8 Motion 1982/83:2218 Ola Ullsten m. fl. Tillrällig vinstskatt (p rop. 1982/83: 102) I proposition 1982/83: 1021ägger regeringen nu fram det konkreta förslaget om en tillfällig s. k. vinstskatt som aviserats tidigare. Innebörden är i princip att alla svenska aktiebolag- stora som små. framgångsrika eller problemtyngda - skall betala en särskild skatt om de lämnar utdelning till sina aktieägare för verksamhetsåret 1983. Eftersom den ärskilda skatten inte blir avdragsgill vid den normala vinstbeskattningen drar den dessutom med sig ökade betalningar av bolagsskatt. Vi har för vår del vid flera tillfällen- senast i partimotionen 1982/83:1644- slagit fast att folkpartiet avvisar tanken på en extra utdelning skatt av det slag socialdemokraterna kisserat. I stället har vi krävt att de lindringar i dubbelbeskattningen som tidigare funnits skall återinföras och att arbetet på att i princip helt eliminera dubbelbeskattningen av utdelade vinstmedel skall forceras. Den svenska ekonomin behöver spelregler som premierar ett önskvärt handlande- i detta fall aktiesparande och utdelningsgivande-och inte en straffbeskattning av detta. När regeringsförslaget tidigare aviserats har vi konstaterat att regeringen inte ens försökt ge någon förklaring till varför en extra skatt på aktieutdelning eller någon annan form av extra vinstskatt skulle ha positiva verkningar på samhällsekonomin. Dunkla antydningar har lämnats om att skatten skulle verka dämpande på tendenserna till löneglidning under året och således på det sättet hjälpa till att hålla företagens lönekostnader nere. Någon sammanhängande teori för hur denna mekanism skulle verka har emellertid inte presenterats, och vi har pekat på att ingen av de studier som har genomförts har kunnat visa något samband mellan löneglidning och företagens lönsamhet. Hur skatten då skulle kunna ha de av regeringen antydda verkningarna är en gåta. Inte heller nu, när skatteförslaget konkret läggs fram för riksdagens ställningstagande, försöker regeringen lämna någon förklaring till skattens påstådda verkningar. Vi noterar att man nu helt förbigår löneglidningen och i stället hävdar att skattens främsta syfte är att "skapa förut ättningar för en återhållsamhet i den pågående avtalsrörelsen". Det är emellertid svårt att tro att ens regeringen på allvar kan mena att parternas bud och förhandlingstaktik i den pågående avtalsrörelsen skulle ha påverkats av det nu aktuella skatteförslaget. Något annat argument för skatten ges inte. Inte heller gör regeringen något försök att ta upp och bemöta de argument mot skatten som kommit fram i debatten ända sedan tanken först luftades i oktober 1982. Vår slutsats från motionen 1644 står därför fast: förslaget om en tillfällig s. k.
Mot. 1982/83:2218 9 vinstskatt utgör ett steg på vägen mot införande av de kollektiva löntagarfonderna. Vi avvisar detta steg och står fast i vårt motstånd mot skatten. Vår principiella argumentation om behovet av att stimulera ett omfattande enskilt aktiesparande och om de negativa verkningarna av den nya utdelningsskatten i detta av eende har vi utvecklat i vår tidigare nämnda partimotion. Vi hänvisar till den och de för lag vi där framfört. Vi kan nu också konstatera att regeringens skatteförslag är en helt ny konstruktion med outredda och svåröverblickade verkningar. Vi finner den kritik som lagrådets ledamöter riktat mot den ofullständiga beredningen av ärendet välmotiverad. Förlitan på ett röstflertal i riksdagen får här som i flera andra fall under de senaste månaderna ersätta den sakliga genomlysning som kulle vara nödvändig och som är förutsedd i grundlagen. Eftersom vi anser att någon särskild skatt på aktiebolagen inte skall införas går vi inte in på någon närmare teknisk granskning av regeringsförslaget. Vi vill dock påtala det enligt vår mening ynnerligen olämpliga i att för ett provisorium som enligt uttalandena bara skall avse ett år välja en ny och oprövad konstruktion. Då om någonsin borde givetvis största möjliga enkelhet eftersträvas och en eventuell extra skatt ansluta till kända regler. Inte minst föredragandens resonemang om skattens egentliga karaktär- en inkomstskatt eller ej - och lagrådets kommentarer till detta visar vilka vanskligheter man ger sig in på genom att raskt skapa oprövade skattetyper. Vi konstaterar att regeringen anstränger sig att här sätta sig mellan två stolar. Å ena sidan kräver ju det bakgrundsresonemang som funnits att skatten framställs som just en pålaga som drar pengar från dc företag som har stor vinst, å andra sidan vill föredraganden nu ogärna medge att skatten kan komma att jämställas med inkomstskatten när det gäller tillämpningen av de internationella dubbelbeskattningsavtalen. Hela uppläggningen av den nya skatten och diskussionen av den i propositionen präglas av förhållandena i de stora, främst börsnoterade företagen som regelmässigt lämnar utdelning. Men det tora flertalet aktiebolag i Sverige är helt andra. Det rör sig om små och medelstora familjeföretag om många gånger har helt andra villkor och andra problem än storföretagen. Många av dem får liten om ens någon förbättring i sin konkurrenssituation genom devalveringen. men också de skall nu dras in i den tillfälliga vinstskattens garn om de lämnar utdelning till sina ägare. På den här punkten får skatten enligt vår mening rent perversa verkningar. För mindre än ett år sedan beslöt riksdagen på förslag av den dåvarande tvåpartiregeringen att införa en avdragsrätt för aktieutdelning i aktiebolag vars aktier icke är börsnoterade. Motivet var att just göra det ekonomiskt möjligt för dessa företag att lämna utdelning och att därigenom kunna attrahera riskkapital från utomstående ägargrupper. Den nya avdragsrätten, som införts med socialdemokraternas stöd i riksdagen. gäller fr. o. m. utdelning som lämnas innevarande år. Men innan företagen ännu hunnit lämna sin första utdelning efter de nya villkoren kommer nu besked att det
Mot. 1982/83:2218 10 blir extra skatt om de lämnar utdelning nästa år och att det finns en särskild skatteflyktsklausul som skall tillämpas om de ställer in utdelningen för att slippa den belastning som skatten skulle innebära. Om det år något som är till skada för näringslivets utveckling och som befordrar ett osunt skattetänkande så är det sådana tvära ryck fram och tillbaka i fråga om de skattemässiga villkoren för handlandet. Regeringens talesmän har då och då lämnat läpparnas bekännelse till behovet av fasta spelregler för företagen; här är nu ett beklagligt prov på hur innehållslös den bekännelsen är. Avslutningsvis vill vi med kraft vända oss mot förslaget att riksdagen skall besluta att den nya skattens avkastning skall tillföras allmänna pensionsfonden. Som lagrådets ledamöter påpekat är detta ett principiellt mycket viktigt beslut och det ges inga som helst underlag för detta i propositionen. Som kommentar till lagrådets kritik hänvisar departementschefen endast till att förslag om hur vinstskattemedlen skall förvaltas och användas kommer att tas upp i annat sammanhang. Riksdagen måste rimligtvis kräva att få dessa förslag innan den tar ställning till frågan om en ny specialdestinering av vissa skattemedel; specialdestinering är ju något som man eljest i princip avvisar i den svenska budgetpolitiken. Att allmänna pensionsfonden på grundval av en okommenterad mening i ett lagförslag som handlar om något helt annat skall tillföras medel som tagits ut på helt annan principiell grund än hittills framstår som ganska orimligt. Med hänvisning till det anförda hemställer vi att riksdagen beslutar att avslå förslaget till lag om tillfällig vinstskat t. Stockholm den 2 mars 1983 OLA ULLSTEN (fp) JÖRGEN ULLENHAG (fp) KARIN AHRLAND (fp) BJÖRN MOLIN (fp) KERSTIN EKMAN (fp) KARL ERIK ERIKSSO ROLF WIRTEN (fp) (fp)
mltomjifior.b Stockholm 1983 73827