VÄSTERVIKS KOMMUN KONSEKVENSBEDÖMNING Fördjupad riksintressebeskrivning för Gamla vattentornet, del av Västervik 4:2 Västerviks kommun, Kalmar län. AV: Västerviks kommun, Enheten för Samhällsbyggnad Datum: 2015-03-18, reviderad 2016-09-01 Gamla Vattentornet i Västervik användas som vattentorn under perioden 1905-1958, sedan dess har tornet stått utan användning. I pågående planarbete utreds möjligheterna att ändra tornets användning till bostäder med en tillbyggnad på tornet. Syftet med denna utredning är att kommunen ska ge sitt ställningstagande och sin bedömning av planens påverkan på riksintresset för kulturmiljön.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING... 2 Bakgrund, förutsättningar... 2 Alternativ och bedömningskriterier... 4 KONSEKVENSBEDÖMNING... 8 Synlighet i landskapet/staden... 8 Analys av olika vyer... 9 SLUTSATSER... 15 Sammanfattning och diskussion... 15 Bedömning... 16 REVIDERING INFÖR GRANSKNING... 15 Sida 1 av 17
INLEDNING Bakgrund, förutsättningar År 1905 byggdes Gamla Vattentornet i Västervik. Bakgrunden till byggandet av vattentornet förefaller som att det var främst av sanitära skäl, då staden hade växt och det blev svårt att få tag i rent vatten inom stadskärnan. År 1958 byggdes ytterligare ett Vattentorn som ersatte det föregående. Det Gamla Vattentornet har sedan dess stått utan användning och befinner sig nu i ett kritiskt läge med dåligt underhåll. Interiört har byggnaden invaderats av duvor med stora mängder spill, vilket fräter på inredningen. Exteriören är dåligt eftersatt och det har rasat tegelstenar och granit kornisch från byggnaden ner på marken, vilket medfört att marken närmast tornet har spärrats av pga. säkerhetskäl. Byggnaden hyser dock höga kulturhistoriska värden och tornet syns tydligt i stadens siluett som ett landmärke. För att vända utvecklingen av tornet finns ett behov av en ny aktiv funktion i byggnaden. Pågående planarbete: Inom pågående planarbete studeras möjligheter att ändra tornets användning till bostäder. I planarbetet utreds bland annat möjligheterna att ta upp fler fönster i tornet, en tillbyggnad på utsidan av tornet med utrymme för hiss, trappa och ytterligare bostadsutrymme, in- och utfart till fastigheten samt fler komplementbyggnader kring tornet. Planområdet avgränsas av tornet och marken runtomkring som ska styckas av till fastigheten för bostadsändamål, från Västervik 4:2. Avgränsning: Syftet med denna konsekvensbedömning är att kommunen ska ge sitt ställningstagande och sin bedömning av planens påverkan på riksintresset för kulturmiljön och beskriva de fall då planförslaget avviker från den kulturhistoriska utredningens rekommendationer och hur detta påverkar riksintresset för kulturmiljön. Till planen finns ytterligare utredningar som ska läsas tillsammans med planen. Den kulturhistoriska utredningen från 2012 av Kalmarläns museum ger en antikvarisk bakgrund och ställningstagande hur de kulturhistoriska värdena för tornet bör hanteras. Till planen finns även en konsekvensbeskrivning och fasadexempel som lyfter fram olika tillbyggnadsalternativ och beskriver fördelarna och nackdelarna med planen, ur ett socialt (närboendes påverkan etc.), ekonomiskt, miljömässigt (kulturvärden mm) och estetiskt perspektiv. Konsekvensutredningen behandlar helheten av planen och de ställningstaganden som gjorts. Riksintresse- Västervik H90 Del av centrala Västervik är riksintresse för kulturmiljövården med motiveringen: Trästad och sjöfartsstad av medeltida ursprung, präglad av 1600-talets stadsplanereglering, den förindustriella stadens småskaliga träbebyggelse och bebyggelsestruktur samt inslag av mer storstadsmässig karaktär från tiden kring sekelskiftet 1900. Riksintresset kommer till utryck genom: Den i huvudsak rätvinkliga rutnätsplanen från 1600-talet med bevarad tomtstruktur och bebyggelse ända ner till vattnet, trästadsbebyggelsen med Sida 2 av 17
köpmannagårdar, fiskestugor, båtmanstorp, ekonomibyggnader och gårdsmiljöer. Stadens siluett med Stegeholms slottsruin som minner om stadens grundläggning och medeltida strategiska läge och lås vid Gamlebyviken. Enstaka kvarvarande spår av det medeltida bebyggelsemönstret, Santa Gertruds medeltida kyrka. Hamnanläggning och inloppet till staden. Järnvägsmiljön och byggnaderna som speglar det sena 1800-talet och sekelskiftet 1900. I området ingår även Lögarbergen, Kulbacken och Notholmen. Figur: Gamla vattentornet är markerad med en svart prick. Området ligger precis i kanten av riksintresset. Av riksintresset för kulturmiljövården, Västervik H90 kan följande knytas till gamla vattentornet: - Vattentornet är en solitär byggnad som syns tydligt i landskapet och påverkar stadens siluett. - Vattentornet är en byggnad uppförd under det sena 1800-talet och sekelskiftet 1900, som med dess viktiga industriella funktion speglar stadens utveckling under denna tid. Västerviks historia Västervik flyttades till sitt nuvarande läge omkring 1433 då staden anlades i skydd av 1360- talsfästningen Stegeholm (f.d. Stäkeholm), på Slottsholmen vid Gamlebyvikens inlopp. Den första stadsbebyggelsen låg troligtvis kring S:ta Gertruds kyrka och i området ner mot vattnet. Staden växte med en medeltida gatustruktur, med en huvudgata utmed strandlinjen som korsades av korta tvärgator. Bebyggelsen och fastighetsgränserna lades ofta snett i relation mot vattnet. Senare anlades en ny hamn vid Saltsjön, nuvarande Skeppsbron, där en ny stadsdel växte fram i anslutningen. Dessa tidigare stadsområden kan ännu spåras i stadsplanen samt i fastighetsindelningen. Västervik har drabbats av ett flertal anfall och bränder under historiens lopp, år 1677 var den sista stora härjningen i Västervik. Staden byggdes upp på nytt igen utifrån en stadsplan, med regelbundna kvarter och breda gator, vars struktur idag utgör riksintresse. I staden uppfördes det under 1700- och 1800-talet mycket trähusbebyggelse som fortfarande finns kvar i stora delar av staden. Detta gör Västervik unikt i förhållande till andra städer med sitt stora utbud av trähusbebyggelse från denna tidsepok. Sida 3 av 17
Västervik började industrialiseras i samband med att sjöfarten fick sitt uppsving i mitten av 1800-talet och järnvägslinjerna till Åtvidaberg och Hultsfred togs i bruk. Vid denna tid tog större förändringar vid i stadskärnans utkant, med industribyggnader och nya samhälleliga institutioner som skolor, sjukhus, brandförsvar och fängelse, samt tekniska installationer såsom elektricitet, gas och vatten- och avloppsanläggning. Dessa nymoderniteter medförde hög status och manifesterades ofta genom moderna, påkostade och monumentala byggnader. Uppförandet av Gamla vattentornet gjorde på denna tid ett stort avtryck och förändring av siluetten i utkanten på staden. Kring sekelskiftet 1900 skedde det som mest omfattande förändringar i staden och mycket av det som skapades då finns kvar i helhetsintrycket av dagens stadsbild. Nollalternativ Alternativ och bedömningskriterier Nollalternativet innebär att ingen förändring av gällande detaljplan sker. Enligt nu gällande plan får vattentornet enbart användas som vattentorn. I nuläget finns det inget behov av att använda tornet för detta ändamål, vilket innebär att tornet succesivt kommer fortsätta att förfalla om det inte får en aktiv användning. Ju längre tid tornet står utan användning desto mer kommer det att förfalla, vilket ökar kostnaderna för renovering av tornet och intresset från utomstående exploatörer går förlorade. Med denna utveckling innebär det att kommunen slutligen måste vidta åtgärder i form av stora renoveringskostnader under obegränsad tid alternativt att byggnaden rivs. Det senare alternativet är det mest troliga utfallet. Planförslaget Förslaget innebär att tornet byggs om invändigt till bostäder, vilket medför att ursprunglig utrustning kommer att dokumenteras och avlägsnas från byggnaden. Utvändigt kommer fler fönster att tas upp i fasaden och taket byggs om för att härma ursprunglig takutformning. För att tillgängliggöra byggnaden uppförs en tillbyggnad med hiss och trappa. Tillbyggnaden förses med ytterligare boyta och en smal passage mellan tornet och tillbyggnaden, med plats för balkong. Tillbyggnaden placeras i sydöstlig riktning. I markplan planeras en ny infart, genom att bredda en befintlig smal väg upp till tornet. En komplementbyggnad med gemensamhetsutrymmen för de boende placeras mot Smedjegatan, där det tidigare stått ett bostadshus. Befintligt kulturmiljöprogram Vattentornet ligger utanför Västerviks stads kulturmiljöprogram. Bebyggelsehistorisk utredning 2012 (Kalmar läns muséum) Vattentornet har höga kulturhistoriska värden, både som enskild byggnad och som en del av stadsbilden. I utredningen framhävs framförallt fyra viktiga kulturhistoriska och upplevelsemässiga värden för gamla vattentornet: - Stads- och samhällshistoriskt värde. - Miljöskapande värde. - Byggnadshistoriskt och arkitektoniskt värde. Sida 4 av 17
- Tekniskt värde. Stads- och samhällshistoriskt: Vattentornet hör samman med stadens tillväxt i samband med industrialiseringen, där nya samhällerliga institutioner och tekniska anläggningar placerade i stadens utkant. I området söder om Västerviks gamla stadskärna är detta fortfarande tydligt i bebyggelsen. Gamla vattentornet tillsammans med närliggande bebyggelse knutna till järnvägen samt fängelset, Östermalmskolan, Santa Petri kyrka och delar av Strebelverken är en viktig del i den riksintressanta bebyggelsen i Västervik. (Industribyggnaderna på kvarteret Strebeln drabbades dock, år 2013, av en omfattande brand som förstörde större delen av de riksintressanta värdena). Miljöskapande värde: Västerviks läge vid vattnet och stadens utbredning utmed vattnet bidrar till att stadens siluett är påtaglig och väl synlig från många håll. Tornets höjd och tydliga form göra att det påverkar upplevelsen av stadens siluett långt utanför sitt närområde. Muséets bedömning är dock att på grund av sitt periferära läge utanför den gamla stadskärnan upplevs den mer som en solitär, som inte direkt påverkar upplevelsen av andra höga enskilda byggnader inne i den gamla stadskärnan. Byggnadshistoriskt och arkitektoniskt värde: Vattentornet är ett välbevarat exempel på en tidstypisk byggnad av hög kvalitet från 1900-talets första årtionde. Byggnaden är uppförd i nationalromantisk stil och får sin karaktär av de massiva tegelmurarna och de välhuggna granitdetaljerna, snarare än av snirkliga dekorelement hämtade från antiken och renässansen. Tekniskhistoriskt värde: Uppförandet av vattentornet har en koppling till utvecklingen av hushållshygien med rinnande vatten, badrum och andra avloppsinstallationer. Byggnaden har kvar det mesta av sin ursprungliga tekniska utrustning invändigt, vilket gör att den ursprungliga funktionen är tydligt avläsbar. Vattentornet har därmed ett stort teknikhistoriskt värde som en representant för äldre kommunalteknik. Antikvariska rekommendationer: Utredningen summeras med att förutsättningen för att vattentornet ska kunna bevaras på lång sikt är att det används. Eftersom vattentornets ursprungliga funktion spelat ut sin roll blir det nödvändigt att tillåta relativt omfattande förändringar även av de delar som har höga kulturhistoriska värden för att återge tornets funktion. Nedan återges riktlinjer för att bevara de viktigaste kulturhistoriska värdena. - Förändringar av tornets exteriör ska ske med stor hänsyn till dess välbevarade karaktär och solitär byggnad av betydelse för stadsbilden. - Tydliga visualiseringar av föreslagen tillbyggnad ska redovisas i olika vinklar och på olika håll. - Ombyggnad av taket bör vara möjligt. - Nya fönsteröppningar bör kunna tas upp i muren, med hänsyn till tornets arkitektur. - Storlek och utformning på tillbyggnaden bör vara sådan att tornet även fortsättningsvis kan upplevas som en tydlig solitär i stadsbilden. Särskilt från vyer sett från stadskärnan (från norr och öster), samt som en del av årsringarna kring järnvägsstationen med flera institutionsbyggnader. - Större tillbyggnad bör kunna ske i tornets nedre del, vid sockelvåningen i granit, då denna inte är synlig i stadens siluett. Sida 5 av 17
- Delar av tornets närområde bör vara möjliga att bebygga. - Utvalda delar av tornets interiör och ursprungliga tekniska installationer bör sparas på plats för att det ska vara möjligt att förstå något av byggnadens ursprung. Hela interiören bör dokumenteras grundligt innan ombyggnaden. Karaktärisering (White, Slottsholmen 1, H90 Västervik - Fördjupad riksintressebeskrivning, konsekvensbeskrivning, 2011-04-18) Västervik stad har en lång historisk tradition som viktig sjöfartsstad med medeltida ursprung. Detta syns i landkapet genom stadens placering invid vattnet, bryggor, kajer och vattennära byggnader. Än idag är det många som anländer till staden via båt. Stadens siluett kan beskrivas som tre tydliga lager, eller kulisser. Den bakre kulissen är de landmärken som sticker upp över den övriga bebyggelsen. Viktiga landmärken är gamla vattentornet, S:t Petri kyrka, Häggbladska huset, S:ta Gertruds kyrka samt f.d. Varmbadhuset. Landmärkena är symbolbyggnader som gör att man känner igen sig och har stor betydelse för orienterbarheten i staden. Den främre kulissen är Slottsholmen, med park, bebyggelse och slottsruin. Däremellan finns låg byggnadsmassa som bildar en sammanhängande stadsbryn. Västerut, Gamlebyviken och fiskarhamnen: Topografin är flak och bebyggelsen breder ut sig på svagt sluttande mark ner mot viken. Området är till största del bebyggt med trä- och stenhus inom en enhetlig låg skala med byggnader 2-3 våningar som bildar ett sammanhängande stadsbryn. Stadssiluetten kring kyrkan ger associationer till en medeltida stad med en kompakt massa låga hus där enstaka hus sticker upp över taken. Ett utmärkande karaktärsdrag för Västerviks vattennära bebyggelse är att byggnaderna placerade längs med strandvägen bildar en front ut mot vattnet. Kring Grönsakstorget samlas en mer storstadsmässig stenstadsbebyggelse. Västerut inordnar sig bebyggelsen inom en relativt enhetlig karaktär med trähus som är ett tydligt element i stadsbilden. Häggbladska huset och S:ta Gertruds kyrka utgör betydelsefulla landmärken, pga. sin höjd och sin tidstypiska karaktär. Sida 6 av 17
Österut, Vattentornet, Skeppsbron och Lilla kajen: Bebyggelsen i öster av staden är något mer varierad än i den västra delen, men även här karaktäriseras siluetten av en jämnhög byggnadsmassa med landmarken i form av torn, vattentornet och St. Petri kyrka. En hel del borgarhus förekommer med putsade ljusa fasader och lertegelbelagda sadeltak. Borgarhusen samt kajerna ut mot Skeppsbrofjärden, Skeppsbron och Lilla kajen, utgör betydande visuella element i stadssiluetten mot vattnet. Förr utgjorde Skeppsbron den främsta samlingspunkten nära vattnet för Västerviksborna, som idag växlats till Fiskaretorget. Sida 7 av 17
KONSEKVENSBEDÖMNING Synlighet i landskapet/staden Gamla vattentornets höjd och form gör att den uppfattas mycket tydligt i Västerviks siluett. Mest synlig i stadens siluett är tornet sett från havet, Slottsholmen och Södra Norrlandet. Tornet framträder även i stora delar i sitt närområde, mot lokstallarna och tågstationen m.m. som tillsammans utgör riksintressanta byggnader från sent 1800-tal och början av 1900-talet. Sett från Västerviks gamla stadskärna, kärnan av riksintresset, så syns inte Vattentornet i siluetten eftersom tornet döljs av den täta bebyggelsen. I samrådshandlingen, daterad 2013-04-25, placeras en mindre tillbyggnad tätt inpå tornet i söderläge. Med denna placering på tornet är tillbyggnaden knappt synlig i siluetten och påverkan på riksintresset för Kulturmiljövården är marginell. I nuvarande samrådshandling har tillbyggnadens volym ökat och förbinds med en smalare länk, samt bytt läge i sydöstlig riktning. Den nya placeringen innebär mer avskildhet för närliggande bebyggelse, men innebär samtidigt att tillbyggnaden blir mer synlig från havet samt från området vid lokstallarna m.m. Tillbyggnaden är likt vattentornet inte synlig från Västerviks gamla stadskärna. Sida 8 av 17
Vy 1: från Gränsö Analys av olika vyer Bild: före Nuläge/nollalternativ: Från Gränsö syns gamla vattentornet tydligt i siluetten som ett kraftigt, slankt och högt landmärke. Lokstallarna är svagt synlig och man kan se av karaktären på håll, med uppstickande skorstenar mm, att det är utkanten av staden med en blandning av tekniska och industriella byggnader kring slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Dominerande i vyn är dock skärgården, Västervik stad syns enbart som en avlägsen bakgrund i miljön. Vid en rivning av vattentornet skulle skärgården bli ännu mer framträdande, Västerviksborna skulle dock sakna ett tydligt landmärke i vyn och påverkan på riksintresset skulle vara negativt. Planförslaget: Den föreslagna tillbyggnaden på tornet gör att tornet blir bredare, men är fortfarande relativt slankt på grund av sin höjd. Tornet blir mer framträdande i vyn och det upplevs som om staden kommer på närmare avstånd. Tornet och tillbyggnaden upplevs som en ihopsittande byggnad. Men på grund av avståndet till tornet ger tillbyggnaden ingen större förändring av landskapsbilden och stadens siluett. Bild: Efter Sida 9 av 17
Vy 2: från Slottsholmen Bild: före Nuläge/nollalternativ: Från Slottsholmen syns tydligt skeppsbrokajen och de jämnhöga flerbostadshusen som bildar en front ut mot havet. En nyligen antagen detaljplan för Riksbyggen kommer att förändra siluetten mot vattnet med högre bebyggelse närmare kajen. Vattentornet är tydligt framträdande i siluetten som ett slankt, enskilt och kraftfullt objekt. En rivning av tornet skulle ha en mycket stor påverkan på siluetten och därmed en stor negativ påverkan på riksintresset. Planförslag: Tillbyggnaden på tornet döljs till stor del av tornet, vilket gör att tornet fortfarande upplevs som slank i vyn. På detta avstånd uppfattas även den nya takkupolen som gör byggnaden högre och mer lik sin ursprungliga utformning. Beroende på tillbyggnadens utformning, fasadmaterial och fönstersättning m.m. så går det att avläsa tornets ursprungliga form. På grund av avståndet till tornet ger tillbyggnaden dock ingen större förändring av landskapsbilden och stadens siluett. Bedömningen är att påverkan på riksintresset är mycket liten. Bild: efter Sida 10 av 17
Vy 3: från Bergsgatan Bild: före Nuläge/nollalternativ: Gamla vattentornet är på vissa platser framträdande mellan byggnaderna i bebyggelsekvarteret. Fönster, fasadmaterial, byggnadsdetaljer mm är tydligt läsbara. Tornet syns inte längre som en siluett i stadsmiljön, utan som en enskild kraftig och utmärkande byggnad. En rivning av tornet skulle påverka närmiljön i kvarteret på de platser tornet är framträdande. Den stora påverkan på riksintresset är dock kopplad till förlorade arkitektoniska värden i byggnadens fasad och byggnadens historiska bakgrund. Planförslag: Vyn av Gamla vattentornet ändras från ett smalt torn till en mer bastant byggnad, med två sammanlänkade byggnadskroppar av olika karaktär. Tornets ursprungliga form och arkitektur är fortfarande möjlig att avläsa. Tillbyggnaden skapar en ny balans med tornet, men tornet är fortfarande den dominanta delen av byggnadskropparna, eftersom tillbyggnaden är lägre och smalnar av upptill. Avsmalningen upptill är ett måste för att tillbyggnaden inte ska ta över vattentornets dominans. Även färgen av tillbyggnaden har betydelse för upplevelsen av tornet, en mörkare ton skapar en symmetri mellan byggnadskropparna medan en ljus ton lättare smälter in i himmelen. Bedömningen är att tillbyggnaden tydligt påverkar riksintresset, men att tornet genom förändringen skapar en ny historia om platsen samtidigt som det är möjligt att avläsa det ursprungliga tornets form. Sida 11 av 17 Bild: efter
Bild: Samrådshandling 2013 Samrådshandling 2013: I samrådsförslaget är tillbyggnaden placerad ett snäpp närmare bebyggelsen i vyn, vilket gör att tillbyggnaden borde vara mer framträdande i bilden än nuvarande planförslag. Tillbyggnaden är dock mindre och sitter mer påklistrad mot tornet, samtidigt som den är ljus och smälter in i himmelen, vilket gör att den är mindre framträdande i miljön. Om vattentornet ska behålla ett smalt och smäckert utseende så ger samrådsförslaget en bättre anpassning till riksintresset. Nackdelen är dock att tillbyggnaden sitter mer tät och påklistrad på tornet, vilket minskar upplevelsen av tornets ursprungliga fristående och runda form. Sida 12 av 17
Vy 4: från Lindhultsgatan Bild: före Nuläge/nollalternativ: I vyn från Linhultsgatan, österut, är vattentornet som mest framträdande i sin helhet där det inte finns några byggnader framför. En rivning av tornet skulle påverka omgivningen och den enskilda byggnadens kulturhistoriska värde markant. Ytan skulle dock kunna användas som en närliggande rekreationsplats med fin utsikt mot vattnet. Planförslag: Vyn från Lindhultsgatan ger den mest framträdande och dominanta vinkeln på tillbyggnaden, eftersom båda långsidorna av tillbyggnaden syns samtidigt i en vinkel som nästan helt skymmer tornet. Påverkan från denna vy är mycket kraftig på byggnadens enskilda kulturhistoriska värde. Det är främst placeringen av tillbyggnaden som gör att tornet skyms bakom tillbyggnaden, oavsett utformning av tillbyggnaden så skulle denna vara kraftigt framträdande i denna vinkel. Även tillbyggnadens höjd och volym påverkar dock till stor del tillbyggnadens dominans över tornet. För att kompensera de förlorade arkitektoniska och kulturhistoriska värdena krävs höga krav på tillbyggnadens estetiska utformning, med fönstersättning, fasadmaterial, takutformning mm, som speglar en ny era av byggnaden och ger en ny framsida snarare än en tung och klumpig baksida. Bild: efter OBS. Tillbyggnaden på bilden skall enbart läsas som en volymstudie. Stor vikt måste läggas vid hur fasaden ser ut och framträder i vyn. Sida 13 av 17
Bild: samrådsförslag 2013 Samrådshandling 2013: I samrådshandlingen är tillbyggnaden placerad ett snäpp bort från vyn, vilket gör att tillbyggnaden får en vinkel som är mindre framträdande än nuvarande planförslag. Även tillbyggnadens storlek och placering tätt intill tornet minskar den negativa påverkan på byggnadens enskilda kulturhistoriska värde. Nackdelen med förslaget är att tillbyggnaden på andra sidan kommer närmare befintlig bebyggelse, vilket ger större intrång på de enskildas intresse. En vridning av vinkeln på tillbyggnaden i samrådsförslaget till motsvarande vinkel som nuvarande planförslag skulle troligtvis ge samma dominanta intryck av tillbyggnaden, skillnaden är att samrådsförslaget troligtvis skulle bli något slankare. Sida 14 av 17
SLUTSATSER Sammanfattning och diskussion Gamla Vattentornet användes som vattentorn under perioden 1905-1958, sedan dess har tornet stått utan användning. Tornet är idag mycket dåligt underhållet och för att bevara tornet och vända utvecklingen finns ett behov av en ny aktiv användning av byggnaden. Pågående planarbete utreder möjligheterna för att ändra tornets användning till bostadsändamål med en tillbyggnad på utsidan av tornet. Syftet med denna utredning är att kommunen ska ge sitt ställningstagande och sin bedömning av planens påverkan på riksintresset för kulturmiljön Gamla vattentornet ligger inom riksintresseområdet för kulturmiljövården Västervik H90. Följande värden i riksintresset kan knytas till vattentornet: - Vattentornet är en solitär byggnad som syns tydligt i landskapet och påverkar stadens siluett. - Vattentornet är en byggnad uppförd under det sena 1800-talet och sekelskiftet 1900, som med dess viktiga industriella funktion speglar stadens utveckling under denna tid. Gamla vattentornet är som mest framträdande i stadens siluett från havet, Slottsholmen och Södra Norrlandet. Från Västerviks gamla stadskärna är tornet inte synligt alls på grund av den närliggande och höga bebyggelsen. Två vyer är framtagna från Gränsö Slott och Slottsholmen, där tornet syns tydligt i stadens siluett. I dessa vyer döljs till stora delar tillbyggnaden bakom Vattentornet och på grund av avståndet till byggnaden ger tillbyggnaden en mycket liten inverkan på stadens siluett, påverkan på riksintresset är därmed mycket liten. Nollalternativet, att byggnaden rivs, ger en betydligt större påverkan på stadens siluett och en mycket negativ påverkan på riksintresset. I tornets närområde är Vattentornet bitvis synligt mellan byggnaderna. I dessa lägen syns inte längre tornet som en solitär i stadens siluett, utan som en enskild kraftig, tidstypisk och utmärkande byggnad. Från Bergsgatan syns planförslaget som två sammanlänkade byggnadskroppar av olika karaktär. Tillbyggnaden skapar en ny och mer jämlik balans gentemot tornet, tornet är dock den mer dominanta byggnadskroppen. Påverkan på riskintresset är hög, men behöver inte nödvändigtvis innebära en negativ påverkan eftersom förändringen skapar en ny historia om platsen samtidigt som det är möjligt att avläsa det ursprungliga tornets form. Från lokstallarna och tågstationen ger planförslaget en ganska likvärdig, men spegelvänd, bild. Österut, från Lindhultsgatan, går det i nuläget att uppfatta hela vattentornets arkitektur, från sockelvåningen till tornets högsta punkt. Från denna vy är tillbyggnaden som mest synlig och skymmer större delen av tornet. Planförslaget ger här en mycket negativ påverkan på kulturvärdena. En rivning av tornet skulle dock ge samma negativa påverkan och oavsett utformningen av tillbyggnaden i denna vinkel utanpå tornet så skulle tillbyggnaden till stora delar dölja tornet. Samrådsförslaget gav en mindre påverkan från Linhultsgatan eftersom tillbyggnaden hade en annan vinkel från tornet, men förslaget skulle troligtvis i samma negativa grad påverka vyn från söder, från Kattkullegatan. Slutsatsen är att oavsett var tillbyggnaden placeras så döljer tillbyggnaden till stora delar tornet bakifrån. Ur ett större perspektiv är påverkan på stadens siluett relativt liten i planförslaget eftersom tillbyggnaden är vänd bort från riksintresset. För att kompensera de förlorade kulturhistoriska värdena i närområdet är det betydelsefullt att utformningen av tillbyggnaden planeras med en noga avvägning av fasadmaterial, färgsättning, fönstersättning och takutformning. Sida 15 av 17
Bedömning Kommunens slutliga bedömning är att den positiva påverkan med planförslaget att tornet får vara kvar och används överväger de negativa aspekterna med tillbyggnaden, som uppfattas som dominant och klumpig i vissa vyer. Fasadmaterial, färgsättning, fönstersättning och takutformning är dock viktigt och bör noga övervägas för hur tillbyggnaden uppfattas i dessa vinklar. Vid en jämförelse mellan det tidigare samrådsförslaget och det nya planförslaget så ger tidigare samrådsförslag en mindre påverkan på riksintresset för kulturmiljön. Men det nya planförslaget ger samtidigt möjlighet att skapa något nytt mot tornet. Den nya tillbyggnaden får en egen tydlig volym som länkas ihop med det gamla tornet och ger denna till större del möjlighet att behålla sin solitära stolthet. Minst påverkan ger även tillbyggnaden om den vrids som planförslaget, eftersom ändringen av Vattentornet ger som mest påverkan i närområdet och gentemot de boende. MEDVERKANDE TJÄNSTEMÄN Enheten för Samhällsbyggnad Planhandlingarna har upprättats av planarkitekterna Filippa Olsson och Sofia Hjertqvist på Enheten för samhällsbyggnad, Västerviks kommun. Övriga som varit delaktiga i dokumentet är planarkitekt; Daniel Niklasson och stadsarkitekt; Ulla-Britta Stävmark Andersson på Enheten för samhällsbyggnad i Västerviks kommun. KARTOR OCH BILDER Karta på sidan 3 är hämtad från Länsstyrelsens Webbgis, http://ext-webbgis. lansstyrelsen.se/kalmar/underlag/. Karta på sidan 8 är framtagen av Markus Fridell, GIS- och mätningsingenjör, Enheten för samhällsbyggnad i Västervik. Fotografier och illustrationer från olika vyer på sidan 9-14 är upprättade av Tommy Lyberg, Atrio arkitekter i Västervik samt Rickard Granberg, exploatör. Revidering inför granskning Länsstyrelsen i Kalmar län har i ett beslut 2015-06-23 gjort revideringar av riksintressen för kulturmiljövården i Västerviks kommun, Kalmar län. Revideringarna har gjorts i samråd med Riksantikvarieämbetet och innebär ändringar i riksintressebeskrivningar och i geografiska avgränsningar. Nedan följer det reviderade riksintresset för Västervik H90 - motivering och uttryck: Västervik [H90] Motivering: Trä- och småstad präglad av en nära och visuell kontakt med vattnet och med Stegeholms slottsruin från mitten av 1300-talet som tillsammans med en småskalig trähusbebyggelse från 1700-talet till 1900-talet och en stadsplan från 1670-talet visar på stadens utveckling och den långvariga betydelse som staden haft som hamn och handelsplats. Uttryck för riksintresset: Slottsholmen med ruinen efter Stegeholms slott och dess visuella samband med Västerviks stads äldsta medeltida delar. S:ta Gertruds medeltida kyrka med kringliggande miljö. Stadens rätvinkliga Sida 16 av 17
gatunät som till stor del är utförd enligt stadsplanen från 1670-talet. Den medeltida hamnen vid Fiskartorget och den Yttre hamnen från 1600-talet samt inloppet till staden. Sjötomter av medeltida slag med bebyggelse ända ner till vattnet, Norénska handelsgården och sammanbyggda loftbodar från slutet av 1700-talet. Bibehållen kvartersindelning sedan tidigt 1700-tal med små tomter i stadens nordvästra och sydöstra del samt större tomter i centrum kring Stora Torget. Trästadsbebyggelse från 1700-1900-talet med hus som vanligtvis är 1½-2½ våningar höga, klädda medträpanel eller putsade och målade i ljusa oljefärger eller rödmålade. Båtsmansstugorna från mitten av 1700-talet i stadens sydöstra del. Stadens kommersiella centrum kring Stora Torget med varuhus och bankpalats från början av 1900-talet, ofta 2-4 våningar höga i sten och med putsade fasader. Länsstyrelsen skriver i sitt beslut att järnvägen och de stadsdelar som ligger utanför själva rutnätsstaden, och som bebyggts under de senaste århundradena, är också av stort kulturhistoriskt intresse. Länsstyrelsen bedömer dock att dessa delar inte ligger inom ramen för den bärande berättelse som visar hur en för Smålandskusten typisk handelsstad etablerat sig i nära anslutning till vattnet och en gammal befästningsanläggning. De stadskvarter som tillkommit som en följd av Västerviks ursprungliga betydelse som hamn- och handelsstad samt hur detta idag präglar stadsbilden utgör det centrala riksintresset. Figur: Avgränsning efter revideringen. Gamla vattentornet ligger nu en bit ifrån gränsen för riksintresset. Kommunens slutliga bedömning (se ovan) kvarstår. Det gamla vattentornet har fortfarande höga kulturhistoriska värden som en solitär byggnad som tydligt syns i landskapet och som påverkar stadens siluett. Men eftersom delarna i riksintressebeskrivningen som handlar om stadens siluett och om byggnader från det sena 1800-talet och sekelskiftet 1900 fallit bort, så är planförslagets påverkan på riksintresset för kulturmiljön nu mindre. Sida 17 av 17