1 INLEDNING - FÖRUTSÄTTNINGAR 3 3 AVELSPROGRAM OCH AVELSFRAMSTEG 7 4 AVELSPLANENS VIKTIGASTE BESTÅNDSDELAR 10 5 RASENS BENÄMNING 10

Avelsplan fö r SWB Antagen av SWB:s styrelse 2015-09-12 1 INLEDNING - FÖRUTSÄTTNINGAR 3 2 BAKGRUND 4 2.2 MILSTOLPAR I SWB:S MODERNA HISTORIA 5 3 AVELSPROGRAM OCH AVELSFRAMSTEG 7 3.1 HUR SKAPAS AVELSFRAMSTEG? 7 3.2 UPPNÅDDA AVELSFRAMSTEG 9 4 AVELSPLANENS VIKTIGASTE BESTÅNDSDELAR 10 5 RASENS BENÄMNING 10 6 VISION OCH AVELSMÅL 11 6.1 AVELSMÅL 11 7 REGISTRERING AV IDENTITET 12 7.1 FÖLREGISTRERING, IDENTITETS- OCH HÄRSTAMNINGSKONTROLL 13 7.2 STAMBÖCKER OCH REGISTER 13 8 BEDÖMNINGAR TESTER AV UNGHÄSTAR, STON OCH HINGSTAR 13 8.1 FÖLBEDÖMNINGAR 14 8.2 3-ÅRSTEST 14 8.3 KVALITETSBEDÖMNING 15 8.4 RÅDGIVANDE BEDÖMNING AV UNGHINGSTAR 16 8.5 BRUKSPROV FÖR HINGSTAR 16 8.6 TÄVLINGSRESULTAT 17 8.7 TEMPERAMENT 18 9 HÅLLBARHET - HÄLSA - FRUKTSAMHET 18 10 AVELSVÄRDERING ANALYS OCH PUBLICERING AV RESULTAT 19 1

11 URVAL AV AVELSDJUR 20 11.1 HINGSTAR 21 11.1.1 HINGSTAR FRÅN SVERIGE 22 11.1.2 IMPORTERADE HINGSTAR OCH SPERMA 23 11.2 STON 24 12 SEMINVERKSAMHET 26 13 AVELSRÅDGIVNING 26 14 SCHEMATISK AVELSPLAN 26 15 REFERENSER 28 15.1 LITTERATUR 28 15.2 PERSONLIGA MEDDELANDEN 28 2

1 Inledning - förutsättningar Avelsplanen är det viktigaste styrdokumentet för avelsarbetet. En regelbunden översyn av avelsplanen bör ske ca vart 5:e år. I avelsplanen beskrivs avelsmålen och medel för att uppnå avelsframsteg inom rasen. Avelsplanen baseras på avelsprogrammet, schematiskt beskrivet i figur 1. Med en effektiv avelsplan menas att ett så stort avelsframsteg som är praktiskt och realistiskt möjligt erhålls i rasen. I det sammanhanget måste avelsmässiga frågor vägas av mot organisatoriska, medlemsmässiga och ekonomiska aspekter samt etiska och biologiska aspekter beaktas. Figur 1. Schematisk skiss över uppbyggnaden av ett avelsprogram. Principen för uppbyggnaden av ett avelsprogram är generell och kan tillämpas på många olika raser och arter. Avelsplanen baseras på avelsprogrammet, men är specifik för varje ras. Hur aveln skall bedrivas inom rasen bestäms till stor del av marknadens krav på hästarna och marknadens förmåga att betala för vad som produceras samt rasens antalsmässiga storlek. Avelsarbete är långsiktigt och siktet är nu inställt på att producera hästar som passar ridsportens olika behov under perioden 2020 2030. Tillräckligt visionära men ändå realistiska avelsmål är därför viktiga. Om rasen har en öppen eller sluten stambok samt rasens inavelsgrad påverkar på ett övergripande sätt avelsarbetets utformning. Inom SWB, som ur inavelsperspektiv är en relativt stor population med god fruktsamhet, finns i dagsläget inte några större problem med inavel (Eriksson 2015, Pers. medd.). SWB har och har alltid haft en öppen stambok och har inte haft problem med s.k. matadoravel. SWB har också ett stort internationellt utbyte av hingstar och sperma sedan länge. Inavelsproblematik finns dock i flera av de populationer SWB får in genetiskt material från, vilket ger anledning att vara uppmärksam på tendenser till inavel och matadoravel samt regelbundet följa upp inavelsgraden och ev. ökning av inavel i SWB-populationen. Aveln av varmblodiga sporthästar är idag i högsta grad internationell och SWB-uppfödare producerar sina hästar i internationell konkurrens. I avsikt att själva kunna styra över vår egen avel har SWB 2013 ersatt begreppet erkända stamböcker med annan stambok för varmblodiga ridhästar med typ och prestation som samstämmer med avelsmålen för SWB utan att specifikt ange raser eller 3

stamböcker. Det ger såväl större frihet för våra uppfödare att navigera bland internationellt avelsmaterial som större självbestämmanderätt över den egna selektionsproceduren av ston och hingstar för SWB. SWB har en löpande omvärldsbevakning på internationellt sport och avel och anpassar kontinuerligt regelverk och procedurer efter internationella förändringar. För en framgångsrik svensk avel behöver SWB ha ett gott samarbete med t.ex. uppfödare, ryttare, hingsthållare, tränare och andra utbildare, inte minst på regional nivå. Vidare behövs samarbete med domare, forskare, samt möjliga sponsorer såväl som ett internationellt samarbete. För avelsföreningen är det också viktigt att ha ett nära och fruktbart samarbete med myndigheter, Svenska Ridsportförbundet, Hästnäringens Nationella Stiftelse och hästnäringen i sin helhet. Stora avelsframsteg har uppnåtts under den senaste 25-årsperioden, särskilt i hoppning, men även i övriga egenskaper. Stora avelsframsteg sker även i omvärlden. Om SWB-aveln ska bibehålla och vidga sin marknad på hemmaplan såväl som internationellt måste den fortsatt utvecklas så att den hela tiden är internationellt konkurrenskraftig. Sedan 2006 finns det inte längre något statligt avelsvärderingstvång i Sverige. En hingst får alltså fritt användas i avel utan att först visas upp. Varje avelsorganisation äger däremot rätt att kvalitetsgradera hingstar för sitt eget avelsprogram. För att avelsarbetet ska gå framåt är det därför viktigt att alla uppfödare är någorlunda insatta i vilka avelsmålen är och hur avelsarbetet är upplagt samt vilka förutsättningar som gäller för att målen ska nås. Detta dokument ger bakgrund och förslag som underlag för diskussion och ställningstaganden med syftet att SWB ska ha en tydlig avelsplan som rättesnöre för kommande års arbete och som ska kommuniceras till alla SWB:s medlemmar, till ridsportens företrädare och SWB:s olika samarbetspartners. 2 Bakgrund I enlighet med Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2010:61) om hästdjur som används till avel mm, är SWB en godkänd avelsorganisation. Verksamheten bedrivs genom SWB:s dotterbolag ASVH Service AB som är helägt av Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen numera SWB. Sedan dess bildande 1928 ansvarar SWB för Rasstambok för Ädla Hästar i Sverige, sedermera Riksstambok för Svenska Varmblodiga Hästen. Internationellt utgör SWB moderstamboksorganisation för svenskt varmblod. Antalet ston i avel har varierat kraftigt under de senaste 35 åren. Från 1970 till 1976 ökade antalet betäckta ston från ca 2000 till 6000. Därefter följde en nedgång med bottennoteringar i början av 1980- talet på 4000 ston. En ny ökning av aveln skedde därefter med en toppnotering på 8000 betäckta ston 1990. Därefter gick antalet ston ånyo snabbt ned för att stabiliseras runt 4-5000 ston och slutligen har en kraftig nedgång skett sedan 2007 till 2013 och antalet betäckta ston ligger för närvarande på en historiskt låg nivå runt 3000 ston. Antalet hingstar i avel ökade kraftigt under 1970-talet innan den nya typen av bruksprov infördes. Antalet i landet verksamma hingstar uppgår till ca 110, medan antalet hingstar som sperma importerats från ökat starkt och uppgick 2014 till ca 120 st, huvudsakligen från Tyskland, Holland och Frankrike. 2012 infördes så kallad ett-sto-licens, vilket innebär att stoägaren kan lösa en begränsad och mindre kostsam licens för en hingst och ett sto. 2013 slog denna igenom på allvar och antalet hingstar som verkade via ett-sto-licenser uppgick till 86 st. Dessa är företrädesvis lösta för hingstar som verkar via importsperma och utgör alltså en betydande andel av de från utlandet verkande hingstarna. 4

2.2 Milstolpar i SWB:s moderna historia År 1973 infördes Kvalitetsbedömningar av ridhästar för att ge ett systematiskt och allsidigt underlag för avelsvärdering och urval av ston och hingstar för exteriör, hälsa och prestationsegenskaper. Ansvaret lades på de regionala avelsföreningarna genom SKR fram till 1983 då SWB övertog ansvaret i samarbete med sina medlemsföreningar. Resultaten från Kvalitetsbedömningarna har sedan 1985 utnyttjats vid beräkning av avelsvärden (index). Tävlingsstatistik baserad på SRC:s, SLRC:s och SvRF:s officiellt publicerade resultat har sammanställts sedan mitten av 1970-talet för att användas vid avelsvärdering av hingstar. Sedan 2006 ingår de också i beräkningen av avelsvärden (index) för ston och hingstar (Viklund et al., 2010) och redovisas löpande på varje SWB-registrerad hästs egen sida på www.blup.se. 1976 gjordes första försöket med användning av djupfryst sperma genom import av sperma från Celle. I början av 1980-talet började tekniken med transport av färsk, kyld sperma att utvecklas. Denna är idag helt dominerande, ca 99 % av alla ston semineras och flertalet av dessa med transporterad sperma. År 1977 påbörjades utvecklingen av moderna bruksprov för hingstar. Proven fick en fast form i SWB:s regi från 1983 och har därefter successivt utvecklats för att motsvara sportens krav samt de förändringar som skett i aveln genetiskt och organisatoriskt i ett internationellt perspektiv. Undersökningar har visat att SWB:s bruksprov står sig mycket väl i ett internationellt perspektiv när det gäller de testade egenskapernas genetiska samband med tävlingsresultat samt hur ärftliga de testade egenskaperna är. Det borgar för att en effektiv selektion av avelshingstar sker vid SWB:s bruksprov (Gerber Olsson et al., 2000; Gelinder et al., 2001). Från 1978 anordnades i SKR:s regi Rikskvalitetstävlan för de regionalt främst placerade hästarna vid Kvalitetsbedömningarna. Från 1983 skedde detta inom ramen för begreppet Swede Horse, som sedermera blev ett bolag, ägt av flera organisationer inom avel och ridsport och idag hälftenägt av SWB och SvRf. År 1980 infördes obligatorisk registrering av alla föl som grund för deltagande i alla avelsaktiviteter. Fram till 1985 ansvarade Lantbruksstyrelsen för premieringen av hingstar och ston. Hingstar måste fram till dess enligt lag uppfylla vissa minimikrav för att få användas i avel. Fram till 2006 var det Svenska Hästavelsförbundet (SH) som officiellt ansvarade för avelsvärderingen av hingstar, där staten ställde krav på att alla hingstar i allmän avel skulle ha genomgått svensk avelsvärdering samt uppfylla vissa minimikrav ur djurskyddssynpunkt för att få användas. Sedan 1986 har hingstarnas betäcknings- och fruktsamhetsresultat databearbetats och årligen redovisats för olika betäckningsmetoder. För att skapa en röd tråd i unghästutbildning, och därmed sammanhängande tester och tävlingar, införde SWB tillsammans med Hingsthållarföreningen, Flyingestiftelsen och ridsporten 1992 årgångstävlingar för 5-åriga och 6-åriga hästar under begreppet Breeders Trophy med betydande prispengar till både uppfödare och ägare. Avsikten var att tydligt marknadsföra svensk varmblodsavel samt att utnyttja årgångstävlingarna som ett alternativt sätt att meritera hingstar för avel. 5

Sommarpremieringarna i SH:s regi från 1986, och dessförinnan i Lantbruksstyrelsens regi, för bedömning av unghästar och stambokföring av ston skapade underlag för värdering av exteriöra egenskaper i avelsarbetet. För 3-åriga Svenska Varmblodiga Ridhästar ersattes sommarpremieringarna 1999 av 3-årstester arrangerade av SWB:s medlemsföreningar. Syftet var bl.a. att stimulera en mer prestationsinriktad avel, där hopp- och dressyregenskaper likställts i avelsmålet, genom att de 3-åriga hästarna nu också testades i hoppning. Ekonomiska stimulansbidrag infördes för att premiera att diplomston sattes i avel och att unga eller väl meriterade äldre hingstar användes. Sedan 2006 ingår också resultaten från 3-årstesten i beräkningen av avelsvärden (index) för ston och hingstar. Sedan 2005 har avelsindex för hingstar och ston gjorts tillgängliga via Internet. 2008 kompletterades informationen på Internet med all tillgänglig stamboksinformation om ston och hingstar. 2006 förändrades beräkningen av avelsvärden för att också inkludera resultat från dressyr- och hopptävlingar samt 3-årstest. Från 2006 gäller helt nya författningar ifråga om avelsvärdering av hingstar. Avelsvärderingarna är nu frivilliga och sker i SWB:s regi. Från 2006 gäller att alla föl ska vara chipmärkta och härstamningskontrollerade genom DNA-test. Linjär beskrivning infördes vid 3-årstesterna 2013 och året därpå 2014 vid samtliga SWB:s bedömningar. Den linjära beskrivningen är ett komplement till poängbedömningen. Fr.o.m. 2012 genomfördes ett flertal förändringar avseende stambokens öppenhet vars syfte var att skapa större valfrihet för stoägarna och tydligare kvalitetsgradering av ston och hingstar. - Erkända stambokslistan togs bort för att låta individernas prestation istället för stambokstillhörighet avgöra kvalitetsklassningen av i synnerhet hingstar. Det tillät också SWB att rätta till de logiska kullerbyttor som förekom, med parningar som inte var godkända om de genomfördes i Sverige, men godkända om de genomfördes i ett annat land och hästen föddes i Sverige. Förändringen medförde att samma regler kom att gälla, oavsett var betäckningen genomfördes. - Så kallad Ett-sto-licens infördes. Hingstar som enbart Ett-sto-licens löses för behöver inte avelsvärderas av AVN. Bestämmelser för lägstanivå för licensen infördes, vilka i princip innebär att ett-sto-licens går att lösa för hingstar godkända för avel i sitt hemmaförbund samt som uppfyller SWB:s hälsokrav. Högre krav ställs dock för hingstar som man önskar lösa ordinarie licens för. Detta förslag innebar en mycket stor frihet för stoägarna när det gäller hingstval. - Begreppet erkända hingstprov infördes. Hingstar som prövats vid dessa prov med godkänt resultat kunde nu berättigas ordinarie betäckningslicens i SWB förutsatt att även härstamning, exteriör och hälsa var ok enligt SWB:s bestämmelser. - Automatiskt godkännande av hingstar som (sedan hösten 2012) legat bland de 15 bästa fadershingstarna på WBFSH:s årsranking av fadershingstar i dressyr eller hoppning och/eller bland de 15 bästa individuellt rankade tävlingshästarna på WBFSH:s årsranking för dressyr eller hoppning infördes. Dock ska röntgenbilder granskas och hälsointyg begäras in även för dessa hingstar för att en vederhäftig 6

konsumentupplysning ska kunna ges SWB-uppfödare. Exteriörbeskrivning är ej obligatoriskt för dessa hingstar, men publiceras i den mån det finns att tillgå. - Begreppet stamboksföring togs bort och ersattes med kvalitetsgradering. Sedan 1980 hamnar en häst i stamboken för Svenska Varmblodiga Hästen så fort den registreras hos SWB. Begreppet Stamboksföring härrör till den tid då en häst de facto inte togs in i stamboken förrän den avelsvärderats (hingstar) och fått föl (ston). Stamboksföring av ston och hingstar så som det tillämpades t.o.m. 2012 var egentligen inte per definition stamboksföring, utan ett sätt att tala om att hingsten var godkänd för avel och för stona att de använts i avel. - Kvalitetsgradering av ston och hingstar modifierades 2013 för att det skulle vara tydligt vilka klasser som baserades på individuella prestationer och vilka som baserades på avkommeprestationer. Klasser som baseras på individuella meriter kallas Prestationsklass och klasser som baseras på avkommornas meriter kallas för Avelsvärdeklasser. Enbart positiv förstärkning finns i det nya systemet, med undantag av klassen Kass för hingstar som tas ur avel pga av att de är bärare eller misstänkta bärare av anlag för genetiska defekter. För mer detaljerad info om de olika klasserna hänvisas till gällande sto- och unghäst- respektive hingstreglemente. - Dispensförfarande för enstaka hingstar med extraordinär prestation och förärvning inrättades. Dispensförfarandet gäller alla defekter och det är AVN i samråd med SWB:s genetiska och veterinärmedicinska råd som beslutar. Dispens kan endast ges för hingst med extraordinära egna prestationer och vars avelsindex visar på dokumenterad utomordentlig prestationsförärvning. Om dokumentation av avkommemeriter inte finns för hingst med synnerligen intressant härstamning som själv visat utomordentlig prestation i internationell tävling eller av SWB erkänt hingstprov ska förärvningen av aktuell defekt kunna värderas och genom dokumentation visa att förärvning av aktuell defekt inte är högre än i genomsnittspopulationen. För Osteochondros ska befintliga osteochondrosindex användas, vilka idag endast finns tillgängliga för hingstar verksamma i KWPN:s avel (hingstar godkända fr.o.m. 2007 och framåt). Dispens ska åtföljas av tydlig skriftlig konsumentupplysning, dvs information om aktuell defekt ska ges till stoägare m.fl. Lämplig uppföljning av avkommor ska ske enligt överenskommelse med SWB. 3 Avelsprogram och avelsframsteg 3.1 Hur skapas avelsframsteg? Ett avelsprogram (figur 1) anger i korthet både principerna för hur man förbättrar rasen och hur detta i praktiken ska gå till för att uppställda avelsmål ska kunna realiseras (Björnhag et al., 1989). De faktorer som påverkar möjligheterna till avelsframsteg är av såväl genetisk som policy-mässig natur och det fordras samarbete uppfödare emellan liksom mellan avel och sport. De flesta av hästens egenskaper påverkas både av arv och miljö i olika stor utsträckning. Grundläggande för all avel är att de egenskaper man vill förbättra är ärftliga. Arvbarhet är ett mått på nedärvning och beskriver hur stor del av en egenskaps variation som beror på arvet. Ju mer ärftlig en egenskap är, desto lättare är det att bedriva avel för att förbättra den. Hur stort avelsframsteget blir beror på flera olika faktorer och kan beräknas med formeln i figur 2. 7

Figur 2. Faktorer som påverkar avelsframsteget. Säkerheten i urvalet är en faktor som direkt påverkar avelsframsteget. Ett felaktigt urval, t.ex. om de bästa hästarna inte sätts i avel, får lätt stora negativa konsekvenser. Säkerheten blir högre ju högre arvbarheten är för egenskapen och ju mer information vi har om hästen, t.ex. upprepade bedömningar och härstamningsupplysningar. Säkerheten ökar också ju större sambandet är mellan det vi mäter och målet för aveln. Detta illustreras av den sista rutan i formeln. Intensiteten i urvalet, dvs. hur stor andel av hästarna vi väljer att använda i aveln, är också en viktig faktor. Om ett fåtal hästar väljs ut till avel på ett riktigt sätt kommer de att vara mer överlägsna medelnivån i rasen än om många väljs ut, och därmed kommer avelsframsteget att öka. För att kunna välja ut endast de bästa till avel och samtidigt bevara antalet hästar i rasen någorlunda konstant måste många hästar testas. En tredje faktor är generationsintervallet. Ett kort generationsintervall, som man får om de utvalda hästarna sätts i avel i ung ålder, gynnar avelsframsteget eftersom varje ny generation är bättre än den förra om ett korrekt urval skett. Ytterligare en faktor som påverkar avelsframsteget är den genetiska spridningen. Med det menas den ärftliga variationen som finns mellan hästarna. Till skillnad från de tidigare nämnda faktorerna kan den genetiska spridningen inte påverkas av människan (Björnhag et al., 1989). Varje delmoment i sig är viktigt för att nå genetiskt framsteg inom rasen. Eftersom förutsättningarna för prövning och urval är så olika mellan hingstar och ston får man behandla vart kön för sig. Hingstar och ston har olika möjlighet att få avkommor: avelshingstar kan få flera hundra, t.o.m. per år, och ett avelssto oftast färre än tio stycken under en livstid. Antalet avkommor påverkar drastiskt möjligheten att säkert utvärdera individens förärvning och när detta kan ske. I alla framgångsrika avelsförbund har man en strikt kontroll av hingstar som godkänns för avel, medan kraven på stona mer beror på uppfödarens ambitioner. Det är SWB:s uppgift att tillhandahålla fakta och verktyg som gynnar uppfödarens möjligheter att producera konkurrenskraftiga SWB-hästar. 8

1965 1967 1969 1971 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 Avelsindex 3.2 Uppnådda avelsframsteg Svenskt Varmblod har under de senaste 3-4 decennierna genomgått stora förändringar liksom ridsporten i sin helhet. Även om stora sportsliga framgångar nåddes internationellt på svenska hästar på 1950-talet så var det ofta av officerare på fullblod eller hästar avsedda för militärt bruk. Förvandlingen av Svenskt Varmblod till en internationellt intressant sporthäst av idag tog sin början under 1970-talet och har därefter intensifierats på olika sätt. Sedan början av 1990-talet har påtagliga resultat av det förändrade avelsarbetet kunnat avläsas i både avels- och sportresultaten, alldeles särskilt inom hoppsporten (Viklund et al. 2011). BLUP-analyser av resultat från tävlingar och unghästtester bidrar med information om avelsframsteg genom åren. Figur 3 visar att avelsframsteget fram till omkring 1985 var ganska blygsamt, varefter det årliga avelsframsteget ökat betydligt, framförallt i hoppning. Förändringen i framstegstakt sammanfaller väl med införandet av ett riktigt bruksprov för hingstar. Bruksprovet möjliggjorde betydligt intensivare selektion på hingstsidan, framförallt med avseende på prestationsegenskaper. Den ökade avelsframstegstakten, som sedan fortsatt, hade också sina orsaker i införandet av unghästbedömningar och utvecklingen av avelsindexen samt import av högkvalitativa hingstar. 110 105 100 95 90 85 80 75 Dressyr Hoppning Typ Födelseår Figur 3. Avelsframsteg i SWB-avel för dressyr, hoppning och ridhästtyp I avelsframstegets kölvatten ökade också de sportsliga framgångarna under 2000-talets första år. Framförallt glänste svenska hoppryttare på tävlingsbanorna runt om i världen, allt oftare beridna på svenskfödda hästar och/eller svenska avelshingstar. VM-silvret i Jerez 2002 med ett lag bestående av två svenskfödda hästar (Butterfly Flip och Mynta, båda e. Robin Z 723) och en svensk avelshingst (Cardento 933) är bara ett exempel på framgångarna. Svenska fälttävlanshästar återfanns stadigt i toppen vid stora internationella evenemang (Karuso e. Krocket 651, Stand By Me e. Stanford 687, My Fair Lady e. Testarossa 784, m.fl.). I dressyr, som under stora delar av 1900 talet var det Svenska Varmblodets paradgren har framgångarna inte varit lika påtagliga men flera framgångsrika individer har ändå kunnat hävda sig i den yppersta eliten (Briar 899 e. Magini 695, Max och Tip Top 962 e. Master 850). Under 2000-talets första decennium har dock Svenskfödda hästars framgångar minskat i förhållande till utländska och SWB har dalat på vissa av de internationella rankinglistor som presenteras. Svenska 9

landslagsryttare har inte heller valt svenskfödda hästar i lika stor utsträckning. Trenden verkar nu ha vänt avseende hoppning, och under 2013-2014 har SWB hästar varit mer framgångsrika internationellt än någonsin förut. För att fortsätta vara nationellt och internationellt konkurrenskraftiga är det oerhört viktigt att inte vila för länge på gamla lagrar. Alla tillgängliga resurser måste användas för att vidareutveckla den svenska varmblodiga hästen ytterligare! Aveln går framåt i snabb takt i alla avelsförbund och det gäller att utnyttja resurserna optimalt för att hänga med i utvecklingen och bibehålla framstegstakten i vårt inhemska avelsarbete. 4 Avelsplanens viktigaste beståndsdelar SWB:s avelsplan bygger på följande: Beskrivning av vision och avelsmål Registrering av alla föl, med härstamningskontroll Kvalitetsgradering av ston Kvalitetsgradering av hingstar, inklusive bruksprov, med högt ställda minimikrav för godkännande Kvalitetsbedömning av 4-åriga ridhästar (och 5-åriga ston som har haft föl) för individurval samt för avelsvärdering och urval av föräldradjur 3-årstester för individurval samt för avkommeprövning för avelsvärdering och urval av föräldradjur Tävlingsstatistik för prestationsklassning och avkommeprövning av ston och hingstar Avkommeprövning av ston och hingstar, med Elit- och A-premiering av de bästa och utgallring av avelsdjur som nedärver defekter Skattning av avelsvärden (index) med hjälp av optimala metoder och baserat på resultat från tävling, kvalitetsbedömning och 3-årstest Utnyttjande av seminteknik för användning av bra hingstar från både in- och utland över hela landet Utnyttjande av Embryo Transfer för ökad användning av högklassiga ston Stimulansåtgärder för insättning av 3-åriga diplomston i avel Stimulansåtgärder för insättning av selektionston i avel Implementering av ny teknik och utvärderingsmetoder, framtagna med hjälp av forskning och beprövad erfarenhet. Information och tillgänglighet av data, såsom hästdentiteter, resultat och avelsvärden I det följande tas de olika delarna av avelsprogrammet upp för belysning av den aktuella situationen och med tydliga ställningstaganden i olika frågor som avser mål och metoder i avelsarbetet. 5 Rasens benämning SWB, som står för Swedish Warmblood (Svenskt Varmblod) är den officiella benämningen på hästar tillhöriga Riksstambok för Svenska Varmblodiga Hästen eller som registrerats i något av SWBs register. I dagligt tal används ofta felaktigt begreppet Svenskt halvblod om SWB-hästen. Riksstamboken har dock i sitt namn Varmblodiga Hästen och alla stamböcker handlar antingen om Ädla hästar eller Varmblodiga Hästen. På engelska heter det Warmblood och på tyska Warmblut. Halvblod översätts till Half-bred eller Half-blood på engelska, vilket betyder att det är fråga om korsningar. 10

6 Vision och avelsmål Visionen för SWB-avel uttrycker en långsiktig målsättning för både nationellt och internationellt bruk av SWB-hästen och ska vara vägledande för både kort- och långsiktiga avelsåtgärder: SWB-avel ska höra till världens ledande ifråga om kvalitet på hästar som produceras för ridsportens olika discipliner. SWB ska vara det naturliga förstahandsvalet för svenska ryttare på alla nivåer samt eftertraktade på den internationella marknaden ". Förverkligandet av denna vision förutsätter: en stark medlemsorganisation med både ideella och professionella insatser Ett modernt arbetssättmed utnyttjande av moderna informationskanaler för kommunikation och information ett strängt urval av avelshingstar av både nationellt och internationellt ursprung och som kan göras tillgängliga för uppfödarna över hela landet omfattande tester av ston och unghästar för både avels- och marknadsföringsändamål effektiva metoder för avelsvärdering och information till uppfödarna nära samverkan med ridsportens aktiva och ridsportens organisationer och med avelsorganisationer nationellt och internationellt, med riksanläggningarna Flyinge och Strömsholm, SLU, HNS, sponsorer, myndigheter och naturbruksgymnasier, veterinärer m.fl. Förverkligandet av visionen kan mätas genom antalsutvecklingen av SWB-hästar inom landet, på omfattningen av export av hästar och på resultat uppnådda i nationella och internationella tävlingar i de olika disciplinerna på olika nivåer. Resultaten bör ställas mot antalet hästar i rasen i förhållande till andra raser/stamböcker. Avelsframstegen kan regelbundet följas upp genom statistiska analyser som förutom avelsvärden på enskilda hästar ger sammanvägda mått på avelsframsteget i olika egenskaper inom rasen. 6.1 Avelsmål Avelsmålen anger de egenskaper som anses viktiga för rasens fortsatta utveckling och de mål man har satt upp. Avelsmål skall vara långsiktiga och marknadsanpassade. För SWB:s del baseras formuleringen av avelsmålen på rasens hittillsvarande utveckling, nationell och internationell acceptans för olika användningsområden, genomförda vetenskapliga undersökningar avseende önskvärda egenskaper hos ridhästar för olika målgrupper samt på löpande dialog med sportens företrädare såväl som SWB:s medlemmar. Det övergripande avelsmålet för SWB lyder: En ädel, korrekt och hållbar varmblodshäst som genom sitt prestationsinriktade temperament, sin ridbarhet, goda rörelser och/eller hoppförmåga är internationellt konkurrenskraftig. Denna formulering anger vad målet är som helhet för rasen, men det saknar mer detaljerade beskrivningar för de olika egenskaperna. SWB-hästen har många användningsområden, förutom för dressyr, hoppning och fälttävlan också för körning, ridskolebruk och som ren fritidhäst. Dessutom måste man beakta hur målgrupperna ser ut nu och förväntas göra liksom hur de olika sporterna kommer att utvecklas. Nedan följer mer preciserade avelsmål, där man särskilt beaktar att en stor del av nuvarande och framtida ryttare är yngre kvinnor. Nuvarande avelsmål kommer att ses över när analys av den linjära 11

beskrivningen har genomförts, vilken kan ge mer besked om de ingående egenskapernas samband med prestation och hälsa. Exteriör: En varmblodshäst som är byggd för att naturligt bära sig i rätt form under ryttare och ha lätt för att utföra det arbete vi begär av den. Den ska vara lätt, välproportionerlig, gärna högställd och långlinjerad, ha ett vackert uttrycksfullt huvud, ha en väl ansatt hals, välutvecklad manke, liggande bog och något sluttande kors, en stark rygg med bra sadelläge samt korrekta extremiteter med hovar av god kvalitet. Önskvärd storlek på hingstar 165-172 cm och på ston 164-170 cm (avser fullvuxna hästar). Dressyr: SWB-dressyrhästen ska röra sig i uppförsbacke med harmoni, lätthet, elasticitet, spänst, takt och schwung med ett gott påskjut och bärighet i alla gångarter. Hästen ska vara vacker att se i rörelse, ha en naturlig förmåga till samling såväl som längning, vara samarbetsvillig och ha en hög ridbarhet samt vara känslig, reaktionssnabb och avspänd. Hoppning: SWB-hopphästen skall, vad avser hoppning, vara hinderklok, hoppvillig, ha stor kapacitet och god taxeringsförmåga, ha en bra fram- och bakbensteknik samt en god ryggverkan i språnget. Den skall vidare ha en hög ridbarhet samt en balanserad och lätt reglerbar galopp. Hopphästen skall i språnget kunna stampa av med kraft, vara elastisk, reaktionssnabb samt vara modig och samtidigt rädd om sig. Fälttävlan: SWB-fälttävlanshästen ska vara en kombination av avelsmålen för hoppning och dressyr och dessutom modig, uthållig, tålig och ha en vägvinnande och reglerbar galopp samt vara av en lätt typ. Hälsa och Hållbarhet: SWB-hästen ska vara en frisk och hållbar häst som är fri från defekter som kan nedärvas eller som påverkar hästens användbarhet eller välbefinnande negativt. SWB-hästen ska i övrigt kännetecknas av att ha en god fruktsamhet och vara tidigt utvecklad. Temperament: Den svenska varmblodshästen ska vara lätthanterlig, avspänd, arbetsvillig och ha ett gott lynne. Temperamentet ska i övrigt kännetecknas av mod, samarbetsvilja och lyhördhet. Genom att eftersträva ovan nämnda egenskaper bör många svenska varmblodshästar kunna vara internationellt konkurrenskraftiga i olika discipliner, samtidigt som andra hästar inom rasen kan vara lämpliga för uppgifter på lägre nivåer och i varierande verksamheter. 7 Registrering av identitet Hästarnas egenskaper och resultat är en mycket viktig del av avelsarbetet och naturligtvis måste det vara utom tvivel att rätt häst hör ihop med rätt resultat eller egenskap. En säker identifiering av hästen i samband med t ex bruksprov, 3-årstest, Kvalitetsbedömning, vid tävling och vid klinikbesök är därför nödvändig. Det är viktigt att upplysa alla som arbetar med detta på bedömnings- och tävlingsplatser liksom veterinärer vid sjukdomsbesök om vikten av att säkerställa hästens identitet 12

vid registrering av resultat eller sjukdomsdiagnos. I SWB:s hästdatabas finns för närvarande cirka 245 000 hästar (2014). 7.1 Fölregistrering, identitets- och härstamningskontroll Från och med 2006 års fölårgång gäller att alla föl DNA-typas och chipmärks vid registrering. 99 % av alla ston semineras numera, flertalet med sperma som hanterats och transporterats inom eller utom landet i flera led. Uppenbara risker för förväxlingar beroende på den mänskliga faktorn föreligger. Det är av stor ekonomisk betydelse för uppfödaren att man är säker på att den sperma man seminerat med faktiskt är efter den hingst man beställt, och som man kan ha betalat stora pengar för. Genom samarbetsavtal om DNA-typning mellan SLU och SWB tillämpas rationella administrativa rutiner för härstamningskontrollen. 7.2 Stamböcker och register Alla hästar som registreras hos SWB hamnar i SWB:s stambok eller någon av dess bilagor, beroende på härstamning och till viss del meriter (se gällande Sto- och unghästregelverk för mer information) 8 Bedömningar tester av unghästar, ston och hingstar SWB:s databas med resultat från unghästbedömningar ända sedan kvalitetsbedömningens införande 1973 och tävlingsstatistik sedan 1961 är unik i sitt slag och en stor tillgång i avelsarbetet. Bedömningar och tester av unghästar, ston och hingstar utgör en av hörnpelarna i avelsprogrammet för den svenska varmblodiga hästen avseende selektion av individer till avel och uppföljning av hingstars och stons förärvning. För att stärka rasens konkurrenskraft är det därför angeläget att en stor andel av varje årskull deltar vid dessa bedömningar. Vid bedömningarna görs en utvärdering av hästen relativt avelsmålet, där hästen får poäng för varje egenskap på en skala mellan 1 och 10, beroende på hur väl den anses överensstämma med avelsmålet. Dessutom genomförs en linjär beskrivning av hästen. Den linjära beskrivningen är som ordet anger en beskrivning av hästen och inte en bedömning relativt avelsmålet. Beskrivningen för varje egenskap görs på en niogradig skala från A till I där A och I är de båda ytterligheterna på en biologisk skala för respektive egenskap. Den linjära beskrivningen har inget direkt samband med poängen hästen får vid samma bedömning, dvs det finns inte en given profil för en viss poäng. Syftet med den linjära beskrivningen är att både hästägare och SWB ska kunna få mer detaljerad information om hästens egenskaper på ett standardiserat sätt där alla hästar får samma typ av beskrivning. Det är lättare att följa egenskapernas utveckling inom rasen och identifiera SWB:s styrkor och svagheter på ett tydligare och enklare sätt än med enbart poängbedömning. Genom den linjära profilen som skapas för varje bedömd häst blir det också lättare för stoägare att hitta hingstar som kompletterar stoet optimalt. De krav som måste ställas på unghästbedömningarna för att de ska kunna utnyttjas för selektionsoch uppföljningsändamål är att: Bedömningarna görs av kunniga och erfarna domare i resp. bedömningsmoment. Det säkras av SWB:s domarutbildning, årliga kalibreringsövningar för SWB:s domare samt uppföljning av resultat från samtliga bedömningar Bedömningarna genomförs på samma sätt, enligt fastställt regelverk, på alla platser. Garanteras av SWB:s regelverk, bedömningsledarträffar/utbildningar och domarutbildningar. 13

Bedömningarna upplevs som intressanta, rättvisande och värdefulla av ägare till unga hästar genom bl.a. de råd för fortsatt användning av hästen som ges Bedömda egenskaper speglar avelsmålen och uppvisar en hög eller medelhög arvbarhet. Vetenskapliga undersökningar har verifierat att egenskaperna bedömda vid SWB:s unghästtester och bruksprov har medelhöga till höga arvbarheter och höga samband med tävlingsresultat senare i hästarnas liv (Gelinder et al., 2001; Gerber Olsson et al., 2000; Thorén Hellsten et al., 2006; Viklund et al., 2008). hästarna inte är förselekterade och att en stor andel av varje årgångs hästar kommer till bedömning hästarna bedöms för både hopp- och dressyregenskaper för att undvika sneda urval för avkommebedömningarna och som underlag för val av hingst till resp. sto Här i avelsplanen redovisas bakgrunder och de viktigaste motiven till genomförandet av olika bedömningar. För de mer detaljerade reglerna hänvisas till särskilda reglementen som utarbetats för hingstar respektive ston och unghästar. 8.1 Fölbedömningar Fölbedömningar arrangeras juli-september. Genom fölbedömningarna stimuleras uppfödarna att tidigt hantera sina föl och uppfödarna ges möjlighet att visa upp och marknadsföra fölen. Fölbedömning är en officiell bedömning efter en 30-gradig skala (från 2014, tidigare 60-gradig skala), men är inte ett underlag för avelsvärdering. I samband med bedömningen görs också en s.k. linjär beskrivning av fölet. Protokollen är lika i hela landet och man eftersträvar en enhetlig bedömning, bland annat genom kontinuerlig domarutbildning. Resultaten från fölbedömningarna har genomgått genetisk analys (Edlén, 2007). De bedömda egenskaperna uppvisade medelhög till hög arvbarhet med undantag för extremiteter som hade låg arvbarhet. De genetiska sambanden med resultaten vid 3-årstest var inte obetydliga för typ och gångarter, men mycket låga för hoppning. Endast galopp vid fölbedömning uppvisade ett medelhögt samband med hoppegenskaper vid 3-årtest. SWB:s ambition är att genomföra avkommeuppföljning av nygodkända hingstar, baserad på ordinarie fölbedömning. Syftet är att komplettera de användningsråd som skrivs i samband med hingstens godkännande. För att en avkommeuppföljning ska kunna göras med någorlunda säkerhet krävs att hingsten har ca 15 bedömda föl. Mål: Att göra fölbedömning så lättillgänglig som möjligt för uppfödarna Det ska gå att genomföra avkommeuppföljning för minst 1/3 av de hingstar som går in i SWBavel, på deras två första årgångar Andelen deltagande föl bör uppgå till minst 50 % av årgången Den linjära beskrivningen av föl ska genomgå genetisk analys för att ta reda på arvbarheter och genetiska samband 8.2 3-årstest 3-årstesterna genomfördes första gången år 1999 i den form som de har idag. 2013 infördes linjär beskrivning som komplement till poängbedömningen. Antalet deltagare har varit stabilt med 850-1100 hästar varje år, dvs. 35-45 % av en 3-årsårgång. Vid 3-årstesterna bedöms hästarnas exteriör, gångarter (vid hand och lös) och hoppförmåga (löshoppning). Utifrån de betyg som ges räknas 14

hästens kvaliteter som hopp- respektive dressyrtalang ut. 3-årstesterna arrangeras årligen av de regionala avelsföreningarna. Resultaten används för selektion och uppföljning av hingstars och stons förärvning. Alla resultat från 1999 och framåt ingår i beräkningen av avelsvärden. 3-årstesterna är viktiga ur avelssynpunkt på främst två sätt. Dels för att det är den tidigaste avkommeprövningen av större vikt som vi får av avelshingstarna. Den andra viktiga funktionen är att den allsidiga bedömningen och klassindelningen gör att man kan rekommendera ägarna till de bästa stona att sätta in dessa i avel. Genom att använda unga och bra ston i avel ökar avelsframsteget inom rasen. Systemet skall också medverka till att fler hästar börjar ridas in i tidig ålder och bygger på en nära lokal samverkan mellan uppfödare, ryttare, tränare och domare, vilket i sin tur bör leda till att fler unga hästar finner rätt ryttare. 3-årstestresultaten visar medelhöga arvbarheter och sambanden med senare resultat i Kvalitetsbedömning och tävling är höga. Detta gäller både för dressyr- och hoppegenskaper. Mål: Vara ett allsidigt test för 3-åringar, anpassat för vad som är lämpligt att bedöma hos alla 3-åriga hästar på våren Stimulera urval av bra ston till avel redan som treåringar Stimulera tidig hantering och inridning av unga hästar Ge ett bra underlag för tidig avkommeuppföljning av hingstar och ston genom att i princip alla treåringar av båda könen i landet ska kunna delta minst 60 % av varje årgång bör visas. 8.3 Kvalitetsbedömning Kvalitetsbedömning för ridhästar infördes 1973. Sedan 2011 ingår Kvalitetsbedömningen i Breeder ssystemet. Syftet med Kvalitetsbedömning var ursprungligen att ge besked om hästens anlag och hälsotillstånd, dock togs veterinärbedömningen bort helt från kvalitetsbedömningen 2011. Kvalitetsbedömningen är det enda avelsvärderingstillfället där hästen är mogen nog att poängbedömas under ryttare i både gångarter och hoppning, förutom vid tävling som kommer senare och har mer förselekterade hästar. 2014 infördes linjär beskrivning som komplement till poängbedömningen. Arvbarheterna för egenskaper bedömda vid Kvalitetsbedömning är medelhöga. Sambanden mellan Kvalitetsbedömning och hästens senare tävlingsresultat i dressyr och hoppning är mycket höga och med fälttävlan medelhöga. Kvalitetsbedömningar arrangeras årligen av regionala avelsföreningar. Resultaten från Kvalitetsbedömningarna ingår i beräkningarna av avelsvärden. Det är viktigt att öka deltagandet i Kvalitetsbedömning, där för närvarande ca 20 % av en 4-årsårgång bedöms. Detta är särskilt betydelsefullt eftersom Kvalitetsbedömningen: Mål: är den enda unghästtest där ridbarheten kommer till direkt uttryck i resultaten är den unghästtest som har starkast samband med tävlingsegenskaperna i både hoppning och dressyr och ger värdefulla resultat för avelsarbetet 3-5 år tidigare än tävlingsstatistiken är allsidig och därigenom bidrar till allsidig träning av unga hästar vilket bevisats ge bättre hållbarhet kan omfatta alla inridna hästar har ett bevisat samband med senare tävlingsprestationer och hållbarhet Ge ett bra underlag för avkommeuppföljning av hingstar och ston genom att i princip alla 4- åringar av båda könen i landet ska kunna delta - minst 40 % av varje årgång bör visas 15

För att kunna komma till final i 4-årschampionatet bör alla hästar ha genomfört Kvalitetsbedömning Kvalitetsbedömningen bör öppnas för alla hästar, även de som är äldre än 4 år, för att öka det allmänna intresset för bedömningsformen och ev. på sikt bidra med information till avelsvärderingen. Dock bör 4-åriga hästar samt 5-åriga ston som haft föl vid 4 års ålder ha företräde till bedömningen 8.4 Rådgivande bedömning av unghingstar Rådgivande bedömningar av unga hingstar genomförs under oktober - november. Bedömningen är inofficiell, frivillig och inte avelsvärdegrundande. Syftet är att hingstägaren skall få råd om hingstens kvaliteter och framförallt är det en möjlighet att fånga upp hingstämnen i ett tidigt skede, även från uppfödare/hästägare som kanske inte själv har möjlighet att ta fram en hingst till bruksprov. För dem kan den rådgivande bedömningen också vara en möjlighet att få hingsten såld. Hingstens mankhöjd mäts, exteriören och gångarterna bedöms, den visas i lösgalopp och löshoppas. Hingstens härstamning tas också med i den sammanvägda bedömningen. De äldre hingstarna (från 3-år och uppåt) visas även ridna. Äldre hingstar med meriter kan också visas upp i rådgivande syfte i mån av plats. Samtliga moment bedöms av medlemmar i SWB:s Avelsvärderingsnämnd (AVN). Mål: Fler unga hingstar ska visas för rådgivande bedömning. Fler unga SWB-hingstar ska visas för rådgivande bedömning (minst 10 % per årgång, någon gång mellan 1 och 3 års ålder) Kostnaden för att visa unga SWB-hingstar vid rådgivande bedömning ska minska och på sikt försvinna. Den rådgivande bedömningen ska kunna tjäna som marknadsplats för unga hingstar och i synnerhet hingstämnen 8.5 Bruksprov för hingstar Bruksprovet är det enskilt viktigaste momentet för prövning och urval av avelsdjur i avelsplanen. Bruksprovet för hingstar är ett officiellt avelsvärderingstillfälle för hingstar i åldern 3 till 5 år och för äldre hingstar som uppnått vissa prestationskrav vid tävling. Bruksprovet genomförs i februari/mars varje år. Bruksprovsresultaten ligger till grund för tilldelningen av kvalitetsklasser. För detaljerade regler hänvisas till gällande Hingstreglemente. Mot bakgrund av uppnådda bruksprovsresultat utarbetar AVN dels en beskrivning av hingstens egenskaper, dels kortfattade användningsråd för lämpligaste utnyttjande av resp. hingst. Eftersom bruksproven har en mycket stor betydelse för avelsframstegen är det viktigt med en omfattande prövning och en rimligt stark selektion. Erfarenhetsmässigt ligger den på 20-30 % av de unga prövade hingstarna. Alla bruksprovsdata har i olika omgångar genomgått genetiska analyser. De visar genomgående på mycket goda resultat. Arvbarheter och genetiska samband med tävlingsresultat ligger i nivå med eller bättre än vad något annat avelsförbund i Europa kan uppvisa (Gerber Olsson et al., 2000; Thorén Hellsten et al., 2006). Hingstprovens resultat och utfall är dessutom föremål för årlig analys av Avelsutskottet och AVN. Mål: Bruksprovet ska fortsätta vara ett skarpt urvalsverktyg för selektion av hingstar till SWB-avel 16

Andelen SWB-hingstar i respektive årgång som någon gång deltar i bruksprovet bör uppgå till minst 2 %. 8.6 Tävlingsresultat Eftersom tävlingsresultaten i de olika disciplinerna står avelsmålen närmast har stora insatser gjorts och görs årligen av SWB och SLU för att göra statistiken så komplett och användbar som möjligt. Utförda genetiska analyser visar att tävlingsstatistiken uppvisar acceptabel arvbarhet, särskilt för hoppning (Viklund et al, 2010). Tävlingsresultaten för dressyr och hoppning ingår i den årliga beräkningen av avelsindex. För fälttävlan är det för få starter och för få tävlande hästar för att det ska vara meningsfullt att ta fram avelsvärden varje år. Rimligt är att ta fram avelsvärden för fälttävlan vart 5:e-10:e år. 2011 togs avelsindex för fälttävlan fram och publicerades och avelsframstegstakten undersöktes. Avelsframstegstakten i fälttävlan är starkt kopplad till avelsframstegen i dressyr och hoppning, särskilt hoppning (Ray, 2012). Hästar som tävlat under olika identiteter och bristande härstamningsinformation har varit ett stort hinder för att kunna använda tävlingsresultat för genetiska studier och avelsvärdering. En av nackdelarna med tävlingsstatistiken ur avelsvärderingssynpunkt är att de flesta tävlande hästar bara tävlar i en gren och att de är förselekterade, dvs de tävlar bara i den gren de har talang för. Dessutom tar det betydligt längre tid att meritera sig i dressyr än i hoppning. Det är därför svårt att få entydiga besked om hingstarnas förärvning under deras livstid enbart via tävlingsstatistiken (Viklund, 2010). Tack vare att unghästtesterna finns och resultaten därifrån ligger med i analyserna kan vi vid skattningen av avelsindex till viss del kompensera för den förselektion som sker till de olika tävlingsdisciplinerna. En allvarlig brist är att om svenskfödda hästar tävlas av annan nations ryttare i Sverige eller i utlandet så registreras resultaten inte av Svenska Ridsportförbundet utan i ryttarens hemland. Många av våra bästa hästars resultat saknas därför i svensk tävlingsstatistik. Ytterligare brister är att unga hästars tävlingar inte poängsätts på samma sätt som vanliga tävlingar/ibland inte alls av SvRf, vilket ger ett orättvisande resultat för unga hästar och i förlängningen särskilt för yngre fadershingstar med stora kullar unga begåvade hästar i sporten. Mål: Genom samarbete mellan SWB och SvRF bör en konsekvent användning av SWBs registreringsnummer och/eller UELN-nummer (Unique Equine Life Number), ske för identifikation av alla sporthästar. Härigenom kan FEI-passens härstamningsuppgifter säkerställas och en korrekt rapportering av ID även för internationellt placerade hästar uppnås. I samarbete med WBFSH bör säkerställas att korrekt återrapportering av internationella tävlingsresultat sker löpande till SvRF och vidare till SWB för avelsvärderingsändamål och internationell ranking av stamböcker. Genom samarbete med SvRf bör poängsättningen av unga hästars tävlingar bli konsekvent och rättvisande. 17

8.7 Temperament Undersökningar har visat att en av de egenskaper svenska ryttare i olika kategorier värderar högst är hästens temperament (Jönsson, 2006). SWB har i samarbete med SLU undersökt möjligheterna att använda befintliga tester för att på ett bättre sätt utvärdera hästarnas temperament (Höög, 2008; Pilskog, 2013). När de linjära beskrivningarna infördes 2013 14 lades även ett antal temperamentegenskaper till i protokollen. Dessa kommer att utvärderas tillsammans med övriga linjära egenskaper så snart tillräcklig mängd resultat samlats in för att tillförlitliga analyser ska kunna utföras. Mål: SWB ska verka för att vid våra olika tester ska kunna utvärdera hästarnas temperament genom att i samverkan med forskare och domare ta fram metoder för att utvärdera hästarnas temperament. 9 Hållbarhet - Hälsa - Fruktsamhet 2011 togs veterinärbedömningen helt bort från kvalitetsbedömningen av praktiska och kostnadsmässiga skäl. 2013 kunde Lina Jönsson i sin avhandling Orthopaedic Health, Conformation and Longevity in Riding Horses visa på de unika fördelar veterinärbedömningen vid kvalitetsbedömningen haft. Både i avelsarbetet och som indikation på framtida hälsa och hållbarhet. Efter diskussioner i diverse forum med företrädare för såväl sport som avel, veterinärmedicin och försäkringsbolag verkar inställningen till ett återinförande av någon form av hälsobedömning vid kvalitetsbedömningen och/eller vid något annat visningstillfälle för unga hästar vara mycket positiv. Erfarenheterna från Lina Jönssons avhandling med analys av olika exteriör- och hälsoegenskaper är unika och pekar entydigt på möjligheterna att förbättra hållbarheten genom avel och allsidig träning av unghästar. Detta understryks också av resultaten i Åsa Braams avhandling från 2011 Breeding for Durable Riding horses using Competition Statistics, i vilket ett förslag till avelsindex för hållbarhet är utvecklat genom utnyttjande av tävlingsstatistiken. I de statliga föreskrifterna om djurskydd i avelsarbetet (DFS2004:22) slås fast att det inte är tillåtet att avla på djur som är bärare av defekter med vissa nedärvningsmönster och som kan medföra död, dödfödsel, lidande för djuret eller som negativt påverkar djurets beteende. Som moderorganisation för SWB-hästarna har SWB dessutom rätt att utöver de statliga reglerna på området definiera egna bestämmelser för vilka defekter som kasserar en häst för SWB-avel. Detta görs bl.a. genom en så kallad defektlista. Rent konkret innebär det bl.a. att hingstar som ska bli godkända för SWB-avel måste genomgå en veterinärundersökning, oftast i samband med bruksprov, och måste vara friröntgade med avseende på osteochondros i has- och knäleder bak. Fruktsamheten hos hingstar är mycket skiftande. En studie vid institutionen för Husdjursgenetik, SLU, har undersökt de bakomliggande faktorerna som påverkar hingstarnas fertilitet (Eriksson 2015, Pers. medd.). Fertiliteten är inte något som tas med i avelsvärderingen utom då hingstarna har en dräktighetsprocent på mindre än 50 %. Då utreds de och kan tas ur avel om problemen består. Det behövs ofta flera års resultat för att säkerställa att det inte är tillfälliga årsvariationer som orsakat dåliga resultat. 2010 lanserade SWB Språngrulla.se för smidigare administration av språngrullor och betäckningsrapportering. Det har medfört att en bättre statistik kan tas fram när det gäller fertilitet. Mål: 18

För framtida förbättringar av avelsvärderingen för hållbarhetsegenskaper bör djursjukhusens och hästklinikernas uppgifter göras tillgängliga för analyser, i enlighet med de statliga föreskrifterna om djurskydd i avelsarbetet. Någon form av hälsobedömning bör återinföras vid kvalitetsbedömningen och/eller vid något annat visningstillfälle för unga hästar I samarbete med forskare bör SWB verka för att ta fram avelsvärden för hållbarhet I samarbete med forskare bör SWB verka för att mer fakta om nedärvning av för rasen aktuella defekter tas fram. I samarbete med forskare bör SWB verka för att genetiska tester och avelsvärden för defekter i allmänhet och osteochondros i synnerhet tas fram för SWB. I samarbete med forskare bör SWB verka för att mått på och ärftlighet för hingstars och stons fertilitet tas fram för SWB. 10 Avelsvärdering analys och publicering av resultat En kontinuerlig och planlagd genetisk analys av resultat från alla olika prövningsformer är nödvändig för ett effektivt avelsarbete. I första hand avses 3-årstest, Kvalitetsbedömning och tävlingsresultat samt fruktsamhets- och hälsodata. En förutsättning för detta är ett gott samarbete mellan SWB, SvRF och SLU samt berörda myndigheter och kliniker. Det krävs ett kontinuerligt utbyte och komplettering av information, främst på härstamningssidan. Det är också oerhört viktigt att resultaten som analyseras inte är förselekterade. Med detta menas att det är viktigt att så många hästar som möjligt i en årgång kommer till start i 3-årstest och Kvalitetsbedömning och att de som kommer till start inte bara är de bästa eller sämsta individerna. För avelsvärdenas tillförlitlighet, och därmed möjliga avelsframsteg är två faktorer helt avgörande: Domarkårens kunnighet i och erfarenhet av unghästbedömningar samt deras förståelse av resp. bedömningars värde för avel och sport samt för den enskilda hästägaren. Att så många hästar som möjligt deltar i de unghästbedömningar som anordnas så att de ger ett säkert underlag för avelsvärdeberäkningarna. Sedan länge är BLUP (Best Linear Unbiased Prediction) den bästa metoden att skatta avelsvärden på häst (och andra djurslag) - så kallade avelsindex. BLUP utnyttjar all tillgänglig släktskapsinformation samt möjliggör jämförelser mellan hästar från olika tidsperioder och över generationsgränser. En viktig funktion med BLUP-metoden är att man vid beräkningen av en hingst avelsindex kan korrigera för kvaliteten på de ston han tillförts (och vice versa). SWB:s avelsindex baseras på resultat från 3-årstest (poäng), kvalitetsbedömning (poäng) och tävling (resultat i form av SvRf:s poängskala). Referenspopulationen för avelsindexberäkningarna är rörlig och utgörs alltid av hästar födda 4-18 år före det år beräkningen av avelsindex sker och som testats vid 3-årstest, Kvalitetsbedömning eller i tävling. Med referenspopulation menas den grupp av hästar vars avelsindex i genomsnitt uppgår till 100. Dessa hästar motsvarar den idag aktiva avelspopulationen väl. Sammansättningen av referenspopulationen och skala följer den rekommendation som den internationella arbetsgruppen Interstallion utarbetade 2005 på uppdrag av World Breeding Federation for Sport Horses (WBFSH). Hingstar får officiellt avelsindex baserat på BLUP-skattningar för 11 olika egenskaper när de har minst 15 avkommor som deltagit i unghästtester (3-årstest och/eller Kvalitetsbedömning). Ston får officiella avelsindex för samma 11 egenskaper när de själva deltagit i eller när de haft en avkomma som har 19