6* Enkomponentsskum 3,3 3,5 Aerosoler 1,3 5,8* Högspänningsbrytare 5,0 4,7 Lösningsmedel för rengöring 0,0 0,3* Brandbekämpningsmedel 0,0 0,5 Halvledartillverkning 1,9 6,3 Däck och fönster 7,9 6,0 Dosaerosoler 0,0 4,3 HCFC-22-tillverkning 31,6 7,7 Aluminiumtillverkning 7,8 4,0 Magnesiumtillverkning och -gjutning 1,5 2,7 Övriga 1,1 2,1 TOTALT 65,2 98,0 Siffror markerade med * har ändrats som resultat av en ytterligare undersökning som genomfördes efter arbetsgruppens rapport Totala ekonomiska kostnader och förväntade minskningar av utsläppen Totalt förväntas åtgärderna i det här förslaget leda till minskade utsläpp till år 2010 med cirka 23 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Kostnaderna för åtgärderna för att minska utsläppen uppgår i genomsnitt till ungefär 18 euro per ton koldioxidekvivalenter. Restriktionerna i fråga om utsläppande på marknaden och användning uppvisar en kostnad på mindre än en euro per ton koldioxidekvivalenter i minskade utsläpp; siffran varierar dock beroende på användningsområde. Dessa kostnadsuppgifter baseras på arbetsgruppens rapport och fyra tekniska undersökningar (se fotnoter 8 och 9) som genomförts för kommissionens räkning. Berörda parter har rådfrågats under undersökningarnas gång och har även haft möjlighet att kommentera slutrapporterna. 16
Undersökning av begränsande åtgärder I den här undersökningen granskades de förväntade kostnaderna för att införa åtgärder för att minska utsläppen i samtliga medlemsstater. Nederländerna har i flera år haft ett avancerat system för begränsning av utsläpp i drift och därför användes det systemet som utgångspunkt. Resultaten från undersökningen bekräftar att begränsande åtgärder är ett kostnadseffektivt alternativ, framförallt i kyl- och luftkonditioneringssektorn (i analysen ingick inte mobila luftkonditioneringssystem som granskades i separata undersökningar). Kostnaderna i medlemsstaterna varierar beroende på hur kyl- och luftkonditioneringssektorn är strukturerad och i vilken utsträckning åtgärder redan vidtagits. Om det redan finns kontrollsystem, kommer extrakostnaderna att bli låga, men om tidigare lagstiftning inte genomförts på utsatt tid ligger kostnaderna betydligt över genomsnittet. Fram till år 2010 finns potential att genom ytterligare begränsande åtgärder minska utsläppen med 15 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Undersökning av rapportering om utsläppande på marknaden och användning I den här undersökningen granskades hur företagen skulle påverkas och vilka kostnader de skulle få om man införde restriktioner i fråga om utsläppande på marknaden och användning för vissa tillämpningar av fluorerade gaser. Nio sektorer undersöktes och berörda parter förhördes om vilken teknisk genomförbarhet de alternativa tekniska lösningarna hade och vilka kostnader som var förknippade med dem. Förslaget till restriktioner för utsläppande på marknaden och användning skulle kunna bidra till en minskning av utsläppen motsvarande cirka sex miljoner ton koldioxidekvivalenter till år 2010 till en genomsnittlig kostnad av mindre än en euro per ton koldioxidekvivalenter (mobila luftkonditioneringssystem är dock inte medräknade, utan de redovisas i en separat undersökning). De totala årliga kostnaderna för kraven på uppgiftsrapportering beräknas uppgå till cirka 400 000 euro fördelade på 91 företag. Undersökningar av mobila luftkonditioneringssystem På basis av två undersökningar av läckage av fluorkolväten från mobila luftkonditioneringssystem utarbetade kommissionens avdelningar (GD Miljö) ett samrådsdokument som innehöll en ny bedömning av utsläppen av fluorkolväten till 18-38 miljoner ton koldioxidekvivalenter till år 2010 och 28-58 miljoner ton koldioxidekvivalenter till år 2020. Att prognoserna för utsläppen är så osäkra beror på svårigheterna i att mäta de faktiska utsläppen under en produkts livslängd. I samrådsdokumentet uppskattades kostnaderna för restriktioner i fråga om användning till mellan 5 euro per ton koldioxidekvivalenter och till 33 euro om frågan om lättantändligheten hos fluorkolväten och kolväten med låg potential för global uppvärmning löstes, eller till mellan 21 och 140 euro per ton koldioxidekvivalenter om det alternativa kylmediet var koldioxid. De höga kostnaderna för det senare alternativet beror på antagandet att branschen inte skulle kunna tillverka slangar till luftkonditioneringsanläggningar till låg kostnad. När den frågan väl är löst, kommer kostnaderna att sjunka ner mot 20 40 euro per ton koldioxidekvivalenter. Mot bakgrund av svaren på samrådsdokumentet uppskattar kommissionen att läckaget av fluorkolväten förmodligen kommer att uppgå till 20 till 25 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2010 och att de genomsnittliga kostnaderna för restriktioner för användningen ligger på mellan 8 och 18 euro om frågan om lättantändlighet är löst och på mellan 21 och 46 euro problemet med slangar (när koldioxid används som kylmedium) är löst. 17
I fråga om restriktioner när det gäller utsläppande på marknaden för mobila luftkonditioneringssystem, leder förslaget till att utsläppen av HFC-134a under ett luftkonditioneringssystems livslängd antingen skulle försvinna helt och hållet (om branschen väljer kylmedier som inte innehåller fluorkolväten) eller minskas med 90 % (om HFC-152a används som kylmedium). Tabell 2 innehåller de exaktaste uppskattningarna, efter samråd med branschen, av utsläpp under en produkts livstid. Utsläppen från luftkonditioneringar (som är den största utsläppskällan) har fastställts av kommissionen, men de största osäkerheterna rör dem som uppkommer vid underhåll av utrustningen. Totalt förväntas utsläppen av HFC-134a uppgå till 1,70 till 2,24 ton koldioxidekvivalenter per fordon under dess livslängd. De lägre läckagemängderna på 1,70 ton koldioxidekvivalenter är förmodligen mer representativa för mindre system eller system med en förångare, medan de högre värdena på 2,24 ton koldioxidekvivalenter är mer representativa för större system eller system med dubbla förångare. Tabell 2: Läckage av HFC-134a under ett fordons livstid (14 år) grundat på två antaganden (angivet i ton koldioxidekvivalenter). Låg Hög Antaganden Reguljära utsläpp av HFC- 134a vid normal användning av fordonet Irreguljära utsläpp av HFC- 134a i samband med olyckor, stenskott, defekter osv. Utsläpp av HFC-134a vid service Utsläpp av HFC-134a när produkten tjänat ut 0,96 0,96 53 g HFC-134a /år 0,29 0,36 16 g HFC-134a per år i scenariot låg och 20 g i scenariot hög 0,26 0,52 100 g HFC-134a per servicetillfälle i scenariot låg och 200 g per servicetillfälle vid hög 0,14 0,35 20 % av kylmediet går förlorat i slutet av produktens livslängd vid låg och 50 % vid hög Övriga utsläpp avhfc-134a 0,04 0,04 Förlust av kylmedium vid tillverkning och distribution Totalt 1,70 2,24 6.2. Vilka kommer att påverkas av förslaget? Förslaget kommer att påverka tillverkare, importörer och exportörer av fluorerade gaser eftersom försäljningen av gaser för underhåll torde minska. Även tillverkare av utrustning och produkter som innehåller fluorerade gaser kommer att påverkas eftersom de kommer att vara tvungna att vidta åtgärder för att minimera utsläppen vid tillverkning och även utforma utrustningen så att den blir tätare. Innehavarna av utrustning som innehåller fluorerade gaser måste se till utrustningen med jämna mellanrum läckagekontrolleras. Underhållssektorn kommer att påverkas eftersom personal som handhar utrustning som innehåller fluorerade gaser måste utbildas och certifieras. 18
När det gäller luftkonditioneringssystem i personbilar och lätta kommersiella fordon, kommer förslaget att påverka de kemiföretag som tillhandahåller HFC-134a, leverantörer av luftkonditioneringsutrustning samt fordonstillverkare. Kemiföretagens försäljning av kylmedier kommer att minska eftersom läckaget av HFC-134a blir mindre och följaktligen minskar företagens intäkter. Det bör dock understrykas att det är det kemiska ämnet i sig som är upphov till global uppvärmning när det släpps ut i atmosfären. När restriktionerna i fråga om utsläppande på marknaden och försäljning har införts, kommer kemiföretag att fortsätta leverera HFC-134a till de fordon, stationära luftkonditioneringsanläggningar samt kylsystem som fortsätter att drivas med det kylmediet. Den nuvarande produktionskapaciteten för HFC-134a i EU uppskattas till 43 kiloton och förväntas inte öka. Utan den här förordningen skulle den totala försäljningen av HFC-134a till mobila luftkonditioneringssystem uppskattas till cirka 25 kiloton med ett produktionsvärde på ungefär 75 miljoner euro år 2010. Förslaget till förordning innebär att försäljningen av HFC- 134a skulle minska med mindre än 10 % till år 2010. Det procenttalet skulle öka under de följande åren och vid den tidpunkt då samtliga fordon anpassats så att de använder alternativa kylmedier (omkring år 2025), skulle försäljningen av HFC-134a till mobila luftkonditioneringssystem ha upphört. Om biltillverkarna väljer att installera luftkonditioneringssystem som drivs med HFC-152a, skulle den kemiska industrin kunna ersätta en kemikalie med en annan. Bland komponent- och systemleverantörer, av vilka vissa är små och medelstora företag, skulle effekterna av förslaget både innebära bättre affärsmöjligheter och ett hot. Många av EU-företagen är världsledande på området alternativa kylmedier. För dem kan förslaget föra något gott med sig eftersom de kan koncentrera sin forskning och utveckling på ny teknik. För de företag som inte kommit lika långt i den tekniska utvecklingen, kommer förslaget förmodligen att leda till ytterligare kostnader eftersom de måste satsa mer på forskning och utveckling. Biltillverkarnas befinner sig en liknande situation som komponent- och systemleverantörer. Vissa europeiska biltillverkare har under de senaste årtiondena forskat fram och utvecklat alternativa kylmedier. Den typen av företag kan dra nytta av förslaget eftersom det innebär en god möjlighet att kommersialisera frukterna av det arbete de lagt ner, medan däremot företag som inte varit lika innovativa på luftkonditioneringsområdet måste lägga ner mer pengar på forskning och utveckling. Man bör komma ihåg att om biltillverkarna väljer lösningar där fluorkolväten inte används, kommer kravet på dem att återvinna sådana ämnen när fordonet skrotas att försvinna, och därigenom sparar de pengar. Verkstäder (som i många fall är små och medelstora företag) som underhåller luftkonditioneringsanläggningar kan dra nytta av liknande effekter, eftersom kravet att återvinna och återanvända fluorkolväten av naturliga skäl inte gäller bilar som är utrustade med luftkonditioneringsanläggningar som är fyllda med alternativa kylmedier. 6.3. Vad måste företagen göra för att uppfylla kraven i förslaget? För att uppfylla kraven måste användare av fluorerade gaser säkerställa att utrustningen kontrolleras regelbundet och underhålls av kompetent personal. Inom de sektorer som måste välja andra alternativ måste de ansvariga skaffa information om vilka alternativ som finns och om hur övergången skall gå till. För andra, till exempel dem som använder svavelhexafluorid i däck, är övergången till luft eller kväve både enkel och gratis. 19
Den kemiska industrin måste kunna leverera alternativa kylmedier till mobila luftkonditioneringssystem mot bakgrund av vilka beslut biltillverkarna fattar om vilket kylmedium som skall användas. Komponent- och systemleverantörer måste också anpassa sina produkter till nya konstruktionskrav. I den här sektorn kommer produktionskostnaderna för mer miljövänliga luftkonditioneringssystem att öka, men ökningen jämnas ut av att deras kunder betalar mer för produkterna. Det råder inget tvivel om att de tillverkare som redan forskat fram och utvecklat alternativa kylmedier lättare kommer att kunna dra ekonomisk vinning när den föreslagna förordningen börjar tillämpas. Biltillverkarna kan välja mellan olika strategier för att följa förslaget, varav vissa inte utesluter andra. För det första kan de välja att tillverka vissa bilmodeller utan luftkonditionering. Detta är tänkbart i fråga om små billiga personbilar eller lätta transportbilar. För det andra kan tillverkaren välja att gå över till alternativa kylmedier, som förmodligen är antingen koldioxid, kolväte eller HFC-152a. Det finns förvisso en möjlighet, även om det inte är särskilt troligt inom den närmaste framtiden, att branschen utvecklar nya kylmedier, eller att andra metoder för att kyla ner kupéutrymmena i fordon dyker upp. För det tredje kan tillverkarna, tack vare den flexibilitetsmekanism som införs genom förslaget, välja att införa luftkonditioneringsanläggningar som drivs med alternativa kylmedier tidigare än vad som krävs i förslaget. En del biltillverkare kanske väljer att helt och hållet ställa om vissa produktionslinjer till nya system, och om det leder till att hela deras modellutbud överuppfyller kraven ett visst år, kan de använda de krediter som blir resultatet till att konvertera luftkonditioneringssystemen för en annan marknad längre fram. Den metoden skulle kunna användas i de fall tillverkarna väljer att senarelägga investeringarna i nya system till ett så sent datum som möjligt. För det fjärde kanske vissa tillverkare vill dra nytta av flexibilitetssystemet i sådan utsträckning att de kan överföra krediter till andra tillverkare och på så vis få tillbaka en del av sina kostnader för forskning och utveckling. Det är dock inte särskilt troligt att det sista alternativet kommer att användas i någon större utsträckning. 6.4. Vilka ekonomiska konsekvenser är det troligt att förslaget får? Kostnaderna förknippade med bestämmelserna om begränsning samt utsläppande på marknaden och användning är låga. I många fall har undersökningarna visat att det finns klara ekonomiska fördelar att gå över till alternativ teknik. Kyl- och luftkonditioneringsanläggningar som fungerar bättre förbrukar mindre energi och leder till färre avbrott i arbetsflödet. En produktionslinje fungerar till exempel bättre om kylningen fungerar utan problem. På samma vis är luftkonditioneringsanläggningar av avgörande betydelser i byggnader för att arbetstagarnas arbetsmiljö skall bli dräglig. En effektiv och välfungerande luftkonditioneringsanläggning kan utan tvivel bidra till ökad produktivitet. Service- och underhållssektorn kan räkna med mer arbete beroende på kravet på regelbundna inspektioner, och tillhandhållare av högkvalitetskomponenter förväntas få fler uppdrag än de som erbjuder produkter av lägre kvalitet. En del av kostnaderna för reguljära inspektioner kommer att bäras av ägarna till utrustningen, men i stället gynnas de av att utrustning som läcker mindre i regel är energieffektivare och att de följaktligen inte behöver köpa ny fluorerad gas lika ofta. 20