FRÅN Kungl. Gymnastiska Centralinstitutet TILL Gymnastik- och idrottshögskolan En betraktelse av de senaste 25 åren som del av en 200-årig historia Redaktör Suzanne Lundvall Gymnastik- och idrottshögskolan Stockholm 2014
Innehållsförteckning Del I En självständig idrottshögskola i Stockholm Från institution till en högskola för idrottens, skolans 11 och samhällets behov Suzanne Lundvall Mellan akademi och profession 29 Suzanne Lundvall Jubileumsåret 76 John Fürstenbach Studentkåren 2013 85 Olof Unegård Del II Utbildning Lärarprogrammet 90 Jane Meckbach & Bengt Larsson Hälsopedagogprogrammet 108 Eva Andersson, Staffan Hultgren, Lena Kallings & Eva Kraepelien Strid Tränarprogrammet 117 Anna Tidén & Jane Meckbach Sport Management 123 Eva Kraepelien Strid & Åsa Bäckström Från magisterkurs till masterexamen 127 Jane Meckbach & Maria Ekblom Från idrottsgrenar till idrottslära 133 Gunnar Teng 6
Ledarskap 146 Urban Bergsten & Jan Seger Laboratoriet för Tillämpad Idrottsvetenskap 154 Johnny Nilsson Undervisning inom rörelse, hälsa och miljö 161 Del III Forskning Forskningen vid GIH åren 1988-2013 176 Fysiologisk forskning åren 1988-2013 181 Björn Ekblom Fysiologisk forskning åren 1988-2002 187 Jan Henriksson Fysiologisk forskning åren 1992-2013 194 Kent Sahlin Fysiologisk forskning åren 1997-2013 200 Eva Blomstrand Historisk forskning 207 John S. Hellström & Leif Yttergren Pedagogisk forskning 210 Lars-Magnus Engström, Håkan Larsson, Suzanne Lundvall & Karin Redelius Psykologisk forskning 240 Peter Hassmén & Göran Kenttä Forskning inom rörelselära 245 Toni Arndt Forskning inom temaområdet rörelse, hälsa och miljö 253 samt humanbiologi 7
Sport innovation 263 Johnny Nilsson Forskarutbildning i idrottsvetenskap 272 Håkan Larsson Om forskningens dolda krafter och exemplet Berit Sjöberg 275 Del IV GIH:s lokaler Idrottshögskolans lokaler 282 Yvonne Wessman GIH:s nybyggnation 2001 2013 286 Dimiter Perniklijski Världens äldsta idrottsbibliotek 292 Anna Ekenberg & Karin Jäppinen Del V Konstnärlig utsmyckning Smideskonstverket Bollande egyptiska danserskor 303 Karin Törngren Svävar, driver 305 Helena Isoz Korssittande flickan som statyett 309 Suzanne Lundvall Författarförteckning 312 8
Forskningen vid GIH åren 1988 2013 Ett breddningens kvartssekel Om man med ett ord skall fånga det som mest dominant karakteriserar händelseutvecklingen vad gäller forskning vid GIH under åren 1988-2013, är nog ordet breddning det mest rimliga. Denna framgår tydligt vid en jämförelse med GCI-GIH:s tidigare jubileumsböcker. I boken vid 100-årsjubileet år 1913 nämns inget om forskning. Vid 150-årsjubileet 1963 nämns denna kortfattat under en rubrik: Den fysiologiska institutionen. Vid 175-årsjubileet 1988 har den fysiologiska forskningen ett omfattande utrymme, fyllt av Per-Olof Åstrands penna, medan Lars-Magnus Engströms beskrivning av den pedagogiska forskningen stod för en ny rubrik i institutets historia, och tecknas naturligt nog därför endast genom en kortfattad text. Detsamma gällde rubriken Forskningsanknytning, med Leif Strand och Johnny Nilsson som författare. När vi nu i en skrift söker fånga de senaste 25 åren av forskning finns fysiologin, och det pedagogiska fältet kvar, men det senare fältet har expanderat kraftigt. Vidare finns rubriker för historia, psykologi, innovationer, rörelselära samt temaområdet rörelse, hälsa och miljö. Därutöver har en ny konstellation av lärare formerat sig i FoU-enheten Friluftsliv, utbildning och forskning (FUF) år 2010. Detta blev ett resultat av arbetet med den första boken om friluftslivets didaktik från GIH, Lärande i friluftsliv perspektiv och ämnesdidaktiska exempel, som tillkom på initiativ av docent Suzanne Lundvall. Inom denna grupp verkar även GIH:s första doktorand med inriktning mot friluftsliv, Jonas Mikaels, som påbörjade sin forskarutbildning vid GIH år 2013. Vid det nu skrivna stannar redovisningen av denna nykomling i denna skrift. Man kan hoppas att FUF:s verksamhet kommer motivera en rubrik i nästa jubileumsbok, och vem vet, kanske kommer just be- 176
forskandet av olika rörelsepraktiker stå för nästa kvartssekels stora nya bidrag till GIH:s utveckling. Att en forskningsmässig breddning har skett under de 25 år som senast har passerats är i högsta grad en rimlig utveckling. Att den kommit så sent under den 200-åriga institutionens historia är mer märkligt. Inte minst ter det sig så mot bakgrund av att ett förslag om att inrätta professurer i såväl psykologi, pedagogik, anatomi histologi som fysiologi kom redan från 1910 års kommitté gällande GCI:s framtida organisation (Schantz 2009). Här finns plats för studier inte minst för att förstå utvecklingen vid GCI GIH i ett internationellt komparativt perspektiv. Forskningen vid GIH tarvar egentligen en särskild definition, inte minst då det är först 2010 som GIH som högskola får rättigheter för att skapa en egen forskarutbildning. Innan dess kunde mycket väl all forskning ske vid GIH, men doktoranden gick formellt sett forskarutbildningen vid en annan akademisk institution, såsom Karolinska Institutet eller Stockholms universitet om det gällde inriktningar med en bas i etablerade ämnen, eller på senare tid Örebro Universitet om det gällde nyare inriktningar som kunde få en hemvist inom det akademiska ämnet idrott. Men istället för en strikt och väl avvägd definition av forskning vid GIH, följer här istället ett pragmatiskt förhållningssätt. När forskningen vid GIH 1988-2013 nu tecknas är det en del av den som inte på något sätt har finansierats av GIH, men genom, till exempel, nedläggningen av Lärarhögskolan fördes den idrottspedagogiska forskningen först över till Stockholms universitet, och sedan till GIH. För helhetens skull beskrivs ändock hela forskningslinjen fram i denna skrift. Det finns alltså en gråzon, och dess gränser markeras inte tydligt. Det leder realiter till en något förskönad bild av GIH. Fördelen är emellertid att denna forskning får sin beskrivning, och därmed inte helt försvinner in i de stora institutionernas akademiska glömska. Om man ser till materiella förutsättningar för forskning har dessa påtagligt förändrats under den senaste 25-årsperioden. Kanske är det mest kännbart för fysiologin. Den ekonomiska krisen på 1990-talet ledde till omfattande nedskärningar i bemanning för olika stödfunktioner. Innan krisen hade institutionen en instrumentmakare, en laboratorieingenjör, en halvtids institutionsfotograf, 4-5 laboratorieassistenter, och 177
en sekreterare per vardera av tre professorer, samt en garanterad doktorandtjänst per professor. Idag har motsvarande enhet Åstrandlaboratoriet en laboratorieassistenttjänst. Det är allt. Inget annat är givet. Vidare fanns det för anställda lärare inom fysiologi en rimlig tidsandel i tjänsten som kunde ägnas åt forskning. Idag är läget ett helt annat. Det är helt enkelt svårt att få tid över till forskning för många lektorer. En annan avgörande förändring är den tekniska utvecklingen. När jubileumsboken 1988 skrevs fram var det främst Olle Halldén och jag som läste bidragen, och vårt redigeringsarbete handlade då om att klippa och klistra, modifiera, komplettera, eller helt skriva om de ursprungliga bidragen. För hand. Sedan hjälpte en sekreterare att skriva in det hela på ett tidigt exemplar av ordbehandlare. Vidare; figurerna i den boken ritades för hand vid samma typ av bord som arkitekter nyttjade för att rita hus. Nu sköts allt detta digitalt med hjälp av datorer. Och behöver jag kontrollera en referens, behöver jag ej gå till biblioteket. Jag kopplar upp mig på det s.k. nätet, dvs. Internet, kanske dessutom genom trådlös uppkoppling, och går in i en databas som kontinuerligt uppdateras. Statistiska beräkningar som tidigare utfördes av experter i deras exklusiva datoranläggningar, kan vi idag göra själva i våra mobila datorer. Osv. Allt detta har skapat en snabbhet och möjligheter som är enorma, och det har krävt nya stödkompetenser i form av tekniker inom informationsteknologi. Men har själva forskningen blivit bättre? Det är tveksamt. Tid för eftertanke och tankedjup har nog i många fall blivit en bristvara. Och synteser gynnas inte av dagens system för anslagstilldelning. Ej heller läroboksförfattande. Vår tids Per-Olof Åstrand (Figur 1), en författare vid GIH med en högstående lärobok Textbook of Work Physiology med internationell lyskraft, lyser nu bara med sin frånvaro. Stor frånvaro. Ty vi lever och verkar i fragmenteringens tidevarv. Nog finns det därför ett stort behov av de analytiska syntesernas och bildningens upplysningstid! Forskningen vid GIH beskrivs här av i första hand olika enheters forskningsledare. Det har funnits riktlinjer för skrivandet, men när resultaten har nått mig har jag sett värdet i den brokighet som jag fann, och därmed låter framträda i det som följer. Under 1990-talets fyra första år verkade professor Bengt Saltin vid fysiologen (Figur 1) som då tillhörde Karolinska Institutet. Hans bort- 178
gång den 12 september 2014 har lett till att hans forskning tyvärr inte har fått sin beskrivning. Figur 1. Tre arbetsfysiologer och professorer som skapade en forskning i världsklass vid GCI-GIH:s fysiologiska institution, här återsamlade vid GIH år 2008. Fr.v. Björn Ekblom, Per-Olof Åstrand och Bengt Saltin. Foto: Artur Forsberg. Avslutningsvis: när forskning publiceras skapas ofta bilden av att den är en produkt av forskaren själv. Och visst kan forskaren vara mycket betydelsefull. Men inte sällan har även andras arbete varit av stor betydelse. I en avslutande text söker jag lyfta fram dessa dolda krafter som ett allmänt fenomen, och exemplifierar det med ett specifikt fall; laboratorieassistenten Berit Sjöberg. Referenser Kungl. Gymnastiska Centralinstitutets historia 1813-1913: med anledning av institutets hundraårsdag. Utgiven av dess lärarkollegium. Stockholm: Kungl. Gymnastiska Centralinstitutets lärarkollegium, 1913. Kungl. Gymnastiska Centralinstitutet 1913-1963: festskrift med anledning av institutets 150-åriga tillvaro. Stockholm: Kungl. Gymnastiska Centralinstitutet, 1963. Kungl. Gymnastiska Centralinstitutet Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm 1963-1988: festskrift med anledning av institutet/högskolans 175-åriga tillvaro. Stockholm: Gymnastik- och idrottshögskolan, 1988. 179
Lundvall, S. (red.) (2011). Lärande i friluftsliv perspektiv och ämnesdidaktiska exempel. Stockholm: Gymnastik- och idrottshögskolan. Schantz, P. (2009). Om Lindhardskolan och dess betydelse i ett svenskt perspektiv i Anne Lykke Poulsen, Else Trangbæk, Kurt Jørgensen & Nikolai Nordsborg, (red.) Forskning i bevægelse. Et nyt forskningsfelt i et 100-årigt perspektiv. København: Museum Tusculanums Forlag. 180