Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun Lejondalssjön, Örnässjön, Lillsjön och Lillån

Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Lejondalssjön, Örnässjön, Lillsjön och Lillån

Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Lejondalssjön, Örnässjön, Lillsjön och Lillån Författare: Mia Arvidsson 2016-03-29 Rapport 2016:21 Naturvatten i Roslagen AB Norra Malmavägen 33 761 73 Norrtälje 0176 22 90 65 Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 2 av 63

SAMMANFATTNING...4 INLEDNING...6 METODIK...6 METEOROLOGISKA DATA... 6 VATTENKEMISKA UNDERSÖKNINGAR... 6 Provtagning och analyser... 6 Trender... 7 VÄXTPLANKTON... 7 Provtagning och artbestämning... 7 BOTTENFAUNA... 8 Provtagning, sortering och artbestämning... 8 BERÄKNING OCH BEDÖMNING AV EKOLOGISK STATUS... 8 Vattenkemi... 8 Växtplankton... 9 Bottenfauna... 9 RESULTAT... 11 METEOROLOGISKA DATA... 11 Temperatur... 11 Nederbörd... 12 SJÖBESKRIVNINGAR... 13 Lejondalssjön... 13 Lillsjön och Örnässjön... 15 VATTENKEMISK OCH FYSIKALISK UNDERSÖKNING... 16 Lejondalssjön... 16 Lillsjön och Örnässjön... 25 VÄXTPLANKTON... 29 Lejondalssjön... 29 Lillsjön och Örnässjön... 31 BOTTENFAUNA... 32 Lejondalssjön... 32 Lillsjön och Örnässjön... 36 Lillån... 40 BEDÖMNING AV EKOLOGISK STATUS... 42 VATTENKEMI... 43 VÄXTPLANKTON OCH KLOROFYLL... 43 BOTTENFAUNA... 44 SAMLAD TILLSTÅNDSBEDÖMNING OCH STATUSKLASSIFICERING... 45 DISKUSSION... 46 LEJONDALSSJÖN... 46 LILLSJÖN OCH ÖRNÄSSJÖN... 47 LILLÅN... 48 REFERENSER... 49 BILAGA 1. ÖVERSIKTSKARTA... 51 BILAGA 2. VATTENKEMISKA OCH FYSIKALISKA ANALYSRESULTAT... 52 BILAGA 3. ANALYSRESULTAT AV VÄXTPLANKTON... 59 BILAGA 4. BOTTENFAUNA... 63 Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 3 av 63

Sammanfattning Föreliggande rapport redogör för resultat av 2015 års biologiska och fysikalisk-kemiska undersökningar av Lejondalssjön, Lillsjön och Örnässjön samt Lillån. Därtill redovisas en sammanställning av ekologisk status för samtliga undersökningar som utförts under treårsperioden 2013-2015. Undersökningarna har utförts av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Upplands-Bro kommun. Liksom tidigare år var syrgasförhållandena i Lejondalssjöns bottenvatten tidvis mycket ansträngda. Under skiktningsperioden ökade mängden fosfatfosfor successivt i bottenvattnet och fosforläckaget från bottnarna ligger nu över den lägre nivå som registrerades under 90-talet. Trots detta syntes under 2000-talet en trend mot lägre fosforhalter i sjöns bottenvatten vilket var glädjande och har under 2010-talet legat relativt stabilt. Totalfosforhalterna i ytvattnet har legat stabilt sedan restaureringen 1993 och kvävehalten i ytvattnet har minskat sett till hela undersökningsperioden (1975-2015). I nuläget motsvarar sjöns totalfosforhalter god ekologisk status. Sett till hela undersökningsperioden uppvisar sjön en trend mot förbättrade ljusförhållanden och det siktdjup som uppmättes i augusti 2015 var det högsta sedan provtagningarna startats (5,9 respektive 5,5 m). De högsta klorofyllhalterna uppmättes under våren och sommarens planktonsamhälle dominerades av potentiellt giftiga släkten av cyanobakterier. En sammanvägd bedömning baserad på tillståndet i växtplanktonsamhället indikerar otillfredsställande status. Bottenfaunaundersökningen resulterade i 50 respektive 52 taxa med en total abundans på 7000 respektive 4000 individer/m2 i litorallokal 1 och 2. I profundallokalerna påträffades sju, fyra respektive åtta taxa med en total abundans på 2700, 1300 respektive 900 individer/m2. Inga rödlistade arter noterades. Syrgassituationen var ansträngd även i Lillsjön och Örnässjön (både under sommaren och vintern). Inget läckage av fosfatfosfor från bottnarna kunde dock beläggas. I Örnässjön ses en minskad totalfosforhalt i yt- och bottenvattnet sett till hela undersökningsperioden (1975-2015). Fosforhalten i Lillsjön har under samma period varit låg och inga trender kan styrkas. I nuläget motsvarar totalfosforhalterna hög ekologisk status för Lillsjön och god status för Örnässjön. En trend mot ökande siktdjup kan säkerställas för båda sjöarna vilket är glädjande. Sommarens planktonsamhälle karakteriserades i Örnässjön av cyanobakterier medan denna grupp var mindre representerad i Lillsjön. En sammanvägd bedömning baserad på växtplanktonanalys visar måttlig status i Lillsjön och otillfredsställande i Örnässjön. Bottenfaunaundersökningen resulterade i 38 respektive 50 taxa med en total abundans på 1400 respektive 2200 individer/m2 i litorallokalerna i Lillsjön och Örnässjön. I Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 4 av 63

profundallokalerna påträffades sex respektive åtta taxa med en total abundans på 3800 respektive 3200 individer/m2. Inga rödlistade arter noterades. I Lillån undersöktes endast bottenfauna vilket resulterade i 52 taxa med en total abundans på 3400 individer/m2. Enligt en samlad klassning av ekologisk status i enlighet med Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter bedömdes Lejondalssjön och Örnässjön ha otillfredsställande status och Lillsjön måttlig status. Lillån bedömdes ha hög status. Utslagsgivande vid den sammanvägda bedömningen i samtliga tre sjöar var växtplankton och i Lillån undersöktes endast bottenfauna. Status var oförändrad jämfört med föregående år i Lejondalssjön och Lillsjön medan Örnässjön uppvisade en försämring från måttlig status. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 5 av 63

Inledning På uppdrag av Upplands-Bro kommun har Naturvatten i Roslagen AB utfört provtagning och analyser av vatten, växtplankton och bottenfauna i Lejondalssjön, Lillsjön och Örnässjön 2015. Sjöprovtagningsprogrammet påbörjades ursprungligen 1970-1972 och har av Naturvatten utförts sedan år 2007. Nytt för 2015 är att även Lillån har undersökts med avseende på bottenfauna. Syftet med undersökningarna är att ge en beskrivning och bedömning av sjöarnas nuvarande miljöstatus. Resultaten ska även utgöra underlag för att bedöma om miljökvaliteten förändrats och vilka åtgärder som kan vara lämpliga att vidta för att bibehålla eller uppnå en god miljökvalitet. Undersökningarna kan även utgöra en värdefull grund i arbetet med att formulera regionala och lokala miljömål. Metodik Meteorologiska data Meteorologiska data för 2015 (stationen Svanberga) erhölls från SMHI och jämförs med normaldata för samma station (perioden 1961-1990, SMHI 2001). Data som redovisas är temperatur (dygnsmedel), nederbörd (mm per dygn) samt vindhastighet och riktning vid tidpunkten kl. 12. Vattenkemiska undersökningar Provtagning och analyser I Lejondalssjön togs prover i februari samt månadsvis för perioden apriloktober. I de båda andra sjöarna togs prover i februari, april, augusti och oktober. I Lejondalssjön togs prov skiktvis vid sex djup och som blandprov från 0-4 meter. I Lillsjön och Örnässjön togs prover vid yta och botten samt som blandprov från 0-2 meter. Vid provtagningen användes Ruttnerhämtare (skikt) och Rambergrör (blandprov). Siktdjupet mättes med Secchi-skiva och temperatur- och syrgasprofiler registrerades på plats Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 6 av 63

med portabel elektrod (Multi 340i) vid varje djupmeter. Provtagningspunkternas lägen redovisas på karta i Bilaga 1. Vattenanalyserna utfördes vid Erkenlaboratoriet, Uppsala universitet. Erkenlaboratoriet är sedan 1992 ett ackrediterat laboratorium. Proverna analyserades med avseende på absorbans (420 nm 5 cm kyvett), ammoniumkväve, nitrit- och nitratkväve, totalkväve, fosfatfosfor, totalfosfor, klorofyll a och växtplankton. Fosforfraktioner analyserades i samtliga prover, kvävefraktioner analyserades vid skiktade förhållanden i prov från yta till botten och i blandprov då vattenmassan var omblandad. Klorofyll och absorbans analyserades för samtliga tre sjöar i blandprov. Trender Eftersom sjöarna i Upplands-Bro kommun undersökts under en lång period finns ett stort datamaterial att tillgå för att undersöka om det finns trender i haltutvecklingen. Tidigare trendanalyser (Carlsson 2006) baserades på medelvärden av fosfor- och kvävehalter i yt- och bottenvatten från vinter (februari eller mars) och sommar (juni och augusti). Motsvarande data har därför används i denna rapport för jämförbarhetens skull. Data äldre än 1975 har uteslutits på grund av att de representerar andra djup och provtagningspunkter. Liksom vid tidigare dataanalyser togs hänsyn till stagnationen i Lejondalssjön och Lillsjön, så tillvida att data från perioder av omblandning (syrgasmättnad >40 procent i bottenvattnet) uteslöts ur beräkningarna av årsmedelvärden. För Örnässjön användes samtliga värden. Ytvattnet representeras i Lejondalssjön av medelvärdet från 0,5-4 meter och i Lillsjön och Örnässjön av medelvärdet från 0,5, 2 och 4 meter. Medelvärden för bottenvattnet beräknades utifrån data från 10, 11 och 12 meter i Lejondalssjön samt 6 meter respektive 7-8 meter i Örnässjön och Lillsjön. Trenden i syrgashalt åskådliggjordes genom årsvis redovisning av minimihalten. Vid trendanalysen för siktdjup och klorofyll (0-4 meter) användes augustivärden från samtliga år. Tidstrender och signifikansnivåer i utvecklingen testades med Pearson s korrelationskoefficient med tillhörande sannolikhetsvärde. Signifikansnivån redovisas med asterisk/-er (*p<0,05, **p<0,01, ***p<0,001). Växtplankton Provtagning och artbestämning Växtplankton analyserades i ett blandprov från 0-4 meter i Lejondalssjön och från 0-2 meter i Lillsjön och Örnässjön. Prov togs i samband med övrig vattenprovtagning i april (Lejondalssjön), augusti (Lejondalssjön, Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 7 av 63

Lillsjön och Örnässjön) och oktober (Lejondalssjön). Proverna konserverades i fält med Lugols lösning och lämnades därefter till Erkenlaboratoriet för analys av artsammansättning och biomassa. Provtagningspunkternas lägen redovisas på karta i Bilaga 1. Bottenfauna Provtagning, sortering och artbestämning Provtagningen genomfördes den 18 november 2015 och omfattade både strandzonen (litoralen) och de djupare bottnarna (profundalen). I Lejondalssjön togs två litoralprover och tre profundalprover. I Örnässjön och Lillsjön togs ett litoralprov och ett profundalprov i vardera sjön. Vid litoralprovtagningen användes Svensk Standard (SS-EN 27828), provtagning av bottenfauna med handhåv. Provtagningen i profundalen (ackumulationsbotten) utfördes enligt Svensk Standard (SS 028190), provtagning med Ekmanhämtare på mjukbottnar. Utöver provtagning i sjöarna togs även ett bottenfaunaprov i Lillån enligt Svensk Standard (SS- EN 27828). Fem prover (replikat) togs vid respektive lokal. Samtliga prover analyserades separat. Vid provtagning noterades litorallokalernas karakteristika i form av sträckans längd, bredd, djup, bottensubstrat, vattenvegetation, när- och strandmiljö, beskuggning, krontäckning och påverkan. Proverna konserverades i fält i etanol (96 %) och sorterades, artbestämdes och räknades under stereolupp av personal från Naturvatten i Roslagen AB. Efter artbestämning räknades djuren för beräkning av ungefärlig abundans. Abundansen anges som medelvärde och standardavvikelse baserat på de fem replikaten. Provtagningspunkternas lägen i profundal, litoral och vattendrag framgår av Bilaga 1. Beräkning och bedömning av ekologisk status Vattenkemi Bedömning av ekologisk status utfördes enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2013:19). En bedömning som utgår från vattenkemiska data kan enligt bedömningsgrunderna utföras med avseende på näringsämnen, siktdjup, syrgas och försurning. I denna rapport bedöms näringsämnen och siktdjup. Syrgashalt och försurning bedöms inte då data saknas för beräkningar av syretäringshastighet och försurningen i området är nästan inte mätbar. Aktuella referensvärden Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 8 av 63

hämtades från Vatteninformationssystem Sverige (LSTAB_REFERENS_ALLM_FÖRH_OCH_KLOROF_SMÅSJÖAR_13 1001) och jämfördes med treårsmedelvärden för totalfosfor, siktdjup och klorofyll från augusti 2013-2015. Växtplankton Bedömning av växtplankton i Lejondalssjön, Lillsjön och Örnässjön baserades på totalbiomassa, andel cyanobakterier samt trofiskt planktonindex (TPI) enligt gällande bedömningsgrunder (HVMFS 2013:19). TPI visar på fördelningen mellan arter som är toleranta respektive känsliga mot höga näringshalter. I enlighet med bedömningsgrunderna användes generella referensvärden för klara sjöar i södra Sverige. Samtliga variabler bedömdes utifrån treårsmedelvärden. Bottenfauna Bedömning av bottenfaunans status utfördes med hjälp av ett antal index i enlighet med gällande föreskrift (HVMFS 2013:19). Status för littoralfauna bedöms med ledning av ASPT- och MILA-index, vattendragsfaunan med ledning av ASPT-, DJ- samt MISA-index och profundalbottenfauna bedöms med ledning av BQI-index. Baserat på dessa index klassificeras ekologisk status som hög, god, måttlig, otillfredsställande eller dålig. Samtliga index beräknades i programvaran ASTERICS. ASPT-index (Average Score Per Taxon) används i bedömningsgrunderna som ett övergripande mått på ekologisk kvalitet och avses integrera effekten av eutrofiering, syretärande ämnen, grumling samt habitatförstörande påverkan som rätning/rensning. ASPT baserar sig på att familjer av bottenfaunaorganismer med olika känslighet mot miljöpåverkan ges olika poäng. MILA (Multimetric Index for Stream Acidification) är ett multimetriskt surhetsindex för sjöar, innehållande sex parametrar baserat på litoralfaunan i sjöar. De ingående indexen är procentuell andel dagsländor (Ephemeroptera) och tvåvingar (Diptera), antal taxa av snäckor (Gastropoda) och dagsländor (Ephemeroptera), AWIC-index (Acid Waters Indicator Community) samt andel av den funktionella gruppen predatorer. Observera att MILA inte visar om surheten är naturlig eller antropogent orsakad. Bedömningen görs därför till klasserna nära neutralt, måttligt surt, surt eller mycket surt. MISA (Multimetric Index for Stream Acidification) är ett surhetsindex för vattendrag, baserat på sex underliggande index. Dessa är antal familjer, antal taxa av snäckor (Gastropoda), antal taxa av dagsländor (Ephemeroptera), kvoten mellan den andelen relativa dag- och bäcksländor, AWIC-index (Acid Waters Indicator Community) samt Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 9 av 63

andelen av den funktionella gruppen sönderdelare. Observera att MISA inte visar om surheten är naturlig eller antropogent orsakad. Bedömningen görs därför till klasserna nära neutralt, måttligt surt, surt eller mycket surt. DJ-index är ett multimetriskt index för att påvisa eutrofiering i vattendrag. Index baserar sig på en sammanvägning av fem underliggande index. Dessa är EPT-index (antal taxa av dag-, bäck- och nattsländor), andel kräftdjur (Crustacea), andel dag-, bäck- och nattsländor, ovanstående ASPT-index samt Saprobie-index. BQI (Benthic Quality Index) används för att klassificera ekologisk status i sjöars profundal och baserar sig på att olika fjädermyggarter är olika känsliga mot låga syrgashalter och organisk påverkan. Expertbedömning Naturvårdsverkets bedömningsgrunder från 2007 (implementerade i HVMFS 2103:19) förefaller ibland ge en missvisande bild av miljöpåverkan i framförallt näringsrika vattendrag. Ofta ges vattendrag ett högt statusvärde som enligt bedömningsgrunderna indikerar liten miljöoch eutrofieringspåverkan trots att de ligger i ett jordbruksområde eller i närheten av en tätort och bevisligen påverkas genom hög näringsbelastning. Speciellt gäller detta ASPT-index som avses visa integrerad miljöpåverkan. Index tar inte hänsyn till antalet föroreningståliga respektive känsliga arter, utan baserar sig enbart på förekomst eller icke-förekomst. Det innebär att förekomst av enstaka känsliga individer väger lika tungt som en överdominans av toleranta arter. Det kan medföra att bedömningen av bottenfauna blir tveksam och ofta överskattat god vad gäller ASPT-index. Sammantaget innebär detta enligt vår mening att klassificering med ledning av ASPT-index endast ger begränsade möjligheter att bedöma graden av mänsklig påverkan. I syfte att åstadkomma en säkrare utvärdering kompletteras statusklassificering enligt gällande metodik av en expertbedömning. Denna baserar sig för sjöar även på O/C-index samt för vattendrag på diversitetsindex och EPT-index: O/C-index bedömdes enligt Naturvårdsverkets äldre bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999). Index beskriver förhållandet mellan fåborstmaskar (Oligochaeta) och fjädermyggor (Chironomidae) och ger ett mått på näringstillståndet i sjön. Shannons diversitetsindex bedömdes enligt Naturvårdsverkets äldre bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999). I detta index vägs antal arter och deras relativa förekomst in i bedömningen. Ett högt Shannonindex och därmed hög diversitet och mångformighet erhålls förenklat i vattendrag med många arter och avsaknad av dominerande taxa. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 10 av 63

EPT-index beräknades och klassificerades enligt Medin m.fl. (2002). Index beräknas genom summering av antalet arter inom grupperna dagbäck- och nattsländor (Ephemeroptera, Plecoptera och Trichoptera) och baseras på att dessa taxa är allmänt känsliga mot föroreningar. Ju fler arter som påträffas, ju mindre påverkad anses faunan vara. Som ytterligare stöd vid bedömningen beräknades andelen toleranta respektive föroreningskänsliga taxa baserat på det poängsystem som används för ASPT. I beräkningen summeras antalet individer i ASPTklass 1-5 som arter toleranta mot miljöpåverkan, och individer i ASPTklass 6-10 som känsliga arter och redovisas som procentuell andel av den totala abundansen. Beräkningen kan endast utföras för de arter som har tilldelats ett ASPT-värde, och den andel som utgörs av toleranta och känsliga arter kan därför vara mindre än hundra procent. Metoden är inte vedertagen men ger på ett enkelt sätt indikationer på om faunan domineras av toleranta eller känsliga arter, vilket rimligen återspeglar den aktuella miljösituationen. Om expertbedömningen avviker från den statusklassning som utförts enligt gällande föreskrifter kommenteras detta i resultatsammanställningen. Övriga bedömningar Bottenfaunans individtäthet (abundans) och antal taxa bedömdes enligt Sundberg m.fl. (1996). Vid sammanräkning av antal taxa för bedömningen räknades obestämda släkten inte om en art bestämts ur motsvarande släkte. Exempelvis räknas Hydropsyche angustipennis och Hydropsyche sp. som ett taxon. Det innebär att det antal taxa som anges är det minsta antal som med säkerhet noterades vid lokalen. Observera att den programvara som använts (ASTERICS) anger samtliga bestämningar som enskilda taxa, och att det är detta antal taxa som redovisas i bilagor. Resultat Meteorologiska data Temperatur År 2015 låg medeltemperaturen generellt högre än normalt, undantaget juni och oktober som var lite kallare än vanligt (Figur 1). Året inleddes ovanligt varmt med dygnsmedeltemperaturer kring 5 C. Temperaturen låg Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 11 av 63

högt över genomsnittet hela första kvartalet och den lägsta dygnsmedeltemperaturen under perioden var blygsamma -6 C (12/1). Ett dygn andra veckan av mars (8/3) var osedvanligt varmt (11,3 C) och i slutet av månaden (25/3) noterades vårvinterns sista dygnsmedelvärde under noll (-0,5 C). Även april låg över genomsnittet. Maj låg på en nivå motsvarande det normala och temperaturen var förhållandevis stabil. Årets första sommarmånad var något kallare än normalt och på midsommarafton uppgick dygnsmedeltemperaturen till 11,3 C. I slutet av juni blev det varmare och juli inleddes med tre dygn med medeltemperaturer över 20 C. Den 3 juli var årets allra varmaste dag med ett dygnsmedelvärde på 23,4 C. Redan i slutet av veckan blev det dock kallare och det skulle dröja ända till den 7 augusti innan dygnsmedeltemperaturen åter översteg 18 C. Både augusti och september låg tydligt över det normala. I mitten av september låg dygnsmedel för sista gången 2015 över 15 C. Oktober var kallare än vanligt med en medeltemperatur nära noll redan den 10:e, och minusgrader (-1,5 C) den 28:e. Årets sista månader låg som genomsnitt högt över det normala och november inleddes varmt. Medeltemperaturer under noll registrerades endast för 3 dygn i november och 9 dygn i december. Den 20 december låg dygnsmedel på hela 10,9 C, vilket innebär att det var nästan lika varmt, eller kallt, som på midsommarafton. Den 29 december uppmättes årets lägsta dygnsmedeltemperatur (-10,9 C). Normal (1961-1990) 2015 20 Medeltemperatur ( C) 15 10 5 0-5 -10 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Figur 1. Medeltemperaturen ( C) 2015 i Svanberga jämfört med normalmedeltemperaturen i Svanberga 1961-1990 (SMHI 2001). Nederbörd År 2015 var extremt varierande sett till nederbörd (Figur 2). Januari, maj, juli och september var betydligt mer nederbördsrika än normalt medan april och i synnerhet augusti och oktober var mycket torra. Sammantaget låg årsnederbörden mindre än 10 procent över det normala. Sett till dygnsmedeltemperatur tycks huvuddelen av nederbörden i januari ha Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 12 av 63

kommit som snö. Årets första månad var mer än dubbelt så nederbördsrik som normalt. Februari hade många nederbördsfria dygn och cirka en tredjedel av nederbörden kom i form av snö under månadens andra dygn. Mars låg nära det normala sett till nederbörd och ungefär hälften av dygnen var nederbördsfria. April låg tydligt under normalförhållanden och 27 av månadens dygn kom mindre än 1 mm nederbörd. Maj var mycket regnig med en nederbörd nära tre gånger så hög som genomsnittet. Hälften av månadens totala nederbörd föll under tre dygn (12/5, 17/5, 30/5). Under juni låg nederbörden på normalnivå medan juli var mer nederbördsrik än genomsnittet. Augusti var extremt torr med hela 25 regnfria dagar och enbart 7 mm regn jämfört med normalnederbörden 63 mm. September var tvärtom en ovanligt blöt månad med 18 regniga dagar. Årets blötaste dag blev första söndagen denna månad med 30,9 mm regn. Därefter vände det åter och oktober blev årets mest extrema månad med en nederbörd som endast utgjorde 6 procent av det normala. 25 av månadens dygn var regnfria och dygnsmax uppgick till blygsamma 1,5 mm. November var sett till nederbörd en normal månad. Den 22 november kom en smula snö som snabbt smälte bort. Därefter kom nederbörd i form av snö först på luciadagen. Julen blev grön och först i mellandagarna snöade det åter. Nederbörden under årets sista månad var lägre än normalt. Normal (1961-1990) 2015 120 100 Nederbörd (mm) 80 60 40 20 0 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Figur 2. Nederbörden (mm) under 2015 i Svanberga jämfört med normalnederbörden i Svanberga 1961-1990 (SMHI 2001). Sjöbeskrivningar Lejondalssjön Lejondalssjön är en måttligt näringsrik sprickdalssjö. Under 1970- och 1980-tal tillfördes stora mängder näring genom utsläpp av avloppsvatten och från djurbesättningen vid Lövsta. En restaurering av sjön genom Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 13 av 63

fällning av fosfor i bottenvattnet utfördes under åren 1991-1993. Restaureringen var inledningsvis framgångsrik och fosforläckaget från bottnarna minskade kraftigt. Under 2000-talet närmar sig den interna fosforbelastningen de nivåer som rådde innan åtgärden. Sjöns avrinningsområde domineras av skogsmark som står för 57 procent av markanvändningen. Vatten utgör 17 procent och öppen mark elva procent. Hällmark och åkermark står för mindre delar (fem respektive sex procent) liksom myrmark och bebyggelse (två procent vardera). Sjöns morfometri redovisas i faktaruta vid Lejondalssjöns djupkarta i figur 3. Sjöns stränder är tämligen varierande med grunda vegetationsrika vikar i norr och brantare sluttande hårdbottnar i övriga delar. Bitvis är även den södra delen grundare och några små vikar hade bred övervattenvegetation. Figur 3. Djupkarta för Lejondalssjön med ungefärliga lägen för provpunkter. Upprättad 1977 av SMHI. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 14 av 63

Lillsjön och Örnässjön Lillsjön och Örnässjön ingår i samma avrinningsområde och avvattnas till Broviken i den nordöstra delen av Brofjärden. Arealen fördelar sig på 46 procent skogsmark, 25 procent sjö, åtta procent åker, åtta procent öppen mark, fyra procent myr, sex procent berg i dagen och fyra procent bebyggelse. All åkermark ligger inom Örnässjöns avrinningsområde. Sjöarnas morfometri redovisas i faktaruta och dess djup visas i Figur 4. Örnässjöns stränder är huvudsakligen brant sluttande, men den sydvästra delen av sjön är mer långgrund. Den nordöstra stranden karakteriserades av hårda bottnar med glesa vass- och sävbälten. I sjöns mitt ligger en ö som förbinds med fastlandet av ett massivt vassområde. Lillsjöns stränder är relativt brant sluttande och delar av den nordvästra stranden (mellan inoch utloppet) kantas av våtmarksområden med vass-, smalkaveldun och sävbälten. Lillsjöns östra stränder är branta och domineras av hårda bottnar. Sjöns södra närområde utgörs av bebyggelse medan övriga delar av sjön gränsar till skogsmark. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 15 av 63

Figur 4. Djupkarta med provpunkter för Lillsjön och Örnässjön. Efter M. Wallsten 1972. Vattenkemisk och fysikalisk undersökning Lejondalssjön Siktdjup Siktdjupet är ett indirekt mått på växtplanktonproduktionen i sjöar. Siktdjupet påverkas även av vattenfärg (framförallt humusämnen) och uppgrumling (resuspension). I Lejondalssjön var siktdjupet måttligt till stort och varierade mellan 2,7 meter i april och 6,0 6,7 meter i februari. Siktdjupet samvarierade mycket väl med mängden växtplankton i Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 16 av 63

vattenmassan så till vida att höga klorofyllhalter resulterade i litet siktdjup. Under vårblomningen i april minskade siktdjupet och var lågt ända till juli då blomningen avtog. Variationen mellan de båda provpunkterna var liten. I Figur 5 visas siktdjupet (augustivärden) i Lejondalssjön under åren 1972-2015 tillsammans med statistiskt belagda trendlinjer. År 2015 uppmättes siktdjupet till 5,9 respektive 5,5 meter (vid punkt 1 och 2) vilket var större än medelvärdet för hela undersökningsperioden. Varierande väderförhållanden med skiftande växtplanktonproduktion påverkar siktdjupet som därför kan uppvisa stora naturliga mellanårsvariationer. Perioden 1972-2015 uppvisade siktdjupet (augustivärden) en signifikant ökning vid provtagningspunkt 1 och 2 (punkt 1** och punkt 2*). Siktdjupet under 90-talet och även 2000-talet var större jämfört med siktdjupet före restaureringen. Inga trender kan säkerställas för den senaste tioårsperioden. Lejondalssjön 1 Lejondalssjön 2 1972 1975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005 2008 2011 2014 0 1 2 Siktdjup (m) 3 4 5 6 7 Figur 5. Siktdjupet (augustivärden) vid två provpunkter i Lejondalssjön (1972-2015). Trendlinjen visar den statistiskt säkerställda utveckling mot ökande siktdjup som kan beläggas för perioden. Absorbans (vattenfärg) Absorbansen (vattenfärgen) bestäms huvudsakligen av mängden humusämnen i vattnet. Absorbansen i Lejondalssjön har i första hand mätts för att ge underlag för beräkning av referensvärden för statusbedömning. Vid punkt 1 och 2 uppmättes den högsta absorbansen i juli (0,060-0,078, 420 nm, 5 cm kyvett). Den största absorbansen uppmäts ofta i samband med höga flöden i tillrinningsområdet då humusrikt vatten transporteras till sjön från kringliggande marker. Den lägsta absorbansen uppmättes i september (0,028, 420 nm, 5 cm kyvett). Variationen mellan provpunkterna var relativt liten och vattnet var svagt till måttligt färgat. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 17 av 63

Skiktnings- och syrgasförhållanden Vattnets syrgashalt styrs främst av balansen mellan syreproducerande (fotosyntetiserande) och syreförbrukande processer (cellandning) i vattnet. Vattenmassan var skiktad i februari, juli, augusti och september. Vid samtliga av dessa tillfällen utom i februari och juni var syrgashalten nära noll vid botten. I augusti var syrgashalten mycket låg redan från sju meters djup och nedåt. Efter restaureringens avslut (1993) har syrgashalten varit nära noll sedan 2007 samt 2003. Under vår- och höstcirkulationen i april, maj och oktober var syrgashalten hög även vid botten. I Figur 6 visas minimihalter av syrgas vid 12 meters djup under perioden 1990-2015. Sedan 2007 har syrgassituationen under sommaren varit mycket ansträngd. Lejondalssjön 1 Lejondalssjön 2 Syrgas (mg/l) 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 Figur 6. Minimihalter för syrgas vid 12 meters djup vid två provpunkter i Lejondalssjön (1990-2015). Fosfor I sjöar och vattendrag reglerar näringsämnena fosfor och kväve växtsamhällenas utveckling. Oftast är fosfor det viktigaste näringsämnet för dessa processer. Dessa näringsämnen finns antingen löst i vattnet eller bundet till organiska (t.ex. plankton) eller oorganiska partiklar (t.ex. lerpartiklar). I ytvattnet var halterna fosfatfosfor lägst under perioden maj till augusti (0-2 µg/l). Halterna skiljde sig stort mellan punkterna i februari, där den var som störst vid provpunkt 1 (hela 58 µg/l). Under stagnationsperioden juni till september ökade mängden fosfatfosfor successivt vid bottnarna. Högst var halten i augusti vid provpunkt 1 på 12 meters djup (415 µg/l). Totalfosforhalten i Lejondalssjöns ytvatten var hög och varierade mellan cirka 20-50 µg/l med undantag för provpunkt 1 i februari då den lösta halten fosfor var som störst (82 µg/l). Under den senaste tioårsperioden Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 18 av 63

uppvisar halterna ett positivt samband med växtplanktonmängden (mätt som klorofyll, p<0,05). Under stagnationsperioden ökade totalfosforhalterna i bottenvattnet, till största delen beroende av utläckage av fosfat från sedimenten. Sedan början av 90-talet har halten totalfosfor i ytvattnet (under perioder då sjön är skiktad) legat på mellan drygt 20 till 30 µg/l vilket generellt sett är lägre än halterna på 80-talet. Sett till hela undersökningsperioden ser halterna ut att minska men denna trend är dock inte statistiskt säkerhetsställd. I Figur 7 visas medelvärden i ytvattnet för månaderna februari/mars, juni och augusti under perioden 1975-2015. 60 50 Totalfosfor (µg/l) 40 30 20 10 0 1975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005 2008 2011 2014 Figur 7. Medelvärden av totalfosfor för månaderna februari/mars, juni och augusti i ytvattnet i Lejondalssjön (1975-2015). Trendlinjen indikerar minskade halter men denna utveckling är inte statistiskt säkerställd. Internbelastning Lejondalssjöns bottnar bidrar med stora mängder löst fosfor som frigörs till vattenmassan då syresituationen försämras. Före restaureringen 1993 uppmättes medelvärden i bottenvattnet (10-12 m) till cirka 300 µg/l. Efter restaureringen sjönk halterna till cirka 100 µg/l för att åter öka till cirka 300 µg/l under 2000-talet. Sett till hela undersökningsperioden ser halterna ut att minska men denna trend är dock inte statistiskt säkerhetsställd. I Figur 8 visas medelvärden i bottenvattnet för månaderna februari/mars, juni och augusti under perioden 1975-2015. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 19 av 63

450 400 350 Totalfosfor (µg/l) 300 250 200 150 100 50 0 1975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005 2008 2011 2014 Figur 8. Medelvärden av totalfosfor för månaderna februari/mars, juni och augusti i bottenvattnet i Lejondalssjön (1975-2014). Trendlinjen indikerar minskade halter men denna utveckling är inte statistiskt säkerställd. Sambandet mellan försämrade syrgasförhållanden och läckage av fosfatfosfor från Lejondalssjöns bottnar framgår tydligt av Figur 9. Under vintern var växtplanktonproduktionen låg och den bakteriella nedbrytningen av organiskt material gick långsamt i det kalla vattnet. Den låga syrgashalt som uppmättes i bottenvattnet påverkade inte läckaget från bottnarna nämnvärt i den kalla och lågproduktiva vattenmassan. Efter islossningen syresattes vattenmassan och planktonproduktionen kom igång. Efter vårblomningen sedimenterade stora mängder organiskt material vilket gav nytt bränsle till de nedbrytningsprocesser som senare under juli resulterade i att syrgasen vid bottnarna tog slut. I och med att bottenvattnet blev syrgasfritt började läckaget av fosfatfosfor. Denna läckagebenägna fosfor är bunden till järn och frisätts då järnet reduceras vid syrgasfria förhållanden. Processen avbryts då vattenmassan omblandas och syresätts i samband med sänkt vattentemperatur och blåst under hösten. Delar av den fosfor som frisatts kan då åter temporärt binda till järn i de oxiderade sedimenten. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 20 av 63

Fosfatfosfor Syrgashalt Fosfatfosfor (µg/l) 450 400 350 300 250 200 150 100 50 18 16 14 12 10 8 6 4 2 Syrgashalt (mg/l) 0 Februari April Maj Juni Juli Augusti September Oktober 0 Figur 9. Samband mellan dåliga syrgasförhållanden och läckage av fosfatfosfor i Lejondalssjön (2015). Mängden fosfor som frisattes från sedimenten i Lejondalssjön år 2015 beräknades från medelhalter i bottenvattnet i augusti ( 10 meter). För att få data som så långt som möjligt är jämförbara med tidigare redovisningar (Carlsson 2006) baserades beräkningen på totalfosfor (inte fosfatfosfor som egentligen är den variabel som strikt beskriver denna typ av internbelastning). Eftersom huvuddelen av fosforn föreligger som fosfat medför beräkningssättet inte någon större skillnad. Beräkningen utfördes för varje separat enmetersskikt (från 10-14 meters djup). Årets internbelastning beräknades på detta vis till cirka 312 kilo totalfosfor (Tabell 1). Vid en jämförelse med de fosformängder som redovisas till och med 2005 (Carlsson 2006) erhölls endast 78 procent av fosformängden trots att underlagsdata var det samma. Skillnaden beror på skillnader i beräkningsmetodik och på att det beräkningssätt som tillämpades av Carlsson inte är känt. För att kunna göra jämförelser mellan åren omräknades tidigare mängder (från Carlsson 2006) med framräknad konstant. Tabell 1. Redovisning av internbelastning för totalfosfor i Lejondalssjön (2015). Vid beräkningen användes medelhalten totalfosfor (10-14m djup) vid punkt 1 och 2. Skikt (m) Volym (m 3 ) Medelhalt (µg/l) Fosfor (kg) 10 852617 119 102 11 570079 252 144 12 149231 401 60 13 15924 401 6 14 1365 401 1 Summa 312 I Figur 10 redovisas internbelastningen i Lejondalssjön under åren 1980-2015. Internbelastningen av totalfosfor varierade före Lejondalssjöns Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 21 av 63

restaurering mellan cirka 300 och 700 kg per år. Åren efter restaureringen sjönk internbelastningen kraftigt till knappt 100-200 kg per år. Från början till mitten av 2000-talets första decennium närmade sig internbelastningen de mängder som uppmättes under 1980-talet. Sedan 2007 har belastningen varit mindre omfattande och legat runt 300 kg per år. Totalfosfor (kg/år) 700 600 500 400 300 200 100 0 1980 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 Figur 10. Beräknad internbelastning av totalfosfor i Lejondalssjön (1980-2015). Kväve Kväve mäts i löst oorganisk form som ammoniumkväve och nitrit- och nitratkväve samt som totalhalt. I Lejondalssjön reglerades tillgången på ammonium-, nitrit- och nitratkväve huvudsakligen av ammoniumproduktion i samband med nedbrytning vid sjöns bottnar under sommaren respektive tillförsel av framförallt nitratkväve från kringliggande marker under högflöden i avrinningsområdet. De högsta nitrit- och nitratkvävehalterna uppmättes under vintern (februari) i både yt- och bottenvatten medan halterna ammoniumkväve ökade i sjöns bottenvatten under sommarstagnationen. I ytvattnet var halterna löst kväve låga under sommaren tack vare upptag av sjöns växtsamhällen. Totalkvävehalterna varierar endast lite under året och samvarierar väl med de oorganiska formerna. Högst var halterna i samband med tillförsel av höga halter nitrit- och nitratkväve i februari och höga halter ammonium i bottenvattnet under sommaren. Medelvärdet för totalkväve under månaderna februari/mars, juni och augusti 2015 var lägre i jämförelse med medelvärdet för hela perioden. Under perioden 1975-2015 har halterna minska något. Minskningen i ytvattnet kunde säkerhetsställas statistiskt (*). Medelvärden för månaderna februari/mars, juni och augusti under åren 1975-2015 visas i Figur 11. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 22 av 63

yta botten 3500 3000 Totalkväve (µg/l) 2500 2000 1500 1000 500 0 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 Figur 11. Medelvärden av totalkväve för månaderna februari/mars, juni och augusti i yt- bottenvattnet i Lejondalssjön (1975-2015). Trendlinjen visar den statistiskt säkerställda utveckling mot minskade totalkvävehalter som kan beläggas för perioden i ytvattnet. Klorofyll Klorofyll är ett indirekt mått på mängden växtplankton. Klorofyllhalten var lägst under vintern (februari) samt i juli och augusti efter en utdragen vårblomning. Högst var halterna i maj då 14-29 µg/l uppmättes. Vanligtvis är halterna låga i början av året för att i april öka kraftigt i samband med ökad växtplanktonproduktion. Efter vårblomningen brukar det inträffa en naturlig klarvattenperiod med låga klorofyllhalter i maj-juni. I juli ökar produktionen av växtplankton och i oktober brukar klorofyllhalten återigen sjunkit. Under 2015 pågick vårblomningen ända in i juni vilket medförde att sommarblomningen uteblev och klorofyllhalterna började öka något igen i september och oktober vid en mindre höstblomning (Figur 12). Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 23 av 63

Lejondalssjön 1 Lejondalssjön 2 Klorofyll (µg/l) 35 30 25 20 15 10 5 0 Figur 12. Klorofyllhalten vid samtliga provtagningstillfällen under 2015 vid provpunkt 1 och 2 i Lejondalssjön. Klorofyllhalten i augusti 2015 var mycket lägre vid båda punkterna jämfört med medelvärdet för hela undersökningsperioden 1991-2015. Mellanårsvariationen under perioden har varit stor (sannolikt främst på grund av väderskillnader). Trots de stora variationerna framträder en trend av ökande klorofyllhalter sedan 1991. Denna trend är dock inte statistiskt säkerhetsställd. Ett samband mellan klorofyllhalt och totalfosforhalt i ytvattnet kunde påvisas med Pearson s korrelationskoefficient (*) för den senaste tioårsperioden, men det är inte klarlagt om denna trend är en effekt av en storskalig klimatförändring eller lokala förändringar av näringstillgång. Inga förändrade klorofyllhalter kan utläsas av datamaterialet sett till de senaste tio åren. I Figur 13 visas klorofyllhalten i augusti under åren 1991-2015. 60 50 Lejondalssjön 1 Lejondalssjön 2 Klorofyll (µg/l) 40 30 20 10 0 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 Figur 13. Klorofyllhalten i augusti vid provpunkt 1 och 2 i Lejondalssjön (1991-2015). Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 24 av 63

Lillsjön och Örnässjön Siktdjup Siktdjupet är ett indirekt mått på växtplanktonproduktionen i sjöar. Siktdjupet påverkas även av vattenfärg och uppgrumling (resuspension). Siktdjupet i Lillsjön var måttligt och varierade mellan 2,6 meter i april samt oktober och 4,5 meter i februari samt augusti. I Örnässjön var siktdjupet litet till måttligt och varierade mellan 1,8 meter i oktober och 4,7 meter i februari. I Figur 14 visas mätvärden av siktdjup under augusti i Lillsjön och Örnässjön från 1970 fram till 2015. Sett till hela undersökningsperioden kan en signifikant trend mot ökande siktdjup beläggas för båda sjöarna (Lillsjön* och Örnässjön***). Inga trender kan säkerställas för den senaste tioårsperioden. Lillsjön Örnässjön 0 1970 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 1 2 Siktdjup (m) 3 4 5 6 7 8 9 Figur 14. Siktdjup (augustivärden) i Lillsjön och Örnässjön (1970-2015). Trendlinjerna visar en statistiskt säkerställd utveckling mot ökande siktdjup för perioden. Inga trender kan beläggas för den senaste tioårsperioden. Absorbans (vattenfärg) Absorbansen (vattenfärg) bestäms huvudsakligen av mängden humusämnen i vattnet. Absorbansen har mätts för att i första hand kunna beräkna referensvärden vid statusbedömningen av olika parametrar i sjöarna. Absorbansen varierade mellan 0,032 och 0,046 (svagt färgat) i Lillsjön och i Örnässjön mellan 0,041 och 0,062 (svagt till måttligt färgat). Den högsta absorbansen uppmättes i februari och den lägsta oktober i både Lillsjön och Örnässjön. Den största absorbansen uppmäts ofta i samband med höga flöden i tillrinningsområdena då humusrikt vatten transporteras till sjöarna från kringliggande marker. Skiktnings- och syrgasförhållanden Vattnets syrgashalt styrs främst av balansen mellan syreproducerande (fotosyntetiserande) och syreförbrukande processer (cellandning) i vattnet. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 25 av 63

I februari och augusti förelåg en skiktning i båda sjöarna och i maj samt oktober var sjöarna omblandade. Syrgashalterna i bottenvattnet var således goda under perioder med en omblandad vattenmassa medan perioder med starkt skiktat vatten resulterade i mycket låga syrgashalter. I Figur 15 visas minimihalterna av syrgas i bottenvattnet i Lillsjön (åtta meter) och Örnässjön (sju meter) under perioden 1990-2015. De goda syrgasförhållanden som indikeras för Örnässjön 2008 beror på att sjön vid samtliga provtagningstillfällen var omblandad. Orsaken till att sjön var omblandad var förmodligen en kombination av för årstiden starka vindar och mycket stor nederbörd. I övrigt har syrgassituationen under skiktade förhållanden varit mycket ansträngd i sjöarna sedan 2007. Lillsjön Örnässjön Syrgas (mg/l) 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 Figur 15. Minimihalter syrgas i bottenvattnet i Lillsjön och Örnässjön (1990-2015). Fosfor I sjöar och vattendrag reglerar näringsämnena fosfor och kväve växtsamhällenas utveckling. Oftast är fosfor det viktigaste näringsämnet för dessa processer. Dessa näringsämnen finns antingen löst i vattnet eller bundet till organiska (alger) eller oorganiska partiklar (lerpartiklar). I Lillsjön och Örnässjön var halterna av fosfatfosfor i både yt- och bottenvattnet mycket låga. Endast i Örnässjön noterades fosfathalter över detektionsgränsen (5 µg/l), i bottenvattnet i februari (8 µg/l). Totalfosforhalten i Lillsjöns ytvatten varierade mellan 14 och 18 µg/l och i Örnässjön mellan 13 och 24 µg/l. Totalfosforhalten var förhöjd i både Lillsjöns och Örnässjöns bottenvatten i augusti (43 respektive 46 µg/l). Eftersom fosfatfosforhalterna var mycket låga förelåg de förhöjda halterna troligen främst i form av fosfor bundet till organiskt- eller minerogent material, troligtvis ett resultat av uppgrumling från bottnen av fisk Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 26 av 63

(bioturbation) eller möjligtvis förekomst av en bakteriebiomassa vid botten. Liknande resultat iakttogs även föregående år. I Figur 16 visas medelvärden av totalfosfor i ytvattnet för månaderna februari/mars och augusti under perioden 1975-2015. Mängden totalfosfor i ytvattnet i Örnässjön minskar (***) vilket stämmer väl med det ökade siktdjup som noterats. Halten i Lillsjöns ytvatten var oförändrat låg och det fanns ingen signifikant minskning av totalfosforhalten under de senaste tio åren i någon av sjöarna. Lillsjön Örnässjön 70 60 Totalfosfor (µg/l) 50 40 30 20 10 0 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 Figur 16. Medelvärden av totalfosfor för månaderna februari/mars och augusti i ytvattnet i Lillsjön och Örnässjön (1975-2015). Trendlinjen för Örnässjön visar en statistiskt säkerställd utveckling mot minskade halter för perioden. Motsvarande trend kan inte beläggas för den senaste tioårsperioden. Halten totalfosfor i Lillsjöns och Örnässjöns bottenvatten var lägre 2015 än medelvärdet för hela perioden 1975-2015. Endast vid enstaka tillfällen med lång skiktning kan internbelastningen vara ett problem för dessa sjöar. Under de senast tio åren har totalfosforhalten minskat i Örnässjöns bottenvatten (*) och även sett till hela undersökningsperioden (1975-2015) minskar totalfosforhalten (*). I Figur 17 visas totalfosforhalten i Lillsjön och Örnässjöns bottenvatten under perioden 1975-2015. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 27 av 63

Lillsjön Örnässjön 250 200 150 100 50 0 1975 1977 1979 1981 Totalfosfor (µg/l) 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 Figur 17. Medelvärden av totalfosfor för månaderna februari/mars och augusti i bottenvattnet i Lillsjön och Örnässjön (1975-2015). Trendlinjen för Örnässjön visar en statistiskt säkerställd utveckling mot minskade halter för perioden. Motsvarande trend kan beläggas även för den senaste tioårsperioden. Kväve Kvävet mäts i löst form som antingen ammoniumkväve, nitrit- eller nitratkväve samt som totalhalt (organiskt bundet kväve och summan av lösta kväveformerna). Under vintern var upptaget från växtsamhället i sjöarna minimalt och halten nitratkväve var förhöjd. Förhöjda halter ammoniumkväve uppmättes i februari, förmodligen i samband med nedbrytning av organiskt material. Totalkvävehalten uppvisade en låg variation under året. Klorofyll Klorofyll är ett indirekt mått på mängden växtplankton och används i första hand som indikatoranalys av växtplanktonmängd. Mängden klorofyll i Lillsjön varierade mellan 3,1 och 12,1 µg/l. I Örnässjön varierade halterna mellan 1,5 och 11,4 µg/l. I Lillsjön uppmättes de högsta halterna av klorofyll i april och oktober i samband med vår- och höstblomningen medan klorofyllhalten i Örnässjön var hög vid samtliga provtagningstillfällen (utom i februari). I jämförelse med medelvärdet för perioden 1991-2015 var klorofyllhalten i augusti 2015 något lägre i både Lillsjön och Örnässjön. Mellanårsvariationen har varit stor och inga tydliga trender kan utläsas av datamaterialet. I Figur 18 visas klorofyllhalten i augusti under åren 1991-2015 i Lillsjön och Örnässjön. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 28 av 63

Lillsjön Örnässjön Klorofyll (µg/l) 35 30 25 20 15 10 5 0 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 Figur 18. Klorofyllhalten (i augusti) i Lillsjön och Örnässjön (1991-2015). Växtplankton Lejondalssjön I södra delen av sjön (punkt 1) uppgick den totala växtplanktonbiomassan till som mest 5,4 mg/l i april och som minst 1,2 mg/l i augusti. I oktober uppgick biomassan till 2,5 mg/l. I april var kiselalger (Bacillariophyta) dominerande taxa med cirka 70 procent av den totala biomassan. I augusti var cyanobakterier (Cyanophyta) vanligaste förekommande grupp med nästan 50 procent av biomassan (motsvarande 0,6 mg/l). I oktober var återigen kiselalger dominerande planktongrupp med nära 70 procent av totala biomassan. Vissa av de cyanobakterier som noterades kan orsaka besvär eller till och med vara toxiska. Till dessa hör Aphanizomenon sp., Woronichinia sp. och Microcystis sp. I augusti noterades i stora mängder (1,3 mg/l) med den förstnämnda som dominerande släkte. Dessa utgjorde i augusti 48 procent av den totala biomassan. I april och oktober förekom endast mindre mängder av de potentiellt toxinbildande cyanobakterierna (6 respektive 2 % av den totala biomassan). I sjöns norra del (punkt 2) uppgick den totala växtplanktonbiomassan till 4,6 mg/l i april, 1,7 mg/l i augusti och 2,2 mg/l i oktober. Liksom i den södra delen av sjön dominerades biomassan av kiselalger i april och oktober (ca 70 %) och i augusti av cyanobakterier med cirka 40 procent av den totala biomassan. Av de potentiellt toxinbildande släkten av cyanobakterierna noterades i augusti stora mängder av Aphanizomenon sp. motsvarande nästen hela den totala biomassan av cyanobakterierna (motsvarande 0,7 mg/l). Aphanizomenon sp. noterades även i april och oktober. I övrigt noterades Microcystis sp., Planktothrix sp., Woronichinia Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 29 av 63

sp. och Dolichospermum sp. I april och oktober var dock biomassan av dessa släkten låg (0,2 respektive 1,4 %). I Figur 19 och 20 visas fördelningen mellan de olika alggrupperna vid Lejondalssjöns provtagningspunkter. Alggrupper vars biomassa upptog mindre än fem procent av den totala biomassan finns sammanfattade i gruppen övriga. I april och oktober var biomassan högre vid provpunkt 1 medan biomassan i augusti var högre vid provpunkt 2. Samtliga växtplanktondata redovisas i Bilaga 3. 6000 Biomassa (µg/l) 5000 4000 3000 2000 1000 Kiselalger Grönalger Rekylalger Cyanobakterier Heterokontofyter Pansarflagellater Övriga (<5 %) 0 April Augusti Oktober Figur 19. Växtplanktonbiomassa (µg/l) i Lejondalssjön 1 (2015). Grupper som vardera utgjorde mindre än fem procent av den totala biomassan finns samlade i gruppen övriga. 6000 Biomassa (µg/l) 5000 4000 3000 2000 1000 Kiselalger Grönalger Rekylalger Cyanobakterier Heterokontofyter Pansarflagellater Övriga (<5 %) 0 April Augusti Oktober Figur 20. Växtplanktonbiomassa (µg/l) i Lejondalssjön 2 (2015). Grupper som vardera utgjorde mindre än fem procent av den totala biomassan finns samlade i gruppen övriga. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 30 av 63

Lillsjön och Örnässjön Den totala biomassan i Lillsjön uppgick till 0,6 mg/l i augusti. Pansarflagellater var vanligast förekommande grupp med cirka 40 procent av den totala biomassan (motsvarande 0,2 mg/l). Cyanobakterier utgjorde 22 procent av biomassan (motsvarande 0,1 mg/l). De potentiellt toxinbildande Planktothrix sp., Dolichospermum sp., Aphanizomenon sp., Microcystis sp. och Woronichinia sp. utgjorde hela cirka 20 procent av den totala biomassan (motsvarande 0,6 mg/l). I Örnässjön uppgick den totala biomassan till 5,5 mg/l. Till skillnad från i Lillsjön var här cyanobakterier dominerande grupp med hela 60 procent av den totala biomassan (motsvarande 3,4 mg/l). Av dessa bestod cirka 80 procent av de potentiellt toxinbildande släktena Dolichospermum sp., Planktothrix sp., Microcystis sp., Aphanizomenon sp. och Woronichinia sp. (motsvarande 2,8 mg/l). I Figur 21 visas fördelningen mellan de olika alggrupperna i Lillsjön och Örnässjön. Alggrupper vars biomassa upptog mindre än fem procent av den totala biomassan finns sammanfattade i gruppen övriga. Biomassan var mycket större i Örnässjön än i Lillsjön vilket väl återspeglar skillnaderna i sjöarnas näringsstatus. Jämfört med 2014 var biomassan lägre i Lillsjön 2015 (0,6 respektive 0,9 mg/l) medan biomassan i Örnässjön var lägre i 2014 än 2015 (1,6 respektive 5,5). Samtliga växtplanktonprov redovisas i Bilaga 3. 6000 Biomassa (µg/l) 5000 4000 3000 2000 1000 Kiselalger Grönalger Rekylalger Cyanobakterier Haptofyter Heterokontofyter Pansarflagellater Övriga (<5 %) 0 Lillsjön Örnässjön Figur 21. Växtplanktonbiomassa (µg/l) fördelat på olika grupper i Lillsjön och Örnässjön (2015). Grupper som vardera utgjorde mindre än fem procent av den totala biomassan finns samlade i gruppen övriga. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 31 av 63

Bottenfauna Lejondalssjön Litoral Litoralproven togs vid sjöns sydöstra respektive nordöstra strand (Figur 22). Närområdet vid lokal 1 i litoralen dominerades av lövskog (främst al) och en del ängsmark. Strandzonen var bevuxen av träd och buskar (främst al men även björk, asp, lönn och pil). Lokalen var måttligt beskuggad och hade måttlig krontäckning. Den fysiska påverkan bedömdes vara låg och förekom i form av ängsmark. Vattnet var grumligt, ofärgat och hade vid provtagningstillfället en temperatur på sju grader. Lokalen var tio meter lång och sju meter bred. Provtagningen skedde vid ett maxdjup av en meter och ett medeldjup av 0,5 meter. Bottensubstratet bestod av sand, grus och sten samt grovdetritus, fin död ved och findetritus. Vattenvegetation noterades i form av påväxtalger, mossa och långskottsväxter. Närområdet och strandzonen vid lokal 2 i litoralen dominerades av artificiell mark (anlagd sandplan) och albuskar närmast stranden samt tall och björk. Lokalen hade låg beskuggning och låg krontäckning. Ingen påverkan noterades i strandmiljön. Vattnet var grumligt, ofärgat och hade vid provtagningstillfället en temperatur på sju grader. Lokalen var tio meter lång och fyra meter bred. Provtagningen skedde vid ett maxdjup av en meter och ett medeldjup av 0,5 meter. Bottensubstratet bestod av sand, grus och sten samt grovdetritus, fin död ved och findetritus. Långskottsväxter (hårslinga och vattenpest) noterades inom provtagningsområdet. Figur 22. Provtagningslokal 1 och 2 vid litoralen i Lejondalssjön 2012. Bilder saknas för 2015. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 32 av 63

I lokal 1 påträffades 50 taxa av bottenfauna med en total täthet av 7000 individer/m 2. I lokal 2 var både antalet taxa högre med totalt 52 taxa och medan abundansen var lägre, 4000 individer/m 2. De två litoralproven visade något olika fördelning av de taxonomiska grupperna och vissa skillnader i procentuell abundans (Figur 23). Vid lokal 1 var tvåvingar (Diptera) vanligast förekommande med 41 procent av den totala abundansen. Även dagsländor (Ephemeroptera) var vanligt förekommande (28 %). Dominerande arter var framförallt fjädermyggor (Chironomidae) och slamdagsländor (Caenis luctuosa). Grupper som vardera utgjorde mindre än fem procent av den totala abundansen finns samlade i gruppen övriga. Denna grupp bestod av nattsländor (Trichoptera) och snäckor (Gastropoda). Föroreningståliga arter som fjädermyggor, sötvattengråsuggor och fåborstmaskar utgjorde 67 procent av den totala abundansen och 26 procent av föroreningskänsliga arter, av vilka de mest känsliga var nattsländor och dagsländor (Trichoptera respektive Ephemeroptera). Inga rödlistade arter noterades. Däremot observerades en ovanlig art av långhornsnattslända (Leptocerus tineiformis). Vid litorallokal 2 var dagsländor (Ephemeroptera) vanligast förekommande taxonomiska grupp med 36 procent av den totala abundansen (Figur 23). Bland dagsländorna var slamdagsländor (Caenis luctuosa och Caenis horaria) de högst representerade arterna. Andra vanligt förekommande grupper var fåborstmaskar (Oligochaeta) och tvåvingar (Diptera) med 26 respektive 20 procent av den totala abundansen. Arter som vardera utgjorde mindre än fem procent av den totala abundansen finns samlade i gruppen övriga. Denna grupp bestod främst av snäckor (Gastropoda), trollsländor (Odonata) och nattsländor (Trichoptera). Föroreningståliga arter som fåborstmaskar, fjädermyggor och sötvattengråsuggor utgjorde 52 procent av den totala abundansen och 37 procent av föroreningskänsliga arter, där de mest känsliga var arter av dagsländor (Ephemeroptera) och nattsländor (Trichoptera). Inga rödlistade eller för området ovanliga arter noterades. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 33 av 63

Litoralprov 1 Litoralprov 2 7% 28% 16% 7% 41% Crustacea Diptera Ephemeroptera Oligochaeta Övriga 26% 6% 5% 7% 20% Crustacea Hydrozoa Diptera Ephemeroptera Oligochaeta Övriga 36% Figur 23. Sammansättning av taxonomiska grupper i litoralprov 1 och 2. Grupperna redovisas som procentuell andel av total abundans. Taxa som vardera utgjorde mindre än fem procent av den totala abundansen redovisas tillsammans under kategorin övriga. Faunan i båda litoralproven dominerades av födogruppen samlare (49 respektive 74 %) vilka utgörs av till exempel fjädermyggor, fåborstmaskar, sötvattengråsuggor (Figur 24). Betare och skrapare (snäckor, fjädermyggor och skalbaggar) utgjorde 19 respektive sju procent av den totala abundansen. Aktiva filtrerare (musslor) och rovdjur (svidknott, trollsländor, skalbaggar, iglar och vissa nattsländor) utgjorde mellan 5-10 procent av den totala abundansen i litoralproven. Födogrupper som vardera utgjorde mindre än fem procent av den totala abundansen redovisas tillsammans i gruppen övriga. Denna grupp bestod främst av grävare (fjädermyggor och skalbaggar) och parasiter (vattenkvalster och rundmaskar) i lokal 1 och av sönderdelare (vissa nattsländor och sötvattengråsuggor) samt parasiter (rundmaskar, vattenkvalster och virvelmaskar) i lokal 2. Den stora andelen samlare tyder på god tillgång till organiskt material. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 34 av 63

Litoralprov 1 Litoralprov 2 15% Samlare 7% 7% Samlare 7% 10% 49% Betare och skrapare Aktiva filtrerare Rovdjur 7% 5% Betare och skrapare Aktiva filtrerare Rovdjur 19% Övriga 74% Övriga Figur 24. Sammansättning av födofunktionsgrupper i litoralprov 1 och 2. Varje funktionsgrupp redovisas som procentuell andel av total abundans. Födogrupper som vardera utgjorde mindre än fem procent av den totala abundansen redovisas gemensamt under kategorin övriga. Profundal Profundalprover togs i sjöns södra, mellersta och norra del vid 13,0, 11,5 och 9,0 meters djup (Bilaga 1). I profundallokalerna påträffades sju, fyra respektive åtta taxa med en total abundans på 2700, 1300 respektive 900 individer/m 2. I Figur 25 visas bottenfaunans taxonomiska gruppsammansättning i profundalprov 1-3. Tvåvingar (Diptera) var dominerande grupp i de två första proverna och utgjordes främst av tofsmyggor (Chaoborus sp.). Fåborstmaskar (Oligochaeta) var dominerande grupp i prov 3. Övriga arter som noterades var musselkräftor, svidknott, fjädermyggor, rovfjädermyggor, vattenkvalster och märlkräftor. Inga rödlistade arter noterades. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 35 av 63

Profundalprov 1 Profundalprov 2 Profundalprov 3 2% 1% 1% 2% 4% 40% 35% 59% 59% 97% Crustacea Diptera Arachnida Diptera Arachnida Crustacea Oligochaeta Oligochaeta Diptera Oligochaeta Figur 25. Artsammansättning i profundalprov 1, 2 och 3 Grupperna redovisas som procentuell andel av total abundans. Lillsjön och Örnässjön Litoral Litoralprovet i Lillsjön togs vid sjöns norra strand och litoralprovet i Örnässjön vid sjöns nordligaste strand (Figur 26). Närområdet och strandzonen vid litorallokalen i Lillsjön dominerades av ängsmark med inslag av al och björk längs stranden och bakomliggande blandskog. Lokalen saknad beskuggning och krontäckning. Ingen påverkan noterades i strandmiljön, endast bad av hundar. Sjöns vatten var mycket grumligt men ofärgat och hade vid provtagningstillfället en temperatur på fem grader. Lokalen var tio meter lång och tio meter bred. Provtagningen skedde vid ett maxdjup av en meter och medeldjupet var 0,5 meter. Bottensubstratet bestod av grus, sand och sten samt grovdetritus och fin död ved. Vattenvegetationen dominerades av långskottsväxter (hårslinga) med inslag av påväxtalger och övervattensvegetation (bladvass). Närområdet och strandzonen vid litorallokalen i Örnässjön dominerades av barrskog (tall) med inslag av al och björk. I strandmiljön noterades även gräs och block. Lokalen hade låg beskuggning och låg krontäckning. Ingen påverkan noterades i närområdet. Sjöns vatten var grumligt, ofärgat och hade vid provtagningstillfället en temperatur på fem grader. Lokalen var tio meter lång och sex meter bred. Provtagningen skedde vid ett maxdjup av en meter och medeldjupet var 0,5 meter. Bottensubstratet bestod av grus, sand och sten samt grovdetritus och fin död ved. Vattenvegetation förekom endast i form av påväxtalger. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 36 av 63

Figur 26. Provtagningslokal för litoralprov i Lillsjön och Örnässjön 2015. I Lillsjön påträffades 38 taxa vid litoralen med en total täthet på 1400 individer/m 2. I Örnässjön påträffades 50 taxa vid litoralen med en total täthet på 2200 individer/m 2. I Lillsjön (vid litoralen) var dagsländor (Ephemeroptera) vanligast förekommande taxonomisk grupp med 41 procent av den totala abundansen (Figur 27), varav slamdagsländor (Caenis luctuosa och Caenis horaria) var de vanligaste arterna. Andra vanligt förekommande grupper var fåborstmaskar (Oligochaeta) och tvåvingar (Diptera) som utgjorde 32 respektive 13 procent av den totala abundansen. Arter som vardera utgjorde mindre än fem procent av den totala abundansen finns samlade i gruppen övriga. I Lillsjön omfattades denna grupp främst av nattsländor (Trichoptera), snäckor (Gastropoda), musslor (Bivalvia), iglar, (Hirudinea) och rundmaskar (Nematoda). Föroreningståliga arter som fåborstmaskar, fjädermyggor och sötvattengråsuggor utgjorde 56 procent av den totala abundansen. Hela 40 procent av den totala abundansen bestod av föroreningskänsliga arter, av vilka de mest känsliga var arter av natt- och dagsländor (Trichoptera respektive Ephemeroptera). Inga rödlistade eller för området ovanliga arter noterades. I Örnässjön var fåborstmaskar (Oligochaeta) vanligast förekommande taxonomisk grupp med 29 procent av den totala abundansen (Figur 27). Kräftdjur (Crustacea), tvåvingar (Diptera) och dagsländor (Ephemeroptera) var också vanligt förekommande med 16-17 procent av den totala abundansen. Arter som vardera utgjorde mindre än fem procent av den totala abundansen finns samlade i gruppen övriga. I Örnässjön omfattades denna grupp främst av hydrozoer (Hydrozoa) och rundmaskar (Nematoda). Föroreningståliga arter som fåborstmaskar, sötvattengråsuggor och fjädermyggor utgjorde 68 procent av den totala abundansen. Endast 21 procent av den totala abundansen bestod av föroreningskänsliga arter, av vilka de mest känsliga var arter av natt- och dagsländor (Trichoptera respektive Ephemeroptera). Inga rödlistade arter noterades men en för Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 37 av 63

området ovanlig art noterades i Örnässjön, bandad långhornad nattslända (Mystacides longicornis). Lillsjön Örnässjön 32% 8% 7% 13% 41% Crustacea Diptera Ephemeroptera Oligochaeta Övriga 29% 15% 7% 17% 16% 16% Crustacea Diptera Ephemeroptera Trichoptera Oligochaeta Övriga Figur 27. Sammansättning av taxonomiska grupper vid litoralen i Lillsjön och Örnässjön. Grupperna redovisas som procentuell andel av total abundans. Taxa som vardera utgjorde mindre än fem procent av den totala abundansen redovisas tillsammans under kategorin övriga. Faunan i litoralproven i både Lillsjön och Örnässjön dominerades av födogruppen samlare som till exempel fjädermyggor, fåborstmaskar och sötvattengråsugga (Figur 28). Betare och skrapare (snäckor, fjädermyggor och skalbaggar) utgjorde sju respektive 12 procent av den totala abundansen i Lillsjön och Örnässjön. I Lillsjön utgjorde övriga förekommande födogrupper mindre än fem procent av den totala abundansen medan rovdjur (svidknott, skalbaggar, iglar och vissa nattsländor), sönderdelare (vissa nattsländor, sötvattenmärla och sötvattengråsuggor) och aktiva filtrerare (musslor) utgjorde cirka 6-7 procent i Örnässjön. De födogrupper som vardera utgjorde mindre än fem procent av den totala abundansen redovisas tillsammans i gruppen övriga. Denna grupp bestod främst av rovdjur, aktiva filtrerare och sönderdelare i Lillsjön och av parasiter (virvelmaskar, vattenkvalster och rundmaskar) i Örnässjön. Den stora andelen samlare tyder på god tillgång till organiskt material. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 38 av 63

Lillsjön Örnässjön 7% 14% Samlare Betare och skrapare 8% 7% 6% 6% Samlare Betare och skrapare Rovdjur Sönderdelare Övriga 61% 12% Aktiva filtrerare 79% Övriga Figur 28. Sammansättning av födofunktionsgrupper i Lillsjön och Örnässjön. Respektive funktionsgrupp redovisas som procentuell andel av total abundans. Födogrupper som vardera utgjorde mindre än fem procent av den totala abundansen redovisas gemensamt under kategorin övriga. Profundal Profundalprovet i Lillsjön togs i sjöns centrala del vid 8,0 meters djup. I Örnässjön togs profundalprovet i sjöns centrala del vid 7,0 meters djup (Bilaga 1). I Lillsjön påträffades sex taxa i profundalen. Den totala abundansen var 3800 individer/m 2. I Örnässjön påträffades åtta taxa i profundalen med en total abundans på 3200 individer/m 2. I Figur 29 visas bottenfaunans artsammansättning i Lillsjöns och Örnässjöns profundalprov. I Lillsjön dominerades faunan av tvåvingar (Diptera) med 99 procent av den totala abundansen. Denna grupp dominerades främst av tofsmyggor (Chaoborus sp.). Andra arter som förekom var fjärdemyggor och svidknott (Diptera), fåborstmaskar (Oligochaeta) och klotmusslor (Bivalvia). Även Örnässjöns profundalprov dominerades av tvåvingar (Diptera) och då främst av tofsmyggor (Chaoborus sp.) med 84 procent av den totala abundansen. Övriga arter som noterades var fjärdemyggor och svidknott (Diptera), fåborstmaskar (Oligochaeta), vattenkvalster (Arachnida) och musselkräftor (Crustacea). Inga rödlistade arter noterades. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 39 av 63

Lillsjön Örnässjön 1% 0% 15% 1% 0% Bivalvia Diptera Oligochaeta Arachnida Crustacea Diptera Oligochaeta 99% 84% Figur 29. Artsammansättning i profundalen i Lillsjön och Örnässjön. Grupperna redovisas som procentuell andel av total abundans. Lillån Provtagningslokalen i Lillån är belägen cirka 170 meter nedströms Lillsjön (Figur 30). Strandmiljön dominerades av alträd, gräs, örter och buskar. Närmiljön karakteriserades av avverkad skog. Lokalen hade låg beskuggning och krontäckning. Lokal påverkan noterades i form av avverkning. Vattnet var vid provtagningstillfället klart sett till både grumlighet och färg. Lokalen var tio meter lång och 1,5 meter bred med ett maxdjup av 0,2 meter och ett medeldjup av 0,1 meter. Bottensubstratet bestod till största delen av grus följt av sand och sten samt fin död ved, grovdetritus och grov död ved. Påväxtalger och näckmossa (Fontinalis sp.) var den vattenvegetation som noterades. Figur 30. Lokal för bottenfaunaprovtagning i Lillån 2015. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 40 av 63

Totalt påträffades 52 taxa med en total täthet av 3400 individer/m 2. Tvåvingar (Diptera) var den vanligaste gruppen och stod för en tredjedel av abundansen (33 %, Figur 31). Fjädermyggor (Chironomidae) och svidknott (Ceratopogonidae) var vanligaste taxa inom gruppen. Andra vanligt förekommande grupper var kräftdjur (Crustacea) och fåborstmaskar (Oligochaeta) som utgjorde 23 respektive 20 procent av den totala abundansen. Arter som vardera utgjorde mindre än fem procent av den totala abundansen finns samlade i gruppen övriga. I Lillån omfattades denna grupp främst av musslor (Bivalvia) och skalbaggar (Coleoptera). Föroreningståliga arter som fåborstmaskar, fjädermyggor och sötvattengråsuggor utgjorde 60 procent av den totala abundansen. Endast 22 procent av den totala abundansen bestod av föroreningskänsliga arter, av vilka de mest känsliga var arter av natt- och dagsländor (Trichoptera respektive Ephemeroptera). Inga rödlistade eller för området ovanliga arter noterades. Lillån 9% 23% 20% 7% Crustacea Diptera Plecoptera Trichoptera Oligochaeta Övriga 8% 33% Figur 31. Sammansättning av taxonomiska grupper i Lillån 2015. Grupperna redovisas som procentuell andel av total abundans. Taxa som vardera utgjorde mindre än en procent av den totala abundansen redovisas tillsammans under kategorin övriga. Faunan dominerades av födogruppen samlare (36 %) vilken utgörs av till exempel fjädermyggor, fåborstmaskar, sötvattengråsuggor och kryssbäcksländor (Figur 32). Födofunktionsgrupperna rovdjur (svidknott, iglar och vissa nattsländor) och sönderdelare (sötvattenmärlor, vissa nattsländor och sötvattengråsuggor) stod för cirka 20 procent av abundansen. Andra betydande funktionella grupper var betare och skrapare (skalbaggar, fjädermyggor och snäckor) samt aktiva filtrerare (musslor) som förekom med 7-10 procent av den totala abundansen. De födogrupper som vardera utgjorde mindre än fem procent av den totala abundansen redovisas tillsammans i gruppen övriga. Denna grupp bestod främst av parasiter (virvelmaskar, vattenkvalster och rundmaskar), grävare (fjädermyggor och skalbaggar) och passiva filtrerare (vissa nattsländor, Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 41 av 63

ryssjenattsländor och knott). Den stora andelen samlare tyder på god tillgång till organiskt material. 10% Lillån 10% 7% 18% 36% Samlare Rovdjur Sönderdelare Betare och skrapare Aktiva filtrerare Övriga 19% Figur 32. Sammansättning av födofunktionsgrupper i Lillån. Respektive funktionsgrupp redovisas som procentuell andel av total abundans. Födogrupper som vardera utgjorde mindre än fem procent av den totala abundansen redovisas gemensamt under kategorin övriga. Bedömning av ekologisk status Nedan redovisas bedömning av ekologisk status av den fysikalisk-kemiska undersökningen, växtplankton och bottenfauna samt en samlad bedömning av samtliga undersökningar från de tre senaste årens resultat. Figur 33 redovisar de fem olika statusklasserna enligt vattendirektivet. Figur 33. Beskrivning av de olika klassgränserna enligt vattendirektivet. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 42 av 63

Vattenkemi En utveckling mot ett näringsrikare tillstånd (eutrofiering) skapas av ökad tillförsel och tillgänglighet till växtnäringsämnen i sjöar och vattendrag. Eutrofieringen leder till ökad produktion och biomassa av växter och djur, ökad vattengrumling, ökad syrgasförbrukning vid nerbrytning av organiskt material samt ändrad artsammansättning hos växt- och djursamhällen. De näringsämnen som reglerar primärproduktionen i sötvatten är i de flesta fall fosfor (P) och mindre ofta kväve (N). En bedömning av ekologisk status (baserad på totalfosfor) enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2013) och länsstyrelsens referensvärden visar på god status i Lejondalssjön samt Örnässjön och hög status i Lillsjön (Tabell 2). Ljusförhållanden påverkas främst av förekomst av humusämnen, växtplankton och oorganiska partiklar. Ljusgenomsläppligheten har en avgörande roll för i vilka delar av sjöekosystemet fotosyntes kan ske. Siktdjup kan användas som en samlingsparameter för att bedöma ljusförhållandena och dubbla siktdjupet är ett ungefärligt mått på kompensationsdjupet, det vill säga det djup under vilket fotosyntes inte kan förekomma. Bedömning av siktdjupet enligt gällande föreskrifter och länsstyrelsens referensvärden visar på god status i Örnässjön samt hög status i Lejondalssjön och Lillsjön (Tabell 2). Tabell 2. Ekologisk status för siktdjup och näringsämnen i Lejondalssjön, Lillsjön och Örnässjön bedömt genom klassning enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2013). Bedömningen avser perioden 2013-2015 och baseras på medelvärden för denna period. Lejondalssjön Lillsjön Örnässjön Näringsämnen 0,56 0,88 0,58 Siktdjup 0,96 0,96 0,55 Växtplankton och klorofyll Växtplankton har stor betydelse i en sjös näringsväv som producenter av organiskt material, syreproducenter, som föda för betare och genom utsöndring av löst organiskt material som näringsresurs för mikroorganismer. Alger svarar snabbt på förändringar i vattenkvalitet, i sjöar vanligen främst på fosfor eller förhållandet mellan fosfor och kväve. Förändrad näringsstatus kan redan efter någon vecka ses som förändringar i artsammansättning och total förekomst. Klorofyll ger tillräckligt underlag för klassning endast då den ekologiska kvoten (EK) indikerar god eller hög status. För sjöar med lägre EK krävs fullständig växtplanktonanalys för klassning. Enligt bedömningsgrunderna och länsstyrelsens referensvärden uppnår Lejondalssjön samt Örnässjön god status och Lillsjön hög status vad gäller klorofyll. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 43 av 63

I Lejondalssjön var status otillfredsställande med avseende på totalbiomassa, andel cyanobakterier och TPI. I Lillsjön var status måttlig med avseende på andel cyanobakterier och TPI. Motsvarande status i Örnässjön otillfredsställande med avseende på totalbiomassa och TPI medan andel cyanobakterier var måttlig. Den sammanvägda bedömningen av status för sjöarna vad gäller växtplankton visade på otillfredsställande status i Lejondalssjön samt Örnässjön och måttlig status i Lillsjön (Tabell 3). Resultat som enbart visar klorofyllhalter kan ge missvisande klassning även för sjöar som då bedöms ha god eller hög status. Tabell 3. Ekologisk status för klorofyll samt växtplankton vad gäller biomassa, andel cyanobakterier och trofiskt planktonindex (TPI) i Lejondalssjön, Lillsjön och Örnässjön 2015. Bedömningarna utfördes enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2013) och baseras på medelvärden för perioden 2013-2015. Lejondalssjön Lillsjön Örnässjön Klorofyll 0,41 0,83 0,44 Totalbiomassa (mg/l) 1,58 3,04 1,73 Andel cyanobakterier (%) 1,88 2,36 2,32 TPI 1,83 2,15 1,88 Sammanvägt 1,76 2,52 1,98 Bottenfauna ASPT-index som för litoralen avses ge ett mått på integrerad miljöpåverkan visade på hög status i Lillån och god status i Lejondalssjön, Lillsjön och Örnässjön (Tabell 4). Vid beräkningen av ASPT-index tas dock ingen hänsyn till hur stor del de olika familjerna representerar, vilket kan ge en överskattat god bild av statusen. Till exempel dominerade föroreningståliga arter vid samtliga litorallokaler och i Lillån. Andelen känsliga arter varierade mellan 21 procent i Örnässjön till 40 procent i Lillsjön. MILA-index är ett surhetsindex för sjöar. Detta index visade på neutralt vatten och hög status vid samtliga undersökta lokaler (Tabell 4). Även MISA-index som är surhetsindex för vattendrag visade på neutralt vatten och hög status i Lillån. I vattendrag bedöms även DJ-index som ska påvisa eutrofiering. Detta index visade på hög status i Lillån. I samtliga litoralprov och i Lillån uppvisade Shannon-index hög eller mycket hög biologisk mångformighet och bottenfaunan avviker inte från normala och ostörda förhållanden (Naturvårdsverket 1999). Detta tyder på hög diversitet och flera vanligt förekommande arter. Danskt faunaindex visar på påverkan av eutrofiering och organisk förorening. I Lejondalssjön och Örnässjön avvek inte påverkansgraden från naturliga förhållanden medan indexet i Lillsjön och Lillån visade på måttliga effekter av störning (Bilaga 4). Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 44 av 63

I profundalen bedömdes den ekologiska statusen till otillfredsställande genom beräkning av BQI-index (Tabell 4). Förutom BQI-index beräknades O/C-index för proverna i profundalen. Detta index ger ett mått på syrgasförhållanden samt organisk belastning och avvek inte från normala förhållanden i Lillsjön medan avvikelsen var måttlig i Örnässjön och hög till låg i Lejondalssjön vilket tyder på måttligt dåliga syrgasförhållanden och måttlig belastning av organiskt material. En sammanställning av ekologisk status för litoral- och profundalprov i Lejondalssjön, Lillsjön, Örnässjön och Lillån redovisas i Tabell 4. Samtliga bedömningar och värden redovisas i Bilaga 4. Tabell 4. Ekologisk status för bottenfauna vad gäller ASPT-index och MILA-index (litoralprov) och BQI-index (profundalprov) i Lejondalssjön, Lillsjön och Örnässjön samt ASPT-index, MISA-index och DJ-index (vattendrag) i Lillån 2015. Bedömningarna utfördes enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2013). ASPT-index Lejondalssjön Lillsjön Örnässjön Lillån MILA-index MISA-index DJ-index BQI-index Samlad tillståndsbedömning och statusklassificering Den sammanvägda bedömningen av ekologisk status i Lejondalssjön, Lillsjön, Örnässjön och Lillån redovisas i Tabell 5. Bedömningarna har utförts enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassning och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2013), med de ändringar som Länsstyrelsen i Stockholms län tillämpar för beräkning av vissa referensvärden. De fysikaliska och kemiska kvalitetsfaktorerna baseras på medelvärden för perioden 2013-2015. Provfisket utfördes under 2010 och vegetationsinventeringen år 2014. De fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna skall fungera som stödparameter då biologiska faktorer bedöms till god eller hög status. I Lejondalssjön och Örnässjön bedömdes ekologisk status vara otillfredsställande och i Lillsjön måttlig. Det innebär en försämrad status för Örnässjön jämfört med föregående år. Utslagsgivande vid den sammanvägda bedömningen för samtliga sjöar var växtplankton. BQIindex (som beräknas för bottenfauna i profundalprov) kan vara missvisande och skiljer inte på naturligt och antropogent påverkade eutrofa sjöar. Till följd av detta ligger endast bedömningen av litoralproverna till grund för den sammanvägda bedömningen av Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 45 av 63

ekologisk status vad gäller bottenfauna. Eftersom makrofyter vanligen inte är en tillförlitlig kvalitetsfaktor vid utfallet måttlig status ligger inte heller denna till grund för sammanvägda bedömningen. I Lillån bedömdes ekologisk status vara hög. Klassningen bör dock ses som mycket osäker då endast bottenfauna ligger till grund för bedömningen. Tabell 5. Statusklassificering enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2013) för Lejondalssjön. Lillsjön, Örnässjön och Lillån 2015. Bedömningen av bottenfauna i profundalen och makrofyter ligger ej till grund för den sammanvägda bedömningen. Ekologisk status Biologiska kvalitetsfaktorer Klorofyll Växtplankton Lejondalssjön Lillsjön Örnässjön Lillån Makrofyter 2014 2014 2014 Bottenfauna (Litoral/vattendrag) (Profundal) Fisk 2010 2010 2010 Fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer Näringsämnen Siktdjup Diskussion Lejondalssjön Efter restaureringen i början av 90-talet ökade sjöns siktdjup för att sedan åter minska under slutet av decenniet. Sett till hela undersökningsperioden (1972-2015) ses en statistiskt signifikant ökning av siktdjupet. För det senaste decenniet uppvisar sjön inga förändrade ljusförhållanden och medelsiktdjupet ligger kring 3-4 meter. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 46 av 63

Sedan 2007 har även syrgassituationen i sjöns bottenvatten varit mycket ansträngd. Trots detta syntes under 2000-talet en trend mot lägre fosforhalter i sjöns bottenvatten vilket var glädjande och har under 2010- talet legat relativt stabilt. Totalfosforhalterna i ytvattnet har legat stabilt sedan restaureringen och kvävehalten i ytvattnet har minskat sett till hela undersökningsperioden. I nuläget motsvarar sjöns totalfosforhalter god status. Under perioden 1991-2015 har klorofyllhalten varierat kraftigt, troligen till följd av skillnader i väder. Lejondalssjöns växtplanktonsamhälle har i augusti karakteriserats av cyanobakterier (åtminstone sedan 2007) och i denna grupp förekommer potentiellt giftiga släkten. Sammantaget indikerar sjöns planktonsamhälle otillfredsställande status. Bottenfaunaundersökningen visade på god ekologisk status vid strandzonen (litoralen), men otillfredsställande förhållanden på de djupare bottnarna (profundalen). Det provfisket som utfördes 2010 visade på goda förhållanden (Arvidsson 2011). Vattenväxtinventeringen som utfördes 2014 tyder på måttlig ekologisk status (Arvidsson 2015). Vid en sammanvägning av de parametrar som undersökts bedöms Lejondalssjön ha otillfredsställande ekologisk status med växtplankton som utslagsgivande faktor. I kommunens vattenplan (daterad 2013-10-02) lämnas förslag till åtgärder för att nå miljökvalitetsnormen god ekologisk status 2021. För att minska belastningen från externa källor bör åtgärder framförallt riktas mot jordbruket. Vidare bör den potentiellt höga näringspåverkan från djurhållning minimeras genom tillsyn, information och rådgivning. En tänkbar åtgärd för att minska den interna fosforbelastningen är en återupprepad aluminiumbehandling. Lillsjön och Örnässjön Syrgassituationen var ansträngd i både februari och augusti i Lillsjön och Örnässjön. Inget läckage av fosfatfosfor från bottnarna kunde trots allt beläggas. En trend mot ökande siktdjup kan säkerställas för båda sjöarna och i Örnässjön ses också en minskad totalfosforhalt i ytvattnet och bottenvattnet. Fosforhalten i Lillsjön har under hela den undersökta perioden 1975-2015 varit oförändrat låg. Totalfosforhalterna i sjöarna motsvarar god status i Örnässjön och hög status i Lillsjön. Med ledning av klorofyllhalter bedömdes Lillsjön ha hög ekologisk status och Örnässjön god, men bedömning baserad på växtplanktonanalys visar på måttlig status i Lillsjön och otillfredsställande i Örnässjön. Bottenfaunaundersökningen visade på god ekologisk status vid strandzonen (litoralen), trots en dominans av föroreningståliga arter i båda sjöarna. I profundalen var förhållandena dock otillfredsställande för de Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 47 av 63

bottenlevande djuren. Provfisket 2010 visade på goda förhållanden för fisken i både Lillsjön och Örnässjön (Arvidsson 2011). Vattenväxtinventeringen som utfördes 2014 tyder på måttlig ekologisk status (Arvidsson 2015). Vid en sammanvägning av de parametrar som undersökts bedöms Lillsjön ha måttlig ekologisk status och Örnässjön otillfredsställande ekologisk status med växtplankton som utslagsgivande faktor. I kommunens vattenplan (daterad 2013-10-02) lämnas förslag till åtgärder för att nå god ekologisk status. Med nuvarande kunskap om fosforbelastningen till Örnässjön bör åtgärder framförallt riktas mot att minska näringspåverkan från jordbruket. Av stor vikt är också kontinuerlig tillsyn av det avloppsreningsverk som nyttjar sjön som recipient samt att krav motsvarande hög skyddsnivå tillses för enskilda avlopp i sjöns avrinningsområde. Det senare gäller även Lillsjön. Som försiktighetsåtgärd för att undvika den övergödningsrelaterade problematik som nu kan skönjas bör det fritidsfiske som bedrivs i sjön sträva efter en god balans mellan rovfisk och karpfisk. Selektivt fiske efter karpfisk och återutsättning av rovfisk är ett möjligt steg mot bättre siktdjup, minskade fosforhalter sommartid och minskad algblomning. Lillån Vid en sammanvägning av de parametrar som undersökts (vilket i Lillåns fall endast omfattar bottenfauna) bedöms Lillån ha hög ekologisk status trots en dominans av föroreningståliga arter. I kommunens vattenplan (daterad 2013-10-02) lämnas förslag till åtgärder för att bland annat möjliggöra säker klassning av ekologisk status. Förslaget omfattar undersökning av vattendragets biologiska värden (bottenfauna, fisk, kiselalger) och vattenkvalitet (totalfosforhalt), varav bottenfauna redovisas i föreliggande rapport. Dessutom föreslogs anläggning av funktionella kantzoner för minskat näringsläckage, ökad beskuggning, strukturell variation, minskad erosionsrisk och förbättrade förutsättningar för biologisk mångfald. Öppning av kulverteringen och återskapning av meandring i vattendragets nedre del för att skapa fria vandringsvägar samt ge ökad uppehållstid, minskat näringsläckage och förbättrade förutsättningar för biologisk mångfald. Vidare föreslogs en brytning av invallningen vid viltdammen i åns utlopp för att återskapa en våtmark som hävdas genom bete och/eller slåtter. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 48 av 63

Referenser Arvidsson, M. 2010. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2009 - Örnässjön, Lillsjön och Lejondalssjön. Naturvatten i Roslagen AB. Rapport 2010:9. Arvidsson, M. 2011. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2010 Lejondalssjön, Örnässjön och Lillsjön. Naturvatten i Roslagen AB. Rapport 2011:10. Arvidsson, M. 2012. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2011 Lejondalssjön, Örnässjön och Lillsjön. Naturvatten i Roslagen AB. Rapport 2012:8. Arvidsson, M. & A. Gustafsson. 2013. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2012 Lejondalssjön, Örnässjön och Lillsjön. Naturvatten i Roslagen AB. Rapport 2013:7. Arvidsson, M. & A. Gustafsson. 2014. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2013 Lejondalssjön, Örnässjön och Lillsjön. Naturvatten i Roslagen AB. Rapport 2014:7. Arvidsson, M. 2015. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2014 Lejondalssjön, Örnässjön och Lillsjön. Naturvatten i Roslagen AB. Rapport 2015:10. Carlsson, S-Å., 2006. Sjöprovtagning i Upplands-Bro kommun 2005. Rapport Vattenresurs 69 sidor. Gustafsson, A. 2009. Inventering av makrofyter 2008 - Örnässjön, Lillsjön och Lejondalssjön. Naturvatten i Roslagen AB. rapport 2009:14. Havs- och Vattenmyndigheten. 2013. Havs- och vattenmyndighetens författningssamling. Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. HVMFS 2013:19. Lindqvist, U. & A. Gustafsson. 2009. Sjöprovtagning i Upplands-Bro kommun 2008. Naturvatten i Roslagen AB. rapport 2009:15. Lindqvist. U. 2008. Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2007. Naturvatten i Roslagen AB. rapport 2008:12 Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 49 av 63

Länsstyrelsen i Stockholms län. Data från sjöprovtagningar i Upplands- Bro kommun under åren 1970-2006. Naturvatten i Roslagen AB. Rapport 2009:36. VISS: (LSTAB_REFERENS_ALLM_FÖRH_OCH_KLOROF_SMÅSJÖAR_13 1001) Vattenplan för Upplands-Bro kommun. Objektdatablad för Lejondalssjön (2013-10-02), Örnässjön (2013-10-02), och Lillsjön (2013-10-02). Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 50 av 63

Bilaga 1. Översiktskarta Karta över Lejondalssjön, Örnässjön och Lillsjön. Pilarna markerar platser för provtagning av vatten och växtplankton. Punkterna markerar bottenfaunalokaler. Prof 3 Lit 2 Lejondalssjön 2 Prof 2 Prof 1 Lit 1 Lejondalssjön 1 Örnässjön Lit Prof Lillsjön Lillån Lit Prof Sjöundersökning i Upplands-Bro kommun 2015 Sidan 51 av 63