Nationell hotbild. Otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten Februari 2014

Nationell hotbild Otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten Februari 2014

Sammanfattning Aktörer inom den grova organiserade brottsligheten har en grundläggande, latent avsikt och en hög, generell förmåga att utöva otillåten påverkan. Ingen enskild aktör eller kriminell gruppering har dock avsikt eller förmåga att tillskansa sig ett långvarigt inflytande eller betydande ekonomiska vinster genom otillåten påverkan. Otillåten påverkan förekommer över hela landet, men majoriteten inträffar i de tre storstadslänen. Graden av utsatthet samvarierar starkt med exponeringen gentemot den grova organiserade brottsligheten och den påverkan som en viss funktion har på individer inom miljön. Det innebär att den otillåtna påverkan främst drabbar myndighetsföreträdare inom rättsväsendet. Hot och trakasserier är vanligt förekommande, men leder sällan till våld som är ovanligt. Otillåten påverkan i form av korruption utgör ett relativt omfattande problem. I huvudsak rör det som om vänskapskorruption, dvs. indikation på ekonomisk ersättning finns endast i ett fåtal ärenden. Oavsett om det rör sig om våld, hot, trakasserier eller korruption får den grova organiserade brottslighetens otillåtna påverkan konsekvenser för både enskilda individer och grundläggande samhällsfunktioner.

Innehåll 1. Inledning...4 1.1. Avgränsning....4 1.2. Disposition....4 2. Säkerhetspolisens uppdrag och material...6 2.1. Säkerhetspolisens uppdrag...6 2.2. Material...6 2.3. Centrala begrepp och definitioner...7 3. Underrättelser om otillåten påverkan...8 3.1. Våld, hot och trakasserier...8 3.2. Korruption...11 3.3. Konsekvenser av otillåten påverkan...15 4. Analys....17 4.1. Den grova organiserade brottslighetens avsikt och förmåga att utöva otillåten påverkan...17 4.2. Konsekvenser av otillåten påverkan...18 4.3. Otillåten påverkan på det demokratiska statsskicket....20 5. Slutsats/bedömning: den nationella hotbilden...22

1 Inledning Säkerhetspolisen har sedan 2008 ett nationellt huvudansvar för att förebygga, kartlägga och motverka den grova organiserade brottslighetens otillåtna påverkan på viktiga samhällsfunktioner. 1 Som en del av uppdraget publicerar Säkerhetspolisen regelbundet en nationell hotbild. Detta är den tredje rapporten i ordningen. 2 Syftet är bland annat att öka medvetenheten om vilket hot den grova organiserade brottsligheten utgör mot demokratin samt beskriva problemets karaktär och omfattning, vilket är en förutsättning för att problemet ska kunna åtgärdas. 3 1.1 Avgränsning Rapporten baseras på underrättelser om fall av otillåten påverkan som inkommit till eller bearbetats vid Säkerhetspolisen mellan den 1 november 2011 och 31 oktober 2013. Som titeln anger är rapporten en bedömning av det hot som den grova organiserade brottsligheten utgör mot det demokratiska statsskicket som helhet och mot dess grundläggande funktioner. 4 Någon risk- eller sårbarhetsbedömning görs således inte, dvs. rapporten säger inget om hur sårbart det skyddsvärda är. Därför innehåller rapporten inte heller några rekommendationer på hur dessa kan bemötas. 1.2 Disposition Rapporten inleds med en beskrivning av Säkerhetspolisens uppdrag vad gäller den grova organiserade brottsligheten, det material som den nationella hotbilden baseras på samt de begrepp och definitioner som är centrala i Säkerhetspolisens arbete och i denna rapport. Sedan följer en redovisning av de underrättelser om otillåten påverkan som kommit till Säkerhetspolisens kännedom under den aktuella tidsperioden, vilken typ av otillåten påverkan det rört sig om och mot vilka måltavlor den riktats. Avsnittet behandlar också vad som framkommit om de aktörer som underrättelserna gäller och vilka konsekvenser den otillåtna påverkan fått. För att illustrera vilka uttryck den otillåtna påverkan tar sig och vilka konsekvenser den får ges ett antal fiktiva exempel. Att exemplen inte är autentiska har flera orsaker. Till exempel kan det röra sig om information som kan störa en pågående utredning. Ofta ägs också den information som kommer Säkerhetspolisen till del av någon annan. Informationen kan alltså inte delges av Säkerhetspolisen utan källmyndighetens tillstånd, dvs. utan att säkerställa att informationen inte förs vidare på ett sätt som innebär att personer och omständigheter kan identifieras. Exemplen baseras emellertid på verkliga fall och proportioner och effekter har hållits verklighetsnära. Därefter följer en analys av den grova organiserade brottslighetens avsikt och förmåga att utöva otillåten påverkan, där underrättelserna sätts samman med Säkerhetspolisens samlade kunskap om 1 Regeringsbeslut Ju 2008/5775/PO, daterad den 17 juli 2008. 2 Den första publicerades 2009 och rörde underrättelser om otillåten påverkan mellan den 1 januari 2007 och den 31 juli 2009. Den andra publicerades 2012 och omfattade underrättelser om otillåten påverkan mellan den 1 augusti 2009 och 31 oktober 2011. 3 Se t.ex. Andersson m.fl. (2010:275) som menar att bilden av Sverige som nästan helt fritt från korruption kan vara skadlig eftersom det är när frånvaron av korruption tas för given som tillfällen dyker upp för den som vill gynna sig själv på andras bekostnad. 4 Med grundläggande demokratiska funktioner avses politiskt beslutsfattande, myndighetsutövning och den fria debatten. Det handlar således om otillåten påverkan i form av våld, hot, trakasserier och korruption som riktas mot förtroendevalda, myndighetsföreträdare och journalister i syfte att påverka deras yrkesutövning. Nationell hotbild otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten 4

otillåten påverkan. Rapporten avslutas sedan med ett antal övergripande slutsatser avseende vilket hot den grova organiserade brottsligheten utgör mot de grundläggande demokratiska funktionerna. Nationell hotbild otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten 5

2 Säkerhetspolisens uppdrag och material 2.1 Säkerhetspolisens uppdrag Som nämndes ovan gav regeringen 2008 Säkerhetspolisen ett nationellt huvudansvar för att förebygga, kartlägga och motverka den grova organiserade brottslighetens otillåtna påverkan på viktiga samhällsfunktioner. Bakgrunden till det nya uppdraget var bland annat att det konstaterats att den grova organiserade brottsligheten tenderar att utvecklas till ett hot mot rikets säkerhet när den växt sig tillräckligt stark, att hot mot rikets inre säkerhet riskerar att hamna i skymundan då rättsväsendet fokuserar på att identifiera och lagföra de gärningspersoner som begått de grövsta brotten samt att otilllåten påverkan kräver långsiktigt underrättelsearbete. 5 Det sistnämnda gäller inte minst korruption. Säkerhetspolisens uppdrag utgår från aktören och det skyddsvärda, dvs. den del av den grova organiserade brottslighetens verksamhet som riktas direkt mot de grundläggande demokratiska processerna, oavsett tillvägagångssätt, och därmed utgör ett hot mot rikets inre säkerhet. Säkerhetspolisen har således inte ansvar för den grova organiserade brottslighetens totala verksamhet. Det återfinns i Rikskriminalpolisens (RKP) och de lokala polismyndigheternas uppdrag. Säkerhetspolisens uppdrag innebär emellertid att myndigheten har en samlad bild av på vilket sätt den grova organiserade brottsligheten utgör ett hot mot demokratin. 6 Det är viktigt att understryka att Säkerhetspolisen inte har bedrivit egna förundersökningar på området, men överlämnat underrättelser och givit biträde till de myndigheter som ansvarat för dessa. När det gäller misstankar om brott som utgör otillåten påverkan genom korruption ansvarar Rikspolisstyrelsens interna utredningar (IU) och Rikskriminalpolisens nationella korruptionsenhet (NKE) för förundersökningarna, vilka leds av Åklagarkammaren för polismål och Riksenheten mot korruption. Säkerhetspolisen har inte heller till uppgift att följa upp domslut, föra logg över enskilda underrättelser och åtgärder eller fatta beslut i alla ärenden. 2.2 Material Den nationella hotbilden baseras på fall av otillåten påverkan som identifierats i de underrättelser som Säkerhetspolisen inhämtat och de studier som tidigare gjorts på området. När det gäller fallen av otillåten påverkan finns två möjliga felkällor. För det första finns ett mörkertal. En del fall uppdagas inte av någon myndighet och av de fall som uppdagas kommer en del inte till Säkerhetspolisens kännedom. För det andra baseras den nationella hotbilden på underrättelser, vilket medför ytterligare en möjlig felkälla. Detta då det i alla fall inte varit möjligt att vare sig bekräfta eller avfärda exempelvis underrättelser om korruption och då underrättelser i ett senare skede kan visa sig vara felaktiga. Samtidigt skulle en nationell hotbild baserad på enbart förundersökningar eller fällande domar sannolikt inte ge en fullständig bild av problemets omfattning och på vilket sätt den grova organiserade brottsligheten utgör ett hot mot demokratin. Detta gäller särskilt otillåten påverkan genom korruption. Misstankar om den typen av brott är ofta tids- och resurskrävande att utreda. Relativt få utredning 5 Ds 2008:38, sid 30-40. 6 När det gäller otillåten påverkan i form av korruption baseras Säkerhetspolisens uppfattning på underrättelser om korruptionsfall, medan andra (t.ex. Brå och Transparency International) baseras på intervjuer och upplevd omfattning. Till skillnad mot exempelvis IU och NKE skiljer Säkerhetspolisen också korruption som är relaterad till den grova organiserade brottsligheten från annan korruption. Jämfört med IU och Riksenheten för polismål skiljer Säkerhetspolisen också korruption från andra typer av brott och oegentligheter som begås av polisanställda. Nationell hotbild otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten 6

ar håller för åtal eller resulterar i fällande domar. 7 Omständigheter som uppdagas genom förundersökningar om sådana brott - eller i det föregående underrättelsearbetet - har dock i flera fall betraktats som så allvarliga att de föranlett arbetsrättsliga åtgärder. Det kan till exempel handla om förundersökningar som inte lett till åtal, men där de förehavanden mellan myndighetsföreträdare och kriminella som framkommit av arbetsgivaren bedömts utgöra en säkerhetsrisk eller medföra skador på allmänhetens förtroende för myndigheten. 2.3 Centrala begrepp och definitioner Några av de begrepp och definitioner som är centrala för Säkerhetspolisens uppdrag och den nationella hotbilden är: Grov organiserad brottslighet Nätverk eller grupperingar bestående av minst tre individer som varaktigt begår allvarlig brottslighet för ekonomisk vinning. Den grova organiserade brottsligheten utgör således en miljö som består av en rad olika typer av nätverk eller grupperingar som uppfyller de fyra obligatoriska kriterierna i EU:s definition av organiserad brottslighet. 8 Otillåten påverkan Våld, hot och trakasserier som på ett beräknande sätt syftar till att påverka förtroendevalda, myndighetsföreträdares eller journalisters myndighets- eller yrkesutövning samt brott som dessa begår för att vara den grova organiserade brottsligheten behjälplig i samband med sin yrkesutövning. 9 Korruption Används utifrån Säkerhetspolisens uppdrag och i denna rapport som ett samlingsbegrepp för olika typer av handlingar som samhällsföreträdare efter positiva påtryckningar genomför inom ramen för sin yrkesutövning för att vara den grova organiserade brottsligheten behjälplig. 10 7 Bland annat har Brå noterat detta förhållande, se Brå 2014:4. sid. 108 8 Det vill säga samarbete mellan fler än två personer, (potentiellt) lång eller obegränsad utsträckning i tid, misstanke om allvarliga kriminella handlingar och strävan efter vinning eller makt. 9 Definitionen utgår bl.a. från Brå som menar att otillåten påverkan handlar om påtryckningar på myndighetsutövning, oavsett hur dessa är formade. Brå använder otillåten påverkan som samlingsnamn för trakasserier, hot, våld och korruption som påverkar tjänstemän i deras myndighetsutövning (Brå 2009, sid 35-36). 10 Det finns ingen enhetlig definition av korruption, men begreppet används oftast som ett samlingsbegrepp för olika oegentligheter som begås av personer i maktpositioner. För fler definitioner av begreppet korruption se t.ex. Riksrevisionen 2013:2, Andersson m.fl.(2010) Korruption, maktmissbruk och legitimitet, Brå (2007:21) Korruptionens struktur i Sverige samt Transparency International Sverige (http://www.transparency-se.org). Nationell hotbild otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten 7

3 Underrättelser om otillåten påverkan I detta avsnitt beskrivs underrättelser om fall av otillåten påverkan som Säkerhetspolisen fått kännedom om och som inträffat eller på annat sätt varit aktuella mellan den 1 november 2011 och 31 oktober 2013. 11 Utifrån de aktuella underrättelserna har Säkerhetspolisen identifierat sammanlagt 324 fall av otillåten påverkan. Fallen är spridda från Norrbotten till Skåne men flest antal förekommer i landets mest tätbefolkade delar. Omkring två tredjedelar av fallen handlar om hot, trakasserier, skadegörelse men även inträffade och planerade våldsdåd. Resterande fall berör situationer där samhällsföreträdare inom ramen för sin yrkesutövning varit personer inom den grova organiserade brottsligheten behjälpliga, det vill säga otillåten påverkan genom korruption. Underrättelserna berör i mycket liten utsträckning otillåten påverkan riktad mot förtroendevaldas yrkesutövning. I majoriteten av alla fall är den utsatta en företrädare för en myndighet. Flertalet är anställda på en polismyndighet, men också personal vid Tullverket, Skatteverket, Kriminalvården, Migrationsverket m.fl. har utsatts för påtryckningsförsök. Även journalister har utsatts vid några tillfällen under den aktuella perioden. 3.1 Våld, hot och trakasserier 3.1.1 Allvarliga våldsdåd Myndighetsföreträdare, framför allt poliser i yttre tjänst, utsätts relativt ofta för våld i samband med ingripanden, ibland med personskador som följd. Den typen av våld som omfattas av Säkerhetspolisens uppdrag är dock betydligt mer ovanligt. Det vill säga, angrepp med ett framåtblickande inslag som på ett mer beräknande sätt syftar till att påverka myndighetsföreträdare, journalister och förtroendevaldas yrkesutövning. Under den aktuella tidsperioden har endast en handfull fall kommit till Säkerhetspolisens kännedom där främst poliser utsatts för våld i samband med sin tjänsteutövning. Få av dessa angrepp förefaller vara noggrant planerade men utnyttjas, ofta i kombination med hot, i försök att påverka deras framtida myndighetsutövning. Allvarliga våldsdåd så som skjutningar och sprängningar riktade mot myndigheters lokaler och dess personal har förekommit vid åtminstone två tillfällen under den aktuella perioden. I inget av dessa fall har dock gärningsmännen identifierats och det har därför inte gått att bekräfta att dessa tillhör grov organiserad brottslighet. Personer knutna till kriminella grupperingar har vid flera tillfällen tidigare dömts, varit misstänkta eller pekats ut i underrättelser angående liknande händelser. Säkerhetspolisen mottar också regelbundet underrättelser om personer inom den grova organiserade brottsligheten som planerar eller förbereder liknande våldsdåd mot myndighetsföreträdare, journalister och i något enstaka fall mot förtroendevalda. Under den aktuella tidsperioden har det förekommit vid ett femtontal tillfällen. I de flesta fall handlar det om löst hållna planer på hämnd för en brottsbekämpande myndighets insatser mot en kriminell gruppering. Det är dock ovanligt att dessa planer verkställs eller övergår i mer konkreta förberedelser. Ibland framförs informationen om planerna via ombud som ett hot i syfte att skrämma det påtänkta offret. 11 Att ett fall varit aktuellt betyder att åtgärder för att inhämta mer information vidtagits eller att ärendet varit föremål för laglig prövning under denna tid. Nationell hotbild otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten 8

Skjutning mot polishuset En medlem i en kriminell gruppering blir gripen efter ett slagsmål med en väktare utanför en krog. Ledaren för grupperingen, som också är bror till den gripne, är på plats och känner igen flera av poliserna som deltar vid ingripandet. Samma poliser har vid flera tillfällen varit med vid husrannsakningar och andra ingripanden mot grupperingen som är misstänkta för en serie rån och flera grova narkotikabrott. När brodern nu förs till polisstationen bestämmer ledaren att de borde hämnas. De har flera gånger innan pratat om att göra något mot polisen, men det har inte blivit av. Den här gången ska det bli annorlunda. Morgonen därpå skjuter någon med ett automatvapen en salva mot polisstationen. Automatvapnet är av samma typ som gänget enligt underrättelser införskaffade veckan innan. Skottsalvan avlossas mot ett av de få fönster där ljuset är tänt i polishuset. Ingen kommer till skada, men poliserna som arbetar i området är chockade och känner sig obehagliga till mods. Både de och många av de boende i området misstänker vilka gärningsmännen är, men inser att det kommer att bli svårt att lagföra dem. Poliserna i området vill inte säga det rakt ut, inte ens för sig själva, men nästa gång kommer de att tänka sig för innan de ingriper mot grupperingens medlemmar. De har tidigare hotats till livet och poliserna känner till att grupperingen vet om vad de heter och var de bor. 3.1.2 Hot, trakasserier och skadegörelse Hot och trakasserier är överlag inte lika allvarliga former av otillåten påverkan som våld och korruption, men betydligt vanligare. Under den aktuella perioden har Säkerhetspolisen fått kännedom om sammanlagt 183 fall där personer inom den grova organiserade brottsligheten försökt påverka framför allt myndighetsföreträdare men även journalister genom hot och trakasserier som i vissa fall inkluderar skadegörelse mot privat egendom. Det är sannolikt att relativt många händelser av den här typen inte kommer till vare sig Säkerhetspolisens eller någon annan myndighets kännedom. Särskilt de som riktas mot yrkeskategorier som ofta kommer i kontakt med grovt kriminella i sin tjänsteutövning och som regelbundet utsättas för hot och trakasserier (t.ex. anställda vid polismyndigheter och Kriminalvården). Omkring hälften av de fall som kommit till Säkerhetspolisens kännedom handlar om enstaka hot riktade mot myndighetsföreträdare i samband med deras tjänsteutövning. Även om det krävs ett beräknande inslag för att de ska räknas som fall av otillåten påverkan är det vanligt att händelserna har sin upprinnelse i en specifik situation där gärningsmannen blivit frustrerad. Ofta är det fråga om mer eller mindre spontana hot, ibland framförda på ett subtilt sätt, men som innehåller vissa framåtblickande inslag. I inget av dessa fall har Säkerhetspolisen information om att hoten verkställts eller att hotutövaren vidtagit några förberedelser för det. Nationell hotbild otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten 9

Hot mot kriminalvårdare När en kriminalvårdare meddelar en intagen att hans permission är indragen eftersom han misskött sig under en tidigare permission blir den intagne mycket aggressiv. Han skriker, bråkar och slänger en stol i golvet. När han efter en kort stund lugnat ned sig påpekar han för vårdaren att han har ett mäktigt nätverk omkring sig. Han säger också att vårdaren kan få många fiender genom att göra sig ovän med honom. Den intagne avslutar med att lägga till att hans nätverk sträcker sig långt utanför murarna så om vårdaren vill kunna känna sig säker utanför anstalten måste han se till att beslutet ändras. I övriga fall rör det sig om hot och trakasserier av det mer välplanerade slaget som riktar sig mot enskilda myndighetsföreträdare och journalister. Inte sällan handlar det om tjänstemän, vars beslut ibland påverkar brottsligheten, men som inte är vana vid kontakter med grovt kriminella och som därför kan uppfattas som särskilt sårbara av kriminella grupperingar. Det kan exempelvis vara tjänstemän vid Försäkringskassan, Länsstyrelsen, Arbetsförmedlingen eller inom den kommunala verksamheten. Till den här kategorin av påtryckningsförsök hör också majoriteten av de knappt tio fall av hot och trakasserier som drabbat journalister under den aktuella perioden. Med få undantag är det hot som framförts efter att media publicerat artiklar eller visat TV-inslag som uppmärksammat tidigare okänd brottslighet eller framställt kriminella grupperingar på ett sätt som de uppfattar som ofördelaktigt. Hot mot journalist En kriminaljournalist på en lokaltidning har skrivit en serie artiklar om en känd kriminell gruppering som nyligen etablerat en avdelning på orten. Den inledande artikeln som skildrade rättsprocessen efter ett rån som flera av gruppering nyligen dömts för väcker inga större reaktioner. En vecka senare publiceras ytterligare en artikel som avslöjar att ledaren för grupperingen och dennes bror äger en kedja med solarier vars redovisning ser minst sagt tveksam ut. Redan samma dag får redaktionen besök av två medlemmar i grupperingen iklädda västar med grupperingens särskilda kännetecken. När journalisten kommer för att möta dem känner han genast igen en av dem som ledaren för grupperingen. Denne säger att inget i artikeln är sant, att tidningen omedelbart måste ta bort den från tidningens nätupplaga och i framtiden sluta skriva om grupperingen. Ledaren avslutar med att säga att om det faktiskt är grupperingen som står bakom alla de brott som beskrivs i artiklarna så borde han passa sig för att skriva sådana artiklar. I omkring en fjärdedel av de fall som kommit till Säkerhetspolisens kännedom har hoten framförts när den aktuella befattningshavaren inte varit i tjänst. Ungefär en tredjedel av fallen inkluderar någon typ av kartläggning av den utsattes privatliv. Kartläggningen är sällan avancerad: om inga särskilda åtgärder vidtagits är information om myndighetsföreträdare, deras familj och privatliv ofta relativt lättåtkomlig. De exempel på kartläggning som kommit till Säkerhetspolisens kännedom handlar om insamling av uppgifter på Internet, men också genom kontakter. I några få fall finns även indikationer på att myndighetsföreträdare blivit efterföljda till sin hemadress på väg hem från arbetsplatsen. Syftet med kartläggningen är både att komma i kontakt med den utsatte på dennes fritid men också att skrämma den utsatta genom att utnyttja uppgifterna för att sätta kraft bakom hoten. Nationell hotbild otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten 10

Den här typen av kartläggning har också utnyttjats av kriminella grupperingar som riktat upprepade och systematiska hot och trakasserier mot framför allt personal vid polismyndigheterna på vissa orter i landet. Hotutövarna tillhör kriminella grupperingar som är föremål för rättsväsendets insatser och som regelbundet kommer i kontakt med den personal vid brottsbekämpande myndigheter som arbetar i regionen. Kartläggningen, hoten och trakasserierna har i några enstaka fall även trappats upp genom att grovt kriminella sökt upp myndighetsanställda på deras fritid och i anslutning till bostaden för att framföra hot. I enstaka fall har dessa situationer även innefattat skadegörelse på bostäder och annan privat egendom i anslutning till myndighetsföreträdares hem. Kriminell MC-gruppering etablerar sig En MC-gruppering i en medelstor svensk stad har efter flera år upptagits som fullvärdiga medlemmar i ett större, självmarkerande gäng. Samtidigt har rättsväsendet kraftsamlat särskilt intensivt mot dem med anledning av en utredning om narkotikasmuggling som den aktuella grupperingen misstänks ligga bakom. Medlemmarna utsätts regelbundet för ingripanden och kontroller av både poliser och Tullverkets personal. Irritationen hos medlemmarna växer och de reagerar starkare och starkare för varje ingripande. Det gäller att visa att man inte ger sig på klubbens medlemmar ostraffat, både för poliserna och för den nationella ledningen för klubben som förärat dem med fullvärdigt medlemskap. När en av poliserna är och handlar stöter han på en av medlemmarna på vägen in i butiken. När han sedan ska lämna parkeringen upptäcker han att däcken på bilen är sönderskurna. Någon månad senare, efter ytterligare ett fordonsstopp där en av de tongivande medlemmarna fått sin motorcykel förverkad, får en av poliserna ett nattligt telefonsamtal. Hans fru svarar och en röst förklarar att hon ska hälsa sin man att han ska passa sig. Någon timme senare vaknar han av att en motorcykel står utanför huset och gasar. Polismannen rapporterar det inträffade omedelbart och morgonen efter fattar hans chef beslut om tillfällig omplacering till inre tjänst. Hans familj får bo på ett hotell ett tag tills situationen har lugnat ner sig. När han en tid senare på sin fritid får se en av medlemmarna hoppa in i en bil som tillhör en känd narkotikalangare bestämmer han sig för att inte rapportera det. Om det leder till någon åtgärd skulle det kunna spåras tillbaka till honom och han vill inte utsätta sin familj för risken att de hämnas. Inte nu när det äntligen har lugnat ner sig. De 162 personer som enligt underrättelser stått bakom de fall av hot, våld och trakasserier som kommit till Säkerhetspolisens kännedom är samtliga män, i genomsnitt runt 30 år och sedan tidigare dömda för flera brott. Majoriteten är knutna till MC-gäng och andra så kallade självmarkerande gäng där Black Cobra, Hells Angels, Bandidos och dess undergrupperingar utmärker sig. De två sistnämnda grupperingarna försöker i högre utsträckning än andra grupperingar påverka myndigheter utanför polisväsendet. 3.2 Korruption Förutom genom hot, våld och trakasserier försöker grovt kriminella att på andra sätt påverka samhällsföreträdares tjänsteutövning. Överlag handlar det om grovt kriminella som genom ersättning eller mot bakgrund av en social relation till en myndighetsföreträdare förmått dem att exempelvis lämna ut sekretessbelagd information. Säkerhetspolisen använder begreppet korruption som ett samlingsnamn för den här typen av otillåten påverkan. Nationell hotbild otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten 11

Under den aktuella tvåårsperioden har underrättelser om 117 fall av den här typen kommit till Säkerhetspolisens kännedom. 12 Underrättelserna är av skiftande kvalitet och trovärdighet. I långt ifrån alla fall har det varit möjligt att bedöma uppgifternas riktighet. Hälften härrör från uppgiftslämnare som i de flesta fall är bedömda som tillförlitliga, men där det inte finns tillgång till kompletterande uppgifter från andra informationskällor. Samtidigt går det dock i ett femtontal fall att utifrån telefonavlyssningar och material som återfunnits i husrannsakningar konstatera att känslig information från myndigheter hamnat i händerna på grovt kriminella. Trots att många av de underrättelser som inkommer till Säkerhetspolisen inte går att bekräfta eller avfärda, talar flera faktorer för ett mörkertal som sannolikt är större än för övriga typer av påtryckningsförsök. Den här typen av otillåten påverkan, liksom all korruption, är svår att upptäcka eftersom båda inblandade parter är intresserade av att dölja sina förehavanden. Även i de fall uppgifter som tyder på korruption blir kända för utomstående, som exempelvis kollegor eller chefer på arbetsplatsen, är det inte säkert att dessa rapporteras eftersom det kan upplevas som obehagligt att peka ut medarbetare. Det är därför rimligt att anta att många fall inte kommer vare sig till Säkerhetspolisen eller till någon annan myndighets kännedom. 12 Utöver uppgifter om korruption har Säkerhetspolisen under den aktuella perioden hanterat ett trettiotal underrättelser om myndighetsföreträdare med kontakter till personer inom den grova organiserade brottsligheten. I dessa fall finns inga uppgifter om att sekretessbelagd information har utlämnats eller att myndighetsutövningen påverkats på annat sätt, men kontakterna har bedömts vara problematiska ur säkerhetssynpunkt. Nationell hotbild otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten 12

Vänskapskorruption inom polisen En polis i en svensk stad arbetar som hanterare inom informatörsverksamheten. Han trivs med sitt jobb, särskilt kontakterna med en av sina informatörer. Denne är en man i samma ålder som ingår i ett känt kriminellt nätverk. Privat har polismannen haft det tufft den senaste tiden: han har nyligen genomgått en skilsmässa och hans tidigare alkoholmissbruk har börjat göra sig påmint. Allt oftare besöker han den lokala kvarterskrogen där han också börjar förlägga möten med sin informatör. När de haft nästan daglig kontakt i två år betraktar polismannen informatören som en nära vän. De har ett gemensamt intresse för trav och satsar ibland pengar tillsammans. En dag meddelar polismannens chef honom att kontakterna med informatören måste avvecklas eftersom en annan brottsbekämpande myndighet bedriver en utredning mot en alkoholsmugglingsliga där informatören figurerar. Polismannen blir upprörd eftersom han tycker att det är onödigt att spendera resurser på att utreda informatörens eventuella brottslighet. I hans mening är alkoholsmuggling inget allvarligt brott: det finns ju många andra grövre brott som borde prioriteras och informatören har ju, åtminstone tidigare, lämnat bra information. Dessutom är det inte säkert att den här utredningen leder någon vart. Polismannen gör ändå som han blir tillsagd, men eftersom både han och informatören är stamgäster på kvarterskrogen fortsätter de att träffas nästan som förut. Efter en tid börjar den långa utredningen nå sitt slut. Polismannen får då höra av en kollega att den andra myndigheten förbereder en husrannsakan mot den tidigare informatören. Nu har polismannen fått nog; han bestämmer sig för att varna sin kriminella bekant och söker därför upp honom under dagen. Innan husrannsakningarna påbörjas hinner smugglingsnätverket bränna sin bokföring och flytta på en pall med sprit. Personalen vid den utredande myndigheten blir förvånade och bedrövade då inget av värde för utredningen återfinns vid husrannsakningarna. De har dock sina misstankar om vad det beror på. När de i efterhand får höra att en av huvudmännen setts på kvarterskrogen tillsammans med en polis får de vatten på sin kvarn. Hädanefter ska de minsann inte samarbeta med polisen alls och absolut inte dela några underrättelser med dem. Underrättelserna angående otillåten påverkan genom korruption berör sällan förtroendevalda och deras yrkesutövning. Grov organiserad brottslighet uppvisar, med några få undantag, inget intresse för politiska beslut eftersom de inte direkt berör möjligheten att begå brott eller undvika lagföring. Beslut av den typen fattas mycket sällan på nationell nivå. På kommunal nivå fattas dock beslut i enskilda frågor som grovt kriminella har ett intresse av att påverka. Det kan exempelvis vara beslut som berör verksamheter vilka ibland utgör en del av ett brottsupplägg, t.ex. serveringstillstånd, bygglov, upphandlingar och liknande. Majoriteten av underrättelserna berör istället myndighetsföreträdare. De flesta har anställning på en polismyndighet, men även anställda på andra myndigheter förekommer i underrättelserna. Det handlar om myndigheter som fattar beslut eller som hanterar information som är av intresse för den grova organiserade brottsligheten. Manliga myndighetsföreträdare förekommer i högre utsträckning än kvinnliga. I övrigt är det svårt att utifrån enskilda faktorer så som ålder, tid i tjänst, födelseland och typ av befattning tydligt urskilja någon särskilt vanligt förekommande kategori av myndighetsföreträdare i de underrättelser som Säkerhetspolisen har tillgång till. I ett femtontal fall finns indikationer på att någon form av ekonomisk ersättning har förekommit men de flesta fall avser vänskapskorruption, ibland med inslag av andra typer av ersättning. Vanligt förekommande är fall som berör myndighetsföreträdare med sårbarheter, som exempelvis alkohol- och narkotikamissbruk, vilka medför kontaktytor till grovt kriminella och ibland även motiv till korrup Nationell hotbild otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten 13

tion. Ytterligare en vanlig kategori medarbetare som förekommer i underrättelserna är tjänstemän med bisysslor i branscher där grovt kriminella har intressen och där kontaktytor med dessa kan uppstå. Många fall har också sin bakgrund i myndighetsföreträdares kontakter med uppgiftslämnare i den kriminella miljön. I dessa fall har myndighetsföreträdaren, enligt underrättelserna, varit den grovt kriminella behjälplig i hopp om att i utbyte motta information eller mot bakgrund av dubbla lojaliteter som uppstått till följd av relationen. Säkerhetspolisen har få indikationer på att infiltration är vanligt förekommande, det vill säga att grovt kriminella förmår andra eller själv söker anställning på en myndighet enbart i syfte att utnyttja denna till att främja sin eller andras brottslighet. I ett fåtal fall har den utpekade samhällsföreträdaren enligt underrättelserna själv varit en aktiv och drivande part i brottsupplägget genom att ta initiativ till att utnyttja det beslutsmandat eller den tillgång till information som tjänsten ger för att begå brott. Det kan handla om mandat eller möjlighet att påverka beslut om utbetalningar, tillstånd eller möjlighet att manipulera register. Insider på tillståndsenheten En handläggare på en svensk myndighet har som huvudsaklig arbetsuppgift att utarbeta underlag till beslut om tillstånd. Handläggaren är medveten om att tillstånden är eftertraktade och att många av de som ansöker om tillstånd är villiga att betala för ett positivt beslut. Det vet han eftersom han, innan han påbörjade sin nuvarande anställning, tjänade stora pengar på att hjälpa andra att söka tillstånd, bl.a. genom att förmedla falska handlingar. Men det har han naturligtvis inte berättat för sin arbetsgivare. Kontrollen på myndigheten är väl uppbyggd. Det krävs minst två handläggares underskrift och dessutom ett beslut av en chef i varje ärende. Efter att ha jobbat på myndigheten flera år har handläggaren dock god kännedom om ansökningsförfarandet, kontrollsystemen och möjligheterna att gå runt dem. Han vet att chefens kontroll inte är särskilt noggrann och han har blivit god kamrat med en nybliven kollega som säkert går att utnyttja. När kollegan tillfrågas och tackar ja återupptar handläggaren sina kontakter utanför myndigheten. Dessa förser honom med sökanden, de falska handlingar som krävs och förmedlar samtidigt betalningarna. Under ett helt år går allt enligt planerna, men när kollegan börjar inse vidden av det hela får han kalla fötter. Kollegan ser till att bli förflyttad och därefter saknas en viktig komponent i upplägget. Handläggaren bestämmer sig därför att chansa. När en annan kollega, som inte är inblandad i brottsupplägget, lämnar sitt behörighetskort obevakat går handläggaren in i systemet och godkänner några ansökningar. Även om det hela upptäcks och handläggaren i slutändan åtalas är konsekvenserna allvarliga. Flera sökande som inte skulle fått tillstånd har fått det. De har dessutom betalat stora summor pengar som försvunnit tillsammans med handläggarens kontakter som inte går att spåra. Inte heller förefaller grovt kriminella i någon större utsträckning företa någon avancerad målsökning. Det vill säga, identifiering och kartläggning av myndighetsanställda som är mottagliga för närmanden och som har tillgång till information som är av särskilt intresse för kriminella. Istället tycks det, i de allra flesta fall, vara fråga om kontakter med myndighetsföreträdare som uppstått av andra orsaker men som på ett opportunistiskt sätt utnyttjas då möjligheten uppstår. I ett femtontal fall finns uppgifter om släkt-, familj- eller partnerförhållande och i ett tjugotal fall information om ett vänskapsförhållande som inleddes innan det korrupta utbytet påbörjades. Nationell hotbild otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten 14

De drygt hundra personer inom den grova organiserade brottsligheten som pekas ut i underrättelser om korruption är i de flesta fall män. I det fåtal fall det rör sig om kvinnor som mottagit information finns det i samtliga fall uppgifter om att de vidarebefordrat uppgifterna till män i den kriminella miljön. Genomsnittsåldern är högre, omkring 40 år, och de är generellt dömda för färre brott än de som enligt underrättelser utövat otillåten påverkan i andra former. Det är också i högre utsträckning fråga om aktörer som inte öppet visar sin grupptillhörighet och som tillhör mer anonyma kriminella nätverk varav många enligt underrättelser är involverade i olika typer av ekonomisk brottslighet. Några ingår dock i så kallade självmarkerande grupperingar och bland dessa utmärker sig grupperingar i MC-miljön. Majoriteten av fall rör sig om gärningspersoner som enligt underrättelserna sökt tillgång till sekretessbelagd information. Det handlar om information om huruvida någon är misstänkt för brott, om rättsväsendets pågående insatser men även upplysningar från register om kumpaner, brottsoffer och kriminella konkurrenter. I omkring en fjärdedel av fallen finns uppgifter om att grovt kriminella försökt påverka myndighetsutövningen på ett mer direkt sätt. Oftast genom att förmå myndighetsföreträdare att på oriktiga grunder fatta beslut till förmån för grovt kriminella. I ett fåtal fall genom att förmå myndighetsföreträdare att förhålla sig passiva och inte vidta föreskrivna åtgärder, dvs. att se mellan fingrarna. Ytterligare ett motiv, som framkommer i Säkerhetspolisens underrättelser, är den status som kontakter till myndighetspersoner ger i den kriminella miljön. Detta oavsett om kontakten medför en möjlighet att påverka myndighetsutövningen eller ger tillgång till sekretessbelagd information. 3.3 Konsekvenser av otillåten påverkan Vissa typer av konsekvenser av otillåten påverkan är svåra att upptäcka och inte tydligt knutna till de specifika fall som kommit till Säkerhetspolisens kännedom. Det gäller exempelvis om journalister av rädsla för repressalier undviker att granska kriminella grupperingar (s.k. självcensur) eller om myndighetsföreträdare av samma anledning tvekar att ingripa mot personer inom den grova organiserade brottsligheten. 13 Den totala omfattningen av den otillåtna påverkans konsekvenser är därför svår att uppskatta endast utifrån Säkerhetspolisens underrättelser om fall av otillåten påverkan. I en del av de fall som kommit till Säkerhetspolisens kännedom är dock konsekvenserna tydliga och uppenbara. I de underrättelser om korruption som Säkerhetspolisen hanterat finns ett fåtal exempel på myndighetsföreträdare som fattat felaktiga beslut angående exempelvis utbetalningar eller tillstånd till förmån personer inom den grova organiserade brottsligheten. Till stor del handlar det dock om fall där känslig information, enligt underrättelser, hamnat i händerna på personer inom den grova organiserade brottsligheten. I ett femtontal fall under den aktuella tvåårsperioden finns uppgifter som bekräftar att så har skett. 14 I flera av dessa finns också indikationer på att kriminella grupperingar och nätverk med hjälp av sådan information vidtagit åtgärder som exempelvis påverkat resultatet av utredningar. Informationsläckage av den här typen kan också medföra skador på förtroendet mellan personal vid brottsbekämpande myndigheter. Detta kan leda till tvekan eller ovilja att delge känslig information vilket Säkerhetspolisen har indikationer på i en handfull fall. 13 Anonyma enkätundersökningar är ett bättre sätt att möta omfattningen av den här typen av konsekvenser. I den enkätundersökning som Brå genomförde 2005 svarade exempelvis 8.5% av de tillfrågade poliserna som utsatts för hot att de blivit påverkade på ett sådant sätt att tjänsteutövningen kan ifrågasättas. Motsvarande resultat för tulltjänstemän och åklagare som utsatts för hot var 8,5% respektive 2.2%. 14 Det handlar exempelvis om fall där det framgår av telefonavlyssningar eller utifrån material som återfunnits vid husrannsakningar. Även om det är tydligt att informationen i dessa fall hamnat i orätta händer går det inte alltid att utifrån underrättelserna finna belägg för exakt hur det har skett eller varifrån uppgifterna härrör. Nationell hotbild otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten 15

I Säkerhetspolisens underrättelser finns även flera exempel på konsekvenser av otillåten påverkan genom våld, hot och trakasserier. Förutom konsekvenser i form av rädsla, byte av tjänst eller andra åtgärder som påverkar privatlivet för utsatta journalister eller myndighetsföreträdare riskerar även deras framtida tjänsteutövning att påverkas. Det handlar om personal vid brottsbekämpande myndigheter som uppgett att de själva eller kollegor undvikit att rapportera iakttagelser, tvekat eller helt undvikit att ingripa mot personer inom den grova organiserade brottsligheten. På längre sikt finns även en risk att kriminella grupperingars skrämselkapital stärks och att allmänhetens förtroende för en utsatt myndighet skadas om det upplevs som att myndighetsutövningen påverkas av angrepp från grov organiserad brottslighet. Nationell hotbild otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten 16

4 Analys 4.1 Den grova organiserade brottslighetens avsikt och förmåga att utöva otillåten påverkan 4.1.1 Förmåga Den grova organiserade brottsligheten har ett relativt stort vålds- och skrämselkapital i form av begångna brott och en förhållandevis god tillgång till vapen och sprängmedel (se t.ex. Polisens lägesbild 2013). Trots det är antalet fall då grova våldsbrott begåtts på ett beräknande sätt inom ramen för otillåten påverkan relativt få, även om uppgifter om löst hållna planer på våldsanvändning förekommer, vilket indikerar en viss försiktighet och ett visst beaktande av eventuella konsekvenser. I de fall våldsamma metoder använts tycks det ha handlat om hämnd för en viss åtgärd eller så har våldsanvändningen skett inom ramen för en pågående konflikt med rättsvårdande myndighet, företrädelsevis polisen. Utifrån ett rationellt aktörsperspektiv förefaller våldsanvändning också tämligen onödig eftersom resultat kan uppnås med andra, mindre kostsamma och mer resurseffektiva metoder. Till exempel har personer inom den grova organiserade brottsligheten en god förmåga att använda sitt skrämselkapital, dvs. det räcker med hot och trakasserier för att exempelvis påverka myndighetsutövningen. I förlängningen är det givetvis nödvändigt att den grova organiserade brottsligheten också utövar våld för att upprätthålla sitt skrämselkapital, men det behöver inte nödvändigtvis ske inom ramen för otillåten påverkan. Sannolikt påverkas samhällsföreträdares uppfattning av hotet från den grova organiserade brottsligheten och därmed också de kriminella aktörernas skrämselkapital av en våldsanvändning som sker i andra sammanhang, t.ex. upprätthållandet av maktstrukturer gentemot andra kriminella aktörer eller för att markera andel av en marknad. 15 Trots ett relativt stort antal fall av otillåten påverkan finns få indikatorer på långsiktiga strategier i termer av infiltration, systematisk kartläggning eller identifiering av sårbara måltavlor på nyckelbefattningar. Detta behöver således inte betyda att den grova organiserade brottsligheten har en bristande förmåga att målsöka nya objekt. Dels kan det handla om att det sällan krävs någon avancerad kartläggning då det i stort sett handlar om att sammanställa öppen information vilket inte kräver några särskilda förmågor, dels om att personer inom den grova organiserade brottsligheten har en god förmåga att odla och utnyttja kontakter som uppstår i andra sammanhang. Förutom släkt- och familjeförhållanden och gammal vänskap rör det sig exempelvis om yrkesmässiga förhållanden (bisysslor, informatörsverksamhet etc.) som sedermera övergår i vänskap eller som innebär att den grova organiserade brottsligheten får kännedom om personliga förhållanden som sedan kan utnyttjas. Sådant missbruk av kontakter och relationer för att åsidosätta ett opartiskt beslutsfattande är svår att upptäcka, bland annat eftersom den sker i en gråzon som är svår att fånga genom de kontrollfunktioner som finns. 16 15 Se t.ex. RKP:s lägesbild över den grova organiserade brottsligheten 2013, sid 15. 16 Se t.ex. Transparency Internationals rapport National Integrity System Assessment Sweden 2011, sid 81, samt Statskontorets utredning av korruption i kommuner och landsting 2012 (citerad i Riksrevisionens rapport Statliga myndigheters skydd mot korruption, RIR 2013:2, sid 18). Nationell hotbild otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten 17

4.1.2 Avsikt Aktörer inom den grova organiserade brottsligheten har en grundläggande och latent avsikt att utöva otillåten påverkan i syfte att maximera de ekonomiska vinsterna från den kriminella verksamheten (brottsutbytet). Ju större de potentiella vinsterna är, desto större blir incitamenten att använda otillåten påverkan som brottsverktyg. 17 Det finns inga indikationer på att den otillåtna påverkan från den grova organiserade brottsligheten har politiska motiv, dvs. sker i syfte att förändra samhällsordningen även om den i förlängningen kan få sådana konsekvenser (se nedan). Den grundläggande och latenta avsikten innebär dock inte att personer inom den grova organiserade brottsligheten utövar otillåten påverkan så fort tillfälle ges. Den sker reaktivt som ett direkt svar eller reaktion på samhällets insatser, då inkomsterna från den kriminella verksamheten direkt hotas eller bedöms kunna öka genom otillåten påverkan. Det innebär att de som utsätts för otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten också är de som kommer i direkt kontakt med eller på ett direkt sätt påverkar den grova organiserade brottsligheten. Således är den organiserade brottslighetens incitament att utöva otillåten påverkan mot förtroendevalda tämligen små. Vilken form av otillåten påverkan som utövas varierar, troligtvis beroende på vilken kriminell gruppering det handlar om, och vad syftet är. Troligtvis föregås den otillåtna påverkan också av vissa rationella överväganden där kostnad ställs mot vinsten. Sannolikt är detta en bidragande orsak till att exempelvis hot och trakasserier i form av subtila hot och hotfulla anspelningar på uppgifter om privatlivet, dvs. trakasserier som ligger på gränsen till det brottsliga, är vanligare än exempelvis våld mot person. Tidigare erfarenheter och vittnesmål visar exempelvis att anspelningar på det upplevda hotet i hemmiljö är mer effektivt än direkta hot i samband med den drabbades yrkesutövning. Detta gäller inte minst på mindre orter där möjligheterna för rättsväsendets företrädare att alternera ärenden med koppling till grov organiserad brottslighet är mindre och där drabbade samhällsföreträdare lever sida vid sida med den grova organiserade brottsligheten. Det innebär också att den otillåtna påverkan från den grova organiserade brottsligheten inte enbart drabbar företrädare för grundläggande samhällsfunktioner utan även anhöriga till dessa. 4.2 Konsekvenser av otillåten påverkan Otillåten påverkan skadar samhället och medborgarna på flera olika plan (politiskt, ekonomiskt och socialt) och på kort och lång sikt. Till exempel leder våld, hot och trakasserier i enskilda fall till negativa konsekvenser både på kort och på lång sikt. De försök att genom skadegörelse och fysiska angrepp påverka journalister och myndighetsföreträdare som kommit till Säkerhetspolisen under perioden har inte lett till allvarliga personskador och endast begränsade materiella skador, sannolikt då motivet i dessa fall i första hand har varit att skrämma snarare än att skada offren. Risken för negativa konsekvenser framstår som särskilt stor i de fall där myndighetsföreträdare och journalister utsätts för upprepade hot och trakasserier över en längre tid, där dessa innefattar kartläggning, drabbar dem utanför tjänsten, drabbar deras anhöriga samt i de fall den utsatta upplever den egna organisationens skyddsåtgärder som otillräckliga. Trots det är det svårt att redovisa direkta och konkreta konsekvenser av enskilda fall, särskilt på samhällsnivå där effekterna inte är lika uppenbara som exempelvis på personnivå när enskilda individer utsätts för fysiska angrepp. Anledningarna till detta är flera. En handlar om mörkertal. Till exempel kan konsekvenserna vara noterbara vid ett polisiärt ingripande som misslyckas, men där orsaken (den otillåtna påverkan i form av exempelvis korruption) inte är känd. I andra fall har otillåten påverkan konstaterats, t.ex. i form av hot och trakasserier, men att det finns en stor obenägenhet 17 Rikskriminalpolisen 2008:8, sid 7. Nationell hotbild otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten 18

att erkänna att detta påverkat yrkesutövningen i form av självcensur, ovilja att fatta ett visst beslut, tveksamhet inför ett visst reportage, längre handläggningstider eller underlåtenhet att rapportera iakttagelser. Till exempel är indikationer på självcensur bland journalister och myndighetsföreträdare som förändrar sitt beteende av rädsla för repressalier vanliga i underrättelser som kommit Säkerhetspolisen till del. Givetvis handlar det sannolikt i vissa fall om en generell ovilja att erkänna tjänstefel, men också om känslor av misslyckanden för att ha gett vika för påtryckningarna eller om föreställningar om att hot och trakasserier hör till jobbet. I vissa fall kan den otillåtna påverkan generera ett förändrat beteende som sker omedvetet eller som åtminstone kan rationaliseras på andra grunder/ med mer acceptabla argument. Oavsett orsak konstaterar exempelvis Brå att försök till otillåten påverkan ofta varken anmäls till polisen eller rapporteras till överordnande. 18 En annan tänkbar anledning rör det faktum att konsekvenserna av otillåten påverkan inte alltid visar sig omedelbart, särskilt inte när det gäller konsekvenser på samhällsnivå, dvs. det perspektiv som ryms inom Säkerhetspolisens uppdrag. Otillåten påverkan undergräver rättsväsendets/brottsbekämpande myndigheters förmåga att motverka den grova organiserade brottsligheten. I enskilda utredningar, ibland kostsamma och resurskrävande sådana, leder korruption till att personer inte kan lagföras. Internt kan detta skapa misstro och oro och riskera att förlama organisationer. Dessutom påverkas samverkan med andra myndigheter av uppfattningar om att det läcker från vissa myndigheter, dvs. den underminerar förtroendet mellan och inom brottsbekämpande enheter. Myndighetssamverkan är nödvändig för att komma till rätta med den grova organiserade brottsligheten som är multikriminell och vars verksamhet berör många olika myndigheter (se Polisens lägesbild 2013). Ett högt förtroende och möjligheten att dela underrättelser med bibehållen sekretess är en förutsättning för effektiv brottsbekämpning. Vidare undergräver otillåten påverkan rättsäkerheten för medborgarna. Till exempel innebär korruption i statlig verksamhet att verksamheten inte bedrivs på ett opartiskt eller sakligt sätt. Det är också allvarligt om otillåten påverkan leder till att tjänsteåtgärder inte genomförs eller att exempelvis poliser känner sig nödgade att frångå sina rapporteringsskyldigheter. Kort sagt påverkar otillåten påverkan de grundläggande rättsliga principerna om allas likabehandling. På kort sikt är konsekvenserna sannolikt större på mindre orter, med mindre vana att hantera den grova organiserade brottsligheten än i storstadsregionerna och utan storstädernas möjlighet att sprida uppmärksamheten genom att variera handläggare, utredare och poliser som hanterar ärenden med koppling till den grova organiserade brottsligheten. Därmed är måltavlorna mer sårbara och det finns en uppenbar risk för att myndighetsföreträdare efter att ha utsatts för systematiska kampanjer i form av upprepade hot, trakasserier och skadegörelser låter sig skrämmas till passivitet och därmed undviker ingripanden, kontroller och underrättelseinhämtning mot dessa grupperingar. Även i de fall där hotbilden uppmärksammats och där en myndighet vidtagit åtgärder för att bemöta den uppstår negativa konsekvenser på tjänsteutövningen. Säkerhetshöjande åtgärder kräver ofta resurser i form av ekonomiska medel och medarbetare. Exempelvis har inte alla funktioner den personalstyrka som krävs för att omedelbart ersätta medarbetare som omplacerats eller förflyttats på egen begäran till följd av hot och trakasserier. Indirekt påverkas också insatser mot kriminella grupperingar när ekonomiska resurser måste avdelas till säkerhetshöjande åtgärder till följd av hotbild från kriminella grupperingar. Ytterligare en risk för negativa konsekvenser uppstår i de fall exempelvis myndigheter står inför beslut om insatser som bedöms medföra en ökad hotbild från grov organiserad brottslighet. Om de resurser som krävs för att bemöta en sådan situation inte finns tillgängliga är risken stor att beslutsfattare kommer att tveka vid beslut om sådana insatser. Detta oavsett om insatsen bedöms kunna leda till ett bra resultat eller inte. 18 Brå 2007, sid 134-35. Nationell hotbild otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten 19

Men i förlängningen handlar den otillåtna påverkans konsekvenser inte om skillnaden mellan stora och små kommuner, snarare om förtroendet för samhället och rättsväsendet och om den demokratiska processen. Detta eftersom otillåten påverkan riskerar att skapa parallella samhällsstrukturer med en egen rättsordning, vilket försvagar demokratiska institutioner och skadar medborgarnas förtroende för dessa offentliga institutioner. Sårbarhetsreducerande och säkerhetshöjande arbete är viktigt för att lindra konsekvenserna och på lång sikt minska incitamenten att genom våld, hot och trakasserier försöka påverka dessa myndigheters agerande. 4.3 Otillåten påverkan på det demokratiska statsskicket Merparten av fallen som Säkerhetspolisen identifierat handlar om fall där den grova organiserade brottsligheten utövat otillåten påverkan i syfte att undgå negativ inverkan på den egna verksamheten (eller stärka den egna grupperingen). Det finns inget som indikerar en avsikt eller förmåga att använda otillåten påverkan för att påverka det demokratiska statsskicket som sådant. 4.3.1 Förtroendevalda Säkerhetspolisen har kännedom om enstaka fall av otillåten påverkan mot förtroendevalda. Att fallen är få hänger samman med att förtroendevalda sällan fattar individuella beslut och att det finns en transparens i beslutsfattandet, dvs. besluten fattas i offentlighetens ljus. Vidare har den grova organiserade brottsligheten sannolikt små incitament att utöva otillåten påverkan mot förtroendevalda. Det är sällan som denna samhällsfunktion fattar beslut som direkt och på ett avgörande vis påverkar den grova organiserade brottsligheten. Sådana beslut fattas främst på myndighetsnivå. Möjligen kan en förändring ske om eller i takt med att förtroendevalda, särskilt på kommunal nivå, i större utsträckning beslutar om åtgärder som syftar till att motverka den grova organiserade brottsligheten eller fattar beslut som är viktiga i brottsupplägg som är relaterade till den grova organiserade brottsligheten. 4.3.2 Myndighetsföreträdare Av de fall som kommit till Säkerhetspolisens kännedom framgår att myndighetsföreträdare är den samhällsfunktion som är mest utsatt. Som nämndes ovan kan myndighetsanställda direkt påverka den grova organiserade brottsligheten och har ofta också direkt kontakt med personer inom den grova organiserade brottsligheten. Incitamenten för personer inom den grova organiserade brottsligheten att utöva otillåten påverkan är flera: undvika upptäckt, undgå lagföring, tillskansa sig konkurrensfördelar, hämnd etc. Det ska dock påpekas att myndigheter som sådana inte förefaller vara av intresse för personer inom den grova organiserade brottsligheten, givet avsaknaden av politiska ambitioner med brottsligheten, och det är inte heller alla myndigheter som utsätts för otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten. I Riksrevisionens rapport Statliga myndigheters skydd mot korruption 19 identifieras sex riskområden som är speciellt utsatta för korruption. Av dessa är särskilt tre intressanta för samtliga former av otillåten påverkan ur ett säkerhetspolisiärt perspektiv, dvs. myndigheter som bedriver verksamhet som innefattar 20 : 19 RIR 2013:2, sid 31. 20 Övriga tre riskområden är upphandling och inköp, utbetalningar samt inbetalningar (ibid.). Nationell hotbild otillåten påverkan från den grova organiserade brottsligheten 20