Säljarens ansvar vid företagsförvärv - Var går gränsen?

UPPSALA UNIVERSITET Företagsekonomiska Institutionen - Handelsrätt Säljarens ansvar vid företagsförvärv - Var går gränsen? Datum: 2016-01-21 Kandidatuppsats HT 2015 Författare: Annica Runér & Arvin Yousefi Handledare: Kjell Adolfsson 1

Sammanfattning Företagsförvärv är en effektiv strategi för företag att skapa tillväxt vilket bidragit till att förvärven blivit vanligare på senare år. Dock är det en komplex och riskfylld process som ofta kräver stora resurser från både köpare och säljare, vilket gör att båda parter vill försäkra sig om att inget går fel vid köpet. Köparen genomför därför en ingående undersökning av målbolaget, en så kallad due diligence, för att kartlägga riskerna och upptäcka eventuella fel. Undersökningen av målbolaget är ett slags ansvar för köparen enligt KöpL 20 1 st eftersom köparen inte får åberopa ett fel efter köpet som hen måste antas ha känt till vid undersökningen. Säljaren ska i sin tur tillhandahålla köparen korrekt och relevant information för att köparen ska kunna genomföra sin undersökning med rätt underlag. Säljarens upplysning av information är i viss mån en plikt enligt köplagen där säljaren måste upplysa köparen om vissa förhållanden som exempelvis kan anses vara av vikt för köparen vid köpebeslutet. Trots att båda parter noggrant förebygger eventuella problem vid köpet kan det ibland uppdagas en avvikelse i köpeobjektet efter ett genomfört företagsförvärv. Vanligtvis upprättas ett mycket detaljerat avtal där köpet preciseras och om köpeobjektet avviker från vad som fastställts i avtalet föreligger ett så kallat konkret fel enligt 17 1 st. Dock kan inte allt kring ett företag specificeras i ett avtal vilket leder till att det ibland uppstår ett fel som inte är avtalsrelaterat, ett så kallat abstrakt fel enligt 17 3 st. Eftersom alla företag är unika finns det ingen fastställd standard ett företag ska förhålla sig till, vilket försvårar en abstrakt felbedömning. Den här uppsatsen kommer att fokusera på när ett abstrakt fel uppdagas vid ett genomfört företagsförvärv. Med hjälp av ett fiktivt fall, som vi applicerat fyra olika händelseförlopp på, ska vi reda ut var gränsen går för säljarens ansvar vid företagsförvärv, vad konsekvenserna blir när en avvikelse uppdagas i efterhand samt till vilken omfattning en eventuell skada ska ersättas. 2

Förkortningar ABL Aktiebolagslag (2005:551) AFS Arbetsskyddsstyrelsens författningssamling AvtL Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område BrB Brottsbalk (1962:700) FHL Lag (1990:409) om skydd för företagshemligheter HD Högsta Domstolen KöpL Köplag (1990:931) LAB Lillamobil AB LOU Lag (2007:1091) om offentlig upphandling Prop. Regeringens proposition SkbrL Lag (1936:81) om skuldebrev SAB Storateknik AB SvJT Svensk Juristtidning VD Verkställande direktör 3

Innehållsförteckning 1. Inledning... 5 1.1 Introduktion... 5 1.2 Problemformulering... 6 1.3 Syfte... 6 1.4 Metod... 6 1.5 Bakgrund till de fiktiva företagen... 6 1.6 Fiktiva händelseförlopp... 8 1.6.1 Informationsläckage - Händelseförlopp 1... 8 1.6.2 Psykisk ohälsa - Händelseförlopp 2... 8 1.6.3 Oetisk arbetskraft - Händelseförlopp 3... 8 1.6.4 Otillbörlig förmån - Händelseförlopp 4... 8 2. Teori... 9 2.1 Företagsförvärv... 9 2.1.1 Processen vid företagsförvärv... 9 2.1.2 Aktieöverlåtelse... 10 2.1.3 Inkråmsöverlåtelse... 11 2.2 Tillämplig lag... 11 2.3 Felbegreppet... 12 2.3.1 Konkret fel... 13 2.3.2 Abstrakt fel... 13 2.4 Säljarens ansvar... 14 2.4.1 Upplysningsplikten... 14 2.4.2 Ansvar för uppgiftslämnande... 15 2.4.3 Normalansvar... 16 2.4.4 Garantier... 16 2.5 Köparens ansvar... 17 2.5.1 Undersökningsansvar... 17 2.5.2 Ansvar för uppgiftshämtande... 19 2.5.3 Köparens sakkunskap... 19 2.6 Due Diligence... 19 3. Analys & diskussion... 23 3.1 Informationsläckage - Händelseförlopp 1... 25 3.2 Psykisk ohälsa - Händelseförlopp 2... 26 3.3 Oetisk arbetskraft - Händelseförlopp 3... 27 3.4 Otillbörlig förmån - Händelseförlopp 4... 29 4. Slutsats... 32 5. Källförteckning... 33 4

1. Inledning 1.1 Introduktion Företagande är en av de viktigaste faktorerna för att utveckla samhällets välstånd och för att skapa en bättre välfärd. För att kunna bidra till den utvecklingen blir det därför viktigt för företagen att växa. Tillväxten kan ske på två olika sätt, antingen genom organisk tillväxt eller genom företagsförvärv. Organisk tillväxt uppnår företag genom att själva öka försäljning och produktion, medan företagsförvärv sker genom att ett företag köper ett annat företag eller dess affärsrörelse. Graden av komplexitet på företagsförvärvet kan variera mycket beroende på en mängd variabler och förvärvet kan förekomma på olika vis. Ett alternativ är aktieöverlåtelse där köparen förvärvar aktier i ett annat bolag och mängden aktier som köps kan variera. Köparen får en bestämmanderätt i bolaget i relation till hur många aktier hen köper och vid en sådan typ av överlåtelse förvärvas hela rörelsens förpliktelser och rättigheter. Ett köp kan också ske genom en inkråmsöverlåtelse där köparen bara förvärvar verksamheten vilket gör att de inte övertar säljarens förpliktelser och rättigheter. En inkråmsöverlåtelse blir därmed mindre riskfylld eftersom de inte åtar sig det tidigare bolagets ansvar, men samtidigt blir förvärvet oftast mer invecklat eftersom allt som ska ingå i köpet måste vara specificerat i köpeavtalet. Processen kan därför bli svårare eftersom omfattningen av avtalet blir betydligt större och mer detaljerat. Vidare kan ett köp också avse bara en specifik del i ett företag om köparen enbart vill komma åt en viss tillgång, exempelvis ett patent. Företagsförvärv kan vara en bättre affärsstrategi än organisk tillväxt för att snabbt expandera sin verksamhet eftersom företag exempelvis kan slå ihop två likartade verksamheter och därigenom skapa stordriftsfördelar. Stordriftsfördelarna kan skapas när två verksamheter slås ihop och de kan använda sig av bara den enas inköps- eller produktionsavdelning. Det kan utgöra en av orsakerna till att den här typen av expansion ökat på senare år. Ökningen medför naturligt till fler problem eftersom företagsförvärv är en riskfylld process som ofta karakteriseras av hög komplexitet där förvärvet vanligtvis innebär att något slags problem uppstår. Något som ökat företagsförvärvets komplexitet ytterligare är att företags immateriella tillgångar i större utsträckning utgör värdet i ett företag idag. Det kan exempelvis vara de anställdas kompetens. En immateriell tillgång utgör inte en fysisk tillgång vilket bland annat innebär värderingsproblem som vidare kan försvåra ett företags korrekta värdering. Det problemet gör att det kan bli svårare för parterna att komma överens om en rimlig köpeskilling. Att köpa företag innebär ofta stora investeringar vilket gör att risken för eventuella problem för ett företag ofta blir stora. Riskerna är många och de föreligger både hos den säljande parten som hos den köpande parten. För den köpande parten kan det handla om att utfallet av köpet inte motsvarar förväntningarna och den osäkerheten förebyggs genom att göra en ingående undersökning av köpeobjektet, en så kallad Due Diligence. En ingående undersökning av företaget medför i sin tur en risk för den säljande parten i form av att verksamheten öppnas upp och företagshemligheter kan komma att läcka ut. Under en företagsundersökning är det många problem som kan uppstå på vägen, men även efter ett genomfört förvärv kan problem uppkomma och de problemen får ofta stora konsekvenser. Många frågor väcks och inte minst de juridiska, vilka kommer 5

ligga i fokus för den här uppsatsen. De rättsområden som aktualiseras är bland annat köprätt, konkurrensrätt, associationsrätt, skatterätt med flera. Ett område som blir särskilt aktuellt är köprätten med dess felansvarsfrågor. Var dras gränsen för säljarens ansvar när ett företag inte stämmer överens med köparens förväntningar? Ett annat problem är att när en avvikelse från köparens förväntan uppstår i köpeobjektet har avvikelsen oftast mindre omfattning när den uppstår än när den uppdagas. I vilken utsträckning ska den part som bär ansvaret ersätta motparten för avvikelsen? Med hjälp av ett fiktivt fall, som vi applicerar olika händelseförlopp på, kommer vi undersöka de frågorna och dess konsekvenser. 1.2 Problemformulering Vad blir konsekvenserna av en avvikelse i köparens förväntan som uppdagas i efterhand vid ett företagsförvärv? I vilken omfattning ska den som bär ansvaret ersätta skadan? 1.3 Syfte En köpare har alltid en förväntan om vad ett köpeobjekt ska utgöra och den förväntan stämmer inte alltid överens med verkligheten. Vi ska med hjälp av ett fiktivt fall, som vi applicerar fyra händelseförlopp på, aktualisera distinktionen mellan köparens förväntan och köpets utfall. Vidare kommer vi reda ut de konsekvenser som händelseförloppen medför. Syftet med vår uppsats är därmed att ta reda på var gränsen går för säljarens ansvar vid ett företagsförvärv. 1.4 Metod Vi har studerat lagar, förarbeten, rättspraxis och doktrin för att uppnå syftet med vår uppsats. Med hjälp av förarbeten har vi kunnat förstå lagstiftarens syfte och med hjälp utav rekvisiten förstått legaldefinitionen. Eftersom det saknas en uttrycklig lag för företagsförvärv och rättspraxis i området är begränsat, eftersom de flesta tvister går till skiljenämnd eller regleras genom avtal, har vi framförallt studerat köprättens regelverk och förarbeten. I vårt val av de fiktiva företagen har vi valt två teknikföretag där det säljande företaget främst består av stora immateriella tillgångar i form av de anställdas kompetens. Anledningen till att vi valt att fokusera på företag med stora immateriella tillgångar är att sådana företagsförvärv ofta blir mer komplexa. 1.5 Bakgrund till de fiktiva företagen Storateknik AB (SAB) är ett stort väletablerat privat aktiebolag inom teknikbranschen med fler än 100 anställda. Deras huvudområde ligger främst inom datorer och dess mjukvaror där de utvecklar nya system för framförallt bild- och ljudkort. Deras mjukvaror gör att hårdvarorna i datorerna används på bästa sätt och skapar den optimala bild- och ljudupplevelsen för konsumenten. Även om en konsument har den bästa hårdvaran för bild och ljud i sin dator kan inte den prestandan användas om inte rätt mjukvara finns. Det ser SAB:s produkter till att lösa. SAB, som år efter år har levererat pålitliga mjukvaror till datorer, har alltid förknippats med kvalité och ett respekterat varumärke både inom branschen och bland allmänheten. Sedan några år klev SAB in i mobilbranschen eftersom de ville hänga med i en den växande och intressanta branschen. Problemet blev att de helt enkelt 6

inte kunde använda sin egen kompetens inom datormjukvaror för mobilmjukvaror på det sättet de hade räknat med, vilket gjort att de inte riktigt hunnit etablera sig på marknaden som de önskat. En av anledningarna till SAB:s framgång inom datorbranschen är att bolaget ständigt strävar efter att kunna erbjuda kunderna de bästa produkterna på marknaden, vilket de även gör gällande datormjukvaror. Dock håller de inte samma standard inom sin mobilteknik vilket lett till att de vill utvecklas inom det området. Ledningen har därför beslutat om att en expandering behövs och efter noggranna avvägningar har de kommit fram till att ett företagsförvärv är den bästa lösningen. Både för att de skulle få in en kompetent verksamhet i sin helhet och för att de troligen skulle få bort en konkurrent på köpet. Bolagsstämman har bemyndigat styrelsen att genomföra ett företagsförvärv eftersom aktieägarna har förtroende för styrelsen i SAB. Sedan några år tillbaka finns ett litet, men mycket kompetent, företag vid namn Lillamobil AB (LAB) på marknaden som SAB nu fått upp ögonen för. LAB är ett nischat privat aktiebolag inom mobilteknik och är precis vad SAB söker. De arbetar mestadels med mjukvaror till mobilers bildupplösning där de utvecklar olika system till touchskärmen på en mobil. Deras fokus ligger främst på att göra så att mobilens skärm har den bästa möjliga upplösningen och en touchfunktion som är av högsta kvalitet. LAB har på senare tid blivit kända för sina eftertraktade produkter och sin mycket kompetenta personal. Det har gjort att dess varumärke förknippas med kvalité och inger en respekt bland de andra större aktörerna i branschen. Eftersom SAB själva värdesätter sin kvalité högt tycker de att LAB skulle bli ett bra tillskott till sin vidare utveckling. LAB består enbart av sex medarbetare. En VD, en utvecklingschef, en administratör och tre stycken ingenjörer. VD:n och utvecklingschefen äger bolaget till två lika delar. Det är personalen som utgör merparten av tillgångarna då de inte har så mycket annat fast i sin balansräkning. De har några datorer och lite andra immateriella tillgångar, och sedan leasar de en firmabil och hyr en mindre lokal. Anledningen till att de lyckats slå sig in på en sådan hård marknad relativt snabbt är, förutom kompetensen, deras öppna kultur. Den bäddar för en kreativ arbetsplats, vilket gör att de långa arbetsdagarna och det hårda slitet blir en fröjd för medarbetarna. SAB:s tanke med förvärvet av LAB är att lyfta in hela verksamheten i sin helhet med en hel aktieöverlåtelse. SAB vill behålla alla medarbetare, då de utgör kärnan i bolaget, och låta de arbeta vidare precis som de gör. Den enda förändringen SAB vill göra är att slopa varumärket LAB och istället lyfta in bolaget under SAB. SAB är medvetna om att när de tar in LAB:s verksamhet under sitt eget varumärke så medför det fler risker eftersom om något går fel i överlåtelsen så kommer den dåliga renommé som medföljer landa på hela bolagets varumärke. Trots den risken anser SAB att utformningen på förvärvet blir bäst så på grund av att de vill stärka sitt varumärke ytterligare. 7

1.6 Fiktiva händelseförlopp 1.6.1 Informationsläckage - Händelseförlopp 1 LAB har en ny produkt på ingång som de arbetat med under en längre tid. Det är en helt ny typ av bildsystem som ska effektivisera batteritiden för en mobil, vilket länge efterfrågats. Många mobilaktörer har därför uttryckt sitt intresse och orderingången för mjukvaran är redan stor, trots att LAB ännu inte är färdiga med systemet. Sex månader innan SAB ska förvärva LAB publicerar administratören i LAB ett inlägg på sin privata blogg med känslig information kring den nya produkten de ska lansera. Precis efter företagsförvärvet genomförts lanserar ett konkurrerande företag en likadan produkt som LAB precis färdigställt, utan de båda parternas vetskap. 1.6.2 Psykisk ohälsa - Händelseförlopp 2 LAB:s VD har en mildare grad av alkoholmissbruk som alla anställda till viss del känner till. Det är inget som någon pratar om på kontoret eftersom alla anser att det inte går ut över bolaget i någon större utsträckning och alla känner en stark lojalitet till sin VD. Det har dock förekommit att VD:n några gånger kommit sent och luktat alkohol vilket gjort att vissa har känt en liten oro inför missbruket. Vid SAB:s undersökning av LAB har de flesta anställda intervjuats utan att någon nämnt att VD:n har ett alkoholmissbruk. 1.6.3 Oetisk arbetskraft - Händelseförlopp 3 LAB har en del underleverantörer runt om i världen som de saknar full insikt i på grund av att de inte har resurserna att undersöka företagen så grundligt som ibland kan behövas. Leverantörsleden kan ibland bli långa vilket försvårar kommunikationen och transparensen för de involverade. SAB är medvetna om situationen och väljer, trots sin egna tydliga uppförandekod, att ändå inte undersöka alla LAB:s underleverantörer. LAB garanterar inte heller några förhållanden till SAB kring sina underleverantörer. En tid efter förvärvet slutförts uppdagas det att en av LAB:s underleverantörer använt sig av barnarbete en längre period. 1.6.4 Otillbörlig förmån - Händelseförlopp 4 En tid innan förvärvet står en känd mobilaktör inför en nylansering samtidigt som LAB har en ny mjukvara de vill få ut på marknaden. Konkurrensen för LAB är hård eftersom många andra företag vill få ut sin liknande mjukvara till mobilaktören i fråga. Under beslutsperioden bjöd LAB:s VD ett antal från mobilaktörens ledning på en fin middag där de alla fick en inbjudan till LAB:s årliga jaktresa, med villkoret att mobilaktören ska använda LAB:s mjukvara. Mobilaktören valde LAB och när SAB gjorde sin undersökning av målbolaget nämnde aldrig VD:n situationen. 8

2. Teori 2.1 Företagsförvärv Ett företagsförvärv är en strategi företag kan använda sig av för att expandera sin verksamhet, både inom och utom den befintliga verksamheten. Syftet kan även vara att minska konkurrensen på marknaden genom att köpa upp en konkurrent. Aktiviteten innebär att ett företag köper ett annat företag eller dess affärsrörelse och det är att betrakta som en särskild avtalstyp eftersom själva köpet utformas i ett detaljerat avtal. Beroende på vilken typ av förvärv som sker utformas avtalet olika. 1 Företagsförvärv kan i princip ske på två olika vis; aktieöverlåtelse eller inkråmsöverlåtelse vilka behandlas under punkt 2.1.2 respektive 2.1.3. Valet av överlåtelse grundar sig i de specifika omständigheterna för förvärvet och vilket alternativ som är mest lönsamt för parterna ur exempelvis ett skatterättsligt perspektiv. 2 Företagsförvärv karakteriseras av hög komplexitet och kräver ofta stora resurser från framförallt köpande part, men även säljande part. Att kartlägga, planera och genomföra ett förvärv tar lång tid och kräver mycket engagemang. 3 Förvärvets komplexa natur medför att många olika specialistkompetenser behövs för att få ett så lyckat genomförande som möjligt. Eftersom det ofta är en mycket kostsam process vill ingen ta ett hastigt beslut där viktiga detaljer försummats. Specialisterna kan komma från olika rådgivningsföretag så som jurist- och revisionsbyråer och har ofta en lång erfarenhet av företagstransaktioner. Beroende på förvärvets omfattning varierar storleken på den grupp som anlitas för att hjälpa respektive part. 4 2.1.1 Processen vid företagsförvärv Företagsförvärv kan delas in i tre faser; strategi, transaktion och integration. 5 Innan strategifasen inleds måste ledningen dock identifiera behovet av en expandering och besluta om att den ska ske genom ett företagsförvärv istället för en organisk tillväxt inom organisationen. Oftast sker någon form av marknadsanalys för att bedöma konkurrenssituationen samt framtidsutsikterna. Anledningarna till expandering kan vara många. 6 Det kan exempelvis vara att få bättre kompetens inom sin bransch genom att köpa upp nya tillgångar i form av maskiner, teknik eller anställda. Det kan också vara att kliva in på en helt ny marknad med god utvecklingspotential, men där organisationen själv inte är verksam. Det kan även vara för att skapa stordriftsfördelar genom att förvärva likartad rörelse och därigenom använda befintliga resurser mer effektivt. En av företagsförvärvets fördelar ligger exempelvis i att det går att lyfta in en verksamhet i sin helhet i ett område företaget tidigare inte har någon kompetens inom. 7 Därmed slipper företaget dyra uppstartskostnader och kan utnyttja en redan erfaren verksamhet till ändamålet. En nackdel är att processen innebär en stor risk för 1 Åhman, Betydelseprövningen vid företagsöverlåtelser, Svensk Jurist Tidning 1990 s. 479, s 479 2 Sven-Erik Johansson och Magnus Hult, Köpa och sälja företag, Uppsala: Nya Almqvist & Wicksell Tryckeri AB, 2002, s 51 3 Robert Sevenius, Due Diligence: besiktning av företag, Riga: Robert Sevenius och Sanoma Utbildning AB, 2013, s 46 4 Johansson och Hult, ss 31-32 5 Sevenius, 2013, s 41 6 Johansson och Hult, s 17 7 A a, s 21 9

både köpare och säljare. En kalkylerad risk görs för att undvika kostsamma överraskningar. När beslutet om ett företagsförvärv är fastställt kan första fasen inledas; strategifasen. Strategifasen innebär att förberedelser inför ett förvärv inleds och en identifiering av ett rimligt köpeobjekt, det så kallade målbolaget, påbörjas. Vid det här skedet i processen upprättas ett så kallat letter of intent vilket är en avsiktsförklaring. 8 Handlingen är inte bindande i den meningen att köparen måste fullfölja förvärvet, men däremot är köparen bunden att fortsätta förhandlingarna. Ett letter of intent upprättas främst som ett skydd för säljaren där det fungerar som en säkerhet för säljaren att köparen avser att inleda seriösa förhandlingar. Med seriösa förhandlingar menas att köparen tagit ett välgrundat beslut om att målbolaget i fråga är ett rimligt köpeobjekt och att de faktiskt vill genomföra köpet. Ett företag vill nämligen sällan att en annan part ska påbörja en ingående undersökning av sitt bolag, som ett företagsförvärv innebär, utan att ha för avsikt att fullfölja köpet. 9 Efter att målbolaget fastställts gäller det att besluta om transaktionsformen och det kommer vi, som tidigare nämnt, titta närmare på nedan. I transaktionsfasen upprättar parterna villkoren för förvärvet och information utbyts sinsemellan. Informationsutbytet sker i form av en undersökning från den köpande parten av målbolaget, en så kallad due diligence, som kommer att beskrivas mer ingående under punkt 2.6. När båda bolagen känner sig tillräckligt tillfredsställda med kunskapen om varandra blir nästa steg att förhandla fram ett pris. Priset styrs främst av den genomförda undersökningen där olika villkor från säljaren och köparen kan göra att priset stiger eller sjunker. Priset påverkas även ifall det finns andra intressenter, risken för transaktionen, parternas förhandlingsstyrka etc. 10 Den avslutande fasen, integrationsfasen, inleds efter att avtalen slutits och köparen fått tillträde till målbolaget. Här ska köparen få det nya målbolaget att integrera med den befintliga verksamheten. 11 2.1.2 Aktieöverlåtelse En aktieöverlåtelse innebär att en ny ägare förvärvar ett bolag i sin helhet med alla rättigheter och skyldigheter som finns i målbolaget från aktieägaren/aktieägarna. Det innebär att alla förhållanden till samarbetspartners, kunder, anställda och andra intressenter följer med i sin helhet till den nye ägaren. Köparen förvärvar därmed en juridisk person och köpeskillingen går till aktieägaren/aktieägarna i fråga och inte till bolaget i sig. Säljaren överlåter alla tillgångar, skulder, kontrakt, förpliktelser, personal etc., om inget annat avtalats. Köparen får därmed total kontroll över bolagets verksamhet med bestämmanderätt och säljaren behöver inte stå för framtida kostnader i form av skadeståndsansvar eller dylikt. 12 8 Sevenius, 2013, s 41 9 Robert Sevenius, Företagsförvärv, uppl. 2, Lund: Studentlitteratur, 2011, ss 107 10 A a, ss 113-114 11 A a, ss 115-116 12 KPMG, Maria Bengtsson, Aktie- eller inkråmsöverlåtelse, tillgänglig: http://www.kpmg.com/se/sv/kunskap-utbildning/nyheterpublikationer/nyhetsbrev/perspektiv/perspektiv-nr-3-2010/sidor/aktie-eller-inkrams-overlatelse.aspx, 2010.12.08, (hämtad 2015.10.21) 10

En aktieöverlåtelse innebär ofta mer risk än en inkråmsöverlåtelse eftersom hela verksamheten överlåts och därmed kan fler problem uppstå. Undersökningen leder ofta till en mer omfattande granskning för att inga oväntade kostsamma överraskningar av betydelse ska dyka upp. Däremot behöver inte avtalet vara lika specificerat vid en aktieöverlåtelse eftersom allt som ingår i verksamheten medföljer i köpet. Exempelvis om ett serviceavtal tillhör en maskin behöver det inte specificeras att serviceavtalet ska medfölja vid förvärvet, utan det kommer med automatiskt. 13 2.1.3 Inkråmsöverlåtelse En inkråmsöverlåtelse innebär att en köpare enbart förvärvar verksamheten, det vill säga inkråmet av ett företag. Det kan exempelvis vara bolagets alla tillgångar eller enbart vissa specifika tillgångar och på så sätt kan köparen vara mer säker på vad som exakt förvärvas. Köparen förbinder sig inte att ta över säljarens förpliktelser eller rättigheter så som i en aktieöverlåtelse, vilket gör att en inkråmsöverlåtelse blir mindre riskfylld. Risker som kan undvikas är bland annat badwill, oväntade skadeståndsanspråk, inkassokrav etc. som kan dyka upp efter ett genomfört företagsförvärv. 14 Nackdelen med en inkråmsöverlåtelse är att den ofta blir mer invecklad eftersom allt som ska ingå måste specificeras i detalj i köpeavtalet. Avtalsförpliktelser och skyldigheter gentemot andra parter måste också inhämtas och godkännas från de berörda parterna vilket komplicerar överlåtelsen ytterligare. Är det något som inte finns med i överlåtelseavtalet ingår det helt enkelt inte i köpet. 15 Vid en inkråmsöverlåtelse är det också målbolaget i sig som blir säljaren och inte aktieägaren/aktieägarna, vilket leder till att företaget erhåller köpeskillingen. Ur ett för köparen skattemässigt perspektiv kan det vara mer förmånligt då värdet på tillgångarna utgör anskaffningsvärdet, vilket senare ger större avskrivningsunderlag och kan reducera den skattepliktiga vinsten. 16 2.2 Tillämplig lag Vilken lag som är tillämplig vid företagsförvärv har diskuterats eftersom det inte finns någon uttrycklig lag vid sådana typer av köp. Jurister har genom åren diskuterat skuldebrevslagens (SkbrL) respektive köplagens (KöpL) analoga tillämpning på företagsförvärv. 17 SkbrL är formellt tillämplig på skuldebrev, däremot specificerar lagen inte vad som menas med skuldebrev. I lagkommentaren till lagens första paragraf stadgas att ett skuldebrev är en ensidig, till det yttre fristående, skriftlig utfästelse att erlägga ett penningbelopp. Sett till aktiernas redovisningsmässiga värde i ett bolag, som utgör 13 KPMG, Maria Bengtsson, Aktie- eller inkråmsöverlåtelse, tillgänglig: http://www.kpmg.com/se/sv/kunskap-utbildning/nyheterpublikationer/nyhetsbrev/perspektiv/perspektiv-nr-3-2010/sidor/aktie-eller-inkrams-overlatelse.aspx, 2010.12.08, (hämtad 2015.10.21) 14 Sevenius, 2011, ss 270-272 15 I b 16 Johansson och Hult s 56 17 Johansson, Undersökningsplikt vid aktiebolagsförvärv, Svensk Juristtidning 1990 s. 81, s 90 11

en skuld till dess aktieägare, kan det betraktas som ett skuldebrev, eftersom aktieägarna har en fordran på bolaget. Aktieägarna har genom en insättning av ett belopp lånat ut pengar till bolaget, som de senare har rätt att få tillbaka. 18 Däremot kan aktier både antas ha ett faktiskt värde, i form av dess substansvärde 19 som utgör värdet på alla aktier, samtidigt som aktier utgör en fordran mot bolagets framtida avkastning. Det gör att skuldebrevsdefinitionen inte blir fullt tillämpbar eftersom aktierna därmed inte antas vara ensidiga. 20 KöpL är formellt tillämplig vid köp av all lös egendom mellan näringsidkare eller mellan privatpersoner enligt 1. Köp av mer än 90 % av alla aktier i ett bolag kan behandlas som köp av lös egendom eftersom det anses som ett förvärv av en rörelse. Köparen får tillgång till hela bolaget på grund av 10 % -regeln 21 i ABL 22:1 kan aktualiseras. Köparen förvärvar inte enbart fordringsrätten till aktien som beskrevs i föregående stycke, utan hen får därmed en bestämmanderätt i verksamheten för att råda över förvaltning och tillgångar som medföljer bolaget. 22 KöpL anses därmed vara mest tillämplig vid företagsförvärv på grund av att det ses som ett köp av en rörelse och inte enstaka aktier. Enligt 3 kan lagen avtalas bort i de fall annat följer av avtalet, av praxis som har utbildats mellan parterna eller av handelsbruk eller annan sedvänja som måste anses bindande för parterna, vilket ofta sker vid företagsförvärv. 23 Vidare har det förekommit en rad fall i Högsta Domstolen (HD) kring felansvarsbedömningen vid företagsförvärv där köplagens felbestämmelser har ansetts vara mest tillämpbara vilket blivit rättspraxis. 24 2.3 Felbegreppet Utgångspunkten i köplagens felansvarsbedömningsparagrafer, 17-21, är att det föreligger en avvikelse mellan rättsobjektet och köparens förväntningar om rättsobjektet. Avvikelsen är att anse som ett fel i köplagens mening om köparens förväntningar om rättsobjektet är befogade. Det centrala momentet vid felbedömningen blir således att fastställa när köparens förväntningar skall anses ha fog för sig. För att ett fel ska kunna föreligga efter köparens undersökning av målbolaget gäller det att reda ut vad som karakteriserar ett fel hos ett företag. Vi ska därmed i följande avsnitt reda ut de två felbegreppen som kan uppstå, nämligen konkret fel och abstrakt fel. 25 18 Jan Thomasson, Per Arvidson, Thomas Carrington, Gustav Johed, Hans Lindquist, Olov Larson, Lennart Rohlin, Den nya affärsredovisningen, uppl. 19, Stockholm: Liber AB, 2013, s 287 19 Företagets tillgångar minus dess skulder utgör företagets substansvärde 20 Christina Hultmark, Kontraktsbrott vid köp av aktie: särskilt om fel, Stockholm: Juristförlaget Stockholm, 1992, s 126 21 En aktieägare med mer än 90 % av aktierna i ett bolag har rätt att kräva inlösen på resterande aktier i bolaget av de andra aktieägarna enligt ABL 22:1 22 Johansson, ss 90-91 23 Torgny Håstad, Den nya köplagen, uppl. 5, Uppsala: Iustus förlag AB, 2003, s 85 24 NJA 1941 s. 205 25 Tore Almén, Om köp och byte av lös egendom, Stockholm: P. A. Norstedt & Söners förlag, 1960, ss 571-580 12

2.3.1 Konkret fel Ett konkret fel föreligger då köpeobjektet avviker från vad parterna avtalat om ska gälla. Säljaren har genom uttryckliga garantier i avtalet eller muntliga uttalanden preciserat vad köpeobjektet ska hålla för standard. Om den standarden inte upprätthålls kan köparen åberopa ett fel i köpeobjektet. 26 I KöpL 17 1 st stadgas att avtalet utgör grunden för felbedömningen. Köpeobjektet skall överensstämma med vad som följer av köpavtalet. 27 2.3.2 Abstrakt fel Ett abstrakt fel föreligger då köpeobjektet anses avvika från vad som kan förväntas vara normalt för ett köpeobjekt, det vill säga en abstrakt eller normal standard. Även om det inte finns något specificerat i ett avtal om köpeobjektets standard kan alltså fel åberopas. 28 Eftersom alla företag är unika blir det av naturliga skäl svårt att avgöra vad som kan anses vara normalt med ett bolag och det har i juridisk litteratur uttryckts att någon normalstandard är svår att fastställa. Därför blir det också svårt att tala om en normalstandard för bolag. Istället kan det diskuteras vad som i allmänhet gäller för jämförbara köpeobjekt. Det handlar om att en kvalitetsnivå ska fastställas utifrån liknande förutsättningar och situationer. Dock pekar det mesta på att köparen bör kunna förvänta sig att verksamheten drivs i enlighet med lag och myndighetskrav, så att exempelvis redovisningen upprättats i enlighet med god redovisningssed. 29 I fortsättningen kommer vi trots ovan nämnt att använda begreppet normalstandard fast än vi är medvetna om att det finns vissa problem vid användandet av begreppet. Vi väljer att göra såhär för att förenkla den mer utdragna förklaringen av begreppet och därmed göra det mer lättläsligt för läsaren. För att förenkla problemet brukar abstrakta fel delas upp i tre grupper; faktiskt fel, rättsligt fel och rådighetsfel. De faktiska felen rör köpeobjektets fysiska skick, de rättsliga felen gäller de sakrättsliga förhållandena och rådighetsfel föreligger om ägaren inte kan använda köpeobjektet fritt på grund av begränsningar genom lag eller myndighetsbeslut. 30 KöpL 17 3 st stadgar att säljaren står för risken om det skulle röra sig om avvikelser från köparens befogade förväntningar. Om köpeobjektet i något avseende avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta är köpeobjektet att anse som felaktigt. Paragrafens stycke utgör därmed huvudregeln i avseendet om riskfördelningen vid företagsförvärv. 31 Vidare krävs ett orsakssamband mellan den felgrundade omständigheten och inverkan på köpet. 32 Med begreppet befogade förväntningar avses normala förväntningar. Det vill säga förväntningar en normalt begåvad köpare skulle ha vid ett köp av det rättsobjekt det rör sig om. 26 Johansson, s 82 27 Sevenius, 2013, s 321 28 I b 29 Sacklén, Om felansvaret vid aktieköp, Svensk Juristtidning 1993 s. 812, s 822 30 Johansson, s 83 31 Sevenius, 2013, ss 321-322 32 Stefan Lindskog, En avhandling om aktieöverlåtelser, Svensk Juristtidning 1993 s. 97, s 117 13

Köparen behöver inte ha förutbestämda meningar om köpeobjektets beskaffenhet innan köpetillfället. Köpeobjektet besitter olika typförutsättningar där bedömningen grundas i sådana förhållanden som köpare i allmänhet under liknande förhållanden kan antas ha. 33 Vi är medvetna om att det finns vissa problem vid användandet av begreppet fel vid företagsförvärv. Egentligen handlar det mer om att köparen har en förväntan på köpeobjektet och att den förväntan inte uppfylls. Därmed uppstår en slags avvikelse från köparens förväntan i köpeobjektet. För att underlätta för läsaren kommer vi ändå i fortsättningen att använda begreppet fel där en avvikelse i köparens förväntan åsyftas. 2.4 Säljarens ansvar Säljaren har som ovan nämnt enligt KöpL 17 1 st ett ansvar att leverera ett felfritt köpeobjekt till köparen. Köpeobjektet ska stämma överens med vad parterna avtalat om. Vad som menas med ett felfritt köpeobjekt vid företagsförvärv är dock inte helt enkelt att avgöra. 34 Alla företag är, som tidigare nämnt, unika och det medför att köparens befogade förväntningar på köpeobjektet blir svåra att fastställa till en normal standard. 35 För säljaren handlar det därför om att förse köparen med tillräcklig och korrekt information för att köparen ska kunna fatta ett välgrundat beslut. 2.4.1 Upplysningsplikten Säljaren har ett ansvar att upplysa köparen om sådant hen känner till kring köpeobjektet, annars kan ett felansvar åligga säljaren. Säljaren ska lämna köpeobjektet tillgängligt för undersökning eftersom köparen inte får åberopa fel hen måste antas ha känt till vid köpet enligt 20 1 st. 36 20 2 st behandlar undersökningen som ett tillfälle för köparen att få kunskap om målföretaget. Här regleras även möjligheten för säljaren att påföra köparen ett undersökningsansvar genom uppmaning till besiktning. Det krävs dock ingen uttrycklig uppmaning från säljaren utan det anses tillräckligt att hålla köpeobjektet tillgängligt för köparen. 37 Att hålla köpeobjektet tillgängligt för köparen kan ske på olika vis, men det kan exempelvis vara genom att säljaren håller en nyckelperson tillgänglig på arbetet för att intervjuas. 38 Dock är köplagen dispositiv enligt 3 vilket gör att om annat följer av avtal, handelsbruk eller annan sedvänja ska det följas. Vid företagsförvärv är det framförallt avtal som styr vad som ska undersökas, men även sedvänja i branschen har format köparen och säljarens ansvar. Vidare stadgar 21 1 st tidpunkten för när felbedömningen kring rättsobjektet ska göras. Bedömningen görs med hänsyn till rättsobjektets beskaffenhet när risken för rättsobjektet övergår till köparen, det sker i regel vid avlämnandet. 39 Avlämnandet vid 33 Jan Ramberg, Köplagen, Göteborg: Fritez Förlag AB, 1995, ss 252-253 34 Sevenius, 2013, ss 321-322 35 Johansson, s 94 36 Sevenius, 2013, s 324 37 Almén, s 643 38 Håstad, s 90 39 Sacklén, s 817 14

ett företagsförvärv sker i regel när köpeavtalet signeras och köparen får tillgång till företaget. Därmed övergår risken från säljaren till köparen. Säljaren svarar dock för fel som funnits innan avlämnandet, även om felet först visar sig senare. I 19 1 st finner vi en uttrycklig upplysningsplikt för säljaren om köpeobjektet sålts i befintligt skick eller med liknande allmänt förbehåll. Paragrafen ställer dock vissa krav som måste föreligga om den ska bli aktuell. Det krävs att köparen inte blivit upplyst om sådana förhållanden som anses vara väsentliga för köpeobjektets egenskaper eller användning och sådant som säljaren antas ha känt till. Det handlar alltså om information som för köparen är av betydelse vid köpbeslutet och något som säljaren borde förstå. Vidare ska det vara uppgifter köparen borde kunna räkna med att bli upplyst om och att underlåtenheten haft inverkan på köpet. 40 Om något förbehåll vid köpet inte föreligger kan 19 inte tillämpas och någon annan uttrycklig upplysningsplikt saknas i köplagen. Dock har det diskuterats i doktrin huruvida en indirekt upplysningsplikt enligt 17 finns eftersom säljaren kan bli skyldig att informera köparen om information som kan antas vara av vikt för hen, exempelvis lagerlokalers befintliga skick. Den indirekta upplysningsplikten gäller inte skyldigheten att upplysa köparen om prognoser och dylikt om framtiden, utan enbart om faktiska förhållanden. 41 De faktiska förhållandena utgör sådant som direkt är kopplat till köpeobjektet, exempelvis att en utlovad maskin inte medföljer i köpet. Även avtalslagens (AvtL) regler kan bli tillämpliga avseende upplysningsplikten. Om säljaren exempelvis agerar svekligt genom att uppsåtligen inte upplysa köparen om viss information eller utge felaktig information kan AvtL 30 aktualiseras. En sådan situation kan exempelvis uppstå ifall köparen har för avsikt att erhålla en oskäligt högre köpeskilling eller försöka sälja ett företag som uppenbart är behäftat med ett fel. Om förutsättningarna för svek inte är uppfyllda i 30 kan 33 bli tillämplig. 33 tolkas dock restriktivt och gör hela avtalet ogiltigt vid ohederliga affärstransaktioner. 2.4.2 Ansvar för uppgiftslämnande Vem som lämnar information är viktigt för riktigheten. I huvudsak är det säljaren själv som lämnar informationen till köparen och med säljare menas aktieägaren i målbolaget. I större bolag är det dock vanligt att styrelse och/eller VD i målbolaget, samt höga beslutsfattare i målbolaget, och i moderbolag till målbolaget, ges fullmakt att företräda säljaren. I större bolag är det nämligen vanligare att de som dagligen arbetar operativt i verksamheten, så som ledningen, har bättre koll och mer användbar information att förse köparen med än vad ägaren har. 42 Det råder också en skillnad i hur köparen hämtat informationen för att den ska anses riktig. Enligt KöpL 18 2 st bär säljaren ansvar för uppgifter som lämnats av annan än säljaren när köparen har anledning att tro att uppgifterna kommer från säljaren. 43 Har köparen själv tagit initiativet att fråga någon annan än säljaren, exempelvis en ekonomichef, om något förhållande i bolaget som senare visar sig inte stämma, behöver det inte binda säljaren. Däremot är det mer troligt att säljaren blir bunden av 40 Sacklén, s 826 41 Hultmark, s 120 42 Johansson, ss 88-89 43 Åhman, s 483 15

en ekonomichefs uttalande om det är säljaren själv som uppmanat köparen att fråga just ekonomichefen. 44 Om säljaren vet om att ekonomichefen lämnat felaktiga uppgifter och säljaren väljer att inte upplysa köparen om förhållandet kan hen bli bunden enligt 18 2-3 st. Trots att säljaren inte vet om att uppgiften är felaktig kan hen eventuellt bli bunden enligt 17 3 st. 45 Uppgifter som lämnats innan de faktiska diskussionerna om köpet inleds anses inte vara ansvarsgrundande eftersom de inte är tillräckligt nära förvärvet ur ett tidsperspektiv. Trots att 18-19 bara säger att uppgifter måste lämnas innan köpet för att vara ansvarsgrundande så kan det antas att de måste lämnas i nära anslutning till köpet för att få inverkan. Om köparen frågar säljaren om ett visst förhållande innan förvärvsprocessen inleds kan den uppgiften hunnit ändras till dess att köpet påbörjas. 46 Vidare kräver 18 1 st att uppgifterna ska ha inverkan på köpet, det vill säga det allmänna kausalitetskravet, för att anses som riktiga. 47 Dock gäller inte 18 1-2 st om uppgifterna hinner rättas till i tid enligt tredje stycket. 2.4.3 Normalansvar Säljaren bär ansvaret om köpeobjektet inte överensstämmer med köparens befogade förväntningar och så länge inte avtalet säger något annat. Ett fel föreligger enligt 17 3 st om köpeobjektet avviker från vad köparen kan förvänta sig. Vidare säger 17 att fel föreligger om köpeobjektet saknar en funktion som kan antas vara normal och köparen inte känt till defekten och godkänt den. Fokus ligger i att bedöma om köparens förväntningar kan anses vara rimliga eller inte. Om det uppstår en avvikelse i vad köparen hade förväntat sig om köpeobjektet måste en individuell bedömning göras i fall till fall eftersom vad som anses normalt i ett bolag inte går att fastställa. 48 2.4.4 Garantier Säljarens garantier utgör de delar i målbolaget som köparen inte behöver undersöka. Säljaren garanterar köparen att köpeobjektet erhåller en viss kvalitet vilket beskrivs ytterst detaljerat i köpeavtalet. 49 En garanti lämnas till köparen kring sådana områden där säljaren känner sig övertygad om att förväntningarna hos köparen uppfylls. Ett skäl till användningen av garantier är att göra undersökningsprocessen mer effektiv och mindre kostsam för båda parter. Säljaren får mindre information att förse köparen med och köparen slipper undersökningen i fråga helt. 50 En garanti gör att säljaren bär hela risken för det garanterade området, vilket gör att om köpeobjektet avviker från vad som avtalats gällande garantin ska säljaren ersätta köparen för avvikelsen. 51 KöpL 17 1 st reglerar garantier där köpeobjektet helt enkelt ska stämma överens om vad som står i köpeavtalet. I köpeavtalet finns även en så kallad garantikatalog. Katalogen utgör ett köprättsligt avtalsverktyg för att fördela risken i transaktionen. Garantierna kan sägas bekräfta 44 Johansson, s 89 45 Åhman, s 484 46 Sacklén, ss 823-824 47 Åhman, s 483 48 Sacklén, ss 818-820 49 Håstad, s 92 50 Sacklén, s 833 51 A a s 816 16

eller justera säljarens risk för felaktigheter. Desto mer säljaren garanterar köparen kring köpeobjektet, desto större risk bär säljaren. Köparen vill därmed utöka katalogen samtidigt som säljaren kan förväntas begränsa den på olika sätt. Garantierna befäster därmed en av avtalets huvudfunktioner för parterna. 52 Vanliga garantier är bland annat aktier, årsredovisning, kundfordringar, immateriella rättigheter samt väsentliga avtal. 53 2.5 Köparens ansvar Köparens ansvar ligger i undersökningen samt i hens sakkunskap. Undersökningsansvar är av betydelse för vad som kan anses utgöra fel i köpeobjektet och frågan om vad köparen bort märka vid sin undersökning styrs av hens sakkunskap. 54 2.5.1 Undersökningsansvar Utgångspunkten vid ett köp är att köparen bär all risk, det vill säga om köpeobjektet inte motsvarar köparens förväntningar får köparen skylla sig själv. 20 1 st anger att köparen inte får åberopa fel hen måste antas ha känt till vid köpet. 55 Det gör att köparen har ett slags undersökningsansvar för att inte förlora rätten att åberopa ett fel som hen antas ha märkt. Formuleringen måste antas ha känt till stadgar att en faktisk kunskap ska föreligga. 56 Köparen måste bevisa en kausalitet mellan den felgrundade omständigheten och dess inverkan på köpet, men även något lägre beviskrav gällande köparens kunskap kan komma att godkännas. Bevislättnaden gör att köparen bara behöver bevisa att det kan antas att den felgrundade omständigheten inverkat på köpet och det är orden måste antas som skapar den bevislättnaden för köparen. 57 Det köparen måste antas känna till vid undersökningen är det som hålls tillgängligt för hen, samt rimliga tolkningar av det som finns tillgängligt. Det är exempelvis rimligt att köparen ska upptäcka en hög skuldsättningsgrad i balansräkningen hos säljaren om så är fallet och årsredovisningen finns tillgänglig. Det ställs dock ett visst kvalitetskrav i denna regel då köparen inte ens får åberopa en avvikelse som hen bort ha märkt vid besiktningen. Säljarens risksfär begränsas härmed genom att köparens insikt i köpeobjektet genom undersökningen ger grund för omfördelning av risken i rättsförhållandet. 58 KöpL 20 2 st stadgar att om köparen före köpet har undersökt köpeobjektet, eller utan godtagbar anledning underlåtit att följa säljarens uppmaning att undersöka den, får köparen inte såsom fel åberopa vad hen borde ha märkt vid undersökningen. 59 Hur rekvisitet upptäckbart i regeln ska tolkas finns det ingen fastställd norm för, eftersom det varierar från fall till fall. Om säljaren däremot handlat i strid mot tro och 52 Sevenius, Om due diligence: företagsbesiktningens betydelse i svensk rätt, Svensk Juristtidning 2007 s. 499, ss 506-507 53 Sevenius, 2013, s 240 54 Almén, s 644 55 Prop. 1988/89:76 s 93 56 Sevenius, 2013, s 324 57 Håstad, s 87-88 58 Sevenius, 2013, s 324 59 Almén, s 641 17

heder gäller inte ovan nämnt. Dolda fel är dock något som köparen alltid kan göra gällande. 60 Vid köp av ett mindre komplext objekt, så som en specifik cykel, är undersökningen relativt simpel eftersom förväntan på en specifik cykel är enkel att fastställa och en normalstandard ofta föreligger. Den allmänna uppfattningen om vad köpeobjektet ska utgöra gör att undersökningen kan bli mer standardiserad och bygger främst på en fysisk granskning. Eftersom företag saknar en sådan normalstandard blir förväntan svårare att fastställa och därmed blir undersökningen också svårare att genomföra. Undersökningen vid företagsförvärv kräver därmed en kommunikation där köparen ställer säljaren frågor om olika förhållanden för att försöka klargöra om sina egna förväntningar uppfylls. För köparen handlar det också om att förväntningarna ska vara rimliga och om något skulle avvika måste det vara något som köparen med fog kunnat förutsätta att köpeobjektet ska innebära. I 17 3 st finns rekvisitet fog kunnat förutsätta som stadgar att en köparens förväntan på köpeobjektet ska stämma överens med vad en köpare typiskt sett kan förvänta sig vid liknande köp. Köparens förväntningar styr därför till viss del hur undersökningen utförs. Vidare kommer undersökningen medföra att köparen ibland upptäcker ett visst förhållande som inte stämmer överens med sin förväntan och vid en sådan upptäckt blir nästa steg att avgöra vad som ska göras åt en sådan avvikelse. Vid en sådan avvägning måste köparen fundera kring vad som anses vara av vikt för köpet. Värt att nämna är att det inte föreligger en plikt att undersöka köpeobjektet utan det ses snarare som en förutsättning för köparen att inte förlora sin rätt till att åberopa fel i köpeobjektet. Enligt förarbeten till köplagen räcker det att köparen fått köpeobjektet tillgängligt för granskning. 61 Förhållandet mellan köparen och säljaren i avseendet ligger i linje med köprättens grundläggande princip om att säljaren ska leverera felfria varor. Omfattningen och undersökningens noggrannhet är helt beroende av olika faktorer så som målbolagets storlek och omständigheterna i det enskilda fallet etc. 62 Det är därmed svårt att fastställa generella normer för köparens undersökning. 63 Det som hålls tillgängligt för köparen, exempelvis i datarummet som vidare beskrivs under punkt 2.6, är att anse som något som bör undersökas noggrant. Vad köparen borde upptäcka vid sin undersökning av målbolaget ska avgöras med hänsyn till den grad av omsorg som kan krävas av en person i köparens ställning. 64 Det som dock går att fastställa är att köparen inte behöver undersöka det säljaren har garanterat..65 Köparen står för risken när undersökningen gjorts och skulle ett fel uppdagas efter förvärvet är genomfört reglerar 21 tidpunkten för felbedömningen och 32 hur reklamationen ska gå till. Reklamationen ska göras så snart felet upptäckts och meddelas säljaren inom skälig tid. Reklamationens tidpunkt är av vikt eftersom problemen som uppstår ofta kan förvärras med tiden och felansvarets omfattning blir därmed svårare att fastställa. Om köparen exempelvis uppdagar ett fel i köpeobjektet 60 Sacklén, s 831 61 Prop. 1988/89:76, s 94 62 Almén, ss 685-686 63 Hultmark, s 179-190 64 Prop. 1988/89:76, s 94 65 Sacklén, s 833 18

men väljer att inte reklamera i tid, vilket gör att felet förvärras med tiden, ska inte säljaren stå för hela felets omfattning. Säljaren ska ansvara för felets omfattning som förelåg vid tidpunkten felet uppdagades, och inte för det som förvärrats på grund av köparens sena reklamation. 2.5.2 Ansvar för uppgiftshämtande Vilka som hämtar information i det köpande bolaget är de som genom sin ställning äger företräda bolaget, det vill säga aktieägarna. Vid större bolag kan det dock finnas personer som genom sin behörighet kan företräda bolaget från reglerna om ställföreträdare i aktiebolag, ABL 8:35. Det kan ytterligare finnas höga beslutsfattare vars behörighet omfattar arbetsuppgifter såsom företrädande vid företagsförvärv. Hur information hämtas påverkar hur köparen kan åberopa köprättsliga fel vilket vi klargjort under punkt 2.4.2. Vanligtvis är externa rådgivare, exempelvis revisorer, inkopplade vid undersökningen och företräder köparen vid informationsinhämtning med dess spetskompetens kring sådana transaktioner. 66 Tidsfaktorn är också en aspekt som ska tas hänsyn till. I de fall där tiden inte ger utrymme för undersökning av vissa delar eller områden i målbolaget, exempelvis företag som har tillgångar i andra länder, kan köparens möjligheter att åberopa fel inte 67 fråntas hen trots utebliven undersökning om tiden är begränsad. 2.5.3 Köparens sakkunskap En viss grundläggande branschkännedom och kunskap om målbolaget har enligt doktrin ansetts rimlig att anta att köparen besitter. En köpare som bedriver sin egen verksamhet inom samma bransch som målbolaget förväntas ha en god sakkunskap gällande sådana bolag. Om köparen däremot inte har kunskapen åligger det hen att anlita en expert eller sakkunnigt biträde. 68 Målbolagets storlek har också betydelse för köparens sakkunskap då kunskapen ska kunna ställas i förhållande till transaktionens storlek. Vid större företagsöverlåtelser är det rimligt att därmed ställa högre krav på köparens sakkunskap. 69 2.6 Due Diligence En Due Diligence innebär att köparen identifierar köpeobjektet och fungerar som en slags besiktning av målbolaget. En företagsbesiktning har ingen fastställd standard för hur den ska utföras, utan det avgörs i varje enskilt fall beroende på målbolagets storlek, tillgänglighet av information etc. Processen kan variera från att vara extremt ingående och detaljerad till att utgöras av relativt enkla avtal och procedurer. 70 En due diligence utgör undersökningen av målbolaget samt en sammanställning av besiktningen med en analys som tillför köpande part relevant information om målbolaget inför sina beslut och förhandlingar med säljaren vid köpet. Eftersom ett 66 Johansson, ss 88-89 67 Almén, s 643 68 NJA 1975 s. 545 69 Andersson, Aktiebolagsförvärv: handelsköp eller civila köp? Svensk Juristtidning 1990 s. 94, s 103 70 Sevenius, 2013, s 124 19