PM 1 (43) Förslag till nationella föreskrifter om direkta leveranser av små mängder primärprodukter och visst slags kött m.m. Innehållsförteckning Gemensam bakgrund 1 Producenters leveranser av små mängder fiskeriprodukter 5 Producenters leveranser av små mängder honung och andra 10 primärprodukter från biodling Producenters leveranser av små mängder ägg 16 Producenters leveranser av små mängder kött av fjäderfä och hardjur 21 Leveranser av små mängder frilevande vilt och kött av vilt 25 Producenters leveranser av små mängder levande musslor 29 Producenters leveranser av små mängder av obehandlad mjölk, grädde 35 och råmjölk (kolostrum) Inledningsvis beskrivs här kortfattat en gemensam bakgrund till Livsmedelsverkets förslag till reglering gällande leveranser av små mängder primärprodukter och visst slags kött. Därefter redovisas den föreslagna regleringen i separata PM upprättade för varje produktslag. Bakgrund Den 1 januari 2006 började förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien och förordning (EG) nr 853/2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung att tillämpas. Reglerna i de båda förordningarna syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå på konsumentskyddet vad gäller livsmedelssäkerheten. Föreskrifterna innehåller främst krav på livsmedelsanläggningarnas struktur, drift, hygien, märkning, lagring och transport, och riktar sig till livsmedelsföretagare i hela livsmedelskedjan, från platsen för primärproduktion och vidare fram till det slutliga utsläppandet av livsmedel på marknaden. Förordningarna är dock inte tillämpliga på producenters leveranser av små mängder primärprodukter och visst slags kött samt jägares leveranser av små mängder vilt och kött av vilt som, utan mellanhänder, levereras direkt till konsumenter eller till lokala detaljhandelsanläggningar, t.ex. lokala butiker och restauranger, som i sin tur levererar direkt till konsumenter.
LIVSMEDELSVERKET PM 2 (43) Vad gäller små mängder egenproducerade primärprodukter, vilt och kött vilt, och kött av fjäderfä och hardjur som en producent eller jägare levererar direkt till konsumenter eller till lokala detaljhandelsanläggningar som i sin tur levererar direkt till konsumenter, har det bedömts som lämpligt att i stället skydda folkhälsan genom nationell lagstiftning. Som grund för detta har särskilt beaktats de nära förbindelserna som finns mellan producenter och konsumenter. En vetenskaplig riskbedömning kan i vissa fall inte ensam ge all den information på vilken ett riskhanteringsbeslut bör grundas, och det är därför befogat att andra omständigheter som är relevanta för frågan tas med i bedömningen, bland annat samhälleliga, ekonomiska, traditionella, etiska och miljömässiga faktorer samt kontrollmöjligheter. Härigenom lämnas utrymme för en viss flexibilitet vid bestämmandet av de hygienkrav som ska gälla för sådana leveranser, fastställandet av den mängd produkter som får levereras, samt det geografiska området inom vilket en mottagande detaljhandelsanläggning måste vara belägen. I december 2005 beslutade Livsmedelsverket att anta nationella föreskrifter om leveranser av små mängder Groddar Fisk Mjölk Musslor Snäckor ägg samt kött av fjäderfä och hardjur. Föreskrifterna återfinns i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:20) om livsmedelshygien. Den gällande regleringen omfattar inte samtliga typer av primärprodukter. Bestämmelserna utarbetades med hänsyn tagen till ett riskperspektiv. Med undantag för groddar, omfattar föreskrifterna enbart animaliska primärprodukter. Med undantag för kött av fjäderfä och hardjur innehåller föreskrifterna enbart bestämmelser om vilka hygienkrav som ska vara uppfyllda vid direkta leveranser av dessa produkter. Några gränser för vad som avses med små mängder primärprodukter, och någon definition av vad som avses med en lokal detaljhandelsanläggning finns inte.
LIVSMEDELSVERKET PM 3 (43) Eftersom leveranserna inte får ske med hjälp av mellanhänder bedömdes att den mängd som kan avsättas och avsättningsområdet skulle vara självreglerande. Sedan ovan nämnda föreskrifter trädde i kraft i januari 2006 har åtskilliga frågor ställts till Livsmedelsverket både från producenter och kontrollmyndigheter om vilka producenter som omfattas av föreskrifterna, och hur man ska tolka begreppen små mängder och en lokal detaljhandelsanläggning. Livsmedelsverket har därför sett ett behov av att göra nödvändiga ändringar och kompletteringar i de gällande föreskrifterna, och även införa helt nya föreskrifter gällande leveranser av honung, som idag är en helt oreglerad animalisk primärprodukt. Livsmedelsverket föreslår dessutom att föreskrifterna i 42 43 LIVSFS 2005:20 om leveranser av små mängder snäckor ska upphävas. Efterforskningar som Livsmedelsverket gjort ger vid handen att det för närvarande inte tycks finnas något livsmedelsföretag i landet som bedriver primärproduktion av snäckor. I det fall behov av föreskrifter skulle komma att uppstå i framtiden, kommer Livsmedelsverket att, efter en riskvärdering, utarbeta hygienföreskrifter med villkor särskilt anpassade för detta produktslag. Livsmedelsverket föreslår dessutom en redaktionell ändring i nuvarande 20 (LIVSFS 2005:20) samt vissa ändringar i förtydligande syfte i 25, 26, 27, 34 och 37 a. De föreslagna föreskrifterna om leveranser av små mängder primärprodukter och visst slags kött syftar till att skapa tydliga regler som underlättar tillämpningen för både företagare och myndigheter. Hygienreglerna i förordning (EG) nr 852/2004 och förordning (EG) nr 853/2004 gäller endast för livsmedelsföretagare. Det är alltså producenter som är registrerade som livsmedelsföretagare som omfattas av undantagen vad gäller leveranser av små mängder primärprodukter och visst slags kött. Om en producent som inte är livsmedelsföretagare sätter sina produkter på marknaden, det vill säga säljer eller ger bort produkter till personer utanför det egna privata hushållet, omfattas denne av det allmänna kravet i artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002, i vilken det stadgas att livsmedel inte ska släppas ut på marknaden om de inte är säkra. Livsmedel
LIVSMEDELSVERKET PM 4 (43) är inte säkra om de är skadliga för hälsan, eller om de är otjänliga som människoföda. Livsmedelsverkets förslag till föreskrifter om leverans av små mängder primärprodukter och visst slags kött gäller med undantag för jägare, producenter som är livsmedelsföretagare. I arbetet med framtagandet av förslagen till föreskrifter har Livsmedelsverket bedömt egenskaperna hos och hygienriskerna med de olika primärprodukterna och det ifrågavarande köttet. Denna kunskap har sedan lagts till grund för bedömningen av vilka grundläggande hygienkrav som ska gälla för respektive produktslag, för mängdbegränsningen, samt för fastställandet av den geografiska gränsen för leverans till detaljhandelsanläggningar. Hänsyn har också tagits till marknadsförhållandena, utvecklingen av småskalig livsmedelsproduktion, tradition, kontrollmöjligheter och andra relevanta faktorer. Livsmedelsverket har i förekommande fall studerat hur andra EUländer reglerat leveranser av små mängder primärprodukter och kött i sin nationella lagstiftning. Det har konstaterats att frågan har reglerats på ett mycket varierande sätt. Vissa länder har infört omfattande och detaljerade hygienkrav, krav på särskild registrering av verksamheterna, samt tydliga avgränsningar för vad som utgör små mängder och vad gäller begreppet lokal detaljhandelsanläggning. Andra länder har valt att reglera sakområdet mera generellt. Kontaktpersoner vid Livsmedelsverket Katarina Bäcklund Stålenheim, statsinspektör tel 018-17 53 84 Mats Lindblad, smittskyddssamordnare tel 018-17 53 39 Viveka Larsson, ämneskoordinator tel 018-17 55 88 Freddie Tistén, jurist tel 018-17 56 37 -----------
LIVSMEDELSVERKET PM 5 (43) Producenters leveranser av små mängder fiskeriprodukter Bakgrund Gällande föreskrifter om producenters direkta leveranser av små mängder fiskeriprodukter till konsumenter, eller till lokala detaljhandelsanläggningar som i sin tur levererar produkterna direkt till konsumenter, finns i 35 Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:20) om livsmedelshygien. I denna enda paragraf stadgas endast att producenter måste uppfylla de allmänna hygienkraven för primärproduktion som finns föreskrivna i bilaga I till förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien. Livsmedelsverkets remitterade förslag till föreskrifter innebär att gällande föreskrifter nu kompletteras med särskilda krav på en organoleptisk undersökning med syftet att klarlägga om kriterierna på färskhet är uppfyllda, och krav på en okulärbesiktning i syfte att upptäcka eventuella synliga parasiter innan fiskeriprodukterna släpps ut på marknaden. Genom de föreslagna föreskrifterna fastställs dessutom vad som avses med små mängder fiskeriprodukter, och inom vilket geografiskt område en mottagande detaljhandelsanläggning måste ligga för att leverans dit ska få ske. Verksamheter som omfattas Föreskrifterna berör producenter som är livsmedelsföretagare. Primärproduktion definieras som odling, fiske och uppsamling av levande fiskeriprodukter i syfte att släppa ut dem på marknaden, innefattande vissa verksamheter som bedrivs ombord på fiskefartyg, såsom avlivning, avblodning, huvudskärning, rensning, borttagande av fenor, kylning och förpackning. Vid en fiskodling innefattas avblodning i begreppet. Transport av fiskeriprodukter från produktionsplatsen fram till den första mottagande anläggningen hör också till primärproduktionen.
LIVSMEDELSVERKET PM 6 (43) Små mängder De föreslagna gränserna för små mängder fiskeriprodukter är grundade på riskbedömningar, produktionsförhållandena, hur den svenska marknaden ser ut vad gäller antalet producenter och vilka produktionskanaler som finns. Vid avvägningen av vad som bör vara en lämplig mängdgräns har synpunkter inhämtats från branschorganisationer. En jämförelse har också gjorts med nationell lagstiftning i andra medlemsländer. Fisk är ett livsmedel som förknippas med relativt få faror. De allvarligaste farorna är parasiter, histamin och läkemedelsrester. Även kräftdjur förknippas med få faror. Vid ett par tillfällen under senare år har man dock konstaterat halter av toxiner (DST och PST) i krabbor och vissa räkor, varför kräftdjur antas kunna fungera som vektor för marina biotoxiner. Kräftdjur saluförs ofta levande, viket därför motiverar en lägre mängdgräns än för övriga fiskeriprodukter. Fisket av kräftdjur och vissa fiskarter är mängdberoende, varför förslaget omfattar dels en mängdgräns på veckobasis, dels en på årsbasis. Geografisk avgränsning Leveranser föreslås få ske till detaljhandelsanläggningar som ligger i det län inom vilket primärproduktionsområdet är beläget, eller i ett därtill angränsande län, eller till en detaljhandelsanläggning som ligger i det län där fiskefartyget är registrerat eller i ett därtill angränsande län. Genom denna avgränsning undviks långa transportsträckor som kan medföra risker för att produkterna försämras, eller till och med för att de kan bli olämpliga att förtära
LIVSMEDELSVERKET PM 7 (43) Konsekvensutredning enligt förordning (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning 1. Beskrivning av problemet, och vad vill man uppnå? I förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien och förordning (EG) nr 853/2004 om särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung undantas direkta leveranser av små mängder primärprodukter till konsumenter och till lokala detaljhandelsanläggningar från hygienkraven i förordningarna. Istället ska medlemsstaterna fastställa nationella regler som ska gälla sådana verksamheter. Livsmedelsverkets förslag till föreskrifter fastställer de minimikrav som bedöms som nödvändiga för att kunna garantera att endast säkra livsmedel sätts på marknaden. 2. Finns det alternativa lösningar, och vad blir effekten av att föreskrifterna inte kommer till stånd? Alternativa lösningar till reglering finns inte. Det åligger Sverige som medlemsland i EU att fastställa föreskrifter som reglerar de ifrågavarande verksamheterna. Vad gäller själva regleringen, kan det dock sägas att medlemsstaterna har lämnats ett visst utrymme att nationellt få bestämma de närmare villkoren för leveranserna. Anpassningar ska kunna ske till en medlemsstats egna förutsättningar och de faktiska förutsättningarna i landet. Sådana anpassningar får dock inte inverka menligt på livsmedelssäkerheten. Livsmedelsverket har vid bestämmandet av kraven gjort en avvägning utifrån ett risk- och konkurrensperspektiv, och efter inhämtande av branschens synpunkter, och efter jämförelse med nationell lagstiftning i andra medlemsstater bestämt vilka hygienkrav som ska gälla, en gräns för små mängder och det geografiska avsättningsområdet. Större mängder har bedömts kunna äventyra livsmedelssäkerheten. Mindre mängder skulle innebära en omotiverad begränsning av företagens möjligheter att leverera. Förslaget till geografisk avgränsning är grundat på
LIVSMEDELSVERKET PM 8 (43) möjliga risker och på dagens faktiska förhållanden på marknaden. En mindre tydlig reglering skulle kunna innebära ett oönskat utrymme för olika tolkningar av bestämmelserna i olika delar av landet. En tydlighet har efterlysts av både företag och kontroll-myndigheter. 3. Vilka berörs av regleringen? Det är livsmedelsföretag som bedriver havsfiske eller sötvattensfiske samt fiskodlare som berörs av regleringen. Enligt Havs- och vattenmyndigheten finns det ungefär 1600 fiskare som yrkesmässigt får fiska i havet. Insjöfisket är av mer småskalig karaktär. För yrkesmässigt fiske i allmänt vatten i de fem stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön krävs yrkesfiskelicens. Yrkesfiskelicens ges av respektive länsstyrelse. Tillstånd för fiskodling ges också av länsstyrelsen. 2010 fanns total 88 matfiskodlingar och 30 matkräftodlingar i landet. I Sverige finns det uppskattningsvis 1 miljon fritidsfiskare. Fritidsfiske är allt fiske som inte sker med stöd av fiskelicens, eller med stöd av att man äger eller arrenderar fiskerätt, s.k. enskild rätt, med syftet att sälja fångsten. Sedan maj 2011 är det förbjudet för fritidsfiskare att sälja sin fångst från havet utan yrkesfiskelicens eller fartygstillstånd. Detta förbud gäller inte fisk från sjöar och vattendrag. Fritidsfiskare som bedriver sötvattenfiske och säljer mer än 50 kg fiskeriprodukter/dag är dock skyldiga att redovisa detta för Havs- och vattenmyndigheten. Livsmedelsverket kan inte bedöma hur många av Sveriges fritidsfiskare som är livsmedelsföretagare. Samtliga livsmedelsföretag som levererar små mängder fiskeriprodukter direkt till konsumenter eller till lokala detaljhandelsanläggningar, t.ex. butiker och restauranger, som levererar direkt till konsumenter berörs av regleringen. 4. Kostnadsmässiga och andra konsekvenser Med den nya regleringen kommer det att bli tydligare för företagen vad som gäller ifrågavarande leveranser jämfört med dagens situation, där hanteringen i praktiken redan sker på samma sätt, men där den inte är styrd av föreskrifter. Det
LIVSMEDELSVERKET PM 9 (43) kommer att bli tydligt att t.ex. bryggförsäljning och försäljning direkt från båten är tillåten. Det nya kravet på kontroll av produkternas färskhet torde innebära en mycket begränsad kostnadsmässig börda för företagen, särskilt som sådan kontroll oftast redan görs idag. Några administrativa kostnader kommer inte att uppstå till följd av den föreslagna regleringen. Förslagen bedöms påverka konkurrensförhållandena endast i ringa omfattning. Föreskrifterna ger samtliga företag möjligheten att under samma förutsättningar leverera samma mängd produkter. 5. Stämmer regleringen överens med eller går den utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till den Europeiska unionen? Svaret framgår till stor del av vad som redovisas ovan under punkten 2. 6. Behöver särskilda hänsyn tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och finns behov av speciella informationsinsatser? Förslagen innebär inga nyheter av sådant slag att de kräver några nämnvärda omställningar i verksamheten hos företagen. Företagen kommer att i god tid få information om de kommande föreskrifterna genom sedvanlig remiss och via Livsmedelsverkets webbplats.
LIVSMEDELSVERKET PM 10 (43) Producenters leveranser av små mängder honung och andra primärprodukter från biodling Bakgrund Idag saknas det helt nationella föreskrifter som reglerar producenters direkta leveranser av små mängder honung och andra primärprodukter från biodling till konsumenter och till lokala detaljhandelsanläggningar. Livsmedelsverket fastställde i november 2009 en vägledning som syftar till att ge råd och stöd till de myndigheter som planerar och genomför kontroller av verksamheter som hanterar honung, och som levererar små mängder primärprodukter från biodlingen. Avsikten med vägledningen är bl.a. att skapa en likvärdig tillämpning i kontrolledet. Vägledningen kan även fungera som stöd och ledning för primärproducenterna i deras verksamhet. Vägledningar är inte rättsligt bindande för en kontrollmyndighet, utan ska läsas som Livsmedelsverkets exemplifieringar och rekommendationer med fokus lagd på ett specificerat sakområde. Därför väljer Livsmedelsverket nu att föreslå en reglering genom föreskrifter som ska gälla leveranser av små mängder honung och andra primärprodukter från biodlingar. Föreskrifterna innehåller vissa grundläggande hygienkrav, en fastlagd gräns för den maximala mängden produkter som får levereras från primärproduktanläggningen, en geografisk avgränsning för leveranser samt krav på viss dokumentation. Verksamheter som omfattas Föreskrifterna kommer att beröra producenter som är livsmedelsföretagare. All biodlingsverksamhet betraktas som primärproduktion. Till detta räknas insamling av honung, slungning och inslagning och/eller emballering som sker vid odlarens anläggning. Hygienkrav För att upprätthålla livsmedelssäkerheten under hantering, transport och leverans av produkterna till konsumenter eller till en lokal mottagande detaljhandelsanläggning föreslås det att de
LIVSMEDELSVERKET PM 11 (43) allmänna hygienkraven för primärproduktion i bilaga I till förordning (EG) nr 852/2004 ska gälla. Små mängder Den föreslagna högsta gränsen för små mängder primärprodukter är satt till 1000 kilo per år, vilket beräknas motsvara en genomsnittlig årsproduktion från cirka 35 bikupor. Denna mängdgräns är densamma som redan finns angiven i Livsmedelsverkets ovan nämnda vägledning. Gränsen har bestämts efter riskbedömningar, och med hänsyn tagen till svenska produktionsförhållanden, antalet producenter och de distributionskanaler som finns. Vid fastställandet av vad som kan utgöra en lämplig gräns har även synpunkter inhämtats från branschorganisationer, och en jämförelse har gjorts med motsvarande nationell lagstiftning i andra medlemsländer. Vid värderingen av riskerna i förhållande till produktionsvolym och till branschens storlek har det bedömts att en bransch med stor produktionsvolym utgör en större risk för folkhälsan än en liten bransch. På samma sätt har det bedöms att en verksamhet med stor produktionsvolym utgör en större risk än en verksamhet med liten produktionsvolym. De signifikanta farorna som identifierats är bly från processutrustning, läkemedelsrester efter bekämpning av bisjukdomar samt bakterien Clostridium botulinum. Risken för förekomst av dessa faror i honung har bedömts som små. Botulism är ovanligt i Sverige, men för att undvika spädbarnsbotulism rekommenderar Livsmedelsverket att honung inte ges till barn under ett år. Geografisk avgränsning Leveranser föreslås få ske till detaljhandelsanläggningar som ligger i det län där primärproduktanläggningen är belägen, eller i ett län som gränsar till detta län. Också detta förslag till geografisk avgränsning har sin motsvarighet i vad som redan anges i Livsmedelsverkets ovan nämnda vägledning. Vid fastställandet av denna avgränsning har beaktats att försäljning av honung oftast sker direkt till konsumenter hemma hos primärproducenten eller på en lokal marknad, eller till en lokal detaljhandel i producentens närområde.
LIVSMEDELSVERKET PM 12 (43) Dokumentation Förslaget innehåller bestämmelser om skyldighet för producenten att dokumentera vissa uppgifter i verksamheten. Uppgift om antalet skördade kupor, mängden honung som har skördats och hur mycket produkter som har levererats från anläggningen underlättar både för producenten och kontrollmyndigheterna att göra en rimlighetsbedömning, och att avgöra om ett livsmedelsföretag omfattas av den särskilda regleringen om leveranser av små mängder eller inte. Dokumentationen skapar tydliga förutsättningar för likvärdiga bedömningar samtidigt som kontrollen kan riskbaseras, och fokus kan läggas där kontrollen gör störst nytta. Konsekvensutredning enligt förordning (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning 1. Beskrivning av problemet, och vad vill man uppnå I förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien och förordning (EG) nr 853/2004 om särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung undantas direkta leveranser av små mängder primärprodukter till konsumenter och till lokala detaljhandelsanläggningar från hygienkraven i förordningarna. I stället ska medlemsstaterna fastställa nationella regler för sådana verksamheter. Hittills har Livsmedelsverkets vägledning Honung och producenters leveranser av små mängder honung (som fastställdes 2009) tjänat som ledning för kontrollmyndigheterna inför planeringen och vid utförandet av den operativa kontrollen av honungsproducenter. Även producenterna kan sägas ha nytta av vägledningen i sin verksamhet. Vägledningar av det här slaget har emellertid ingen rättslig status. Livsmedelsverkets förslag till föreskrifter fastställer de minimikrav som bedöms som nödvändiga för att kunna garantera att endast säkra livsmedel sätts på marknaden. 2. Finns det alternativa lösningar, och vad blir effekten av att föreskrifterna inte kommer till stånd?
LIVSMEDELSVERKET PM 13 (43) Alternativa lösningar till reglering finns inte. Det åligger Sverige som medlemsland i EU att fastställa föreskrifter som reglerar de ifrågavarande verksamheterna. Vad gäller själva regleringen kan det dock sägas att medlemsstaterna har lämnats ett visst utrymme att nationellt få bestämma de närmare villkoren för leveranser av det ifrågavarande slaget. Anpassningar ska kunna ske till en medlemsstats egna förutsättningar och de faktiska förhållandena i landet. Sådana anpassningar får dock inte inverka menligt på livsmedelssäkerheten. Livsmedelsverket har vid bestämmandet av kraven gjort en avvägning utifrån ett risk- och konkurrensperspektiv. Branschens synpunkter har inhämtats, och en jämförelse har också gjorts med andra medlemsstaters nationella lagstiftning på området. 3. Vilka berörs av regleringen? Det är producenter som är livsmedelsföretagare som kommer att beröras av regleringen. Det finns inget centralt uppdaterat register över Sveriges biodlare och därmed saknas säkra uppgifter om hur många biodlare som finns. De flesta biodlare har få bisamhällen och är inte heller livsmedelsföretagare. Enligt uppgifter från Landsbygdsdepartementet i april 2013 uppskattas det totala antalet biodlare till ca 12 000 stycken 1. Biodlingen i Sverige består av många småskaliga biodlare som inte omsätter sin honung på den öppna marknaden. Det är därmed svårt att mäta Sveriges totala honungsproduktion och hur många som berörs av regleringen. Enligt Jordbruksstatistisk årsbok 2012 har den svenska honungsproduktionen varierat mellan 2500 och 3500 ton per år under de senaste 10 åren. Den totala svenska honungsproduktionen bedöms vara mellan ca 3 000 till 4 000 ton per år. Variationen beror bland annat på väderlek och produktionsplats. Den uppskattade medelskörden per bisamhälle och år är 30-50 kg honung. Det finns ingen central registrering av antalet bisamhällen per biodlare men enligt uppgifter från branschorganisationerna fanns det i april 2013 cirka 150 odlare med fler än 150 samhällen.
LIVSMEDELSVERKET PM 14 (43) Enligt en rapport om Biodlingsnäringens förutsättningar 1 hade majoriteten av biodlarna har 1-10 samhällen men antalet biodlare med 20-60 samhällen ökade stadigt. Enligt samma rapport uppskattas att ca 60% av honungen levereras direkt till konsumenter eller till detaljhandel som i sin tur levererar produkterna direkt till konsumenter. 4. Kostnadsmässiga och andra konsekvenser Med den nya regleringen kommer det att bli tydligare för företagen vad som är små mängder och vad som utgör den geografiska begränsningen för avsättning av produkterna. Avgränsningarna är desamma som kommer till uttryck i Livsmedelsverkets gällande vägledning. Försäljning till konsumenter och detaljhandeln sker oftast i producentens närområde. Regleringen kommer därför som Livsmedelsverket bedömer det inte att leda till något förändrat distributionsmönster. Därmed torde några kostnadsmässiga eller andra konsekvenser inte att uppstå till följd av denna reglering. I förslaget till föreskrifter stadgas en skyldighet för producenterna att iaktta de allmänna hygienkraven i bilaga I till hygienförordning (EG) nr 852/2004. Biodlingsbranschen har tagit fram egna nationella riktlinjer med rekommendationer om hur livsmedelsföretagen kan uppfylla hygienkraven i livsmedelslagstiftningen. Dessa riktlinjer har bedömts av Livsmedelsverket, och finns bl.a. tillgängliga på verkets hemsida. Många av företagen kan därför antas redan följa bestämmelserna i bilaga I till förordningen, varför den kommande regleringen inte bör medföra någon ökad administrativ- eller annan praktisk börda för producenterna. Uppgifter om den totala mängden producerad honung och om mängden produkter som har levererats ut från primärproduktanläggningen ingår ofta i företagens produktionsstatistik. Det nu föreslagna kravet på att sådana uppgifter ska dokumenteras bedöms därför inte medföra någon nämnvärd ökad administrativ börda för producenterna. 1 Jordbruksverkets rapport 2001:2 Biodlingens förutsättningar
LIVSMEDELSVERKET PM 15 (43) 5. Stämmer regleringen överens med eller går den utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till den Europeiska unionen? Svaret framgår till stor del av vad som redovisas ovan under punkten 2. 6. Behöver särskilda hänsyn tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och finns behov av speciella informationsinsatser? Förslagen innebär inga nyheter av sådant slag att de kräver några nämnvärda omställningar i verksamheterna. Företagen kommer i god tid att få information om den föreslagna regleringen genom sedvanlig remiss. Dessutom planerar Livsmedelsverket en särskild riktad informationsinsats före det att föreskrifterna träder i kraft.
LIVSMEDELSVERKET PM 16 (43) Primärproducenters leveranser av små mängder ägg Bakgrund Gällande föreskrifter om producenters direkta leveranser av små mängder ägg till konsumenter eller lokala detaljhandelsanläggningar finns i 38-39 Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:20) om livsmedelshygien. I 38 föreskrivs att producenterna ska uppfylla de allmänna hygienkraven för primärproduktion i bilaga I till förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien. I 39 föreskrivs skyldighet för producenten att vid försäljning av hönsägg informera konsumenter om bäst föredagen. Hönsägg omfattas av särskilda handelsnormer som återfinns i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter. I förordningen stadgas en rätt för medlemsstaterna att medge undantag från kraven i förordningen för producenter som säljer ägg direkt till slutkonsumenten på produktionsplatsen, på en lokal offentlig marknad eller genom försäljning från dörr till dörr inom produktionsregionen. Medlemsstaterna får fastställa definitioner för vad som är en lokal offentlig marknad och vad som utgör produktionsregionen. Möjligheten att medge undantag gäller inte försäljning av hönsägg till detaljhandelsanläggningar. Sammanfattningsvis kan sägas att de gällande föreskrifterna är otydliga, och att de i stort sett endast gäller hönsägg. Föreskrifterna behöver därför kompletteras så att det tydligt framgår vad som gäller för hönsägg och vad som gäller för konsumtionsägg från övriga fjäderfän. Vidare har Livsmedelsverket funnit behov av att utöka hygienkraven, att fastställa en övre gräns för hur många ägg som en producent får leverera årligen, samt att avgränsa det geografiska område inom vilket ägg får levereras. Verksamheter som omfattas Föreskrifterna berör producenter som är livsmedelsföretagare.
LIVSMEDELSVERKET PM 17 (43) Hygienkrav Det föreslås att gällande hygienkrav kompletteras med krav på lagring och hantering av ägg. Dessa utökade krav kan antas bidra till en ökad livsmedelssäkerhet vid hantering, transport och leverans av äggen från produktionsplatsen till konsumenterna eller till de lokala detaljhandelsanläggningarna. Den föreslagna ändringen innebär att nationell reglering nu även införs för direkta leveranser av ägg från andra fjäderfän än hönsägg till lokala detaljhandelsanläggningar. Sådan reglering saknas helt idag. Små mängder Livsmedelsverket föreslår att ägg från sammanlagt 350 värphöns eller andra fjäderfän årligen ska utgöra den översta gränsen för vad som ska räknas som små mängder ägg. Den föreslagna mängdgränsen baseras på riskbedömningar. Dessutom har beaktats hur produktionsförhållandena och den svenska marknaden ser ut i fråga om antalet producenter, och vilka distributionskanaler som finns. Branschens synpunkter har inhämtats. En jämförelse har gjorts med lagstiftningen som finns i andra medlemsländer samt med annan lagstiftning som berör produktion av konsumtionsägg, bl.a. Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2003:20) om registrering av värphönsanläggningar, och Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2007:19) om obligatorisk salmonellakontroll av fjäderfä. Geografisk avgränsning Som nämns ovan under det inledande avsnittet Bakgrund får, med iakttagande av vissa villkor, undantag från rådets förordning (EG) nr 1234/2007 medges för viss slags försäljning av värphönsägg direkt till konsumenter. Genom Livsmedelsverkets förslag fastställs nu en geografisk gräns för begreppen lokal offentlig marknad och produktionsregionen. Någon geografisk gräns för leveranser av ägg från andra slags fjäderfän än värphöns finns inte reglerad i EU-lagstiftningen. Leveranser av små mängder ägg från andra fjäderfän än värphöns föreslås få ske till en detaljhandelsanläggning som ligger i det län där producentens anläggning är belägen, eller i ett län som gränsar
LIVSMEDELSVERKET PM 18 (43) till detta län. Vid bestämmandet av denna geografiska avgränsning har beaktats att ägg oftast överlåts inom producentens närområde. Eftersom producenten själv måste ombesörja transporter och leverans av äggen, finns det en naturlig begränsning av möjligheterna att leverera produkterna över ett större geografiskt avstånd. Bäst före-datum I gällande 39 föreskrivs en skyldighet för producenten att lämna en uppgift om bäst före-dagen till konsumenten i samband med överlåtelsen av värphönsägg. Livsmedelsverket föreslår att denna skyldighet ska utökas till att gälla även ägg från andra slags fjäderfän. Skälet är att konsumenter bör få samma information oavsett vilka slags ägg det är fråga om. Behovet av denna information har inte identifierats tidigare, eftersom försäljningen av andra ägg än från värphöns skett i en mycket begränsad omfattning. Dokumentation Livsmedelsverket föreslår att producenterna ska vara skyldiga att upprätta viss dokumentation över verksamheten. De i dokumentationen ingående uppgifterna kommer att underlätta både för producenten och kontrollmyndigheten att göra en rimlighetsbedömning, och att avgöra om ett livsmedelsföretag omfattas av den särskilda regleringen av leveranser av små mängder eller inte. Dokumentationen skapar tydliga förutsättningar för likvärdiga bedömningar, samtidigt som kontrollen kan riskbaseras och fokus läggas där kontrollen gör störst nytta. Konsekvensanalys enligt förordning (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning 1. Beskrivning av problemet, och vad vill man uppnå I förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien och förordning (EG) nr 853/2004 om särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung undantas direkta leveranser av
LIVSMEDELSVERKET PM 19 (43) små mängder primärprodukter till konsumenter och till lokala detaljhandelsanläggningar från hygienkraven i förordningarna. Istället ska medlemsstaterna fastställa nationella regler som ska gälla sådana verksamheter. Livsmedelsverkets förslag till föreskrifter fastställer de minimikrav som bedöms som nödvändiga för att kunna garantera att endast säkra livsmedel sätts på marknaden. 2. Finns det alternativa lösningar, och vad blir effekten av att föreskrifterna inte kommer till stånd? Alternativa lösningar till reglering finns inte. Det åligger Sverige som medlemsland i EU att fastställa föreskrifter som reglerar de ifrågavarande verksamheterna. Vad gäller själva regleringen kan det dock sägas att medlemsstaterna har lämnats ett visst utrymme att nationellt bestämma de närmare villkoren för leveranser av det ifrågavarande slaget. Anpassningar ska kunna ske till en medlemsstats egna förutsättningar och de faktiska förhållandena i landet. Sådana anpassningar får dock inte inverka menligt på livsmedelssäkerheten. Livsmedelsverket har vid bestämmandet av kraven gjort en avvägning utifrån ett risk- och konkurrensperspektiv. Branschens synpunkter har inhämtats, och en jämförelse med nationell lagstiftning i andra medlemsstater har gjorts. 3. Vilka berörs av regleringen? Regleringen berör producenter som är livsmedelsföretagare. 4. Kostnadsmässiga och andra konsekvenser Med den nya regleringen kommer de olika kraven på hönsägg och ägg från övriga fjäderfän att bli tydliga. De kompletterande hygienkraven vad gäller lagring, transport och leverans bedöms inte medföra någon nämnvärd utökad börda för producenterna. Krav på dokumentation finns redan i handelsnormerna för hönsägg. Syftet med bestämmelserna är bl.a. att äggen ska kunna spåras tillbaka till ursprungsanläggningen. Livsmedelsverkets förslag innebär därför ingen ökad administrativ börda för de
LIVSMEDELSVERKET PM 20 (43) företag som hanterar hönsägg. Dokumentationskravet kan däremot innebära en viss ökad administrativ börda för de företag som inte omfattas av handelsnormerna, och för övriga anläggningar som håller fjäderfän (andra än värphöns) för äggproduktion. En motsvarande produktionsdokumentation finns dock ofta ändå på många av anläggningarna. 5. Stämmer regleringen överens med eller går den utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till den Europeiska unionen? Svaret framgår till stor del av vad som redovisas ovan under punkten 2. 6. Behöver särskilda hänsyn tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och finns det behov av speciella informationsinsatser? Förslagen innebär inga nyheter av sådant slag att de kräver några nämnvärda omställningar i verksamheterna. Företagen kommer i god tid att få information om den föreslagna regleringen genom en sedvanlig remiss. Dessutom planerar Livsmedelsverket en särskild riktad informationsinsats före det att föreskrifterna träder i kraft.
LIVSMEDELSVERKET PM 21 (43) Producenters leveranser av små mängder kött av fjäderfä och hardjur Bakgrund Gällande föreskrifter om producenters leveranser av små mängder kött av fjäderfä och hardjur finns i 24 Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:20) om livsmedelshygien. Av denna paragraf framgår det att en producent årligen får leverera kött från sammanlagt högst 10000 gårdsslaktade fjäderfän och hardjur till konsumenter och till lokala detaljhandelsanläggningar utan att behöva tillämpa vad som föreskrivs i förordning (EG) nr 853/2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung. Föreskriften har varit i kraft sedan den 1 januari 2006. Enskilda uppfödare av fjäderfän och hardjur har därefter vid kontakter med Livsmedelsverket framfört att man är nöjd med den satta mängdgränsen på högst 10000 djur per år. Däremot har synpunkter framförts på hur begreppet lokala detaljhandelsanläggningar ska tolkas, och att det borde vara tillåtet att avsätta kött inom hela landet. Mängdgränsen på 10000 fjäderfän och hardjur har i praktiken funnits sedan mitten av 1990-talet. Gränsen för små mängder kött är högt satt i förhållande till hälsoriskerna för konsumenterna. Mot detta kan ställas att den totala mängden producerat kött i dessa verksamheter är mycket liten i förhållande till den totala produktionen av framför allt fjäderfäkött. Det finns också riskreducerande faktorer som har vägts in i sammanhanget och lagts till grund för bedömningarna. Nämnas ska Jordbruksverkets föreskrifter om salmonellaprovtagning i det fall de årliga leveranserna av fjäderfä överstiger 500 individer, och det faktum att förekomsten av salmonella är låg i primärproduktionen. Livsmedelsverket har sedan lång tid tillbaka genom råd anvisat konsumenter hur fjäderfäkött ska hanteras och tillagas för att minimera de risker som finns. Mot denna bakgrund anser Livsmedelverket att den befintliga mängdgränsen på 10000 djur bör behållas oförändrad.
LIVSMEDELSVERKET PM 22 (43) Det framgår inte av de gällande föreskrifterna vad som avses med lokala detaljhandelsanläggningar. I dag finns en praxis som medger att producenterna kan leverera kött av sammanlagt 10000 fjäderfän eller hardjur till detaljhandelsanläggningar i hela landet. Denna praxis har grundats främst på konkurrensneutralitetsskäl. I normalfallet torde leveranserna ske inom närområdet kring produktionsplatsen. Om leveranser ska ske över större avstånd kräver detta att producenten själv måste arrangera transporten, eftersom leveranser inte får ske via grossister eller på annat liknande sätt via detaljhandelsledet. Det finns således en naturlig begränsning av producentens möjlighet att leverera produkter över större geografiska avstånd. Detta förhållande bör dock inte tas till intäkt för att nu införa begränsningar i avsättningsmöjligheterna. Det kan antas att många av de små producenterna har en ekologisk inriktning på sina verksamheter. Det är känt att ett antal av producenterna lanserar produkterna som exklusiva livsmedel, och levererar dem till saluhallar och liknande inrättningar i storstäderna. Införandet av en geografisk gräns för avsättningen skulle försämra de ekonomiska villkoren för dessa producenter. Livsmedelsverkets föreskriftsförslag innebär att ordet lokala i lokala detaljhandelsanläggningar tas bort i gällande 24. Detta för att klargöra att kött från fjäderfän och hardjur får levereras till detaljhandelsföretag i hela landet. Konsekvensutredning enligt förordning (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning 1. Beskrivning av problemet, och vad man vill uppnå I förordning (EG) nr 853/2004 om särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung undantas direkta leveranser av små mängder kött av fjäderfä och hardjur till konsumenter och till lokala detaljhandelsanläggningar från hygienreglerna. Istället ska medlemsstaterna fastställa nationella regler som ska gälla sådana verksamheter. Livsmedelsverkets förslag till reglering innebär att den praxis som hittills gällt tolkningen av begreppet lokal detaljhandelsanläggning kommer att regleras i en föreskrift.
LIVSMEDELSVERKET PM 23 (43) 2. Finns det alternativa lösningar, och vad blir effekterna av att föreskrifterna inte kommer till stånd? Alternativet att inte ändra i gällande föreskrifter skulle vara olämpligt. Lydelsen lokala detaljhandelsanläggningar och gällande praxis att avsättning av kött kan få ske i hela landet har skapat osäkerhet i den praktiska tillämpningen av lagstiftningen. Genom förslaget kommer det att stå klart för såväl producenterna som för kontrollmyndigheten vad som gäller. 3. Vilka berörs av regleringen? Föreskrifterna kommer att beröra producenter av fjäderfä- och hardjurskött. 4. Kostnadsmässiga och andra konsekvenser Den föreslagna ändringen bedöms inte alls påverka de berörda producenterna kostnadsmässigt. Den positiva konsekvensen blir att det klart kommer till uttryck i lagstiftningen att producenterna kan avsätta sina produkter utan några geografiska begränsningar. 5. Stämmer regleringen överens med eller går den utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till den Europeiska unionen? Enligt artikel 1 3. d i förordning (EG) nr 853/2004 ska reglerna i förordningen inte tillämpas på producenters leveranser av små mängder kött av fjäderfä och hardjur till konsumenter eller lokala detaljhandelsanläggningar. För sådana verksamheter ska i stället medlemsstaterna fastställa nationella regler som ska garantera att målen i förordningen (säkra livsmedel) uppnås. Livsmedelsverkets förslag är ett led i uppfyllandet av Sveriges skyldighet att införa nationell reglering så som det stadgas i förordningen.
LIVSMEDELSVERKET PM 24 (43) 6. Behöver särskilda hänsyn tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och finns behov av särskilda informationsinsatser? Producenterna kommer inte att behöva någon särskild tid till att anpassa sina verksamheter med anledning av föreskriftsändringen. Berörda kommer att få information om nyheten dels genom en sedvanlig remiss, dels via Livsmedelsverkets webbplats.
LIVSMEDELSVERKET PM 25 (43) Leveranser av små mängder frilevande vilt och kött av vilt Bakgrund Jägares leveranser av små mängder frilevande vilt och kött av frilevande vilt direkt till konsumenter eller till detaljhandelsanläggningar som i sin tur levererar direkt till konsumenter är inte reglerade i svensk lagstiftning. 2007 tog Livsmedelsverket fram vägledningen Jägares direkta leveranser av små mängder vilt och kött av vilt. Syftet med denna vägledning är i första hand att förmedla Livsmedelsverkets syn på under vilka förutsättningar jägare får leverera små mängder av sitt eget fällda vilt eller kött av detta vilt direkt till konsumenter och till lokala butiker och restauranger. Under utarbetandet av vägledningen hade verket informella kontakter med branschorganisationerna Svenska Jägareförbundet och Svensk Hjortavel. Företrädare för organisationerna bejakade då de mängdgränser av vilt och kött av vilt som finns angivna i vägledningen. En vägledning är inte rättsligt bindande, utan innehåller endast exempel och rekommendationer som kan vara till hjälp och stöd för kontrollmyndigheter i vissa bedömningssituationer. Vägledningar kan även vara ett stöd för livsmedelsföretagare, och dessutom som i detta fall, jägare. Av artikel 1. 3 e i förordning (EG) nr 853/2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung framgår det att förordningen inte ska tillämpas på jägares direkta leveranser av ifrågavarande slag. I stället ska medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning fastställa regler för sådana verksamheter, som ska garantera att endast säkra livsmedel sätts på marknaden. Mot denna bakgrund väljer nu Livsmedelsverket att genom regler föreskriva om de krav som måste vara uppfyllda för att jägare ska få leverera primärprodukter av frilevande vilt och kött av sådant vilt direkt till konsumenter och till detaljhandelsanläggningar. Förslaget till mängdgränser för leveranserna motsvarar de gränser som idag finns angivna i den ovan nämnda vägledningen.
LIVSMEDELSVERKET PM 26 (43) Hygienkrav Jägare som enbart levererar fastställda små mängder vilt och kött av vilt ska inte betraktas som livsmedelsföretagare. Sådana primärproducenter bör därför omfattas endast av det generella stadgandet om livsmedelssäkerhet i artikel 14 i förordning (EG) nr 178, där det föreskrivs att livsmedel inte får släppas ut på marknaden om de inte är säkra. Jägarna har själva det fulla ansvaret för att leva upp till detta krav. Små mängder primärprodukter De av Livsmedelsverket föreslagna mängderna av primärprodukter som får levereras kan verka vara stora. Detta har sin grund i att verket har gjort bedömningen att de livsmedelsburna riskerna med vilt är små. Exempel på de allvarligaste riskerna är radioaktivitet och bakterier. Primärprodukter av vilt är under transporter fram till konsumenter och till detaljhandelsanläggningar delvis skyddade av päls eller av fjäderdräkt. Det kan antas att framför allt storvilt i första hand levereras till detaljhandelsanläggningar. Vid sådana anläggningar är de hygieniska förutsättningarna i allmänhet betydligt bättre än i jägarens slaktbod eller kök. En detaljhandelsanläggning står dessutom under den kommunala myndighetens kontroll. Små mängder kött Gränserna för små mänger kött är betydligt lägre satta än vad som gäller för primärprodukter. Det är rimligt att anta att kött ofta bereds under enkla förhållanden, och att leveranserna i första hand sker till privatpersoner. Hygienriskerna är därför mycket större vid sådan hantering. Geografisk avgränsning En jägare är inte bunden av att jaga i närområdet. Jakt kan ske i en helt annan del av landet än där jägaren bor. Om begreppet lokal detaljhandelsanläggning skulle bli mer geografiskt avgränsat, till exempel till det län där jägaren fällt viltet, skulle detta komma att innebära att jägaren inte skulle kunna föra hem primärprodukter eller kött av vilt för leverans av små mängder till detaljhandelsanläggningar i närheten av hemmet. Mot denna bakgrund anser Livsmedelsverket att leveranser ska kunna ske till detaljhandelsanläggningar i hela Sverige.
LIVSMEDELSVERKET PM 27 (43) Konsekvensutredning enligt förordning (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning 1. Beskrivning av problemet, och vad vill man uppnå? Genom artikel 1 i förordning (EG) nr 853/2004 om särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung undantas jägares direkta leveranser av små mängder frilevande vilt eller kött av frilevande vilt till konsumenter och till lokala detaljhandelsanläggningar från reglerna i förordningen. I stället ska medlemsstaterna genom nationell lagstiftning fastställa regler för sådana verksamheter. Livsmedelsverkets förslag till föreskrifter fastställer de minimikrav som bedöms som nödvändiga för att kunna garantera att endast säkra livsmedel sätts på marknaden. 2. Finns det alternativa lösningar, och vad blir effekten av att föreskrifterna inte kommer till stånd? Som framgår under punkten 1. ovan, åligger det medlemsstaterna att fastställa regler för de ifrågavarande verksamheterna. I dag vägleds berörda kontrollmyndigheter, och även jägarna av vad som anges Livsmedelsverkets vägledning Jägares direkta leveranser av små mängder vilt och kött av vilt. En vägledning är emellertid inte rättsligt bindande. Med den föreslagna regleringen blir det tydligt för såväl jägare som för kontrollmyndigheter vad som gäller. 3. Vika berörs av regleringen? Det är jägare i sin egenskap av privatperson som berörs av regleringen. 4. Kostnadsmässiga och andra konsekvenser Förslaget till reglering fastställer vad som sedan 2007 utgör de rekommendationer och vägledningar som nämns ovan. Några kostnadsmässiga konsekvenser bedöms inte uppstå till följd av regleringen. Regleringen blir konkurrensneutral. Alla jägare ges möjligheter att under samma förutsättningar leverera samma mängder vilt eller kött av vilt.
LIVSMEDELSVERKET PM 28 (43) 5. Stämmer regleringen överens med eller går den utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till den Europeiska unionen? Svaret framgår till stor del av vad som redovisas ovan under punkten 2. 6. Behöver särskilda hänsyn tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och finns behov av speciella informationsinsatser? Förslaget innebär inga nyheter av sådant slag att det kräver en anpassningstid inför ikraftträdandet. Berörda kommer i god tid att få kännedom om de nya föreskrifterna genom sedvanlig remiss och även via Livsmedelsverkets webbplats.
LIVSMEDELSVERKET PM 29 (43) Producenters leveranser av små mängder levande musslor Bakgrund Gällande föreskrifter om producenters direkta leveranser av små mängder levande musslor till konsumenter eller till lokala detaljhandelsanläggningar finns i 31-32 Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:20) om livsmedelshygien. I 31 stadgas skyldighet för de producenter som vill leverera musslor direkt till konsumenter att uppfylla vissa särskilda hygienkrav i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung. I 32 stadgas skyldigheter för de producenter som vill leverera musslor till lokala detaljhandelsanläggningar. Här gäller dels de allmänna hygienkraven för primärproduktion i bilaga I till förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien, dels särskilda hygienkrav i avsnitt VII i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004. Livsmedelsverkets förslag till föreskrifter innebär att gällande föreskrifter med hygienkrav nu ändras och kompletteras. För att underlätta en riktad och riskbaserad kontroll föreslås att producenter som avser att leverera små mängder musslor ska anmäla den planerade verksamheten till länsstyrelsen så att den kan registreras. Genom föreskrifterna kommer dessutom tydliga gränser att fastställas för vad som avses med små mängder musslor, liksom inom vilket geografiskt område en mottagande detaljhandelsanläggning måste ligga. Verksamheter som omfattas. Med producent avses den som tar upp musslor från naturliga bankar, och odlare av musslor som sätter produkterna på marknaden. Primärproduktion av musslor är den hantering som föregår produktens ankomst till en leveranscentral eller en reningsanläggning.
LIVSMEDELSVERKET PM 30 (43) Med samlingsnamnet musslor avses tvåskaliga blötdjur enligt definitionen i bilaga I till förordning (EG) nr 853/2004, som omfattar bl.a. blåmusslor, ostron och hjärtmusslor. Registrering Musslor ska ses som ett livsmedel som är förenat med relativt höga hälsorisker. Många medlemsländer i EU medger överhuvudtaget inte några direkta leveranser av små mängder vare sig direkt till konsumenter eller till detaljhandelsanläggningar. Därför anser Livsmedelsverket att en förutsättning för sådana leveranser måste vara att alla upptagare eller odlare ska anmäla den planerade verksamheten till länsstyrelsen för särskild registrering. Härigenom kommer kontrollmyndigheten att få bättre möjligheter att kontrollera att lagstiftningen efterlevs. Hygienkrav Nytt i förslaget är att producenter som avser att leverera små mängder levande musslor direkt till konsumenter, utöver de gällande hygienkraven, även ska uppfylla de allmänna hygienkraven i bilaga I till förordning (EG) nr 852/2004. För leveranser till detaljhandelsanläggningar gäller idag kraven i hela avsnitt VII i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004. Ett av kraven där är att levande musslor får släppas ut på marknaden endast via en leveranscentral i vilken produkterna ska kontrolleras, förpackas och märkas. Detta krav utgör ett hinder för en producent att kunna leverera små mängder musslor direkt till en detaljhandelsanläggning. För att göra sådana leveranser möjliga, föreslås därför ändringar i de gällande hygienföreskrifterna.