Kartstudie över arkeologiskt utredningsområde i Sallerup och Tullstorp

Kulturgeografisk utredning Kartstudie över arkeologiskt utredningsområde i Sallerup och Tullstorp Fastigheten Sallerup 180:72 m fl i Malmö stad Skåne län Malmö Museer Kulturarvsenheten Rapport 2015:004 Lars Persson

Kulturgeografisk utredning Kartstudie över arkeologiskt utredningsområde i Sallerup och Tullstorp Fastigheten Sallerup 180:72 m fl i Malmö stad Skåne län

Malmö Museer Box 406 201 24 Malmö Tel: 040-34 10 00 Besöksadress: Malmöhusvägen www.malmo.se/museer Kulturgeografisk utredning Kartstudie över arkeologiskt utredningsområde i Sallerup och Tullstorp Fastigheten Sallerup 180:72 m fl i Malmö stad, Skåne län Kulturarvsenheten Rapport 2015:004 Författare: Lars Persson Grafisk form: Anders Gutehall Sättning: Lars Persson Omslagsbild: Undersökningsområdet markerat på skånska rekognosceringskartan från 1810-talet. Malmö Museer 2015

Innehåll Tekniska och administrativa uppgifter Inledning Utredningsområdet och dess omgivning Utredningsområdet och de historiska byarna De äldsta lantmäterikartorna över S. Sallerup Jordmånsförhållanden och fosfathalt i jorden De äldsta lantmäterikartorna över Tullstorp Skånska rekognosceringskartan Sammanfattande redovisning av observerade fornlämningar och fornlämningsindikationer Referenser Årets rapporter 4 5 5 6 8 10 12 14 15 17 18

Tekniska och administrativa uppgifter Län... Skåne Kommun... Malmö stad Fastighet... Sallerup 180:72 m.fl. 4 MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2015:004

Inledning Malmö museer har av Sydsvensk arkeologi AB fått uppdraget att göra en kulturgeografisk studie av ett markområde som ska undersökas i en arkeologisk utredning, steg 1, under våren 2015. Området ligger i nära anslutning till Yttre Ringvägen strax nordväst om S. Sallerups kyrkby, i östra delen av Malmö stad. Totalt har utredningsområdet en areal på ca 60 hektar. Syftet med den kulturgeografiska studien är att klargöra hur bebyggelsestruktur och markanvändning i området såg ut före 1800-talets skiftesepok och den kraftiga dränering och uppodling som skedde därefter. Målsättningen är att utifrån äldre lantmäterikartor bedöma om det i området funnits fornlämningar eller indikationer på sådana som senare försvunnit genom överodling eller annan form av exploatering/borttagning. Förutom att lokalisera ev. fornlämningar i äldre kartor ska äldre marknamn för området excerperas och indikationer på fornlämningar eller äldre bebyggelse lägesbestämmas och analyseras. Dessutom ska förskifteslandskapets linjeobjekt i form av hägnader, vägar och bygränser inom utredningsområdet lägesbestämmas och redovisas kartografiskt. Den kulturgeografiska studien ska fungera som ett underlagsmaterial för den arkeologiska utredningen. Föreliggande rapport utgör redovisning av den genomförda kulturgeografiska kartstudien. Utredningsområdet och dess omgivning Utredningsområdet ligger idag nästan helt omringat av vägar. Åt öster gränsar området mot Yttre Ringvägen, åt söder mot Sallerupsvägen och åt norr mot Fortunavägen (figur 1). I sydvästra delen gränsar utredningsområdet mot Nummertolvsvägen. Inom området ligger två gårdar, varav den nordligaste bär det fornlämningsindikerande namnet Ängshög. Med undantag för gårdarna med tillhörande trädgårdar domineras markanvändningen inom området helt av brukad åkermark. Strax väster om området möter tätorten Malmös ytterområden. Utredningsområdet utgör en del av ett av de väldigt få kvarvarande åkerområden som är belägna mellan Malmö tätortsområde och Yttre Ringvägen kring Malmö. Topografin inom S. Sallerups socken är ganska backig i de östra och södra delarna (inom byarna Fårabäck, Ö. Kattarp) samt i de östra delarna av S. Sallerups bymark. Denna del av socknen utgör en del av det yttre sydvästskånska backlandskapet. Västerut och norrut från kyrkbyn, i riktning mot Ö. Skrävlinge och Sunnanå, är landskapet flackare och utgör en del av den sydvästskånska slättbygden. Områdets relativa topografi framgår tydligt i generalstabskartan från 1860-talet (figur 2). Utredningsområdet är beläget ungefär 20 meter över havet. Jordarten i området domineras av moränleror, men det finns även mindre områden med lera samt sandjord. Åkermarken i området har i likhet med all åkermark i Malmö kommun hög kvalitetsklassning enligt den tiogradiga skalan. All åker i kommunen är klassad mellan 8 och 10, dvs. i klasser som i Sverige endast finns i Skåne. MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2015:004 5

Figur 1. Utredningsområdets (lila färg) geografiska läge inom Malmö stad idag. Utredningsområdet och de historiska byarna I figur 3 visas utredningsområdet och dess omgivning enligt den s.k. häradsekonomiska kartan från 1910-talet. Även för hundra år sedan dominerades markanvändningen i utredningsområdet helt av brukad åkermark. Södra delen av utredningsområdet låg inom S. Sallerup kyrkbys ägor, medan den norra delen tillhörde Tullstorps by som också hörde till S. Sallerups socken. Inom Tullstorpsdelen av området fanns gården Ängshög samt några mindre byggnader i direkt anslutning till utredningsområdets nordgräns. I Sallerupsdelen fanns två gårdar. Den nordligaste av dem, Hemgården, har tagits bort i sen tid och existerar inte idag. Den sydligaste gården har benämnts Ryssagården. De enda vägar som på 1910- talet berörde utredningsområdet var uppfartsvägar till de tre bondgårdarna samt en väg som löpte i utredningsområdets sydvästra yttergräns. Det äldsta bevarade skriftliga belägget för S. Sallerups by är ifrån 1530 medan det för Tullstorp är ifrån år 1546. Båda byarna har således relativt sena äldsta skriftliga belägg och skriftliga uppgifter om dem saknas för medeltiden. 6 MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2015:004

Figur 2. Topografiska förhållanden inom S. Sallerups socken enligt Generalstabskartan från 1860-talet. Figur 3. Undersökningsområdet i den häradsekonomiska kartan från 1910-talet. Enligt den äldsta jordeboken från Skånes svenska tid (år 1661) bestod Sallerups by av sju hemman (gårdar) samt ett gatehus. Fem av hemmanen var utsockne frälsehemman, ett var kronoägt och det sista var ett kyrkligt s.k. kanikhemman som tillhörde domkapitlet. Enligt decimantboken från 1651 fanns däremot 10 hemman i Salleups by. Sex av dem var frälseägda, ett var av krono- eller skattenatur och tre ägdes av domkapitlet. MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2015:004 7

I Tullstorp fanns enligt jordeboken från 1661 sex kanikhemman, ett kronohemman samt ett utsockne frälsehemman. Totala antalet hemman i Tullstorp uppgick då alltså till åtta. Antalet hemman i Tullstorp enligt decimantboken från 1651 var däremot endast sju. DE ÄLDSTA LANTMÄTERIKARTORNA ÖVER S. SALLERUP Den äldsta detaljerade, storskaliga lantmäterikartan över S. Sallerups by ritades år 1700 (figur 4). Kartan har en ovanlig utformning eftersom lantmätaren färglagt åkertegarna inom de olika fallen med olika färger. Med undantag för ett litet område i nordöst låg all den mark som berörs av utredningsområdet i nom vad som år 1700 var Sallerups Västre vång. Byn hade inägorna fördelade på fyra vångar varav Norre och Södre vång tillsammans utgjorde en årgång i tresädesrotationen. I Västre vångs gräns mot Tullstorps mark åt norr fanns en hägnad. Sannolikt rörde det sig om en gropavall (uppkastad jordvall med parallellt dike) av den typ som var dominerande inom den sydvästskånska slättbygden på 1600- och 1700-talet. Genom den av undersökningen berörda delen av Sallerups mark sträckte sig år 1700 ett ängsmarksområde från sydväst mot nordöst. I övrigt dominerades området av åkermark även vid denna tidpunkt. Ingen bebyggelse fanns inom undersökningsområdet. Figur 4. Södra delen av undersökningsområdet mot bakgrund av del av geometrisk karta över S. Sallerup från år 1700. Färglagda tegar utgjorde åkermark. I figur 5 redovisas åkerfallens namn inom området enligt äldsta lantmäteriakten. Av bilden framgår också att en väg sträckte sig i anslutning till utredningsområdets sydvästra gräns och en annan i öst-västlig riktning genom området. Inga impediment som skulle kunna tänkas utgöra fornlämningar redovisas i området. Bland marknamnen för områdets åkrar finns däremot ett som indikerar förekomst av en gravhög. Åkern ifråga bar namnet Stoohögsåker, och låg i områdets västra och sydvästra del. Den gravhög som namnet rimligtvis relaterar till existerar ännu idag och ligger i undersökningsområdet invid den nord-sydliga vägsträckningen. Högen redovisas i lantmäterikartan som en liten rektangulär ängsyta inom Stoohögsåkrarna. 8 MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2015:004

Figur 5. Åkerfallens namn enligt geometriska avmätningen över Sallerup från år 1700. Av områdets övriga marknamn från år 1700 är det endast ett som drar till sig uppmärksamheten vid ett sökande efter fornlämningsindikationer; Tofttebacksåker. Toft-namn utgör alltid en indikation på bebyggelse eftersom toft är synonymt med ordet tomt. Tofttebacksåkrarna berör dock utredningsområdet i mycket begränsad omfattning och fanns i huvudsak öster där om. Namnet Tofttebacksåker antyder att det här finns en backe inom vilken det funnits tofter någon gång före år 1700. Av figur 6 framgår att det endast är en mindre del av ett stort område med marknamn innehållande namnledet toft som ligger inom utredningsområdet. År 1700 fanns åker med toft-namn dels som förväntat i anslutning till Sallerups historiska bytomt och de existerande gårdarna, dels i ett område nära Sege å i öster och slutligen i ett relativt stort område i huvudsak öster om utredningsområdet. Inom det senare området fanns en sydlig del som kallades Tofttebacksåkrar och en nordlig del som bar namnet Tofttelesåkrar (åkrarna vid toftgrinden?). Någonstans inom det stora området har det med stor sannolikhet funnits bebyggelse i äldre tid. Figur 6. Markområden med Toft-namn inom S. Sallerups bymark år 1700. MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2015:004 9

Figur 5 åskådliggör även indirekt något av hydrografin inom området. Ängarna låg i huvudsak inom låglänta partier och centralt i ängsytorna fanns blöt sidvallsäng. Marknamnen för områdets åkrar antyder att ett par av de blöta ängsområdena hade namnen Långekärr respektive Valppekärr. Av figur 6 framgår även att utredningsområdet är beläget endast några hundra meter öster om en av de båda på 1700-talet existerande vägar som i tidigare studier av malmöområdets arkeologi och historiska geografi bedömts kunna ha tillkommit redan under förhistorisk tid (Bronsåldersvägen och Östra vägen). De båda vägarna sträckte sig endast i begränsad omfattning genom historiskt kända bytomter. På flera ställen var de istället belägna i anslutning till 1700-talets bygränser. Detta skulle kunna vara ett tecken på att den i äldre tid sträckt sig över utmark mellan de olika byarnas vångar. Det har föreslagits att de båda vägarna band samman Söderslättsområdet med den förhistoriska centralorten Uppåkra och senare, under historisk tid, med staden Lund. Utmed vägarna ifråga finns ett flertal koncentrationer av gravhögar. I anslutning till denna typ av gamla vägar av regional betydelse kan det hypotetiskt tänkas ha funnits bebyggelse som senare ödelagts. Utredningsområdets närhet till den Östra vägen bör finnas med i tankarna vid genomförandet av den planerade arkeologiska utredningen. En konceptkarta till en storskiftesförrättning för S. Sallerups by ritades under perioden 1776 till 1792. Ett utdrag från denna redovisas i figur 7. Kartan visar att ängsarealen inom utredningsområdet minskat något sedan år 1700. Av speciellt intresse för den kulturgeografiska studien är att den ännu idag existerande gravhögen redovisas som ett impediment (brandgul färg i figur 7), och att det strax söder där om redovisas ytterligare en yta med oklar markanvändning. Möjligen handlade det bara om en kulle i åkermarken, men det skulle även kunna vara en fornlämning av något slag. Hypotetiskt skulle man kunna tänka sig en överodlad gravhög i nära anslutning till den ännu existerande. Platsen är intressant och bör studeras i fält vid den arkeologiska utredningen. Figur 7. Utredningsområdets gräns mot bakgrund av storskifteskarta över Sallerups Västre vång från perioden 1776-1792. JORDMÅNSFÖRHÅLLANDEN OCH FOSFATHALT I JORDEN Om vi åter vänder blicken mot området Toftebacksåker i Sallerups bymark ska vi försöka se om det finns några andra indikationer på äldre bebyggelselägen än själva marknamnet. Ett sätt på vilket äldre bebyggelse (och intensivt och långvarigt gödslad åkermark vid bebyggelse) kan lämna spår efter sig är genom förhöjd fosfathalt i jorden. I figur 8 har gränserna för det arkeologiska utredningsområdet markerats på en karta som visar fosfathalterna i marken inom Sallerupsområdet från mitten av 1930-talet. Ju mörkare skraffering desto högre var 10 MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2015:004

fosfathalten i odlingsjorden. Vi kan se att området vid S. Sallerups historiska bytomt och kyrka i söder hade hög fosfathalt. Området direkt öster om södra delen av utredningsområdet, det område där Toftebacksåkrarna låg, hade däremot ingen tydligt förhöjd fosfathalt. Ett par område med något högre fosfathalt fanns däremot inom Tullstorps del av utredningsområdet längre norrut. Allra längst åt söder i utredningsområdet berörs detta även av de kring Sallerups historiska bytomt förhöjda fosfatvärdena. Figur 8. Fosfathaltens variation inom och kring utredningsområdet på 1930-talet. Ju mörkare skraffering desto högre fosfathalt. Utredningsområdets gräns markerad med röd linje. Figur 9. Jordart/jordmån inom områdena Tofftebacksåker och Tofftelesåker enligt geometrisk avmätning för S. sallerups by från år 1700. Ett annat sätt på vilket äldre bebyggelse kan lämna spår är genom jordmånen. Områden som gödslats och brukats under lång tid får ofta en ökad mullhalt. I MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2015:004 11

tofter kring bytomter redovisar lantmätarna ofta åkern som svartmylla, lermylla eller sandmylla, jordmåner alla hade relativt hög bördighet. I beskrivningen till den geometriska kartan från 1700 över Sallerups by finns jordmånen redovisad för i princip varje åkerteg. I figur 9 visas jordmånen för tegarna inom åkrarna Tofftebacksåker och Tofftelesåker. De båda områdena dominerades av lerjord och lerblandad jord inom de naturligt mest väldränerade, högre belägna delarna. I anslutning till ängsmarken fanns dock sur mulljord. Mylligheten här hade sannolikt med hydrografin och ytornas tidigare ängsmarksbakgrund att göra och utgör förmodligen inte någon bebyggelseindikation. Den del av Toftebacksåker som ligger inom utredningsområdet bestod av lättare sandblandad jord samt lite sur mulljord. Inte heller jordmånsredovisningen ger någon tydlig indikation på var inom Tofftebacken äldre bebyggelse varit belägen. DE ÄLDSTA LANTMÄTERIKARTORNA ÖVER TULLSTORP Det finns tyvärr inga geometriska lantmäterikartor från sent 1600-tal eller 1700- talets första hälft över Tullstorps bymark. Istället är det en konceptkarta från 1764 som ritades inför ett storskifte som utgör äldsta bevarade, storskaliga lantmäterikarta (figur 10). Tyvärr är kartan ifråga ofullständig vad gäller redovisningen av åkerfallens namn. De bokstavsbeteckningar som redovisas för byns olika åkerfall i den tillhörande beskrivningen har tyvärr inte skrivits ut på kartbilden och fallen kan därmed inte lokaliseras. Någon renritad renovation av kartan har inte heller påträffats. Konceptartan visar emellertid fördelningen av åker och äng i bymarken och inägomarkens tegindelning. Byn hade åker och äng fördelad på tre vångar som liksom i S. Sallerup brukades i tresäde. Det fanns dessutom ängsmark i en lycka längs Sege å i öster. Utredningsområdet är främst beläget inom vad som 1764 utgjorde Tullstorps Västre vång, och ligger relativt långt från byns bytomt och bebyggelse. Ett mindre område i sydöst låg dock inom vad som 1764 var byns Södre vång. Ingen bebyggelse fanns inom utredningsområdet. Till skillnad mot åkernamnen finns ängsnamn redovisade direkt i kartbilden. Ängarnas namn och placering inom och kring utredningsområdet visas mot bakgrund av ett modernt ortofoto i figur 11. Figur 10. Norra delen av utredningsområdet mot bakgrund av storskifteskarta från år 1764. Flera ängsområden hade namn som antyder att de, åtminstone delvis, bestod av blöt kärrmark. Bland marknamnen är det främst Änghögskjärret som drar till sig den fornlämningssökandes intresse. Namnet Ängshög indikerar förekomst av en hög (gravhög?) inom eller i närheten av ängen ifråga. Inga impediment finns redovisade i åkrarna inom närområdet, men det fanns ett par små ängsytor som eventuellt skulle kunna utgöras av en gravhög. En mindre sådan äng var belägen 12 MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2015:004

Figur 11. Ängsområden från 1764 års lantmäterikarta mot bakgrund av ett modernt ortofotografi. nära hägnaden mot Södre vång, strax söder om Änghögskjärret. En något större, närmast kvadratisk, äng fanns ett drygt hundratal meter väster om Änghögskjärret. Av de båda ängsytorna är det den förstnämnda som bedömt utifrån topografin framstår som den troligaste högen. En hög skulle möjligen istället kunna ha varit belägen någonstans inom det sammanhängande ängsområdet som 1764 bar namnet Ängshögskjärret. Inga av övriga ängsnamn i utredningsområdet indikerar enligt min bedömning fornlämningsförekomst. Namnet Kalfhagskjärret, som bars av en äng i nordöst, antyder däremot att det tidigare hade funnits en kalvhage inom Västre vång. Figur 12. Marknamn och ängsmark enligt 1812 års enskifteskarta över Tullstorps by. I enskifteskartan från år 1812 över Tullstorps mark redovisas en del marknamn för åkerområden. I figur 12 visas namnen för de åkrar som berörs av utredningsområdet. Inget av marknamnen indikerar enligt min bedömning förekomst av fornlämningar eller tidigare bebyggelse. Ängsarealen hade minskat något sedan 1764, bl.a. inom området Kalfhagarna. Hägnaden mellan Västre och Södre vång hade däremot fortfarande i princip samma sträckning som 1764. Av de ovan MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2015:004 13

nämnda mindre ängsytorna som skulle kunna innehålla en gravhög fanns det västligaste kvar, medan det södra hade blivit uppodlat och redovisas 1812 bara som en kulle i åkermarken. Kullen kan mycket väl tänkas vara en överodlad gravhög. Strax nordväst om kullen fanns nu ytterligare ett litet ängsområde som åtminstone storleksmässigt också skulle kunna utgöra en gravhög. Det framstår dock som mindre troligt att en tidigare överodlad hög skulle ha ändrat markanvändning från åker till ängsmark mellan 1764 och 1812. Tendensen under sent 1700-tal och 1800-tal var istället att allt mer ängsmark lades under plogen och blev åkermark. I figur 13 åskådliggörs 1812 års ängsmark samt den ovan nämnda kullen i åkermarken mot bakgrund av ett modernt ortofotografi. Figur 13. Ängsområden och åkerfall från 1812 års lantmäterikarta mot bakgrund av ett modernt ortofotografi. SKÅNSKA REKOGNOSCERINGSKARTAN Ungefär samtidigt som enskifte genomfördes i Tullstorp (1812) ritades den Skånska rekognosceringskartan över större delen av Skåne. Trots att det ofta är ganska svårt att georeferera kartbladen från rekognosceringskartan pga. av dess bitvis betydande vinkel eller avståndsfel har jag gjort ett försök (figur 14). Kartan visar att utredningsområdet var öppet och saknade träd- och buskvegetation. Kärrmark fanns främst i anslutning till undersökningsområdets nordgräns. Särskilt intressant ur fornlämningssynpunkt är att kartan redovisar en liten kulle i närheten av bygränsen mellan S. Sallerup och Tullstorp. Kullen tycks ha legat i nära anslutning till utredningsområdets östra gräns. Pga. felaktigheter i rekognosceringskartans geometri eller i georefereringen kan det inte med säkerhet fastslås om kullen låg söder eller norr om bygränsen. Det är därför fullt möjligt att den markerade kullen utgjorde Ängshög och låg i södra delen av Tullstorps del av utredningsområdet. Det bör även noteras att den ännu idag befintliga gravhögen i sydvästra delen av utredningsområdet inte markerats i kartbilden. Skånska rekognosceringskartan ger alltså inte någon komplett bild vad gäller existerande gravhögar. 14 MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2015:004

Figur 14. Utredningsområdet mot bakgrund av den skånska rekognosceringskartan från 1810-talet. Sammanfattande redovisning av observerade fornlämningar och fornlämningsindikationer I ovanstående analys av de äldre lantmäterikartorna över S. Sallerups och Tullstorps byar har totalt fem fornlämningsindikationer av varierande styrka observerats. I figur 15 redovisas de ungefärliga gränserna för de fem platserna/områdena. Nummer 1 består av en känd, existerande fornlämning (gravhög) som finns redovisad i fornlämningsdatabasen FMIS. Bland de övriga fyra är det nummer 4 som utgör den starkaste indikationen. I detta fall handlar det om en troligen bortodlad gravhög med namnet Ängshög. Möjligen kan Ängshög istället ha varit belägen vid nummer 5. Området med nummer 2 består också av en relativt svag indikation på en bortodlad hög. Slutligen har vi område nummer 3 som utgör en mindre del av ett stort åkerområde med namnet Tofftebacksåker som år 1700 i huvudsak var beläget öster om undersökningsområdet. Namnledet Toft innebär att det hypotetiskt kan tänkas att bebyggelse har funnits inom området. Inga andra spår av denna bebyggelse har påträffats i studien. Det framstår dock som mera troligt att den åsyftade bebyggelsen legat längre österut än inom område 3, och därmed utanför undersökningsområdet. Vid en kommande arkeologisk undersökning i fält bör samtliga de utpekade platserna besökas och bedömas. Eventuella framtida sökschakt kan lämpligen dras så att de berör områdena 2-5. MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2015:004 15

Figur 15. Översikt med den i studien konstaterade fornlämningen samt indikationer på fornlämningar. 16 MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2015:004

Referenser Litteratur Hallberg, Göran. 2009. Skånes ortnamn, Oxie härad och Malmö stad. Serie A, Bebyggelsenamn, del 15. Institutet för språk och folkminnen Dialekt- och Ortnamnsarkivet i Lund. Jönsson, Lars & Persson, Lars. 2008. Det organiserade landskapet. Öresundsförbindelsen och arkeologin. Malmöfynd nr. 13. Malmö kulturmiljö. Skansjö, Sten & Tuvestrand, Birgitta (utg.). 2007. Decimantboken 1651 för Skåne, Blekinge och Bornholm. Skånsk senmedeltid och renässans 21. Skriftserie utgiven av Vetenskapssocieteten i Lund i samarbete med Landsarkivet i Lund. Kartmaterial Lantmäteristyrelsens kartarkiv Akt L201-6:1, enskifte S. Sallerups by, 1805. Akt L201-7:1, enskifte Tullstorps by, 1811. Lantmäterimyndigheternas arkiv Akt 12-sös-1, geometrisk avmätning S. Sallerups by, 1700. Akt 12-sös-3, storskifte Tullstorps by, 1764. Akt 12-sös-5, storskifte och partiellt enskifte S. Sallerups by, 1776-1792. Akt 12-sös-9, enskifte S. Sallerups by, 1808. Akt 12-sös-10, enskifte Tullstorps by, 1812. Skånska rekognosceringskartan från 1810-talet Generalstabskartan från 1860-talet. Häradsekonomiska kartan från 1910-talet. Karta över fosfathalten hos skånska jordar, framtagen av O. Arrhenius, SGU ser. C Nr 383, från år 1934. Ortofotografi över Malmö stad från år 2007. MALMÖ MUSEER KULTURARVSENHETEN RAPPORT 2015:004 17

Årets rapporter Lista över utgivna rapporter inom Malmö Museers rapportserie Kulturarvsenheten Rapport: Kulturarvsenheten Rapport 2015:001 Anders Reisnert Antikvarisk medverkan. Länsresidenset i Malmö Håltagning till dolda utrymmen. Fastigheten Residenset 1 i Malmö Stad, Skåne län Kulturarvsenheten Rapport 2015:002 Anders Reisnert Antikvarisk medverkan. Länsresidenset i Malmö Åtgärder mot fuktproblem i källare. Fastigheten Residenset 1 i Malmö Stad, Skåne län Kulturarvsenheten Rapport 2015:003 Anders Reisnert Antikvarisk medverkan. Länsresidenset i Malmö Takomläggning. Fastigheten Residenset 1 i Malmö Stad, Skåne län Kulturarvsenheten Rapport 2015:004 Lars Persson Kulturgeografisk utredning. Kartstudie över arkeologiskt utredningsområde i Sallerup och Tullstorp. Fastigheten Sallerup 180:72 m fl i Malmö Stad, Skåne län